I Will Always Remember You - Chapter 21 - The End
1. Emmy 2. Steffie 3. Bill 4. Tom
Steffie's perspektiv:
Jag och Tom satt i soffan och snackade. Efter ett tag kom Bill och Emmy tillbaks. Dom gick upp till övervåningen och de blev en pinsam tystnad mellan mej och Tom.
- Så.. Eh.. sa Tom och la sin arm över mina axlar.
- Mm.. mumlade jag.
- Vad ska vi göra? sa han.
- Vad ska vi göra? sa han.
- Jag venne. sa jag.
- Vi kan gå till mitt rum. sa han och flinade lite.
- Ehh.. Nej? sa jag.
- Varför? sa han och gjorde en ledsen min.
- Varför? sa han och gjorde en ledsen min.
- Vad troru? sa jag.
- Men snälla? sa han.
- Okej då. suckade jag.
- Men snälla? sa han.
- Okej då. suckade jag.
Vi gick upp till hans rum och han puttade ner mej i sängen och la sej över mej. Han började kyssa mej på halsen och allt.
- Jag orkar inte.. sa jag.
- Joo. sa han och fortsatte.
- Asså du har ju fan inte ens några känslor för mej. sa jag och puttade bort han.
- Lite faktiskt.. sa han.
- Asså du har ju fan inte ens några känslor för mej. sa jag och puttade bort han.
- Lite faktiskt.. sa han.
- Bara lite? sa jag.
- Ja. sa han.
- Hur mycket känslor hade du för mej innan då? sa jag.
- Ja. sa han.
- Hur mycket känslor hade du för mej innan då? sa jag.
- Inga.. sa han.
- Hur fick du mer känslor för mej? sa jag.
- Jag vet inte. sa han.
- Jag vet inte. sa han.
- Okej.. Bara för att du har lite känslor för mej nu så betyder de inte att vi ska ha sex. sa jag.
- Snälla? Bara en ända gång. sa han.
- Snälla? Bara en ända gång. sa han.
- Nej. sa jag.
- De va ju fan veckor sen sist. klagade han.
- Jag vet. Men jag kan klara mej utan sex, till skillnad från dej. sa jag.
- De va ju fan veckor sen sist. klagade han.
- Jag vet. Men jag kan klara mej utan sex, till skillnad från dej. sa jag.
- Men vafan.. Du vet ju hur jag är. sa han.
- Ja. Du tappade känslor för mej bara för att jag inte låg med dej va? sa jag.
- Typ.. Lite. sa han.
- Tom.. Jag älskar dej men jag känner inte för att ha sex med dej nu. sa jag och reste mej upp.
- Ja. Du tappade känslor för mej bara för att jag inte låg med dej va? sa jag.
- Typ.. Lite. sa han.
- Tom.. Jag älskar dej men jag känner inte för att ha sex med dej nu. sa jag och reste mej upp.
- En gång bara. sa han och reste sej också upp.
- Jag vill inte. sa jag.
- Jag vill inte. sa jag.
- Okej.. sa han tyst.
- Mm.. mumlade jag och öppnade dörren.
- Kyss mej. sa han lågt och tog tag i min arm.
- Kyss mej. sa han lågt och tog tag i min arm.
Jag såg han i ögonen och la armarna om hans nacke och kysste han länge. Medans jag kysste han så gick han med mej mot sängen och putta ner mej i den och la sej på mej igen och kysste mej länge. Jag avbröt kyssen och kollade surt på han.
- Förlåt.. sa han lågt och kollade bort.
- Vafan tänkeru med ens? sa jag lite surt.
- Hjärnan...? sa han.
- Hjärnan...? sa han.
- Jag menade inte så. sa jag.
- Jag vet men snälla..? sa han.
- Nej. Kanske ikväll. sa jag.
- Jag vet men snälla..? sa han.
- Nej. Kanske ikväll. sa jag.
- Kanske? sa han.
- Ja, kanske. sa jag.
- Ja, kanske. sa jag.
- Okej. sa han och kysste mej på kinden.
- Ska vi dra ut eller något? sa jag och log.
- Mm.. Kom. sa han och tog min hand och sen gick vi ner till hallen.
Vi tog på oss skorna och gick ut.
Bill's perspektiv:
Jag och Emmy va inne på mitt rum och låg på sängen. Emmy började gäspa och la sen på mitt bröst.
- Äru trött älskling? sa jag och la armen om henne.
- Mm.. mumlade hon.
- Vill du sova? sa jag.
- Mmm.. Men göre ikväll istället. Vill liksom inte förstöra min dyngsrytme. sa hon.
- Mmm.. Men göre ikväll istället. Vill liksom inte förstöra min dyngsrytme. sa hon.
- Okej. sa jag och kysste henne länge.
- Älskar dej Bill. sa hon och kramade mej hårt.
- Älskar dej med älskling. sa jag och kysste henne igen.
Vi låg där en stund och sen märkte jag att hon började somna lite.
- Emmy. sa jag och skakade lite på henne.
- Mmm.. mumlade hon.
- Sov inte. sa jag och skakade henne mer.
- Jag gör inte det.. mumlade hon och började somna lite mer.
- Jo det gör du. sa jag och ställde mej upp och bar ner henne till köket.
Jag ställde henne ner och hon ramlade nästan så jag blev tvungen att hålla i henne.
- Du kommer fan somna. sa jag.
- Jag ska inte de.. mumlade hon.
- Du kommer de. sa jag.
- Nej.. mumlade hon.
- Jo. sa jag och kysste henne länge.
- Jo. sa jag och kysste henne länge.
- Kanske.. mumlade hon efter kyssen och satte sej på en stol.
- Du får inte somna. sa jag och satte mej på en stol brevid henne.
- Jag ska inte.. sa hon och vaknade till lite.
- Bra. sa jag.
- Mm.. mumlade hon och lutade sej mot mej.
- Äru hungrig? sa jag.
- Lite. sa hon.
- Okej, vill du äta något? sa jag.
- Typ. sa hon.
- Haha vadå? sa jag och ställde mej upp.
- Vad som helst.. Ska vi köpa något eller? sa hon.
- Nääe. Jag ska laga något till dej. sa jag.
- Du kan ju inte laga mat. sa hon och skrattade lite.
- Nääe. Jag ska laga något till dej. sa jag.
- Du kan ju inte laga mat. sa hon och skrattade lite.
- Hahaha joooo! Något kan jag väl fixa.. sa jag och rotade lite i skåpen.
- Okej vi köper något. sa jag efter några minuter och gick ut i hallen.
- Jag följer med. sa hon och gick till mej.
- Bra. sa jag och flinade lite.
Vi gick ut till min bil och satte oss i den och jag körde. Vi åkte till en kinaresturang. När vi kom dit så beställde vi och sen tog vi maten med oss och åkte hem.
När vi kom hem gick ut upp till mitt rum och satte oss i sängen och kollade på film och åt maten.
*Senare på kvällen*
Emmy hade somnat i min famn och jag låg och höll på med hennes hår. Efter en liten stund så somnade jag med.
*Nästa morgon*
När jag vaknade var klockan 10.54. Jag låg och försökte somna om men det var omöjligt så jag gick in och duschade och så. När jag var klar satte jag mej i sängen med datan.
Efter ett tag började Emmy prata i sömnen.
- Mmm.. Biill, sluta... mumlade hon.
Jag skrattade lite åt henne och sen började hon mumla något mer men hörde inte vad de va. Jag böjde mej ner och kysste henne på kinden och fortsatte hålla på med datan. Efter ungefär en timme vaknade hon.
- Vare skönt att drömma om mej? sa jag och flinade när hon satte sej upp.
- Haha va? sa hon.
- För typ en timme sen började du snacka i sömnen, sen du sa typ: Biill, sluta.. Hahah. sa jag och skratta.
- Men vafan. sa hon.
- Vad gjorde jag? sa jag och flinade.
- Vad gjorde jag? sa jag och flinade.
- De är barn förbjudet. sa hon.
- Hahaha omg! Vad drömmer du för något egentligen?! skrattade jag.
- Olika. sa hon och skrattade lite.
- Hahaha omg! Vad drömmer du för något egentligen?! skrattade jag.
- Olika. sa hon och skrattade lite.
- Perversa unge. sa jag och flinade.
- Haha håll käften! sa hon och garvade.
- Näe.. Varför? sa jag.
- Jag är näst in till vuxen! sa hon.
- Haha håll käften! sa hon och garvade.
- Näe.. Varför? sa jag.
- Jag är näst in till vuxen! sa hon.
- Nästan ja. sa jag och kysste henne.
- Jag är bara ett år yngre än dej, så om inte jag är vuxen är inte du det heller. sa hon och flina.
- Joo! sa jag.
- Nää! sa hon och stängde ner min data och la ner den på golvet.
- Varför gjorde du så för? sa jag.
- Därför. sa hon och drog ner mej i sängen och la sej över mej.
- Jag är bara ett år yngre än dej, så om inte jag är vuxen är inte du det heller. sa hon och flina.
- Joo! sa jag.
- Nää! sa hon och stängde ner min data och la ner den på golvet.
- Varför gjorde du så för? sa jag.
- Därför. sa hon och drog ner mej i sängen och la sej över mej.
- Haha vafan? sa jag.
- Jag vill göra drömmen verklig. sa hon och kysste min hals.
- Okej. sa jag och rullade runt så jag låg över henne.
- Jag vill göra drömmen verklig. sa hon och kysste min hals.
- Okej. sa jag och rullade runt så jag låg över henne.
- Men jag är trött på att du ska alltid ligga på mej. Jag får vara överst för en gångs skull. sa hon.
- Okej då.. suckade jag och la mej brevid henne och hon la sej över mej igen.
- Okej då.. suckade jag och la mej brevid henne och hon la sej över mej igen.
- Yeey. sa hon och kysste mej länge.
Jag la händerna på hennes ass och kysste henne på halsen. Vi tog av oss tröjorna och sen knäppte hon upp mina byxor. Hon drog av mej dom och sen knäppte jag upp hennes och tog av henne dom. Jag la mina händer på hennes ass igen och hon kysste mej på halsen.
Jag stönade lågt och hon flinade och fortsatte. Jag knäppte upp hennes bh och slängde ner den på golvet.
Jag la händerna på hennes ass och kysste henne på halsen. Vi tog av oss tröjorna och sen knäppte hon upp mina byxor. Hon drog av mej dom och sen knäppte jag upp hennes och tog av henne dom. Jag la mina händer på hennes ass igen och hon kysste mej på halsen.
Jag stönade lågt och hon flinade och fortsatte. Jag knäppte upp hennes bh och slängde ner den på golvet.
- Jag fucking älskar dej Bill. sa hon och fortsatte att kyssa min hals.
- Fan jag älskar dej så jävla mycket. sa jag och stönade högre.
Jag rullade runt satt jag låg överst och började kyssa henne på halsen och hon la sina armar runt min hals.
Tom's perspektiv:
Jag hade nyss duschat och jag gick ut ur badrummet och började klä på mej och exakt då så vaknade Steffie och när hon såg mej så tittade hon bort.
- Haha, vågar du inte kolla på mej? sa jag och flina.
- Haha, vågar du inte kolla på mej? sa jag och flina.
- Kanske.. sa hon och kollade fortfarande bort.
Jag skrattade lite och tog på mej ett par byxor och gick fram till henne. Jag såg henne i ögonen och sen kysste jag henne länge.
- Du har glömt något. sa hon och flinade efter kyssen.
- Vadå? sa jag.
- Din tröja. sa hon och kollade på min mage.
Jag skrattade lite och tog på mej ett par byxor och gick fram till henne. Jag såg henne i ögonen och sen kysste jag henne länge.
- Du har glömt något. sa hon och flinade efter kyssen.
- Vadå? sa jag.
- Din tröja. sa hon och kollade på min mage.
- Whatever, jag behöver ingen tröja. sa jag.
- Jo, annars kommer jag fan kolla på din fucking mage hela tiden. Ta på dej en tröja nu. sa hon.
- Jo, annars kommer jag fan kolla på din fucking mage hela tiden. Ta på dej en tröja nu. sa hon.
- Men om jag vill att du ska kolla på den då? sa jag.
- Ta bara på dej en tröja. sa hon.
- Kanske. sa jag och flina.
- Tom, jag vill inte kolla på din mage hela dagen. sa hon.
- Varför? Den är ju skit sexig. sa jag och flinade.
- Ta bara på dej en tröja. sa hon.
- Kanske. sa jag och flina.
- Tom, jag vill inte kolla på din mage hela dagen. sa hon.
- Varför? Den är ju skit sexig. sa jag och flinade.
- Typ.. sa hon lågt.
- Så du tycker de? sa jag och skrattade lite.
- Kanske. sa hon.
- Så du tycker de? sa jag och skrattade lite.
- Kanske. sa hon.
- Hahaha, jag vet att du gör de! sa jag och log lite.
- Mm.. mumlade hon och kollade bort.
Jag skrattade lite åt henne och la mej över henne.
- Tom, gå av mej. Du väger mycket. klagade hon.
- Mm.. mumlade hon och kollade bort.
Jag skrattade lite åt henne och la mej över henne.
- Tom, gå av mej. Du väger mycket. klagade hon.
- Gör jag inte alls. sa jag.
- Jo, för mej. sa hon.
- Men du är ju liten och klen. sa jag och flinade.
- Vafan så liten är jag inte?! Och inte klen heller. sa hon och gjorde en sur min.
- Jo, för mej. sa hon.
- Men du är ju liten och klen. sa jag och flinade.
- Vafan så liten är jag inte?! Och inte klen heller. sa hon och gjorde en sur min.
- Om du tycker att jag väger mycket så är du det. sa jag.
- Men du är kille ju. Alla killar väger mycket. sa hon.
- Nej? sa jag.
- Okej kanske inte alla, men många. Gå av mej iallafall. sa hon.
- Men du är kille ju. Alla killar väger mycket. sa hon.
- Nej? sa jag.
- Okej kanske inte alla, men många. Gå av mej iallafall. sa hon.
- Varför vill du ens att jag ska gå av dej för? Och säg inte att jag väger mycket. För de gör jag inte. sa jag.
- Men asså du kommer ju bara vilja ha sex och allt.. sa hon lågt.
- Men asså du kommer ju bara vilja ha sex och allt.. sa hon lågt.
- Typ. sa jag.
- Och de är liksom därför du ska gå av mej! sa hon och försökte putta bort mej.
Jag suckade och la mej brevid henne och höll på med hennes hår istället.
- Och de är liksom därför du ska gå av mej! sa hon och försökte putta bort mej.
Jag suckade och la mej brevid henne och höll på med hennes hår istället.
- Är du typ sur eller något? sa jag.
- Nej.. Varför? sa hon.
- Du verkar de. sa jag.
- Okej.. Asså jag är bara trött.. sa hon.
- På? sa jag.
- Att du ska hålla på med mej fast du inte ens älskar mej. sa hon och vände sej med ryggen mot mej.
- De gör jag visst.. sa jag lågt och la armen om henne.
- Nej det gör du inte. sa hon.
- Du verkar de. sa jag.
- Okej.. Asså jag är bara trött.. sa hon.
- På? sa jag.
- Att du ska hålla på med mej fast du inte ens älskar mej. sa hon och vände sej med ryggen mot mej.
- De gör jag visst.. sa jag lågt och la armen om henne.
- Nej det gör du inte. sa hon.
- Jo. sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Vad vet du om det? sa jag.
- Igår hade du inga känslor för mej, sen på kvällen hade du lite och nu kan du inte ha så mycket så du älskar mej Tom. sa hon.
- Nej.. sa hon.
- Vad vet du om det? sa jag.
- Igår hade du inga känslor för mej, sen på kvällen hade du lite och nu kan du inte ha så mycket så du älskar mej Tom. sa hon.
- De kan jag visst. sa jag.
- Nej det kan du inte. sa hon och gick upp ur sängen.
- Nej det kan du inte. sa hon och gick upp ur sängen.
- Kanske inte.. Men asså jag fattar inte varför jag inte älskar dej lika mycket som förr. sa jag och gick upp ur sängen också.
- Man kan inte älska någon för alltid Tom.. sa hon lågt.
- Man kan inte älska någon för alltid Tom.. sa hon lågt.
- Jag vet.. sa jag.
Hon gick fram och kramade mej och jag kysste henne på kinden.
Hon gick fram och kramade mej och jag kysste henne på kinden.
- Varför gör vi bara inte slut? De kommer ändå inte att hända något med oss. sa hon.
- Jo det kommer de.. sa jag.
- Nej det kommer det inte.. sa hon.
- Jo? sa jag.
- Nej. Jag borde inte ens ha följt med hit.. sa hon.
- Snälla säg inte så.. sa jag lågt.
- Nej. Jag borde inte ens ha följt med hit.. sa hon.
- Snälla säg inte så.. sa jag lågt.
- Men de är ju sant. sa hon.
- Jag vet.. Men jag vill ha dej här.. sa jag.
- Jag vet.. Men jag vill ha dej här.. sa jag.
- Men jag vill inte vara här. sa hon.
Jag satte mej på sängen och la ansiket i händerna och började snyfta lågt.
Jag satte mej på sängen och la ansiket i händerna och började snyfta lågt.
- Förlåt.. sa hon och satte sej brevid mej.
- Du behöver inte säga förlåt.. Det är inte ditt fel att du inte vill vara här.. snyftade jag.
- Nej men ändå.. sa hon.
- Jag borde inte ha tvingat hit dej.. sa jag lågt.
- Jag borde inte ha tvingat hit dej.. sa jag lågt.
- Du gjorde inte de. sa hon.
- Jo.. sa jag.
- Nej. Jag gick med på att komma hit. sa hon.
- Nej. Jag gick med på att komma hit. sa hon.
- Okej.. Varför vill du inte va här? sa jag.
- För att jag inte tror på den där skiten om att du kommer få tillbaks känslorna för mej.. sa hon.
- För att jag inte tror på den där skiten om att du kommer få tillbaks känslorna för mej.. sa hon.
- Men jag kommer de.. sa jag.
- Asså Tom, man kan inte bestämma om man ska få känslor för någon eller inte. sa hon.
Jag hade inget att svara så jag gick och satte på mej en tröja och sen gick jag till köket. När jag kom ner så rotade jag lite i kylskåpet och tog lite att käka.
*Några veckor senare*
Steffie hade bestämt sej för att åka hem idag. Emmy skulle åka med henne och både jag och Bill var skit ledsna för att dom skulle det.
Vi satt i bilen och körde till flygplatsen. När vi kom fram så gick alla ur bilen och dom tog sina väskor och sen gick vi in dit.
Dom checkade in. Det var ungefär 5min kvar tills planet skulle gå.
- Tom.. sa Steffie.
- Aa? sa jag.
- Uhm.. sa hon.
- Vadå? sa jag.
- Steffie vi måste dra till planet nu. sa Emmy och drog i hennes arm.
- Det är slut. sa hon innan dom gick till planet.
Jag kollade efter henne och när jag såg att hon hade gått på planet bröt jag ihop. Varför var det här tvunget att hända? ...
SLUUT!
Vad tycker ni? Jag(angelika) tycker själv synd om Tom.. Men men, det är ju bara en novell och inte verklighet så.
Anyways, vi ska börja på ny novell. Så, antingen kommer första inlägget senare ikväll eller imorron. :3
- Asså Tom, man kan inte bestämma om man ska få känslor för någon eller inte. sa hon.
Jag hade inget att svara så jag gick och satte på mej en tröja och sen gick jag till köket. När jag kom ner så rotade jag lite i kylskåpet och tog lite att käka.
*Några veckor senare*
Steffie hade bestämt sej för att åka hem idag. Emmy skulle åka med henne och både jag och Bill var skit ledsna för att dom skulle det.
Vi satt i bilen och körde till flygplatsen. När vi kom fram så gick alla ur bilen och dom tog sina väskor och sen gick vi in dit.
Dom checkade in. Det var ungefär 5min kvar tills planet skulle gå.
- Tom.. sa Steffie.
- Aa? sa jag.
- Uhm.. sa hon.
- Vadå? sa jag.
- Steffie vi måste dra till planet nu. sa Emmy och drog i hennes arm.
- Det är slut. sa hon innan dom gick till planet.
Jag kollade efter henne och när jag såg att hon hade gått på planet bröt jag ihop. Varför var det här tvunget att hända? ...
SLUUT!
Vad tycker ni? Jag(angelika) tycker själv synd om Tom.. Men men, det är ju bara en novell och inte verklighet så.
Anyways, vi ska börja på ny novell. Så, antingen kommer första inlägget senare ikväll eller imorron. :3
I Will Always Remember You - Chapter 20
1. Bill 2. Emmy 3. Steffie 4. Tom
Emmy's perspektiv:
Jag och Bill satt inne på mitt rum och snackade lite random stuffs. Efter ett litet tag började jag as garva.
- Hahaha vafan äre med dej nu då? skrattade han.
- Hahaha kom bara och tänka på 2007. skrattade jag.
- Haha varför? sa han.
- Hahaha jag venne. skratta jag.
- Haha vafan? sa han.
- Intervjuaren: "Can you guys teach me something in german?" Du: "Something in german?" Intervjuaren: "Yes" Tom: "Zeig mir deine pflume" Intervjuaren: "Is that a curse word? Do we have to believe it?" Tom: "No no, it's like..." Du: "It's like, it's like Hey sunshine!". sa jag.
- Hahaha vafan äre med dej nu då? skrattade han.
- Hahaha kom bara och tänka på 2007. skrattade jag.
- Haha varför? sa han.
- Hahaha jag venne. skratta jag.
- Haha vafan? sa han.
- Intervjuaren: "Can you guys teach me something in german?" Du: "Something in german?" Intervjuaren: "Yes" Tom: "Zeig mir deine pflume" Intervjuaren: "Is that a curse word? Do we have to believe it?" Tom: "No no, it's like..." Du: "It's like, it's like Hey sunshine!". sa jag.
- Haha hur fan kan du bara komma att tänka på de helt sådär? sa han och skrattade lite.
- Vi snackade ju ändå bara om random stuffs, så jag måste väl få vara lite random själv? Jag vet inte hur jag kom på de.. sa jag.
- Hahaha vafaan? sa han.
- Lol. sa jag och kysste han länge.
- Vi snackade ju ändå bara om random stuffs, så jag måste väl få vara lite random själv? Jag vet inte hur jag kom på de.. sa jag.
- Hahaha vafaan? sa han.
- Lol. sa jag och kysste han länge.
- Du är för söt asså. sa han efter kyssen.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han och kramade mej.
- Vad ser du egentligen hos mej? Jag menar, alla hatar fan mej... sa jag.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han och kramade mej.
- Vad ser du egentligen hos mej? Jag menar, alla hatar fan mej... sa jag.
- Ingen hatar dej? Jag fucking älskar dej för den du är. Du är fan as fin, schysst och allt! sa han.
- Nej det är jag inte.. sa jag.
- Jo det är du visst. Varför säger du så för? sa han.
- För att det är sant.. sa jag.
- Nej det är det inte. sa han.
- Jo.. sa jag.
- Nej, sluta. Du är fan underbar, säg inte så. sa han.
- Nej det är jag inte.. sa jag.
- Jo det är du visst. Varför säger du så för? sa han.
- För att det är sant.. sa jag.
- Nej det är det inte. sa han.
- Jo.. sa jag.
- Nej, sluta. Du är fan underbar, säg inte så. sa han.
- Jo. sa jag lågt och började nästan gråta.
- Jag älskar dej Emmy, och jag kommer alltid att göra det. sa han och började gråta lite.
- Jag älskar dej Emmy, och jag kommer alltid att göra det. sa han och började gråta lite.
- Jag älskar dej med Bill. Du är min och bara min. sa jag och började gråta och kramade han länge.
- Ja det är jag. Och du är bara min. snyftade han och kysste mej.
- Ja det är jag. Och du är bara min. snyftade han och kysste mej.
- För mej är du perfekt. Vill att du ska veta de. sa han sen.
Jag svarade inte utan gosade in mej i hans famn istället. Exakt då kom Tom och Steffie in.
- Shit vad har hänt? sa Tom förvånat.
- Inget.. snyftade jag.
Jag svarade inte utan gosade in mej i hans famn istället. Exakt då kom Tom och Steffie in.
- Shit vad har hänt? sa Tom förvånat.
- Inget.. snyftade jag.
- Jo, något är de. sa han.
- Men inget.. snyftade jag.
- Hon tycker att alla hatar henne och att hon är ful och allt.. sa Bill lågt.
- Vafan äre för fel på dej?! Nämn en fucking människa som fucking hatar dej din ass!! sa Steffie.
- Du.. sa jag lågt.
- Vafan nej?! Aldrig! Du är min syster jag kan inte hata dej. sa hon.
- Men inget.. snyftade jag.
- Hon tycker att alla hatar henne och att hon är ful och allt.. sa Bill lågt.
- Vafan äre för fel på dej?! Nämn en fucking människa som fucking hatar dej din ass!! sa Steffie.
- Du.. sa jag lågt.
- Vafan nej?! Aldrig! Du är min syster jag kan inte hata dej. sa hon.
- Jo de kan du.. snyftade jag.
- Varför skulle hon hata dej? Ni är fan systrar. Och plus så är du het som fan. sa Tom och Steffie kollade surt på han.
- Hon är min Tom. sa Bill surt.
- Ja, och du ska hålla käften! sa Steffie argt till Tom.
- Varför skulle hon hata dej? Ni är fan systrar. Och plus så är du het som fan. sa Tom och Steffie kollade surt på han.
- Hon är min Tom. sa Bill surt.
- Ja, och du ska hålla käften! sa Steffie argt till Tom.
- Asså förlåt för att jag försöker muntra upp henne. sa Tom liiite irriterat.
- K. sa hon surt.
- K. sa hon surt.
- Jag gör ju fan tydligen inget bra. sa han och gick.
Steffie suckade och gick efter han och Bill la sej ner i sängen. Jag la mej brevid han och la huvudet på hans bröst.
Steffie suckade och gick efter han och Bill la sej ner i sängen. Jag la mej brevid han och la huvudet på hans bröst.
- Din bror tycker att jag är het. sa jag efter ett tag och flinade lite.
- Han kan dra åt helvete. sa Bill lite surt.
- Ska du också bli sur nu eller? sa jag.
- Men du är min! Han får inte säga att du är het. Det är bara jag som får det. sa han.
- Tare lugnt, jag kommer inte lämna dej eller något sånt för Tom. Sen har han Steffie också. sa jag.
- Mmm.. Men ändå. sa han.
- Jag älskar dej Bill. sa jag efter en stund.
- Jag älskar dej med. sa han och kysste mej.
- Bra att veta. sa jag och log efter kyssen.
- Jag älskar dej Bill. sa jag efter en stund.
- Jag älskar dej med. sa han och kysste mej.
- Bra att veta. sa jag och log efter kyssen.
Steffie's perspektiv:
Tom gick in till sitt rum och smällde igen dörren hårt. Jag gick och öppnade och han stod och kastade saker i golvet.
- Tom..? sa jag försiktigt.
- Vad?! sa han argt.
- Varför är du så arg? sa jag lågt.
- För att jag aldrig gör någonting rätt enligt dej!! sa han argt.
- För att jag aldrig gör någonting rätt enligt dej!! sa han argt.
- Jo.. Men asså.. sa jag.
- Asså?! sa han argt.
- Jag venne.. sa jag lågt.
- Asså dra bara! sa han argt.
- Tom snälla va inte arg på mej.. sa jag och började nästan gråta.
- Jo!! skrek han argt.
- Förlåt.. sa jag och började gråta.
- Asså?! sa han argt.
- Jag venne.. sa jag lågt.
- Asså dra bara! sa han argt.
- Tom snälla va inte arg på mej.. sa jag och började nästan gråta.
- Jo!! skrek han argt.
- Förlåt.. sa jag och började gråta.
- Prata inte med mej. sa han irriterat.
- Snälla va inte arg.. snyftade jag.
- Gå! sa han irriterat.
- Snälla va inte arg.. snyftade jag.
- Gå! sa han irriterat.
- Nej.. Snälla va inte arg på mej bara? sa jag och gick lite närmare han.
- Steffie gå! Jag slår dej seriöst om du inte går! sa han argt.
- Nej det gör du inte. sa jag och gick fram och kramade han.
- Steffie gå! Jag slår dej seriöst om du inte går! sa han argt.
- Nej det gör du inte. sa jag och gick fram och kramade han.
- Jag fucking varnar dej Steffie. Fucking släpp mej och gå. sa han argt.
- Nej. sa jag.
- Släpp mej! sa han argt och slog mej skit hårt i ansiktet.
- Aj!!!! skrek jag och började gråta.
- Gå!! skrek han argt.
Jag sprang in till Emmy och hon och Bill låg och kysstes.
- Emmy.. sa jag och fortsatte gråta.
- Vad har hänt?! sa hon och satte sej hastigt upp.
- T-Tom slog me-ej. sa jag och grät ännu mer.
- VAAH?!!! skrek dom.
- Nej. sa jag.
- Släpp mej! sa han argt och slog mej skit hårt i ansiktet.
- Aj!!!! skrek jag och började gråta.
- Gå!! skrek han argt.
Jag sprang in till Emmy och hon och Bill låg och kysstes.
- Emmy.. sa jag och fortsatte gråta.
- Vad har hänt?! sa hon och satte sej hastigt upp.
- T-Tom slog me-ej. sa jag och grät ännu mer.
- VAAH?!!! skrek dom.
- Ja.. snyftade jag och torkade bort tårarna.
- Jävla idiot!! skrek Bill argt och gick ut.
- Fan, varför gjorde han så?! sa Emmy och kramade mej.
- Jävla idiot!! skrek Bill argt och gick ut.
- Fan, varför gjorde han så?! sa Emmy och kramade mej.
- För att han var as arg.. Så jag gick fram och kramade han och så sa han och att skulle slå mej och jag inte gick.. snyftade jag.
- Vad fan äre för fel på han?! sa hon argt.
- Jag vet inte.. snyftade jag.
- Kom. sa hon och drog med mej till Toms rum.
- Emmy jag vill inte.. snyftade jag.
- Jo, kom. sa hon och vi gick in.
- Vad fan äre för fel på han?! sa hon argt.
- Jag vet inte.. snyftade jag.
- Kom. sa hon och drog med mej till Toms rum.
- Emmy jag vill inte.. snyftade jag.
- Jo, kom. sa hon och vi gick in.
När vi kom in i Toms rum så stod han och Bill och snackade och man kunde tydligt se att Tom fortfarande var as arg..
- Du kan fan inte slå henne sådär! sa Bill och han var också skit arg.
- Kan jag fan visst!! skrek Tom argt.
- Nej det kan du inte! Fan hon menade inte ens något illa! sa han.
- Låt mej bara va. sa Tom.
- Nej. Du ska be om ursäkt. sa han.
- Fan heller. sa Tom och slängde sej på sängen.
Först då märkte dom att vi stod där.
- Vafan gör du här?! Dra!! sa Tom argt till mej.
- Nej. Du ska be om ursäkt. sa han.
- Fan heller. sa Tom och slängde sej på sängen.
Först då märkte dom att vi stod där.
- Vafan gör du här?! Dra!! sa Tom argt till mej.
- Tom, snälla va inte arg på mej.. sa jag lågt och började gråta.
- Gåå!! skrek han.
- Snälla.. bad jag.
- Fattar du trögt eller?! Gå!!! skrek han argt.
Jag sprang till mitt rum och slängde mej på sängen och började stor gråta. Jag ville verkligen inte att Tom skulle vara arg på mej.. När jag hade slutat att gråta så mycket så gick jag och bytte om och så och gick och la mej.
*Mitt i natten*
Jag vaknade och kunde inte somna om.. Jag kunde inte sluta tänka på Tom. Jag gick upp ur min säng och sen gick jag in till Toms rum. Han låg och sov och jag stod och tänkte en lång stund på om jag skulle gå och lägga mej brevid han. Tillslut så gjorde jag de bara.
- Gåå!! skrek han.
- Snälla.. bad jag.
- Fattar du trögt eller?! Gå!!! skrek han argt.
Jag sprang till mitt rum och slängde mej på sängen och började stor gråta. Jag ville verkligen inte att Tom skulle vara arg på mej.. När jag hade slutat att gråta så mycket så gick jag och bytte om och så och gick och la mej.
*Mitt i natten*
Jag vaknade och kunde inte somna om.. Jag kunde inte sluta tänka på Tom. Jag gick upp ur min säng och sen gick jag in till Toms rum. Han låg och sov och jag stod och tänkte en lång stund på om jag skulle gå och lägga mej brevid han. Tillslut så gjorde jag de bara.
Efter någon minut senare la han armen om mej och mumlade något i sömnen men jag kunde inte höra vad de va. Lite senare somnade jag.
*Nästa morgon*
När jag vaknade kollade Tom argt på mej..
- Varför är du här?! sa han.
- Uhm... Jag kunde inte sova.. sa jag lågt.
- Kan du bara inte låta mej va? Jag är fan inte på humör för att snacka med dej. sa han irriterat.
- Förlåt.. sa jag och satte mej upp brevid han.
- Förlåt.. sa jag och satte mej upp brevid han.
- Asså gå. sa han surt.
- Okej.. sa jag lågt och reste mej upp.
- Jag älskar dej Tom. sa jag när jag öppnade dörren.
- Göru inte alls. sa han.
- Jo det gör jag. sa jag.
- Göru inte alls. sa han.
- Jo det gör jag. sa jag.
- Visst du "älskar" mej. sa han lite irriterat.
- Vafan Tom? Varför säger du så för?! Du vet fan att jag älskar dej! sa jag och kände mej skit sårad för att han sa så.
- Om du älskar mej så skulle inte du bli sur på mej för att jag försöker att muntra upp din syrra. sa han surt.
- Asså förlåt Tom! Det kändes bara som att du hellre skulle vilja ha Emmy än mej.. sa jag lågt och började gråta.
- Varför skulle jag vilja ta min brorsas tjej? sa han lite argt.
- Jag vet inte. grät jag.
- K. sa han drygt.
- Tom snälla va inte arg på mej.. sa jag och grät ännu mer.
- Svårt att inte vara de. sa han.
- Snälla förlåt.. Jag hatar när du är arg på mej.. Det får mej att känna mej världelös. sa jag lågt.
- Får jag..? sa han.
- Ja. sa jag och började gråta igen.
- Fan också.. sa han lågt.
- Jag älskar dej mest av allt Tom.. snyftade jag.
- Jag älskar dej mest av allt Tom.. snyftade jag.
- Göru? sa han.
- Ja? sa jag.
- Okej.. sa han tyst och tittade ner.
- Du älskar inte mej va? sa jag lågt.
- Jag venne.. sa han.
- Okej.. sa jag och sprang ut gråtandes.
Tom's perspektiv:
När Steffie sprang ut så tänkte jag gå efter henne och trösta henne eller något men orkade inte.. Va så jävla arg.
Efter ett tag kom Bill in och såg as arg ut.
- Vafan har du gjort?! sa han argt.
- Vadå? sa jag.
- Steffie fucking gråter och vägrar säga vad det är! Säg vafan du har gjort! sa han.
- Orka. sa jag.
- Fucking säg!! skrek han.
- Varför då? Du ska ändå inte lägga dej i. sa jag.
- Säg bara! sa han argt.
- Nej. sa jag.
- Varför?! sa han irriterat.
- För att du inte ska fucking bry dej! sa jag.
- Jo?! Du fick ju henne att fucking gråta! sa han argt.
- Inte mitt problem. sa jag.
- Inte mitt problem. sa jag.
- Jo det är det! skrek han.
- K. Gå bara. sa jag.
- Inte förns du säger vad fan du har gjort! sa han argt.
- Kommer iallafall inte att säga till dej. sa jag och gick in i badrummet.
Jag tog en dusch och sen gick jag och klädde på mej. Efter det gick jag till Steffies rum för att kolla om hon var där, men det var hon inte. Så jag gick till Emmys rum och hon, Bill och Steffie satt där. Steffie satt och grät medans Bill och Emmy försökte trösta henne.
- Vad vill du Tom? sa Bill drygt.
- Snacka med Steffie...? sa jag.
- Snacka med Steffie...? sa jag.
- Snacka då. sa han.
- Om ni går. sa jag.
- Det är mitt rum. sa Emmy.
- Om ni går. sa jag.
- Det är mitt rum. sa Emmy.
- Men kan ni snälla bara gå så jag kan snacka med henne? sa jag.
- Okej. suckade dom och gick ut.
- Vad vill du snacka om? snyftade Steffie.
- Asså förlåt för att jag blev så arg.. sa jag.
- Asså förlåt för att jag blev så arg.. sa jag.
- Det hjälper inte mot vad jag är så ledsen för.. snyftade hon.
- Vad äre då? sa jag och satte mej vid henne.
- Att du sa att du inte visste om du älskar mej.. sa hon och började stor gråta.
- Förlåt... Men jag vet faktiskt inte om jag gör de längre.. sa jag.
- Då kan du ju fan gå. Det är ingen hjälp till att du säger så.. sa hon.
- Då kan du ju fan gå. Det är ingen hjälp till att du säger så.. sa hon.
- Men jag vill inte att du gråter. sa jag och la armen om henne.
- Kej. sa hon och tog bort min arm.
- Kej. sa hon och tog bort min arm.
- Asså jag försöker att trösta dej men tydligen så får jag inte de.. sa jag.
- Så du försöker trösta mej genom att säga att du inte vet om du älskar mej? sa hon.
- Tycker du att jag ska ljuga för dej eller? sa jag.
- Nej.. sa hon lågt.
- Dåså. sa jag.
- Jag älskar dej Tom. sa hon och började gråta skit mycket och kramade mej hårt.
- Mmm.. mumlade jag och kramade henne tillbaks.
