KaulitzNoveller

Jag och Bill satt inne på mitt rum och snackade lite random stuffs. Efter ett litet tag började jag as garva.

- Hahaha vafan äre med dej nu då? skrattade han.
- Hahaha kom bara och tänka på 2007. skrattade jag.
- Haha varför? sa han.
- Hahaha jag venne. skratta jag.
- Haha vafan? sa han.
- Intervjuaren: "Can you guys teach me something in german?" Du: "Something in german?" Intervjuaren: "Yes" Tom: "Zeig mir deine pflume" Intervjuaren: "Is that a curse word? Do we have to believe it?" Tom: "No no, it's like..." Du: "It's like, it's like Hey sunshine!". sa jag.

- Haha hur fan kan du bara komma att tänka på de helt sådär? sa han och skrattade lite.
- Vi snackade ju ändå bara om random stuffs, så jag måste väl få vara lite random själv? Jag vet inte hur jag kom på de.. sa jag.
- Hahaha vafaan? sa han.
- Lol. sa jag och kysste han länge.

- Du är för söt asså. sa han efter kyssen.
- Näe.. sa jag.
- Jo. sa han och kramade mej.
- Vad ser du egentligen hos mej? Jag menar, alla hatar fan mej... sa jag.

- Ingen hatar dej? Jag fucking älskar dej för den du är. Du är fan as fin, schysst och allt! sa han.
- Nej det är jag inte.. sa jag.
- Jo det är du visst. Varför säger du så för? sa han.
- För att det är sant.. sa jag.
- Nej det är det inte. sa han.
- Jo.. sa jag.
- Nej, sluta. Du är fan underbar, säg inte så. sa han.

- Jo. sa jag lågt och började nästan gråta.
- Jag älskar dej Emmy, och jag kommer alltid att göra det. sa han och började gråta lite.

- Jag älskar dej med Bill. Du är min och bara min. sa jag och började gråta och kramade han länge.
- Ja det är jag. Och du är bara min. snyftade han och kysste mej.

- För mej är du perfekt. Vill att du ska veta de. sa han sen.

Jag svarade inte utan gosade in mej i hans famn istället. Exakt då kom Tom och Steffie in.

- Shit vad har hänt? sa Tom förvånat.
- Inget.. snyftade jag.

- Jo, något är de. sa han.
- Men inget.. snyftade jag.
- Hon tycker att alla hatar henne och att hon är ful och allt.. sa Bill lågt.
- Vafan äre för fel på dej?! Nämn en fucking människa som fucking hatar dej din ass!! sa Steffie.
- Du.. sa jag lågt.
- Vafan nej?! Aldrig! Du är min syster jag kan inte hata dej. sa hon.

- Jo de kan du.. snyftade jag.
- Varför skulle hon hata dej? Ni är fan systrar. Och plus så är du het som fan. sa Tom och Steffie kollade surt på han.
- Hon är min Tom. sa Bill surt.
- Ja, och du ska hålla käften! sa Steffie argt till Tom.

- Asså förlåt för att jag försöker muntra upp henne. sa Tom liiite irriterat.
- K. sa hon surt.

- Jag gör ju fan tydligen inget bra. sa han och gick.

Steffie suckade och gick efter han och Bill la sej ner i sängen. Jag la mej brevid han och la huvudet på hans bröst.

- Din bror tycker att jag är het. sa jag efter ett tag och flinade lite.
- Han kan dra åt helvete. sa Bill lite surt.
- Ska du också bli sur nu eller? sa jag.
- Men du är min! Han får inte säga att du är het. Det är bara jag som får det. sa han.
- Tare lugnt, jag kommer inte lämna dej eller något sånt för Tom. Sen har han Steffie också. sa jag.

- Mmm.. Men ändå. sa han.
- Jag älskar dej Bill. sa jag efter en stund.
- Jag älskar dej med. sa han och kysste mej.
- Bra att veta. sa jag och log efter kyssen.

Steffie's perspektiv:

Tom gick in till sitt rum och smällde igen dörren hårt. Jag gick och öppnade och han stod och kastade saker i golvet.

