KaulitzNoveller

1. Camilla 2. Angelika 3. Tom 4. Bill 5. Gustav 6. Georg 7. David Jost

Camilla's perspektiv:

*En månad senare*

En månad hade gått. Och de va alltså en månad kvar tills jag skulle bli mamma. Tom och Bill skulle behöva åka ner till Tyskland om en vecka hade deras manager sagt.. Jag hade snackat med Tom om att ge barnet till ett par som kan ta hand om de. Han hade sagt att de kanske va en bra idé och att vi skulle göra de om jag ville.

Vi satt i min säng och hade nyss snackat om vad vi skulle göra och så.. Men nu var de typ helt tyst..

- Tom? sa jag.
- Aa? sa han.
- Kommer du hit när barnet föds? sa jag.
- Uhm.. jag vet inte.. sa han.
- Snälla? sa jag.
- Asså jag vet inte när vi kommer till Sverige på vår tour.. sa han.

Jag blev faktiskt ganka ledsen. Han är ju liksom pappan till barnet och han kanske inte ens kommer? Känner mej djupt dissad av han..

- Okej.. sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Camilla.. Snälla förlåt, jag ska försöka komma. Jag lovar! sa han och kysste mej och kramade om mej.
- Jag älskar dej Tom. sa jag och kände en tår rinna ner för kinden.
- Jag älskar dej också Camilla. sa han och kysste mej igen.

Vi satt på sängen och allt blev tyst.. Tills Bill och Angelika kom in.

- Vill ni göra nåt? frågade Angelika och hade mascara och allt i hela facet.
- Omg va fan har hänt?! Aaa visst. sa jag.
- Jag börja grina när vi kom in på samtalet Dom ska tillbaks till Tyskland om en vecka. sa hon.
- Aha.. Kom vi går in i badrummet och tvättar bort de. sa jag.

Vi gick in i badrummet och stängde dörren.

- Jag vill inte att dom ska åka igen! sa hon och började gråta.
- Inte jag helller. Men vi måste acceptera att dom inte kan va med oss hela tiden. De är svårt men dom ju ändå kändisar.. sa jag och började gråta jag också.
- Kommer ni ut snaaart? sa Tom utifrån.
- Snart. sa jag och torkade tårarna.

Vi tog bort sminket och sen gick vi ut. Tror dom såg att vi hade gråtit med tanke på att ögonen va rödsprängda.

- Vad har hänt? sa dom oroligt.
- Äh, inget! sa jag.
- Jo, något är de? sa Tom.
- Nej.. Ni kommer bara tycka vi är löjliga. sa jag
- Varför skulle vi? Berätta nu bara! sa Bill.
- Vi vill inte att ni ska åka. sa vi samtidigt och började grina igen.
- Vafan? Ska vi tycka de är löjligt? Vi vill inte lämna er heller! sa Bill.
- Visst? Om vi skulle bestämma så skulle vi aldrig lämna er! sa Tom.
- Aww! sa jag och kramade Tom hårt.
- Kan.... Inte .... Andas.... sa han.
- Hahah förlåt. sa jag och kysste honom.
- Lämna mej inte Bill.. sa Angelika lågt.
- Jag vill inte.. Men jag måste, jag är kändis Angelika.. Jag kan inte göra vad jag vill.. sa han och en tår rann ner för hans kind.
- Jag håller med Angelika! sa jag.
- Tyvärr måste jag hålla med Bill. Vi kan inte göra exakt vad vi vill längre.. sa Tom.
- Vi förstår de.. Allt som ni gör kommer typ i tidnigen eller ut på nätet.. sa jag.
- Aa, exakt! Snart har vi fan inget privatliv kvar heller.. sa Bill.
- Jag skulle aldrig palla va kändis.. sa Angelika.
- Omg inte jag heller! Visst de skulle va kul liksom men att inte kunna göra va som helst eller att man typ inte har nåt privatliv. Skulle aldrig klara de. sa jag.
- Mm, men vi ses snart igen va? sa hon och kollade på Tom och Bill.
- Vi ses ju hela veckan? sa Tom och flinade.
- Men fucktard, jag menade när ni hade åkt och att ni snart skulle komma tillbaks då! sa hon.
- Hoppas, kommer inte klara mej utan dej. sa Bill till henne.
- Tom sa att han inte visste om han kunde komma till förlossningen.. sa jag.
- VA?! Omg Tom! De fan världens viktigaste saaaak ever! Visst ni ska på tour men ändå! sa Angelika.
- Jag ska göra allt jag kan för att komma, jag lovar okej? sa han.
- Mmm... mumlade jag.
- Jag lovar! sa han och såg mej i ögonen.
- Asså ja, jag tror på dej. sa jag och tittade ner.


