KaulitzNoveller

Jag och Steffie hade gått och lagt oss och hon hade redan hunnit somnat men jag låg vaken och kunde inte somna. Några minuter senare såg jag att hon började vakna lite.

- Varför sover du inte? sa hon trött.
- Kan inte somna. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej.. mumlade hon och försökte somna om igen.

- Kan inte du också vara vaken? sa jag och ströck hennes hår bakom örat.
- Neej.. Jag är trött. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nä.. sa hon.
- För min skull..? sa jag.
- Mm.. Okej då. suckade hon.

- Tack. sa jag och kysste henne.
- Vad vill du göra då? sa hon och gäspade.
- De du. sa jag och flina.

- Jag orkar inte det Tom. sa hon.
- Kom igeeen, jag vill ha lite kul. sa jag och börja kyssa henne på halsen och så.

- Sov då. De är kul. sa hon.
- Näe. sa jag och försökte ta av henne tröjan men hon putta bort mej med fötterna.
- Tom, jag orkar inte. sa hon och vände sej bort med ryggen mot mej.
- Jo det gör du. sa jag och försökte ta av den igen.
- Sluta. sa hon lite irriterat.
- Okej då. suckade jag surt.

- Försök bara och sov. sa hon.
- Nej. sa jag och reste mej upp och började gå mot dörren.
- Vart ska du? sa hon.
- Jag ska titta på tv eller något. sa jag.
- Varför? sa hon.
- För att du är tråkig. sa jag.
- Men nej kom och sov med mej! sa hon.
- Nej. sa jag.
- Men då tänker inte jag sova. sa hon och satte sej upp.

- Jätte kul att inte göra någonting. sa jag.
- Va? sa hon.
- Ja? Om du inte tänker sova så kan du lika gärna ha sex med mej. sa jag.
- Jag venne.. sa hon.
- Aja jag går iallafall och tittar på tv eller nåt. sa jag lite irriterat och gick.

Jag satte mej i soffan i vardagsrummet och satte på tvn. Några minuter senare kom Steffie och satte sej brevid mej.

- Var inte du så himla trött? sa jag lite irriterat.
- Jo. Men jag vill inte sova utan dej. sa hon och lutade sej mot mej.

- Jag kommer nog inte sova på ett tag. Är inte ett dug trött. sa jag och la armen om henne.
- Då kommer inte jag heller sova. sa hon och gäspade.
- Lycka till och hålla dej vaken. sa jag.
- Tackar. sa hon och gäspade igen.
- Du kommer fan somna. sa jag.
- Mm.. Men du är ju här så det är lungt. sa hon och gosa in sej i min famn.
- Haha, du är så söt. sa jag och kysste henne på kinden.
- Och du är underbar. sa hon och kramade mej.

Jag satt och kollade på tv en stund och hon låg i min famn och hade somnat. Efter ett tag hade jag tröttnat på att kolla på tv så jag bar henne och gick in i mitt rum och la henne i sängen och la mej brevid henne.

Efter en liten stund somnade jag också.

*Nästa dag*

När jag vaknade så låg Steffie inte brevid mej längre, bara Scotty. Jag satte mej upp i sängen och exakt då så kom hon ut ur badrummet med underkläder på sej. Jag satt och glodde på henne i säkert 5min iallafall.

- Tom?? sa hon och viftade med handen för mitt ansike.
- Vaa? sa jag.
- Vad glor du på? sa hon.
- Aha. Dej, vad annars? sa jag och flina.
- Haha, tönt. sa hon och klädde på sej.

- Du är så snygg. sa jag och drog ner henne i sängen.
- Hahahaha Tom! Släpp! sa han och skrattade lite.
- Bara om du sover med mej. sa jag.

- Är du trött eller? sa hon.
- Jaa, as trött. sa jag.
- Inte så konstigt, du var ju uppe länge inatt. sa hon.
- Jag vet.. sa jag.
- Haha, sov då. sa hon.

- Sov med mej. sa jag.
- Men jag är inte trött. sa hon.
- Men jag är. sa jag och höll om henne hårt så hon inte kunde gå.

- Tooom! klagade hon.
- Snälla sov med mej. sa jag och kysste henne på kinden.
- Jag vill inte sovaa! gnällde hon.
- Snälla.. viskade jag i hennes öra och kysste henne på kinden igen.
- Okej då. suckade hon.
- Tack. sa jag och la armen om henne.

Efter en stund somnade jag igen.

Bill's perspektiv:

Klockan var typ 13.00 och jag försökte väcka Emmy.

- Vakna! sa jag och puttade lite på henne.
- Neej!! sa hon och la kudden över huvudet.

- Vanka!! sa jag och drog upp henne ur sängen.
- Jag vill soova Bill!! sa hon och började sparka och slå mej.

- Ta de lugnt!! sa jag och bar upp henne bakifrån.
- Om du släpper ner mej och låter mej sova!! sa hon.
- Nej! sa jag.
- Släpp!! skrek hon och försökte att ta sej ur mitt grepp.
- Neej! sa jag.
- Men släpp Bill!! sa hon.
- Visst. sa jag surt och släppte henne.
- Tack. sa hon och gick och la sej igen.
- Men sov inte! sa jag.
- Jo. mumlade hon.

