KaulitzNoveller

- Förlåt då. sa jag lite irriterat och satte mej upp jag också.
- Mm.. mumlade han och kysste mej.

- Kan vi gå ner? sa jag och avbröt kyssen.
- Varför? sa han.
- Orkar inte vara här. sa jag.

- Uhm.. Okej... sa han.

Vi gick ner till vardagsrummet och där satt Tom och Steffie. Tom börja skratta lite men när han märkte att Bill blev arg slutade han.

- Varför kan du inte bara låta mej vara?! sa Bill argt.
- Chilla Bill. sa Tom.
- Låt mej av då. sa han irriterat.
- Lite svårt när man ser ditt sugmärke 24/7. sa Tom och skrattade.
- Håll käften!! skrek han.
- Bill, tare lugnt. sa jag.
- Fan heller. Han är fan as barnslig. sa han argt.
- Asså jag orkar inte lyssna på er. sa jag irriterat och gick ut i hallen.
- Vart ska du? sa Bill och kom ut till mej.
- Gå ut någonstans. sa jag och drog på mej skorna.
- Nej, stanna med mej. sa han och tog min arm när jag tänkte gå ut.
- Nej. Om ni ska fucking bråka, gör det då. sa jag och tog bort hans hand.
- Snälla. bad han.
- Följ med ut då? sa jag.
- Men alla kommer garva åt mej. klagade han.
- Spela roll? sa jag.
- Ja? sa han.
- Asså omg. sa jag.

- Stanna bara? sa han.
- Nej. sa jag.

Jag gick ut och smällde igen dörren. Jag gick till en lekplats som jag, Bill, Steffie och Tom brukade vara vid och chilla. Jag satte mej på en gunga och efter kanske en halv timme såg jag Bill. Han gick mot mej och jag bara kollade på han.

- Varför äru här? Du kunde ju inte gå ut eftersom alla skulle skratta åt dej. sa jag lite irriterat.
- Mm.. Men jag orkar inte bry mej. Vill bara inte va hemma längre. sa han.
- Varför? sa jag.
- Tom. sa han kort.
- Han är en idiot. Bry dej inte om vad han gör. sa jag.

- Jag gör inte de. sa han.
- Jo de gör du? sa jag.
- Okej, kanske lite.. sa han.
- Eller mycket..? sa jag lite irriterat.
- Okej då. suckade han.

Han satte sej på gungan brevid mej och bara kollade ner i marken och sen började han snyfta lågt.

- Vad äre älskling..? sa jag.
- Inget.. snyftade han.

- Jo, säg? sa jag.
- Jag har dåligt samvete bara.. snyftade han.
- Varför? sa jag.
- För att jag slog Tom.. snyftade han.
- Älskling, du behöver inte ha dåligt samvete för det? sa jag och kramade han.
- Jo.. Jag slog min bror. sa han och kramade tillbaks.

Exakt då kom Tom och Steffie.

- Vafan slog du mej för?! sa Tom.
- Förlåt.. snyftade han.
- Vad äre? sa Tom lungt.
- Han fick dåligt samvete för att han slog dej. sa jag när Bill inte sa något.

- Aha.. sa han.
- De va inte meningen.. sa Bill.
- Asså vadå inte meningen? sa han lite surt.
- Förlåt.. sa Bill och började gråta.
- Bill gråt inte. sa han och kramade Bill.

- Asså shit, jag orkar inte med att du håller på hela tiden. snyftade han.
- Okej.. Jag slutar.. sa Tom.
- Tack.. snyftade han och torka bort tårarna.
- Får jag bara skratta en gång åt ditt sugmärke? Jag kommer sprängas annars eller något. sa Tom.
- Nej. suckade han.
- Kom igen? En ända gång. sa Tom.
- En. sa han och Tom börja as garva.
- Sluta garva nu. sa Bill efter typ 5min.
- Omg, det kändes bra. sa han och skratta lite.

- Okej..? sa Bill.
- Aja, ska vi dra hem? sa han.
- Mm.. mumlade Bill och dom började gå.
- Kom? sa Bill till mej.
- Näe.. Orkar inte. sa jag.
- Men vafan. sa han och gick och bar mej hela vägen hem.