- Tom..? sa jag försiktigt.
- Vad?! sa han argt.

- Varför är du så arg? sa jag lågt.
- För att jag aldrig gör någonting rätt enligt dej!! sa han argt.

- Jo.. Men asså.. sa jag.
- Asså?! sa han argt.
- Jag venne.. sa jag lågt.
- Asså dra bara! sa han argt.
- Tom snälla va inte arg på mej.. sa jag och började nästan gråta.
- Jo!! skrek han argt.
- Förlåt.. sa jag och började gråta.

- Prata inte med mej. sa han irriterat.
- Snälla va inte arg.. snyftade jag.
- Gå! sa han irriterat.

- Nej.. Snälla va inte arg på mej bara? sa jag och gick lite närmare han.
- Steffie gå! Jag slår dej seriöst om du inte går! sa han argt.
- Nej det gör du inte. sa jag och gick fram och kramade han.

- Jag fucking varnar dej Steffie. Fucking släpp mej och gå. sa han argt.
- Nej. sa jag.
- Släpp mej! sa han argt och slog mej skit hårt i ansiktet.
- Aj!!!! skrek jag och började gråta.
- Gå!! skrek han argt.

Jag sprang in till Emmy och hon och Bill låg och kysstes.

- Emmy.. sa jag och fortsatte gråta.
- Vad har hänt?! sa hon och satte sej hastigt upp.
- T-Tom slog me-ej. sa jag och grät ännu mer.
- VAAH?!!! skrek dom.

- Ja.. snyftade jag och torkade bort tårarna.
- Jävla idiot!! skrek Bill argt och gick ut.
- Fan, varför gjorde han så?! sa Emmy och kramade mej.

- För att han var as arg.. Så jag gick fram och kramade han och så sa han och att skulle slå mej och jag inte gick.. snyftade jag.
- Vad fan äre för fel på han?! sa hon argt.
- Jag vet inte.. snyftade jag.
- Kom. sa hon och drog med mej till Toms rum.
- Emmy jag vill inte.. snyftade jag.
- Jo, kom. sa hon och vi gick in.

När vi kom in i Toms rum så stod han och Bill och snackade och man kunde tydligt se att Tom fortfarande var as arg..

- Du kan fan inte slå henne sådär! sa Bill och han var också skit arg.
- Kan jag fan visst!! skrek Tom argt.
- Nej det kan du inte! Fan hon menade inte ens något illa! sa han.

- Låt mej bara va. sa Tom.
- Nej. Du ska be om ursäkt. sa han.
- Fan heller. sa Tom och slängde sej på sängen.

Först då märkte dom att vi stod där.

- Vafan gör du här?! Dra!! sa Tom argt till mej.

- Tom, snälla va inte arg på mej.. sa jag lågt och började gråta.
- Gåå!! skrek han.
- Snälla.. bad jag.
- Fattar du trögt eller?! Gå!!! skrek han argt.

Jag sprang till mitt rum och slängde mej på sängen och började stor gråta. Jag ville verkligen inte att Tom skulle vara arg på mej.. När jag hade slutat att gråta så mycket så gick jag och bytte om och så och gick och la mej.

*Mitt i natten*

Jag vaknade och kunde inte somna om.. Jag kunde inte sluta tänka på Tom. Jag gick upp ur min säng och sen gick jag in till Toms rum. Han låg och sov och jag stod och tänkte en lång stund på om jag skulle gå och lägga mej brevid han. Tillslut så gjorde jag de bara.

Efter någon minut senare la han armen om mej och mumlade något i sömnen men jag kunde inte höra vad de va. Lite senare somnade jag.

*Nästa morgon*

När jag vaknade kollade Tom argt på mej..

- Varför är du här?! sa han.
- Uhm... Jag kunde inte sova.. sa jag lågt.

- Kan du bara inte låta mej va? Jag är fan inte på humör för att snacka med dej. sa han irriterat.
- Förlåt.. sa jag och satte mej upp brevid han.

- Asså gå. sa han surt.

- Okej.. sa jag lågt och reste mej upp.

