KaulitzNoveller

1. Camilla 2. Angelika 3. Georg 4. Gustav 5. Tom 6. Bill

Camilla's perspektiv:

Jag satt i soffan och tittade på tv men så hörde jag att någon röck i dörrhantaget. Jag gick till dörren och öppna den. Där stod Angelika och grät.

- Omg vafan har hänt?! sa jag.
- Bill är skit arg på mej.. sa hon och grät mer.
- Va? Men vad har du gjort då? sa jag.
- När dom kom tillbaks satt jag på sängen och skärde mej i handleden och sen kom han sen började vi skrika på varann och allt. sa hon.
- Kom så går vi och sätter oss i soffan och snackar.. VÄNTA VAFAN SARU ATT DU HADE GJORT?!! skrek jag.
- Camilla vafan skriker du för?! sa Tom.
- Uh.. Naah inget speciellt! sa jag.
- Vad ska jag göra? Bill kommer bara bli argare på mej om jag visar allt jag gjorde. sa hon.
- Får jag se? frågade jag och tog med henne till vardagsrummet.
- Vad har hänt?! skrek Tom oroligt när han säg Angelika.
- Bill har hänt. sa jag bara.
- Kommer snart. sa han och gick ut, antagligen till Bill.
- Här.. Här.. Här.. Här.. Här och här. sa hon och pekade på massa sår och skit.
- Omg.. De va fan inte lite. sa jag.
- Nej.. sa hon och började gråta igen.
- Angelika, de kommer lösa sej. Vi går till Bill och snackar med honom. sa jag.
- Okej.. snyftade hon.

Vi gick ut ur hotellrummet och gick till hennes och Bills. När vi kom in dit satt Tom i soffan med Bill. Vi stannade i hallen för att lyssna på vad dom sa.

- Men vafan Tom, hon lovade att inte göra om de och sen gör hon de iallafall!! sa Bill och man kunde tydligt höra att han va arg..
- Bill, lugna ner dej. Hon menade inget illa. Hon sitter fan inne i vårat rum med Camilla och grinar som fan! sa Tom.
- Hennes eget fel. sa Bill.
- Nej, de är ditt fel att hon gråter. De va du som fick henne börja gråta, antar jag iallafall. sa Tom.
- Hon fick tårar i ögonen när jag skrek åt henne. sa Bill.
- Precis, de är ditt fel att hon gråter. Men asså de va onödigt att bli så arg på henne. sa Tom.
- Kanske. Men du blev ju arg på Camilla. sa Bill.
- Men de va inte samma sak! Eller jo asså de va överdrivet men iallafall. sa Tom.
- Men jag kommer inte be om ursäkt iallafall. sa Bill.

Angelika gick in i deras sovrum och kom ut senare med en stor handväska och sen gick hon ut och smällde igen dörren.

Bill och Tom kollade på mej och jag kollade bak på den stängda dörren.

- Haha, eeh.. Jag kanske ska gå.. sa jag och öppnade dörren.
- Camilla..? sa Bill.
- Vad? sa jag och blev lite irriterad, han hade ju skrikit på Angelika utan nån riktiganledning.
- Kan du hämta Angelika? Jag vill snacka med henne. sa han tyst.
- Hämta henne själv. sa jag.
- Snälla.. sa han.
- Okej. suckade jag.

Jag gick ut och hämtade in Angelika igen.

- Så. sa jag.
- Eh.. Camilla de är någ bäst att vi drar.. sa Tom.
- Okeej. sa jag.

Jag och Tom gick ut och ställde oss utanför dörren för att vi skulle höra vad dom sa.