När vi kom hem så släppte han ner mej i hallen.

- Du hade inte behövt bära mej hela tiden. sa jag.
- Haha, jo. sa han och log.
- Haha du är så gullig. sa jag och kysste han.

- Nej, du är. sa han.
- Näe. sa jag.
- Jo. Och säger du emot slår jag dej. sa han.
- Det skulle du aldrig göra. sa jag.
- Uh.. Nej, egentligen inte. sa han.
- Hahah, sötis. sa jag och drog med han upp till hans rum.

Steffie's perspektiv:

Jag och Tom satt och kollade på Scrubs i vardagsrummet.

- Varför gillar du Scrubs så mycket? sa jag och lutade mej mot hans axel.
- För att de är roligt och så. sa han och la armen om mej.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han och kysste mej länge.

- Nope. sa jag efter kyssen och log.
- Jorå. sa han.

- Haha nej, plus så är de lång tråkigt. sa jag.
- What thaaaa, neeej?! sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej. sa han.

- Joo. sa jag och gosade in mej i hans famn.
- Du kan tycka det, så tycker jag inte det. sa han och och höll om mej.

- Mmm.. mumlade jag.

Vi låg så ett tag och sen somnade båda.

*Nästa morgon*

När jag vaknade så låg Tom på mej och snarkde lågt.

- Tom vakna! sa jag.

- Vad äre? sa han trött.
- Vi sov fan i soffan. sa jag.
- Gjorde vi? sa han.
- Aa. sa jag.
- Haha, okej. sa han och började kyssa min hals.
- Tom, vi går och käkar. sa jag.
- Vänta. sa han och fortsatte.
- Nuu. sa jag.
- Snart.. sa han och slutade kyssa min hals och började hålla på med mitt hår.
- Har du kul eller? sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Okej.. sa jag.
- Måste vi gå och käka? sa han efter en stund.
- Ja, jag är hungrig. sa jag.
- Men inte jag. sa han och kysste mej länge.

Vi låg och hånglde en stund och han tog av sej tröjan och började knäppa upp byxorna.

- Inte här Tom. sa jag.
- Men vafan. sa han och bar upp mej till hans rum.

Han la mej på sängen och la sej över mej och kysste mej länge.

- Kan inte vi göra de här sen? Jag är fan as hungrig.. sa jag.
- Asså nu är de fan du som är tråkig. sa han lite irriterat och satte sej upp.
- Asså efter att jag har fått äta. sa jag.
- Jaja. sa han surt.

- Bli inte sur.. sa jag.
- Varför inte? Du vill ju fan aldrig ha sex med mej. sa han irriterat.

- Inte om du ska bli fucking sur. sa jag lite irriterat.
- Gå och ät då. suckade han.

Jag gick ut ur rummet och ner i köket och började fixa frukost.


Tom's perspektiv:

Efter att hon hade gått så gick jag och tog en snabb dusch. Jag klädde på mej inne i badrummet och när jag kom ut så satt Steffie på min säng.

- Shit.. sa jag.
- Haha, vad? sa hon.
- När kom du? sa jag.
- Nyss. sa hon.
- Okeej, åt du inte? sa jag.
- Jo, två mackor. sa hon.
- Okeej. sa jag och la mej över henne.

- Är det bara de här du är ute efter? sa hon.
- Va? sa jag och kysste hennes hals.
- Sex. sa hon.
- Nej? sa jag och kollade förvånat på henne.
- Det verkar fan som det. sa hon.

- Göre? sa jag.
- Jaa.. sa hon.
- Ojdå.. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Men asså.. Jag har bara inte haft det på länge.. Sen äru grym i sängen så måste bara ha det med dej. sa jag.
- Hahahahahaha omg Tom! skrattade hon.
- Vad? Säger bara sanningen! sa jag.

- Okej. sa hon och kysste mej och sen satte hon sej upp.