- Asså gud. sa jag lite irriterat och gick.

Jag gick ner till köket och tog ut en redbull från kylen och satte mej vi matbordet. Efter en stund kom mamma in i köket.

- Godmorgon gubben. sa hon och log.
- Morron. sa jag och log lite.
- Vart är dom andra? sa hon.
- Dom sover väl. sa jag.
- Aha, okej. sa hon och tog fram lite frukost och satte sej mitt emot mej.

En liten stund senare kom Steffie och satte sej brevid mej.

- Vart e Tom? sa jag.
- Han sover. sa hon.
- Okeej. sa jag.
- Mm.. Vart är Emmy? sa hon.
- Den lilla saken sover. sa jag.
- Varför säger du saken för? sa hon.
- För att hon slog och sparkade mej för att jag tvingade henne gå upp. Men sen gav jag upp och lät henne sova istället. sa jag.
- Hahaha, okeeej. sa hon och skratta.
- Det gjorde ont! Skratta inte. sa jag.

- Haha förlåt. sa hon men kunde inte låta bli att skratta.
- Taskigt.. sa jag.
- Haha, Bill det är faktiskt lite kul. sa mamma och började skratta lite hon också.
- Men neej! Hon sparkade mej skit hårt. Och på mitt känsliga ställe. sa jag.
- Hahahahahahaha! skrattade Steffie och tillslut ramlade hon av stolen.

- Så kul är de inte.. sa jag.
- Haha jo! sa hon och satte sej upp på stolen igen.
- Nej.. sa jag och drack lite av min redbull.

Exakt då kom Tom och Emmy ner.

- Vad vare för smäll? sa Emmy trött.
- Jag ramla av stolen. sa Steffie och börja garva igen.
- Asså så fucking kul äre inte!! sa jag.
- Hahahahahah jooo! skratta hon.
- Asså shit. sa jag.
- Vadå? sa Emmy.
- Du sparka mej skit hårt på mitt känsliga ställe. sa jag surt.
- Oh, förlåt älskling! sa hon och kramade mej.
- Mmm.. mumlade jag irriterat.
- Snälla va inte sur. sa hon.
- Vafan? De är inte direkt kul att bli sparkad mellan benen. sa jag surt.
- Förlåt. Det var verkligen inte meningen! sa hon och kysste mej länge.

- De är lugnt. sa jag efter kyssen.
- Säkert? sa hon.
- Ja. sa jag och kysste henne igen.

- Bra. sa hon.

Emmy och Tom satte sej vid bordet och åt lite frukost och sen gick jag och Emmy upp till hennes rum.

- Vad ska vi göra? sa hon och la sej på sängen.
- Jag venne. sa jag och la mej brevid henne.

- Vi kan åka någonstans. sa hon och la huvudet mot mitt bröst.
- Vart? sa jag.

- Jag vet inte. Någonstans bara. sa hon.
- Okej. sa jag.

Emmy gick och bytte om och sen gick vi ner till hallen. Vi tog på oss skorna och sen gick vi ut till min bil.

- Vart fan vill du åka? sa jag.
- Någonstans bara. sa hon.
- Som...? sa jag.
- Jag venne.. sa hon.
- Kom på något då. sa jag.
- Typ.. Uh.. sa hon.
- Ja.. Det förklarade mycket. sa jag.

- Haha, men jag venne.. sa hon.
- Haha, du vet fan aldrig vad vi ska göra. sa jag.
- Näe, men du vet ju aldrig heller. sa hon.
- Okej men vi åker väl bara till något random ställe då. sa jag och startade bilen.

- Haha okej. sa hon och log.


Emily's perspektiv:

*8 timmar senare*

Jag och Bill hade nyss kommit hem från att ha åkt vilse. Vi tog av oss skorna och gick till köket.

- Äre mat snart? sa Bill till Simone.
- Ja, om kanske 10min. sa hon.
- Okeej. sa han.
- Varför kom ni hem så sent? sa hon.
- Han körde vilse. sa jag.
- Asså det är inte mitt fel att du inte kunde vägen fast du sa att du kunde den! sa han surt.
- Jag sa inte det heller. sa jag irriterat.
- Jo. sa han drygt och gick.
- Asså shit. sa jag och satte mej på en stol.
- Bråkar ni bara för att ni åkte vilse? sa Simone.
- Typ. Asså han blev sur när jag sa att jag inte visste hur man skulle åka tillbaks efter ett tag och sen bråkade vi typ hela vägen hem. sa jag.

- Oj då.. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.

Vi sa inte så mycket mer. Efter några minuter var maten klar och Simone ropade att det var mat. Alla kom ner förutom Bill, så jag gick upp till hans rum.

När jag öppnade satt han vid datan och verkade skit sur.

- Bill vi ska äta. sa jag.
- K. sa han drygt.
- Kom bara. sa jag.
- Jag äter sen. sa han surt.
- Asså förlåt, jag trodde att jag skulle kunna vägen tillbaks. sa jag.
- Gå bara. Jag kommer sen. sa han irriterat.
- Som du vill. sa jag och gick.