- Jag älskar dej Tom. sa jag när jag öppnade dörren.
- Göru inte alls. sa han.
- Jo det gör jag. sa jag.

- Visst du "älskar" mej. sa han lite irriterat.

- Vafan Tom? Varför säger du så för?! Du vet fan att jag älskar dej! sa jag och kände mej skit sårad för att han sa så.

- Om du älskar mej så skulle inte du bli sur på mej för att jag försöker att muntra upp din syrra. sa han surt.

- Asså förlåt Tom! Det kändes bara som att du hellre skulle vilja ha Emmy än mej.. sa jag lågt och började gråta.

- Varför skulle jag vilja ta min brorsas tjej? sa han lite argt.

- Jag vet inte. grät jag.

- K. sa han drygt.

- Tom snälla va inte arg på mej.. sa jag och grät ännu mer.

- Svårt att inte vara de. sa han.

- Snälla förlåt.. Jag hatar när du är arg på mej.. Det får mej att känna mej världelös. sa jag lågt.

- Får jag..? sa han.

- Ja. sa jag och började gråta igen.

- Fan också.. sa han lågt.
- Jag älskar dej mest av allt Tom.. snyftade jag.

- Göru? sa han.

- Ja? sa jag.

- Okej.. sa han tyst och tittade ner.

- Du älskar inte mej va? sa jag lågt.

- Jag venne.. sa han.

- Okej.. sa jag och sprang ut gråtandes.

När Steffie sprang ut så tänkte jag gå efter henne och trösta henne eller något men orkade inte.. Va så jävla arg.

Efter ett tag kom Bill in och såg as arg ut.

- Vafan har du gjort?! sa han argt.

- Vadå? sa jag.

- Steffie fucking gråter och vägrar säga vad det är! Säg vafan du har gjort! sa han.

- Orka. sa jag.

- Fucking säg!! skrek han.

- Varför då? Du ska ändå inte lägga dej i. sa jag.

- Säg bara! sa han argt.

- Nej. sa jag.

- Varför?! sa han irriterat.

- För att du inte ska fucking bry dej! sa jag.

- Jo?! Du fick ju henne att fucking gråta! sa han argt.
- Inte mitt problem. sa jag.

- Jo det är det! skrek han.

- K. Gå bara. sa jag.

- Inte förns du säger vad fan du har gjort! sa han argt.

- Kommer iallafall inte att säga till dej. sa jag och gick in i badrummet.

Jag tog en dusch och sen gick jag och klädde på mej. Efter det gick jag till Steffies rum för att kolla om hon var där, men det var hon inte. Så jag gick till Emmys rum och hon, Bill och Steffie satt där. Steffie satt och grät medans Bill och Emmy försökte trösta henne.

- Vad vill du Tom? sa Bill drygt.
- Snacka med Steffie...? sa jag.

- Snacka då. sa han.
- Om ni går. sa jag.
- Det är mitt rum. sa Emmy.

- Men kan ni snälla bara gå så jag kan snacka med henne? sa jag.

- Okej. suckade dom och gick ut.

- Vad vill du snacka om? snyftade Steffie.
- Asså förlåt för att jag blev så arg.. sa jag.

- Det hjälper inte mot vad jag är så ledsen för.. snyftade hon.

- Vad äre då? sa jag och satte mej vid henne.

- Att du sa att du inte visste om du älskar mej.. sa hon och började stor gråta.

- Förlåt... Men jag vet faktiskt inte om jag gör de längre.. sa jag.
- Då kan du ju fan gå. Det är ingen hjälp till att du säger så.. sa hon.

- Men jag vill inte att du gråter. sa jag och la armen om henne.
- Kej. sa hon och tog bort min arm.

- Asså jag försöker att trösta dej men tydligen så får jag inte de.. sa jag.

- Så du försöker trösta mej genom att säga att du inte vet om du älskar mej? sa hon.

- Tycker du att jag ska ljuga för dej eller? sa jag.

- Nej.. sa hon lågt.

- Dåså. sa jag.