Jag satte mej också upp och kysste henne igen och sen på halsen. Jag la mej ner och hon la sej på mej och jag la mina armar runt henne och kysste henne läänge. Hon kysste mej på halsen och jag stönade lågt.

- Kan vi inte göra de här senare? sa hon och slutade kyssa mej på halsen.
- Okej.. suckade jag.
- Bra. sa hon och kysste mej på kinden.

- Vad vill du göra då? sa jag.
- Något.. sa hon.
- Men vafan.. sa jag.
- Kan vi gå ner? sa hon.
- Och göra? sa jag.
- Något..? sa hon.
- Som? sa jag.
- Jag venne. sa hon.
- Då kan vi lika gärna stanna här. sa jag och kysste henne.
- Näe.. Palla. sa hon.
- Joo. sa jag.

- Nääe, kom bara. sa hon och ställade sej upp.
- Okej då.. suckade jag och ställde mej upp.

Vi gick ner till vardagsrummet och Bill och Emmy satt i soffan och snacka.

- Heej. sa Steffie.
- Hejhej. sa Emmy och log.
- Tja. sa Bill.
- Mm.. Tja. mumlade jag.
- Vad äre Tom? sa Bill.
- Inget. sa jag kort.
- Jo, säg? sa han.
- Men det är inget okej? sa jag.
- Okej..? sa han.
- Vill ni göra något? sa Steffie.
- Visst. sa Emmy.
- Vadå? sa Bill.
- Venne, något.. sa Steffie.
- Okej? sa Emmy.

- Jag går iallafall upp och sover eller något. sa jag.
- Neej, varför? sa Steffie.
- Orkar inte med att vi aldrig vet vad vi ska göra. sa jag och gick upp till mitt rum.


Bill's perspektiv:

Vi tänkte åka till ett nöjesfält men Steffie ville inte åka utan Tom.

- Hämta han bara? sa Emmy.
- Men han vill säkert inte. sa Steffie.
- Jag hämtar honom. sa jag och gick upp.

Jag gick till hans rum och öppnade. Han låg i sin säng och sov.

- Tom. sa jag och skakade lite på han.
- 5 minuter till.. mumlade han.
- Tom, vi ska till ett nöjesfält och Steffie vill inte åka utan dej. Så gå upp. sa jag och tog hans täcke.

- Jag orkar inte... sa han och vände sej med ryggen mot mej.
- Kom igen Tom! sa jag.

- Åk utan mej. sa han och gäspade.
- Men ingen kommer ju vilja åka annars! sa jag.
- Varför? mumlade han.
- För att Steffie inte vill åka utan dej, och om inte Steffie åker ska inte Emmy åka och jag vill inte åka själv. sa jag.

- Men gud. sa han lite irriterat och gick upp ur sängen och tog på sej en tröja och bytte från mjukisbyxor till jeans.

Vi gick ner till tjejerna och vi gick ut till min bil. För en gångs skull får jag köra..

- Jag får köra på hemvägen. sa Tom.
- Varför? sa jag.
- För att du suger på att köra. sa han och skrattade lite.
- Tack då. sa jag surt.
- Jag drev lillebror. sa han och skratta.
- Men det var inte kul. sa jag.
- För mej var det. Men jag är seriös, jag kör på hemvägen. sa han.
- Visst. mumlade jag surt.

- Inte mitt fel att du kör så himla dåligt. sa han irriterat.
- Jag fucking gör inte det!! skrek jag.
- Bill chilla. sa Emmy.
- Käften. sa jag surt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Steffie.
- Lägg er inte i bara! sa Tom irriterat.
- Jag kör iallafall bättre än dej. sa jag argt.
- Eller hur. sa han drygt.
- Ja?! sa jag irriterat.
- Fucking ass, jag kör bättre. sa han argt och tog tag i ratten.
- Vafan håller du på med?! sa jag surt och knuffa bort han.
- BILL!!! KOLLA PÅ VÄGEN!! skrek Emmy och Steffie.
- Va?! sa jag och Tom och kollade på vägen.

Precis då körde vi ner i ett dike och sen blev allt svart.

---

kommentera :33