I Will Always Remember You - Chapter 19
1. Tom 2. Bill 3. Steffie 4. Emmy
Steffie's perspektiv:
*En timme senare*
Jag hade suttit och kollat på tv hela tiden men hade tröttnat nu så gick upp till mitt rum. Tom låg fortfarande och sov.. Jag la mej brevid han och la mitt huvud på hans bröst. Efter en stund somnade jag med.
*Nästa dag*
När jag vaknade låg Tom fortfarande och sov. Jag gick in i badrummet och duschade och klädde på mej. Sen sminkade jag mej och fixade håret och så och sen gick jag ut till Tom igen.
- Tom. sa jag och skaka lite på han.
- Mmm.. mumlade han.
- Vakna. sa jag.
- Vad? sa han trött.
- Gå upp! sa jag.
- Neej.. sa han och försökte somna om.
- Upp!! sa jag och drog i hans arm.
- Neej.. sa han och försökte somna om.
- Upp!! sa jag och drog i hans arm.
- Måste jag? sa han.
- Jaa? sa jag.
- Okej då. suckade han och gick upp.
- Okej då. suckade han och gick upp.
- Yeey. sa jag.
Vi gick ner till köket och åt. Efter några minuter kom Emmy och Bill ner också.
Vi gick ner till köket och åt. Efter några minuter kom Emmy och Bill ner också.
- Gomorron. sa jag.
- Gomorron. sa Emmy och satte sej brevid mej och Bill satte sej brevid Tom.
- Vad ska ni göra idag? sa jag.
- Jag venne. Någonting. sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
- Mm.. Ni då? sa hon.
- Jag venne. Någonting. sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
- Mm.. Ni då? sa hon.
- Funderar på att ringa Georg och Gustav. sa Tom.
- Shit det var fan as länge sen vi träffade dom! sa Bill.
- Ja, jag vet. Det är därför jag funderar på att ringa dom. sa han.
- Shit det var fan as länge sen vi träffade dom! sa Bill.
- Ja, jag vet. Det är därför jag funderar på att ringa dom. sa han.
- Gör de. Fast sen. sa Bill.
- Okej. sa han.
- Okej. sa han.
Jag och Tom åt upp och sen gick vi in i has rum och han gick in i badrummet och duschade. Jag satte mej på sängen och väntade på att han skulle komma ut. Efter en liten stund så kom han ut och klädde på sej.
Jag gick fram till han och kysste han. Han la sina händer på mitt ass och såg mej i ögonen.
- Jag älskar dina ögon. sa jag.
- Och jag älskar ditt ass. sa han.
Jag skrattade lite och kysste han länge. Han höll mej mot väggen och kysste mej på halsen. Jag puttade ner han i sängen och la mej på han.
- Steffie. sa han.
- Aa? sa jag.
- Jag måste typ ringa Georg och Gustav nu, så vi fortsätter sen okej? sa han.
- Men sen kanske jag inte vill. sa jag.
- Joo. sa han.
- Joo. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Jo, de vill du visst. sa han.
- Hur kan du veta det? sa jag.
- Jag vet bara det. sa han.
- Jo, de vill du visst. sa han.
- Hur kan du veta det? sa jag.
- Jag vet bara det. sa han.
- Men jag kommer inte de.. sa jag.
- Jo. Punk slut. sa han.
- Jo. Punk slut. sa han.
- Nej. Jag är seriös. sa jag och satte mej upp.
Han suckade irriterat och tog upp mobilen. Han ringde Georg eller Gustav och jag gick ut ur rummet. Jag gick och knackade på Emmys dörr och hon gick och öppnade.
- Vad? sa hon.
- Vill du göra något? sa jag.
- Varför äru inte med Tom? sa hon.
- Han snackar med Georg och Gustav. Han och Bill ska väl antagligen träffa dom. sa jag.
- Mmm.. Okej, vad vill du göra då? sa hon.
Han suckade irriterat och tog upp mobilen. Han ringde Georg eller Gustav och jag gick ut ur rummet. Jag gick och knackade på Emmys dörr och hon gick och öppnade.
- Vad? sa hon.