Angelika's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi va på flygplatsen för att säga hejdå till Tom och Bill. Deras plan skulle gå om 15min typ.

- Fan va jag kommer sakna dej! sa jag och börja gråta.
- Jag önskar att jag inte behövde lämna dej. sa Bill och grät han också.
- Bill.. Vi måste gå på planet nu.. sa Tom lågt.
- Jag älskar dej Angelika. Glöm aldrig de. sa han och kysste mej innan han gick.
- Älskar dej också. sa jag.

Han vände sej snabbt om och log. När dom hade gått på flyget så gick jag och Camilla ut till en taxi. Vi satte oss i taxin och åkte hem.

När vi kom hem så gick vi in i köket och åt.

- Jag kan inte fatta att jag ska klara mej utan Tom så fucking länge?! sa Camilla.
- Jag kommer inte klara mej utan Bill, den saken är fan klar. sa jag.
- Tänk om Tom inte kommer till förlossningen. sa hon.
- Klart han gör! Eller han sa iallafall att han skulle försöka komma. sa jag.
- Hoppas han kommer. sa hon.
- Mm. mumlade jag.

Efter att vi hade käkat så gick vi upp på mitt rum. Jag behövde göra läxor och hon hade väl bara tråkigt..

Jag satte mej vid skrivbordet och statrade datan, kan inte plugga utan musik! När den hade startat gick jag in på spotify och lyssnade på min Tokio Hotel spellista.

Jag tog fram alla läxor och började med matten för vi skulle ha prov imorron,(de är söndag!). Efter matten tog jag tyskan och sen alla andra äckel läxor.......

- Har du kul eller? sa Camilla och småskratta lite.
- Nej... Bara för att du inte behöver göra läxor.. sa jag.
- Hahaha! Behöver du hjälp med något? frågade hon och skratta igen..
- Nej.. Inte nu iallafall. sa jag.
- Okeej. sa hon och satte sej på sängen.

*Tre veckor senare*

Jag va på sjukhuset med Camilla och hon skulle föda typ när som helst. Jag försökte ringa Tom flera gånger men han svarade inte. Efter ett tag gav jag upp men kom på att jag kunde ringa Bill.

- Hallå? sa han trött efter några signaler.
- Omg Bill varför svarar inte Tom?! sa jag.
- Han sover. De gjorde jag också. sa han irriterat.
- Ojj... Förlåt. sa jag.
- Lugnt. Vad ville du? sa han.
- Ville säga till Tom att vi är på sjukhuset nu. sa jag.
- VA?! sa han.
- Mm.. Ni kommer inte va? sa jag ledset.
- Fan. Förlåt men vi kan inte. sa han.
- Okej. sa jag.
- Mm... Men jag vill typ sova nu. Men ska jag väcka Tom så du kan säga till honom? sa han.
- Okej.
- TOM VAKNA DE ÄR VIKTIGT! skrek Bill.
- VAD HÄNDER?!? ÄR DE JORDENS UNDERGÅNG ELLER NÅT?!?! skrek Tom.
- Nej, men Angelika har ringt dej flera gånger. sa Bill.
- Eh.. Varför? sa Tom.
- Fråga henne själv. sa Bill.
- Hahah godnatt Bill. sa jag.
- Haha tack, jag ska drömma om dej! sa han och skratta.
- Hahahahah. skrattade jag och sen hörde man att han gav mobilen till Tom.
- Vad? sa han.
- Camilla ligger på sjukhuset nu. Hon hoppades verkligen att du skulle komma Tom. sa jag.
- Omg, neej fan jag vill va där nu! Fan jävla turné! sa han irriterat.
- Tom chilla! Vill du snacka med henne? frågade jag.
- Om jag får så. sa han.
- Jag hade inte frågat om du inte hade fått. sa jag.

Jag sa till Camilla att Tom ville snacka med henne och hon tog mobilen.

- Tom varför är du inte häääär?! sa hon och började gråta.