Vi satt så en stund tills hon släppte mej och gick ut.
*Några dagar senare*
Jag och Steffie hade inte pratat med varann sen hon satt inne hos Emmy och Bill och grät. Idag skulle jag och Bill åka hem till L.A.
Jag gick till Steffies rum. Hon satt på sängen med datan i knät. Jag gick och satte mej brevid henne.
- Ville bara säga hejdå. sa jag.
- Okej. sa hon utan att kolla på mej.
- Okej. sa hon utan att kolla på mej.
- Hoppades liksom på att du ville säga hejdå till mej också. sa jag.
- Aha, okej. sa hon och kollade fortfarande inte på mej.
- Är du arg på mej? sa jag.
- Venne. sa hon och ryckte på axlarna.
- Det vet du väl visst? sa jag.
- Jag vet det lika mycket som om du vet om du älskar mej eller inte. sa hon surt.
- Asså jag tappade bara känslor för dej. sa jag.
- Mm.. Det är det man brukar göra när man inte älskar någon längre. sa hon drygt.
- Mm.. Det är det man brukar göra när man inte älskar någon längre. sa hon drygt.
- Jag tappade ju känslor för dej innan jag slutade älska dej.. sa jag.
- Kärlek betyder fan lika mycket för dej som Katy Perry. Du är fan bara ute efter sex. sa hon surt.
- För mej så är ju sex den viktigaste delen av ett förhållande så.. sa jag.
- Jag vet. Du har sagt det. sa hon.
- Jag vet. Du har sagt det. sa hon.
- Har jag? sa jag.
- I en fucking intervju ditt sär barn. sa hon irriterat.
- Uhm okej... sa jag.
- Ska du inte dra nu eller?! sa hon irriterat.
- Jo. Säg hejdå till mej först. sa jag.
- Ska du inte dra nu eller?! sa hon irriterat.
- Jo. Säg hejdå till mej först. sa jag.
- Hejdå. sa hon drygt.
- Hejdå. sa jag och kramade henne och kysste henne på kinden.
- Rör mej inte. sa hon surt.
- Jo, tänk om de här är sista gången vi ses? sa jag.
- Mhm.. mumlade hon.
- Mhm.. mumlade hon.
- Men skaru inte med till flygplatsen? Emmy ska ju de.. sa jag.
- Nej. sa hon.
- Varför? sa jag ledset.
- Varför skulle jag? sa hon.
- För att jag vill de. sa jag.
- För att jag vill de. sa jag.
- Asså du tror fan att jag tänker göra fucking allt för dej eller något. sa hon irriterat.
- Nej? Jag vill bara att du följer med dit. sa jag.
- Okej, men jag tänker inte följa med. sa hon.
- Jo de tänker du. sa jag och stängde ner hennes data.
- Vafan göru?! sa hon irriterat.
- Vafan göru?! sa hon irriterat.
- Du ska följa med. sa jag och ställde mej upp och bar ner henne till hallen.
Hela vägen till hallen slog hon mej på ryggen och skrek åt mej. När kom ner så stod Bill och Emmy i hallen och kollade irriterat på mej.
- Vad..? sa jag.
- Vafan hålleru på med? sa Bill lite irriterat.
- Släpp ner mej!!! skrek Steffie.
- Inget. Nej de tänker jag inte göra. sa jag.
- Om hon inte vill följa med så kan du ju fan inte tvinga henne. sa han irriterat.
- Men jag vill inte åka om inte hon åker med till flygplatsen. sa jag.
- Vad..? sa jag.
- Vafan hålleru på med? sa Bill lite irriterat.
- Släpp ner mej!!! skrek Steffie.
- Inget. Nej de tänker jag inte göra. sa jag.
- Om hon inte vill följa med så kan du ju fan inte tvinga henne. sa han irriterat.
- Men jag vill inte åka om inte hon åker med till flygplatsen. sa jag.
- Asså låt henne bara va.. suckade Emmy.
- Jag ska om hon följer med till flygplatsen. sa jag.
- Asså gud.. sa hon.
- Släpp bara ner mej! sa Steffie surt.
- Nej! sa jag.
- Jag ska om hon följer med till flygplatsen. sa jag.
- Asså gud.. sa hon.
- Släpp bara ner mej! sa Steffie surt.
- Nej! sa jag.
- Släpp bara ner henne? Hon har redan lidigt tillräckligt på grund av dej. sa Emmy.
- Jag har ju fan inte ens gjort henne något?! sa jag.
- Jag har ju fan inte ens gjort henne något?! sa jag.
- Jo? sa hon.
- Vad fan har jag gjort då?! sa jag.
- Du va fan as arg på mej för typ ingen riktig anledning och sen fick du mej att börja gråta och allt! sa Steffie.
- Vad fan har jag gjort då?! sa jag.
- Du va fan as arg på mej för typ ingen riktig anledning och sen fick du mej att börja gråta och allt! sa Steffie.
- Asså förlåt! sa jag.
- Och jag fucking hatar dej för de, så släpp bara ner mej!! sa hon irriterat och slog hysteriskt på min rygg.
- Vafan sluta!! sa jag.
- Om du fucking släpper ner mej!! skrek hon.
- Nej! Du ska fucking med!! sa jag.
- Asså jag orkar inte med att höra på er två. Vi väntar i bilen så länge. sa Bill och han och Emmy gick ut.
- Asså jag orkar inte med att höra på er två. Vi väntar i bilen så länge. sa Bill och han och Emmy gick ut.
- Du älskar mej fortfarande va? sa jag och släppte ner henne.
- Jag vet inte längre. sa hon kallt.
- Jag vet inte längre. sa hon kallt.
- Jag tror att du gör de. sa jag.
- K. sa hon drygt.
- K. sa hon drygt.
- Följ bara med till flygplatsen? sa jag och log lite snett.
- Nej. sa hon.
- Nej. sa hon.
- Snälla? bad jag.
- Om du inte ens har någon känslor kvar för mej, varför vill du då att jag ska följa med till flygplatsen? sa hon lite surt.
- För att jag inte vill lämna de så här. Att du är as arg på mej och de. sa jag.
- Det kommer inte förändras bara för att jag följer med. sa hon.
- För att jag inte vill lämna de så här. Att du är as arg på mej och de. sa jag.
- Det kommer inte förändras bara för att jag följer med. sa hon.
- Vi får väl se. sa jag.
- De kommer inte de. sa hon.
- Hur vet du de? sa jag.
- Jag bara vet de. sa hon.
- Snälla följ bara med.. sa jag.
- De kommer inte de. sa hon.
- Hur vet du de? sa jag.
- Jag bara vet de. sa hon.
- Snälla följ bara med.. sa jag.
- Okej då. suckade hon irriterat.
- Tack. sa jag och kramade henne.
Vi gick ut till bilen och satte oss i baksätet. Jag la min arm över hennes axlar hela tiden men hon tog bort den.
- Rör mej inte Tom. sa hon surt.
- Jo. sa jag och la armen över hennes axlar igen.
- Varför beter du dej som om vi är tillsammans? sa hon lite irriterat.
- Vi är ju de..? sa jag.
- Varför beter du dej som om vi är tillsammans? sa hon lite irriterat.
- Vi är ju de..? sa jag.
- Nej? sa hon.
- Ingen av oss har ju gjort slut? sa jag.
- Ingen av oss har ju gjort slut? sa jag.
- Det är slut. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Du har ju fan ändå inga fucking känslor för mej längre, så varför ska vi vara tillsammans då? sa hon.
- Du har ju fan ändå inga fucking känslor för mej längre, så varför ska vi vara tillsammans då? sa hon.
- Men om vi är tillsammans så kanske jag får känslor för dej igen. sa jag.
- Mm.. Eller hur. sa hon.
- Mm.. Eller hur. sa hon.
- Ja? sa jag.
- Tror inte de. sa hon drygt.
- Tror inte de. sa hon drygt.
- Vi kan väl ge de en chans? sa jag.
- Nej Tom. sa hon.
- Nej Tom. sa hon.
- Varför inte? sa jag.
- För att jag inte tror att du kommer få några känslor för mej iallafall. sa hon.
- För att jag inte tror att du kommer få några känslor för mej iallafall. sa hon.
- Jo det kommer jag. sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Kom igen? sa jag.
- Kanske. sa hon.
- Kanske. sa hon.
- Snälla? Ge det en chans? sa jag.
- Men jag venne.. sa hon.
- Snälla? bad jag.
- Snälla? bad jag.
- Du kommer ju ändå åka till L.A nu och allt... sa hon.
- Men ni kan följa med? sa jag.
- Men ni kan följa med? sa jag.
- Jag har ju fan inga saker med eller något. sa hon.
- Man kan köpa där borta. sa jag.
- Jag har inga pengar med mej, inget pass, ingen data, ingen mobil eller laddare eller något! sa hon.
- Man kan köpa där borta. sa jag.
- Jag har inga pengar med mej, inget pass, ingen data, ingen mobil eller laddare eller något! sa hon.
- Jag har pengar, så du kan köpa. Och så åker vi privat plan så man behöver inget pass. sa jag.
- Men jag behöver min mobil? Och laddare och allt. sa hon.
- Vi kan ju köpa allt skit där borta? sa jag.
- Men nej.. Jag vill ha mina saaaker. sa hon.
- Men nej.. Jag vill ha mina saaaker. sa hon.
- Men vafan.. Då åker vi fan och hämtar dom då. sa jag.
- Men jag vet inte om jag vill ge dej en chans.. sa hon.
- Kom igen? sa jag.
- Okej då.. sa hon.
- Yes! sa jag och kramade henne.
- Mmm.. mumlade hon utan att krama tillbaks.
Vi sa till Bill att vända. Han suckade irriterat men åkte tillbaks.
Bill's perspektiv:
När vi kom dit gick Steffie och hämtade sina grejer.
- Emmy? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Kan inte du också följa med? sa jag.
- Typ.. Eller jag venne. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Snälla? sa jag.
- Jag venne.. sa hon.
- För min skull? sa jag.
- Okej.. sa hon och gick ut ur bilen.
Efter en lång stund så kom Emmy och Steffie tillbaka och la in sina grejer i bilen. Sen så satte dom sej i bilen och jag körde.
*Framme i L.A*
När vi kom hem gick vi in och la upp alla väskor på rummen. Efter det gick jag och Emmy ut med hundarna.
I Will Always Remember You - Chapter 19
1. Tom 2. Bill 3. Steffie 4. Emmy
Steffie's perspektiv:
*En timme senare*
Jag hade suttit och kollat på tv hela tiden men hade tröttnat nu så gick upp till mitt rum. Tom låg fortfarande och sov.. Jag la mej brevid han och la mitt huvud på hans bröst. Efter en stund somnade jag med.
*Nästa dag*
När jag vaknade låg Tom fortfarande och sov. Jag gick in i badrummet och duschade och klädde på mej. Sen sminkade jag mej och fixade håret och så och sen gick jag ut till Tom igen.
- Tom. sa jag och skaka lite på han.
- Mmm.. mumlade han.
- Vakna. sa jag.
- Vad? sa han trött.
- Gå upp! sa jag.
- Neej.. sa han och försökte somna om.
- Upp!! sa jag och drog i hans arm.
- Neej.. sa han och försökte somna om.
- Upp!! sa jag och drog i hans arm.
- Måste jag? sa han.
- Jaa? sa jag.
- Okej då. suckade han och gick upp.
- Okej då. suckade han och gick upp.
- Yeey. sa jag.
Vi gick ner till köket och åt. Efter några minuter kom Emmy och Bill ner också.
Vi gick ner till köket och åt. Efter några minuter kom Emmy och Bill ner också.
- Gomorron. sa jag.
- Gomorron. sa Emmy och satte sej brevid mej och Bill satte sej brevid Tom.
- Vad ska ni göra idag? sa jag.
- Jag venne. Någonting. sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
- Mm.. Ni då? sa hon.
- Jag venne. Någonting. sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
- Mm.. Ni då? sa hon.
- Funderar på att ringa Georg och Gustav. sa Tom.
- Shit det var fan as länge sen vi träffade dom! sa Bill.
- Ja, jag vet. Det är därför jag funderar på att ringa dom. sa han.
- Shit det var fan as länge sen vi träffade dom! sa Bill.
- Ja, jag vet. Det är därför jag funderar på att ringa dom. sa han.
- Gör de. Fast sen. sa Bill.
- Okej. sa han.
- Okej. sa han.
Jag och Tom åt upp och sen gick vi in i has rum och han gick in i badrummet och duschade. Jag satte mej på sängen och väntade på att han skulle komma ut. Efter en liten stund så kom han ut och klädde på sej.
Jag gick fram till han och kysste han. Han la sina händer på mitt ass och såg mej i ögonen.
- Jag älskar dina ögon. sa jag.
- Och jag älskar ditt ass. sa han.
Jag skrattade lite och kysste han länge. Han höll mej mot väggen och kysste mej på halsen. Jag puttade ner han i sängen och la mej på han.
- Steffie. sa han.
- Aa? sa jag.
- Jag måste typ ringa Georg och Gustav nu, så vi fortsätter sen okej? sa han.
- Men sen kanske jag inte vill. sa jag.
- Joo. sa han.
- Joo. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Jo, de vill du visst. sa han.
- Hur kan du veta det? sa jag.
- Jag vet bara det. sa han.
- Jo, de vill du visst. sa han.
- Hur kan du veta det? sa jag.
- Jag vet bara det. sa han.
- Men jag kommer inte de.. sa jag.
- Jo. Punk slut. sa han.
- Jo. Punk slut. sa han.
- Nej. Jag är seriös. sa jag och satte mej upp.
Han suckade irriterat och tog upp mobilen. Han ringde Georg eller Gustav och jag gick ut ur rummet. Jag gick och knackade på Emmys dörr och hon gick och öppnade.
- Vad? sa hon.
- Vill du göra något? sa jag.
- Varför äru inte med Tom? sa hon.
- Han snackar med Georg och Gustav. Han och Bill ska väl antagligen träffa dom. sa jag.
- Mmm.. Okej, vad vill du göra då? sa hon.
Han suckade irriterat och tog upp mobilen. Han ringde Georg eller Gustav och jag gick ut ur rummet. Jag gick och knackade på Emmys dörr och hon gick och öppnade.
- Vad? sa hon.
- Vill du göra något? sa jag.
- Varför äru inte med Tom? sa hon.
- Han snackar med Georg och Gustav. Han och Bill ska väl antagligen träffa dom. sa jag.
- Mmm.. Okej, vad vill du göra då? sa hon.
- Jag vet inte. Något. sa jag.
- Okeej. Men ska vi typ dra och shoppa? Det va feeett länge sen! sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
- Okeej. Men ska vi typ dra och shoppa? Det va feeett länge sen! sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
Vi gick ner till hallen och tog på oss skorna och gick ut till hennes bil. Vi åkte i typ 30min och sen kom vi till stan.
Bill's perspektiv:
Jag satt i min säng med datan i knät när Tom kom in.
- Ey, Georg och Gustav är påväg hit. sa han.
- Okej. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Äru på dåligt humör eller? sa jag.
- Va? Nej.. Eller lite.. sa han.
- Varför? sa jag och stängde av datan.
- En grej bara.. sa han.
- Va för grej? sa jag.
- En grej bara. sa han liite irriterat.
- Säg Tom? sa jag.
- En grej bara. sa han liite irriterat.
- Säg Tom? sa jag.
- Nej. sa han.
- Vafan hände med att vi skulle säga allt till varann? sa jag lite surt.
- Vafan hände med att vi skulle säga allt till varann? sa jag lite surt.
- Men förlåt då. sa han.
- Säga bara? sa jag.
- Men det är inte ens något viktigt.. sa han.
- Men säg då? sa jag.
- Säga bara? sa jag.
- Men det är inte ens något viktigt.. sa han.
- Men säg då? sa jag.
- Orka. sa han.
- Ja? sa jag.
- Men de är bara en liten grej om Steffie. Inget speciellt typ.. sa han.
- Låt mej gissa. Hon ville inte ligga med dej? sa jag.
- Typ. sa han kort.
- Shit, blev du sur för de? sa jag.
- Lite.. sa han lågt.
- Ja? sa jag.
- Men de är bara en liten grej om Steffie. Inget speciellt typ.. sa han.
- Låt mej gissa. Hon ville inte ligga med dej? sa jag.
- Typ. sa han kort.
- Shit, blev du sur för de? sa jag.
- Lite.. sa han lågt.
- Du är fan sex beroende. sa jag.
- Du också. sa han.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej?? sa jag.
- Jo det är du visst. sa han.
- Asså nej? sa jag.
- Du också. sa han.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej?? sa jag.
- Jo det är du visst. sa han.
- Asså nej? sa jag.
- Nej verkligen inte. De va ju därför du va så desperat på sjukhuset. sa han och flina.
- Men..... sa jag.
- Men? sa han.
- Men.. Asså... Så desperat va jag inte.. sa jag.
- Men..... sa jag.
- Men? sa han.
- Men.. Asså... Så desperat va jag inte.. sa jag.
- Hahahaha jag var ju fan där! sa han och garva.
- Men och? Jag va iallafall inte så desperat.. sa jag.
- Men och? Jag va iallafall inte så desperat.. sa jag.
- Jo de var du. sa han.
- Kanske lite.. sa jag.
- Ööööh? Eller mycket? sa han.
- Kanske lite.. sa jag.
- Ööööh? Eller mycket? sa han.
- Orka bry sej. sa jag liite irriterat.
- Ja? Du brydde ju dej om att Steffie inte ville ligga med mej. sa han.
- Och? sa jag.
- Asså shit it. sa han lite irriterat
- Ja? Du brydde ju dej om att Steffie inte ville ligga med mej. sa han.
- Och? sa jag.
- Asså shit it. sa han lite irriterat
- Okej.. sa jag.
Vi hörde att de plingade och vi gick ner och öppnade dörren. Där stod Gustav och Georg.
- Tja! sa dom och log och kramade oss.
- Tjena. sa vi.
- Hur äre? Ni har ju legat på sjukhus och de. sa Georg.
Vi hörde att de plingade och vi gick ner och öppnade dörren. Där stod Gustav och Georg.
- Tja! sa dom och log och kramade oss.
- Tjena. sa vi.
- Hur äre? Ni har ju legat på sjukhus och de. sa Georg.
- De är bra nu. sa Tom.
- Bra. sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Bra. sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Vill ni dra till studion? sa Gustav.
- Jag venne, ska vi de eller? sa jag till Tom.
- Varför inte? sa han och vi gick ut.
- Jag venne, ska vi de eller? sa jag till Tom.
- Varför inte? sa han och vi gick ut.
Vi gick till Georgs bil och satte oss i den och han körde. Tom blev lite sur för att han inte fick köra men Georg muntrade upp han efter ett tag.
- Varför vill du ens köra? sa Georg efter ett tag.
- De är manligt. sa Tom.
- Hahahaha va? sa han och garvade.
- Jaaa? sa Tom.
- Hahahah vafan? garvade han.
- De är ju de? De är därför jag brukar köra och inte Bill. sa Tom.
- Uhm.. Typ tack? sa jag.
- Vad? Säger bara att du inte är manlig. sa han.
- Tack?! sa jag lite irriterat.
- Uhm.. Typ tack? sa jag.
- Vad? Säger bara att du inte är manlig. sa han.
- Tack?! sa jag lite irriterat.
- De e lungt lille bror. sa han.
- Asså snacka inte med mej. sa jag surt och kollade ut genom fönstret.
- Asså snacka inte med mej. sa jag surt och kollade ut genom fönstret.
- Sa bara sanningen. sa han.
- K. sa jag drygt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Georg.
- Ja! sa jag surt.
- K. sa jag drygt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Georg.
- Ja! sa jag surt.
- Asså shit.. sa han.
Det var tyst tills vi kom till studion. Vi gick in dit och där satt David och kollade massa papper som sist jag och Tom va här. Jag orkade inte bry mej så jag gick in i ett rum och satte mej i en soffa. Efter en liten stund så kom Tom in och satte sej brevid mej.
- Förlåt för de jag sa brorsan. sa han.
- Mm.. mumlade jag lite irriterat.
Det var tyst tills vi kom till studion. Vi gick in dit och där satt David och kollade massa papper som sist jag och Tom va här. Jag orkade inte bry mej så jag gick in i ett rum och satte mej i en soffa. Efter en liten stund så kom Tom in och satte sej brevid mej.
- Förlåt för de jag sa brorsan. sa han.
- Mm.. mumlade jag lite irriterat.
- Jag menar de. sa han.
- Okej. sa jag surt.
- Bill va inte sur. sa han och kollade ledset på mej.
- Varför inte?! Du klagar ju fan alltid på hur jag kör och allt! sa jag argt.
- Okej. sa jag surt.
- Bill va inte sur. sa han och kollade ledset på mej.
- Varför inte?! Du klagar ju fan alltid på hur jag kör och allt! sa jag argt.
- Vafan? Haru glömt bort att vi är brorsor eller?! De är meningen att vi ska vara jobbiga mot varann. sa han.
- Men du behöver inte överdriva. sa jag drygt.
- Men jag har ju fan redan sagt förlåt! sa han.
- Det spelar ingen fucking roll!! skrek jag argt och reste mej upp.
- Men du behöver inte överdriva. sa jag drygt.
- Men jag har ju fan redan sagt förlåt! sa han.
- Det spelar ingen fucking roll!! skrek jag argt och reste mej upp.
- Bill, va inte arg på mej. Jag mena inte ens något illa! sa han och reste sej upp han också.
- Och?! Jag bryr mej inte!! skrek jag.
- Förlåt.. sa han lågt och kramade mej.
- Släpp mej!! skrek jag och gick ut.
- Och?! Jag bryr mej inte!! skrek jag.
- Förlåt.. sa han lågt och kramade mej.
- Släpp mej!! skrek jag och gick ut.
Georg's perspektiv:
Tom hade gått in och för att säga förlåt till Bill. Några minuter senare kommer Bill ut ur rummet och var skit förbannad.
- Vad är de Bill? sa jag.
- Inget. sa han argt.
- Uhm.. Okej...? sa jag.
Jag gick in i rummet dom var i och Tom satt i en soffa och såg lite ledsen ut.
- Varför blev han så arg? sa jag och satte mej brevid han.
- För att jag driver om att han kör dåligt.. sa han ledset.
- Bara därför? sa jag.
- Typ inte.. Asså för att jag håller på och allt också. sa han och kollade ner i golvet.
- Aha.. Varför säger du inte förlåt då? sa jag.
- Jag har ju fucking gjort det redan! Men han blir ju bara arg på mej! sa han och började gråta.
- Typ inte.. Asså för att jag håller på och allt också. sa han och kollade ner i golvet.
- Aha.. Varför säger du inte förlåt då? sa jag.
- Jag har ju fucking gjort det redan! Men han blir ju bara arg på mej! sa han och började gråta.
- Oh.. Fan va seg han är som inte förlåter dej. sa jag.
- Jag vet.. syftade han.
- Ey, kom. Vi går och snackar med han. sa jag och drog med han upp.
- Men han hatar fan mej.. snyftade han.
- Nej det gör han inte. sa jag och vi gick ut.
- Jag vet.. syftade han.
- Ey, kom. Vi går och snackar med han. sa jag och drog med han upp.
- Men han hatar fan mej.. snyftade han.
- Nej det gör han inte. sa jag och vi gick ut.
Bill satt i en fotölj och såg skit pissed ut.
- Bill, förlåt. sa Tom och kramade han.
- Släpp mej. sa han argt.
- Förlåt då.. sa Tom och släppte han.
- Du är världens sämsta storebror, vet du de? sa han kallt.
- Ja, nu vet jag de.. sa han lågt och började gråta och sprang ut.
- Ja, nu vet jag de.. sa han lågt och började gråta och sprang ut.
- Det där var onödigt Bill. sa jag.
- Håller med. sa Gustav.
- När Tom gråter så betyder de att han är ledsen för de, förstår du inte de eller? sa jag.
- Vafan vet du om de?! sa Bill irriterat.
- Sluta Bill. Du vet att han är ledsen för det han gjorde, så varför kan du inte bara förlåta honom? sa jag.
- Håller med. sa Gustav.
- När Tom gråter så betyder de att han är ledsen för de, förstår du inte de eller? sa jag.
- Vafan vet du om de?! sa Bill irriterat.
- Sluta Bill. Du vet att han är ledsen för det han gjorde, så varför kan du inte bara förlåta honom? sa jag.
- Han är fan inte alls ledsen. Jag känner han bättre än dej. sa han drygt.
- Varför skulle han annars fucking gråta Bill?! sa Gustav argt.
- Varför skulle han annars fucking gråta Bill?! sa Gustav argt.
- Jag venne. sa han som om han inte brydde sej alls.
- Bill gå ut till Tom. sa jag.
- Du bestämmer inte över mej. sa han.
- Jo, nu gör jag de. sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Bill gå ut till Tom. sa jag.
- Du bestämmer inte över mej. sa han.
- Jo, nu gör jag de. sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Vad äre för fel att fucking gå och snacka med sin egen bror?! sa jag.
- Allt!! skrek han.
- Allt!! skrek han.
- Asså ni bor i samma hus och är med varann hela tiden och sen kan du inte ens gå ut och fucking snacka med han..? sa jag.
- Du vet inte hur jävla fucking cp störd han är!! skrek han.
- Du vet inte hur jävla fucking cp störd han är!! skrek han.
- Om de är någon som är störd nu så är det du. sa jag.
- Håll käften!! skrek han och slog mej i ansiktet.
- Håll käften!! skrek han och slog mej i ansiktet.
- Vafan?! sa jag irriterat.
Jag gick ut och såg Tom sitta på en bänk och röka. Jag satte mej brevid han.
- Jag hatar din bror. sa jag surt.
- Varför? snyftade han.
- För att han fucking slog mej i ansiktet. sa jag irriterat.
- Jävla idiot. sa han.
- Jag?! sa jag förvånat.
- Nej? Bill. sa han.
Jag gick ut och såg Tom sitta på en bänk och röka. Jag satte mej brevid han.
- Jag hatar din bror. sa jag surt.
- Varför? snyftade han.
- För att han fucking slog mej i ansiktet. sa jag irriterat.
- Jävla idiot. sa han.
- Jag?! sa jag förvånat.
- Nej? Bill. sa han.
- Aha.. Jag sa bara till han att gå ut och snacka med dej och sen blev han pissed. sa jag.
- Han är fan helt jävla fucking cp störd. sa han.
- Han sa samma sak om dej. sa jag.
- Han är fan helt jävla fucking cp störd. sa han.
- Han sa samma sak om dej. sa jag.
- Jag har fan inte ens gjort han något och sen snackar han skit om mej och allt. sa han surt.
- Mm.. mumlade jag och då kom Bill ut.
- Förlåt Tom.. sa han och kramade Tom.
- Mm.. mumlade jag och då kom Bill ut.
- Förlåt Tom.. sa han och kramade Tom.
- De är lugnt brorsan. sa Tom och kramade tillbaks.
- Säkert? sa han.
- Ja. sa Tom.
- Säkert? sa han.
- Ja. sa Tom.
- Bra. Förlåt för att jag slog dej Georg. sa han.
- Lugnt. sa jag.
- Lugnt. sa jag.
- Säkert? De gjorde inte så ont va? sa han.
- Lite. sa jag.
- De va inte meningen.. Jag blev bara så arg.. sa han.
- Lite. sa jag.
- De va inte meningen.. Jag blev bara så arg.. sa han.
- Jag vet. sa jag.
- Kom vi går in. sa Tom.
- Kom vi går in. sa Tom.
Vi alla gick in i igen.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne.. sa Tom.
- Jag känner för att jobba. sa Bill.
- Okeej, då jobbar vi väl då. sa han.
Jag gick och hämtade min bas, Tom hämtade en av sina gitarrer, Gustav satte sej vid trummorna och Bill satte sej i en fotölj. Bill behövde ju dirket inte göra så mycket.
- Jag är avis på dej Bill. Jävligt avis. sa Tom.
- Varför? sa han.
- För att du typ inte behöver göra ett skit. sa Tom.
- Va? Jag gör ju fan minst lika mycket som ni. sa han.
- Nej? Du behöver fan inte bära med dej något på tunér och så. sa jag.
- Whatever.. sa han.
- Whatever.. sa han.
- Jag kan bli sångare istället. sa Tom.
- Hahahahaha lycka till. sa han.
- Jag menar allvar. sa Tom.
- Hahahahaha lycka till. sa han.
- Jag menar allvar. sa Tom.
- Haha vill du att vi ska göra en duett eller?! sa han och garvade ihjäl sej.
- Näe, jag menar att jag ska ta över ditt jobb. sa Tom.
- Näe, jag menar att jag ska ta över ditt jobb. sa Tom.
- Vafan..? Du vågar ju inte ens sjunga inför mej. sa han.
- Jo.. sa Tom.
- Göre då. sa han.
- Men dom är här. sa Tom och kollade på mej och Gustav.
- Jo.. sa Tom.
- Göre då. sa han.
- Men dom är här. sa Tom och kollade på mej och Gustav.
- Och? sa han.
- De är pinsamt.. sa Tom.
- Vafan.. sa han.
- Eyy, Gustav. Vi går så han kan våga sjunga. sa jag och flina.
- Haha okeej. skratta Gustav och vi gick till ett annat rum.
Tom's perspektiv:
- De är pinsamt.. sa Tom.
- Vafan.. sa han.
- Eyy, Gustav. Vi går så han kan våga sjunga. sa jag och flina.
- Haha okeej. skratta Gustav och vi gick till ett annat rum.
Tom's perspektiv:
Bill stod och väntade på att jag skulle börja sjunga men jag ville inte.
- Asså.. Uhm... sa jag.
- Vad? Är du rädd? sa han och flinade.
- Asså.. Uhm... sa jag.
- Vad? Är du rädd? sa han och flinade.
- Nej.. Men jag brukar inte sjunga så... sa jag.
- Sjung typ Durch den Monsun bara? sa han.
- Sjung typ Durch den Monsun bara? sa han.
- Eh.. Jag har glömt bort hur den går. sa jag.
- Nej de har du inte. Du säger bara så för att slippa sjunga. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Jo. Jag känner dej Tom. sa han.
- Nej de har du inte. Du säger bara så för att slippa sjunga. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Jo. Jag känner dej Tom. sa han.
- Men asså jag kan sjunga men det är pinsamt. sa jag.
- Sjung bara. Det är ändå bara jag här. sa han.
- Men det är pinsamt iallafall. sa jag.
- Hur fan skulle du kunna ta över mitt jobb om du inte ens kan sjunga när bara jag är här? sa han.
- Jag vill inte ta över ditt jobb.. sa jag.
- Du sa ju de? sa han.
- Ja.. Men jag vill inte nu.. sa jag.
- Sjung bara. Det är ändå bara jag här. sa han.
- Men det är pinsamt iallafall. sa jag.
- Hur fan skulle du kunna ta över mitt jobb om du inte ens kan sjunga när bara jag är här? sa han.
- Jag vill inte ta över ditt jobb.. sa jag.
- Du sa ju de? sa han.
- Ja.. Men jag vill inte nu.. sa jag.
- Okej..? sa han.
- Eller jo. sa jag.
- Ska du bestämma de eller..? sa han.
- Okej. Asså om jag sjunger så får jag ta över ditt jobb? sa jag.
- Beror på om du vågar och om du sjunger bra. sa han.
- Allvarligt? sa jag.
- Vafan nej? Du kommer aldrig att få ta över mitt jobb. Sjung bara ändå. sa han.
- Okej.. Men skratta inte. sa jag.
Jag tog ett djupt andetag och började sjunga en del av Durch den Monsun.
- Eller jo. sa jag.
- Ska du bestämma de eller..? sa han.
- Okej. Asså om jag sjunger så får jag ta över ditt jobb? sa jag.
- Beror på om du vågar och om du sjunger bra. sa han.
- Allvarligt? sa jag.
- Vafan nej? Du kommer aldrig att få ta över mitt jobb. Sjung bara ändå. sa han.
- Okej.. Men skratta inte. sa jag.
Jag tog ett djupt andetag och började sjunga en del av Durch den Monsun.
Ich muss durch den Monsun
Hinter die Welt
Ans Ende der Zeit
Bis kein Regen mehr fällt
Gegen den Sturm
Am Abgrund entlang
Und wenn ich nichtmehr kann
Denke ich daran
Irgendwann laufen wir zusammen
Weil uns einfach nichts mehr halten kann
Durch den Monsun
Ich muss durch den Monsun
Hinter die Welt
Ans Ende der Zeit
Bis kein Regen mehr fällt
Gegen den Sturm
Am Abgrund entlang
Und wenn ich nichtmehr kann
Denke ich daran
Irgendwann laufen wir zusammen
Durch den Monsun
- De va ju fan skit bra! Varför tycker du att det är pinsamt för? sa han.
- För att det är det.. sa jag.
- Nej? Det va fan grymt Tom! sa han och log stort.
- De va ju fan skit bra! Varför tycker du att det är pinsamt för? sa han.
- För att det är det.. sa jag.
- Nej? Det va fan grymt Tom! sa han och log stort.
- Haha tack. sa jag och log lite.
- Seriöst du borde sjunga en låt med mej på scenen. sa han.
- Va? Nej aldrig! sa jag.
- Varför? sa han.
- Seriöst du borde sjunga en låt med mej på scenen. sa han.
- Va? Nej aldrig! sa jag.
- Varför? sa han.
- Jag vågar fan inte sjunga för så många människor. sa jag.
- Du sjunger ju ändå i bakgrunden? sa han.
- Men det är inte samma sak.. sa jag.
- Men vi kan väl sjunga en låt tillsammans, snälla? bad han.
- Beror på vilken. sa jag.
- In die nacht. sa han.
- Du sjunger ju ändå i bakgrunden? sa han.
- Men det är inte samma sak.. sa jag.
- Men vi kan väl sjunga en låt tillsammans, snälla? bad han.
- Beror på vilken. sa jag.
- In die nacht. sa han.
- Uhm.. Okej då. sa jag.
- Yey. Nu kan hela världen få veta hur bra Tom Kaulitz sjunger. sa han och log.
- Hahaha. skrattade jag.
- Yey. Nu kan hela världen få veta hur bra Tom Kaulitz sjunger. sa han och log.
- Hahaha. skrattade jag.
Exakt då så kom Georg och Gustav.
- Du sjöng as bra Tom! sa Georg.
- Lyssnade ni?!! skrek jag.
- Ja..? sa Gustav.
- Fan vad pinsamt asså... sa jag.
- Varför? sa Georg.
- För att det är det. sa jag.
- Det var grymt iallafall. Och det kommer bli fett awesome när ni sjunger In die nacht. sa Gustav.
- Varför? sa Georg.
- För att det är det. sa jag.
- Det var grymt iallafall. Och det kommer bli fett awesome när ni sjunger In die nacht. sa Gustav.
- Viisst? sa Bill.
- Men vafan... sa jag.
- Men vafan... sa jag.
- Vad? sa Georg.
- Jag kommer skämmas ihjäl. Alla kommer ba: BUUUUUUUUUUU!!!!, sen kommer dom kasta massa saker på mej. sa jag.
- Jag kommer skämmas ihjäl. Alla kommer ba: BUUUUUUUUUUU!!!!, sen kommer dom kasta massa saker på mej. sa jag.
- Nej? Alla fans älskar ju dej. Plus så sjunger du as bra! sa Bill.
- Men... sa jag.
- Men? sa dom.
- Asså jag kommer skämmas ihjäl.. sa jag.
- Varför?! sa Bill.
- För att jag inte är van vid att sjunga. sa jag.
- Spela roll? Du är fan grym Tom. sa han.
- Nääe. sa jag.
- Jo. sa han och log.
- Men... sa jag.
- Men? sa dom.
- Asså jag kommer skämmas ihjäl.. sa jag.
- Varför?! sa Bill.
- För att jag inte är van vid att sjunga. sa jag.
- Spela roll? Du är fan grym Tom. sa han.
- Nääe. sa jag.
- Jo. sa han och log.
- Okej då.. suckade jag.
Vi jobbade i några timmar och sen orkade vi inte mer så vi åkte hem. Georg släppte av oss hemma och sen åkte han och Gustav vidare och vi gick in i huset. Bill gick in i köket och jag följde efter han.
Mamma stod och lagade mat och när jag kände lukten märkte jag hur hungrig jag var.
- Maammaaaa? sa han.
- Haha vad är det gubben? sa hon.
- Vet du vad Tom ska göra? sa han och log.
- Nej, vadå? sa hon och kollade på mej.
- Sjunga In die nacht med han på en konsert.. sa jag.
Vi jobbade i några timmar och sen orkade vi inte mer så vi åkte hem. Georg släppte av oss hemma och sen åkte han och Gustav vidare och vi gick in i huset. Bill gick in i köket och jag följde efter han.
Mamma stod och lagade mat och när jag kände lukten märkte jag hur hungrig jag var.
- Maammaaaa? sa han.
- Haha vad är det gubben? sa hon.
- Vet du vad Tom ska göra? sa han och log.
- Nej, vadå? sa hon och kollade på mej.
- Sjunga In die nacht med han på en konsert.. sa jag.
- Ärligt? Vad kul. sa hon och log.
- Mm.. mumlade jag och då började min mage kurra skit högt.
- Haha är du hungrig? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Maten är snart klar. sa hon och log.
- Mm.. mumlade jag och då började min mage kurra skit högt.
- Haha är du hungrig? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Maten är snart klar. sa hon och log.
- Okej. sa jag och gick.
Jag gick upp till Steffies rum för att kolla om hon var där och de va hon. Hon satt på sängen och snackade i telefon. Jag gick och satte mej på sängkanten och kollade på henne tills hon la på.
- Vem var det? sa jag.
