I Will Always Remember You - Chapter 10
- DET ÄR FAN BÄST FÖR DIG ATT DU DRIVER!!! Skrek jag.
- Nej, det gör jag inte.. Sa han tyst
- DRA ÅT HELVETE!!!!!! Skrek jag och sparka honom på benet och sprang ner till Steffie.
Steffany's perspektiv:
Efter att jag hade lyssat på vad Emmy skrek till Gordon så sprang jag iväg. Jag visste inte vart. Jag bara sprang. Fan jag pallar inte med all skit. Först dör mamma, jag får inte veta vem som är min riktiga pappa förns jag är 21 och mina så kallade ''vänner'' har förändrats som fan. Känns verkligen skit kul. Not.
Efter 15 minuter kom jag fram till resturangen. Jag gick in och så fort jag öppnade dörren blev allt tyst.
- Och vad har ni hållt på med då? Frågade jag
- Eeh.. ehh... Vi har... Eh... Lagat mat! Sa Linnea som höll i en stekpanna.
- Mm.. Jo visst. Lät inte som det när jag snacka med Jenny förut. Sa jag och kollade på alla.
- Hon ljuger! Vi har bara jobbat! Sa Camilla
- Jag hörde er i bakrunden och ni stog och skrek skitsnack om Jenny. Så håll käften! Och gör mig fan inte mer upprörd än vad jag är! OKEJ!? Sa jag och sa det sista lite högre.
Alla nickade och försvann sen och gjorde maten. Jag gick iväg till ett bord en bit bort och satte mig ner med händerna för ansiktet. Jag hatar att gråta när folk är på samma ställe som jag men jag kunde fan inte bry mig mindre just nu.
Några minuter senare hör jag hur dörren öppnas och in kommer inga mindre än Emmy, Tom och Bill. Perfekt.
Emily's perspektiv:
Jag, Tom och Bill hade letat efter Steffie i 1 och en halv timme nu, ingen hade hittat henne och Gordon hade sagt att vi inte skulle bry oss. Men fuck u. Aldrig att jag slutar bry mig om henne! Men vi gav upp. Vi skulle fan aldrig hitta henne.. Vart kunde hon vara!?
- Kom nu vi ska till resturangen! Ropade Gordon
- Jag åker inte utan Steffie! Sa jag
- Jo det gör du! Hoppa in i bilen nu! Skrek han åt mig. Fatta va lack man blir på honom.
- Du säger fan inte till mig vad jag ska eller inte ska göra!! Skrek jag tillbaks
- Hoppa in i blien nu för i helvete! Skrek han och drog fram knytnäven framför ansiktet på mig.
- Du vet att jag inte bryr mig om du smäller till mig vaa? För liksom jag kan ringa polisen! Sa jag och bitch-blicka honom.
- Tror du jag bryr mig om det eller?! Sa han.
Några sekunder senare kommer smällen mot ansiktet och en spark i magen sen blir allt svart..
*En timme senare*
När jag vaknade så fattade jag först inte vad som hade hänt. Så jag satte mig upp och allt blev snurrigt. Jag la mih ner igen och kunde säga att jag låg i en bil. Jag vände lite på huvudet och såg Bill som körde och Tom som satt brevid.
Jag försökte säga något men jag fick bara fram mummel. Inte ens jag hörde vad jag sa. Men Tom och Bill verkade höra mig i alla fall. Bill kollade på mig i backspegeln och Tom vände bakhuvudet.
- Hej. Viskade han och log lite osäkert
- Hej. Fick jag fram
- Hur mår du? Frågade han efter någon minut
- Helt okej. Kommer fan inte ihåg vad som hände men palla bry mig. Sa jag och blinka
- Hahah Gordon slog dig i ansiktet och sparkade dig i magen.. Sa han tyst
- Jävla bög. Sa jag för mig själv
- What!? JAG!? Sa han och hans ögon var stora som tefat.
- AHAHA neeej Gordon mupp! Sa jag och log mot honom.
- Ahaaaa..... Sa han
- Vart ska vi? Frågade jag sen
- Till resturangen. Mamma och idioten kommer sen. Sa Bill och lät irriterad, men varför vet jag inte..
- Vad är det Bill? Frågade jag
- Va? Nej, inget. Svarade han snabbt. Jag kollade på Tom och han kollade tillbaks och sen på Bill.
- Seriöst Bill.. Vad är det? Frågade han och kollade med en ledsen blick på honom.