- Vill du göra något? sa jag.
- Varför äru inte med Tom? sa hon.
- Han snackar med Georg och Gustav. Han och Bill ska väl antagligen träffa dom. sa jag.
- Mmm.. Okej, vad vill du göra då? sa hon.
- Jag vet inte. Något. sa jag.
- Okeej. Men ska vi typ dra och shoppa? Det va feeett länge sen! sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
- Okeej. Men ska vi typ dra och shoppa? Det va feeett länge sen! sa hon.
- Haha okeej. sa jag.
Vi gick ner till hallen och tog på oss skorna och gick ut till hennes bil. Vi åkte i typ 30min och sen kom vi till stan.
Bill's perspektiv:
Jag satt i min säng med datan i knät när Tom kom in.
- Ey, Georg och Gustav är påväg hit. sa han.
- Okej. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Äru på dåligt humör eller? sa jag.
- Va? Nej.. Eller lite.. sa han.
- Varför? sa jag och stängde av datan.
- En grej bara.. sa han.
- Va för grej? sa jag.
- En grej bara. sa han liite irriterat.
- Säg Tom? sa jag.
- En grej bara. sa han liite irriterat.
- Säg Tom? sa jag.
- Nej. sa han.
- Vafan hände med att vi skulle säga allt till varann? sa jag lite surt.
- Vafan hände med att vi skulle säga allt till varann? sa jag lite surt.
- Men förlåt då. sa han.
- Säga bara? sa jag.
- Men det är inte ens något viktigt.. sa han.
- Men säg då? sa jag.
- Säga bara? sa jag.
- Men det är inte ens något viktigt.. sa han.
- Men säg då? sa jag.
- Orka. sa han.
- Ja? sa jag.
- Men de är bara en liten grej om Steffie. Inget speciellt typ.. sa han.
- Låt mej gissa. Hon ville inte ligga med dej? sa jag.
- Typ. sa han kort.
- Shit, blev du sur för de? sa jag.
- Lite.. sa han lågt.
- Ja? sa jag.
- Men de är bara en liten grej om Steffie. Inget speciellt typ.. sa han.
- Låt mej gissa. Hon ville inte ligga med dej? sa jag.
- Typ. sa han kort.
- Shit, blev du sur för de? sa jag.
- Lite.. sa han lågt.
- Du är fan sex beroende. sa jag.
- Du också. sa han.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej?? sa jag.
- Jo det är du visst. sa han.
- Asså nej? sa jag.
- Du också. sa han.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej?? sa jag.
- Jo det är du visst. sa han.
- Asså nej? sa jag.
- Nej verkligen inte. De va ju därför du va så desperat på sjukhuset. sa han och flina.
- Men..... sa jag.
- Men? sa han.
- Men.. Asså... Så desperat va jag inte.. sa jag.
- Men..... sa jag.
- Men? sa han.
- Men.. Asså... Så desperat va jag inte.. sa jag.
- Hahahaha jag var ju fan där! sa han och garva.
- Men och? Jag va iallafall inte så desperat.. sa jag.
- Men och? Jag va iallafall inte så desperat.. sa jag.
- Jo de var du. sa han.
- Kanske lite.. sa jag.
- Ööööh? Eller mycket? sa han.
- Kanske lite.. sa jag.
- Ööööh? Eller mycket? sa han.
- Orka bry sej. sa jag liite irriterat.
- Ja? Du brydde ju dej om att Steffie inte ville ligga med mej. sa han.
- Och? sa jag.
- Asså shit it. sa han lite irriterat
- Ja? Du brydde ju dej om att Steffie inte ville ligga med mej. sa han.
- Och? sa jag.
- Asså shit it. sa han lite irriterat
- Okej.. sa jag.
Vi hörde att de plingade och vi gick ner och öppnade dörren. Där stod Gustav och Georg.
- Tja! sa dom och log och kramade oss.
- Tjena. sa vi.
- Hur äre? Ni har ju legat på sjukhus och de. sa Georg.
Vi hörde att de plingade och vi gick ner och öppnade dörren. Där stod Gustav och Georg.