Jag hörde inte va Tom sa efter som hon inte hade högtalare. Men jag tror de va nåt om att han vill va här typ. Efter en stund la dom på och jag frågade va han sa.

- Han va skit arg för att dom va på tour, han sa att han ville va här nu men att han skulle komma när han kan.
- Hoppas snart då. sa jag.
- Mm..

Tom's perspektiv:

- Varför är jag så fucking korkad för??!! skrek jag och slåg på väggen.
- Tom, lägg av!! De är fan mitt i fucking natten!! skrek Bill från sitt rum.
- Käften Bill, Jag är fucking upptagen med att vara förbannad på mej själv!! skrek jag tillbaks.
- Varför är du förbannad på dej själv? frågade han och jag hoppade till.
- Shit, knacka innan du kommer in. sa jag.
- Sorry men vafan är de med dej?! Du skriker fan på ett hotellrum mitt i fucking natten?! sa han irriterat.
- Ursäkta mej för att jag inte vill va på den här jävla turnén just nu. sa jag och slängde mej på sängen.
- Jag fattar att du inte vill va här, med tanke på att Camilla är på sjukhuset nu och du inte kan va där med henne. Men jag kan snacka med David om vi kan åka dit imorron eller nåt? sa han och satte sej på sängkanten.
- Okej.. sa jag.
- Så om jag kan få sova nu utan att jag blir väckt flera gånger. sa han och gick mot dörren.
- Flera gånger? sa jag.
- Angelika ringde och väckte mej, sen somnade jag om och vaknade när du började skrika. sa han.
- Ahaa.. Men ajja, godnatt Bill. sa jag.
- Godnatt Tom. sa han och stängde dörren efter sej.

Allt jag ville va att vara med Camilla just nu.. Hur kunde vi va så dumma att ha en tour nu?! Jävla fucking skit saker.

- Jag kommer till dej snart. viskade jag och somnade.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och de första jag gjorde va att ringa Camilla. Hon svara inte.. Så jag ringde Angelika istället. Efter några signaler svarade hon.

- Vad vill du Tom? sa hon.
- Är Camilla där? sa jag.
- Nej jag är i skolan och hon är hemma. Prova ringa hem till mej 08*****. Måste dra har tyskaprov om en liten stund. sa hon.
- Okej, tack herrå! sa jag.
- Hejdå. sa hon och vi la på.

Efter att vi hade lagt på så kom Bill in.

- Vem snacka du med? sa han.
- Angelika. sa jag.
- Varför? sa han.
- För att Camilla inte svara... sa jag.
- Okej. sa han.
- Aaa. Men Camilla va inte med henne för hon va i skolan så jag ska ringa hem till dom. sa jag.
- Okej men vill du ha nåt och äta? frågade han.
- Visst. Men kan du fixa nåt? sa jag.
- Visst. sa han och gick ut.

Jag tog upp mobilen och slog in Angelikas hemnummer. Efter några signaler svarade Sebbe.

- Aa de är Sebbe? sa han.
- Tja de är Tom.. Uh är Camilla där? sa jag.
- Aa vänta. sa han och ropade på Camilla.
- Omg asså du får väl fan komma upp med telefon helvetet, jag sitter fan här med en 1 dags unge! skrek hon.
- Men chilla vafan. sa han irriterat och sen hörde man att han gick upp med telefonen till Camilla.
- Hallå? sa hon.
- Hej älskling. sa jag och log.
- Hej Tom. sa hon.
- Uh, Bill sa att han skulle kolla med David om vi kunde åka till er idag eller så? sa jag.
- Omg tack till David om han säger ja. sa hon.
- Aa håller med! sa jag.
- Hehe aa.. sa hon.
- Förlåt för att jag inte var där med dej.. sa jag.
- De är okej Tom, Angelika va iallafall där med mej. Glad att hon va med men de hade varit bättre om du va med, du är ju ändå pappan till barnet. sa hon.
- Mm.. Men varför svarade du inte när jag ringde dej? sa jag.
- Ojj... har inte märkt att du ringde! sa hon.
- Haha, jag fick ringa Angelika, trodde hon va med dej men hon va i skolan. sa jag.
- Lol. Tycker synd om henne medans hon går i ett fängelse flera timmar om dagarna. sa hon.
- Haahahha jag med! Fan va jag hatade att gå i skolan. sa jag.
- Jag med.. haha. sa hon.
- Hallå jag måste dra nu. sa jag.
- Okeej, ringer du sen eller? sa hon.
- Klart jag gör vafan. sa jag.
- Haha okej, hejdå Tomii. sa hon.
- Hejdå älskling. sa jag och vi la på.


