KaulitzNoveller

När jag vaknade så låg Emmy fortfarande brevid mej och jag höll om henne. Jag kysste henne några gånger på halsen och sen började hon vakna.

- Sluta.. mumlade hon trött.

- Om jag inte vill då? sa jag och flinde lite och fortsatte.

Hon suckade och vände sej om. Hon såg mej djupt i ögonen och sen kysste hon mej länge.

- Ich liebe dich. sa hon och log.
- Ich liebe dich auch. sa jag och kysste henne igen.

Hon la sej mot mitt bröst och jag höll om henne. Därefter la jag mina händer på hennes ass och hon la sina armar runt min nacke och kysste mej länge.

- Ja, om ni vill att det slutar med att ni har sex i en säng på ett sjukhus så kan ni ju fortsätta om ni vill det. sa Steffie och flina.
- Käften mini. sa Emmy och fortsatte kyssa mej.
- Vadå fucking mini?! Bara för att jag är ett fucking år yngre än dej eller?! sa hon.
- Typ. sa Emmy.

- Käften. sa hon lite irriterat.
- Låt oss va då. sa Emmy och kysste min hals.

- Okej då. sa hon och gick ut.

Efter kanske en minut så började hon kyssa mej på munnen istället. Jag kysste henne på halsen tills hon stönade låågt. Jag drog av henne tröjan och hon la sej på mej och jag fortsatte att kyssa henne på halsen.

- Bill. sa Tom.
- Vad? mumlade jag och fortsatte kyssa henne.
- Vad fan håller ni på med? sa han.
- Vad sere ut som? sa jag och fortsatte kyssa henne liiite längre ner.

Han öppnade ena ögat och kollade hit och därefter vände han sej med ryggen mot oss och la kudden över huvudet.

Jag skrattade lite åt han och kysste Emmy på munnen istället. Jag försökte att knäppa upp hennes bh men varje gång så tog hon bort mina händer från hennes rygg.

Jag försökte en gång till och jag märkte att hon tröttnade på att jag gjorde det.

- Inte här Bill. suckade hon.

- Varför inte? sa jag.
- Vad troru? sa hon.
- Men okej då. suckade jag.
- När blir ni utskrivna? sa hon och tog på sej sin tröja.
- Vet inte.. sa jag.

- Okej. sa hon.
- Så de är liksom därför jag inte kan vänta. sa jag och försökte ta av henne tröjan.
- Bill sluta. sa hon.
- Men kom igen! sa jag.
- Nej. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- För det första är vi på ett sjukhus. Och för det andra så är din bror i samma rum. sa hon.

- Kom igen. sa jag.

- Nej.. Du får vänta tills du blir utskriven här ifrån. sa hon.

- Snälla? sa jag.
- Nej Bill. sa hon.
- Men jo, snälla? sa jag.
- Nej! sa hon.

- Snälla! bad jag.
- Asså nej! sa hon och klev upp ur sängen.
- Tack för inget då. sa jag surt och vände mej med ryggen mot henne.
- Måste du bli fucking sur nu också eller? sa hon lite irriterat.
- Ja?! sa jag drygt.

- Moget. sa hon irriterat.

- Ja. sa jag.

Hon gick och satte sej på en stol lite längre bort och de blev tyst en stund.

- Kan någon av er hämta en läkare? sa Tom efter en lite stund.
- Varför? sa hon.
- De har blödigt igenom bandaget. sa han.
- Okej. sa hon och gick ut.
- Varför blev du så sur? sa han efter en stund.
- Venne. sa jag.
- Jo de gör du? sa han.
- Ja, men låt de bara va. sa jag.

- Okej... sa han.

Efter en stund så kom samma läkare som var här inatt. Dom gick till Tom och satte på han ett nytt bandage.

- De tycks inte ha blivit bättre.. Snarare värre. sa en läkare.
- Va kommer att hända? sa Tom.
- Vet inte. Vi får vänta och se. sa läkaren.
- Men han kommer bli bra va?! sa jag oroligt.
- Förhoppningsvis. Vi vet inte vad som kommer hända med honom än.. sa läkaren.
- Kan ni inte göra något då?! sa jag.

- Inte just nu. Men om de blir värre än såhär så måste vi röntka han och om vi ser något fel så opererar vi. sa den andra läkaren.

Tom kollade skräckslaget på mej och jag kollade oroligt på han.

- Jag vill inte opereras! sa han.
- Vill du hellre dö? sa ena läkaren.
- Nej.. sa han.
- Dåså. Men vi får hoppas att det blir bättre. sa den andra.

- Aa. sa han.