- Tja! sa dom och log och kramade oss.
- Tjena. sa vi.
- Hur äre? Ni har ju legat på sjukhus och de. sa Georg.
- De är bra nu. sa Tom.
- Bra. sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Bra. sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Vill ni dra till studion? sa Gustav.
- Jag venne, ska vi de eller? sa jag till Tom.
- Varför inte? sa han och vi gick ut.
- Jag venne, ska vi de eller? sa jag till Tom.
- Varför inte? sa han och vi gick ut.
Vi gick till Georgs bil och satte oss i den och han körde. Tom blev lite sur för att han inte fick köra men Georg muntrade upp han efter ett tag.
- Varför vill du ens köra? sa Georg efter ett tag.
- De är manligt. sa Tom.
- Hahahaha va? sa han och garvade.
- Jaaa? sa Tom.
- Hahahah vafan? garvade han.
- De är ju de? De är därför jag brukar köra och inte Bill. sa Tom.
- Uhm.. Typ tack? sa jag.
- Vad? Säger bara att du inte är manlig. sa han.
- Tack?! sa jag lite irriterat.
- Uhm.. Typ tack? sa jag.
- Vad? Säger bara att du inte är manlig. sa han.
- Tack?! sa jag lite irriterat.
- De e lungt lille bror. sa han.
- Asså snacka inte med mej. sa jag surt och kollade ut genom fönstret.
- Asså snacka inte med mej. sa jag surt och kollade ut genom fönstret.
- Sa bara sanningen. sa han.
- K. sa jag drygt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Georg.
- Ja! sa jag surt.
- K. sa jag drygt.
- Måste ni alltid bråka?! sa Georg.
- Ja! sa jag surt.
- Asså shit.. sa han.
Det var tyst tills vi kom till studion. Vi gick in dit och där satt David och kollade massa papper som sist jag och Tom va här. Jag orkade inte bry mej så jag gick in i ett rum och satte mej i en soffa. Efter en liten stund så kom Tom in och satte sej brevid mej.
- Förlåt för de jag sa brorsan. sa han.
- Mm.. mumlade jag lite irriterat.
Det var tyst tills vi kom till studion. Vi gick in dit och där satt David och kollade massa papper som sist jag och Tom va här. Jag orkade inte bry mej så jag gick in i ett rum och satte mej i en soffa. Efter en liten stund så kom Tom in och satte sej brevid mej.
- Förlåt för de jag sa brorsan. sa han.
- Mm.. mumlade jag lite irriterat.
- Jag menar de. sa han.
- Okej. sa jag surt.
- Bill va inte sur. sa han och kollade ledset på mej.
- Varför inte?! Du klagar ju fan alltid på hur jag kör och allt! sa jag argt.
- Okej. sa jag surt.
- Bill va inte sur. sa han och kollade ledset på mej.
- Varför inte?! Du klagar ju fan alltid på hur jag kör och allt! sa jag argt.
- Vafan? Haru glömt bort att vi är brorsor eller?! De är meningen att vi ska vara jobbiga mot varann. sa han.
- Men du behöver inte överdriva. sa jag drygt.
- Men jag har ju fan redan sagt förlåt! sa han.
- Det spelar ingen fucking roll!! skrek jag argt och reste mej upp.
- Men du behöver inte överdriva. sa jag drygt.
- Men jag har ju fan redan sagt förlåt! sa han.
- Det spelar ingen fucking roll!! skrek jag argt och reste mej upp.
- Bill, va inte arg på mej. Jag mena inte ens något illa! sa han och reste sej upp han också.
- Och?! Jag bryr mej inte!! skrek jag.
- Förlåt.. sa han lågt och kramade mej.
- Släpp mej!! skrek jag och gick ut.
- Och?! Jag bryr mej inte!! skrek jag.
- Förlåt.. sa han lågt och kramade mej.
- Släpp mej!! skrek jag och gick ut.
Georg's perspektiv:
Tom hade gått in och för att säga förlåt till Bill. Några minuter senare kommer Bill ut ur rummet och var skit förbannad.
- Vad är de Bill? sa jag.