Jag gick in till Bills rum men han va inte där. Sen kom jag på att han skulle fixa nåt att äta så jag gick in i köket och satte mej vid bordet och kollade på Bill som bara stog där och visste inte va han skulle göra.

- Hahahahaha! Du vet inte va vi ska äta va? skrattade jag.
- Nej. sa han och skratta lite också.
- Hahah okej vi beställer pizza, de va länge sen. sa jag.
- Hahahahahha okeeej! sa han.

Vi ringde och beställde pizzan. När den hade kommit satte vi oss i vardagsrummet och kolla på tv. Efter 30min satt vi bara där och glodde på tvn. Vi bestämde oss för att gå till Davids rum för att snacka om att åka till Sverige.

Vi knackade på hans hotellrum. Han öppna och vi gick in. Vi satte oss i varsinn fotölj och David satte sej i soffan.

- Vi måste till Sverige nu. sa jag.
- Vänta, vänta. Va? sa David.
- Vi måste åka till Sverige David. sa Bill.
- De funkar inte killar, ni är på turné nu. Vill ni svika fansen och åka till Sverige istället? sa han.
- Jag bryr mej inte om fansen just nu, Camilla födde fan ungen igår och jag kunde inte va där. Jag lovade henne att komma. sa jag.
- Men om hon redan har fött så är det försent nu? Asså killar vi har ett schema att följa! sa han.
- Men kom igen! Vi måste till sverige! sa jag.
- Nej. sa han strängt.
- Fan varför lyssnar vi ens på dej? Vi har egna liv. Du bestämmer fan inte över oss. sa jag.
- Sant som fan! Vi kan åka om vi vill. sa Bill.
- Ni måste ingen jävla stans fattar ni de?! sa David och lät riktigt förbannad.
- Ooooh va rädd jag bliir, jag åker vart fan jag vill. sa jag och drog med mej Bill till vårat hotellrum.

Jag gick in i mitt rum och börja packa. De gick ganska fort för jag var riktigt förbannad.

- BILL?!! skrek jag.
- VAAD?! skrek han tillbaks.
- KOOOM!! skrek jag.
- Okeej. sa han och kom in i mitt rum.
- Har du packat klart eller? sa jag.
- Vaa?? ska vi åka fast vi inte får?! sa han förvånat.
- Men vafan troru?! Ja!! sa jag.
- Okej.. sa han oroligt.
- Varför är du alltid så jävla rädd när vi ska göra saker vi inte får?! Du är så jävla löjlig. Man kan fan inte göra nåt jävla roligt med dej för att du alltid ska bry dej om fucking regler och skit. sa jag irriterat och gick ut för att ta på mej skorna.

När jag skulle öppna dörren hörde jag Bill sätta sej på sängen och sen hördes bara låga snyftningar. Gjorde jag verkligen honom så ledsen? Jag gick in i mitt rum och där satt han och grät..

- Bill? sa jag.
- Vad? sa han.
- Förlåt mej.. De va inte meningen att säga så. Jag är bara så jävla förbannad på David, de va inte meningen att ta ut ilskan på dej. sa jag och satte mej bevid honom.

Han sa inget, bara satt där med ansiktet i händerna och grät. Jag är en sån idiot. Jag satte mej närmare honom och kramade om han ett tag.

- Vill du följa med mej till Sverige? frågade jag efter en stund.
- Ja, men vad händer med Georg och Gustav? snyftade han.
- Juste.. Uh, dom kan följa med.. tror jag. sa jag.
- Vi kan väl ringa Angelika eller Camilla och fråga om dom kan de? sa han.
- Aa. Ska du eller jag ringa? sa jag.
- Du kan.. sa han.
- Okej. sa jag och tog upp mobilen.

Jag ringde till Camilla men som innan så svarade hon inte, varför har hon en mobil om hon inte tänker svara när jag ringer henne?! Jag la på och ringde Angelika istället.