Jag gick upp till Steffies rum för att kolla om hon var där och de va hon. Hon satt på sängen och snackade i telefon. Jag gick och satte mej på sängkanten och kollade på henne tills hon la på.
- Vem var det? sa jag.
- En kompis. sa hon.
- Okej..? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och drog ner mej i sängen.
- Okej..? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och drog ner mej i sängen.
- Du sa ju att du inte ville fortsätta sen. sa jag.
- Vem sa att jag hade tänkt att ligga med mej nu? sa hon.
- Jag. sa jag och kysste henne på halsen.
- Vem sa att jag hade tänkt att ligga med mej nu? sa hon.
- Jag. sa jag och kysste henne på halsen.
- Asså Tom.. sa hon lite klagandes.
- Bara lite tills det är mat? Mamma sa att det snart är klart.. sa jag och fortsatte.
- Bara lite tills det är mat? Mamma sa att det snart är klart.. sa jag och fortsatte.
- Nej, jag vill inte. sa hon.
- Snälla? bad jag.
- Nej. sa hon och satte sej upp.
- Snälla? bad jag.
- Nej. sa hon och satte sej upp.
- Varför drog du ner mej brevid dej från första början då? sa jag.
- För att jag bara ville ligga brevid dej. sa hon.
Jag suckade och väntade på att mamma skulle ropa att det var mat. Efter kanske 5min gjorde hon det och jag gick ner utan att bry mej om Steffie gick efter.
- För att jag bara ville ligga brevid dej. sa hon.
Jag suckade och väntade på att mamma skulle ropa att det var mat. Efter kanske 5min gjorde hon det och jag gick ner utan att bry mej om Steffie gick efter.
När jag kom ner till köket så satte jag mej vid köksbordet och började äta. Efter några sekunder kom Steffie och satte sej brevid mej.
- Är du sur? sa hon.
- Nej. sa jag utan att kolla på henne.
- Du verkar skit sur. sa hon lite irriterat.
- Okej. sa jag kort och kollade fortfarande inte på henne.
*Efter middan*
Jag gick upp till mitt rum och satte mej på sängen. Några minuter senare knackade det på dörren och Steffie kom in.
- Ärligt, du är fan sur. Man märker det skit tydligt. sa hon och satte sej mitt emot mej.
*Efter middan*
Jag gick upp till mitt rum och satte mej på sängen. Några minuter senare knackade det på dörren och Steffie kom in.
- Ärligt, du är fan sur. Man märker det skit tydligt. sa hon och satte sej mitt emot mej.
- Typ. sa jag bara.
- Varför? sa hon.
- Vad tror du? sa jag.
- Asså det känns som att det är det ända du vill ha av mej. sa hon ledset och gick ut.
- Varför? sa hon.
- Vad tror du? sa jag.
- Asså det känns som att det är det ända du vill ha av mej. sa hon ledset och gick ut.
Jag suckade lite och gick efter henne.
- Steffie, det är inte så. sa jag och tog tag i hennes arm.
- Det äre visst.. sa hon och blev tårögd.
- Nej.. sa jag och kramade henne.
- Jo.. sa hon och började gråta.
- Nej.. sa jag och kramade henne.
- Jo.. sa hon och började gråta.
- Jag lovar att de inte är så. sa jag och såg henne i ögonen.
- Lova? snyftade hon.
- Jag lovar. sa jag och kysste henne.
- Jag älskar dej Tom.. sa hon och kramade mej hårt.
- Jag älskar dej med Steffie. sa jag.
- Lova? snyftade hon.
- Jag lovar. sa jag och kysste henne.
- Jag älskar dej Tom.. sa hon och kramade mej hårt.
- Jag älskar dej med Steffie. sa jag.
- Vad ska vi göra? sa hon efter en liten stund.
- Jag vet inte. Något. sa jag.
- Jag vet inte. Något. sa jag.
- Som..? sa hon.
- Hm... Vi kan gå ut. sa jag och drog med henne ner.
- Hm... Vi kan gå ut. sa jag och drog med henne ner.
I Will Always Remember You - Chapter 18
1. Bill 2. Emily 3. Steffany 4. Tom
Bill's perspekitv:
*Nästa morgon*
När jag vaknade så låg Emmy fortfarande brevid mej och jag höll om henne. Jag kysste henne några gånger på halsen och sen började hon vakna.
- Sluta.. mumlade hon trött.
- Om jag inte vill då? sa jag och flinde lite och fortsatte.
Hon suckade och vände sej om. Hon såg mej djupt i ögonen och sen kysste hon mej länge.
- Ich liebe dich. sa hon och log.
- Ich liebe dich auch. sa jag och kysste henne igen.
Hon la sej mot mitt bröst och jag höll om henne. Därefter la jag mina händer på hennes ass och hon la sina armar runt min nacke och kysste mej länge.
- Ja, om ni vill att det slutar med att ni har sex i en säng på ett sjukhus så kan ni ju fortsätta om ni vill det. sa Steffie och flina.
- Käften mini. sa Emmy och fortsatte kyssa mej.
- Vadå fucking mini?! Bara för att jag är ett fucking år yngre än dej eller?! sa hon.
- Typ. sa Emmy.
Hon suckade och vände sej om. Hon såg mej djupt i ögonen och sen kysste hon mej länge.
- Ich liebe dich. sa hon och log.
- Ich liebe dich auch. sa jag och kysste henne igen.
Hon la sej mot mitt bröst och jag höll om henne. Därefter la jag mina händer på hennes ass och hon la sina armar runt min nacke och kysste mej länge.
- Ja, om ni vill att det slutar med att ni har sex i en säng på ett sjukhus så kan ni ju fortsätta om ni vill det. sa Steffie och flina.
- Käften mini. sa Emmy och fortsatte kyssa mej.
- Vadå fucking mini?! Bara för att jag är ett fucking år yngre än dej eller?! sa hon.
- Typ. sa Emmy.
- Käften. sa hon lite irriterat.
- Låt oss va då. sa Emmy och kysste min hals.
- Låt oss va då. sa Emmy och kysste min hals.
- Okej då. sa hon och gick ut.
Efter kanske en minut så började hon kyssa mej på munnen istället. Jag kysste henne på halsen tills hon stönade låågt. Jag drog av henne tröjan och hon la sej på mej och jag fortsatte att kyssa henne på halsen.
- Bill. sa Tom.
- Vad? mumlade jag och fortsatte kyssa henne.
- Vad fan håller ni på med? sa han.
- Vad sere ut som? sa jag och fortsatte kyssa henne liiite längre ner.
Efter kanske en minut så började hon kyssa mej på munnen istället. Jag kysste henne på halsen tills hon stönade låågt. Jag drog av henne tröjan och hon la sej på mej och jag fortsatte att kyssa henne på halsen.
- Bill. sa Tom.
- Vad? mumlade jag och fortsatte kyssa henne.
- Vad fan håller ni på med? sa han.
- Vad sere ut som? sa jag och fortsatte kyssa henne liiite längre ner.
Han öppnade ena ögat och kollade hit och därefter vände han sej med ryggen mot oss och la kudden över huvudet.
Jag skrattade lite åt han och kysste Emmy på munnen istället. Jag försökte att knäppa upp hennes bh men varje gång så tog hon bort mina händer från hennes rygg.
Jag försökte en gång till och jag märkte att hon tröttnade på att jag gjorde det.
- Inte här Bill. suckade hon.
- Varför inte? sa jag.
- Vad troru? sa hon.
- Men okej då. suckade jag.
- När blir ni utskrivna? sa hon och tog på sej sin tröja.
- Vet inte.. sa jag.
- Vad troru? sa hon.
- Men okej då. suckade jag.
- När blir ni utskrivna? sa hon och tog på sej sin tröja.
- Vet inte.. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Så de är liksom därför jag inte kan vänta. sa jag och försökte ta av henne tröjan.
- Bill sluta. sa hon.
- Men kom igen! sa jag.
- Nej. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- För det första är vi på ett sjukhus. Och för det andra så är din bror i samma rum. sa hon.
- Så de är liksom därför jag inte kan vänta. sa jag och försökte ta av henne tröjan.
- Bill sluta. sa hon.
- Men kom igen! sa jag.
- Nej. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- För det första är vi på ett sjukhus. Och för det andra så är din bror i samma rum. sa hon.
- Kom igen. sa jag.
- Nej.. Du får vänta tills du blir utskriven här ifrån. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nej Bill. sa hon.
- Men jo, snälla? sa jag.
- Nej! sa hon.
- Nej Bill. sa hon.
- Men jo, snälla? sa jag.
- Nej! sa hon.
- Snälla! bad jag.
- Asså nej! sa hon och klev upp ur sängen.
- Tack för inget då. sa jag surt och vände mej med ryggen mot henne.
- Måste du bli fucking sur nu också eller? sa hon lite irriterat.
- Ja?! sa jag drygt.
- Asså nej! sa hon och klev upp ur sängen.
- Tack för inget då. sa jag surt och vände mej med ryggen mot henne.
- Måste du bli fucking sur nu också eller? sa hon lite irriterat.
- Ja?! sa jag drygt.
- Moget. sa hon irriterat.
- Ja. sa jag.
Hon gick och satte sej på en stol lite längre bort och de blev tyst en stund.
- Kan någon av er hämta en läkare? sa Tom efter en lite stund.
- Varför? sa hon.
- De har blödigt igenom bandaget. sa han.
- Okej. sa hon och gick ut.
- Varför blev du så sur? sa han efter en stund.
- Venne. sa jag.
- Jo de gör du? sa han.
- Ja, men låt de bara va. sa jag.
Hon gick och satte sej på en stol lite längre bort och de blev tyst en stund.
- Kan någon av er hämta en läkare? sa Tom efter en lite stund.
- Varför? sa hon.
- De har blödigt igenom bandaget. sa han.
- Okej. sa hon och gick ut.
- Varför blev du så sur? sa han efter en stund.
- Venne. sa jag.
- Jo de gör du? sa han.
- Ja, men låt de bara va. sa jag.
- Okej... sa han.
Efter en stund så kom samma läkare som var här inatt. Dom gick till Tom och satte på han ett nytt bandage.
- De tycks inte ha blivit bättre.. Snarare värre. sa en läkare.
- Va kommer att hända? sa Tom.
- Vet inte. Vi får vänta och se. sa läkaren.
- Men han kommer bli bra va?! sa jag oroligt.
- Förhoppningsvis. Vi vet inte vad som kommer hända med honom än.. sa läkaren.
- Kan ni inte göra något då?! sa jag.
Efter en stund så kom samma läkare som var här inatt. Dom gick till Tom och satte på han ett nytt bandage.
- De tycks inte ha blivit bättre.. Snarare värre. sa en läkare.
- Va kommer att hända? sa Tom.
- Vet inte. Vi får vänta och se. sa läkaren.
- Men han kommer bli bra va?! sa jag oroligt.
- Förhoppningsvis. Vi vet inte vad som kommer hända med honom än.. sa läkaren.
- Kan ni inte göra något då?! sa jag.
- Inte just nu. Men om de blir värre än såhär så måste vi röntka han och om vi ser något fel så opererar vi. sa den andra läkaren.
Tom kollade skräckslaget på mej och jag kollade oroligt på han.
- Jag vill inte opereras! sa han.
- Vill du hellre dö? sa ena läkaren.
- Nej.. sa han.
- Dåså. Men vi får hoppas att det blir bättre. sa den andra.
Tom kollade skräckslaget på mej och jag kollade oroligt på han.
- Jag vill inte opereras! sa han.
- Vill du hellre dö? sa ena läkaren.
- Nej.. sa han.
- Dåså. Men vi får hoppas att det blir bättre. sa den andra.
- Aa. sa han.
Läkarna gick ut och efter någon minut så kom Emmy och Steffie in. Emmy satte sej brevid mej och kollade ner i sängen bara.
- Förlåt.. sa jag och kramade henne.
- Mm.. mumlade hon.
Läkarna gick ut och efter någon minut så kom Emmy och Steffie in. Emmy satte sej brevid mej och kollade ner i sängen bara.
- Förlåt.. sa jag och kramade henne.
- Mm.. mumlade hon.
- Älskar dej. sa jag.
- Mmm... Älskar dej också.. mumlade hon.
Jag la mej ner och drog ner henne brevid mej. Vi såg varann i ögonen en stund och sen kysste hon mej.
- Förlåt för att jag blev så sur, det var onödigt. sa jag.
- Mmm.. Det är lugnt. sa hon och gosade in sej i min famn.
- Mmm... Älskar dej också.. mumlade hon.
Jag la mej ner och drog ner henne brevid mej. Vi såg varann i ögonen en stund och sen kysste hon mej.
- Förlåt för att jag blev så sur, det var onödigt. sa jag.
- Mmm.. Det är lugnt. sa hon och gosade in sej i min famn.
Steffie's perspektiv:
Jag satt och sa förlåt till Tom flera gånger och han sa att jag inte hade gjort något fel.
- Jo det har jag! sa jag.
- Nej! sa han.
- Förlåt. sa jag.
- Du har inte gjort något fel okej?! sa han.
- Jo det har jag. sa jag.
- Nej de har du inte! sa han och satte sej upp i sängen.
- Jo.. sa jag.
- Steffie lyssna på mej, du har inte gjort något fel. Okej? sa han och såg mej i ögonen.
- Jo.. sa jag.
- Steffie lyssna på mej, du har inte gjort något fel. Okej? sa han och såg mej i ögonen.
- De har jag visst.. sa jag och undvek hans blick.
- Nej! sa han.
- Jo.. sa jag.
- Nej! sa han.
- Jo.. sa jag.
- Asså jag orkar inte snacka om de här. sa han och la sej ner.
- Förlåt iallafall. sa jag och la mej mot hans bröst.
- Mmm... mumlade han och la armen om mej.
- Förlåt iallafall. sa jag och la mej mot hans bröst.
- Mmm... mumlade han och la armen om mej.
- Allt är fan mitt fel.. sa jag lågt.
- Säg inte så. De är inte ditt fel. sa han.
- Jo.. sa jag ledset.
- Nej.. Aja, kan vi sluta snacka om det? sa han.
- Okej.. sa jag.
- Jo.. sa jag ledset.
- Nej.. Aja, kan vi sluta snacka om det? sa han.
- Okej.. sa jag.
- Orkar fan inte vara på sjukhus längre.. sa han efter en liten stund.
- Förstår de. sa jag.
- Förstår de. sa jag.
- Jag vill bara åka hem.. sa han och kysste mej.
- Jag vill att ni ska komma hem snart. sa jag och kysste han länge.
- Jag vill att ni ska komma hem snart. sa jag och kysste han länge.
- Jag med.. sa han.
Vi låg en där en stund. Sen började han hålla på med mitt hår och kyssa mej på halsen.
- Vi måste nog dra hem snart.. sa jag.
- Neej.. Snälla stanna? sa han.
- Nej, sjukhus är så fucking deprimernade. sa jag.
- Okej då.. suckade han.
- Men jag lovar att jag kommer tillbaks, typ.. imorron eller något. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Om ni bara inte hade börjat bråka hade vi inte ens behövt vara här från första början.. sa jag.
- Mm... Förlåt. sa han.
- Säg inte förlåt, det var egentligen inte ens meningen. sa jag.
- Jag vet men ändå.. sa han.
*4 veckor senare*
Jag vaknade av att Emmy skakade på mej.
- Vad? mumlade jag.
- Jag ska till sjukhuset för att hämta Tom och Bill, skaru med? sa hon.
- Juste dom blir utskrivna idag! Vänta. Ska bara klä på mej och så. sa jag och satte mej upp.
- Okej. sa hon och gick ner.
Jag gick in i badrummet och tog en snabb dusch. Efter de så klädde jag på mej, fixade håret och sminkade mej. Sen gick jag ner till köket. Jag åt lite frukost och sen åkte vi till sjukhuset.
När vi kom fram så gick vi till deras rum och dom stog och snackade och hade sina vanliga kläder på sej istället för sjukhustdräckterna. Blev så glad att se att dom mådde bra igen.
- Hej älskling! sa jag och gick och kramade Tom.
- Heej! sa han och kysste mej länge.
- Du har väl inte ont längre? sa jag.
- Jo, lite.. Men är glad att jag inte behövde operaras iallafall. sa han.
- Mm... Jag med. sa jag.
- Mm... Jag med. sa jag.
- Fan vad skönt de ska bli att komma hem. sa han.
- Jao. Äntligen slipper jag komma tillbaks hit. sa jag.
- Hahaha, det är fan jag som borde vara glad för det! Du kom ju fan bara och hälsade på mej någon timme per dag. sa han.
- Men palla vara på sjukhus! Jag vill inte bli fucking mer deprimerad än vad jag var för att du mådde så dåligt. sa jag.
- Jao. Äntligen slipper jag komma tillbaks hit. sa jag.
- Hahaha, det är fan jag som borde vara glad för det! Du kom ju fan bara och hälsade på mej någon timme per dag. sa han.
- Men palla vara på sjukhus! Jag vill inte bli fucking mer deprimerad än vad jag var för att du mådde så dåligt. sa jag.
- Okej.. Aja vi drar nu. sa han.
Vi gick ut till Emmys bil och Tom klagade på att han ville köra men Emmy sa att han inte fick.
Vi gick ut till Emmys bil och Tom klagade på att han ville köra men Emmy sa att han inte fick.
- Du kommer bara krascha bilen. sa Emmy.
- Kommer jag inte alls. sa han.
- Jo. Jag litar inte på er två längre när det gäller att köra. sa hon.
- Men vafan?! sa Bill.
- Vad? sa hon.
- Det va fan inte vårat fel. sa Tom.
- Jo de var de. sa jag.
- Nej. sa Tom och Bill samtidigt.
- Skit samma. sa jag.
- Men det var ju fan inte det! sa dom.
- Palla bry sej! Åk bara Emmy. sa jag.
- Mm.. mumlade hon och började köra hem.
När vi kom in gick Tom och jag upp tills hans rum och Emmy och Bill satte sej i vardagsrummet.
Emily's perspektiv:
*Några timmar senare*
Jag och Bill låg i soffan och kollade på tv, fast han höll mest på med mitt hår och så. Efter en liten stund öppnades ytterdörren och Simone och Gordon kom in i vardagsrummet.
- Omg Bill! Äntligen är ni hemma! sa hon och kramade han.
- Hej mamma. sa han och kramade tillbaks.
- Det har varit så tomt utan er.. sa hon.
- Nej. sa Tom och Bill samtidigt.
- Skit samma. sa jag.
- Men det var ju fan inte det! sa dom.
- Palla bry sej! Åk bara Emmy. sa jag.
- Mm.. mumlade hon och började köra hem.
När vi kom in gick Tom och jag upp tills hans rum och Emmy och Bill satte sej i vardagsrummet.
Emily's perspektiv:
*Några timmar senare*
Jag och Bill låg i soffan och kollade på tv, fast han höll mest på med mitt hår och så. Efter en liten stund öppnades ytterdörren och Simone och Gordon kom in i vardagsrummet.
- Omg Bill! Äntligen är ni hemma! sa hon och kramade han.
- Hej mamma. sa han och kramade tillbaks.
- Det har varit så tomt utan er.. sa hon.
- Ärligt? De är skönt att vara tillbaks iallafall. sa han.
- Bra. Jag tänkte iallafall börja göra mat nu, vad vill ni äta? sa hon.
- Bra. Jag tänkte iallafall börja göra mat nu, vad vill ni äta? sa hon.
- Vad som helst. sa han.
- Går och kollar vad vi har här hemma. sa hon och gick till köket.
- Skönt att ni är tillbaks. sa Gordon och kramade Bill.
- Yeah, hatar sjukhus. sa Bill.
- Haha, jag med. sa han.
- Mm.. mumlade Bill och satte sej brevid mej och började hålla på med mitt hår igen.
- Asså har du något liv Bill? sa jag och skratta.
- Ja, vadåra? sa han.
- För att du har hållit på med mitt hår fett länge. sa jag.
- Hahaha, men det är kul. sa han.
- Går och kollar vad vi har här hemma. sa hon och gick till köket.
- Skönt att ni är tillbaks. sa Gordon och kramade Bill.
- Yeah, hatar sjukhus. sa Bill.
- Haha, jag med. sa han.
- Mm.. mumlade Bill och satte sej brevid mej och började hålla på med mitt hår igen.
- Asså har du något liv Bill? sa jag och skratta.
- Ja, vadåra? sa han.
- För att du har hållit på med mitt hår fett länge. sa jag.
- Hahaha, men det är kul. sa han.
- Uhm.. Okej..? sa jag.
Gordon skrattade och gick in i köket. Bill började kyssa mej på halsen men efter en stund puttade jag bort han.
- Vafan? sa han.
- Inte här och inte nu. sa jag.
- Varför?! sa han.
- För att Simone och Gordon är i köket och vi är i vardagsrummet. Efter maten. sa jag.
- Jaja.. suckade han.
Gordon skrattade och gick in i köket. Bill började kyssa mej på halsen men efter en stund puttade jag bort han.
- Vafan? sa han.
- Inte här och inte nu. sa jag.
- Varför?! sa han.
- För att Simone och Gordon är i köket och vi är i vardagsrummet. Efter maten. sa jag.
- Jaja.. suckade han.
- Mmm.. mumlade jag och lutade mej mot hans axel.
Vi satt så i typ 30min utan att säga något sen ropade Simone att det var mat. Vi gick till köket och satte oss och åt.
*efter middan*
Jag och Bill gick upp till hans rum och jag la mej på hans säng. Han stängde dörren och kom och la sej över mej och började kyssa mej på halsen. Jag började stöna lågt och han fortsatte.
- Bill, inte nu.. sa jag.
- Jo, nu. sa han och fortsatte.
- Neej. sa jag.
- Jo. Du gillar ju de. sa han och flinade lite.
- Ja.. Men jag orkar inte nu. sa jag.
- Men du sa ju att vi skulle göra de efter maten! sa han.
- Ja men whatever. sa jag.
Vi satt så i typ 30min utan att säga något sen ropade Simone att det var mat. Vi gick till köket och satte oss och åt.
*efter middan*
Jag och Bill gick upp till hans rum och jag la mej på hans säng. Han stängde dörren och kom och la sej över mej och började kyssa mej på halsen. Jag började stöna lågt och han fortsatte.
- Bill, inte nu.. sa jag.
- Jo, nu. sa han och fortsatte.
- Neej. sa jag.
- Jo. Du gillar ju de. sa han och flinade lite.
- Ja.. Men jag orkar inte nu. sa jag.
- Men du sa ju att vi skulle göra de efter maten! sa han.
- Ja men whatever. sa jag.
- Kom igen. sa han.
- Få de bara överstökat då. sa jag.
- Yey! sa han och började kyssa mej på halsen igen.
- Få de bara överstökat då. sa jag.
- Yey! sa han och började kyssa mej på halsen igen.
Han drog av sej sin tröja och kysste mej läänge på halsen. Sen drog han av mej min och började kyssa mej liite längre ner och jag stönade lite högre. Han flinade lite och kysste mej längre ner tills han kom till min mage. Sen kysste han mej länge på läpparna istället.
Han började knäppa upp mina byxor och sen tog han av mej dom och slängde ner dom på golvet. Han knäppte upp sina och tog av sej dom och slängde ner dom på golvet också.
Jag la armarna om hans nacke och kysste han länge. Sen kysste jag han på halsen och han stönade lite lågt. Han knäppte upp min bh och slängde den på golvet.
- Jag älskar dej Bill. sa jag efter en stund.
Han kollade på mej ett litet tag och sen log han mot mej.
- Jag älskar dej med Emily. sa han och kysste mej.
Tom's perspektiv:
Jag och Steffie låg i hennes säng och tråkade.
- Vad ska vi göra? sa hon.
- Sova. sa jag och gäspade.
- Men jag är inte trött.. sa hon.
- Men jag är. sa jag.
- Men jag är inte trött.. sa hon.
- Men jag är. sa jag.
- Snälla sov inte. sa hon.
- Jo.. sa jag och blundade.
- Jo.. sa jag och blundade.
- Neeej! sa hon och puttade mej satt jag nästan ramlade av sängen.
- Vafan, sluta. sa jag.
- Vafan, sluta. sa jag.
- Sov inte då. sa hon och la sej tätt in till mej.
- Men jag är fan skit trött Steffie. klagade jag.
- Spela roll. sa hon.
- Men jag är fan skit trött Steffie. klagade jag.
- Spela roll. sa hon.
- Låt mej bara sova.. sa jag och gäspade igen.
- Okej då. suckade hon lite irriterat och reste sej upp.
- Vart ska du? sa jag.
- Gå och göra något. sa hon och gick ut.
- Okej då. suckade hon lite irriterat och reste sej upp.
- Vart ska du? sa jag.
- Gå och göra något. sa hon och gick ut.
Jag orkade inte bry mej om att hon gick. Jag la mej till rätta och sen somnade jag.
kommentera??? :o
I Will Always Remember You - Chapter 17
1. Emily 2. Steffany 3. Bill 4. Tom
Emily's perspektiv:
När jag vaknade så var bilen upp och ner. Jag blödde från munnen och kunde inte röra min högra arm. Dom andra hade inte vaknat till liv än.. De dröjde inte länge tills jag kunde höra sirener närma sej.
Jag försökte prata men jag fick inte fram något ljud alls. Jag lyfte försiktigt upp min ena fot och sparkade lite löst på Steffie. Jag märkte att hon började vakna till lite.
Hon öppnade sakta ögonen och man kunde tydligt se skräcken i hennes ögon när hon märkte att bilen var upp och ner och när hon såg Tom. Hennes blick blev tom. Jag kollade på henne med sorgsna ögon.
Sirenerna kom närmre och efter en liten stund hörde vi en bil stanna på vägen. En halv minut senare kom några ambulansmän och drog ut mej och Steffie ur bilen och bar in oss i ambulansen och la oss på bårar. Sen la dom in Tom och Bill i en annan ambulans.
- Ni måste hålla ögonen öppna! sa en av ambulansmännen.
Jag orkade verkligen inte ha ögonen öppna längre. Jag blundade i några sekunder, sen somnade jag.
Jag försökte prata men jag fick inte fram något ljud alls. Jag lyfte försiktigt upp min ena fot och sparkade lite löst på Steffie. Jag märkte att hon började vakna till lite.
Hon öppnade sakta ögonen och man kunde tydligt se skräcken i hennes ögon när hon märkte att bilen var upp och ner och när hon såg Tom. Hennes blick blev tom. Jag kollade på henne med sorgsna ögon.
Sirenerna kom närmre och efter en liten stund hörde vi en bil stanna på vägen. En halv minut senare kom några ambulansmän och drog ut mej och Steffie ur bilen och bar in oss i ambulansen och la oss på bårar. Sen la dom in Tom och Bill i en annan ambulans.
- Ni måste hålla ögonen öppna! sa en av ambulansmännen.
Jag orkade verkligen inte ha ögonen öppna längre. Jag blundade i några sekunder, sen somnade jag.
*Några timmar senare*
Jag vaknade i ett vitt rum. En man kom in i rummet och jag insåg ganska snart att jag var på sjukhuset. Min första tanke var vart Steffie, Bill och Tom var.
Jag öppnade munnen för att fråga men det kom fortfarande inte ett ända litet ljud. Jag satte mej upp i sjukhussängen och såg att jag hade gips på armen. Läkaren kollade på mej och log ett liiitet leende.
- Äntligen är du vaken. sa han.
- Va-art är d-dom andra-a..? sa jag lågt.
- Steffany vilar i rummet brevid. sa han.
- M-men Bill o-och Tom då? sa jag.
- Dom ligger tyvärr i koma.. sa han och gick ut.
Tom och Bill i koma?! De här kunde fan inte vara sant! Tänk om dom inte vaknar förns på några år?! Kunde iallafall inte göra något annat än vänta.. La mej ner igen och försökte somna och efter några minuter så somnade jag..
*Mitt i natten*
En läkare kom in i mitt rum med Steffie efter sej.
- Emmy! sa hon och kramade mej.
- Steffie! sa jag och kramade henne hårt tillbaks.
- Hörde du att T&B ligger i koma..? sa hon lågt och började gråta.
- Mm... mumlade jag och började gråta jag också.
- Tänk om dom aldrig vaknar. Tänk om dom somnar in föralltid. Tänk om det tar flera år innan dom vaknar. Allt kan hända! snyftade hon.
- Jag vet.. snyftade jag.
Vi satt och grät oss själva till sömns.
*På morgonen*
En läkare kom in i rummet och väckte oss.
- Tom och Bill har vaknat. sa han.
- Vart är dom?!! skrek vi.
- Kom. sa han och gick med oss till ett rum.
Vi satt och grät oss själva till sömns.
*På morgonen*
En läkare kom in i rummet och väckte oss.
- Tom och Bill har vaknat. sa han.
- Vart är dom?!! skrek vi.
- Kom. sa han och gick med oss till ett rum.
Läkaren tog oss till ett rum där dom va i. Dom låg i varsinna sängar och hade halvöppna ögon båda två.
- Bill!! skrek jag och sprang till han och kramade han hårt.
- Förlåt.. sa han nästan så lågt att jag inte hörde.
- Det är inte ditt fel. sa jag.
- Jo.. sa han lågt och började gråta.
- Nej, ni började bråka och ni kan inte rå för att det blev så. Det var bara en olycka, okej? sa jag.
- Okej.. sa han tyst.
- Jag trodde fan att du aldrig skulle vakna. sa jag och började gråta.
- Varför? sa han.
- För att du låg i koma och allt! sa jag.
- Du blir inte av med mej så lätt. sa han och kysste mej.
- Jag trodde fan att du aldrig skulle vakna. sa jag och började gråta.
- Varför? sa han.
- För att du låg i koma och allt! sa jag.
- Du blir inte av med mej så lätt. sa han och kysste mej.
- Jag älskar dej Bill. sa jag och krama han länge.
- Jag älskar dej med. sa han och kysste mej på kinden.
Bill's perspektiv:
*En timme senare*
Jag hade stora skuldkänslor för att jag körde ner i diket. Även fast Emily sa att det inte var mitt fel tyckte jag att det var det.
- Jag älskar dej med. sa han och kysste mej på kinden.
Bill's perspektiv:
*En timme senare*
Jag hade stora skuldkänslor för att jag körde ner i diket. Även fast Emily sa att det inte var mitt fel tyckte jag att det var det.
Emily och och Steffie hade gått för ett tag sen och de var bara jag och Tom i rummet. Jag satte mej upp i sängen och kollade på han och han kollade frågandes på mej.
- Vad är de? sa han.
- Förlåt för att jag körde ner i diket.. sa jag lågt.
- Du, de va mitt fel också. sa han tröstandes.
- Men det var jag som körde.. sa jag ledset.
- Och det var jag som startade bråket och tog tag i ratten. Säg inte att det inte är mitt fel också, för det är det. sa han.
- Okej.. De är väl bådas fel då.. sa jag.
- Jepp.. sa han.
- Jepp.. sa han.
- Vart gjorde du illa dej? sa jag efter ett tag.
- Uh.. Jag venne, har ont i magen.. sa han och drog upp sjukhus klädsaken..
Han hade ett stort bandage runt magen.
- Omg.. sa jag och kollade på det.
- Vafan har hänt?!!! skrek han.
- Har ingen aning... sa jag.
- Ska jag ta bort bandaget och kolla? sa han.
- Vafan, nej?! sa jag.
- Okej då. sa han.
Efter några sekunder så kom en läkare in.
- Uh.. Jag venne, har ont i magen.. sa han och drog upp sjukhus klädsaken..
Han hade ett stort bandage runt magen.
- Omg.. sa jag och kollade på det.
- Vafan har hänt?!!! skrek han.
- Har ingen aning... sa jag.
- Ska jag ta bort bandaget och kolla? sa han.
- Vafan, nej?! sa jag.
- Okej då. sa han.
Efter några sekunder så kom en läkare in.
- Vad har hänt med min mage?! sa Tom.
- Olyckligsvist så fick du en jätte stor glasskärva i den under kraschen. sa läkaren.
- Va?! Har ni tagit ut den?! sa han.
- Ja. sa läkaren.
- Bra. sa han.
- Vad har hänt med mej då? Jag kan ju inte vara utan skador, det var ju jag som körde? sa jag.
- Viisst? Va hände med han? sa han.
- Du fick en lätt hjärnskakning och har små skador i nacken och ryggen. sa läkaren.
- Äre farligt?! sa han.
- Nej det är inte farligt eller allvarligt. Han måste där emot vila ett par veckor och inte göra så hastiga rörelser. sa läkaren.
- Shit. sa jag och Tom samtidigt.
- Vad hände med Steffie och Emily? sa jag sen.
- Emily har fått en spricka i armen och kommer inte kunna röra den något vidare på ett tag och dom båda fick en lätt hjärnskakning också. Steffany har skrapat upp knät ordentligt och det var ganska illa men kommer läka. sa läkaren.
- Olyckligsvist så fick du en jätte stor glasskärva i den under kraschen. sa läkaren.
- Va?! Har ni tagit ut den?! sa han.
- Ja. sa läkaren.
- Bra. sa han.
- Vad har hänt med mej då? Jag kan ju inte vara utan skador, det var ju jag som körde? sa jag.
- Viisst? Va hände med han? sa han.
- Du fick en lätt hjärnskakning och har små skador i nacken och ryggen. sa läkaren.
- Äre farligt?! sa han.
- Nej det är inte farligt eller allvarligt. Han måste där emot vila ett par veckor och inte göra så hastiga rörelser. sa läkaren.
- Shit. sa jag och Tom samtidigt.
- Vad hände med Steffie och Emily? sa jag sen.
- Emily har fått en spricka i armen och kommer inte kunna röra den något vidare på ett tag och dom båda fick en lätt hjärnskakning också. Steffany har skrapat upp knät ordentligt och det var ganska illa men kommer läka. sa läkaren.
- Omg.. sa jag.
- Shit.. När får vi åka hem? sa han.
- Inte på ett tag iallafall. sa läkaren.
- Fan.. sa jag.
Läkaren skulle kolla på Toms sår. Han tog bort bandaget och det såg skit äckligt ut.
- Shit.. När får vi åka hem? sa han.
- Inte på ett tag iallafall. sa läkaren.
- Fan.. sa jag.
Läkaren skulle kolla på Toms sår. Han tog bort bandaget och det såg skit äckligt ut.
- Glasskärvan satt ganska djupt när vi tog ut den. sa läkaren.
- Ser de.. sa jag lite äcklat.
- De svider som fan. sa Tom.
- Förstår det. Måste gjort ont. sa läkaren.
- Jag vet inte. Allt blev svart när bilen körde ner i diket. Det ända jag vet är att det gör ont som fan nu. sa han.
- Aha.. Jag måste hämta nytt bandage, rör inte såret. sa läkaren och gick ut.
- Bill, vad skulle du göra om jag rörde såret? sa han.
- Döda dej. Nej men du får inte göra det. sa jag.
- Näe, jag vet. Vill inte det, det är för äckligt. sa han.
- Haha, jag vet. Ser as läskigt ut. sa jag.
- Typ. sa han.
- Förlåt. sa jag.
- Varför säger du förlåt? sa han.
- För att jag fick det att bli såhär.. sa jag.
- Det är inte ditt fel Bill. Jag förtjänar väl det efter allt som jag har gjort dej. sa han.
- Nej det gör du inte! sa jag.
- Bill, vad skulle du göra om jag rörde såret? sa han.
- Döda dej. Nej men du får inte göra det. sa jag.
- Näe, jag vet. Vill inte det, det är för äckligt. sa han.
- Haha, jag vet. Ser as läskigt ut. sa jag.
- Typ. sa han.
- Förlåt. sa jag.
- Varför säger du förlåt? sa han.
- För att jag fick det att bli såhär.. sa jag.
- Det är inte ditt fel Bill. Jag förtjänar väl det efter allt som jag har gjort dej. sa han.
- Nej det gör du inte! sa jag.
- Jo.. Jag är din storebror, jag ska fan ta hand om dej.. sa han.
- Det är ju det du gör. sa jag.
- Nej. Jag får dej gråta, må dåligt och allt! Jag förtjänar det här.. sa han.
- Ja ibland. Men du är världens bästa iallafall. Du förtjänar inte alls det här. sa jag.
- Är jag? Jo de gör jag visst.. sa han.
- Såklart du är? Nej det gör du inte. sa jag.
- Tack brorsan, du också. sa han och log.
Jag log tillbaks och sen kom läkaren in med nytt bandage. Han gick till Tom och lindade runt hans mage. Sen kollade han så det inte var några försämringar med mej osv. Sen gick han ut.
- Det är ju det du gör. sa jag.
- Nej. Jag får dej gråta, må dåligt och allt! Jag förtjänar det här.. sa han.
- Ja ibland. Men du är världens bästa iallafall. Du förtjänar inte alls det här. sa jag.
- Är jag? Jo de gör jag visst.. sa han.
- Såklart du är? Nej det gör du inte. sa jag.
- Tack brorsan, du också. sa han och log.
Jag log tillbaks och sen kom läkaren in med nytt bandage. Han gick till Tom och lindade runt hans mage. Sen kollade han så det inte var några försämringar med mej osv. Sen gick han ut.
Steffie's perspektiv:
En läkare kom till mej och kollade så allt var "bra". Han kollade mitt knä och så. Sen gick han till Emmy och kollade hennes arm och sen gick han.
- Emmy? sa jag.
- Aaa? sa hon.
- Hur troru det är med Tom och Bill? Dom verkar typ.. skit annorlunda nu efter kraschen. sa jag.
- Jag vet! Dom tror att det bara är deras fel och allt.. De är ju dersas fel då men ändå.. sa hon.
- Mm.. Typ.. sa jag.
- Hoppas att vi får åka hem snart. sa hon.
- Jag med. Hatar att vara på sjukhus. Man blir så depprimerad och allt.. sa jag.
