KaulitzNoveller

1. Steffie på planet 2. Tom och Bill 3. Emily 4. Jossie, Emily och Oliver
5. Jossie, Staffany, Emily 6. flygplats


Steffany's perspektiv:

När vi satte oss på planet kände jag att jag redan började sakna alla. Tårarna brände bakom ögonlocken. En tår föll ner för kinden. Det blev sen 2.. 3.. 4.. och det kom bara fler och fler. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett varsitt sms till alla som var med på flygplatsen.

'' Saknar er redan, ses om 2 veckor :) ''
Skrev jag till Simone och pappa.

Men till Bill, Tom, Georg och Gustav skrev jag lite annorlunda.

'' Saknar er redan! Ses om 2 veckor om ni inte redan har åkt! :) ''


Efter det tog jag upp mina hörlurar och började lyssna på musik. Det fick bli lite depp. Så jag satte på min spellista med Sofijah låtar.

Ja jag vet att hon kommer från Sverige men jag och Emily har en kusin som bor där och vi kan ganska bra svenska. Vi åker dit minst 2 gånger om året..


Emily's perspektiv:

Steffie började gråta och jag tror jag fattar varför. Jag tror att det är för att hon saknar dom. Hon är sån. Om hon måste lämna någon i typ en vecka kan hon börja stor böla och dampa och bli både skit arg och ledsen. Nu verkar det mest som att hon är ledsen men hon blir väll våldsammare sen...

Tänk om Jossie, Jessie och alla andra inte saknar oss länge. Att dom kanske tänker Fuck off jag har gått vidare? Nej nu ska man inte tänka så. Dom saknar oss dom sa ju det förra veckan? Dom kan väll inte ändra sig så snabbt? Eller..?


Jossie's perspektiv:

Jag visste inte om jag saknade dom eller inte. Alla andra här förvirrade mig. Alla sa att jag, Jessie och Oliver inte borde sakna dom. Dom vanligaste kommentarerna man fick var;

Asså hur fan kan ni sakna dom? Ni förtjänar bättre vänner än dom!

Kom igen dom har gått vidare och det borde ni också göra!!

Dom saknar inte er?!

Dom kommer ju inte ens ihåg er så varför håller ni fortfarande på?


Men det var inte sant! Jag visste det! Vi hade ju så många minnen tillsammans så hur ska vi kunna glömma varandra?

Klockan var 2 på eftermiddagen och jag, Jessie och Oliver skulle möta dom på flygplatsen klockan 3. Det var väll lika bra att åka nu då. Jag mezzade till Jessie och sa att vi skulle till flygplatsen och hon svarade att hon bara skulle gå upp och säga till Oliver så skulle dom komma över och sen skulle vi åka. Vi skulle ta bussen till dit för att ingen va hemma hos någon av oss så vi hade ingen skjuss.

Hos mig var det nästan aldrig någon hemma. Jag bodde inte med mina riktiga föräldrar. Jag blev adopterad för 9 år sen. Men allt är pga mammas och pappas jobb. Pappa och mamma har samma jobb. Jag var verkligen inte stolt över vilket jobb dom hade heller. Visst det är coolt på ett sätt men elakt på ett annat. Dom var paparazzis. Jag hatar paparazzis för att ibland är dom så dryga mot kändisar och allt.

Mina adoptivföräldrar har inte alls samma jobb som mamma och pappa. Min adoptiv pappa jobbar som lastbilschaför och min adoptiv mamma jobbar som designer och fotograf. Hon fotograferar kändisar och så men det är iallafall inte samma sak som mamma och pappa gör.

5 minuter senare kom Jessie och Oliver och då gick vi till bussen.


Emily's perspektiv:

Dom ropade ut i högtalarna att det var 10 minuter kvar tills vi skulle landa och att vi skulle sätta på bältena.
Som dom sa så landade vi 10 minuter senare. Vi gick och hämtade vårat bagage(?) och sen ringde jag till Jossie.

*samtalet, Emily normal text och Jossie fet text*

- Heeej Jossie var är ni?
- heeeej Emmy! Vi är vid utgången.
- Hahah okaay kommer!
- bra herrå puss
- herrå puss


Vi la på och jag och Steffie gick mot utgången. Och där stog Jossie, Jessie och Oliver! :D

---

Kommentera !