I Will Always Remember You - Chapter 7


1. Emily 2. Steffany 3. Oliver 4. Central Park 5. Jessie 6. Jossie


Emily's perspektiv:

Jessie kom och ställde sig brevid mig och började snacka med mig. Jag ville helst bara vara ensam nu men jag visste att jag inte skulle få vara det för Steffie..

- Hur har det varit i Tyskland då? Frågade hon
- Ehm.. Det har väll varit bra, hur har det varit här då? Svarade jag
- Okey, det har varit sådär. Det hade varit jätte bra här om ni hade varit kvar och om vi aldrig hade fått veta vem Simon var eller om han hade flyttat istället för er. Svarade hon
- Vad har han gjort mot er nu?! Sa jag kanske lite för högt
- Han våldtog Jossie, hotade med att skjuta Oliver, han sköt et skott mot mig men missade, sköt ihjäl sin syster och bror och högg ihjäl sina föräldrar. Sen åkte han in på psyke men tog sig ut på nåt vis. Nu vet vi inte alls vad han kan göra länge. Han  gör vad fan han vill... Svarade hon lågt
- Shiit. Mumlade jag
- Han är helt galen. Du måste lova att inte gå inärheten av honom NÅGONSIN! Viskade hon men ändå ganska högt
- Lovar. Sa jag

*Nästa dag*

När jag vaknade var det första jag tänkte: Hur i helvete kom jag och Steffie till hotellet?!
Haha. Men jag orkade inte bry mig. Jag gick in och duschade. När jag var klar med det gick jag ut och tog på mig troser och en BH. Sen fick det bli ett par tajta ljusblå jeans och ett svart linne med rosa små fejk diamanter som föreställde Hello Kitty.

När det var klart gick jag och sminkade mig. Jag drog några drag med mascaran, tog lite kajal och eyeliner och sen tog jag ett ljus rosa läppglans. Efter det tog jag ett halsband som jag fick på julafton förra året av Bill och sen lite andra halsband och armband. Sen tog jag ett par örhängen och resultatet blev helt okej!

Jag gick sen ut till ''köket''. Där satt Jessie, Jossie, Oliver och Steffie. Alla var typ fixade. Vi skulle ner och shoppa lite mer idag för vi köpte typ inget igår. Vi gick bara in i typ alla affärer.

- Heej! Sa jag och log
- Heeeeej! Sa dom samtdigt
- Ska vi dra? Frågade Steffie
- Aaah jag ska bara hämta min väska och en kofta. Sa jag och gick

Jag gick in på mitt rum. Jag tog fram en adidaskofta och min chanelväska och la ner pengar, presentkort som jag fick när jag fyllde år för 6 veckor sen, smink, mobil och hotellrums nyckeln. Sen gick jag och drog på mig mina slitna vita convers. Och sen gick vi.


Jossie's perspektiv:

Ska jag vara ärlig. Så tycker jag inte att Steffie och Emmy är samma personer som innan. Dom bryr sig lixom nästan inte om någon annan än sig själva och varandra.. Dom bryr sig mer om hur dom ser ut nu än förr också. Förr drog dom bara på sig ett par jeans och en tröja och drog några drag med mascaran sen va dom klara. Sen hade dom aldrig några dyra saker men nu har dom grymmt mycket smink, skit dyra väskor och skor och kläder och annat och bryr sig extremt mycket om hur dom ser ut. Det känns som dom glömmer bort oss ibland också..


Oliver's perspektiv:

Syrran(Jessie) ville snacka lite snabbt med mig och Jossie så vi gick bort en liten bit från Emmy och Steffie.

- Okej, asså jag vet fan inte vad ni tycker men jag tycker att dom har förändrats sjukt mycket! Sa hon allvarligt
- Mmm.. Jag tycker också det, dom är inte samma personer som förr och det känns som att dom glömmer bort oss ibland? Sa Jossie och man hörde på hennes röst att hon skulle kunna börja gråta när som helst.
- Det tycker jag också.. Men vad kan vi göra åt det lixom? Typ inget? Mumlade jag
- Nej jag vet. Mumlade Jessie tyst
- Tänk om dom glömmer bort oss? Viskade Jossie och började stor böla.
- Nej gumman tänk inte så! Sa Jessie och kramade henne.

Jag kramade henne också och vi stog där ett tag. Sen pratade vi om hur det kunde bli om dom glömde oss. Sen gick vi tillbaks till Emmy och Steffie..


Steffany's perspektiv:

Oliver, Jessie och Jossie gick bort för att prata lite. Perfekt! Då kan jag prata med Emmy om dom!

- Asså Emmy? Sa jag
- Aaah vad? Frågade hon
- Är det typ bara jag eller har dom förändrats grymmt mycket? Frågade jag
- Neeej det är verkligen inte bara du! Jag märkte det igår innan jag märkte att Simon kom bakom mig. Svarade hon
- Okay, asså om det är som det är nu... Asså då tror jag att jag vill åka hem igen.. Mumlade jag
- Mmm jag också. Sa hon.

Efter ett tag kom dom tillbaks och man såg att Jessie och Jossie hade gråtit. Men just nu pallade jag inte bry mig om det. Jag ville bara veta hur länge det skulle vara som det är nu. Om dom kommer bli samma som förr eller alltid vara såhär. Om dom inte har ändrats inom 3 dagar kommer dom aldrig göra det. Det vet jag.

*en timme senare*


Jag och Emmy ville gå till Central Prak men dom andra ville gå hem. Så dom gick hem medans jag och Emmy gick till Central Prak. När vi kom fram började vi leta efter mammas namn. Men det var omöjligt att hitta det!

- Steffie!!!! Skrek Emmy
- Vad?! Sa jag
- Jag hittade mammas namn!! Sa hon och pekade neråt samtidigt som hon hoppade

Jag gick dit och som hon sa. Där var mammas namn. Sofia Jost stog det. Fan vad jag saknar henne.. Men vänta.. Mamma hette väll inte Jost i efternamn? Eller? Pappa hette ju Trümper och det gör han fortfarande? Vafan dom var väll gifta? Jag har mååånga frågor till pappa när vi kommer hem!




KOMMENTERA!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0