- Håller med. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
*2 veckor senare*
Jag och Emmy hade precis blivit utskrivna från sjukhuset. Bill och Tom skulle dock inte bli det. Simone och Gordon hade blivit jätte arga på Bill när dom fick veta att vi var på sjukhuset. Tom sa att det inte bara var Bills fel men dom lyssnade inte och var typ fortfarande skit arga.
- Mm.. Typ.. sa jag.
- Hoppas att vi får åka hem snart. sa hon.
- Jag med. Hatar att vara på sjukhus. Man blir så depprimerad och allt.. sa jag.
- Håller med. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
*2 veckor senare*
Jag och Emmy hade precis blivit utskrivna från sjukhuset. Bill och Tom skulle dock inte bli det. Simone och Gordon hade blivit jätte arga på Bill när dom fick veta att vi var på sjukhuset. Tom sa att det inte bara var Bills fel men dom lyssnade inte och var typ fortfarande skit arga.
När vi kom hem så satte vi oss i soffan. Vi fick typ inte göra något för "hastigt" förns om några veckor. Simone kom och kramade oss och välkomnade oss hem typ.
- Glad att det inte blev något värre. sa hon.
- Aa. sa vi.
- Glad att det inte blev något värre. sa hon.
- Aa. sa vi.
- Vet ni när Tom och Bill får komma hem? sa hon.
- Nej.. sa Emmy.
- Okej. Hoppas det är snart. Känns alltid så tomt utan dom. sa hon.
- Håller med. sa jag.
Vi snackade lite till och sen gick jag upp till Toms rum och la mej i hans säng och började gråta. Ville att han skulle komma hem igen, nu.
*Nästa morgon*
Hade gråtit hela natten för att jag saknade Tom så mycket. Jag gick in i barummet och duschade. När jag hade gjort de så klädde jag på mej och sminkade och fixade håret snabbt. När allt var klar så gick jag ner i köket och gjorde lite frukost och satte mej och åt. Efter en liten stund så kom Emmy och satte sej brevid mej.
- Gomorron. sa hon.
- Morron. sa jag.
- Vad vill du göra idag? sa hon.
- Venne.. Kan vi åka och hälsa på Tom och Bill? sa jag.
- Jag tror de. sa hon.
- Bra, vi göre efter frukosten. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Nej.. sa Emmy.
- Okej. Hoppas det är snart. Känns alltid så tomt utan dom. sa hon.
- Håller med. sa jag.
Vi snackade lite till och sen gick jag upp till Toms rum och la mej i hans säng och började gråta. Ville att han skulle komma hem igen, nu.
*Nästa morgon*
Hade gråtit hela natten för att jag saknade Tom så mycket. Jag gick in i barummet och duschade. När jag hade gjort de så klädde jag på mej och sminkade och fixade håret snabbt. När allt var klar så gick jag ner i köket och gjorde lite frukost och satte mej och åt. Efter en liten stund så kom Emmy och satte sej brevid mej.
- Gomorron. sa hon.
- Morron. sa jag.
- Vad vill du göra idag? sa hon.
- Venne.. Kan vi åka och hälsa på Tom och Bill? sa jag.
- Jag tror de. sa hon.
- Bra, vi göre efter frukosten. sa jag.
- Okej. sa hon.
Vi åt upp snabbt och gick sen åkte vi till sjukhuset. När vi kom dit gick vi till deras rum.
- Fan vad jag har saknat dej. sa jag och kramade Tom.
- Vi träffades ju igår? sa han.
- Jag vet! sa jag.
- Haha, men jag har saknat dej med. sa han.
- När bli ni utskrivna? sa jag.
- Jag vet inte.. sa han.
- Fan också.. Ni måste fan komma hem snart. sa jag.
- Jag vet. sa han.
Jag satte mej på sängkanten och vi såg varann i ögonen en stund och sen började jag as garva.
- Vad? sa han och kollade konsigt på mej.
- Jag vet. sa han.
Jag satte mej på sängkanten och vi såg varann i ögonen en stund och sen började jag as garva.
- Vad? sa han och kollade konsigt på mej.
- Haha, inget. sa jag.
- Säg bara? sa han.
- Kom bara att tänka på när du lärde folk tyska 2007 och du sa alltid "zeig mir deine pflaume". Haha dööör. skrattade jag.
- Hahahaha omg. sa han och skrattade lite.
- Säg bara? sa han.
- Kom bara att tänka på när du lärde folk tyska 2007 och du sa alltid "zeig mir deine pflaume". Haha dööör. skrattade jag.
- Hahahaha omg. sa han och skrattade lite.
- Du var fett söt då. sa jag och kysste han.
- Är jag inte det nu då? sa han efter kyssen.
- Jo. sa jag och log.
- Är jag inte det nu då? sa han efter kyssen.
- Jo. sa jag och log.
- Haha, jag vet. sa han.
- Ego. sa jag och kysste han igen.
- Näe, lite kanske.. sa han och flina.
- Eller typ as mycket? sa jag.
- Varför troru det? sa han.
- För att du typ älskar dej själv såhär mycket! sa jag.
- Ego. sa jag och kysste han igen.
- Näe, lite kanske.. sa han och flina.
- Eller typ as mycket? sa jag.
- Varför troru det? sa han.
- För att du typ älskar dej själv såhär mycket! sa jag.
- Kanske jag gör men jag älskar dej mer. sa han och log.
- Aww, jag älskar dej med Tom! sa jag och kysste han.
- Aww, jag älskar dej med Tom! sa jag och kysste han.
- Hur länge ska ni stanna här? sa han efter kyssen.
- Venne.. sa jag.
- Sov här? sa han.
- Näe.. Sjukhus gör mej depprimerad. Men vi stannar nog tills någon gång ikväll kanske. sa jag och kollade mot Bills säng, dom satt och snackade och kysstes hela tiden.
- Snälla? sa han och gjorde sina puppyeyes.
- Jag venne.. sa jag.
- Snäällaa? sa han.
- Okej.. suckade jag.
- Tack. sa han och kysste mej länge.
- Venne.. sa jag.
- Sov här? sa han.
- Näe.. Sjukhus gör mej depprimerad. Men vi stannar nog tills någon gång ikväll kanske. sa jag och kollade mot Bills säng, dom satt och snackade och kysstes hela tiden.
- Snälla? sa han och gjorde sina puppyeyes.
- Jag venne.. sa jag.
- Snäällaa? sa han.
- Okej.. suckade jag.
- Tack. sa han och kysste mej länge.
- Varsågod.. Vart gjorde du illa dej förresten? sa jag efter kyssen.
- Magen. sa han.
- Hur? sa jag.
- Fick en glasskärva som kom skit djupt in typ.. sa han lågt.
- Omg. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Magen. sa han.
- Hur? sa jag.
- Fick en glasskärva som kom skit djupt in typ.. sa han lågt.
- Omg. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Stackarn. sa jag och kysste han på kinden.
- Det gör jätte ont.. sa han och la handen på magen.
- Ha inte handen där då. sa jag och tog bort den.
- Men de gör ju så fucking ont. sa han.
- Och de är exakt därför du inte ska ha handen där. sa jag ock skrattade lite.
- Men fuck u. sa han och kysste mej.
- Kan inte. Men du kan ju göra de? sa jag och flina.
- Tyvärr... Ligger på sjukhus och har ont som fan.. Men när jag blir bättre så. sa han.
- Hahahahah omg Tom! skrattade jag.
- Det gör jätte ont.. sa han och la handen på magen.
- Ha inte handen där då. sa jag och tog bort den.
- Men de gör ju så fucking ont. sa han.
- Och de är exakt därför du inte ska ha handen där. sa jag ock skrattade lite.
- Men fuck u. sa han och kysste mej.
- Kan inte. Men du kan ju göra de? sa jag och flina.
- Tyvärr... Ligger på sjukhus och har ont som fan.. Men när jag blir bättre så. sa han.
- Hahahahah omg Tom! skrattade jag.
- Haha vad? Jag önska jag kunde. sa han.
- Haha, sötnos. sa jag och kysste han.
- Du ja. sa han och log sitt übergulliga leende.
- Haha, sötnos. sa jag och kysste han.
- Du ja. sa han och log sitt übergulliga leende.
- Nej, du. sa jag och log.
- Näe, jag är den underbart snygga coolingen. Och du är den übergulliga fina sötnosen. sa han och log.
- Hahahaha. skratta jag.
- Näe, jag är den underbart snygga coolingen. Och du är den übergulliga fina sötnosen. sa han och log.
- Hahahaha. skratta jag.
- Vad? De är sant. sa han.
- Typ. sa jag och skrattade lite.
*Senare på kvällen*
Tom's perspektiv:
Steffie låg brevid mej och sov och jag höll om henne så hon inte skulle ramla ner. Jag kollade mot Bill säng och han och Emily låg och sov.
Jag försökte somna, men det gick inte så bra. Efter ungefär en timme lyckades jag äntligen somna jag också.
- Typ. sa jag och skrattade lite.
*Senare på kvällen*
Tom's perspektiv:
Steffie låg brevid mej och sov och jag höll om henne så hon inte skulle ramla ner. Jag kollade mot Bill säng och han och Emily låg och sov.
Jag försökte somna, men det gick inte så bra. Efter ungefär en timme lyckades jag äntligen somna jag också.
*Mitt i natten*
Jag vaknade av att Steffie började snarka.. Ganska irriterande faktiskt. Jag började kyssa hennes hals as länge för att hon skulle sluta snarka eller vakna.
- Tom.. mumlade hon.
- Aa? sa jag och fortsatte.
- Jag vill sova.. sa hon trött.
- Jag också men du väckte mej. sa jag.
- Hur? sa hon.
- Du började snarka.. sa jag.
- Haha ofta? sa hon.
- Aa. sa jag.
- Jag också men du väckte mej. sa jag.
- Hur? sa hon.
- Du började snarka.. sa jag.
- Haha ofta? sa hon.
- Aa. sa jag.
- Aja, godnatt. sa hon.
- Godnatt. sa jag.
Hon vände sej mot mej och råkade ta upp sitt knä mot min mage.. Gjorde så fucking ont satt jag inte ens kunde skrika. Satte mej hastigt upp i sängen och la handen på min mage. Från ingenstans så började jag spy upp blod i sängen.
- Tom vad fan händer?! sa Steffie och satte sej hastigt upp.
Jag svarade inte utan fortsatte att spy blod.
- Bill!! sa hon och gick och skakade på han.
- Vad? mumlade han surt.
- Tom fucking spyr blod! sa hon.
- Vaaa?!! skrek han och kollade på mej.
- Godnatt. sa jag.
Hon vände sej mot mej och råkade ta upp sitt knä mot min mage.. Gjorde så fucking ont satt jag inte ens kunde skrika. Satte mej hastigt upp i sängen och la handen på min mage. Från ingenstans så började jag spy upp blod i sängen.
- Tom vad fan händer?! sa Steffie och satte sej hastigt upp.
Jag svarade inte utan fortsatte att spy blod.
- Bill!! sa hon och gick och skakade på han.
- Vad? mumlade han surt.
- Tom fucking spyr blod! sa hon.
- Vaaa?!! skrek han och kollade på mej.
Steffie gick för att hämta hjälp och Bill kom fram till mej.
- Tom vafan händer?! sa han och kollade oroligt.
- Jag vet inte. sa jag och spydde igen.
- Tom sluta! Du gör mej skit rädd!! sa han oroligt.
- Jag fucking kan inte!! sa jag och höll för munnen för att inte spy mer.
- Allt är mitt fel! sa han och började gråta och kramade mej.
Några sekunder senare så sprang några läkare in i rummet och gick fram till mej. Steffie och Bill satt och grät och Emmy försökte att trösta dom. När läkarna hade gått ut för att fixa ett prov grejs så gick Steffie och satte sej brevid mej.
Jag höll om henne och hon fortsatte gråta.
- Gråt inte.. sa jag.
- Jag kan inte sluta.. snyftade hon.
- Försök.. sa jag.
- Okej... snyftade hon.
- Allt kommer att bli bra. sa jag tröstandes.
- Allt kommer att bli bra. sa jag tröstandes.
- Hur kan du vara så säker på det? snyftade hon.
- För att. sa jag.
- För att? sa hon.
- För att jag är de. sa jag.
Exakt då så kom läkarna in igen.
- Vad hände innan du började spy blod? sa en läkare.
- Uhm.. Jag skulle sova och sen råkade Steffie ta upp sitt knä mot min mage.. Sen gjorde det skit ont så jag la handen på magen och efter en stund började jag bara spy. sa jag.
- För att? sa hon.
- För att jag är de. sa jag.
Exakt då så kom läkarna in igen.
- Vad hände innan du började spy blod? sa en läkare.
- Uhm.. Jag skulle sova och sen råkade Steffie ta upp sitt knä mot min mage.. Sen gjorde det skit ont så jag la handen på magen och efter en stund började jag bara spy. sa jag.
- Aha. Vi kunde iallafall inte hitta vad de va som va fel. sa läkaren.
- Okej.. sa jag.
- Okej.. sa jag.
Dom rullade in en extra säng som jag fick sova i. Kunde ju inte sova i en säng som jag hade spytt upp blod i.
Jag la mej ner och sen kom Steffie och satte sej på kanten.
- Lägg dej ner. sa jag.
- Nej.. Jag vill inte göra illa dej igen. sa hon.
- Du kommer inte de. sa jag.
- Jo.. sa hon lågt.
- Lägg dej bara ner. viskade jag i hennes öra och kysste henne på kinden.
- Nej.. sa hon.
- Jo. sa jag och drog ner henne brevid mej.
- Jag kommer göra illa dej.. klagade hon.
- Nej, det kommer du inte. Okej? sa jag och såg henne i ögonen.
- Tänk om jag gör de då? sa hon och kollade på mej med sorgsna ögon.
- Då äre mitt fel. sa jag och höll om henne.
- Då äre mitt fel. sa jag och höll om henne.
- Nej de är de inte. sa hon.
- Sov bara. sa jag.
- Okej.. suckade hon.
Hon vände sej med ryggen mot mej och råkade slå till min mage igen.
- AAAJJJJJ!!!!! skrek jag.
- Sov bara. sa jag.
- Okej.. suckade hon.
Hon vände sej med ryggen mot mej och råkade slå till min mage igen.
- AAAJJJJJ!!!!! skrek jag.
- Omg förlåt!! Jag fucking sa att jag skulle göra illa dej! sa hon och började gråta.
- Det är okej. Som jag sa, det är mitt fel. sa jag och försökte få det verka som att jag inte alls hade ont längre.
- Det är okej. Som jag sa, det är mitt fel. sa jag och försökte få det verka som att jag inte alls hade ont längre.
- Nej, det är fan mitt fel! sa hon och gick upp ur sängen.
- Lägg dej ner igen! sa jag.
- Nej! Jag kommer bara göra dej illa. sa hon och satte sej på en stol.
- Lägg dej ner igen! sa jag.
- Nej! Jag kommer bara göra dej illa. sa hon och satte sej på en stol.
- Kom bara och lägg dej igen. sa jag.
- Nej. Jag vill fan inte göra illa dej igen! Asså Tom jag klarar mej. Sov bara utan mej. sa hon.
- Men jag kan inte sova utan dej! sa jag.
- Jo det kan du. sa hon och kysste mej på kinden.
- Nej. Jag vill fan inte göra illa dej igen! Asså Tom jag klarar mej. Sov bara utan mej. sa hon.
- Men jag kan inte sova utan dej! sa jag.
- Jo det kan du. sa hon och kysste mej på kinden.
- Nej.. sa jag.
- Jo. sa hon.
- Okej då. suckade jag.
Jag la mej till rätta och de dröjde inte länge tills jag somnade.
Kommentera :3
- Jo. sa hon.
- Okej då. suckade jag.
Jag la mej till rätta och de dröjde inte länge tills jag somnade.
Kommentera :3
I Will Always Remember You - Chapter 16
1. Bill 2. Steffie & Emmy 3. När dom körde ner i diket(låtsas att det är en audi) 4. Tom
Emily's perspektiv:
*En timme senare*
När jag vaknade så låg jag fortfarande på Bills bröst och han kollade på mej.
- Haha, heej. sa jag trött.
- Vare skönt att sova eller? sa han och skrattade lite.
- Jaa. sa jag och log.
- Haha okej. sa han.
- Mmm.. mumlade jag och kysste han på halsen.
- Emmy, jag vill inte ha ett till sugmärke som Tom kan reta mej för. sa han och satte sej upp.
- Förlåt då. sa jag lite irriterat och satte mej upp jag också.
- Mm.. mumlade han och kysste mej.
- Mm.. mumlade han och kysste mej.
- Kan vi gå ner? sa jag och avbröt kyssen.
- Varför? sa han.
- Orkar inte vara här. sa jag.
- Varför? sa han.
- Orkar inte vara här. sa jag.
- Uhm.. Okej... sa han.
Vi gick ner till vardagsrummet och där satt Tom och Steffie. Tom börja skratta lite men när han märkte att Bill blev arg slutade han.
- Varför kan du inte bara låta mej vara?! sa Bill argt.
- Chilla Bill. sa Tom.
- Låt mej av då. sa han irriterat.
- Lite svårt när man ser ditt sugmärke 24/7. sa Tom och skrattade.
- Håll käften!! skrek han.
- Bill, tare lugnt. sa jag.
- Fan heller. Han är fan as barnslig. sa han argt.
- Asså jag orkar inte lyssna på er. sa jag irriterat och gick ut i hallen.
- Vart ska du? sa Bill och kom ut till mej.
- Gå ut någonstans. sa jag och drog på mej skorna.
- Nej, stanna med mej. sa han och tog min arm när jag tänkte gå ut.
- Nej. Om ni ska fucking bråka, gör det då. sa jag och tog bort hans hand.
- Snälla. bad han.
- Följ med ut då? sa jag.
- Men alla kommer garva åt mej. klagade han.
- Spela roll? sa jag.
- Ja? sa han.
- Asså omg. sa jag.
Vi gick ner till vardagsrummet och där satt Tom och Steffie. Tom börja skratta lite men när han märkte att Bill blev arg slutade han.
- Varför kan du inte bara låta mej vara?! sa Bill argt.
- Chilla Bill. sa Tom.
- Låt mej av då. sa han irriterat.
- Lite svårt när man ser ditt sugmärke 24/7. sa Tom och skrattade.
- Håll käften!! skrek han.
- Bill, tare lugnt. sa jag.
- Fan heller. Han är fan as barnslig. sa han argt.
- Asså jag orkar inte lyssna på er. sa jag irriterat och gick ut i hallen.
- Vart ska du? sa Bill och kom ut till mej.
- Gå ut någonstans. sa jag och drog på mej skorna.
- Nej, stanna med mej. sa han och tog min arm när jag tänkte gå ut.
- Nej. Om ni ska fucking bråka, gör det då. sa jag och tog bort hans hand.
- Snälla. bad han.
- Följ med ut då? sa jag.
- Men alla kommer garva åt mej. klagade han.
- Spela roll? sa jag.
- Ja? sa han.
- Asså omg. sa jag.
- Stanna bara? sa han.
- Nej. sa jag.
Jag gick ut och smällde igen dörren. Jag gick till en lekplats som jag, Bill, Steffie och Tom brukade vara vid och chilla. Jag satte mej på en gunga och efter kanske en halv timme såg jag Bill. Han gick mot mej och jag bara kollade på han.
- Varför äru här? Du kunde ju inte gå ut eftersom alla skulle skratta åt dej. sa jag lite irriterat.
- Mm.. Men jag orkar inte bry mej. Vill bara inte va hemma längre. sa han.
- Varför? sa jag.
- Tom. sa han kort.
- Han är en idiot. Bry dej inte om vad han gör. sa jag.
- Nej. sa jag.
Jag gick ut och smällde igen dörren. Jag gick till en lekplats som jag, Bill, Steffie och Tom brukade vara vid och chilla. Jag satte mej på en gunga och efter kanske en halv timme såg jag Bill. Han gick mot mej och jag bara kollade på han.
- Varför äru här? Du kunde ju inte gå ut eftersom alla skulle skratta åt dej. sa jag lite irriterat.
- Mm.. Men jag orkar inte bry mej. Vill bara inte va hemma längre. sa han.
- Varför? sa jag.
- Tom. sa han kort.
- Han är en idiot. Bry dej inte om vad han gör. sa jag.
- Jag gör inte de. sa han.
- Jo de gör du? sa jag.
- Okej, kanske lite.. sa han.
- Eller mycket..? sa jag lite irriterat.
- Okej då. suckade han.
Han satte sej på gungan brevid mej och bara kollade ner i marken och sen började han snyfta lågt.
- Vad äre älskling..? sa jag.
- Inget.. snyftade han.
- Jo de gör du? sa jag.
- Okej, kanske lite.. sa han.
- Eller mycket..? sa jag lite irriterat.
- Okej då. suckade han.
Han satte sej på gungan brevid mej och bara kollade ner i marken och sen började han snyfta lågt.
- Vad äre älskling..? sa jag.
- Inget.. snyftade han.
- Jo, säg? sa jag.
- Jag har dåligt samvete bara.. snyftade han.
- Varför? sa jag.
- För att jag slog Tom.. snyftade han.
- Älskling, du behöver inte ha dåligt samvete för det? sa jag och kramade han.
- Jo.. Jag slog min bror. sa han och kramade tillbaks.
Exakt då kom Tom och Steffie.
- Vafan slog du mej för?! sa Tom.
- Förlåt.. snyftade han.
- Vad äre? sa Tom lungt.
- Han fick dåligt samvete för att han slog dej. sa jag när Bill inte sa något.
- Jag har dåligt samvete bara.. snyftade han.
- Varför? sa jag.
- För att jag slog Tom.. snyftade han.
- Älskling, du behöver inte ha dåligt samvete för det? sa jag och kramade han.
- Jo.. Jag slog min bror. sa han och kramade tillbaks.
Exakt då kom Tom och Steffie.
- Vafan slog du mej för?! sa Tom.
- Förlåt.. snyftade han.
- Vad äre? sa Tom lungt.
- Han fick dåligt samvete för att han slog dej. sa jag när Bill inte sa något.
- Aha.. sa han.
- De va inte meningen.. sa Bill.
- Asså vadå inte meningen? sa han lite surt.
- Förlåt.. sa Bill och började gråta.
- Bill gråt inte. sa han och kramade Bill.
- De va inte meningen.. sa Bill.
- Asså vadå inte meningen? sa han lite surt.
- Förlåt.. sa Bill och började gråta.
- Bill gråt inte. sa han och kramade Bill.
- Asså shit, jag orkar inte med att du håller på hela tiden. snyftade han.
- Okej.. Jag slutar.. sa Tom.
- Tack.. snyftade han och torka bort tårarna.
- Får jag bara skratta en gång åt ditt sugmärke? Jag kommer sprängas annars eller något. sa Tom.
- Nej. suckade han.
- Kom igen? En ända gång. sa Tom.
- En. sa han och Tom börja as garva.
- Sluta garva nu. sa Bill efter typ 5min.
- Omg, det kändes bra. sa han och skratta lite.
- Okej.. Jag slutar.. sa Tom.
- Tack.. snyftade han och torka bort tårarna.
- Får jag bara skratta en gång åt ditt sugmärke? Jag kommer sprängas annars eller något. sa Tom.
- Nej. suckade han.
- Kom igen? En ända gång. sa Tom.
- En. sa han och Tom börja as garva.
- Sluta garva nu. sa Bill efter typ 5min.
- Omg, det kändes bra. sa han och skratta lite.
- Okej..? sa Bill.
- Aja, ska vi dra hem? sa han.
- Mm.. mumlade Bill och dom började gå.
- Kom? sa Bill till mej.
- Näe.. Orkar inte. sa jag.
- Men vafan. sa han och gick och bar mej hela vägen hem.
- Aja, ska vi dra hem? sa han.
- Mm.. mumlade Bill och dom började gå.
- Kom? sa Bill till mej.
- Näe.. Orkar inte. sa jag.
- Men vafan. sa han och gick och bar mej hela vägen hem.
När vi kom hem så släppte han ner mej i hallen.
- Du hade inte behövt bära mej hela tiden. sa jag.
- Haha, jo. sa han och log.
- Haha du är så gullig. sa jag och kysste han.
- Nej, du är. sa han.
- Näe. sa jag.
- Jo. Och säger du emot slår jag dej. sa han.
- Det skulle du aldrig göra. sa jag.
- Uh.. Nej, egentligen inte. sa han.
- Hahah, sötis. sa jag och drog med han upp till hans rum.
- Näe. sa jag.
- Jo. Och säger du emot slår jag dej. sa han.
- Det skulle du aldrig göra. sa jag.
- Uh.. Nej, egentligen inte. sa han.
- Hahah, sötis. sa jag och drog med han upp till hans rum.
Steffie's perspektiv:
Jag och Tom satt och kollade på Scrubs i vardagsrummet.
- Varför gillar du Scrubs så mycket? sa jag och lutade mej mot hans axel.
- För att de är roligt och så. sa han och la armen om mej.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han och kysste mej länge.
- Nope. sa jag efter kyssen och log.
- Jorå. sa han.
- Jorå. sa han.
- Haha nej, plus så är de lång tråkigt. sa jag.
- What thaaaa, neeej?! sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej. sa han.
- What thaaaa, neeej?! sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej. sa han.
- Joo. sa jag och gosade in mej i hans famn.
- Du kan tycka det, så tycker jag inte det. sa han och och höll om mej.
- Du kan tycka det, så tycker jag inte det. sa han och och höll om mej.
- Mmm.. mumlade jag.
Vi låg så ett tag och sen somnade båda.
Vi låg så ett tag och sen somnade båda.
*Nästa morgon*
När jag vaknade så låg Tom på mej och snarkde lågt.
- Tom vakna! sa jag.
- Vad äre? sa han trött.
- Vi sov fan i soffan. sa jag.
- Gjorde vi? sa han.
- Aa. sa jag.
- Haha, okej. sa han och började kyssa min hals.
- Tom, vi går och käkar. sa jag.
- Vänta. sa han och fortsatte.
- Nuu. sa jag.
- Snart.. sa han och slutade kyssa min hals och började hålla på med mitt hår.
- Har du kul eller? sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Okej.. sa jag.
- Måste vi gå och käka? sa han efter en stund.
- Ja, jag är hungrig. sa jag.
- Men inte jag. sa han och kysste mej länge.
- Vi sov fan i soffan. sa jag.
- Gjorde vi? sa han.
- Aa. sa jag.
- Haha, okej. sa han och började kyssa min hals.
- Tom, vi går och käkar. sa jag.
- Vänta. sa han och fortsatte.
- Nuu. sa jag.
- Snart.. sa han och slutade kyssa min hals och började hålla på med mitt hår.
- Har du kul eller? sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Okej.. sa jag.
- Måste vi gå och käka? sa han efter en stund.
- Ja, jag är hungrig. sa jag.
- Men inte jag. sa han och kysste mej länge.
Vi låg och hånglde en stund och han tog av sej tröjan och började knäppa upp byxorna.
- Inte här Tom. sa jag.
- Men vafan. sa han och bar upp mej till hans rum.
Han la mej på sängen och la sej över mej och kysste mej länge.
- Kan inte vi göra de här sen? Jag är fan as hungrig.. sa jag.
- Asså nu är de fan du som är tråkig. sa han lite irriterat och satte sej upp.
- Asså efter att jag har fått äta. sa jag.
- Jaja. sa han surt.
- Bli inte sur.. sa jag.
- Varför inte? Du vill ju fan aldrig ha sex med mej. sa han irriterat.
- Varför inte? Du vill ju fan aldrig ha sex med mej. sa han irriterat.
- Inte om du ska bli fucking sur. sa jag lite irriterat.
- Gå och ät då. suckade han.
- Gå och ät då. suckade han.
Jag gick ut ur rummet och ner i köket och började fixa frukost.
Tom's perspektiv:
Efter att hon hade gått så gick jag och tog en snabb dusch. Jag klädde på mej inne i badrummet och när jag kom ut så satt Steffie på min säng.
- Shit.. sa jag.
- Haha, vad? sa hon.
- När kom du? sa jag.
- Nyss. sa hon.
- Okeej, åt du inte? sa jag.
- Jo, två mackor. sa hon.
- Okeej. sa jag och la mej över henne.
- Shit.. sa jag.
- Haha, vad? sa hon.
- När kom du? sa jag.
- Nyss. sa hon.
- Okeej, åt du inte? sa jag.
- Jo, två mackor. sa hon.
- Okeej. sa jag och la mej över henne.
- Är det bara de här du är ute efter? sa hon.
- Va? sa jag och kysste hennes hals.
- Sex. sa hon.
- Nej? sa jag och kollade förvånat på henne.
- Det verkar fan som det. sa hon.
- Va? sa jag och kysste hennes hals.
- Sex. sa hon.
- Nej? sa jag och kollade förvånat på henne.
- Det verkar fan som det. sa hon.
- Göre? sa jag.
- Jaa.. sa hon.
- Ojdå.. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Men asså.. Jag har bara inte haft det på länge.. Sen äru grym i sängen så måste bara ha det med dej. sa jag.
- Hahahahahaha omg Tom! skrattade hon.
- Vad? Säger bara sanningen! sa jag.
- Jaa.. sa hon.
- Ojdå.. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Men asså.. Jag har bara inte haft det på länge.. Sen äru grym i sängen så måste bara ha det med dej. sa jag.
- Hahahahahaha omg Tom! skrattade hon.
- Vad? Säger bara sanningen! sa jag.
- Okej. sa hon och kysste mej och sen satte hon sej upp.
Jag satte mej också upp och kysste henne igen och sen på halsen. Jag la mej ner och hon la sej på mej och jag la mina armar runt henne och kysste henne läänge. Hon kysste mej på halsen och jag stönade lågt.
Jag satte mej också upp och kysste henne igen och sen på halsen. Jag la mej ner och hon la sej på mej och jag la mina armar runt henne och kysste henne läänge. Hon kysste mej på halsen och jag stönade lågt.
- Kan vi inte göra de här senare? sa hon och slutade kyssa mej på halsen.
- Okej.. suckade jag.
- Bra. sa hon och kysste mej på kinden.
- Vad vill du göra då? sa jag.
- Något.. sa hon.
- Men vafan.. sa jag.
- Kan vi gå ner? sa hon.
- Och göra? sa jag.
- Något..? sa hon.
- Som? sa jag.
- Jag venne. sa hon.
- Då kan vi lika gärna stanna här. sa jag och kysste henne.
- Näe.. Palla. sa hon.
- Joo. sa jag.
- Något.. sa hon.
- Men vafan.. sa jag.
- Kan vi gå ner? sa hon.
- Och göra? sa jag.
- Något..? sa hon.
- Som? sa jag.
- Jag venne. sa hon.
- Då kan vi lika gärna stanna här. sa jag och kysste henne.
- Näe.. Palla. sa hon.
- Joo. sa jag.
- Nääe, kom bara. sa hon och ställade sej upp.
- Okej då.. suckade jag och ställde mej upp.
- Okej då.. suckade jag och ställde mej upp.
Vi gick ner till vardagsrummet och Bill och Emmy satt i soffan och snacka.
- Heej. sa Steffie.
- Hejhej. sa Emmy och log.
- Tja. sa Bill.
- Mm.. Tja. mumlade jag.
- Vad äre Tom? sa Bill.
- Inget. sa jag kort.
- Jo, säg? sa han.
- Men det är inget okej? sa jag.
- Okej..? sa han.
- Vill ni göra något? sa Steffie.
- Visst. sa Emmy.
- Vadå? sa Bill.
- Venne, något.. sa Steffie.
- Okej? sa Emmy.
- Jag går iallafall upp och sover eller något. sa jag.
- Neej, varför? sa Steffie.
- Orkar inte med att vi aldrig vet vad vi ska göra. sa jag och gick upp till mitt rum.
Bill's perspektiv:
Vi tänkte åka till ett nöjesfält men Steffie ville inte åka utan Tom.
- Hämta han bara? sa Emmy.
- Men han vill säkert inte. sa Steffie.
- Jag hämtar honom. sa jag och gick upp.
Jag gick till hans rum och öppnade. Han låg i sin säng och sov.
- Tom. sa jag och skakade lite på han.
- 5 minuter till.. mumlade han.
- Tom, vi ska till ett nöjesfält och Steffie vill inte åka utan dej. Så gå upp. sa jag och tog hans täcke.
- Neej, varför? sa Steffie.
- Orkar inte med att vi aldrig vet vad vi ska göra. sa jag och gick upp till mitt rum.
Bill's perspektiv:
Vi tänkte åka till ett nöjesfält men Steffie ville inte åka utan Tom.
- Hämta han bara? sa Emmy.
- Men han vill säkert inte. sa Steffie.
- Jag hämtar honom. sa jag och gick upp.
Jag gick till hans rum och öppnade. Han låg i sin säng och sov.
- Tom. sa jag och skakade lite på han.
- 5 minuter till.. mumlade han.
- Tom, vi ska till ett nöjesfält och Steffie vill inte åka utan dej. Så gå upp. sa jag och tog hans täcke.
- Jag orkar inte... sa han och vände sej med ryggen mot mej.
- Kom igen Tom! sa jag.
- Kom igen Tom! sa jag.
- Åk utan mej. sa han och gäspade.
- Men ingen kommer ju vilja åka annars! sa jag.
- Varför? mumlade han.
- För att Steffie inte vill åka utan dej, och om inte Steffie åker ska inte Emmy åka och jag vill inte åka själv. sa jag.
- Men ingen kommer ju vilja åka annars! sa jag.
- Varför? mumlade han.
- För att Steffie inte vill åka utan dej, och om inte Steffie åker ska inte Emmy åka och jag vill inte åka själv. sa jag.
- Men gud. sa han lite irriterat och gick upp ur sängen och tog på sej en tröja och bytte från mjukisbyxor till jeans.
Vi gick ner till tjejerna och vi gick ut till min bil. För en gångs skull får jag köra..
Vi gick ner till tjejerna och vi gick ut till min bil. För en gångs skull får jag köra..
- Jag får köra på hemvägen. sa Tom.
- Varför? sa jag.
- För att du suger på att köra. sa han och skrattade lite.
- Tack då. sa jag surt.
- Jag drev lillebror. sa han och skratta.
- Men det var inte kul. sa jag.
- För mej var det. Men jag är seriös, jag kör på hemvägen. sa han.
- Visst. mumlade jag surt.
- Inte mitt fel att du kör så himla dåligt. sa han irriterat.
- Jag fucking gör inte det!! skrek jag.
- Bill chilla. sa Emmy.
- Käften. sa jag surt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Steffie.
- Lägg er inte i bara! sa Tom irriterat.
- Jag kör iallafall bättre än dej. sa jag argt.
- Eller hur. sa han drygt.
- Ja?! sa jag irriterat.
- Fucking ass, jag kör bättre. sa han argt och tog tag i ratten.
- Vafan håller du på med?! sa jag surt och knuffa bort han.
- BILL!!! KOLLA PÅ VÄGEN!! skrek Emmy och Steffie.
- Va?! sa jag och Tom och kollade på vägen.
Precis då körde vi ner i ett dike och sen blev allt svart.
kommentera :33
- Jag fucking gör inte det!! skrek jag.
- Bill chilla. sa Emmy.
- Käften. sa jag surt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Steffie.
- Lägg er inte i bara! sa Tom irriterat.
- Jag kör iallafall bättre än dej. sa jag argt.
- Eller hur. sa han drygt.
- Ja?! sa jag irriterat.
- Fucking ass, jag kör bättre. sa han argt och tog tag i ratten.
- Vafan håller du på med?! sa jag surt och knuffa bort han.
- BILL!!! KOLLA PÅ VÄGEN!! skrek Emmy och Steffie.
- Va?! sa jag och Tom och kollade på vägen.
Precis då körde vi ner i ett dike och sen blev allt svart.
kommentera :33
I Will Always Remember You - Chapter 15
1. Emily 2. Bill 3. Tom 4. Steffany
Tom's perspektiv:
Jag satt på min säng och drack redbull och en stund senare kom Steffie in.
- Varför gick du? sa hon och satte sej brevid mej.
- Orkade inte höra på deras samtal. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
Hon började kyssa mej och allt.
- Va gör du..? sa jag och flina.
- Vad troru? sa hon och fortsatte.
- Jag venne, men jag gillar de. sa jag och flina medans jag tog av mej tröjan.
Jag drog av hennes tröja och vi började hångla. När vi hade legat och hånglat en lång stund så kom Bill in..
- Vafan Bill gå! sa jag.
- Tom morsan vill snacka med dej. sa han och gick ut.
- Åååh!! sa jag och tog på mej tröjan och gick ner.
Jag drog av hennes tröja och vi började hångla. När vi hade legat och hånglat en lång stund så kom Bill in..
- Vafan Bill gå! sa jag.
- Tom morsan vill snacka med dej. sa han och gick ut.
- Åååh!! sa jag och tog på mej tröjan och gick ner.
Jag gick ner till köket och morsan satt vid köksbordet.
- Vad ville du snacka med mej om? sa jag.
- Jag och Gordon ska åka bort i 3 veckor och vi undrar om ni kunde stanna här och se till så inget händer? sa hon.
- Vare bara det? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Varför frågade du inte Bill för?! sa jag.
- Han sa att jag skulle prata med dej om det. sa hon.
- Men åååååh, jag va ju upptagen!! sa jag.
- Men kan ni det? sa hon.
- Ja. sa jag.
- Bra. sa hon.
Jag gick upp till mitt rum igen och Steffie satt på sängen och jag satte mej brevid henne.
- Vart var vi? sa jag och tog av mej tröjan och kysste henne länge.
Vi började hångla igen och hon la sej över mej. Jag knäppte upp hennes bh och tog av henne den, och exakt då så skulle Bill komma in, igen.