Läkarna gick ut och efter någon minut så kom Emmy och Steffie in. Emmy satte sej brevid mej och kollade ner i sängen bara.

- Förlåt.. sa jag och kramade henne.
- Mm.. mumlade hon.

- Älskar dej. sa jag.
- Mmm... Älskar dej också.. mumlade hon.

Jag la mej ner och drog ner henne brevid mej. Vi såg varann i ögonen en stund och sen kysste hon mej.

- Förlåt för att jag blev så sur, det var onödigt. sa jag.
- Mmm.. Det är lugnt. sa hon och gosade in sej i min famn.

Steffie's perspektiv:

Jag satt och sa förlåt till Tom flera gånger och han sa att jag inte hade gjort något fel.

- Jo det har jag! sa jag.
- Nej! sa han.
- Förlåt. sa jag.
- Du har inte gjort något fel okej?! sa han.
- Jo det har jag. sa jag.

- Nej de har du inte! sa han och satte sej upp i sängen.
- Jo.. sa jag.
- Steffie lyssna på mej, du har inte gjort något fel. Okej? sa han och såg mej i ögonen.

- De har jag visst.. sa jag och undvek hans blick.
- Nej! sa han.
- Jo.. sa jag.

- Asså jag orkar inte snacka om de här. sa han och la sej ner.
- Förlåt iallafall. sa jag och la mej mot hans bröst.
- Mmm... mumlade han och la armen om mej.

- Allt är fan mitt fel.. sa jag lågt.

- Säg inte så. De är inte ditt fel. sa han.
- Jo.. sa jag ledset.
- Nej.. Aja, kan vi sluta snacka om det? sa han.
- Okej.. sa jag.

- Orkar fan inte vara på sjukhus längre.. sa han efter en liten stund.
- Förstår de. sa jag.

- Jag vill bara åka hem.. sa han och kysste mej.
- Jag vill att ni ska komma hem snart. sa jag och kysste han länge.

- Jag med.. sa han.

Vi låg en där en stund. Sen började han hålla på med mitt hår och kyssa mej på halsen.

- Vi måste nog dra hem snart.. sa jag.
- Neej.. Snälla stanna? sa han.
- Nej, sjukhus är så fucking deprimernade. sa jag.

- Okej då.. suckade han.

- Men jag lovar att jag kommer tillbaks, typ.. imorron eller något. sa jag.

- Mm.. mumlade han.

- Om ni bara inte hade börjat bråka hade vi inte ens behövt vara här från första början.. sa jag.

- Mm... Förlåt. sa han.

- Säg inte förlåt, det var egentligen inte ens meningen. sa jag.

- Jag vet men ändå.. sa han.

*4 veckor senare*

Jag vaknade av att Emmy skakade på mej.

- Vad? mumlade jag.

- Jag ska till sjukhuset för att hämta Tom och Bill, skaru med? sa hon.

- Juste dom blir utskrivna idag! Vänta. Ska bara klä på mej och så. sa jag och satte mej upp.

- Okej. sa hon och gick ner.

Jag gick in i badrummet och tog en snabb dusch. Efter de så klädde jag på mej, fixade håret och sminkade mej. Sen gick jag ner till köket. Jag åt lite frukost och sen åkte vi till sjukhuset.

När vi kom fram så gick vi till deras rum och dom stog och snackade och hade sina vanliga kläder på sej istället för sjukhustdräckterna. Blev så glad att se att dom mådde bra igen.

- Hej älskling! sa jag och gick och kramade Tom.
- Heej! sa han och kysste mej länge.

- Du har väl inte ont längre? sa jag.

- Jo, lite.. Men är glad att jag inte behövde operaras iallafall. sa han.
- Mm... Jag med. sa jag.

- Fan vad skönt de ska bli att komma hem. sa han.
- Jao. Äntligen slipper jag komma tillbaks hit. sa jag.
- Hahaha, det är fan jag som borde vara glad för det! Du kom ju fan bara och hälsade på mej någon timme per dag. sa han.
- Men palla vara på sjukhus! Jag vill inte bli fucking mer deprimerad än vad jag var för att du mådde så dåligt. sa jag.

- Okej.. Aja vi drar nu. sa han.

Vi gick ut till Emmys bil och Tom klagade på att han ville köra men Emmy sa att han inte fick.

- Du kommer bara krascha bilen. sa Emmy.
- Kommer jag inte alls. sa han.
- Jo. Jag litar inte på er två längre när det gäller att köra. sa hon.
- Men vafan?! sa Bill.
- Vad? sa hon.
- Det va fan inte vårat fel. sa Tom.