- Jag älskar dej Tom. sa hon och började gråta skit mycket och kramade mej hårt.

- Mmm.. mumlade jag och kramade henne tillbaks.

Vi satt så en stund tills hon släppte mej och gick ut.

*Några dagar senare*

Jag och Steffie hade inte pratat med varann sen hon satt inne hos Emmy och Bill och grät. Idag skulle jag och Bill åka hem till L.A.

Jag gick till Steffies rum. Hon satt på sängen med datan i knät. Jag gick och satte mej brevid henne.

- Ville bara säga hejdå. sa jag.
- Okej. sa hon utan att kolla på mej.

- Hoppades liksom på att du ville säga hejdå till mej också. sa jag.

- Aha, okej. sa hon och kollade fortfarande inte på mej.

- Är du arg på mej? sa jag.

- Venne. sa hon och ryckte på axlarna.

- Det vet du väl visst? sa jag.

- Jag vet det lika mycket som om du vet om du älskar mej eller inte. sa hon surt.

- Asså jag tappade bara känslor för dej. sa jag.
- Mm.. Det är det man brukar göra när man inte älskar någon längre. sa hon drygt.

- Jag tappade ju känslor för dej innan jag slutade älska dej.. sa jag.

- Kärlek betyder fan lika mycket för dej som Katy Perry. Du är fan bara ute efter sex. sa hon surt.

- För mej så är ju sex den viktigaste delen av ett förhållande så.. sa jag.
- Jag vet. Du har sagt det. sa hon.

- Har jag? sa jag.

- I en fucking intervju ditt sär barn. sa hon irriterat.

- Uhm okej... sa jag.
- Ska du inte dra nu eller?! sa hon irriterat.
- Jo. Säg hejdå till mej först. sa jag.

- Hejdå. sa hon drygt.

- Hejdå. sa jag och kramade henne och kysste henne på kinden.

- Rör mej inte. sa hon surt.

- Jo, tänk om de här är sista gången vi ses? sa jag.
- Mhm.. mumlade hon.

- Men skaru inte med till flygplatsen? Emmy ska ju de.. sa jag.

- Nej. sa hon.

- Varför? sa jag ledset.

- Varför skulle jag? sa hon.
- För att jag vill de. sa jag.

- Asså du tror fan att jag tänker göra fucking allt för dej eller något. sa hon irriterat.

- Nej? Jag vill bara att du följer med dit. sa jag.

- Okej, men jag tänker inte följa med. sa hon.

- Jo de tänker du. sa jag och stängde ner hennes data.
- Vafan göru?! sa hon irriterat.

- Du ska följa med. sa jag och ställde mej upp och bar ner henne till hallen.

Hela vägen till hallen slog hon mej på ryggen och skrek åt mej. När kom ner så stod Bill och Emmy i hallen och kollade irriterat på mej.

- Vad..? sa jag.
- Vafan hålleru på med? sa Bill lite irriterat.
- Släpp ner mej!!! skrek Steffie.
- Inget. Nej de tänker jag inte göra. sa jag.
- Om hon inte vill följa med så kan du ju fan inte tvinga henne. sa han irriterat.
- Men jag vill inte åka om inte hon åker med till flygplatsen. sa jag.

- Asså låt henne bara va.. suckade Emmy.
- Jag ska om hon följer med till flygplatsen. sa jag.
- Asså gud.. sa hon.
- Släpp bara ner mej! sa Steffie surt.
- Nej! sa jag.

- Släpp bara ner henne? Hon har redan lidigt tillräckligt på grund av dej. sa Emmy.
- Jag har ju fan inte ens gjort henne något?! sa jag.

- Jo? sa hon.
- Vad fan har jag gjort då?! sa jag.
- Du va fan as arg på mej för typ ingen riktig anledning och sen fick du mej att börja gråta och allt! sa Steffie.

- Asså förlåt! sa jag.

- Och jag fucking hatar dej för de, så släpp bara ner mej!! sa hon irriterat och slog hysteriskt på min rygg.

- Vafan sluta!! sa jag.

- Om du fucking släpper ner mej!! skrek hon.