- Asså omg Bill!!! skrek jag.
- Chilla!! Morsan vill snacka med dej igen. sa han och vände sej om.
- Okej gå!! skrek jag.
- Chilla.. sa han surt och gick.
- Asså vafan vill hon mej! sa jag lite irriterat och satte mej upp.
- Venne.. Men vart är min tröja? sa hon.
- Har ingen aning. Ta min så länge. sa jag.
- Okeej. sa hon och satte på sej min tröja.
- Okej gå!! skrek jag.
- Chilla.. sa han surt och gick.
- Asså vafan vill hon mej! sa jag lite irriterat och satte mej upp.
- Venne.. Men vart är min tröja? sa hon.
- Har ingen aning. Ta min så länge. sa jag.
- Okeej. sa hon och satte på sej min tröja.
- Jag kommer snart. sa jag och gick.
Jag gick ner till köket igen.
Jag gick ner till köket igen.
- Vad? sa jag lite irriterat.
- Ville bara säga att vi åker snart. sa hon.
- Asså gud, du kunde sagt de till Bill! sa jag irriterat.
- Haha, jo. Jag gjorde det, men ville göra dej lite irriterad. sa hon och skratta.
- Men vafan, jag va upptagen!! sa jag surt.
- Så upptagen kunde du inte har varit. sa hon och skratta lite.
- Jo?! Du skulle bara veta. sa jag irriterat.
- Berätta hur upptagen du var då? sa hon och flina.
- Nej, det är barnförbjudet. sa jag.
- Jag är vuxen gubben. sa hon och skratta.
- Okej.. Uh.. Det är vuxenförbjudet. sa jag.
- Hahaha. skrattade hon.
- Men jag tänkte att du var Bill, jag säger alltid att det är barnförbjudet till han eftersom han är så liten. sa jag.
- 10 minuter yngre, det var mycket. sa hon.
- Jaaa! sa jag.
- Haha, nej det är det inte gubben. sa hon och skrattade lite.
- Joo.. sa jag.
- Nej. Men du kan gå nu om du vill. sa hon.
- Säg inte att jag ska komma ner igen för då gör jag det inte. sa jag.
- Jo det gör du. Men nej jag ska inte det. sa hon och reste sej upp.
- Vart ska du? sa jag.
- Ut med Gordon. sa hon.
- Okeej. sa jag och gick upp till Steffie.
- Jo?! Du skulle bara veta. sa jag irriterat.
- Berätta hur upptagen du var då? sa hon och flina.
- Nej, det är barnförbjudet. sa jag.
- Jag är vuxen gubben. sa hon och skratta.
- Okej.. Uh.. Det är vuxenförbjudet. sa jag.
- Hahaha. skrattade hon.
- Men jag tänkte att du var Bill, jag säger alltid att det är barnförbjudet till han eftersom han är så liten. sa jag.
- 10 minuter yngre, det var mycket. sa hon.
- Jaaa! sa jag.
- Haha, nej det är det inte gubben. sa hon och skrattade lite.
- Joo.. sa jag.
- Nej. Men du kan gå nu om du vill. sa hon.
- Säg inte att jag ska komma ner igen för då gör jag det inte. sa jag.
- Jo det gör du. Men nej jag ska inte det. sa hon och reste sej upp.
- Vart ska du? sa jag.
- Ut med Gordon. sa hon.
- Okeej. sa jag och gick upp till Steffie.
Emily's perspektiv:
Jag satt inne i mitt rum och kolla lite grejer på datan när Bill kom in.
- Hej. sa jag och log.
- Heej. sa han och kysste mej länge.
- Ska vi göra något? sa jag efter kyssen.
- Visst. Vad för något? sa han.
- Venne.. Ska vi kolla vad Tom och Steffie gör? sa jag.
- Aldrig i livet. sa han.
- Okej.. sa jag.
- Asså du vill inte veta vad dom håller på med. sa han.
- Berätta. sa jag.
- Näe, barnförbjudet. sa han och flina.
- Euw. sa jag.
- Jag vet.. Fast venne vad dom gör nu då men förut när jag kom in så låg dom på sängen och hånglade utan tröjor.. Euuw.. sa han äcklat.
- Haha, och du fick se det? sa jag.
- Ja.. sa han äcklat.
- Haha stackare. sa jag och kysste han.
- Han är så äcklig. sa han.
- Jo, jag vet. sa jag.
- Ska vi dra till något café och fika i stan eller? sa han och log sitt übergulliga leende.
- Okeej. sa jag och vi gick ner till hallen.
- Jo, jag vet. sa jag.
- Ska vi dra till något café och fika i stan eller? sa han och log sitt übergulliga leende.
- Okeej. sa jag och vi gick ner till hallen.
Vi gick ut till hans bil och satte oss i den och han startade den och sen så åkte vi till ett café inne i stan. Vi beställde och sen satte vi oss ute.
- Uhm.. Bill? sa jag.
- Aa? sa han.
- Asså jag har tänkt på en grej.. sa jag.
- Vadå för nåt? sa han.
- Asså typ.. Vad tror du har hänt med oss om kanske 10 år? sa jag.
- Uh... Jag vet inte.. sa han.
- Tänk om vi inte ens är tillsammans längre? sa jag.
- Vi får väl hoppas att vi är de. sa han.
- Mmm.. Men jag hade tänkte att vi kanske kunde.... sa jag.
- Kunde? sa han.
- Kunde? sa han.
- Typ gifta oss eller så.. Asså för att liksom hålla ihop.. sa jag.
- Gifta oss?! Vi har ju bara varit tillsammans i 5 månader! sa han chockat.
- Asså inte nu.. Men sen någon gång.. sa jag.
- När är någon gång? sa han.
- Uhm.. Jag venne.. Inte just nu iallafall.. sa jag.
- Bra, för jag inte redo är de. sa han.
- Näe, inte jag heller. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Bill..? sa jag.
- Aa? sa han.
- Älskar dej. sa jag och log.
- Haha, älskar dej med. sa han och log tillbaks.
- Gifta oss?! Vi har ju bara varit tillsammans i 5 månader! sa han chockat.
- Asså inte nu.. Men sen någon gång.. sa jag.
- När är någon gång? sa han.
- Uhm.. Jag venne.. Inte just nu iallafall.. sa jag.
- Bra, för jag inte redo är de. sa han.
- Näe, inte jag heller. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Bill..? sa jag.
- Aa? sa han.
- Älskar dej. sa jag och log.
- Haha, älskar dej med. sa han och log tillbaks.
- Ska vi dra? sa jag.
- Aa. sa han.
Vi gick till bilen och sen åkte vi hem igen. När vi kom hem så gick vi till mitt rum. Vi la oss i sängen och det blev tyst en stund.
- Du skrämde mej skit mycket när du sa det där om att vi kunde typ gifta oss. sa Bill efter ett tag.
- Haha, förlåt. sa jag och skratta lite.
- Hoppas att det fortfarande är vi om 10 år.. sa han.
- Mm.. mumlade jag och la huvudet på hans bröst.
- Aa. sa han.
Vi gick till bilen och sen åkte vi hem igen. När vi kom hem så gick vi till mitt rum. Vi la oss i sängen och det blev tyst en stund.
- Du skrämde mej skit mycket när du sa det där om att vi kunde typ gifta oss. sa Bill efter ett tag.
- Haha, förlåt. sa jag och skratta lite.
- Hoppas att det fortfarande är vi om 10 år.. sa han.
- Mm.. mumlade jag och la huvudet på hans bröst.
- Vad ska vi göra? sa han efter en stunds tystnad.
- Jag vet inte. sa jag.
- Jag vet inte. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Bara chilla typ.. sa jag och kysste han på läpparna, sen på kinden och ner på halsen.
- Jag älskar dej Bill. sa jag sen.
- Älskar dej också. sa han och la sej över mej.
Jag la armarna om hans nacke och kysste han läänge. Efter ett tag så började jag kyssa han på halsen en stund tills han stönade lågt. Jag flinade lite och fortsatte.
- Bara chilla typ.. sa jag och kysste han på läpparna, sen på kinden och ner på halsen.
- Jag älskar dej Bill. sa jag sen.
- Älskar dej också. sa han och la sej över mej.
Jag la armarna om hans nacke och kysste han läänge. Efter ett tag så började jag kyssa han på halsen en stund tills han stönade lågt. Jag flinade lite och fortsatte.
En liten stund senare tog han av sej tröjan och därefter drog han av mej min, sen började han att knäppa upp sina byxor.
Jag kysste han på halsen igen och han började stöna högre. Han drog av sej byxorna och kämpade med att knäppa upp mina. När han fick av dom började han kyssa mej på halsen istället. Han tog av min bh och slängde ner den på golvet.
Vi tog av oss underkläderna och slängde dom på golvet. Bill tog fram en kondom och drog på sej den.
- Bill, Emmy, Vi ska äta! sa Tom och sparka på dörren.
- Vi äter sen! sa Bill.
- Nej nu! sa han.
- Nej sen! sa Bill surt.
- Vi äter sen! sa Bill.
- Nej nu! sa han.
- Nej sen! sa Bill surt.
- Kom bara nu!! skrek han och sparka på dörren.
- Nej sen!! skrek Bill.
- Asså vafan håller ni på med som är så fucking viktigt?! skrek han.
- Gåå bara!! skrek Bill.
- Jag kommer fan komma in om du inte säger!! skrek han.
- Nej det gör du inte!! skrek Bill.
- Jo det gör jag!! skrek han.
- Bill käften om det här. Ljug. viskade jag.
- Säg Bill!!! skrek han.
- Vi fucking byter om!! skrek Bill.
- Tack älskling. viskade jag och kysste han.
- Aha.. Amen kom sen då. sa Tom.
Steffie's perspektiv:
Jag satt nere i köket med Simone och Gordon och väntade på att Tom, Emmy och Bill skulle komma ner. Efter en stund kom Tom.
- Vart är dom andra? sa jag.
- Dom bytte om typ. sa han och satte sej brevid mej.
- Byter om? sa jag.
- Ja..? Bill sa det. sa han.
- Äru säker på att dom byter om? Jag menar, varför skulle dom behöva göra det? sa jag.
- Jag venne. sa han.
- Aja, dom kommer väl snart då. sa jag.
- Nej sen!! skrek Bill.
- Asså vafan håller ni på med som är så fucking viktigt?! skrek han.
- Gåå bara!! skrek Bill.
- Jag kommer fan komma in om du inte säger!! skrek han.
- Nej det gör du inte!! skrek Bill.
- Jo det gör jag!! skrek han.
- Bill käften om det här. Ljug. viskade jag.
- Säg Bill!!! skrek han.
- Vi fucking byter om!! skrek Bill.
- Tack älskling. viskade jag och kysste han.
- Aha.. Amen kom sen då. sa Tom.
Steffie's perspektiv:
Jag satt nere i köket med Simone och Gordon och väntade på att Tom, Emmy och Bill skulle komma ner. Efter en stund kom Tom.
- Vart är dom andra? sa jag.
- Dom bytte om typ. sa han och satte sej brevid mej.
- Byter om? sa jag.
- Ja..? Bill sa det. sa han.
- Äru säker på att dom byter om? Jag menar, varför skulle dom behöva göra det? sa jag.
- Jag venne. sa han.
- Aja, dom kommer väl snart då. sa jag.
- Typ. sa han.
Efter att vi hade käkat så åkte Simone och Gordon. Jag och Tom låg i soffan och jag hade mitt huvud på hans bröst och han höll om mej. En stund senare kunde man höra Bill stöna/skrika högt som fan.
- Dom bytte nog inte om ändå. sa Tom.
- Nej.. Tydligen inte. sa jag äcklat.
Efter att vi hade käkat så åkte Simone och Gordon. Jag och Tom låg i soffan och jag hade mitt huvud på hans bröst och han höll om mej. En stund senare kunde man höra Bill stöna/skrika högt som fan.
- Dom bytte nog inte om ändå. sa Tom.
- Nej.. Tydligen inte. sa jag äcklat.
- HÅLL KÄFTEN!! skrek han.
- Dom hör nog inte dej.. sa jag.
- Jag vet... sa han lite irriterat.
*2 timmar senare*
Bill och Emmy kom ner och gick in i köket.
- Hur vare att bli av med oskulden Bill?!! ropade Tom.
- Vaa? sa han.
- Ja du vet. Emmy tog ju din oskuld nyss. sa Tom.
- Uh.. Nej. sa han.
- Ljug inte nästa gång. sa Tom.
- Men vafan skulle jag säga då?! sa han surt.
- Typ så här "Jag kan inte komma nu för min tjej håller på ta min oskuld och de är så intressant satt jag skippar middan". sa Tom sarkastiskt.
- Asså du behöver inte ens bry dej om mitt privatliv! sa han.
- Dom hör nog inte dej.. sa jag.
- Jag vet... sa han lite irriterat.
*2 timmar senare*
Bill och Emmy kom ner och gick in i köket.
- Hur vare att bli av med oskulden Bill?!! ropade Tom.
- Vaa? sa han.
- Ja du vet. Emmy tog ju din oskuld nyss. sa Tom.
- Uh.. Nej. sa han.
- Ljug inte nästa gång. sa Tom.
- Men vafan skulle jag säga då?! sa han surt.
- Typ så här "Jag kan inte komma nu för min tjej håller på ta min oskuld och de är så intressant satt jag skippar middan". sa Tom sarkastiskt.
- Asså du behöver inte ens bry dej om mitt privatliv! sa han.
- Vi har ju typ samma liv så... Jo. sa Tom.
- Inte helt. sa han.
- Nej, men ändå. Du hade inte behövt ljuga för mej.. sa Tom.
- Och du behöver inte lägga dej i mitt privat liv! sa han surt.
- Men förlåt då. sa Tom drygt.
- Inte helt. sa han.
- Nej, men ändå. Du hade inte behövt ljuga för mej.. sa Tom.
- Och du behöver inte lägga dej i mitt privat liv! sa han surt.
- Men förlåt då. sa Tom drygt.
- K. sa han irriterat.
- Asså du behöver inte bli så fucking sur. sa Tom.
- Jo. sa han argt.
- Okej.. sa Tom.
Tom sket i att Bill va sur på han och kysste mej länge och tog på mitt bröst.
- Asså du behöver inte bli så fucking sur. sa Tom.
- Jo. sa han argt.
- Okej.. sa Tom.
Tom sket i att Bill va sur på han och kysste mej länge och tog på mitt bröst.
- Tom? sa jag och avbröt kyssen medans jag tog bort hans hand från mitt bröst.
- Sorry. sa han och kysste mej igen.
- Vi går upp på ditt rum istället. sa jag efter kyssen.
- Orka. sa han.
- Nu äre ju du som är tråkig. sa jag.
- Nää. sa han.
- Jo. suckade jag.
- Bill! ropade han.
- Vad?! skrek Bill irriterat.
- Fint sugmärke på halsen förresten!! ropa han och skratta.
- Håll käften!! skrek Bill argt.
- Haha, jag var bara tvungen att säga de till han. sa han och skratta lite.
- Snällt.. sa jag.
- Hahaha, jag vet. sa han och skratta.
- Du gör han bara arg ju. sa jag.
- Jag vet. sa han och flina.
- Tom det är inte ens kul. sa jag.
- Jo det är de. sa han och tog på mitt ass.
Vi började hångla och efter en stund gick Bill och Emmy förbi oss.
- Skaffa ett rum. sa Bill.
- Vi har redan det. mumlade Tom och fortsatte hångla med mej.
- K. sa han och dom gick upp.
- Nu äre ju du som är tråkig. sa jag.
- Nää. sa han.
- Jo. suckade jag.
- Bill! ropade han.
- Vad?! skrek Bill irriterat.
- Fint sugmärke på halsen förresten!! ropa han och skratta.
- Håll käften!! skrek Bill argt.
- Haha, jag var bara tvungen att säga de till han. sa han och skratta lite.
- Snällt.. sa jag.
- Hahaha, jag vet. sa han och skratta.
- Du gör han bara arg ju. sa jag.
- Jag vet. sa han och flina.
- Tom det är inte ens kul. sa jag.
- Jo det är de. sa han och tog på mitt ass.
Vi började hångla och efter en stund gick Bill och Emmy förbi oss.
- Skaffa ett rum. sa Bill.
- Vi har redan det. mumlade Tom och fortsatte hångla med mej.
- K. sa han och dom gick upp.
- Kan vi dra ut? sa jag och satte mej upp.
- Varför? sa han.
- För att jag vill. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Vi kan gå ut med Scotty! sa jag.
- Okej, om du vill de så. sa han.
Han gick och kopplade Scotty och jag gick till hallen och efter ungefär en minut kom han med Scotty och vi gick ut.
Bill's perspektiv:
Jag och Emmy hade gått upp till hennes rum.
- Jag har tråkigt. sa hon.
- Jag med. sa jag.
- Vi gör något. sa hon.
- Som? sa jag.
- Jag venne, någonting. sa hon.
- Du vet aldrig. sa jag och flina.
- Näe. sa hon och skratta lite.
- För att jag vill. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Vi kan gå ut med Scotty! sa jag.
- Okej, om du vill de så. sa han.
Han gick och kopplade Scotty och jag gick till hallen och efter ungefär en minut kom han med Scotty och vi gick ut.
Bill's perspektiv:
Jag och Emmy hade gått upp till hennes rum.
- Jag har tråkigt. sa hon.
- Jag med. sa jag.
- Vi gör något. sa hon.
- Som? sa jag.
- Jag venne, någonting. sa hon.
- Du vet aldrig. sa jag och flina.
- Näe. sa hon och skratta lite.
- Ska vi gå ner och käka något? sa jag.
- Är du hungrig eller? sa hon.
- Aa. sa jag.
Vi gick ner till köket och Emmy satte sej vid bordet och jag fixade något att äta. Efter att vi hade ätit så kom Tom och Steffie in och gick till oss.
- Hahahah, jag dör lite grann varje gång jag ser ditt sugmärke! skrattade Tom.
- Tom. Kommer du ihåg att vi sa att du inte skulle driva med han för att han blir arg hela tiden. sa Steffie.
- Juste.. Förlåt. sa han.
- Du är så mogen Tom. sa jag surt.
- Men förlåt! sa han.
- Mm.. mumlade jag irriterat och gick upp till mitt rum.
- Är du hungrig eller? sa hon.
- Aa. sa jag.
Vi gick ner till köket och Emmy satte sej vid bordet och jag fixade något att äta. Efter att vi hade ätit så kom Tom och Steffie in och gick till oss.
- Hahahah, jag dör lite grann varje gång jag ser ditt sugmärke! skrattade Tom.
- Tom. Kommer du ihåg att vi sa att du inte skulle driva med han för att han blir arg hela tiden. sa Steffie.
- Juste.. Förlåt. sa han.
- Du är så mogen Tom. sa jag surt.
- Men förlåt! sa han.
- Mm.. mumlade jag irriterat och gick upp till mitt rum.
Jag gick upp till mitt rum och satte mej på min säng. Några sekunder så kom Emmy in och satte sej brevid mej.
- Äru sur? sa hon.
- Ja?! sa jag argt.
- Chilla, jag frågade bara.. sa hon lågt.
- Förlåt. sa jag och kramade henne.
- Lugnt. sa hon.
- Tom är så fucking barnslig och dryg. sa jag.
- Jag vet.. sa hon.
- Jag kommer fan aldrig mer kunna göra något kul om han ska hålla på. sa jag.
- Typ. sa hon och kysste mej på kinden.
- Varför kan han bara inte låta mej va? suckade jag.
- Jag venne.. Det är jobbigt att ha syskon.. sa hon.
- Jag vet. sa jag.
- Jag venne.. Det är jobbigt att ha syskon.. sa hon.
- Jag vet. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
Hon la sej ner och blundade.
- Äru trött? sa jag.
- Lite. sa hon.
- Haha okej. sa jag och la mej brevid henne.
- Är du? sa hon.
- Näe.. sa jag.
Hon la sej ner och blundade.
- Äru trött? sa jag.
- Lite. sa hon.
- Haha okej. sa jag och la mej brevid henne.
- Är du? sa hon.
- Näe.. sa jag.
- Okej. sa hon och la huvuet på mitt bröst.
Jag höll om henne och efter en liten stund hade hon somnat.
kommentera ;3
Jag höll om henne och efter en liten stund hade hon somnat.
kommentera ;3
I Will Always Remember You - Chapter 14
1. Emmy 2. Steffie 3. Tom och Bill 4. Scotty
Tom's perspektiv:
Jag och Steffie hade gått och lagt oss och hon hade redan hunnit somnat men jag låg vaken och kunde inte somna. Några minuter senare såg jag att hon började vakna lite.
- Varför sover du inte? sa hon trött.
- Kan inte somna. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej.. mumlade hon och försökte somna om igen.
- Varför sover du inte? sa hon trött.
- Kan inte somna. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej.. mumlade hon och försökte somna om igen.
- Kan inte du också vara vaken? sa jag och ströck hennes hår bakom örat.
- Neej.. Jag är trött. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nä.. sa hon.
- För min skull..? sa jag.
- Mm.. Okej då. suckade hon.
- Neej.. Jag är trött. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nä.. sa hon.
- För min skull..? sa jag.
- Mm.. Okej då. suckade hon.
- Tack. sa jag och kysste henne.
- Vad vill du göra då? sa hon och gäspade.
- De du. sa jag och flina.
- Vad vill du göra då? sa hon och gäspade.
- De du. sa jag och flina.
- Jag orkar inte det Tom. sa hon.
- Kom igeeen, jag vill ha lite kul. sa jag och börja kyssa henne på halsen och så.
- Kom igeeen, jag vill ha lite kul. sa jag och börja kyssa henne på halsen och så.
- Sov då. De är kul. sa hon.
- Näe. sa jag och försökte ta av henne tröjan men hon putta bort mej med fötterna.
- Tom, jag orkar inte. sa hon och vände sej bort med ryggen mot mej.
- Jo det gör du. sa jag och försökte ta av den igen.
- Sluta. sa hon lite irriterat.
- Okej då. suckade jag surt.
- Näe. sa jag och försökte ta av henne tröjan men hon putta bort mej med fötterna.
- Tom, jag orkar inte. sa hon och vände sej bort med ryggen mot mej.
- Jo det gör du. sa jag och försökte ta av den igen.
- Sluta. sa hon lite irriterat.
- Okej då. suckade jag surt.
- Försök bara och sov. sa hon.
- Nej. sa jag och reste mej upp och började gå mot dörren.
- Vart ska du? sa hon.
- Jag ska titta på tv eller något. sa jag.
- Varför? sa hon.
- För att du är tråkig. sa jag.
- Men nej kom och sov med mej! sa hon.
- Nej. sa jag.
- Men då tänker inte jag sova. sa hon och satte sej upp.
- Nej. sa jag och reste mej upp och började gå mot dörren.
- Vart ska du? sa hon.
- Jag ska titta på tv eller något. sa jag.
- Varför? sa hon.
- För att du är tråkig. sa jag.
- Men nej kom och sov med mej! sa hon.
- Nej. sa jag.
- Men då tänker inte jag sova. sa hon och satte sej upp.
- Jätte kul att inte göra någonting. sa jag.
- Va? sa hon.
- Ja? Om du inte tänker sova så kan du lika gärna ha sex med mej. sa jag.
- Jag venne.. sa hon.
- Aja jag går iallafall och tittar på tv eller nåt. sa jag lite irriterat och gick.
Jag satte mej i soffan i vardagsrummet och satte på tvn. Några minuter senare kom Steffie och satte sej brevid mej.
- Var inte du så himla trött? sa jag lite irriterat.
- Jo. Men jag vill inte sova utan dej. sa hon och lutade sej mot mej.
- Va? sa hon.
- Ja? Om du inte tänker sova så kan du lika gärna ha sex med mej. sa jag.
- Jag venne.. sa hon.
- Aja jag går iallafall och tittar på tv eller nåt. sa jag lite irriterat och gick.
Jag satte mej i soffan i vardagsrummet och satte på tvn. Några minuter senare kom Steffie och satte sej brevid mej.
- Var inte du så himla trött? sa jag lite irriterat.
- Jo. Men jag vill inte sova utan dej. sa hon och lutade sej mot mej.
- Jag kommer nog inte sova på ett tag. Är inte ett dug trött. sa jag och la armen om henne.
- Då kommer inte jag heller sova. sa hon och gäspade.
- Lycka till och hålla dej vaken. sa jag.
- Tackar. sa hon och gäspade igen.
- Du kommer fan somna. sa jag.
- Mm.. Men du är ju här så det är lungt. sa hon och gosa in sej i min famn.
- Haha, du är så söt. sa jag och kysste henne på kinden.
- Och du är underbar. sa hon och kramade mej.
- Då kommer inte jag heller sova. sa hon och gäspade.
- Lycka till och hålla dej vaken. sa jag.
- Tackar. sa hon och gäspade igen.
- Du kommer fan somna. sa jag.
- Mm.. Men du är ju här så det är lungt. sa hon och gosa in sej i min famn.
- Haha, du är så söt. sa jag och kysste henne på kinden.
- Och du är underbar. sa hon och kramade mej.
Jag satt och kollade på tv en stund och hon låg i min famn och hade somnat. Efter ett tag hade jag tröttnat på att kolla på tv så jag bar henne och gick in i mitt rum och la henne i sängen och la mej brevid henne.
Efter en liten stund somnade jag också.
*Nästa dag*
När jag vaknade så låg Steffie inte brevid mej längre, bara Scotty. Jag satte mej upp i sängen och exakt då så kom hon ut ur badrummet med underkläder på sej. Jag satt och glodde på henne i säkert 5min iallafall.
- Tom?? sa hon och viftade med handen för mitt ansike.
- Vaa? sa jag.
- Vad glor du på? sa hon.
- Aha. Dej, vad annars? sa jag och flina.
- Haha, tönt. sa hon och klädde på sej.
- Du är så snygg. sa jag och drog ner henne i sängen.
- Hahahaha Tom! Släpp! sa han och skrattade lite.
- Bara om du sover med mej. sa jag.
- Hahahaha Tom! Släpp! sa han och skrattade lite.
- Bara om du sover med mej. sa jag.
- Är du trött eller? sa hon.
- Jaa, as trött. sa jag.
- Inte så konstigt, du var ju uppe länge inatt. sa hon.
- Jag vet.. sa jag.
- Haha, sov då. sa hon.
- Jaa, as trött. sa jag.
- Inte så konstigt, du var ju uppe länge inatt. sa hon.
- Jag vet.. sa jag.
- Haha, sov då. sa hon.
- Sov med mej. sa jag.
- Men jag är inte trött. sa hon.
- Men jag är. sa jag och höll om henne hårt så hon inte kunde gå.
- Men jag är inte trött. sa hon.
- Men jag är. sa jag och höll om henne hårt så hon inte kunde gå.
- Tooom! klagade hon.
- Snälla sov med mej. sa jag och kysste henne på kinden.
- Jag vill inte sovaa! gnällde hon.
- Snälla.. viskade jag i hennes öra och kysste henne på kinden igen.
- Okej då. suckade hon.
- Tack. sa jag och la armen om henne.
Efter en stund somnade jag igen.
- Snälla sov med mej. sa jag och kysste henne på kinden.
- Jag vill inte sovaa! gnällde hon.
- Snälla.. viskade jag i hennes öra och kysste henne på kinden igen.
- Okej då. suckade hon.
- Tack. sa jag och la armen om henne.
Efter en stund somnade jag igen.
Bill's perspektiv:
Klockan var typ 13.00 och jag försökte väcka Emmy.
- Vakna! sa jag och puttade lite på henne.
- Neej!! sa hon och la kudden över huvudet.
- Vanka!! sa jag och drog upp henne ur sängen.
- Jag vill soova Bill!! sa hon och började sparka och slå mej.
- Jag vill soova Bill!! sa hon och började sparka och slå mej.
- Ta de lugnt!! sa jag och bar upp henne bakifrån.
- Om du släpper ner mej och låter mej sova!! sa hon.
- Nej! sa jag.
- Släpp!! skrek hon och försökte att ta sej ur mitt grepp.
- Neej! sa jag.
- Men släpp Bill!! sa hon.
- Visst. sa jag surt och släppte henne.
- Tack. sa hon och gick och la sej igen.
- Men sov inte! sa jag.
- Jo. mumlade hon.
- Om du släpper ner mej och låter mej sova!! sa hon.
- Nej! sa jag.
- Släpp!! skrek hon och försökte att ta sej ur mitt grepp.
- Neej! sa jag.
- Men släpp Bill!! sa hon.
- Visst. sa jag surt och släppte henne.
- Tack. sa hon och gick och la sej igen.
- Men sov inte! sa jag.
- Jo. mumlade hon.
- Asså gud. sa jag lite irriterat och gick.
Jag gick ner till köket och tog ut en redbull från kylen och satte mej vi matbordet. Efter en stund kom mamma in i köket.
- Godmorgon gubben. sa hon och log.
- Morron. sa jag och log lite.
- Vart är dom andra? sa hon.
- Dom sover väl. sa jag.
- Aha, okej. sa hon och tog fram lite frukost och satte sej mitt emot mej.
Jag gick ner till köket och tog ut en redbull från kylen och satte mej vi matbordet. Efter en stund kom mamma in i köket.
- Godmorgon gubben. sa hon och log.
- Morron. sa jag och log lite.
- Vart är dom andra? sa hon.
- Dom sover väl. sa jag.
- Aha, okej. sa hon och tog fram lite frukost och satte sej mitt emot mej.
En liten stund senare kom Steffie och satte sej brevid mej.
- Vart e Tom? sa jag.
- Han sover. sa hon.
- Okeej. sa jag.
- Mm.. Vart är Emmy? sa hon.
- Den lilla saken sover. sa jag.
- Varför säger du saken för? sa hon.
- För att hon slog och sparkade mej för att jag tvingade henne gå upp. Men sen gav jag upp och lät henne sova istället. sa jag.
- Hahaha, okeeej. sa hon och skratta.
- Det gjorde ont! Skratta inte. sa jag.
- Haha förlåt. sa hon men kunde inte låta bli att skratta.
- Taskigt.. sa jag.
- Haha, Bill det är faktiskt lite kul. sa mamma och började skratta lite hon också.
- Men neej! Hon sparkade mej skit hårt. Och på mitt känsliga ställe. sa jag.
- Hahahahahahaha! skrattade Steffie och tillslut ramlade hon av stolen.
- Taskigt.. sa jag.
- Haha, Bill det är faktiskt lite kul. sa mamma och började skratta lite hon också.
- Men neej! Hon sparkade mej skit hårt. Och på mitt känsliga ställe. sa jag.
- Hahahahahahaha! skrattade Steffie och tillslut ramlade hon av stolen.
- Så kul är de inte.. sa jag.
- Haha jo! sa hon och satte sej upp på stolen igen.
- Nej.. sa jag och drack lite av min redbull.
Exakt då kom Tom och Emmy ner.
- Vad vare för smäll? sa Emmy trött.
- Jag ramla av stolen. sa Steffie och börja garva igen.
- Asså så fucking kul äre inte!! sa jag.
- Hahahahahah jooo! skratta hon.
- Asså shit. sa jag.
- Vadå? sa Emmy.
- Du sparka mej skit hårt på mitt känsliga ställe. sa jag surt.
- Oh, förlåt älskling! sa hon och kramade mej.
- Mmm.. mumlade jag irriterat.
- Snälla va inte sur. sa hon.
- Vafan? De är inte direkt kul att bli sparkad mellan benen. sa jag surt.
- Förlåt. Det var verkligen inte meningen! sa hon och kysste mej länge.
- Haha jo! sa hon och satte sej upp på stolen igen.
- Nej.. sa jag och drack lite av min redbull.
Exakt då kom Tom och Emmy ner.
- Vad vare för smäll? sa Emmy trött.
- Jag ramla av stolen. sa Steffie och börja garva igen.
- Asså så fucking kul äre inte!! sa jag.
- Hahahahahah jooo! skratta hon.
- Asså shit. sa jag.
- Vadå? sa Emmy.
- Du sparka mej skit hårt på mitt känsliga ställe. sa jag surt.
- Oh, förlåt älskling! sa hon och kramade mej.
- Mmm.. mumlade jag irriterat.
- Snälla va inte sur. sa hon.
- Vafan? De är inte direkt kul att bli sparkad mellan benen. sa jag surt.
- Förlåt. Det var verkligen inte meningen! sa hon och kysste mej länge.
- De är lugnt. sa jag efter kyssen.
- Säkert? sa hon.
- Ja. sa jag och kysste henne igen.
- Säkert? sa hon.
- Ja. sa jag och kysste henne igen.
- Bra. sa hon.
Emmy och Tom satte sej vid bordet och åt lite frukost och sen gick jag och Emmy upp till hennes rum.
- Vad ska vi göra? sa hon och la sej på sängen.
- Jag venne. sa jag och la mej brevid henne.
Emmy och Tom satte sej vid bordet och åt lite frukost och sen gick jag och Emmy upp till hennes rum.
- Vad ska vi göra? sa hon och la sej på sängen.
- Jag venne. sa jag och la mej brevid henne.
- Vi kan åka någonstans. sa hon och la huvudet mot mitt bröst.
- Vart? sa jag.
- Vart? sa jag.
- Jag vet inte. Någonstans bara. sa hon.
- Okej. sa jag.
Emmy gick och bytte om och sen gick vi ner till hallen. Vi tog på oss skorna och sen gick vi ut till min bil.
- Okej. sa jag.
Emmy gick och bytte om och sen gick vi ner till hallen. Vi tog på oss skorna och sen gick vi ut till min bil.
- Vart fan vill du åka? sa jag.
- Någonstans bara. sa hon.
- Som...? sa jag.
- Jag venne.. sa hon.
- Kom på något då. sa jag.
- Typ.. Uh.. sa hon.
- Ja.. Det förklarade mycket. sa jag.
- Haha, men jag venne.. sa hon.
- Haha, du vet fan aldrig vad vi ska göra. sa jag.
- Näe, men du vet ju aldrig heller. sa hon.
- Okej men vi åker väl bara till något random ställe då. sa jag och startade bilen.
- Haha, du vet fan aldrig vad vi ska göra. sa jag.
- Näe, men du vet ju aldrig heller. sa hon.
- Okej men vi åker väl bara till något random ställe då. sa jag och startade bilen.
- Haha okej. sa hon och log.
Emily's perspektiv:
*8 timmar senare*
Jag och Bill hade nyss kommit hem från att ha åkt vilse. Vi tog av oss skorna och gick till köket.
- Äre mat snart? sa Bill till Simone.
- Ja, om kanske 10min. sa hon.
- Okeej. sa han.
- Varför kom ni hem så sent? sa hon.
- Han körde vilse. sa jag.
- Asså det är inte mitt fel att du inte kunde vägen fast du sa att du kunde den! sa han surt.
- Jag sa inte det heller. sa jag irriterat.
- Jo. sa han drygt och gick.
- Asså shit. sa jag och satte mej på en stol.
- Bråkar ni bara för att ni åkte vilse? sa Simone.
- Typ. Asså han blev sur när jag sa att jag inte visste hur man skulle åka tillbaks efter ett tag och sen bråkade vi typ hela vägen hem. sa jag.
Emily's perspektiv:
*8 timmar senare*
Jag och Bill hade nyss kommit hem från att ha åkt vilse. Vi tog av oss skorna och gick till köket.
- Äre mat snart? sa Bill till Simone.
- Ja, om kanske 10min. sa hon.
- Okeej. sa han.
- Varför kom ni hem så sent? sa hon.
- Han körde vilse. sa jag.
- Asså det är inte mitt fel att du inte kunde vägen fast du sa att du kunde den! sa han surt.
- Jag sa inte det heller. sa jag irriterat.
- Jo. sa han drygt och gick.
- Asså shit. sa jag och satte mej på en stol.
- Bråkar ni bara för att ni åkte vilse? sa Simone.
- Typ. Asså han blev sur när jag sa att jag inte visste hur man skulle åka tillbaks efter ett tag och sen bråkade vi typ hela vägen hem. sa jag.
- Oj då.. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
Vi sa inte så mycket mer. Efter några minuter var maten klar och Simone ropade att det var mat. Alla kom ner förutom Bill, så jag gick upp till hans rum.
När jag öppnade satt han vid datan och verkade skit sur.
- Bill vi ska äta. sa jag.
- K. sa han drygt.
- Kom bara. sa jag.
- Jag äter sen. sa han surt.
- Asså förlåt, jag trodde att jag skulle kunna vägen tillbaks. sa jag.
- Gå bara. Jag kommer sen. sa han irriterat.
- Som du vill. sa jag och gick.
Jag gick ner till köket och satte mej vid bordet.
- Vart är Bill? sa Tom.
- Han skulle äta sen. sa jag irriterat.
- Vad äre? sa Steffie.
- Inget. sa jag surt.
- Jo. Säg. sa hon.
- Asså han är sur på mej för att jag sa att jag inte kunde vägen tillbaks förut när vi var ute och åkte. sa jag.
- Fyfan vad barnslig han är. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
*senare på kvällen*
Bill hade inte varit utanför sitt rum sen vi kom hem, så jag tänkte gå in till han. Jag öppnade hans dörr och han låg och sov. Jag gick fram och satte mej på sängkanten.
- Bill, du måste äta. sa jag och skakade lite på han.
- Gå. mumlade han surt.
- Nej, kom. sa jag och tog hans hand.
- Mmm.. mumlade jag.
Vi sa inte så mycket mer. Efter några minuter var maten klar och Simone ropade att det var mat. Alla kom ner förutom Bill, så jag gick upp till hans rum.
När jag öppnade satt han vid datan och verkade skit sur.
- Bill vi ska äta. sa jag.
- K. sa han drygt.
- Kom bara. sa jag.