- Tom jag har idrott, vad vill du? sa hon irriterat.
- Är du fortfarande i skolan? sa jag förvånat.
- Du ringde mej för 2 timmar sen, och då hade jag bara haft 3 lektioner. sa hon.
- Ahaa... men vi ska åka till er idag, men uh.. Kan Georg och Gustav hänga med? sa jag.
- OMG KOMMER NI?!?!?! skrek hon glatt.
- Kan du fucking chilla nån gång?! sa jag.
- Omg förlåt! Men är så fucking glad för att ni kommer! sa hon.
- Haha okeej.. Man kan dom följa med eller? sa jag.
- Ja såklart dom kan! sa hon.
- Okej bra. Men måste dra, ses! sa jag.
- Herrå, ses snart! sa hon och vi la på.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade på Bill som kollade på mej.

- Hahah vad? skrattade jag.
- Va sa hon? frågade han.
- Dom kan följa med. Så jag går och snackar med dom så packar vi dina saker. sa jag och gick ut.
- Tom? sa han.
- Ja? sa jag.
- Man kan inte få en bättre bror än jag har. sa han och log.
- Awww! Jag vet att jag är underbar! sa jag och flinade.
- Hahaha! skrattade han.
- Nej men jo. Men du är världens bästa bror Bill. sa jag och gick ut innan han skulle börja säga emot mej.

Jag knackade på G&G's dörr och Gustav öppnade snabbt.

- Tja! sa han.
- Tjena! sa jag och vi gjorde ett handslag.
- Vad ville du då? sa han.
- Snacka med er om att ni ska med mej och Bill till Sverige om nån timme.
- VEM ÄRE GUSTAV?! ropade Georg.
- TOM! ropade han tillbaks och då kom Georg ut från sitt rum.
- Va vill du Tom? sa Georg och vi gjorde samma handslag.
- Asså ni två ska med mej och Bill till Sverige om nån timme så packa era saker. sa jag.
- Vaaa? Varför? sa Georg.
- Hur blir de med fansen? Vi har konsert ikväll? sa Gustav.
- Shit. Bryr mej inte, jag måste träffa Camilla nu! Jag blev farsa inatt! sa jag.
- Vaaa??! Är de sant?! sa Georg.
- Jaa?? Varför skulle jag annars säga de?! sa jag.
- Men vi kan fan inte skita i konserten?! sa Gustav.
- De kan vi väl fan visst?! sa jag.
- Nej Tom, Gustav har rätt vi kan fan inte skita i konserten och dissa fansen! sa Georg.
- Vilka vänner man har. sa jag irriterat.

Jag gick ut ur deras rum och smällde igen dörren. Jag gick in i mitt och Bills rum och kollade om han va klar.

- Aa snart ska bara hämta mitt smink och så. sa han och gick in i badrummet.
- Fan va seg du är. sa jag och skratta.
- Men käften, kommer Georg och Gustav eller? sa han.
- Men vi kan fan inte skita i konserten?! sa jag och lät så lik Gustav jag kunde.
- Vaa? sa han.
- Nej Tom, Gustav har rätt vi kan fan inte skita i konserten och dissa fansen! sa jag och härmade Georg.
- Men fuck theeeem! Kom så drar vi. sa han och drog i min arm.


Bill's perspektiv:

Vi gick ut ur hotellrummet och när vi kom ner i lobbyn stog Georg och Gustav där med sina väskor?

- Vafan gör ni här? sa Tom.
- Följer med er. sa Georg.
- Men ni skulle ju inte dissa fansen. sa jag.
- Vad skulle vi kunna göra på scenen utan er? sa Gustav.
- Ingenaning. sa Tom.
- Precis. sa dom.
- Och vart tror ni att ni ska då? sa David bakom oss.
- Dit du inte ska. sa jag.
- Klassiskt Bill. sa Tom och flinade.
- Men de är ju sant? Han ska inte dit? sa jag.
- Ja, men ändå. sa han.
- Ni ska inte åka till Sverige, vad är de ni inte fattar i den meningen?! sa David irriterat.
- Hmmm... Inget men vi bryr oss inte om vad du tycker längre. sa Georg och vi började gå ut.

Vi stod ute och vänta på en taxi som skulle komma. När den kom hoppa vi in och åkte mot flygplatsen. Framme på flygplatsen kollade alla sina mobiler och va riktigt osociala. Jag hade fått 19 "missade" samtal av David, Tom hade fått 13, Gustav hade fått 12 och Georg 16.