- Inget. sa han argt.
- Uhm.. Okej...? sa jag.
Jag gick in i rummet dom var i och Tom satt i en soffa och såg lite ledsen ut.
- Varför blev han så arg? sa jag och satte mej brevid han.
- För att jag driver om att han kör dåligt.. sa han ledset.
- Bara därför? sa jag.
- Typ inte.. Asså för att jag håller på och allt också. sa han och kollade ner i golvet.
- Aha.. Varför säger du inte förlåt då? sa jag.
- Jag har ju fucking gjort det redan! Men han blir ju bara arg på mej! sa han och började gråta.
- Typ inte.. Asså för att jag håller på och allt också. sa han och kollade ner i golvet.
- Aha.. Varför säger du inte förlåt då? sa jag.
- Jag har ju fucking gjort det redan! Men han blir ju bara arg på mej! sa han och började gråta.
- Oh.. Fan va seg han är som inte förlåter dej. sa jag.
- Jag vet.. syftade han.
- Ey, kom. Vi går och snackar med han. sa jag och drog med han upp.
- Men han hatar fan mej.. snyftade han.
- Nej det gör han inte. sa jag och vi gick ut.
- Jag vet.. syftade han.
- Ey, kom. Vi går och snackar med han. sa jag och drog med han upp.
- Men han hatar fan mej.. snyftade han.
- Nej det gör han inte. sa jag och vi gick ut.
Bill satt i en fotölj och såg skit pissed ut.
- Bill, förlåt. sa Tom och kramade han.
- Släpp mej. sa han argt.
- Förlåt då.. sa Tom och släppte han.
- Du är världens sämsta storebror, vet du de? sa han kallt.
- Ja, nu vet jag de.. sa han lågt och började gråta och sprang ut.
- Ja, nu vet jag de.. sa han lågt och började gråta och sprang ut.
- Det där var onödigt Bill. sa jag.
- Håller med. sa Gustav.
- När Tom gråter så betyder de att han är ledsen för de, förstår du inte de eller? sa jag.
- Vafan vet du om de?! sa Bill irriterat.
- Sluta Bill. Du vet att han är ledsen för det han gjorde, så varför kan du inte bara förlåta honom? sa jag.
- Håller med. sa Gustav.
- När Tom gråter så betyder de att han är ledsen för de, förstår du inte de eller? sa jag.
- Vafan vet du om de?! sa Bill irriterat.
- Sluta Bill. Du vet att han är ledsen för det han gjorde, så varför kan du inte bara förlåta honom? sa jag.
- Han är fan inte alls ledsen. Jag känner han bättre än dej. sa han drygt.
- Varför skulle han annars fucking gråta Bill?! sa Gustav argt.
- Varför skulle han annars fucking gråta Bill?! sa Gustav argt.
- Jag venne. sa han som om han inte brydde sej alls.
- Bill gå ut till Tom. sa jag.
- Du bestämmer inte över mej. sa han.
- Jo, nu gör jag de. sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Bill gå ut till Tom. sa jag.
- Du bestämmer inte över mej. sa han.
- Jo, nu gör jag de. sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Vad äre för fel att fucking gå och snacka med sin egen bror?! sa jag.
- Allt!! skrek han.
- Allt!! skrek han.
- Asså ni bor i samma hus och är med varann hela tiden och sen kan du inte ens gå ut och fucking snacka med han..? sa jag.
- Du vet inte hur jävla fucking cp störd han är!! skrek han.
- Du vet inte hur jävla fucking cp störd han är!! skrek han.
- Om de är någon som är störd nu så är det du. sa jag.
- Håll käften!! skrek han och slog mej i ansiktet.
- Håll käften!! skrek han och slog mej i ansiktet.
- Vafan?! sa jag irriterat.
Jag gick ut och såg Tom sitta på en bänk och röka. Jag satte mej brevid han.
- Jag hatar din bror. sa jag surt.
- Varför? snyftade han.
- För att han fucking slog mej i ansiktet. sa jag irriterat.
- Jävla idiot. sa han.
- Jag?! sa jag förvånat.
- Nej? Bill. sa han.