- Jag äter sen. sa han surt.
- Asså förlåt, jag trodde att jag skulle kunna vägen tillbaks. sa jag.
- Gå bara. Jag kommer sen. sa han irriterat.
- Som du vill. sa jag och gick.
Jag gick ner till köket och satte mej vid bordet.
- Vart är Bill? sa Tom.
- Han skulle äta sen. sa jag irriterat.
- Vad äre? sa Steffie.
- Inget. sa jag surt.
- Jo. Säg. sa hon.
- Asså han är sur på mej för att jag sa att jag inte kunde vägen tillbaks förut när vi var ute och åkte. sa jag.
- Fyfan vad barnslig han är. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
*senare på kvällen*
Bill hade inte varit utanför sitt rum sen vi kom hem, så jag tänkte gå in till han. Jag öppnade hans dörr och han låg och sov. Jag gick fram och satte mej på sängkanten.
- Bill, du måste äta. sa jag och skakade lite på han.
- Gå. mumlade han surt.
- Nej, kom. sa jag och tog hans hand.
- Gå! sa han irriterat och drog bort sin hand.
- Asså sluta va så arg på mej! sa jag.
- Nej! Gå bara. sa han argt och vände sej med ryggen mot mej.
- Bill snälla, sluta bara va så arg.. bad jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Asså sluta va så arg på mej! sa jag.
- Nej! Gå bara. sa han argt och vände sej med ryggen mot mej.
- Bill snälla, sluta bara va så arg.. bad jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Gåå!! skrek han argt.
Jag gick in på mitt rum och började stor gråta. jag slängde mej på sängen och försökte kväva gråten med att sätta kudden för ansiktet. När jag hade slutat att gråta så mycket så bytte jag om och gick och la mej, jag grät mej själv till sömns.
*Nästa morgon*
Jag vaknade av att jag hörde Bill och Simone diskutera utanför mitt rum. Jag satte mej upp och började gråta igen.
Jag gick in på mitt rum och började stor gråta. jag slängde mej på sängen och försökte kväva gråten med att sätta kudden för ansiktet. När jag hade slutat att gråta så mycket så bytte jag om och gick och la mej, jag grät mej själv till sömns.
*Nästa morgon*
Jag vaknade av att jag hörde Bill och Simone diskutera utanför mitt rum. Jag satte mej upp och började gråta igen.
Efter en stund så kom Bill in och satte sej brevid mej.
- Förlåt för att jag skrek åt dej igår. sa han och kramade mej.
- Varför blir du ens arg för en sån liten grej? snyftade jag.
- Jag venne.. Jag var bara på dåligt humör igår. sa han.
Vi satt där en stund och han försökte trösta mej. Sen gick vi ner till köket. Vi fixade frukost och sen satte vi oss och åt.
Steffany's perspektiv:
När jag vaknade satt Tom brevid mej med datan i knät.
- Gomorron. sa jag och log med ett trött leende.
- Morron. sa han och kysste mej.
- Jag venne.. Jag var bara på dåligt humör igår. sa han.
Vi satt där en stund och han försökte trösta mej. Sen gick vi ner till köket. Vi fixade frukost och sen satte vi oss och åt.
Steffany's perspektiv:
När jag vaknade satt Tom brevid mej med datan i knät.
- Gomorron. sa jag och log med ett trött leende.
- Morron. sa han och kysste mej.
- Vad göru inne på datan då? sa jag.
- Typ inget. Väntade på att du skulle vakna. sa han och la undan datan.
- Varför väckte du mej inte bara? sa jag.
- Tyckte att du kunde få sova lite. sa han och log.
- Typ inget. Väntade på att du skulle vakna. sa han och la undan datan.
- Varför väckte du mej inte bara? sa jag.
- Tyckte att du kunde få sova lite. sa han och log.
- Aww, tack. sa jag och kysste han länge och han la sej ner över mej.
- Och sen så tänkte jag att vi kunde ha lite kul. sa han och flina efter kyssen.
- Haha Tom. skrattade jag och kysste han.
- Och sen så tänkte jag att vi kunde ha lite kul. sa han och flina efter kyssen.
- Haha Tom. skrattade jag och kysste han.
Vi låg och kysstes en stund och sen började han att kyssa mej på halsen och allt och försökte ta av mej tröjan hela tiden.
- Tom nej. Inte nu.. Kanske ikväll.. sa jag.
- Men du vill aldrig ha kul ju. klagade han.
- Ikväll. sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Bra. sa jag och kysste han.
- Jag går och äter frukost. sa han och reste sej upp.
- Vänta på meej! sa jag och reste mej saakta upp.
- Långsam eller vad? sa han och flina.
- Jag är trött, okej?! sa jag.
- Jag går och äter frukost. sa han och reste sej upp.
- Vänta på meej! sa jag och reste mej saakta upp.
- Långsam eller vad? sa han och flina.
- Jag är trött, okej?! sa jag.
- Okej.. sa han.
Vi gick ner till köket och när vi kom ner satt Bill och Emmy där också.
- Vad har hänt? sa jag och kolla på Emmy eftersom det såg ut som hon hade gråtit.
- Inget.. sa hon.
Vi gick ner till köket och när vi kom ner satt Bill och Emmy där också.
- Vad har hänt? sa jag och kolla på Emmy eftersom det såg ut som hon hade gråtit.
- Inget.. sa hon.
- Jo, säg? sa jag.
- Asså Bill skrek på mej igår kväll sen blev jag ledsen och gick in till mitt rum och börja gråta sen skulle jag byta om och gå och lägga mej och sen grät jag mej till sömns och sen när jag vaknade hörde jag Bill och Simone diskutera utanför mitt rum och då började jag gråta igen, sen kom Bill in och vi snacka lite om igår och så.. sa hon lågt.
- Asså Bill skrek på mej igår kväll sen blev jag ledsen och gick in till mitt rum och börja gråta sen skulle jag byta om och gå och lägga mej och sen grät jag mej till sömns och sen när jag vaknade hörde jag Bill och Simone diskutera utanför mitt rum och då började jag gråta igen, sen kom Bill in och vi snacka lite om igår och så.. sa hon lågt.
- Omg.. Fett synd ju. sa jag.
- Mm.. Typ. mumlade hon.
- Mm.. Typ. mumlade hon.
- Förlåt för att jag skrek på dej.. sa Bill till henne.
- Du har redan sagt förlåt. sa hon.
- Men ändå. sa han.
- Mm.. Det är väl lugnt.. sa hon.
- Du har redan sagt förlåt. sa hon.
- Men ändå. sa han.
- Mm.. Det är väl lugnt.. sa hon.
- Nej de är det inte. sa han.
- Jo.. sa hon.
- Nej. sa han.
- Jo.. sa hon.
- Nej. sa han.
- Jo, jag lovar. sa hon.
- Sluta ljug. sa han.
- Okej.. Det är väl inte lugnt då.. suckade hon.
- Tänkte väl de.. Jag lovar att aldrig göra om de. sa han.
- Bra. sa hon och kysste han.
- Sluta ljug. sa han.
- Okej.. Det är väl inte lugnt då.. suckade hon.
- Tänkte väl de.. Jag lovar att aldrig göra om de. sa han.
- Bra. sa hon och kysste han.
- Okej... sa Tom.
- Vad? sa Bill lite irriterat.
- Inget.. sa han och tog ut en redbull från kylen och gick upp för trappan.
- Uhm.. Okej..? sa jag och kollade efter han när han gick.
- Vad? sa Bill lite irriterat.
- Inget.. sa han och tog ut en redbull från kylen och gick upp för trappan.
- Uhm.. Okej..? sa jag och kollade efter han när han gick.
- Fett skumt.. sa Emmy.
- Typ. sa jag.
Jag satte mej vid bordet och åt lite frukost med dom och sen gick jag upp till Tom.
kommentera :33
- Typ. sa jag.
Jag satte mej vid bordet och åt lite frukost med dom och sen gick jag upp till Tom.
kommentera :33
I Will Always Remember You - Chapter 13
1. Bill och Tom 2. Emmy 3. Steffie 4. David
Bill's perspektiv:
*26 maj, 2011*
Jag vaknade av att Emily puttade på mej.
- Låt mej sova. mumlade jag och la huvudet i kudden.
- Neeej! Upp! sa hon.
- Visst. suckade jag och satte mej upp.
- Jag och Steffie har hittat ett hus. sa hon.
- En fråga. Varför ska ni ha ett hus om ni bara är två personer? sa jag.
- Vill ha det bara. sa hon.
- Okej. sa jag och skratta lite.
- Aja ska vi äta något? sa hon.
- Aa. sa jag.
Vi gick ner till köket och efter en stund kom Tom och Steffie.
- Gomorron. sa Tom.
- Morron. sa jag och gäspade.
- Trött? sa han och flina.
- Ja. sa jag.
- Gå och lägg dej då? sa han.
- Får inte för den där saken. sa jag och pekade på Emmy.
- Jag och Steffie har hittat ett hus. sa hon.
- En fråga. Varför ska ni ha ett hus om ni bara är två personer? sa jag.
- Vill ha det bara. sa hon.
- Okej. sa jag och skratta lite.
- Aja ska vi äta något? sa hon.
- Aa. sa jag.
Vi gick ner till köket och efter en stund kom Tom och Steffie.
- Gomorron. sa Tom.
- Morron. sa jag och gäspade.
- Trött? sa han och flina.
- Ja. sa jag.
- Gå och lägg dej då? sa han.
- Får inte för den där saken. sa jag och pekade på Emmy.
- Tack då. sa Emmy.
- Haha vad? sa jag.
- "Den där saken". sa hon och försökte härma mej.
- Haha jag pratar inte så. sa jag och skratta.
- Nej, och jag är ingen jävla sak. sa hon lite surt.
- Okej, förlåt älskling. sa jag och kysste henne.
- Haha vad? sa jag.
- "Den där saken". sa hon och försökte härma mej.
- Haha jag pratar inte så. sa jag och skratta.
- Nej, och jag är ingen jävla sak. sa hon lite surt.
- Okej, förlåt älskling. sa jag och kysste henne.
- De e lugnt. sa hon.
- Iallafall.. Vad ska ni göra idag? sa Tom.
- Jag och Steffie ska åka och kolla på huset. sa hon.
- Vilket hus? sa han.
- Vi har hittat ett hus i närheten som vi kanske ska köpa. sa Steffie.
- Iallafall.. Vad ska ni göra idag? sa Tom.
- Jag och Steffie ska åka och kolla på huset. sa hon.
- Vilket hus? sa han.
- Vi har hittat ett hus i närheten som vi kanske ska köpa. sa Steffie.
- Aha.. Dudå Bill? sa han och kollade på mej.
- Jag venne. sa jag.
- Okej, sja vi göra något då? Kommer få sitta här och dö annars. sa han och skratta lite.
- Haha, okej. sa jag.
- Jag venne. sa jag.
- Okej, sja vi göra något då? Kommer få sitta här och dö annars. sa han och skratta lite.
- Haha, okej. sa jag.
Jag orkade inte käka något så jag gick upp till mitt rum och in i badrummet och duscha. När jag hade gjort de så klädde jag på mej och allt sånt.
När jag va klar gick jag till Toms rum. När jag kom in satt han vid datan.
- Vill du göra något? sa jag.
- Okej, vad? sa han.
- Något. Vi kan dra någonstans. sa jag.
- Okej. sa han och stängde av datan.
Vi gick ner till hallen och tog på oss skorna och allt.
- Hejdå! ropade Tom innan vi gick ut.
Vi satte oss i bilen och innan han starta den så kollade han konstigt på mej.
- Vad? sa jag.
- Vart fan ska vi åka? sa han.
- Uhm.. Jag vet inte. sa jag.
- Men vafan.. suckade han.
- Vi drar bara till studion? sa jag.
- Okej. sa han och startde bilen.
Vi åkte dit och när vi kom in i studion satt David där.
- Vad gör ni här? sa han och kollade upp från massa papper.
- Vi hade inget att göra så vi åkte hit. sa jag.
- Vad gör du här..? sa Tom.
- Kollar på era låttxter. sa han.
- Okej. Verkar det användbart då? sa jag.
- Ja, ni är grymma på att skriva låtar killar! sa han och log lite.
- Såklart vi är! Fast det är jag som skriver då. sa jag.
- Inte bara du. sa Tom.
- Mest jag. sa jag.
- Sen när då? sa han.
- Sen vi började med musik? sa jag.
- Eller hur. sa han.
- Ja? sa jag.
- De ska man tro på.. sa han.
- Ehh.. Ja? sa jag.
- Killar, de räcker. sa David.
- Precis Bill det räcker. sa Tom och flina.
- Va? De va ju du som börja. sa jag surt.
- Eller vare? sa han.
- Ja? sa jag.
- Killar! sa David.
- Okej, förlåt. sa Tom.
- Att ni alltid ska börja tjafsa.. sa David och suckade.
- Inte så konstigt med tanke på att vi bor i samma hus. sa jag.
- Typ. sa Tom.
- Vad? sa jag.
- Vart fan ska vi åka? sa han.
- Uhm.. Jag vet inte. sa jag.
- Men vafan.. suckade han.
- Vi drar bara till studion? sa jag.
- Okej. sa han och startde bilen.
Vi åkte dit och när vi kom in i studion satt David där.
- Vad gör ni här? sa han och kollade upp från massa papper.
- Vi hade inget att göra så vi åkte hit. sa jag.
- Vad gör du här..? sa Tom.
- Kollar på era låttxter. sa han.
- Okej. Verkar det användbart då? sa jag.
- Ja, ni är grymma på att skriva låtar killar! sa han och log lite.
- Såklart vi är! Fast det är jag som skriver då. sa jag.
- Inte bara du. sa Tom.
- Mest jag. sa jag.
- Sen när då? sa han.
- Sen vi började med musik? sa jag.
- Eller hur. sa han.
- Ja? sa jag.
- De ska man tro på.. sa han.
- Ehh.. Ja? sa jag.
- Killar, de räcker. sa David.
- Precis Bill det räcker. sa Tom och flina.
- Va? De va ju du som börja. sa jag surt.
- Eller vare? sa han.
- Ja? sa jag.
- Killar! sa David.
- Okej, förlåt. sa Tom.
- Att ni alltid ska börja tjafsa.. sa David och suckade.
- Inte så konstigt med tanke på att vi bor i samma hus. sa jag.
- Typ. sa Tom.
- Flytta ifrån varann då? sa David.
- ALDRIG! sa vi samtidigt.
- Varför? sa han.
- Jag kan inte leva utan han! sa jag och tog Toms arm.
- Vafan? Släpp min arm. sa han och putta bort mej.
- ALDRIG! sa vi samtidigt.
- Varför? sa han.
- Jag kan inte leva utan han! sa jag och tog Toms arm.
- Vafan? Släpp min arm. sa han och putta bort mej.
- Fuck u. sa jag drygt och Tom skratta lite.
- Hur mycket betyder ni för varann egentligen? sa David.
- Bill är mitt fucking liv! sa Tom.
- Och Tom är mitt. sa jag.
- Gulligt. sa David och skratta lite.
- Gulligt? sa vi samtidigt.
- Hur mycket betyder ni för varann egentligen? sa David.
- Bill är mitt fucking liv! sa Tom.
- Och Tom är mitt. sa jag.
- Gulligt. sa David och skratta lite.
- Gulligt? sa vi samtidigt.
- Ja? sa han.
- Nej? sa vi.
- Jo? sa han.
- Vad äre som är gulligt? sa Tom.
- Att ni betyder så mycket för varann. sa han.
- Såklart att vi betyder mycket för varann om vi är tvillingar. sa jag.
- Och de är gulligt. sa han.
- Nej? sa Tom.
- Jo? sa han.
- Hur orkar ni? sa jag.
- Jag vet inte. sa han.
- Hahahahah! skratta Tom.
- Nej? sa vi.
- Jo? sa han.
- Vad äre som är gulligt? sa Tom.
- Att ni betyder så mycket för varann. sa han.
- Såklart att vi betyder mycket för varann om vi är tvillingar. sa jag.
- Och de är gulligt. sa han.
- Nej? sa Tom.
- Jo? sa han.
- Hur orkar ni? sa jag.
- Jag vet inte. sa han.
- Hahahahah! skratta Tom.
- Aja.. Ska vi dra eller ska vi göra något här? sa jag till Tom.
- Jag venne, det var din idé att dra hit. sa han.
- För att du glodde sådär skumt på mej i bilen ja. sa jag.
- Förlåt då. sa han lite drygt.
- Varför är du så jävla dryg hela tiden? sa jag lite surt.
- Omg förlåt. Bli inte sur. sa han.
- Varför skulle jag inte när du drygar dej hela tiden? sa jag irriterat.
- Typ humörsvängningar? sa David.
- Jag venne, det var din idé att dra hit. sa han.
- För att du glodde sådär skumt på mej i bilen ja. sa jag.
- Förlåt då. sa han lite drygt.
- Varför är du så jävla dryg hela tiden? sa jag lite surt.
- Omg förlåt. Bli inte sur. sa han.
- Varför skulle jag inte när du drygar dej hela tiden? sa jag irriterat.
- Typ humörsvängningar? sa David.
- Va? sa jag och Tom.
- Ja, först vi du skit glad sen nu blev du skit irriterad? sa han.
- Toms fel. sa jag.
- De är fan alltid mitt fel. sa Tom irriterat.
- Ja, först vi du skit glad sen nu blev du skit irriterad? sa han.
- Toms fel. sa jag.
- De är fan alltid mitt fel. sa Tom irriterat.
- Konstigt? sa jag.
- Ja?! sa han surt och putta mej så jag ramla.
- Tom sluta. sa David.
- Varför säger du bara till mej?! Han har också gjort något. sa han drygt.
- Ja, men han puttas iallafall inte. sa David och hjälpte mej upp.
- "Ja, men han pttas iallafall inte". sa han och härmade David.
- Tom lägg av. sa David.
- Asså allt är fan alltid mitt fucking fel. sa han argt och gick ut.
- Tom!! ropade jag och sprang efter han.
- Vad?! sa han irriterat.
- Orka vara sur. Vi åker bara hem? sa jag.
- Visst. sa han lite irriterat.
- Måste du va sur? sa jag.
- Ja?! sa han.
- Asså förlåt då. suckade jag.
- Ja?! sa han surt och putta mej så jag ramla.
- Tom sluta. sa David.
- Varför säger du bara till mej?! Han har också gjort något. sa han drygt.
- Ja, men han puttas iallafall inte. sa David och hjälpte mej upp.
- "Ja, men han pttas iallafall inte". sa han och härmade David.
- Tom lägg av. sa David.
- Asså allt är fan alltid mitt fucking fel. sa han argt och gick ut.
- Tom!! ropade jag och sprang efter han.
- Vad?! sa han irriterat.
- Orka vara sur. Vi åker bara hem? sa jag.
- Visst. sa han lite irriterat.
- Måste du va sur? sa jag.
- Ja?! sa han.
- Asså förlåt då. suckade jag.
- K. sa han.
Vi satte oss i bilen och han började köra hem. När vi kom hem gick han upp på sitt rum och jag gick in i köket där Emmy och Steffie satt.
- Är ni redan hemma? sa jag.
- Ja? Jag sa ju att det låg nära. sa Emmy.
- Haha okeej. sa jag.
- Vart är Tom? sa Steffie.
- Han gick upp på sitt rum. sa jag.
- Okeej. sa hon och gick upp, antagligen till Tom.
Vi satte oss i bilen och han började köra hem. När vi kom hem gick han upp på sitt rum och jag gick in i köket där Emmy och Steffie satt.
- Är ni redan hemma? sa jag.
- Ja? Jag sa ju att det låg nära. sa Emmy.
- Haha okeej. sa jag.
- Vart är Tom? sa Steffie.
- Han gick upp på sitt rum. sa jag.
- Okeej. sa hon och gick upp, antagligen till Tom.
- Ska ni köpa huset? sa jag.
- Tror de. sa Emmy.
- Nice. sa jag.
- Tror de. sa Emmy.
- Nice. sa jag.
- Aa. sa hon.
- Ska vi göra något? sa jag och kysste henne.
- Haha, vad tänkte du på då? sa hon och flina.
- Ska vi göra något? sa jag och kysste henne.
- Haha, vad tänkte du på då? sa hon och flina.
- Något. sa jag och log.
- Lol, vi går upp till ditt rum. sa hon.
- Varför inte till ditt? sa jag.
- För att vi alltid är där. sa hon och ställde sej upp.
- Lol, vi går upp till ditt rum. sa hon.
- Varför inte till ditt? sa jag.
- För att vi alltid är där. sa hon och ställde sej upp.
- Okeej. sa jag.
Steffany's perspektiv:
Jag gick till Toms rum och han satt på sängen med sin data och Scotty.
- Hej älskling. sa jag och satte mej brevid han.
- Tja. sa han och kysste mej.
- Vad gör du? sa jag.
- Kollar runt lite på fb och så. sa han.
- Okej. sa jag och luta mej mot hans axel.
Scotty kom och la sej på mina ben, vilket blev lite jobbigt efter en stund.
- Scotty gå bort från mej. sa jag och han la sej på Toms ben istället.
- Haha, han gillar att ligga på folks ben. sa Tom och skratta.
- Jag märker de. sa jag.
- Hahaha okej. sa Tom och log.
Efter en stund började Bills hund skälla och då började Scotty också göra det och sprang och klöste på dörren.
- Scotty!! sa Tom.
Steffany's perspektiv:
Jag gick till Toms rum och han satt på sängen med sin data och Scotty.
- Hej älskling. sa jag och satte mej brevid han.
- Tja. sa han och kysste mej.
- Vad gör du? sa jag.
- Kollar runt lite på fb och så. sa han.
- Okej. sa jag och luta mej mot hans axel.
Scotty kom och la sej på mina ben, vilket blev lite jobbigt efter en stund.
- Scotty gå bort från mej. sa jag och han la sej på Toms ben istället.
- Haha, han gillar att ligga på folks ben. sa Tom och skratta.
- Jag märker de. sa jag.
- Hahaha okej. sa Tom och log.
Efter en stund började Bills hund skälla och då började Scotty också göra det och sprang och klöste på dörren.
- Scotty!! sa Tom.
Scotty fortsatte så Tom la undan datan och släppte ut han. Sen satte han sej i sängen igen.
- Äre inte jobbigt att ha 4 hundar? sa jag.
- Näe.. Kanske lite ibland, men det är jobbigare att ha en tvillingbror. sa han och skratta lite.
- Haha, vad taskigt. sa jag men kunde inte låta bli att skratta.
- Haha näe. sa han och kysste mej.
Kyssen lädde till hångel och när vi låg där och hånglade så kom Bill och Emmy in.
Kyssen lädde till hångel och när vi låg där och hånglade så kom Bill och Emmy in.
- Gå. sa Tom och brydde inte sej om dom stod där och bara fortsatte och hångla med mej.
- Tom! sa jag och putta undan han och satte mej upp.
- Men vafan. sa han och satte sej upp också.
- Vad gör ni här? sa jag till Bill och Emmy.
- Vi tänkte fråga om ni ville göra något, men ni verkar lite upptagna. sa Bill.
- Ja vi är faktiskt det. sa Tom.
- Men vafan. sa han och satte sej upp också.
- Vad gör ni här? sa jag till Bill och Emmy.
- Vi tänkte fråga om ni ville göra något, men ni verkar lite upptagna. sa Bill.
- Ja vi är faktiskt det. sa Tom.
- Nej det är vi inte. sa jag.
- Hallå?! sa han.
- Vad? Vi kan lika gärna göra något med dom. sa jag.
- Jaja. suckade han lite surt och la armarna i kors.
- Va inte sur nu. sa jag och kysste han på kinden.
- Hallå?! sa han.
- Vad? Vi kan lika gärna göra något med dom. sa jag.
- Jaja. suckade han lite surt och la armarna i kors.
- Va inte sur nu. sa jag och kysste han på kinden.
- Iallafall.. Vad vill ni göra? sa Bill.
- Det var du som frågade om vi skulle göra något. sa Tom.
- Ja, men jag vet inte? sa han.
- Okej. sa Tom.
- Vi kan dra till sjön och bada? sa jag.
- Det är maj? sa Tom.
- Och? Det är typ sommar, jag och Emmy badade första gången i mars. sa jag.
- Ni är ju fan galna. sa Bill.
- Viisst? sa Tom.
- Det var du som frågade om vi skulle göra något. sa Tom.
- Ja, men jag vet inte? sa han.
- Okej. sa Tom.
- Vi kan dra till sjön och bada? sa jag.
- Det är maj? sa Tom.
- Och? Det är typ sommar, jag och Emmy badade första gången i mars. sa jag.
- Ni är ju fan galna. sa Bill.
- Viisst? sa Tom.
- Haha nej? sa jag.
- Jo. sa dom.
- Kanske lite. sa Emmy.
- Aa, lite. sa jag.
- Nej, mycket. sa dom.
- Nääe. sa vi.
- Men aja, vi kan bada? sa hon.
- Okej då. suckade dom.
- Yey. sa vi.
- Jo. sa dom.
- Kanske lite. sa Emmy.
- Aa, lite. sa jag.
- Nej, mycket. sa dom.
- Nääe. sa vi.
- Men aja, vi kan bada? sa hon.
- Okej då. suckade dom.
- Yey. sa vi.
Alla började att packa sina badkläder och så. När vi var klara så gick vi ut till bilen och åkte. När vi kom till sjön la vi ut våra handdukar på stranden. Tom och Bill sa sej ner och solade och satte på sej sina solglasögon och jag och Emmy sprang ut i vattnet.
- Ska vi doppa oss en gång och sen går vi upp och lägger oss på dom så dom blir blöta? viskade jag och flinade.
- Hahah jaa! sa hon.
Vi doppade oss och sen sprang vi upp på stranden och la oss på dom.
- Vafan?!! sa Tom och puttade av mej.
- Det är iskallt fan!! sa Bill och puttade av Emmy.
- Hahahahaha! skrattade vi.
- Mogna ni är. sa Tom irriterat.
- Asså det var på skoj? sa Emmy.
- Men det var inte kul. sa Bill surt.
- Men förlåt då. sa jag irriterat.
- Asså det var på skoj? sa Emmy.
- Men det var inte kul. sa Bill surt.
- Men förlåt då. sa jag irriterat.
- Gör inte om de. sa dom samtidigt.
Jag och Emmy gick en bit bort från dom.
- Fan va lack dom blev. sa hon.
- Jag vet. sa jag lite irriterat.
- Asså dom kan inte ta ett fucking skämt ens. sa hon surt.
Jag och Emmy gick en bit bort från dom.
- Fan va lack dom blev. sa hon.
- Jag vet. sa jag lite irriterat.
- Asså dom kan inte ta ett fucking skämt ens. sa hon surt.
- Viisst? sa jag.
Vi gick bort till vattnet och bada en stund.
Bill's perspektiv:
Jag var fortfarande irriterad för att Emmy la sej på mej när hon hade badat.
Bill's perspektiv:
Jag var fortfarande irriterad för att Emmy la sej på mej när hon hade badat.
- Fan va onödigt av dom att lägga sej på oss när dom va blöta. sa jag surt.
- Håller med. sa han irriterat.
- Asså det spelar ingen roll om dom inte menade något illa, det gjorde mej irriterad iallafall. sa jag surt.
- Mm.. Mej med. sa han.
Vi låg en stund och solade tills dom kom.
- Hej älskling. sa Emmy och la sej brevid mej.
- Mm.. mumlade jag surt.
- Asså fan va onödigt det är att ni blir så fucking sura. sa hon irriterat.
- Nej. sa jag bara.
- Jo det äre. sa hon.
- Men nej. sa jag.
- Jag orkar inte bråka om det här. sa hon och la huvudet på mitt bröst.
- Du är blöt, bort från mej. sa jag.
- Asså seriöst Bill?! sa hon irriterat.
- Ja?! sa jag lite surt.
- Åh jag orkar fan inte. sa hon och började packa sina grejer.
- Vart ska du? sa Steffie.
- Jag går hem. sa hon irriterat och gick.
- Men nej. sa jag.
- Jag orkar inte bråka om det här. sa hon och la huvudet på mitt bröst.
- Du är blöt, bort från mej. sa jag.
- Asså seriöst Bill?! sa hon irriterat.
- Ja?! sa jag lite surt.
- Åh jag orkar fan inte. sa hon och började packa sina grejer.
- Vart ska du? sa Steffie.
- Jag går hem. sa hon irriterat och gick.
- Vänta, jag hänger på! ropade Steffie och sprang efter henne.
- Vafan? sa jag och Tom.
- Ska vi åka hem eller? sa han.
- Aa. sa jag och vi packade ihop våra saker och sen gick vi till bilen.
- Vafan? sa jag och Tom.
- Ska vi åka hem eller? sa han.
- Aa. sa jag och vi packade ihop våra saker och sen gick vi till bilen.
Vi satte oss i bilen och åkte hem. När vi kom hem så hade tjejerna inte kommit hem än. Jag gick upp till mitt rum och satte mej vid datan.
Efter typ 20min hörde jag att ytterdörren öppnades och jag gissade på att det var tjejerna. Jag orkade inte bry mej så jag fortsatte kolla lite grejer på datan. Någon minut senare kom Emmy in i mitt rum.
- Hej.. sa hon lågt.
- Hej. sa jag.
- Uhm.. Förlåt för förut. sa hon.
- Lungt, förlåt för att jag blev så arg. sa jag.
- Mm.. Lungt. sa hon och gick och satte sej i mitt knä.
- Älskar dej. sa jag och höll om henne.
- Älskar dej med. sa hon och kysste mej länge.
- Älskar dej med. sa hon och kysste mej länge.
- Ska vi göra något? sa jag och stängde av datan.
- Okej, vadå? sa hon och log.
- Uhm.. Jag vet inte. sa jag och skratta lite.
- Haha, okeej. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag och kysste henne länge.
Emily's perspektiv:
*senare på kvällen*
Jag och Bill låg i hans säng och kollade på Harry Potter. Efter några minuter kom Simone upp till oss.
- Vi tänkte äta på resturang ikväll, vill ni följa med? sa hon.
- Vad tycker du? sa Bill och kolla på mej.
- Visst, varför inte? sa jag och log.
- Bra, vi åker om en och en halv timme ungefär. sa hon och gick ut.
- Måste fixa mej. sa jag och reste mej upp.
- Nej. Du är fin som du är. sa han.
- Hahaha jag har sand i håret Bill. skrattade jag.
- Men varför sa du inte det innan då?! Nu äre säkert massa sand i min säng. sa han lite surt.
- Det är bara att borsta bort. sa jag.
- Men orka. sa han.
- Haha, aja jag ska duscha och fixa mej nu iallafall. sa jag och gick in i mitt rum.
- Okej, vadå? sa hon och log.
- Uhm.. Jag vet inte. sa jag och skratta lite.
- Haha, okeej. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag och kysste henne länge.
Emily's perspektiv:
*senare på kvällen*
Jag och Bill låg i hans säng och kollade på Harry Potter. Efter några minuter kom Simone upp till oss.
- Vi tänkte äta på resturang ikväll, vill ni följa med? sa hon.
- Vad tycker du? sa Bill och kolla på mej.
- Visst, varför inte? sa jag och log.
- Bra, vi åker om en och en halv timme ungefär. sa hon och gick ut.
- Måste fixa mej. sa jag och reste mej upp.
- Nej. Du är fin som du är. sa han.
- Hahaha jag har sand i håret Bill. skrattade jag.
- Men varför sa du inte det innan då?! Nu äre säkert massa sand i min säng. sa han lite surt.
- Det är bara att borsta bort. sa jag.
- Men orka. sa han.
- Haha, aja jag ska duscha och fixa mej nu iallafall. sa jag och gick in i mitt rum.
Jag duschade och sen klädde jag på mej, fixade mitt hår, fixade mej och allt sånt. När jag var klar gick jag in i Bills rum igen. Han var inte där och man kunde höra att duschen var på så jag antog att han var där.
Jag satte mej på sängen och väntade på att han skulle komma ut. Efter kanske 10 min så kom han ut och hade bara en handduk runt midjan.
- Shit! sa han när han såg mej.
- Haha, vad äre med dej nu då? sa jag och flina.
- Visste inte att du hade kommit hit. sa han och tog fram kläder.
- Hahah näe, jag vet. sa jag.
- Amen kommer snart. sa han och gick i badrummet med lite kläder.
20min senare kom han ut och hade klätt på sej och tagit lite mascara.
- Varför sminkar du dej ens? sa jag.
- Vet inte, gillare bara. sa han.
- Haha, du är fin både med smink och utan. sa jag och log.
- Haha tack, typ. sa han och kysste mej.
20min senare kom han ut och hade klätt på sej och tagit lite mascara.
- Varför sminkar du dej ens? sa jag.
- Vet inte, gillare bara. sa han.
- Haha, du är fin både med smink och utan. sa jag och log.
- Haha tack, typ. sa han och kysste mej.
- Varsågod. sa jag och krama han.
Exakt då kom Simone och sa att vi skulle åka. Vi släppte varann och gick ner. I hallen stod alla utom vi, så vi tog på oss skorna och sen gick vi ut till bilen.
Exakt då kom Simone och sa att vi skulle åka. Vi släppte varann och gick ner. I hallen stod alla utom vi, så vi tog på oss skorna och sen gick vi ut till bilen.
Tom körde, som vanligt. Och när vi kom fram så satte vi oss vid vårt bord. Vi beställde och när dom kom ut med maten började alla äta.
Efter att alla hade ätit så satt vi kvar en stund och snacka. När de hade gått en ganska lång stund så åkte vi hem.
När vi kom in gick jag och Bill upp till hans rum och fortsatte kolla på Harry Potter filmerna.
- Jag är trött. sa jag och gäspade.
- Sov då. sa han.
- Näe, inte om inte du ska sova också. sa jag och gäspade igen.
- Haha, okej vi går och lägger oss då. sa han.
Vi tog bort vårat smink och bytte om och sen gick vi och la oss.
- Godnatt älskling. sa han och la armen om mej.
- Godnatt. sa jag och vände mej om för att kyssa han.
kommentera..? :3
När vi kom in gick jag och Bill upp till hans rum och fortsatte kolla på Harry Potter filmerna.
- Jag är trött. sa jag och gäspade.
- Sov då. sa han.
- Näe, inte om inte du ska sova också. sa jag och gäspade igen.
- Haha, okej vi går och lägger oss då. sa han.
Vi tog bort vårat smink och bytte om och sen gick vi och la oss.
- Godnatt älskling. sa han och la armen om mej.
- Godnatt. sa jag och vände mej om för att kyssa han.
kommentera..? :3
I Will Always Remember You - Chapter 12
1. Bill 2. Jossie, Emily och Oliver 3. Emily 4. Steffany och Jessie
5. Jessie, Steffie, Jossie 6. Jessie, Steffie 7. Camilla och Steffie
8. Bill och Tom 9. Emily och Jossie 10. Tokio Hotel 11. Steffie 12. Jossie och Emmy
Emily's perspektiv:
*Julafton*
När jag vaknade kollade jag på klockan, "bara halv 8", Tänkte jag. Aja kan lika gärna gå upp. Jag gick upp ur sängen och tog en dusch, sen tog jag en handduk och lindade den runt mig innan jag gick ut. Jag gick in i min walk-in-closet och tog fram underkläder, ett par mörkblå jeans, en röd pösig tröja och en vit kofta, jag tog på mig kläderna och sen gick jag tillbaks för att sminka mig och fixa håret. Det fick bli lite mascara, eyeliner, kajal, ögonskugga och väldigt ljusrosa läpstift. Egentligen hatar jag läppstift, använder hellre läppglas men nu kände jag bara för att ha det i stället.
När sminket var klart fixade jag håret. Jag kammade det, och sen fick det bli flätor och sen var jag helt klar. Nu var det bara att komma in i sovrummet igen utan att väcka Bill för jag skulle hämta julklapparna och lägga dom under granen men det är en som inte är inslagen av hans paket..
Jag öppnade dörren försiktigt och när den är helt öppen så var det första jag såg Bill som satt på sängkanten.
- AAAAAAAAAH!!!!!!!! Skrek jag.
- Shiiiiet vad är det med dig nu då?! Sa Bill och kollade fett skumt på mig.
- Ingeeet. Men du skrämde mig! Sa jag och kollade på honom med storaögon.
- Men goosh... Sa han tyst.
Jag gick bort till min walk-in-closet och gick längst in i den för att alla saker låg där. Eftersom att jag hade lite inslagspapper här så fixade jag det snabbt och sen tog jag en stoooor påse och la i allt och gick sen ner till granen.
- Godmorgon Emily! Hörde jag någon som sa, jag vände mig snabbt om och vem står där om inte Tom?
- Haha gomorron Tom! Sa jag och log. Han log tillbaks och sen fortsatte han in mot köket, då kom jag på att jag inte hade ätit något. Kanske bäst och göra det.
- Shit! Sa Tom helt plötsligt.
- Vadå? Sa jag och kollade på honom.
- Det är redan jul! Sa han och kollade på mig med stora ögon.
- Hahahahahah! Jaaa! God jul förresten! Sa jag.
- Haha god jul! Svarade han och fortsatte äta.
När jag hade ätit klart gick jag tillbaks upp till Bill som hade somnat om igen. Jag satte mig vid skrivbordet och startade datorn. När den startade skrev jag in lösenordet och gick in på facebook. Som vanligt var det jävligt många händelser, meddelanden och vänförfrågningar.
Först kollade jag vilka som ville bli min vän. Det var typ inga jag kände, massa fans till killarna gissar jag på. Men det var några som jag kände, typ några gamla klasskompisar: Amber, Sofie, Emil, Elin, Eric och typ 3 andra. Men jag accepterade alla. Det var typ 27 stycken.