- Kan han inte sluta ringa oss, vi kommer inte svara iallafall? sa Tom.
- Visst? Asså han är bara irriterande. sa jag.
- Jag blir bara så här jävla irriterad på gubben ibland. sa Gustav.
- Hahahah jag med! sa Georg.

Vi gick och skaffa sista minuten biljetter. Planet skulle gå om 10 minuter så vi gick på. 10min gick fort och vi va uppe i luften.

Tom och Georg hade somnat och de va bara jag och Gustav vakna. Vi skulle landa i Sverige om 20min.

När vi hade landat så hämta vi väskorna, ringde en taxi och åkte hem till Angelika. Vi knackade på och Sebbe kom och öppnade.

- Tjenare! sa han och släppte in oss.
- Tja! sa vi.
- De här är Georg och Gustav om du inte visste de. sa Tom.
- Hahah jag vet typ allt om er, Angelika och Camilla snacka bara om er förr.. Fast.. De gör dom fortfarande! sa han.
- Sebbe du kan hålla käften de gör vi inte alls! sa Camilla som kom ner för trappan med ungen i famnen.
- Okej som du vill. Inte för att din story är sann men ajja. sa han.
- Wtf? Jag talar mer sanning än du, asshole! sa hon och flina.
- Waaaaas?! Neej? sa han.
- Som du vill. sa hon och gick fram och kysste Tom.
- Heey Sexy. sa Tom och skratta lite.
- Hahaha heej Tomii, Bill Angelika sluta typ precis skolan, så hon kommer typ när som helst med bussen. sa hon.
- Okeey. sa jag och i samma sekund öppnades dörren.
- WOOOOOAAH! sa hon och kollade skrämt på oss.
- Hahahahah omg du blir alltid rädd när du kommer hem och de står nån i hallen! skrattade Sebbe.
- Men käften va? sa hon irriterat.
- Varför blir alla alltid så sura på mej?! sa han.
- Kanske för att du är helt fucked up i huvvet och allt. sa hon och kysste mej.
- Hej älskling. sa jag och log.
- Hellu. sa hon och tog av sej jackan och skorna.
- Omg! Han är sötare nu än va han va igår nästan! Faan va gullig! sa hon och gick fram till Camilla.
- Viisst? Fan världens sötaste bebis! sa Camilla.
- Jag har ett till fucking tyska prov imorron! sa Angelika irriterat.
- Du hade ju de idag? sa Camilla.
- Omprov.. Jag va fett stressad och ville bli klar snabbt och fick fel på fucking hela skiten! sa Angelika.
- Hatar tyskaläraren. Hon är helt fucked up. sa Camilla.
- Omg jag vet. sa Angelika.
- Iallafall, hej Tom, Gustav och Georg! Haha. sa Angelika.
- Heej! sa dom.
- Va ska vi göra? sa Camilla.
- Va kan du göra? sa Angelika.
- MYCKET FAKTISKT! sa Camilla och ungen började grina.
- Omg kolla du fick han börja gråta! sa Angelika.
- Fuck u. sa Camilla och gick upp på sitt rum.

Gustav's perspektiv:

Jag och Georg gick till gästrummet. Vi börja packa upp och sånt där. När vi var klara så gick till dom andra igen.

- Har inte ni liksom massa konserter? sa Camilla när vi kom ner.
- Jo. Men dom gav inte upp om att åka, så vi åkte ändå. Vi skulle ha konsert i Danmark idag. sa jag.
- Whaaaat?! Skippa ni konserter för oss?! sa Angelika chockat.
- Varför skulle vi inte? sa Bill.
- Ärligt nu, vi vill ha er här. Men ni sviker fan era fans skit mycket nu, tänk på de. sa Camilla.
- Ja, men dom klarar sej. Vi kan komma tillbaks dit där vi har missat konserter och spela där. sa Tom.
- Precis. sa Bill.
- De är precis som att ni inte bryr er om era fans när ni säger så. sa Camilla och Angelika samtidigt.
- Vaaa?! Vi älskar våra fans men vi klarar oss inte utan er! sa twinsen.
- Dissade 4ever som vanligt. sa Georg och jag skratta lite.
- Men kom in i konsersationen då? sa Tom.
- Den handlar ju om att NI inte verkar älska fansen, inte om att jag och Georg gör de. sa jag.
- Men käften. sa Tom.

De blev pinsamt tyst en stund.. ingen sa någonting.