KaulitzNoveller

- Jag lovar att jag inte ljuger!! sa jag.
- Va hände då? sa hon irriterat.
- Vi hångla. Okej?! sa jag surt.
- Samma jävla skit. sa hon drygt.
- Nej? sa jag irriterat.
- Eh, jo? sa hon.
- Nej, och om du ska fortsätta kan du lika gärna dra. sa jag argt.
- Vafan?! Jag är inte den som har gjort något! sa hon bitchigt.
- Bill hade fan rätt när han sa att du var en fucking bitch och att jag kan få någon bättre. sa jag.
- Ursäkta? sa hon irriterat.
- Ja? Du är så jävla dryg och störd man bara kan bli. sa jag surt.
- Vafan?! sa hon bitchigt.
- Det är slut. sa jag.
- Va? Nej Tomi, snälla. sa hon.
- Glöm det. sa jag.
- Tom snälla.. bad hon.
- Nej! sa jag.
- Men jag behöver dina pe... Uhm.. Jag behöver dej! sa hon.
- Vafan sa du?!! skrek jag.
- Jag behöver dej. sa hon.
- Innan! sa jag.
- Uhm... Jag vet inte. sa hon snabbt.
- Var du bara ute efter mina pengar hela tiden?! sa jag argt.
- Uhm.. Nej, såklart inte! sa hon.
- Dra åt helvete Ria. Du kan ta dina jävla saker och dra härifrån! sa jag argt.

- Tom snälla! Du fattar inte hur mycket jag älskar dej!! sa hon.
- Aa sure, du älskar mej. sa jag drygt.
- Ja? Och du älskar mej också, så varför bråkar vi ens? sa hon.
- För att du bara vill ha pengar. sa jag surt.
- Nej?! Jag skulle aldrig kunna utnyttja dej!! sa hon.
- Du gör ju de. sa jag.
- Nej!! sa hon.
- Vafan, bevisa de då. sa jag drygt.
- Vad finns det ens att bevisa?! Du måste bara fucking lita på mej, okej?! sa hon.
- Jag venne om jag kan de längre. sa jag.

- Du måste. sa hon.
- Jag venne... sa jag.
- Snälla Tom! sa hon.
- Nej. Du började ju fan säga att du behövde mina pengar. Jag kan inte lita på dej längre. sa jag.
- Tom sluta! Du vet att jag älskar dej! sa hon.
- Jag trodde det. Tills du sa att du ville ha mina pengar. sa jag.
- Jag lovar att jag inte är ute efter dina pengar!! sa hon.
- Varför skulle du säga de då? sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Jag pallar inte snacka om det här. Du kan dra. sa jag.
- Men Tom, jag älskar dej! sa hon.
- Eller så älskar du mina pengar. sa jag.
- Neej! sa hon.
- Gå. sa jag.
- Tom snälla. bad hon.
- Gå! sa jag lite irriterat.

- Asså Tom, snälla... sa hon och började nästan gråta.
- Nej! Jag kan inte lita på dej längre! sa jag.

- Jo det kan du!! Ge mej en chans! Satt du kan se att jag inte är ute efter dina fucking pengar!! sa hon.
- Vafan.. Okej då, en fucking chans. suckade jag.
- Bra, älskar dej. sa hon och kysste mej.
- Mm.. mumlade jag.
- Asså varför kysser du inte tillbaks?! sa hon surt.
- För att jag inte vill. sa jag.

- Vafan Tom?! sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
- Vad äre för fel ens? sa hon.
- Jag venne.. Asså jag älskar dej men... sa jag.
- Men..? sa hon.
- Äh, inget. sa jag och kysste henne.
- Så ska det vara. sa hon efter kyssen.
- Okej. sa jag och gick till Bill i köket.
- Göru? sa jag.
- Tråkar. Dudå? sa han.
- Är här, med dej och Ria. sa jag.
- Inte hon. suckade han och slog huvudet i bordet.
- Asså varför hatar ni henne?! sa jag.
- Du vet redan varför. sa han irriterat.
- Hon har inte ens gjort er något. sa jag drygt.
- Hon tar min bror ifrån mej. sa han argt.
- Nej? sa jag.
- Jo. sa han surt.
- K. sa jag.