Meddelandena var nästan bara hot och sånt, ville egentligen inte läsa men gjorde det ändå. Det stog mest saker dom: "Jag hatar dig!" "Lämna Bill ifred!" "När jag ser dig nästa gång är du så jävla död!". Palla bry mig om dom, jag menar hallå dom tror att dom är så jävla mycket bättre än mig? Asså dom tror typ att jag är rädd för dom eller nåt? Seriöst..
Det var typ 5 som inte var hot/hat meddelanden, dom handlade typ bara om att fansen stöttade mig och Bill osv. Aww dom va sååå söta!
Händelserna va inte så intressanta till en början men dom kommenterade bilderna kollade jag på. Det var en tjej som hette Jasmine som hade kommenterat en bild på mig, Steffie, Oliver, Jossie och Jessie. Fan asså jag måste ta bort dom bilderna..
" Va fina du och din syster är!:) ♥ "
" Taack!:) ♥ " Skrev jag tillbaks.
Innan jag loggade ut kollade jag om det fanns nån social människa i chatten att snacka med. YES! Camilla va inne! Kan berätta lite kort om Camilla. Hon är en kompis från Sverige. Jag och Steffie träffade henne genom en annan kompis och dom båda är enormt schysta! Men i alla fall. Så brukar vi snacka typ sjukt ofta.
(E = Emily och C = Camilla!)
E: Heeeeeeeeej! :D ♥
C: Heeeeej!! :D ♥
E: Saknar deeej! :( <3
C: Saknar dej också! :( <3
E: Men hur äre med dej då? <3
C: Braaaa, själv då? :D <3
E: Bara bra;) <3
C: Good! Göru?:) <3
E: Har tråkigt... Bill sover, Steffie sover, Tom är sjukt osocial så du är den ända som går och snacka med!!! Själv? :) <3
C: HAHA! Hälsa till dom;) Typ inget, dampar på mina lärare och ska snart träffa en kompiiiiis.. o.o ;)
E: Ooooh.... Veeeem? :D
C: Du vet Hampus? Han :D <3
E: omg!? <3
C: jaaao vi är typ tsm! :D <3
E: shiiiet! o.o
C: veeet! Men asso är fett jävla happy för din skull! Asso du är fan tsm med Bill!!? BILL FUCKING KAULITZ!!!!???? <333
E: OMG asso jag vet! Han är helt fucking underbar! <3
C: Haha shit kollar på bilderna du har lagt upp på er nu:)<3
E: Hahah <3
C: Ni är såååååååååå sööta! <3
E: Haha I know right? ;) <3
C: God Jul förresten! <3
E: HAHAHAHAHAHA fett random du ba efter typ 10 minuter ba God Jul! xD men ajja god juul! <3
C: HAHA! Men du jag måste gå nu.... och du ska blogga! Din blogg är fan helt död!? o.o
E: hahah aaah ska men ses nån gång <3
C: klart <3 puzz <3
E: puzzzz <3
När Camilla hade loggat ut fick jag sådär tråkigt igen. Så jag skrev god jul på min status och fick typ as många likes och kommentarer direkt! o.o
Efter 2 minuter pallade jag inte fb längre så jag loggade ut och gick in på bdb. Hade några 100 kommentarer och så. Kollade igenom dom lite snabbt och svarade på vissa, sen kolla jag mina meddelanden och svarade på vissa där med. Kollade några kompisars bilder och accade några som ville bli vän med mig.
Innan jag loggade ut tog jag en bild på Bill när han sov och laddade upp den. Och skrev en text i rutan.
" God Jul allihopa! ♥ Vad gör ni? Själv dampar jag lite på Bill för att han sover:( Och Steffie sover också! Och Tom är allmänt osocial som vanligt -.-... "
Jag publicerade bilden och loggade ut och kollade min twitter, följde några och loggade ut. Och sen gjorde jag som Camilla ville. Så jag loggade in på blogg.se och skrev ett inlägg.
" Cha bloggen!:) Vet, det var ett tag sen jag blogga men har glömt bloggen:P Men iaf, idag är det ju julafton:) Vad har ni fått i julklapp? Själv har jag inte fått ett skit efter som att Tom är så fucking osocial man kan bli, Bill sover, Steffie sover och Gordon och Simone sover väl säkert dom med.. Men jaa. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men kommentera om ni vill veta något eller så så skriver jag ett inlägg och svarar på dom. Men ni kan ju få lite bilder som jag har tagit dåra:) sen lägger jag upp bilder på det jag får i julklapp också ofc;) "
Sen ladda jag uåpp lite bilder som va nya och sen publicerade jag inlägget och loggade ut. När jag inte hade något att göra kollade jag igenom bilderna i datan och det var skit många bilder som dom var med på(Jossie, Jessie och Oliver). Jag rederade dom och stängde sen av datorn och först då märkte jag att Bill hade vaknat.
- Shit.. Sa jag tyst för mig själv men han verkade höra.
- Vad? Sa jag och kollade på mig.
- Du skräms! Sa jag.
- Hahah!
- God Jul älskling! Sa jag och satte mig brevid honom och kysste han.
- God Jul! Sa han och log.
Vi gick ner till köket efter som att muppen inte hade ätit nåt.
- Vart är Tom och Steffie? Frågade han.
- Tom sitter och kollar på tv och är enormt osocial och Steffie sover. Svarade jag och kollade på honom som om det var självklart.
- Hahah okay. Sa han.
1 timme senare satt alla i vardagsrummet för att öppna julklapparna och Tom satt med sin jävla mobil och filmade allt. Jävla dryga nörd!
En halv timme senare hade alla öppnat alla paket utom Bill som hade ett av mina kvar. Till en början öppnade han det så bara han skulle se det och sen såg man att han fick som tårar i ögonen. Awww
Det var ett halsband med en bricka precis som det Steffie fick av mig men med en annan text. Jag hade ett likadant som jag redan hade på mig. Jag köpte dom samtidigt men behöll det ena. Det stog:"När allt är skit och du tror ingen finns kvar. Kommer jag alltid finnas för dig, och jag kommer komma ihåg dig till döden.. ♥"
Han kollade på halsbandet i säkert en minut och sen kollade han i lådan igen för det fanns en sak kvar. Jag hade lagt i några bilder för varje år som gått ända sen första gången vi träffades till nu. Och skrivit bakom "kommer du ihåg dom tiderna?"
Han reste sig snabbt och gick fram och kramade mig hårt och grät skit mycket. Aww fan vad jag älskar honom!
- Tack! Viskade han.
- Varsågod älskling! Svarade jag och log.
- Ich liebe dich! Sa han och kysste mig.
- Ich liebe dich auch! Sa jag och kysste han igen.
kommentera!!!
I Will Always Remember You - Chapter 11
1. Steffie 2. Emmy 3. Emmy 4. Tom och Bill 5. Steffie
Tom's perspektiv:
Steffie kom ut med Emmy och efter några sekunder släpper hon Emmy och springer fram till mig. Det var jag verkligen inte berädd på. Och inte att hon skulle krama mig heller. Men jag kramade tillbaks och sen släppte vi varandra.
Emmy och Bill stog nu också och kramade varandra och man kunde höra låga snyftningar. Jag kunde nästan gissa på att det var Emmy. Men Steffie verkade också höra det och gick fram till dom. Emmy släppte Bill och man kunde nu klart och tydligt se att hon grät. Men varför? Steffie kramade om henne och dom stog där ett tag. När dom släppte varandra så gick jag också fram till dom.
- Vad är det? Frågade Steffie och kollade lidande på henne.
- Jossie mezzade mig.. Svarade hon lågt.
- VAD SKREV HON!? Skrek Steffie. Emmy tog upp sin mobil och läste smset högt.
- '' asså din jävla subba, varför lyssnar på inte på mig? Du och din jävla syster ska lämna Bill och Tom ifred! Fattar ni det eller!? Vi vet att ni inte är släckt överhuvvetaget! Så ni kan sluta snacka! Lämna dom ifred! Jävla fitthora! ''. Sa hon, Steffie stog bara med munnen öppen och stirrade på henne. Bill gick fram till Emmy och kramade om henne.
- Lyssna inte på henne. Hon är varken värd din eller Steffie's uppmärksamhet. Sen fick vi veta idag att vi inte va styvsyskon.. Eller hur? Sa han och kollade henne i ögonen. Hon nickade bara och sen fick Steffie lite damp.
- JAG SVÄR! NÄSTA FUCKING GÅNG JAG SER DEN DÄR JÄVLA FITTAN JAG SKA SPARA SÖNDER HUVVET PÅ HENNE!!! Skrek hon
- Lugna ner dig Steffie. Sa jag och kollade på henne
- VARFÖR TOM!? VARFÖR?! Skrek hon
- För att du inte behöver lyssna på henne. Hon är inte värd er. Skit bara i henne. Sa jag
- Förlåt.. Sa hon lågt och gick fram och kramade mig igen.
- Du behöver inte säga förlåt för nåt.. Sa jag och kramade tillbaks.
Några minuter senare ropade Emmy på nån Jenny. Och efter några sekunder kom en tjej med långt blont hår, lagom mycket smink och ganska normal lång ut. ''Hon va ju faktiskt snygg'', tänkte jag. Steffie sa att dom kunde hjälpa till med att ha lite kontroll över allt och alla.
- Vänta, vänta vaaaa? Sa jag och Bill samtidigt
- Hahaha, vi jobbar här! Sa Emmy och kollade på oss samtidigt som hon och Steffie garva,
- Men vaaaa? Sen när då?! Sa Bill och kollade på henne
- Hahaha sen vi fick sparken från caféet! Sa Steffie,.
- Men åååh! Sa jag och kollade på henne
- HAHAHAHAHAHAHAH! Skrattade dom.
Emily's perspektiv:
* 2 dagar innan julafton *
Jag vaknade av min alarm. Klockan var halv 9 och jag och Steffie skulle till stan och köpa julklappar och bara vara vi 2 idag. Det var länge sen vi var ute och shoppade och var ute och hade allmänt kul en hel dag. Liksom utan kompisar, utan Bill och Tom och allt annat. Bara vi 2. Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg sist bara vi 2 var ute tillsammans.. Men det var länge sen i alla fall.
Jag vaknade ut mina tankar och gick in i duschen. När jag var klar gick jag ut och gick in i min walk-in-closet och tog ut ett par ljusblå slitna tajta jeans, ett vitt linne och en adidas kofta. Jag gick sen in i badrummet igen och sminkade mig med mascara, kajal, eyeliner och läppglans. Jag satte sen upp mitt blonda hår i en bulle. Jag färgade det igår.
När jag var klar gick jag ner till köket. Jag och Steffie hade blivit sams med Gordon och bodde fortfarade hos dom. Jag och Steffie hade sagt att vi ville hitta ett hus som vi skulle bo i tillsammans här i tyskland. Men vi hade inte hittat något än. Jag och Bill har förresten blivit tillsammans! Och Steffie och Tom med! Jag är så himla glad för deras skull! Dom passar så bra tillsammans!
När jag kom in i köket satt Bill och Tom där och såg sjukt trötta ut. Jag gick fram till Bill och kysste honom på kinden. Han kollade upp på mig med trötta ögon och log.
- Gomorron! Sa jag och log mot dom, jag gick också och kramade Tom.
- Haha gomorron älskling. Sa Bill och kysste mig.
- Gomorron. Sa Tom och log.
Jag gick till kylen och öppnade. Jag tog fram smör och ost, sen tog jag colan också. Hahah jag är cola beroende! Jag tog också fram 2 mackor och precis när jag satte mig vid bordet kom Steffie in i rummet. Hon gick och kysste Tom och sen tog hon 2 mackor och ett glas att satte sig brevis mig.
- Fan Steffie kan du hämta ett glas till mig? Frågade jag och skratta lite
- Hahaha okay. Sa hon och gick och hämtade ett till mig.
- Taaack. Sa jag och log.
När klockan hade blivit 11 gick jag och Steffie ut i hallen och jag tog på mig mina bruna uggs, vita vinterjackan och min mössa som Steffie hade virkat åt mig. Och sen tog jag min väska och sen gick vi ut till bilen. När vi kom till köpcentret skulle vi först fixa julklappar till alla. Haha vi gör typ alltid allt i sista sekunden!
Vi gick in i en affär och kollade lite på killparfymer. Haha jag tänkte köpa en till Bill. Jag tog en puma partym och Steffie gjorde det samma. Vi gick och betalade och sen gick vi och letade andra julklappar.
3 timmar senare hade vi köpt julklappar till alla utom tillvarandra. Jag hade köpt pumaparfymen till Bill, ett fint halsband med äkta silver och diamanter till Simone, ett halsband till Gordon i äkta guld, ett djurben till Scotty och lite annat till andra. Nu var det bara att hitta något fint till Steffie.
Jag gick in på Forever 21 och hittade skit fina saker. Jag visste att jag inte skulle kunna nöja mig med en sak till henne så jag tog ett halsband med en silverbricka på som var tom. Jag frågade i kassan om dom skulle kunna rista in I Will Aways Remember You, My Sister <3 på brickan. Tjejen i kassan sa att hon skulle fixa det och tog med sig sen och jag fortsatte mitt letande efter julklappar till henne.
Steffany's perspektiv:
Jag och Emmy hade varit i köpcentret i flera timmar och var fortfarande inte klara. Jag gick just nu runt och letade efter julklappar till henne och hittade ett halsband i äkta silver och en bricka som var tom, jag frågade tjejen i kassan om hon kunde rista in I Will Always Remember You, My Sister <3 i brickan. Hon sa att hon skulle fixa det och gick iväg. Jag letade efter fler julklappar till henne. Jag hittade massa fina saker. Men efter några minuters letande hittade jag något som jag verkligen visste att hon ville ha.
* Flachback *
- OMFG ! Jag bara måste ha en sån! Sa Emmy och pekade på en stor sak med smink, smycken, hudsaker och massa hårgrejer.
- Jag kan lova dig en sak. Jag kommer köpa den till dig någon gång. När jag har mycket pengar, och hittar den kommer jag köpa den! Jag lovar. Hade jag svarat.
- Säkert? Fråhade hon och kollade på mig
- Ja, säkert! Sa jag och log.
*verkligheten*
Jag log för mig själv och tog saken och gick till kassan. jag betalade allt och gick sen med allt till bilen. Jag la in allt i baksätet för jag visste att Emmy skulle lägga sitt i bakluckan. Jag satte mig sen i bilen och väntade på att Emmy skulle komma och efter ett tag kom hon.
- Heeeej! Sa jag och log
- Hahaha heeeej! Sa hon och besvarade mitt leende.
- Är du klar nu? Frågade jag
- Ja! Det är jag! Sa hon.
- Är du? Frågade hon sen
- Hahaha of caurse! Skrattade jag
- Braa! Då drar vi till donken tycker jag! Sa hon och blinka med ena ögat
- Hahaha bra idé! Sa jag och sen var vi påväg mot McDonalds.
Vi gick in och beställde. När vi hade ätit klart var klockan halv 6 och det var skit mörkt ute. Jag och Emmy hade bestämt att vi skulle åka och köpa massa godis, chips, cola och massa annat gott och kolla på massa skräckfilmer i hennes rum. Men Bill och Tom skulle få vara med nu.
När vi kom hem fick vi gå säkert 7 gånger fram och tillbaks. När jag hade tagit in alla mina saker på mitt rum satte jag mig och slog in alla i julklapspapper. När jag var klar 2 timmar senare gick jag och knackade på Emmy's dörr och frågade om hon var klar.
- Jaaa jag håller bara på att slå in en av Bill's presenter! Men du kan komma in! Skrek hon
- Okaay. Sa jag och öppnade dörren.
- Juste fan. Kan du gå ner och hämta allt godis och skit? Fråhade hon
- Aaah visst! Kommer snart. Sa jag och gick ner
Jag tog allt och sen gick jag upp. Den här gången satt Emmy vid datan och skulle starta Saw ochBill och Tom satt i Emmy's säng. Jag gick bort till sängen och la ner allt där sen satte jag mig i Toms knä. Han la sina armar om mig och jag lutade mig bakåt.
Emmy startade filmen och satte sig sen i Bills knä och lutade bak sitt huvud. Och Bill hade sina armar om henne. Aww, dom är så söta tillsammans..
såå kommentera!
I Will Always Remember You - Chapter 10
- DET ÄR FAN BÄST FÖR DIG ATT DU DRIVER!!! Skrek jag.
- Nej, det gör jag inte.. Sa han tyst
- DRA ÅT HELVETE!!!!!! Skrek jag och sparka honom på benet och sprang ner till Steffie.
Steffany's perspektiv:
Efter att jag hade lyssat på vad Emmy skrek till Gordon så sprang jag iväg. Jag visste inte vart. Jag bara sprang. Fan jag pallar inte med all skit. Först dör mamma, jag får inte veta vem som är min riktiga pappa förns jag är 21 och mina så kallade ''vänner'' har förändrats som fan. Känns verkligen skit kul. Not.
Efter 15 minuter kom jag fram till resturangen. Jag gick in och så fort jag öppnade dörren blev allt tyst.
- Och vad har ni hållt på med då? Frågade jag
- Eeh.. ehh... Vi har... Eh... Lagat mat! Sa Linnea som höll i en stekpanna.
- Mm.. Jo visst. Lät inte som det när jag snacka med Jenny förut. Sa jag och kollade på alla.
- Hon ljuger! Vi har bara jobbat! Sa Camilla
- Jag hörde er i bakrunden och ni stog och skrek skitsnack om Jenny. Så håll käften! Och gör mig fan inte mer upprörd än vad jag är! OKEJ!? Sa jag och sa det sista lite högre.
Alla nickade och försvann sen och gjorde maten. Jag gick iväg till ett bord en bit bort och satte mig ner med händerna för ansiktet. Jag hatar att gråta när folk är på samma ställe som jag men jag kunde fan inte bry mig mindre just nu.
Några minuter senare hör jag hur dörren öppnas och in kommer inga mindre än Emmy, Tom och Bill. Perfekt.
Emily's perspektiv:
Jag, Tom och Bill hade letat efter Steffie i 1 och en halv timme nu, ingen hade hittat henne och Gordon hade sagt att vi inte skulle bry oss. Men fuck u. Aldrig att jag slutar bry mig om henne! Men vi gav upp. Vi skulle fan aldrig hitta henne.. Vart kunde hon vara!?
- Kom nu vi ska till resturangen! Ropade Gordon
- Jag åker inte utan Steffie! Sa jag
- Jo det gör du! Hoppa in i bilen nu! Skrek han åt mig. Fatta va lack man blir på honom.
- Du säger fan inte till mig vad jag ska eller inte ska göra!! Skrek jag tillbaks
- Hoppa in i blien nu för i helvete! Skrek han och drog fram knytnäven framför ansiktet på mig.
- Du vet att jag inte bryr mig om du smäller till mig vaa? För liksom jag kan ringa polisen! Sa jag och bitch-blicka honom.
- Tror du jag bryr mig om det eller?! Sa han.
Några sekunder senare kommer smällen mot ansiktet och en spark i magen sen blir allt svart..
*En timme senare*
När jag vaknade så fattade jag först inte vad som hade hänt. Så jag satte mig upp och allt blev snurrigt. Jag la mih ner igen och kunde säga att jag låg i en bil. Jag vände lite på huvudet och såg Bill som körde och Tom som satt brevid.
Jag försökte säga något men jag fick bara fram mummel. Inte ens jag hörde vad jag sa. Men Tom och Bill verkade höra mig i alla fall. Bill kollade på mig i backspegeln och Tom vände bakhuvudet.
- Hej. Viskade han och log lite osäkert
- Hej. Fick jag fram
- Hur mår du? Frågade han efter någon minut
- Helt okej. Kommer fan inte ihåg vad som hände men palla bry mig. Sa jag och blinka
- Hahah Gordon slog dig i ansiktet och sparkade dig i magen.. Sa han tyst
- Jävla bög. Sa jag för mig själv
- What!? JAG!? Sa han och hans ögon var stora som tefat.
- AHAHA neeej Gordon mupp! Sa jag och log mot honom.
- Ahaaaa..... Sa han
- Vart ska vi? Frågade jag sen
- Till resturangen. Mamma och idioten kommer sen. Sa Bill och lät irriterad, men varför vet jag inte..
- Vad är det Bill? Frågade jag
- Va? Nej, inget. Svarade han snabbt. Jag kollade på Tom och han kollade tillbaks och sen på Bill.
- Seriöst Bill.. Vad är det? Frågade han och kollade med en ledsen blick på honom.
- Jag har alltid tyckt att det har varit något skumt som handlade om Gordon, Emmy och Steffie.. Men jag fattade inte vad. Förns idag. Svarade han
- Okeey... Sa jag
- VÄNTA! Jag har fått ett bevis nu Bill!! Ropade Tom glatt
- Eh,. Vaa? Frågade jag förvirrat
- Jag har sagt till Bill att jag vet att han gillar dig och tänker på dig typ 24/7 och han sa: aah men bevisa det då! Och nu har jag ett bevis! Sa han och log med hela ansiktet
- Vääääääntaa lite nu va. Gillar du mig Bill? Frågade jag och kollade på honom
- Ehmm.. Eh.. Aah. Typ. Sa han tyst
- Aww! Sa jag och log mot honom
När vi var framme så gick jag ut ur bilen. Omg det kan inte vara sant. Skulle vi äta på samma resturang som jag och Steffie jobbade på? Oh no.
När vi gick in så kollade jag automatiskt bort mot ett bord i ett hörn i resturangen. Där satt Steffie. Hon kollade på mig med rödsprängda ögon och ställde sig sen upp och gick in i köket. Jag sa till Bill och Tom att jag snart skulle komma tillbaks. Jag gick in i köket och där var alla andra, Steffie och Jenny.
- Omg Steffie! Sa jag och gick mot henne
- Hej, Viskade hon
- Jag, Tom och Bill har letat överallt efter dig! Sa jag och kramade henne
- Förlåt.. Sa hon
- Men vad har hänt med dig!? Jag fattar att du har gråtit. Men ditt ansikte!? Sa hon
- Gordon slog mig i fejset och sparka mig i magen.. Sa jag
- Jävla bög. Sa hon
- HAHA jag sa samma sak! Och Tom ba: What? JAG!? hahahahaha. Skrattade jag
- Hahaha aww men vafan han är ju inte bööööög? Svarade hon
- Hahah nej jag vet det är det som är så skumt. Att han trodde jag mena han fast han inte är det? Hahah. Sa jag
- Men ajja. Kom! Sa hon och drog med mig ut till killarna
Hon släppte mig när hon såg Tom. Hon sprang fram till honom och gav honom en stooor kram. Haha det såg så gulligt ut!
men kommentera vad ni tyckte!<3
- Nej, det gör jag inte.. Sa han tyst
- DRA ÅT HELVETE!!!!!! Skrek jag och sparka honom på benet och sprang ner till Steffie.
Steffany's perspektiv:
Efter att jag hade lyssat på vad Emmy skrek till Gordon så sprang jag iväg. Jag visste inte vart. Jag bara sprang. Fan jag pallar inte med all skit. Först dör mamma, jag får inte veta vem som är min riktiga pappa förns jag är 21 och mina så kallade ''vänner'' har förändrats som fan. Känns verkligen skit kul. Not.
Efter 15 minuter kom jag fram till resturangen. Jag gick in och så fort jag öppnade dörren blev allt tyst.
- Och vad har ni hållt på med då? Frågade jag
- Eeh.. ehh... Vi har... Eh... Lagat mat! Sa Linnea som höll i en stekpanna.
- Mm.. Jo visst. Lät inte som det när jag snacka med Jenny förut. Sa jag och kollade på alla.
- Hon ljuger! Vi har bara jobbat! Sa Camilla
- Jag hörde er i bakrunden och ni stog och skrek skitsnack om Jenny. Så håll käften! Och gör mig fan inte mer upprörd än vad jag är! OKEJ!? Sa jag och sa det sista lite högre.
Alla nickade och försvann sen och gjorde maten. Jag gick iväg till ett bord en bit bort och satte mig ner med händerna för ansiktet. Jag hatar att gråta när folk är på samma ställe som jag men jag kunde fan inte bry mig mindre just nu.
Några minuter senare hör jag hur dörren öppnas och in kommer inga mindre än Emmy, Tom och Bill. Perfekt.
Emily's perspektiv:
Jag, Tom och Bill hade letat efter Steffie i 1 och en halv timme nu, ingen hade hittat henne och Gordon hade sagt att vi inte skulle bry oss. Men fuck u. Aldrig att jag slutar bry mig om henne! Men vi gav upp. Vi skulle fan aldrig hitta henne.. Vart kunde hon vara!?
- Kom nu vi ska till resturangen! Ropade Gordon
- Jag åker inte utan Steffie! Sa jag
- Jo det gör du! Hoppa in i bilen nu! Skrek han åt mig. Fatta va lack man blir på honom.
- Du säger fan inte till mig vad jag ska eller inte ska göra!! Skrek jag tillbaks
- Hoppa in i blien nu för i helvete! Skrek han och drog fram knytnäven framför ansiktet på mig.
- Du vet att jag inte bryr mig om du smäller till mig vaa? För liksom jag kan ringa polisen! Sa jag och bitch-blicka honom.
- Tror du jag bryr mig om det eller?! Sa han.
Några sekunder senare kommer smällen mot ansiktet och en spark i magen sen blir allt svart..
*En timme senare*
När jag vaknade så fattade jag först inte vad som hade hänt. Så jag satte mig upp och allt blev snurrigt. Jag la mih ner igen och kunde säga att jag låg i en bil. Jag vände lite på huvudet och såg Bill som körde och Tom som satt brevid.
Jag försökte säga något men jag fick bara fram mummel. Inte ens jag hörde vad jag sa. Men Tom och Bill verkade höra mig i alla fall. Bill kollade på mig i backspegeln och Tom vände bakhuvudet.
- Hej. Viskade han och log lite osäkert
- Hej. Fick jag fram
- Hur mår du? Frågade han efter någon minut
- Helt okej. Kommer fan inte ihåg vad som hände men palla bry mig. Sa jag och blinka
- Hahah Gordon slog dig i ansiktet och sparkade dig i magen.. Sa han tyst
- Jävla bög. Sa jag för mig själv
- What!? JAG!? Sa han och hans ögon var stora som tefat.
- AHAHA neeej Gordon mupp! Sa jag och log mot honom.
- Ahaaaa..... Sa han
- Vart ska vi? Frågade jag sen
- Till resturangen. Mamma och idioten kommer sen. Sa Bill och lät irriterad, men varför vet jag inte..
- Vad är det Bill? Frågade jag
- Va? Nej, inget. Svarade han snabbt. Jag kollade på Tom och han kollade tillbaks och sen på Bill.
- Seriöst Bill.. Vad är det? Frågade han och kollade med en ledsen blick på honom.
- Jag har alltid tyckt att det har varit något skumt som handlade om Gordon, Emmy och Steffie.. Men jag fattade inte vad. Förns idag. Svarade han
- Okeey... Sa jag
- VÄNTA! Jag har fått ett bevis nu Bill!! Ropade Tom glatt
- Eh,. Vaa? Frågade jag förvirrat
- Jag har sagt till Bill att jag vet att han gillar dig och tänker på dig typ 24/7 och han sa: aah men bevisa det då! Och nu har jag ett bevis! Sa han och log med hela ansiktet
- Vääääääntaa lite nu va. Gillar du mig Bill? Frågade jag och kollade på honom
- Ehmm.. Eh.. Aah. Typ. Sa han tyst
- Aww! Sa jag och log mot honom
När vi var framme så gick jag ut ur bilen. Omg det kan inte vara sant. Skulle vi äta på samma resturang som jag och Steffie jobbade på? Oh no.
När vi gick in så kollade jag automatiskt bort mot ett bord i ett hörn i resturangen. Där satt Steffie. Hon kollade på mig med rödsprängda ögon och ställde sig sen upp och gick in i köket. Jag sa till Bill och Tom att jag snart skulle komma tillbaks. Jag gick in i köket och där var alla andra, Steffie och Jenny.
- Omg Steffie! Sa jag och gick mot henne
- Hej, Viskade hon
- Jag, Tom och Bill har letat överallt efter dig! Sa jag och kramade henne
- Förlåt.. Sa hon
- Men vad har hänt med dig!? Jag fattar att du har gråtit. Men ditt ansikte!? Sa hon
- Gordon slog mig i fejset och sparka mig i magen.. Sa jag
- Jävla bög. Sa hon
- HAHA jag sa samma sak! Och Tom ba: What? JAG!? hahahahaha. Skrattade jag
- Hahaha aww men vafan han är ju inte bööööög? Svarade hon
- Hahah nej jag vet det är det som är så skumt. Att han trodde jag mena han fast han inte är det? Hahah. Sa jag
- Men ajja. Kom! Sa hon och drog med mig ut till killarna
Hon släppte mig när hon såg Tom. Hon sprang fram till honom och gav honom en stooor kram. Haha det såg så gulligt ut!
men kommentera vad ni tyckte!<3
I Will Always Remember You - Chapter 9
1. Steffie gråter 2. Bill och Tom 3. Emily 4. Text 5. Steffie 6. Emily när hon e arg
Emily's perspektiv:
*Några månader senare*
- EMMY VAAKNA VI SKA JOBBA!!! Vaknade jag av att Steffie stog och skrek.
- FÖRSÖKER DU GÖRA MIG DÖV ELLER?!?!?!?! Skrek jag minst lika högt.
- Nej men jag försöker väcka dig! Flinade hon.
- Men shit. Inte så jävla konstigt att du lyckades. Sa jag irriterat
- HAHA!!
- Vänta du bara. Jag kommer hämnas! När du minst anar det!!! Sa jag med en ''mystisk'' röst.
- HAHAHAHAHA joo eller hur! Du? hämnas? Mig? HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH! Skrattade hon
- Men shit. Dra nu så jag kan fixa mig. Sa jag och föste ut henne ur rummet.
Jag gjorde min vanliga morgonrutin vilket var: duscha, klä på mig, sminka mig, fixa håret och det. Det fick bli ett par tajta jeans som vanligt och ett linne med en Tokio Hotel kofta. Sminket blev lite mascara och läggglans och håret satte jag bara upp i en bulle. När det var klart så kollade jag på klockan. Shit! Kvart över 1, nej nej nej nej nej! Chefen kommer döda mig! En halv timme sen redan och det tar 45 minuter att åka till caféet!
- Steffie vi är redan en halv timme sena! Och sen måste vi ränka med 45 minuter också så 1 timme och en kvart! Nathalie kommer döda oss så vi måste åka!!! Skrek jag till henne
- Kommer! Skrek hon tillbaks.
Jag sprang ner till hallen och drog på mig jacka, mössa, vantar och uggs. Det var slutet av november så det var med andra ord ganska kallt. Det hade börjat söna för några veckor sen också. Usch! Hatar snö men ändå inte.
2 minuter senare kommer Steffie ner och drar på dig sina kläder och sen gick vi till bilen.
När vi äntligen kom till jobbet så kom jag på vad Nathalie hade sagt om nästa gång vi kom försent..
- Om ni kommer försent till jobbet en ända gång till den här veckan får ni båda 2 sparken!
Hade hon sagt och gått därifrån. Fitta. Hon kom mot oss nu. Hon öppnade munnen för att säga något som jag var säker på att jag visste vad hon skulle säga.
- Emily och Steffany.. Kommer ni ihåg vad jag sa till er förra gången ni kom försent? Frågade hon strängt.
- Ja. Svarade jag tyst.
- Då så. Gå! Ni har fått sparken! Sa hon irriterat och gick sin väg.
- TRO INTE ATT VI KOMMER TILLBAKS NÅGONSIN IGEN HELLER! Skrek jag efter henne.
Hon vände sig om och kollade på oss men jag och Steffie gick. Fan vad jag hatar henne. Aja får väll söka nytt jobb bara. Kommer nog ta ett tag men whatever.
Steffany's perspektiv:
* En vecka innan jul *
Tom och Bill hade precis kommit hit och jag skulle fixa mig till ikväll. Vi skulle ut och äta på någon resturang men jag och Emmy visste inte vilken. Jag hade precis duschat och skulle leta fram lite kläder. Efter 20 minuter hittade jag en svart klänning som jag blev nöjd med. Efter att jag hade tagit på mig den sminkade jag mig och tog ett halsband, några armband och örhängen.
- Steffany! Vi ska åka snart! Ropade Simone
- Kommer snart! Ropade jag tillbaks.
Jag tog fram ett par snygga klackar och precis när jag skulle gå så ringde min mobil.
*samtalet*
- Aah det är Steffie? Svarade jag
- Hej Steffie, jo jag vet att du och Emily egentligen inte ska jobba idag. Men snälla! Allt går åt helvete här och vi har inte ordning på någonting! Så snälla snälla snälla kan ni komma hit och hjälpa till?! Sa min och Emmys nya chef Jenny. Vi har börjat jobba på en resturang 15 minuter härifrån.
- Men jag och Emmy ska med vår pappa, Simone, Bill och Tom ut och äta nu? Jaghar lixom klänning och allt på mig? Sa jag med panik i rösten.
- Åh.. Okey men kom om ni vill då. Jag kan inte göra så mycket mer nu. Dom ända som dom visar respekt för är er. Men kom om ni ändrar er. Hejdå. Sa hon ledssamt och klickade mig.
Fan vad elak jag känner mig nu. Va hon tvungen att säga så? Fan jag måste prata med Emmy. Jag gick ut ur mitt rum mot Emmys. När jag kom till den knackade jag 2 gånger och sen gick jag in.
- Emmy vi måste snacka om en sak.. Sa jag.
Emily's perspektiv:
Jag stog framför spegeln och granskade min outfit för kvällen. Det var en vit klänning med ett svart band under brösten. Jag hade sminkat mig med mascara, ögonskugga, kajal, eyeliner och läppglans. Jag hade också tagit ett par svarta klackar. Och enligt mig blev resultatet perfekt!
Efter 3 minuter hör jag 2 lätta knackningar på dörren och sen kommer Steffie in i rummet.
- Emmy vi måste snacka om en sak.. Sa hon
- Ehrm.. okey vadå? Frågade jag förvirrat
- Jenny ringde mig. Det är kaos på resturangen. När hon sa att ingen visar respekt för henne och jag hade sagt att vi inte kunde komma för att vi skulle ut och äta med dom andra så fick jag skuldkänslor. Så jag skippar det och drar till resturangen. Men jag måste veta om du hänger med eller inte. Sa hon
- Eh.. Asså hade det handlat om gamla caféet hade jag sagt nej men nu.. Jag vet inte. Svarade jag
- Okey men jag ska säga det till pappa. Så aah. Sa hon
- Okay jag hänger med! Sajag precis innan hon gick ut ur rummet.
Hon gjorde tummen upp och gick sen ut. Jag kan inte fatta att jag gör det här. Men jag vill ju inte att något ska hända? Men Tom, Bill, Simone och pappa kommer säkert bli besvikna? Åhh! Varför jag?!
Steffany's perspektiv:
Jag gick till pappa och Simone's rum men precis innan jag knackade på så stoppade jag mig själv. Jag hörde hur dom pratade om något där inne. Det lät som dom bråkade men jag var inte säker.
- Men du måste berätta för dom om det nu!! Du gör det under middagen! Sa Simone och man hörde att hon var förbannad. Men berätta vadå?
- Men hur ska jag säga det då?! Hörrni jag är inte eran riktiga pappa! Det är Tokio Hotel's manager David Jost som är det! Jag och er mamma gifte oss när ni var 2 år?! Ska jag säga så eller?! Skrek han
- Inte fan vet väll jag men du ska för i helvete berätta för dom att du inte är deras riktiga pappa!! Skrek hon åt honom.
Vänta lite... WHAT?! Har allt det här varit en ända stor lögn?! Har jag aldrig ens träffat min pappa!?
Jag hann inte tänka mer förns jag hörde snabba steg mot dörren och innan jag han gå så öppnar Simone dörren med GORDON bakom sig.
- Så vi är inte ens en riktig familj? Sa jag med gråten i halsen.
- Förlåt mig.. Sa han lågt och försökte komma fram och krama mig.
- MEN RÖR MIG INTE ÄCKLIGA GUBBJÄVEL!!!!!! Skrek jag och Tom, Bill och Emmy kom ut från sina rum och glodde på oss. Simone kollade förstående på mig och gick ner.
- Snälla berätta inte för Emily... Jag ber dig Steffany! Sa han lågt
- Du jag berättar vad fan jag vill för henne! Hon är min syster och vi har absolut INGA hämligheter för varandra! Sa jag argt. Tårarna hade börjat rinna och han försökte krama mig igen.
- MEN RÖR MIG INTE SA JAG!!!! Skrek jag och sprang ner.
Jag hatar det här! Mitt liv är fan helt jävla fucked up! JAG HATAR ALLT NU! Jag vill bara dö.
Emily's perspektiv:
När jag hörde Emily skrika sprang jag ut ur rummet och kollade vad som hände. Hon stog och skrek på pappa. Allt jag hörde som han sa var något som snälla säg inget till Emily typ. Men vadå?
- Vad var det där om? Frågade jag med ilska i blicken.
- Va? Nej ingenting! Sa han snabbt
- Jag vet att det var någonting annars hade hon inte stått och skrikit åt dig!!!! Sa jag och nu blev jag grymt arg för att han döljde något för mig.
- Jag är inte eran pappa. Det är David Jost som är det! Tokio Hotel's manager.. Suckade han lågt
- WHAT?!?!?!?! Skrek jag, Tom och Bill samtidigt.
KOMMENTERA FÖR MER
I Will Always Remember You - Chapter 8
Steffany's perspektiv:
*3 dagar senare*
Nu hade det gått 3 dagar och inget hade förändrats. Jag och Emmy var utanför hotellet och jag kom på att vi inte hade ringt pappa och Simone och sagt att vi skulle komma hem igen efter typ 5 dagar lixom..