Jag gick ut och såg Tom sitta på en bänk och röka. Jag satte mej brevid han.
- Jag hatar din bror. sa jag surt.
- Varför? snyftade han.
- För att han fucking slog mej i ansiktet. sa jag irriterat.
- Jävla idiot. sa han.
- Jag?! sa jag förvånat.
- Nej? Bill. sa han.
- Aha.. Jag sa bara till han att gå ut och snacka med dej och sen blev han pissed. sa jag.
- Han är fan helt jävla fucking cp störd. sa han.
- Han sa samma sak om dej. sa jag.
- Han är fan helt jävla fucking cp störd. sa han.
- Han sa samma sak om dej. sa jag.
- Jag har fan inte ens gjort han något och sen snackar han skit om mej och allt. sa han surt.
- Mm.. mumlade jag och då kom Bill ut.
- Förlåt Tom.. sa han och kramade Tom.
- Mm.. mumlade jag och då kom Bill ut.
- Förlåt Tom.. sa han och kramade Tom.
- De är lugnt brorsan. sa Tom och kramade tillbaks.
- Säkert? sa han.
- Ja. sa Tom.
- Säkert? sa han.
- Ja. sa Tom.
- Bra. Förlåt för att jag slog dej Georg. sa han.
- Lugnt. sa jag.
- Lugnt. sa jag.
- Säkert? De gjorde inte så ont va? sa han.
- Lite. sa jag.
- De va inte meningen.. Jag blev bara så arg.. sa han.
- Lite. sa jag.
- De va inte meningen.. Jag blev bara så arg.. sa han.
- Jag vet. sa jag.
- Kom vi går in. sa Tom.
- Kom vi går in. sa Tom.
Vi alla gick in i igen.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne.. sa Tom.
- Jag känner för att jobba. sa Bill.
- Okeej, då jobbar vi väl då. sa han.
Jag gick och hämtade min bas, Tom hämtade en av sina gitarrer, Gustav satte sej vid trummorna och Bill satte sej i en fotölj. Bill behövde ju dirket inte göra så mycket.
- Jag är avis på dej Bill. Jävligt avis. sa Tom.
- Varför? sa han.
- För att du typ inte behöver göra ett skit. sa Tom.
- Va? Jag gör ju fan minst lika mycket som ni. sa han.
- Nej? Du behöver fan inte bära med dej något på tunér och så. sa jag.
- Whatever.. sa han.
- Whatever.. sa han.
- Jag kan bli sångare istället. sa Tom.
- Hahahahaha lycka till. sa han.
- Jag menar allvar. sa Tom.
- Hahahahaha lycka till. sa han.
- Jag menar allvar. sa Tom.
- Haha vill du att vi ska göra en duett eller?! sa han och garvade ihjäl sej.
- Näe, jag menar att jag ska ta över ditt jobb. sa Tom.
- Näe, jag menar att jag ska ta över ditt jobb. sa Tom.
- Vafan..? Du vågar ju inte ens sjunga inför mej. sa han.
- Jo.. sa Tom.
- Göre då. sa han.
- Men dom är här. sa Tom och kollade på mej och Gustav.
- Jo.. sa Tom.
- Göre då. sa han.
- Men dom är här. sa Tom och kollade på mej och Gustav.
- Och? sa han.
- De är pinsamt.. sa Tom.
- Vafan.. sa han.
- Eyy, Gustav. Vi går så han kan våga sjunga. sa jag och flina.
- Haha okeej. skratta Gustav och vi gick till ett annat rum.
Tom's perspektiv:
- De är pinsamt.. sa Tom.
- Vafan.. sa han.
- Eyy, Gustav. Vi går så han kan våga sjunga. sa jag och flina.
- Haha okeej. skratta Gustav och vi gick till ett annat rum.
Tom's perspektiv:
Bill stod och väntade på att jag skulle börja sjunga men jag ville inte.
- Asså.. Uhm... sa jag.
- Vad? Är du rädd? sa han och flinade.
- Asså.. Uhm... sa jag.
- Vad? Är du rädd? sa han och flinade.