- Jag har alltid tyckt att det har varit något skumt som handlade om Gordon, Emmy och Steffie.. Men jag fattade inte vad. Förns idag. Svarade han
- Okeey... Sa jag
- VÄNTA! Jag har fått ett bevis nu Bill!! Ropade Tom glatt
- Eh,. Vaa? Frågade jag förvirrat
- Jag har sagt till Bill att jag vet att han gillar dig och tänker på dig typ 24/7 och han sa: aah men bevisa det då! Och nu har jag ett bevis! Sa han och log med hela ansiktet
- Vääääääntaa lite nu va. Gillar du mig Bill? Frågade jag och kollade på honom
- Ehmm.. Eh.. Aah. Typ. Sa han tyst
- Aww! Sa jag och log mot honom
När vi var framme så gick jag ut ur bilen. Omg det kan inte vara sant. Skulle vi äta på samma resturang som jag och Steffie jobbade på? Oh no.
När vi gick in så kollade jag automatiskt bort mot ett bord i ett hörn i resturangen. Där satt Steffie. Hon kollade på mig med rödsprängda ögon och ställde sig sen upp och gick in i köket. Jag sa till Bill och Tom att jag snart skulle komma tillbaks. Jag gick in i köket och där var alla andra, Steffie och Jenny.
- Omg Steffie! Sa jag och gick mot henne
- Hej, Viskade hon
- Jag, Tom och Bill har letat överallt efter dig! Sa jag och kramade henne
- Förlåt.. Sa hon
- Men vad har hänt med dig!? Jag fattar att du har gråtit. Men ditt ansikte!? Sa hon
- Gordon slog mig i fejset och sparka mig i magen.. Sa jag
- Jävla bög. Sa hon
- HAHA jag sa samma sak! Och Tom ba: What? JAG!? hahahahaha. Skrattade jag
- Hahaha aww men vafan han är ju inte bööööög? Svarade hon
- Hahah nej jag vet det är det som är så skumt. Att han trodde jag mena han fast han inte är det? Hahah. Sa jag
- Men ajja. Kom! Sa hon och drog med mig ut till killarna
Hon släppte mig när hon såg Tom. Hon sprang fram till honom och gav honom en stooor kram. Haha det såg så gulligt ut!
men kommentera vad ni tyckte!<3
- Nej, det gör jag inte.. Sa han tyst
- DRA ÅT HELVETE!!!!!! Skrek jag och sparka honom på benet och sprang ner till Steffie.
Steffany's perspektiv:
Efter att jag hade lyssat på vad Emmy skrek till Gordon så sprang jag iväg. Jag visste inte vart. Jag bara sprang. Fan jag pallar inte med all skit. Först dör mamma, jag får inte veta vem som är min riktiga pappa förns jag är 21 och mina så kallade ''vänner'' har förändrats som fan. Känns verkligen skit kul. Not.
Efter 15 minuter kom jag fram till resturangen. Jag gick in och så fort jag öppnade dörren blev allt tyst.
- Och vad har ni hållt på med då? Frågade jag
- Eeh.. ehh... Vi har... Eh... Lagat mat! Sa Linnea som höll i en stekpanna.
- Mm.. Jo visst. Lät inte som det när jag snacka med Jenny förut. Sa jag och kollade på alla.
- Hon ljuger! Vi har bara jobbat! Sa Camilla
- Jag hörde er i bakrunden och ni stog och skrek skitsnack om Jenny. Så håll käften! Och gör mig fan inte mer upprörd än vad jag är! OKEJ!? Sa jag och sa det sista lite högre.
Alla nickade och försvann sen och gjorde maten. Jag gick iväg till ett bord en bit bort och satte mig ner med händerna för ansiktet. Jag hatar att gråta när folk är på samma ställe som jag men jag kunde fan inte bry mig mindre just nu.
Några minuter senare hör jag hur dörren öppnas och in kommer inga mindre än Emmy, Tom och Bill. Perfekt.
Emily's perspektiv:
Jag, Tom och Bill hade letat efter Steffie i 1 och en halv timme nu, ingen hade hittat henne och Gordon hade sagt att vi inte skulle bry oss. Men fuck u. Aldrig att jag slutar bry mig om henne! Men vi gav upp. Vi skulle fan aldrig hitta henne.. Vart kunde hon vara!?
- Kom nu vi ska till resturangen! Ropade Gordon
- Jag åker inte utan Steffie! Sa jag
- Jo det gör du! Hoppa in i bilen nu! Skrek han åt mig. Fatta va lack man blir på honom.