- Bill rör mej inte! sa Angelika irriterat.
- Okej, okej förlåt då. sa han.
- Vad vill du snacka om? sa hon.
- Uh.. Asså.. Förlåt. Jag borde inte ha blivit så arg.. sa han.
- Bill.. Först står du och skriker på mej.. Sen tror du allt blir bättre av att du bara ber om ursäkt? sa hon.
- Typ.. Eller jag hoppades. sa han.
- Nej, de blir inte de. sa hon.
- Men vafan ska jag göra då?! skrek han.
- Sluta fucking skrika åt mej!! skrek hon.
- Okej, förlåt.. sa han.
- Shit. Asså vet du verkligen inte hur du kan göra de bättre? sa hon.
- Nej.. sa han tyst.
- Låta mej göra vad jag vill.. sa hon.
- Vafan om du dör då?!! skrek han.
- De är inte ditt problem Bill. sa hon.
- JO JAG VILL FAN INTE ATT DU DÖR?!! skrek han.
- Bill, jag dör inte av att ha några sträck på armen. sa hon.
- Du kan få blodförgiftning och dö! sa han.
- Varför ska du alltid bry dej så jävla mycket om vad jag gör?! skrek hon.
- För att du är min flickvän.. Och jag älskar dej. sa han.
- Jag älskar dej också.. sa hon lågt.
- Asså gör inte så mer, okej? sa han.
- Okej.. sa hon.
- Bra. sa han.
- Wiiiie ni har löst allt!! sa jag glatt medans jag och Tom gick in.
- Hur i helvete..? sa Bill.
- Vi stog utan för och lyssna. sa Tom.
- Fuck off. sa Angelika.
- Haha. Aja jag är glad att ni löste de. Även om ni inte bråka så länge och så, så vare jobbigt att se henne så ledsen och jag blev skit irriterad på dej. sa jag och pekade på Bill.
- Okeeej.. sa han.

Angelika's perspektiv:

Camilla och Tom gick till sitt hotellrum. Jag och Bill satt i soffan och va bara tysta.. 

- Angelika..? sa Bill.
- Mm.. mumlade jag.
- Jag älskar dej. sa han och kysste mej på kinden.
- Jag älskar dej också. sa jag och kysste han.
- Ska vi hämta dom andra satt vi kan sticka och käka? sa jag.
- Visst. sa han.

Vi gick till Toms och Camillas rum och sen till Gustav och sen Gustav. Vi gick till en resturang och sen beställde vi.

*Efter vi hade ätit*

Vi gick tillbaka till hotellet och alla gick in på sina rum.

- Biiiiill! Vad ska vi gööööraaaaa? sa jag.
- Vet inte. Nånting. sa han.
- Typ slappa eller något? sa jag.
- Visst. sa hon.

Vi satte oss i soffan och kollade på tv.

- Okej de här är så tråkigt de bara kan bli. sa vi samtidigt.
- Hahhahaha vad ska vi göra då? sa han.
- Venne.. sa jag.
- OMG JAG VET!!!!!!!!!! skrek han och drog upp mej ur soffan.
- Haha vad? sa jag.
- VI GÅR TILL EIFFELTRONET!!!!!!! skrek han.
- Bill skriiik intee!! sa jag.
- Förlåt.. Men vi går dit! sa han glatt.
- Okeeej. sa jag och vi gick till hallen.

Vi gick till ner till lobbyn och sen ut och tog en taxi. När vi kom till eiffeltornet kollade jag upp, shiiit va högt!

- Woooow. Fan va vackert och jävligt högt! sa jag.
- Du är vackrare. Och ja de är högt, haha. sa han och la armarna om mej bakifrån.
- Ska vi upp dit eller? sa jag.
- Ja, kom! sa han.

Vi gick högst upp i eiffeltornet och ställde oss där och bara tittade på utsikten. Man kunde se hela Paris, skit fint asså! 

- Omg.. sa jag.
- Akta så du inte ramlar!! skrek Bill och typ tryckte in fingrarna i sidan(asså fattar ni???).
- AAH!! skrek jag.
- Hahahahaha! skrattade han.
- Bill de va inte kul. sa jag irriterat.
- Okej förlåt. sa han och kysste mej.

En liten stund senare så gick vi ner och åkte till hotellet igen. Vi gick upp på vårt rum och bara slappa..