- Jo de var de. sa jag.
- Nej. sa Tom och Bill samtidigt.
- Skit samma. sa jag.
- Men det var ju fan inte det! sa dom.
- Palla bry sej! Åk bara Emmy. sa jag.
- Mm.. mumlade hon och började köra hem.

När vi kom in gick Tom och jag upp tills hans rum och Emmy och Bill satte sej i vardagsrummet.


Emily's perspektiv:

*Några timmar senare*

Jag och Bill låg i soffan och kollade på tv, fast han höll mest på med mitt hår och så. Efter en liten stund öppnades ytterdörren och Simone och Gordon kom in i vardagsrummet.

- Omg Bill! Äntligen är ni hemma! sa hon och kramade han.
- Hej mamma. sa han och kramade tillbaks.
- Det har varit så tomt utan er.. sa hon.

- Ärligt? De är skönt att vara tillbaks iallafall. sa han.
- Bra. Jag tänkte iallafall börja göra mat nu, vad vill ni äta? sa hon.

- Vad som helst. sa han.
- Går och kollar vad vi har här hemma. sa hon och gick till köket.
- Skönt att ni är tillbaks. sa Gordon och kramade Bill.
- Yeah, hatar sjukhus. sa Bill.
- Haha, jag med. sa han.
- Mm.. mumlade Bill och satte sej brevid mej och började hålla på med mitt hår igen.
- Asså har du något liv Bill? sa jag och skratta.
- Ja, vadåra? sa han.
- För att du har hållit på med mitt hår fett länge. sa jag.
- Hahaha, men det är kul. sa han.

- Uhm.. Okej..? sa jag.

Gordon skrattade och gick in i köket. Bill började kyssa mej på halsen men efter en stund puttade jag bort han.

- Vafan? sa han.
- Inte här och inte nu. sa jag.
- Varför?! sa han.
- För att Simone och Gordon är i köket och vi är i vardagsrummet. Efter maten. sa jag.
- Jaja.. suckade han.

- Mmm.. mumlade jag och lutade mej mot hans axel.

Vi satt så i typ 30min utan att säga något sen ropade Simone att det var mat. Vi gick till köket och satte oss och åt.

*efter middan*

Jag och Bill gick upp till hans rum och jag la mej på hans säng. Han stängde dörren och kom och la sej över mej och började kyssa mej på halsen. Jag började stöna lågt och han fortsatte.

- Bill, inte nu.. sa jag.
- Jo, nu. sa han och fortsatte.
- Neej. sa jag.
- Jo. Du gillar ju de. sa han och flinade lite.
- Ja.. Men jag orkar inte nu. sa jag.
- Men du sa ju att vi skulle göra de efter maten! sa han.
- Ja men whatever. sa jag.

- Kom igen. sa han.
- Få de bara överstökat då. sa jag.
- Yey! sa han och började kyssa mej på halsen igen.

Han drog av sej sin tröja och kysste mej läänge på halsen. Sen drog han av mej min och började kyssa mej liite längre ner och jag stönade lite högre. Han flinade lite och kysste mej längre ner tills han kom till min mage. Sen kysste han mej länge på läpparna istället.

Han började knäppa upp mina byxor och sen tog han av mej dom och slängde ner dom på golvet. Han knäppte upp sina och tog av sej dom och slängde ner dom på golvet också.

Jag la armarna om hans nacke och kysste han länge. Sen kysste jag han på halsen och han stönade lite lågt. Han knäppte upp min bh och slängde den på golvet.

- Jag älskar dej Bill. sa jag efter en stund.

Han kollade på mej ett litet tag och sen log han mot mej.

- Jag älskar dej med Emily. sa han och kysste mej.

Tom's perspektiv:

Jag och Steffie låg i hennes säng och tråkade.

- Vad ska vi göra? sa hon.

- Sova. sa jag och gäspade.
- Men jag är inte trött.. sa hon.
- Men jag är. sa jag.

- Snälla sov inte. sa hon.
- Jo.. sa jag och blundade.

- Neeej! sa hon och puttade mej satt jag nästan ramlade av sängen.
- Vafan, sluta. sa jag.

- Sov inte då. sa hon och la sej tätt in till mej.
- Men jag är fan skit trött Steffie. klagade jag.
- Spela roll. sa hon.

- Låt mej bara sova.. sa jag och gäspade igen.
- Okej då. suckade hon lite irriterat och reste sej upp.
- Vart ska du? sa jag.
- Gå och göra något. sa hon och gick ut.

Jag orkade inte bry mej om att hon gick. Jag la mej till rätta och sen somnade jag.

---

kommentera??? :o