- Nej.. Men jag brukar inte sjunga så... sa jag.
- Sjung typ Durch den Monsun bara? sa han.
- Sjung typ Durch den Monsun bara? sa han.
- Eh.. Jag har glömt bort hur den går. sa jag.
- Nej de har du inte. Du säger bara så för att slippa sjunga. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Jo. Jag känner dej Tom. sa han.
- Nej de har du inte. Du säger bara så för att slippa sjunga. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Jo. Jag känner dej Tom. sa han.
- Men asså jag kan sjunga men det är pinsamt. sa jag.
- Sjung bara. Det är ändå bara jag här. sa han.
- Men det är pinsamt iallafall. sa jag.
- Hur fan skulle du kunna ta över mitt jobb om du inte ens kan sjunga när bara jag är här? sa han.
- Jag vill inte ta över ditt jobb.. sa jag.
- Du sa ju de? sa han.
- Ja.. Men jag vill inte nu.. sa jag.
- Sjung bara. Det är ändå bara jag här. sa han.
- Men det är pinsamt iallafall. sa jag.
- Hur fan skulle du kunna ta över mitt jobb om du inte ens kan sjunga när bara jag är här? sa han.
- Jag vill inte ta över ditt jobb.. sa jag.
- Du sa ju de? sa han.
- Ja.. Men jag vill inte nu.. sa jag.
- Okej..? sa han.
- Eller jo. sa jag.
- Ska du bestämma de eller..? sa han.
- Okej. Asså om jag sjunger så får jag ta över ditt jobb? sa jag.
- Beror på om du vågar och om du sjunger bra. sa han.
- Allvarligt? sa jag.
- Vafan nej? Du kommer aldrig att få ta över mitt jobb. Sjung bara ändå. sa han.
- Okej.. Men skratta inte. sa jag.
Jag tog ett djupt andetag och började sjunga en del av Durch den Monsun.
- Eller jo. sa jag.
- Ska du bestämma de eller..? sa han.
- Okej. Asså om jag sjunger så får jag ta över ditt jobb? sa jag.
- Beror på om du vågar och om du sjunger bra. sa han.
- Allvarligt? sa jag.
- Vafan nej? Du kommer aldrig att få ta över mitt jobb. Sjung bara ändå. sa han.
- Okej.. Men skratta inte. sa jag.
Jag tog ett djupt andetag och började sjunga en del av Durch den Monsun.
Ich muss durch den Monsun
Hinter die Welt
Ans Ende der Zeit
Bis kein Regen mehr fällt
Gegen den Sturm
Am Abgrund entlang
Und wenn ich nichtmehr kann
Denke ich daran
Irgendwann laufen wir zusammen
Weil uns einfach nichts mehr halten kann
Durch den Monsun
Ich muss durch den Monsun
Hinter die Welt
Ans Ende der Zeit
Bis kein Regen mehr fällt
Gegen den Sturm
Am Abgrund entlang
Und wenn ich nichtmehr kann
Denke ich daran
Irgendwann laufen wir zusammen
Durch den Monsun
- De va ju fan skit bra! Varför tycker du att det är pinsamt för? sa han.
- För att det är det.. sa jag.
- Nej? Det va fan grymt Tom! sa han och log stort.
- De va ju fan skit bra! Varför tycker du att det är pinsamt för? sa han.
- För att det är det.. sa jag.
- Nej? Det va fan grymt Tom! sa han och log stort.
- Haha tack. sa jag och log lite.
- Seriöst du borde sjunga en låt med mej på scenen. sa han.
- Va? Nej aldrig! sa jag.
- Varför? sa han.
- Seriöst du borde sjunga en låt med mej på scenen. sa han.
- Va? Nej aldrig! sa jag.
- Varför? sa han.
- Jag vågar fan inte sjunga för så många människor. sa jag.
- Du sjunger ju ändå i bakgrunden? sa han.
- Men det är inte samma sak.. sa jag.
- Men vi kan väl sjunga en låt tillsammans, snälla? bad han.
- Beror på vilken. sa jag.
- In die nacht. sa han.
- Du sjunger ju ändå i bakgrunden? sa han.