- Du säger fan inte till mig vad jag ska eller inte ska göra!! Skrek jag tillbaks
- Hoppa in i blien nu för i helvete! Skrek han och drog fram knytnäven framför ansiktet på mig.
- Du vet att jag inte bryr mig om du smäller till mig vaa? För liksom jag kan ringa polisen! Sa jag och bitch-blicka honom.
- Tror du jag bryr mig om det eller?! Sa han.
Några sekunder senare kommer smällen mot ansiktet och en spark i magen sen blir allt svart..
*En timme senare*
När jag vaknade så fattade jag först inte vad som hade hänt. Så jag satte mig upp och allt blev snurrigt. Jag la mih ner igen och kunde säga att jag låg i en bil. Jag vände lite på huvudet och såg Bill som körde och Tom som satt brevid.
Jag försökte säga något men jag fick bara fram mummel. Inte ens jag hörde vad jag sa. Men Tom och Bill verkade höra mig i alla fall. Bill kollade på mig i backspegeln och Tom vände bakhuvudet.
- Hej. Viskade han och log lite osäkert
- Hej. Fick jag fram
- Hur mår du? Frågade han efter någon minut
- Helt okej. Kommer fan inte ihåg vad som hände men palla bry mig. Sa jag och blinka
- Hahah Gordon slog dig i ansiktet och sparkade dig i magen.. Sa han tyst
- Jävla bög. Sa jag för mig själv
- What!? JAG!? Sa han och hans ögon var stora som tefat.
- AHAHA neeej Gordon mupp! Sa jag och log mot honom.
- Ahaaaa..... Sa han
- Vart ska vi? Frågade jag sen
- Till resturangen. Mamma och idioten kommer sen. Sa Bill och lät irriterad, men varför vet jag inte..
- Vad är det Bill? Frågade jag
- Va? Nej, inget. Svarade han snabbt. Jag kollade på Tom och han kollade tillbaks och sen på Bill.
- Seriöst Bill.. Vad är det? Frågade han och kollade med en ledsen blick på honom.
- Jag har alltid tyckt att det har varit något skumt som handlade om Gordon, Emmy och Steffie.. Men jag fattade inte vad. Förns idag. Svarade han
- Okeey... Sa jag
- VÄNTA! Jag har fått ett bevis nu Bill!! Ropade Tom glatt
- Eh,. Vaa? Frågade jag förvirrat
- Jag har sagt till Bill att jag vet att han gillar dig och tänker på dig typ 24/7 och han sa: aah men bevisa det då! Och nu har jag ett bevis! Sa han och log med hela ansiktet
- Vääääääntaa lite nu va. Gillar du mig Bill? Frågade jag och kollade på honom
- Ehmm.. Eh.. Aah. Typ. Sa han tyst
- Aww! Sa jag och log mot honom
När vi var framme så gick jag ut ur bilen. Omg det kan inte vara sant. Skulle vi äta på samma resturang som jag och Steffie jobbade på? Oh no.
När vi gick in så kollade jag automatiskt bort mot ett bord i ett hörn i resturangen. Där satt Steffie. Hon kollade på mig med rödsprängda ögon och ställde sig sen upp och gick in i köket. Jag sa till Bill och Tom att jag snart skulle komma tillbaks. Jag gick in i köket och där var alla andra, Steffie och Jenny.
- Omg Steffie! Sa jag och gick mot henne
- Hej, Viskade hon
- Jag, Tom och Bill har letat överallt efter dig! Sa jag och kramade henne
- Förlåt.. Sa hon
- Men vad har hänt med dig!? Jag fattar att du har gråtit. Men ditt ansikte!? Sa hon
- Gordon slog mig i fejset och sparka mig i magen.. Sa jag
- Jävla bög. Sa hon
- HAHA jag sa samma sak! Och Tom ba: What? JAG!? hahahahaha. Skrattade jag
- Hahaha aww men vafan han är ju inte bööööög? Svarade hon
- Hahah nej jag vet det är det som är så skumt. Att han trodde jag mena han fast han inte är det? Hahah. Sa jag
- Men ajja. Kom! Sa hon och drog med mig ut till killarna
Hon släppte mig när hon såg Tom. Hon sprang fram till honom och gav honom en stooor kram. Haha det såg så gulligt ut!
men kommentera vad ni tyckte!<3
Kommentarer
Trackback