Jag gick ner till köket och satte mej vid bordet.

- Vart är Bill? sa Tom.
- Han skulle äta sen. sa jag irriterat.
- Vad äre? sa Steffie.
- Inget. sa jag surt.
- Jo. Säg. sa hon.
- Asså han är sur på mej för att jag sa att jag inte kunde vägen tillbaks förut när vi var ute och åkte. sa jag.
- Fyfan vad barnslig han är. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.

*senare på kvällen*

Bill hade inte varit utanför sitt rum sen vi kom hem, så jag tänkte gå in till han. Jag öppnade hans dörr och han låg och sov. Jag gick fram och satte mej på sängkanten.

- Bill, du måste äta. sa jag och skakade lite på han.
- Gå. mumlade han surt.
- Nej, kom. sa jag och tog hans hand.

- Gå! sa han irriterat och drog bort sin hand.
- Asså sluta va så arg på mej! sa jag.
- Nej! Gå bara. sa han argt och vände sej med ryggen mot mej.
- Bill snälla, sluta bara va så arg.. bad jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

- Gåå!! skrek han argt.

Jag gick in på mitt rum och började stor gråta. jag slängde mej på sängen och försökte kväva gråten med att sätta kudden för ansiktet. När jag hade slutat att gråta så mycket så bytte jag om och gick och la mej, jag grät mej själv till sömns.

*Nästa morgon*

Jag vaknade av att jag hörde Bill och Simone diskutera utanför mitt rum. Jag satte mej upp och började gråta igen.

Efter en stund så kom Bill in och satte sej brevid mej.

- Förlåt för att jag skrek åt dej igår. sa han och kramade mej.

- Varför blir du ens arg för en sån liten grej? snyftade jag.
- Jag venne.. Jag var bara på dåligt humör igår. sa han.

Vi satt där en stund och han försökte trösta mej. Sen gick vi ner till köket. Vi fixade frukost och sen satte vi oss och åt.


Steffany's perspektiv:

När jag vaknade satt Tom brevid mej med datan i knät.

- Gomorron. sa jag och log med ett trött leende.
- Morron. sa han och kysste mej.

- Vad göru inne på datan då? sa jag.
- Typ inget. Väntade på att du skulle vakna. sa han och la undan datan.
- Varför väckte du mej inte bara? sa jag.
- Tyckte att du kunde få sova lite. sa han och log.

- Aww, tack. sa jag och kysste han länge och han la sej ner över mej.
- Och sen så tänkte jag att vi kunde ha lite kul. sa han och flina efter kyssen.
- Haha Tom. skrattade jag och kysste han.

Vi låg och kysstes en stund och sen började han att kyssa mej på halsen och allt och försökte ta av mej tröjan hela tiden.

- Tom nej. Inte nu.. Kanske ikväll.. sa jag.
- Men du vill aldrig ha kul ju. klagade han.
- Ikväll. sa jag.
- Okej då. suckade han.

- Bra. sa jag och kysste han.
- Jag går och äter frukost. sa han och reste sej upp.
- Vänta på meej! sa jag och reste mej saakta upp.
- Långsam eller vad? sa han och flina.
- Jag är trött, okej?! sa jag.

- Okej.. sa han.

Vi gick ner till köket och när vi kom ner satt Bill och Emmy där också.

- Vad har hänt? sa jag och kolla på Emmy eftersom det såg ut som hon hade gråtit.
- Inget.. sa hon.

- Jo, säg? sa jag.
- Asså Bill skrek på mej igår kväll sen blev jag ledsen och gick in till mitt rum och börja gråta sen skulle jag byta om och gå och lägga mej och sen grät jag mej till sömns och sen när jag vaknade hörde jag Bill och Simone diskutera utanför mitt rum och då började jag gråta igen, sen kom Bill in och vi snacka lite om igår och så.. sa hon lågt.

- Omg.. Fett synd ju. sa jag.
- Mm.. Typ. mumlade hon.

- Förlåt för att jag skrek på dej.. sa Bill till henne.
- Du har redan sagt förlåt. sa hon.
- Men ändå. sa han.
- Mm.. Det är väl lugnt.. sa hon.

- Nej de är det inte. sa han.
- Jo.. sa hon.
- Nej. sa han.

- Jo, jag lovar. sa hon.
- Sluta ljug. sa han.
- Okej.. Det är väl inte lugnt då.. suckade hon.
- Tänkte väl de.. Jag lovar att aldrig göra om de. sa han.
- Bra. sa hon och kysste han.

- Okej... sa Tom.
- Vad? sa Bill lite irriterat.
- Inget.. sa han och tog ut en redbull från kylen och gick upp för trappan.
- Uhm.. Okej..? sa jag och kollade efter han när han gick.

- Fett skumt.. sa Emmy.
- Typ. sa jag.

Jag satte mej vid bordet och åt lite frukost med dom och sen gick jag upp till Tom.

---

kommentera :33