- Men det är inte samma sak.. sa jag.
- Men vi kan väl sjunga en låt tillsammans, snälla? bad han.
- Beror på vilken. sa jag.
- In die nacht. sa han.
- Uhm.. Okej då. sa jag.
- Yey. Nu kan hela världen få veta hur bra Tom Kaulitz sjunger. sa han och log.
- Hahaha. skrattade jag.
- Yey. Nu kan hela världen få veta hur bra Tom Kaulitz sjunger. sa han och log.
- Hahaha. skrattade jag.
Exakt då så kom Georg och Gustav.
- Du sjöng as bra Tom! sa Georg.
- Lyssnade ni?!! skrek jag.
- Ja..? sa Gustav.
- Fan vad pinsamt asså... sa jag.
- Varför? sa Georg.
- För att det är det. sa jag.
- Det var grymt iallafall. Och det kommer bli fett awesome när ni sjunger In die nacht. sa Gustav.
- Varför? sa Georg.
- För att det är det. sa jag.
- Det var grymt iallafall. Och det kommer bli fett awesome när ni sjunger In die nacht. sa Gustav.
- Viisst? sa Bill.
- Men vafan... sa jag.
- Men vafan... sa jag.
- Vad? sa Georg.
- Jag kommer skämmas ihjäl. Alla kommer ba: BUUUUUUUUUUU!!!!, sen kommer dom kasta massa saker på mej. sa jag.
- Jag kommer skämmas ihjäl. Alla kommer ba: BUUUUUUUUUUU!!!!, sen kommer dom kasta massa saker på mej. sa jag.
- Nej? Alla fans älskar ju dej. Plus så sjunger du as bra! sa Bill.
- Men... sa jag.
- Men? sa dom.
- Asså jag kommer skämmas ihjäl.. sa jag.
- Varför?! sa Bill.
- För att jag inte är van vid att sjunga. sa jag.
- Spela roll? Du är fan grym Tom. sa han.
- Nääe. sa jag.
- Jo. sa han och log.
- Men... sa jag.
- Men? sa dom.
- Asså jag kommer skämmas ihjäl.. sa jag.
- Varför?! sa Bill.
- För att jag inte är van vid att sjunga. sa jag.
- Spela roll? Du är fan grym Tom. sa han.
- Nääe. sa jag.
- Jo. sa han och log.
- Okej då.. suckade jag.
Vi jobbade i några timmar och sen orkade vi inte mer så vi åkte hem. Georg släppte av oss hemma och sen åkte han och Gustav vidare och vi gick in i huset. Bill gick in i köket och jag följde efter han.
Mamma stod och lagade mat och när jag kände lukten märkte jag hur hungrig jag var.
- Maammaaaa? sa han.
- Haha vad är det gubben? sa hon.
- Vet du vad Tom ska göra? sa han och log.
- Nej, vadå? sa hon och kollade på mej.
- Sjunga In die nacht med han på en konsert.. sa jag.
Vi jobbade i några timmar och sen orkade vi inte mer så vi åkte hem. Georg släppte av oss hemma och sen åkte han och Gustav vidare och vi gick in i huset. Bill gick in i köket och jag följde efter han.
Mamma stod och lagade mat och när jag kände lukten märkte jag hur hungrig jag var.
- Maammaaaa? sa han.
- Haha vad är det gubben? sa hon.
- Vet du vad Tom ska göra? sa han och log.
- Nej, vadå? sa hon och kollade på mej.
- Sjunga In die nacht med han på en konsert.. sa jag.
- Ärligt? Vad kul. sa hon och log.
- Mm.. mumlade jag och då började min mage kurra skit högt.
- Haha är du hungrig? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Maten är snart klar. sa hon och log.
- Mm.. mumlade jag och då började min mage kurra skit högt.
- Haha är du hungrig? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Maten är snart klar. sa hon och log.
- Okej. sa jag och gick.
Jag gick upp till Steffies rum för att kolla om hon var där och de va hon. Hon satt på sängen och snackade i telefon. Jag gick och satte mej på sängkanten och kollade på henne tills hon la på.