Bill's perspektiv:

Tom och Ria gick upp till Toms rum och jag gick till vardagsrummet och satte mej i soffan. Efter ett tag öppnades ytterdörren och någon minut efter kom Angelika in i vardagsrummet.

- Vart har du varit? sa jag.
- Ute. sa hon.
- Vart? sa jag.
- Ute bara.. sa hon.
- Säääg? sa jag.
- Asså jag var bara ute!! sa hon.
- Okej, chilla. sa jag lite irriterat.
- Okej, vill du veta vad jag gjorde ute? suckade hon.
- Jaa. sa jag.
- Jag säger det, om du säger vad det är för speciell dag idag. sa hon.
- Vaaa? sa jag.
- Jupp. sa hon.
- Uhm... Någons födelsedag..? sa jag.
- Nepp. sa hon.
- Uhm.. Jag vet inte. sa jag.
- Vi har varit tillsammans i 7 år idag. suckade hon lite irriterat.
- Omg ofta idag?! sa jag.
- Ja. sa hon.
- Oh shit. sa jag tyst.
- Och jag köpte en present till dej. sa hon och gav mej ett paket.
- Du hade inte behövt köpa något. sa jag.
- Men jag ville. sa hon och kysste mej.

Jag öppnade paketet och de va en Roulex.

- Shiit, taack. sa jag och kysste henne länge.
- Allt för dej. sa hon och skratta lite.
- Måste dra och köpa något till dej fan. sa jag och reste mej upp.
- Bill, du behöver inte. sa hon.
- Men jag vill det. sa jag.
- Du behöver inte! sa hon.
- Jo? Du köpte ju något till mej. sa jag.
- Men spela roll. sa hon.
- Ja, och en Roulex är skit dyr! sa jag.
- Men jag bryr mej inte, du förtjänar det. sa hon.
- Och du förtjänar något också. sa jag.
- Nee. sa hon.
- Haha jo. sa jag och kysste henne.
- Nej, men köp något dåå. suckade hon.
- Haha, jag ska. sa jag.
- Okej, men du får skynda dej tillbaks. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Du får se. sa hon och flina.

- Uhm.. Okej? sa jag och kollade konstigt på henne.
- Hahaha, gå nu. Så du kommer hem snabbare också. sa hon.
- Du är lite för pervers nu.. sa jag.
- Wtf, vad har jag gjort nu då? sa hon och kolla skumt på mej.
- Ehh.. Du förstår nog vad det är. sa jag.
- Hahahahaha! skratta hon.
- Men uhm... Jag ska nog gå nu... sa jag.
- Ses sen dååe. sa hon och kysste mej.
- Jaao. sa jag och gick ut i hallen.

Jag tog på mej mina skor och gick ut till garanget och startade bilen och åkte. När jag kom till fram gick jag runt ett tag. Efter att ha gått runt i typ 30min började jag tröttna. Jag tog upp mobilen och ringde Angelika och efter några signaler så svara hon.

- Ja? sa hon.
- Vad vill du ens ha? sa jag.
- Haha, du behöver inte köpa något! sa hon.
- Men du köpte något till mej så nu måste jag köpa något till dej! sa jag.
- Det finns ingen lag som heter så. sa hon.
- Jo, för mej finns det en. sa jag.
- Haha, du är så gullig. Men jag vill inte ens att du köper något till mej. sa hon.
- Du är gullig. Men säg något! Jag kommer inte hem utan present! sa jag.
- Men gud.. Köp kläder, smink eller whatever då. sa hon.
- Men vafan.. Du har ju redan allt. Det är omöjligt att köpa en perfekt present till dej.. suckade jag.
- Så länge du har köpt det är det perfekt. Allt med dej är det och allt du har gett mej är perfekt. sa hon.
- Aw. sa jag.
- Skit i och köp något. Kom bara hem. sa hon.
- Snart, ska bara köpa något först. sa jag.
- Men omg! sa hon.
- Haha herrå. sa jag och vi la på.