- Nej! Du ska fucking med!! sa jag.
- Asså jag orkar inte med att höra på er två. Vi väntar i bilen så länge. sa Bill och han och Emmy gick ut.

- Du älskar mej fortfarande va? sa jag och släppte ner henne.
- Jag vet inte längre. sa hon kallt.

- Jag tror att du gör de. sa jag.
- K. sa hon drygt.

- Följ bara med till flygplatsen? sa jag och log lite snett.
- Nej. sa hon.

- Snälla? bad jag.

- Om du inte ens har någon känslor kvar för mej, varför vill du då att jag ska följa med till flygplatsen? sa hon lite surt.
- För att jag inte vill lämna de så här. Att du är as arg på mej och de. sa jag.
- Det kommer inte förändras bara för att jag följer med. sa hon.

- Vi får väl se. sa jag.
- De kommer inte de. sa hon.
- Hur vet du de? sa jag.
- Jag bara vet de. sa hon.
- Snälla följ bara med.. sa jag.

- Okej då. suckade hon irriterat.

- Tack. sa jag och kramade henne.

Vi gick ut till bilen och satte oss i baksätet. Jag la min arm över hennes axlar hela tiden men hon tog bort den.

- Rör mej inte Tom. sa hon surt.

- Jo. sa jag och la armen över hennes axlar igen.
- Varför beter du dej som om vi är tillsammans? sa hon lite irriterat.
- Vi är ju de..? sa jag.

- Nej? sa hon.
- Ingen av oss har ju gjort slut? sa jag.

- Det är slut. sa hon.

- Varför? sa jag.
- Du har ju fan ändå inga fucking känslor för mej längre, så varför ska vi vara tillsammans då? sa hon.

- Men om vi är tillsammans så kanske jag får känslor för dej igen. sa jag.
- Mm.. Eller hur. sa hon.

- Ja? sa jag.
- Tror inte de. sa hon drygt.

- Vi kan väl ge de en chans? sa jag.
- Nej Tom. sa hon.

- Varför inte? sa jag.
- För att jag inte tror att du kommer få några känslor för mej iallafall. sa hon.

- Jo det kommer jag. sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.

- Kom igen? sa jag.
- Kanske. sa hon.

- Snälla? Ge det en chans? sa jag.

- Men jag venne.. sa hon.
- Snälla? bad jag.

- Du kommer ju ändå åka till L.A nu och allt... sa hon.
- Men ni kan följa med? sa jag.

- Jag har ju fan inga saker med eller något. sa hon.
- Man kan köpa där borta. sa jag.
- Jag har inga pengar med mej, inget pass, ingen data, ingen mobil eller laddare eller något! sa hon.

- Jag har pengar, så du kan köpa. Och så åker vi privat plan så man behöver inget pass. sa jag.

- Men jag behöver min mobil? Och laddare och allt. sa hon.

- Vi kan ju köpa allt skit där borta? sa jag.
- Men nej.. Jag vill ha mina saaaker. sa hon.

- Men vafan.. Då åker vi fan och hämtar dom då. sa jag.

- Men jag vet inte om jag vill ge dej en chans.. sa hon.

- Kom igen? sa jag.

- Okej då.. sa hon.

- Yes! sa jag och kramade henne.

- Mmm.. mumlade hon utan att krama tillbaks.

Vi sa till Bill att vända. Han suckade irriterat men åkte tillbaks.

När vi kom dit gick Steffie och hämtade sina grejer.

- Emmy? sa jag.

- Mm.. mumlade hon.

- Kan inte du också följa med? sa jag.

- Typ.. Eller jag venne. sa hon.
- Snälla? sa jag.

- Jag venne.. sa hon.

- För min skull? sa jag.

- Okej.. sa hon och gick ut ur bilen.

Efter en lång stund så kom Emmy och Steffie tillbaka och la in sina grejer i bilen. Sen så satte dom sej i bilen och jag körde.

*Framme i L.A*

När vi kom hem gick vi in och la upp alla väskor på rummen. Efter det gick jag och Emmy ut med hundarna.