- Vem var det? sa jag.
Jag gick upp till Steffies rum för att kolla om hon var där och de va hon. Hon satt på sängen och snackade i telefon. Jag gick och satte mej på sängkanten och kollade på henne tills hon la på.
- Vem var det? sa jag.
- En kompis. sa hon.
- Okej..? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och drog ner mej i sängen.
- Okej..? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och drog ner mej i sängen.
- Du sa ju att du inte ville fortsätta sen. sa jag.
- Vem sa att jag hade tänkt att ligga med mej nu? sa hon.
- Jag. sa jag och kysste henne på halsen.
- Vem sa att jag hade tänkt att ligga med mej nu? sa hon.
- Jag. sa jag och kysste henne på halsen.
- Asså Tom.. sa hon lite klagandes.
- Bara lite tills det är mat? Mamma sa att det snart är klart.. sa jag och fortsatte.
- Bara lite tills det är mat? Mamma sa att det snart är klart.. sa jag och fortsatte.
- Nej, jag vill inte. sa hon.
- Snälla? bad jag.
- Nej. sa hon och satte sej upp.
- Snälla? bad jag.
- Nej. sa hon och satte sej upp.
- Varför drog du ner mej brevid dej från första början då? sa jag.
- För att jag bara ville ligga brevid dej. sa hon.
Jag suckade och väntade på att mamma skulle ropa att det var mat. Efter kanske 5min gjorde hon det och jag gick ner utan att bry mej om Steffie gick efter.
- För att jag bara ville ligga brevid dej. sa hon.
Jag suckade och väntade på att mamma skulle ropa att det var mat. Efter kanske 5min gjorde hon det och jag gick ner utan att bry mej om Steffie gick efter.
När jag kom ner till köket så satte jag mej vid köksbordet och började äta. Efter några sekunder kom Steffie och satte sej brevid mej.
- Är du sur? sa hon.
- Nej. sa jag utan att kolla på henne.
- Du verkar skit sur. sa hon lite irriterat.
- Okej. sa jag kort och kollade fortfarande inte på henne.
*Efter middan*
Jag gick upp till mitt rum och satte mej på sängen. Några minuter senare knackade det på dörren och Steffie kom in.
- Ärligt, du är fan sur. Man märker det skit tydligt. sa hon och satte sej mitt emot mej.
*Efter middan*
Jag gick upp till mitt rum och satte mej på sängen. Några minuter senare knackade det på dörren och Steffie kom in.
- Ärligt, du är fan sur. Man märker det skit tydligt. sa hon och satte sej mitt emot mej.
- Typ. sa jag bara.
- Varför? sa hon.
- Vad tror du? sa jag.
- Asså det känns som att det är det ända du vill ha av mej. sa hon ledset och gick ut.
- Varför? sa hon.
- Vad tror du? sa jag.
- Asså det känns som att det är det ända du vill ha av mej. sa hon ledset och gick ut.
Jag suckade lite och gick efter henne.
- Steffie, det är inte så. sa jag och tog tag i hennes arm.
- Det äre visst.. sa hon och blev tårögd.
- Nej.. sa jag och kramade henne.
- Jo.. sa hon och började gråta.
- Nej.. sa jag och kramade henne.
- Jo.. sa hon och började gråta.
- Jag lovar att de inte är så. sa jag och såg henne i ögonen.
- Lova? snyftade hon.
- Jag lovar. sa jag och kysste henne.
- Jag älskar dej Tom.. sa hon och kramade mej hårt.
- Jag älskar dej med Steffie. sa jag.
- Lova? snyftade hon.
- Jag lovar. sa jag och kysste henne.
- Jag älskar dej Tom.. sa hon och kramade mej hårt.
- Jag älskar dej med Steffie. sa jag.
- Vad ska vi göra? sa hon efter en liten stund.
- Jag vet inte. Något. sa jag.
- Jag vet inte. Något. sa jag.
- Som..? sa hon.
- Hm... Vi kan gå ut. sa jag och drog med henne ner.
- Hm... Vi kan gå ut. sa jag och drog med henne ner.
Kommentarer
Trackback