Jag gick till en affär och hittade ett fint halsband som jag köpte. Efter att jag hade betalat åkte jag hem till Angelika igen.

När jag kom in så gick jag till vardagsrummet och hon satt och kollade på tv.

- Tillbaks. sa jag och kysste henne.
- Äntligen. sa hon efter kyssen.
- Haha, här. sa jag och gav henne paketet.

- Asså du behövde verkligen inte. sa hon.
- Jo! Öppna de bara. sa jag.
- Okeej. sa hon och öppnade det.
- Aww, tack. sa hon och tog upp halsbandet.
- Inte den bästa presenten men det var någonting. sa jag och log.
- Jag har sagt det flera gånger, men jag säger det igen. Du behövde inte köpa något alls. sa hon och kysste mej.

- Jo, det behövde jag. sa jag efter kyssen.
- Nej, men nu ska vi göra det jag sa innan du åkte. sa hon och flina.
- Perversa skitunge. sa jag och skrattade.
- Jag är ingen skitunge?! sa hon.
- Näe men ändå. sa jag.
- Haha, fuck u. sa hon.
- Kan vi äta något först? sa jag.
- Aa, äru hungrig eller? sa hon.
- Jaaa. sa jag.

Vi gick till köket och hon satte sej vid matbordet och jag gjorde mackor och satte mej brevid henne och började äta. En liten stund senare kom Tom ner och hade bara shorts på sej.

- Är Ria fortfarande kvar? sa jag.
- Uhh... Va? Neej. sa han.
- Okej...? sa jag.
- Asså jag vakna nyss så.. sa han och tog ut ett mjölkpaket från kylen och drack direkt ur det.
- Okej. sa jag.
- Mm.. Vad har ni gjort idag då? sa han och satte sej vid bordet.
- Inte mycket, hon köpte en present till mej förut så jag va nyss och köpte en till henne. sa jag.
- Varför? sa han.
- 7 års-dag idag. sa Angelika.
- Ofta redan 7 år? sa han förvånat.
- Jaaa? sa vi.
- Shiit. Grattis. sa han.
- Danke schön. sa jag.

- Undra hur länge jag har varit tillsammans med Ria. sa han och kliade sej i bakhuvudet.
- Usch. Jag vill inte ens veta. sa jag äcklat.
- Asså varför hatar ni henne ens?! sa han surt.
- Du vet varför? sa hon.
- Ja, men ändå. sa han.

- Du kan få bättre än henne. sa jag.
- Tänk om jag inte vill ha någon bättre? sa han irriterat och exakt då kom Emma-Lee och Fanny.
- Hej. sa Angelika.
- Hejhej. sa dom.
- Ni borde bli tillsammans igen. sa jag och tittade på Tom och sen på Emma-Lee.
- Jag har en flickvän. sa han.
- Som är ute efter dina pengar. sa jag.
- Eller inte? sa han.
- Jo. sa jag.
- Nej. sa han.
- Asså både du och Emma-Lee gillar varann och sen är du tillsammans med en hora som är ute efter dina pengar? Fan vad smart du är. sa jag lite irriterat.
- Uh.. Asså... Eh.. sa han.
- Säg inte att du älskar Ria, för jag vet att du egentligen inte gör det. Du tror det, men det gör du inte. sa jag.
- Jo de gör jag? sa han irriterat.
- Nej? Jag kan fan svära på att du älskar Emma-Lee mer. sa jag.
- Eller hur. sa han och himlade med ögonen.
- Tom, jag vet att du inte älskar Ria så mycket som du tror. sa jag och såg han i ögonen.