- Emmy? Sa jag
- Aah vad? Fråga hon
- Har du ringt pappa eller ska jag ringa nu? Frågade jag
- Neej det har jag inte men visst ring du. Sa hon
- Okaay. Sa jag
Jag tog upp min iPhone ur fickan och letade efter pappas nummer. Och jag hitta det efter nåra sekunder.
*samtalet*
- Hallå? Sa han
- Hej pappa! Sa jag
- Haha heej Steffie! Sa han
- Euhmm... asså jag och Emmy är påväg till flygplatsen nu. Sa jag
- VAA? varför?! Sa han
- Asså Jessie, Jossie och Oliver har typ förändrats skit mycket. Och vi pallar inte vara kvar längre för inget har förändrats så det är som förr. Sa jag
- Jahaa. Men okej när kommer ni tillbaks då?
- Ehmm.. Vänta jag ska fråga Emmy. Svarade jag
- Emmy när kommer vi tillbaks hem typ? Frågade jag
- Ehh... Tror det var typ halv 6 på kvällen. Och då menar jag tysk tid ja! Hhaahah! Skrattade hon
- Okaay hahahahah! Svarade jag
- Vi kommer hem till halv 6 sa hon.
- Okej jag kan be Bill och Tom komma och hämta er om ni vill? Sa han
- Aaah tack. Haha. Skratta jag
- Bra men vi ses sen och hälsa Emily. Hejdå. Sa han
- Aaah okay herrå.
*Samtalet avslutat*
- Ahaa så ni ska hem? Hörde jag och vände mig om. Jessie.
- Utan att säga något till oss? Sa Jossie bitchigt.
- Eeeh... jaa? Asså ni lär ju inte bry er ändå. Sa Emmy typ ännu bitchigare.
- Ahaa men vi behöver lixom inte ha kontakt längre för asså vi tycker att ni är helt jävla förändrade. Sa Jessie.
- Eeh... Okey? Jag bryr mig inte? Sa jag
- Nej precis asså vi har andra om BRYR SIG om oss, till skillnad från er, och dom är iallafall värda uppmärksamheten dom får. Men det är inte ni. Sa Emmy kallt och bitchigt. Tuffing haha.
- Asså dra åt helvete jävla subba. Sa Jossie.
- Och jag som kallade dig en äkta bästa vän. Vilken jävla lögn. Sa Emmy.
- Men shiiet asså det är ju fan du som är den falska här?! Och Steffie. Sa Jessie.
- Jag är fan inte falsk asså dra åt helvete jag vill aldrig mer se dig igen din jävla fitthora!!!!!! Skrek jag.
Jag brydde mig inte om alla jävla papparazzis som va där och tog kort och filmade. Eller alla jävla fans jag ville bara tgyp slå ihjäl Jessie och Jossie nu. Och Oliver. Dom är så jävla dumma i huvvet!
- Emmy kom vi drar till flygplatsen. Vi får inte missa planet. Sa jag och tog mina saker och började gå. Emmy kom snabbt efter och vi skulle äntligen få komma hem igen.
KOMMENTERA !!!!!!
*3 dagar senare*
Nu hade det gått 3 dagar och inget hade förändrats. Jag och Emmy var utanför hotellet och jag kom på att vi inte hade ringt pappa och Simone och sagt att vi skulle komma hem igen efter typ 5 dagar lixom..
- Emmy? Sa jag
- Aah vad? Fråga hon
- Har du ringt pappa eller ska jag ringa nu? Frågade jag
- Neej det har jag inte men visst ring du. Sa hon
- Okaay. Sa jag
Jag tog upp min iPhone ur fickan och letade efter pappas nummer. Och jag hitta det efter nåra sekunder.
*samtalet*
- Hallå? Sa han
- Hej pappa! Sa jag
- Haha heej Steffie! Sa han
- Euhmm... asså jag och Emmy är påväg till flygplatsen nu. Sa jag
- VAA? varför?! Sa han
- Asså Jessie, Jossie och Oliver har typ förändrats skit mycket. Och vi pallar inte vara kvar längre för inget har förändrats så det är som förr. Sa jag
- Jahaa. Men okej när kommer ni tillbaks då?
- Ehmm.. Vänta jag ska fråga Emmy. Svarade jag
- Emmy när kommer vi tillbaks hem typ? Frågade jag
- Ehh... Tror det var typ halv 6 på kvällen. Och då menar jag tysk tid ja! Hhaahah! Skrattade hon
- Okaay hahahahah! Svarade jag
- Vi kommer hem till halv 6 sa hon.
- Okej jag kan be Bill och Tom komma och hämta er om ni vill? Sa han
- Aaah tack. Haha. Skratta jag
- Bra men vi ses sen och hälsa Emily. Hejdå. Sa han
- Aaah okay herrå.
*Samtalet avslutat*
- Ahaa så ni ska hem? Hörde jag och vände mig om. Jessie.
- Utan att säga något till oss? Sa Jossie bitchigt.
- Eeeh... jaa? Asså ni lär ju inte bry er ändå. Sa Emmy typ ännu bitchigare.
- Ahaa men vi behöver lixom inte ha kontakt längre för asså vi tycker att ni är helt jävla förändrade. Sa Jessie.
- Eeh... Okey? Jag bryr mig inte? Sa jag
- Nej precis asså vi har andra om BRYR SIG om oss, till skillnad från er, och dom är iallafall värda uppmärksamheten dom får. Men det är inte ni. Sa Emmy kallt och bitchigt. Tuffing haha.
- Asså dra åt helvete jävla subba. Sa Jossie.
- Och jag som kallade dig en äkta bästa vän. Vilken jävla lögn. Sa Emmy.
- Men shiiet asså det är ju fan du som är den falska här?! Och Steffie. Sa Jessie.
- Jag är fan inte falsk asså dra åt helvete jag vill aldrig mer se dig igen din jävla fitthora!!!!!! Skrek jag.
Jag brydde mig inte om alla jävla papparazzis som va där och tog kort och filmade. Eller alla jävla fans jag ville bara tgyp slå ihjäl Jessie och Jossie nu. Och Oliver. Dom är så jävla dumma i huvvet!
- Emmy kom vi drar till flygplatsen. Vi får inte missa planet. Sa jag och tog mina saker och började gå. Emmy kom snabbt efter och vi skulle äntligen få komma hem igen.
KOMMENTERA !!!!!!
I Will Always Remember You - Chapter 7
1. Emily 2. Steffany 3. Oliver 4. Central Park 5. Jessie 6. Jossie
Emily's perspektiv:
Jessie kom och ställde sig brevid mig och började snacka med mig. Jag ville helst bara vara ensam nu men jag visste att jag inte skulle få vara det för Steffie..
- Hur har det varit i Tyskland då? Frågade hon
- Ehm.. Det har väll varit bra, hur har det varit här då? Svarade jag
- Okey, det har varit sådär. Det hade varit jätte bra här om ni hade varit kvar och om vi aldrig hade fått veta vem Simon var eller om han hade flyttat istället för er. Svarade hon
- Vad har han gjort mot er nu?! Sa jag kanske lite för högt
- Han våldtog Jossie, hotade med att skjuta Oliver, han sköt et skott mot mig men missade, sköt ihjäl sin syster och bror och högg ihjäl sina föräldrar. Sen åkte han in på psyke men tog sig ut på nåt vis. Nu vet vi inte alls vad han kan göra länge. Han gör vad fan han vill... Svarade hon lågt
- Shiit. Mumlade jag
- Han är helt galen. Du måste lova att inte gå inärheten av honom NÅGONSIN! Viskade hon men ändå ganska högt
- Lovar. Sa jag
*Nästa dag*
När jag vaknade var det första jag tänkte: Hur i helvete kom jag och Steffie till hotellet?!
Haha. Men jag orkade inte bry mig. Jag gick in och duschade. När jag var klar med det gick jag ut och tog på mig troser och en BH. Sen fick det bli ett par tajta ljusblå jeans och ett svart linne med rosa små fejk diamanter som föreställde Hello Kitty.
När det var klart gick jag och sminkade mig. Jag drog några drag med mascaran, tog lite kajal och eyeliner och sen tog jag ett ljus rosa läppglans. Efter det tog jag ett halsband som jag fick på julafton förra året av Bill och sen lite andra halsband och armband. Sen tog jag ett par örhängen och resultatet blev helt okej!
Jag gick sen ut till ''köket''. Där satt Jessie, Jossie, Oliver och Steffie. Alla var typ fixade. Vi skulle ner och shoppa lite mer idag för vi köpte typ inget igår. Vi gick bara in i typ alla affärer.
- Heej! Sa jag och log
- Heeeeej! Sa dom samtdigt
- Ska vi dra? Frågade Steffie
- Aaah jag ska bara hämta min väska och en kofta. Sa jag och gick
Jag gick in på mitt rum. Jag tog fram en adidaskofta och min chanelväska och la ner pengar, presentkort som jag fick när jag fyllde år för 6 veckor sen, smink, mobil och hotellrums nyckeln. Sen gick jag och drog på mig mina slitna vita convers. Och sen gick vi.
Jossie's perspektiv:
Ska jag vara ärlig. Så tycker jag inte att Steffie och Emmy är samma personer som innan. Dom bryr sig lixom nästan inte om någon annan än sig själva och varandra.. Dom bryr sig mer om hur dom ser ut nu än förr också. Förr drog dom bara på sig ett par jeans och en tröja och drog några drag med mascaran sen va dom klara. Sen hade dom aldrig några dyra saker men nu har dom grymmt mycket smink, skit dyra väskor och skor och kläder och annat och bryr sig extremt mycket om hur dom ser ut. Det känns som dom glömmer bort oss ibland också..
Oliver's perspektiv:
Syrran(Jessie) ville snacka lite snabbt med mig och Jossie så vi gick bort en liten bit från Emmy och Steffie.
- Okej, asså jag vet fan inte vad ni tycker men jag tycker att dom har förändrats sjukt mycket! Sa hon allvarligt
- Mmm.. Jag tycker också det, dom är inte samma personer som förr och det känns som att dom glömmer bort oss ibland? Sa Jossie och man hörde på hennes röst att hon skulle kunna börja gråta när som helst.
- Det tycker jag också.. Men vad kan vi göra åt det lixom? Typ inget? Mumlade jag
- Nej jag vet. Mumlade Jessie tyst
- Tänk om dom glömmer bort oss? Viskade Jossie och började stor böla.
- Nej gumman tänk inte så! Sa Jessie och kramade henne.
Jag kramade henne också och vi stog där ett tag. Sen pratade vi om hur det kunde bli om dom glömde oss. Sen gick vi tillbaks till Emmy och Steffie..
Steffany's perspektiv:
Oliver, Jessie och Jossie gick bort för att prata lite. Perfekt! Då kan jag prata med Emmy om dom!
- Asså Emmy? Sa jag
- Aaah vad? Frågade hon
- Är det typ bara jag eller har dom förändrats grymmt mycket? Frågade jag
- Neeej det är verkligen inte bara du! Jag märkte det igår innan jag märkte att Simon kom bakom mig. Svarade hon
- Okay, asså om det är som det är nu... Asså då tror jag att jag vill åka hem igen.. Mumlade jag
- Mmm jag också. Sa hon.
Efter ett tag kom dom tillbaks och man såg att Jessie och Jossie hade gråtit. Men just nu pallade jag inte bry mig om det. Jag ville bara veta hur länge det skulle vara som det är nu. Om dom kommer bli samma som förr eller alltid vara såhär. Om dom inte har ändrats inom 3 dagar kommer dom aldrig göra det. Det vet jag.
*en timme senare*
Jag och Emmy ville gå till Central Prak men dom andra ville gå hem. Så dom gick hem medans jag och Emmy gick till Central Prak. När vi kom fram började vi leta efter mammas namn. Men det var omöjligt att hitta det!
- Steffie!!!! Skrek Emmy
- Vad?! Sa jag
- Jag hittade mammas namn!! Sa hon och pekade neråt samtidigt som hon hoppade
Jag gick dit och som hon sa. Där var mammas namn. Sofia Jost stog det. Fan vad jag saknar henne.. Men vänta.. Mamma hette väll inte Jost i efternamn? Eller? Pappa hette ju Trümper och det gör han fortfarande? Vafan dom var väll gifta? Jag har mååånga frågor till pappa när vi kommer hem!
KOMMENTERA!!!
I Will Always Remember You - Chapter 6
1. Simon 2. Tom och Bill 3. Oliver och Emmy 4. Steffie och Jessie
5. Jossie och Emmy 6. Emmy
Jossie's perspektiv:
Precis när vi hade rökt klart kom bussen och vi gick på. 30 minuter senare var vi på Emmy och Steffies hotell. Dom tyckte att det var bäst att bo på hotell ifall att vi skulle börja bråka och dom inte kunde sova hos mig eller Jessie och Oliver(dom är syskon). När dom hade checkat in och lämnat sina saker på hotellrummet gick vi och shoppade lite.
- Okay vilken affär ska vi gå till först? Frågade Jessie och log
- Hmm.... Vi kan gå in på Forever 21!!!! Sa Emmy. Det är typ hennes favoritaffär! Haha.
- Haha okaay! Sa jag och började gå.
Emily's perspektiv:
Efter att ha varit inne i säkert 10000000000 affärer, skrivit dubbelt så många autografer och tagit bilder, blivit jagade av paparazzis och blivit mobbade av Tom och Bill... så var jag och typ alla helt jävla slut!
Ja Tom och Bill hade ringt oss och mobbat oss för att ha blivit jagade av paparazzis och fans. Vissa av paparizzisarna sände tydligen live...
- Okey asså jag irriterar mig på alla dom där nu!! Sa Steffie och det såg ut som hon skulle få damputbrott när som helst.
- Mhmmm... jag med! Sa jag och dom andra höll med oss.
- Kom vi går hem eller nåt! Sa Jessie
- Aah! Sa Steffie och sen började vi gå hem.
Medans vi gick hem gick jag lite efter. Det kändes som att dom inte brydde sig lika mycket om mig länge som innan. Jag saknar gamla Jessie, Jossie och Oliver. Det är inte samma personer som innan. Dom har verkligen förändrats. Visst deras utseende kanske är ganska självklart att det har förändrats. Men deras personligheter är inte samma som förr.
Medans jag gick och tänkte så hörde jag någon som kom mot mig bakifrån.
Simon..
Steffie's perspektiv:
Jag kollade bak lite snabbt för att se om Emmy var med. Och ja där gick hon. Men snart var hon fan inte ensam. Oh nej. Simon kom emot henne. Shiit det här är verkligen inte bra.
Okej efter som att ni inte vet något om Simon kan jag förklara lite saker;
Både jag och Emmy har varit tillsammans med honom. Men efter några veckor gjorde jag slut och han blev typ helt crazy. Sen efter det berättade jag för Emmy om att han hade hotat mig och massa grejor. Men hon trodde inte på mig. Hon trodde att han var lika snäll som innan men fan eller! 5 veckor senare blev dom tillsammans och det hände i stort sätt samma sak. Men han våldtog henne... Efter det pallade vi inte med allt mer. Mamma hade dött 2 år innan det. Och pappa tyckte att vi skulle flytta för att det inte skulle vara bra att bo kvar. Men vi ville stanna. Men efter det som hände med Simon tyckte vi att pappa hade rätt så vi flyttade till Sverige i ett år, sen till NY för att se om det hade blivit lite bättre men neej såklart inte. Simon kom igen. Så vi stack. Den gången föralltid. Vi hade sagt att vi aldrig skulle komma tillbaka. Och det gjorde vi inte heller förns nu. Men han ska fan inte få röra henne igen! Aldrig!
- Emily! Koooom!! Sa jag och kollade på henne sen på Simon som vad typ 50 meter bakom henne.
Hon började gå lite snabbare och sen kom hon fram till oss. Hon stog längst ut i kanten vilket jag INTE gillade med tanke på att Simon fortfarande var bakom. Jag bad Jessie ställa sig brevid henne och hon undrade ju såklart varför.
- Kolla bakom dig så ser du varför! Viskade jag
- Shiit! Simon! Viskade hon tillbaks och ställde sig brevid henne och började prata lite med henne också.
Bill's perspektiv:
När vi hade kommit hem igen efter en 2 timmars långpromenad med Scotty gick jag och duschade. Efter det gick jag in i mitt rum och tog fram kläder. Jag kände inte för att gå ut något mer idag så jag tog ett par mjukisbyxor och en munktröja.
När jag var klar gick jag till köket och där satt Tom, mamma och Gordon.
- Hej gubben! Sa mamma och log
- Hej. Mumlade jag och tog fram en redbull från kylen.
- Eyy dom där är miiiiiina!! Sa Tom och tog den från mig.
- Men vafan Tomge hit! Det var inte du som köpte dom så det är fan inte alls dina! Sa jag och tog tillbaks den.
- Meeeeeh!!!!! Sa han och låtsades bli sur.
- Men asså du vet väll om att typ halva kylen är full med redull? Sa jag och flinade mot honom
- Men vaaaaah?! Sa han, ställde sig upp snabbt som fan och öppnade kylen.
- REEEEEEEEEEEEEEEEEDBUUUUUUUUUUUULL!!!!!!!!!!!!!!!! Skrek han
- Mamma varför skaffade du honom? Frågade jag och pekade på muppen som ska föreställa min bror.
- Hahaha du vet att jag inte valde att få honom? Sa hon och skrattade
- Men asså vi är inte ens lika? Han måste typ vara abopterad eller nåt! Flinade jag
- Hahaha nej ni är tvillingar och han är inte adopterad. Skrattade hon
- Va elak du är Bill!!!! Sa Tom från ingenstans och gjorde en ledsen min
Jag gick fram till honom och kramade honom.
- Hahaha visst visst vi kanske är tvillingar då. Sa jag och log
- Hahaa alltid lillebror! Sa han och log han med
- Sluuuuuuta kalla mig lillebror!!! Bara för att jag är 10 minuter yngre är jag inte så liten!! Sa jag
- Haha okey då mupp. Sa han och blinka
KOMMENTERA! <3
I Will Always Remember You - Chapter 5
1. Oliver och Steffie 2. Jossie och Emmy 3. Jessie och Steffie
4. Bill, Tom och Scotty 5. Steffie och Jessie
Jessie's perspektiv:
När Emily och Staffany kom så typ attackerade jag, Jossie och Oliver dom med kramar. Efter kanske 5 minuter så skulle vi gå ut men innan så stoppade Emmy oss.
- Väntaa!!! Sa hon lite halv högt
- Vaad? Frågade Jossie
- Jag och Steffie måste typ ha på oss mössa och solglasögon och massa skit innan vi går ut! Svarade hon
- Varför? Undrade Ojje
- För asså vi är ju typ styvsyskon till Bill och Tom Kaulitz och jag och Emmy pallar inte ha alla jävla paparazzis efter oss. Svarade Steffie
- Ahaa okaay. Sa jag
Medans Emmy och Steffie fixade sig så kände jag hur rök sugen jag blev. Jag har rökt sen jag var 10 och efter första gången var jag som fast.
- Kooooom igeeeeeeeeeeeeen!? Sa jag stressat
- Men asså vaad? Sa Emmy som satte på sig sina solglasögon.
- Är ni klara?! För jag måste röka typ NU?! Sa jag och typ dampa lite.
- Men shiiet jaaa kom då så kan vi röka då! Sa hon
Vi gick ut och det första vi får se är messa paparazzis..
Emily's perspektiv:
Det första vi ser när vi kommer ut är alla paparazzis. Alla blixtar och frågor gör en fan bara förvirrad.
- Hur är det med Tom och Bill?!
- Vad gör ni här i New York?!
- Är det sant att ni är styvsyskon?!
- Är Tom tillsammans med den där Ria som alla säger?!
Alla olika frågor kom från alla håll. Shiiiiit vad irriterad man blir!
- ABER DEN MUND HALTEN UND AUFHÖREN UNS ÜBERALL! WIR SIND HIER, UM ALTE FREUNDE ZU TREFFEN! NEIN, DAS IST TOM NICHT VON RIA BEGLEITET SIE SIND NUR FREUNDE! TOM UND BILL SIND GUT UND JA TUN, ES IST WAHR, DASS WIR SCHRITT FÜR GESCHWISTER SIND! KANNST DU UNS VERLASSEN JETZT?!
(Men håll käften och sluta följa efter oss överallt! Vi är här för att träffa gamla kompisar! Nej Tom är inte tillsammans med Ria dom är bara kompisar! Tom och Bill mår bra och ja det är sant att vi är styvsyskon! Kan ni låta oss vara nu?!)
Efter att jag fick lite damp på dom så gick dom. Jessie tog fram ett ciggpaket. Marlboro stog det. Bra godaste ciggen ever. Men andra funkar ju också men dom här är fan godast!Vi tog en varsinn och sen gick vi och skulle ta bussen.
Tom's perspektiv:
Jag, Bill, mamma och Gordon satt och kollade på TV. Det fanns inte så jävla mycket att se på. Jag satt och zappade mellan kanalerna tills jag kom fram till någon kanal som typ visades Live från flygplatsen i NY. Shit. Det var fan Steffie och Emmy och deras kompisar som var omringade av paparazzis. Undrar hur det här slutar!
- ABER DEN MUND HALTEN UND AUFHÖREN UNS ÜBERALL! WIR SIND HIER, UM ALTE FREUNDE ZU TREFFEN! NEIN, DAS IST TOM NICHT VON RIA BEGLEITET SIE SIND NUR FREUNDE! TOM UND BILL SIND GUT UND JA TUN, ES IST WAHR, DASS WIR SCHRITT FÜR GESCHWISTER SIND! KANNST DU UNS VERLASSEN JETZT?!
(Men håll käften och sluta följa efter oss överallt! Vi är här för att träffa gamla kompisar! Nej Tom är inte tillsammans med Ria dom är bara kompisar! Tom och Bill mår bra och ja det är sant att vi är styvsyskon! Kan ni låta oss vara nu?!)
Jävlar. Visst asså jag visste att Emmy hatade paparazzis men asså inte att hon skulle få typ damp och skrika åt dom. HAHAHAAH! Shit vad kul det såg ut!
- HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHA! Skrattade jag
- Vafan är det som är så kul?! Sa Bill
- Ahmen såg du inte hur Emmy bah stog och typ fick damp på alla paparazzisarna?! Hhahahahahahahaha!! Sa jag
- Men shit dålig humor eller? Sa han och log lite
- Lika dålig som du har i klädsmak! Sa jag och log
- Men shit. Sa han irriterat. Att han alltid ska bli så jävla irriterad när man säger nåt sånt..
- Okej förlåt Bill.. Sa jag
- Det är lugnt.. Sa han lite tyst
- Kom vi går ut med Scotty! Sa jag
- Okey. Svarade han och reste sig
Vi gick och satte på oss skor, jacka och mössa. Jag ropade på Scotty och han kom som ett skott. Jag satte på honom kopplet och sen gick vi ut.
KOMMENTERA!!!
I Will Always Remember You - Chapter 4
1. Steffie på planet 2. Tom och Bill 3. Emily 4. Jossie, Emily och Oliver
5. Jossie, Staffany, Emily 6. flygplats
Steffany's perspektiv:
När vi satte oss på planet kände jag att jag redan började sakna alla. Tårarna brände bakom ögonlocken. En tår föll ner för kinden. Det blev sen 2.. 3.. 4.. och det kom bara fler och fler. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett varsitt sms till alla som var med på flygplatsen.
'' Saknar er redan, ses om 2 veckor :) ''
Skrev jag till Simone och pappa.
Men till Bill, Tom, Georg och Gustav skrev jag lite annorlunda.
'' Saknar er redan! Ses om 2 veckor om ni inte redan har åkt! :) ''
Efter det tog jag upp mina hörlurar och började lyssna på musik. Det fick bli lite depp. Så jag satte på min spellista med Sofijah låtar.
Ja jag vet att hon kommer från Sverige men jag och Emily har en kusin som bor där och vi kan ganska bra svenska. Vi åker dit minst 2 gånger om året..
Emily's perspektiv:
Steffie började gråta och jag tror jag fattar varför. Jag tror att det är för att hon saknar dom. Hon är sån. Om hon måste lämna någon i typ en vecka kan hon börja stor böla och dampa och bli både skit arg och ledsen. Nu verkar det mest som att hon är ledsen men hon blir väll våldsammare sen...
Tänk om Jossie, Jessie och alla andra inte saknar oss länge. Att dom kanske tänker Fuck off jag har gått vidare? Nej nu ska man inte tänka så. Dom saknar oss dom sa ju det förra veckan? Dom kan väll inte ändra sig så snabbt? Eller..?
Jossie's perspektiv:
Jag visste inte om jag saknade dom eller inte. Alla andra här förvirrade mig. Alla sa att jag, Jessie och Oliver inte borde sakna dom. Dom vanligaste kommentarerna man fick var;
Asså hur fan kan ni sakna dom? Ni förtjänar bättre vänner än dom!
Kom igen dom har gått vidare och det borde ni också göra!!
Dom saknar inte er?!
Dom kommer ju inte ens ihåg er så varför håller ni fortfarande på?
Men det var inte sant! Jag visste det! Vi hade ju så många minnen tillsammans så hur ska vi kunna glömma varandra?
Klockan var 2 på eftermiddagen och jag, Jessie och Oliver skulle möta dom på flygplatsen klockan 3. Det var väll lika bra att åka nu då. Jag mezzade till Jessie och sa att vi skulle till flygplatsen och hon svarade att hon bara skulle gå upp och säga till Oliver så skulle dom komma över och sen skulle vi åka. Vi skulle ta bussen till dit för att ingen va hemma hos någon av oss så vi hade ingen skjuss.
Hos mig var det nästan aldrig någon hemma. Jag bodde inte med mina riktiga föräldrar. Jag blev adopterad för 9 år sen. Men allt är pga mammas och pappas jobb. Pappa och mamma har samma jobb. Jag var verkligen inte stolt över vilket jobb dom hade heller. Visst det är coolt på ett sätt men elakt på ett annat. Dom var paparazzis. Jag hatar paparazzis för att ibland är dom så dryga mot kändisar och allt.
Mina adoptivföräldrar har inte alls samma jobb som mamma och pappa. Min adoptiv pappa jobbar som lastbilschaför och min adoptiv mamma jobbar som designer och fotograf. Hon fotograferar kändisar och så men det är iallafall inte samma sak som mamma och pappa gör.
5 minuter senare kom Jessie och Oliver och då gick vi till bussen.
Emily's perspektiv:
Dom ropade ut i högtalarna att det var 10 minuter kvar tills vi skulle landa och att vi skulle sätta på bältena.
Som dom sa så landade vi 10 minuter senare. Vi gick och hämtade vårat bagage(?) och sen ringde jag till Jossie.
*samtalet, Emily normal text och Jossie fet text*
- Heeej Jossie var är ni?
- heeeej Emmy! Vi är vid utgången.
- Hahah okaay kommer!
- bra herrå puss
- herrå puss
Vi la på och jag och Steffie gick mot utgången. Och där stog Jossie, Jessie och Oliver! :D
Kommentera !
I Will Always Remember You - Chapter 3
1. Emily 2. Jessie och Jossie 3. New York City 4. Steffany 5. Bill
effany's perspektiv:
* Nästa dag *
När jag vaknade nästa morron kollade jag på klockan.
- HALV ETT?! HELVETE JAG ÄR SEN!!!!!!! Skrek jag
Jag sprang upp och tog på mig ett par tajta jeans, ett linne som man såg lite igenom på och fixade sminket. Jag borstade snabbt igenom håret och satte upp det i en slarvig tofs.
När jag var klar med det sprang jag det snabbaste jag kunde ner för trappan och in i köket. Och när jag kommer in sitter Tom, Bill och EMMY där?! What thaaa... Skulle inte vi jobba idag eller?!
- HAHAHA fan vad brottom du hade då! Ska du ut eller? Frågade Emmy
- Nej jag ska till jobbet? Sa jag
- HELVETE! Skrek hon
- Vadå?! Skrek jag tillbaks
- Jag glömde att vi skulle jobba!! Skrek hon och kollade på sina kläder
- OMG ring caféet och säg att vi snart kommer jag ska bara byta om! Sa hon
- Okaaay! Sa jag
Jag tog en macka och drack ett glas vatten. Sen kom Emmy ner för trappan lika snabbt som jag och killarna börja fan as garva!
- ASSÅ VADÅ?! Skrek Emily
- HAHAHAAHHAAHAHHA du ser bara så jävla rolig ut när du springer och stressar! Sa Tom
- Jaha? Men jag ska till jobbet!
- Hhaha jaa vi vet det! Sa Bill
- Men vafan! Sa jag och tog Tom's skor och kastade en i Bill's face och en i Tom's.
- VAFAN?! Skrek dom
- Emmy kom NU vi måste till jobbet! Sa jag
- Jaaa det tror jag det! Svarade hon
Vi sprang ut till bilen och Emmy körde iväg. Näär vi kom fram till jobbet så dampar typ alla på oss! Seriöst dom var skit förbannade för att vi var... 3 timmar sena.. Okay jag måste erkänna. Det ÄR mycket! Men det är inte mitt fel!!
- Förlåt men Steffie försov sig och jag glömde att vi skulle jobba idag. Trodde det var idag våran semester börja.. Sa Emmy med ett snett leende
- Okej det är väll lugnt då. Suckade våran ''chef'' Nathalie.
Vi sprang in och började jobba. Och vi hade sagt att vi skulle jobba resten av dagen för att vi kom för sent. Så vi skulle jobba fram till 10 ikväll. Jobbigt men vi behöver våra pengar och för imorron åker jag och Emily hem till New York och hälsar på alla gamla kompisar och så!!
Emily's perspektiv:
Klockan hade blivit 10 och vi skulle stänga nu. Skönt. Imorron den här tiden är jag och Steffie i New York och hälsar på alla gamla kompisar. Det kommer bli så sjukt kul att träffa dom igen!
När jag och Steffie kom hem sprang hon upp på sitt rum medans jag satte mig i köket för att snacka med pappa och Simone innan jag skulle gå upp och packa. När jag hade suttit där i en halv timme så gick jag upp och packade. Vi skulle vara där i 2 veckor så det tog ett tag. Men när jag äntligen var klar gick jag och borstade tänderna och sen gick jag och la mig.'
Nästa morron vaknade jag av mitt irriterande alarm. Klockan var 7 och jag var tvungen att gå upp. Jag gick in i duschen och efter 20 minuter gick jag ut igen och tog på mig en vit BH och ett par vita troser. När jag hade tagit på mig det tog jag på mig ett par tjata ljusa jeans, ett lite genomskinligt ljusgrönt linne och en vit kofta.
När jag var klar sminkade jag mig ganska mycket och satte upp håret i en bulle. Efter det gick jag ner med min packning till hallen och sen gick jag in i köket.
När jag kom in dit så sitter Bill, Tom, Simone, pappa OCH Georg och Gustav där? Vafan när kom dom egentligen?
- Go'morron! Sa jag
- God morron på dig själv! Svarade Bill
- Vafan! Tom har du tagit sista Redbullen igen?! Sa jag irriterat, han tar ALLTID sista redbullen när jag vill ha den.
- HAHA jaa! Sa han och log ett lite halv gulligt och barnsligt leende
- MEN FUCK YOU! Jag ville ju ha den! Sa jag och gjorde en ledsen min
- Men okej.. Du kan få den! Sa han och sträckte fram den OÖPPEN till mig.
- Seriöst? Frågade jag
- Ja! Ta den! Sa han och gav den till mig
- Taaaaackiiiis Tooom!!!! Sa jag skit glad och gick fram och kramade honom
Jag öppnade burken och drack upp allt sen märkte jag att Steffie hade kommit in i köket också. Jag kollade på klockan och spottade ut all dricka jag hade i munnen.
- Shiiit måste måste fan dra nu Steffie! Sa jag
- Vaa? Sa hon och kollade på klockan.
- OMG jalla för i helvete Emmy!! Skrek hon
- MEN CHILLA! Du behöver inte skrika! Sa jag och typ dampade sönder på henne xD
- Nej men ändåå!! Vi ska åka nu iallafall! Sa hon och drog i min arm
Alla skulle med oss och säga hejdå på flygplatsen så vi tog 2 bilar. Pappa och Simone åkte i deras och jag, Steffie, Tom, Bill, Georg och Gustav åkte i Bill's bil. När vi kom fram till flygplatsen checkade vi in och väntade i 1 timme. Efter den timmen ropade dom ut i högtalarna att flyget skulle gå om 10 minuter.
Vi ställde oss och sa hejdå till alla och sist sa jag hejdå till Bill och sen tog han och jag och kramades i kanske 2 minuter innan jag och Steffie va tvungna att gå.
Dåligt humör vilket ledde till dåligt chapiter.. Sorry för det!
I Will Always Remember You - Chapter 2
1. Bill och Tom 2. Emily 3. The Ring 4. The Grudge 5. Steffany
När jag märte att jag satt i hans knä reste jag mig snabbt. Och gick fram till datan.
- Ska vi se någon mer film eller vill ni sova? Frågade jag
- Jag är inte trött och jag tänker inte gå och lägga mig heller så om inte du är trött kollar jag gärna på en film till! Sa Steffie
- HAHA vafan efter alla dessa år borde du ha lärt dig att jag i storesett ALDRIG är trött! Sa jag
- Hahah aah sant! Men då kollar vi på en till film! Eller du och jag iallafall! Sa hon
- Mig spelar det ingen roll, får jag kolla på en till film med er så visst. Sa Tom och log ett snett leende
- Klart annars hade jag väll inte frågat? Sa jag
- Sant men ändå. Sa han
- Jaja men Bill då? Vill du se en till film? Frågade jag
- Visst. Sa han och log
15 minuter senare sitter jag fortfarande och kollar igenom alla mina över 500 filmer i datan. Varje gång jag går förbi en Saw film vill jag bara skrika! Älskar dom filmerna. Dom är så.. Vidriga men ändå as bra!
- Asså nu får ni fan säga en bra film innan jag får damp här! Sa jag lite smått irriterad
- SAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAW!!!!!!! Skrek Steffie
- Asså jag sa SÄGA inte SKRIKA!? Sa jag
- Hahaha sorry. Sa hon och blinka
- Aja Bill och Tom? Säg en bra film typ NU?!! Sa jag
- Eehm.. Typ The Grudge? Sa Tom
- OMFG den äger!! Sa jag kanske lite för högt
- Jaa! The Grudge!! Sa Bill
- Men visst den är väll helt okay då! Sa Steffie
- Men hörru Steffie? Du och jag kan kolla på Saw imorron om du vill? Om inte dom andra två också vill se den då. Sa jag och kollade på Steffie, pekade på tvillingarna och blinka
- Okaay. Sa hon och log
Jag letade efter The Grudge och efter typ 3 minuter hitta jag den. Jag startade filmen och satte mig i sägen igen. Jag satt mellan Steffie och Bill. Bill satt närmast väggen, sen satt jag brevid och sen satt Steffie brevid mig och brevid henne satt Tom.
Okej, jag måste erkänna en sak. Innan den här kvällen hatade jag dom mest av allt här i världen. Eller aah förutom han som gjorde det där skitet mot Twin Towers då. Men iallafall. Nu medans vi har kollat på film och så. Så lixom känns det inte som dom två irriterande, dumma, idiotiska, patetiska kändistvillingarna. Nu är dom bara skit snälla och roliga att vara med. Inte alls dom som dom var innan. Så jag erkänner att jag inte hatar dom. Jag menar HUR kan man hata dom två? Dom är ju så underbara och sjukt snälla!
Bill's perspektiv:
I ungefär mitten av filmen hade både Tom och Steffany somnat. Så det var bara jag och Emily vakna. Vi låg och kollade på filmen och jag tittade på Emily lite då och då. Hon hade satt sig i mitt knä och jag höll om henne. När filmen var slut reste hon på sig och gick fram till datan.
- Vill du se en till film Bill? Frågade hon mig
- Vet inte, om du vill så visst! Sa jag och log
- Haha ja du jag ska iallafall inte sova nu och vad finns det annars och göra? Frågade hon
- Haha vet inte? Du kanske vill snacka med någon på msn eller nåt? Frågade jag
- Njae det kan jag göra imorron! Kollar nog heldre på film med min... styvbror blire va? Sa hon
- Japp. Svarade jag
- Hahah okay aja jag kollar iallafall heldre på film med dig. Sa hon och log
- Okej men vilken ska vi se då? Frågade jag och gick fram till henne
- Vet inte har över 500 filmer i datan men du kan ju kolla om du hittar nån? Sa hon
- Okeej.
Jag satte mig vid datan och kollade vad hon hade för filmer. Nästan alla var skräck ;)
Jag kollade lite till och stannade vid Scary Movie. Haha jag älskade dom filmerna, dom är skit roliga!
- Ska vi se Scary Movie? Frågade jag
- Visst om du vill! Sa hon och log
- Okej! Sa jag och log tillbaks
Emily's perspektiv:
Tom och Steffie som fortfarande. Jag ville inte väcka dom men dom kan ju inte sova i min säng hela natten?! Så jag skakade Steffie lite medans Bill fixade filmen.
- Steffie, vakna! Viskade jag
- Vad? Frågade hon med tröttröst.
- Du och Tom kanske ska gå och lägga er i nåt annat rum? Tycker inte att ni ska sova i min säng hela natten du vet! Sa jag och blinka
- Haha aah okej men vad ska du göra du? Frågade hon
- Jag och Bill ska kolla på Scary Movie nu. Sen kanske vi ska gå och lägga oss jag vet inte. Svarade jag
- Aaah okej, Sa hon och väckte Tom och dom gick och la sig vi varsinna rum. Tror jag iallafall..
KOMMENTERA!! :D