- Jo de gör jag. sa han.
- Asså Tom, hon är en fucking bitch! sa Angelika.
- Ingen bad dej att lägga dej i. sa han drygt.
- K. sa hon.
- Asså hon har ju fan rätt? Hon är en fucking bitch. sa jag.
- Jag bryr mej såhär mycket om era åsikter. sa han irriterat.
- Gör bara sluta med henne. sa jag.
- Satt jag ska kunna bli tillsammans med Emma-Lee eller vad?!! skrek han och ställde sej upp.
- Typ. sa jag.
- Nej!! skrek han och slog mej skit hårt i ansiktet innan han gick upp.
- Fan. sa jag och börja gråta.
- Älskling, gråt inte. sa Angelika och kramade mej.
- Det gör fan skit ont. snyftade jag.
- Förstår det.. sa hon och kysste mej.
- Fan vad elak Tom är mot dej! sa Emma-Lee.
- Typ.. snyftade jag.
- Asså han slår sin lillebror fan. Fett taskigt. sa hon.
- Hahah han hatar när man säger att han är Toms lillebror. sa Angelika.
- Jag vet, men jag var bara tvungen att säga det. skratta hon.
- Mitt ansikte gör ont?? sa jag.
- Du blöder näsblod och är jätte röd. sa Angelika och krama mej igen.
- Fan. sa jag och gick till badrummet.


Angelika's perspekiv:

Bill gick in i badrummet och jag satt i köket medans tjejerna åt frukost.

- Jag går och kollar hur det går för Bill. sa jag.
- Okeej. sa Emma-Lee och jag gick till badrummet.

Bill stod och försökte få blodet sluta rinna..

- Hur går det? sa jag.
- Dåligt. sa han och tog mer papper.
- Asså jag fattar inte varför han måste slå dej hela tiden? sa jag och krama han bakifrån.
- Inte jag heller. sa han och kollade på oss i spegeln.
- Jag älskar dej. sa jag och log.
- Jag älskar dej med. sa han och vände sej om och kysste mej.

En stund senare så kom Tom in.

- Förlåt för att jag slog dej. sa Tom.
- Asså varje gång du blir arg eller något så slår du mej! Varför?! sa Bill.
- Jag venne.. sa han.
- Säg bara varför!! sa Bill argt.
- För att jag blir arg på dej!! skrek han.
- Asså jag gör fan inte ens dej något! sa Bill drygt.
- Jo!! Varför skulle jag ju bli arg på dej? sa han drygt.
- Asså gå bara. sa Bill surt.
- Visst. sa han irriterat och gick.
- Jag hatar när ni bråkar.. sa jag lågt.
- Mm.. Det är jobbigt.. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.

När de slutade att blöda så gick vi ut i köket igen. Där satt Fanny, Emma-Lee och Tom.

- Förlåt Bill. sa Tom.
- Mm.. mumlade Bill surt.

- Varför är du ens sur? sa han drygt.
- För att du slog mej skit hårt. sa Bill irriterat.
- Men vafan jag har sagt förlåt två fucking gånger! sa han.

- Och?! De kommer inte göra satt jag får mindre ont. sa Bill drygt.
- Asså förlåt!! skrek han.
- K. sa Bill surt.
- Men gud! Va inte sur på mej? sa han.
- Hur ska jag inte kunna vara det när du fucking slår mej hela tiden?! sa Bill.
- Ta de som en man. sa han.
- Asså du vet inte hur jävla hårt du slår fan. sa Bill irriterat.
- Och? Du behöver fan inte börja grina för de. sa han irriterat.
- Låt mej fucking va. sa Bill surt och gick upp på vårat rum.

- Måste du vara så fucking elak mot honom hela tiden? sa Emma-Lee drygt.
- Måste du fucking bry dej? sa Tom drygt.
- Måste du vara så fucking dryg? sa jag irriterat.
- Jag är inte de. sa han.
- Jo? sa hon.
- Nej? sa han.
- Jo. sa jag.
- Nej. sa han.
- Jag pallar inte. sa jag och gick upp till Bill.

---

näst sista inlägget nu,

KOMMENTERA!