- Asså de va helt sjukt att vara där uppe! sa jag.
- Aa, jag vet! sa han.
- Och du skrämde nästan livet ur mej! sa jag.
- Haha förlåt älskling. sa han.
- Lol, du har redan sagt de. sa jag.
- Jaaa, men ändå. Tänk om jag hade gjort så du ramla! sa han.
- Tänk om.. Då hade jag nog redan varit död nu. sa jag.
- Mm... Glad att du inte är de. sa han.

Min mobil började ringa och jag gick och hämta den. Jonte.

- Jaa? sa jag.
- Vi är på flygplatsen nu! Vilket hotell ska vi till? sa han.
- Cluny Square. sa jag.
- Okeej, möt oss i lobbyn. sa han.
- Aa. Ses om typ 40min. sa jag och vi la på.
- Vem? sa Bill.
- Jonte, dom kommer hit om typ 40min. sa jag.
- Okeej! sa han och log.

*Efter 40 låånga minuter*

Min mobil ringde. Igen. De va Jonte.

- Vi är i lobbyn nu. Kom ner. sa han.
- Okej, vi kommer. sa jag och vi la på.

Vi gick ner till lobbyn och när jag såg dom sprang jag fram och kramade dom läänge.

- Fan va jag har saknat er, även om de typ bara va en vecka sen vi träffades eller nåt. sa jag.
- Haha aw vi har saknat dej med! sa Jonte.
- Haha, checka in nu. sa jag.
- Okeeej. sa dom.

När dom hade checkat in och allt sånt så gick dom in på sina hotellrum. 


Tom's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi va i Madrid och skulle ha konsert om 1 timme. Vi satt nere i logen(?) och höll på med massa olika saker. Jag stämde min gitarr, Georg spelade på sin bas, Bill sjöng, Gustav spelade med sina trumpinnar, Angelika och Camilla spelade på sina mobiler och Jonte och Sebbe satt bara och kolla.

- Har ni tråkigt? sa jag till dom.
- Typ. svarade Sebbe.
- Ganska självklart.. Dom hade inte heller så kul första gångerna vi hade konserter. sa jag och pekade på tjejerna.
- Men dom borde ju gilla att vara här..? Dom älskar ju er.. Haha. sa Jonte.
- Haha aa jag vet! sa jag.
- Vaa? Vi har inte sagt att vi inte gillar att vara här.. sa Camilla.
- Jag sa att ni BORDE gilla att vara här. sa Jonte.
- NEEEEEEJ INTE FUCKING DIIIIIIT!!!!!!!!!!!! JÄVLA FUCKING SKIT SPEL!!!!!!!!! skrek Angelika.
- Asså vårda språket skitunge. sa han.
- Käften. Annars bryter jag nacken av dej. sa hon.
- Damp? sa han.
- K.bry. sa hon drygt.

Bill slutade sjunga och satte sej brevid henne och snacka lite. 

- Asså äre bara jag som är hungrig? sa jag.
- Typ. sa Camilla.
- Aa.. sa dom andra.
- Men du är ju alltid hungrig så.. sa Camilla.
- Haha, typ. sa jag. 

*45min senare*

- Killar ni ska upp om 10. sa David.
- Okej. sa Bill.
- Ska bli fett nice att gå ut på scen. sa jag.
- Kul att spela gitarr eller? sa Sebbe.
- Haha sådär. Man får ont i händerna.. Men asså fansen är helt crazy! sa jag.
- Haha okeeej. Hur crazy? sa Jonte.
- Asså gud dom gör typ allt. Kastar upp använda underkläder och allt! sa jag.
- Ärligt?! sa han.
- Haha aa. Skit nice asså. sa jag.
- Bara för att du är beroende av sex och tjejers underkläder.. sa Camilla.
- Vaaaaa?! Nej! Men asså... Eh.. sa jag.
- Men? sa hon och kollade upp från mobilen.
- Inget. sa jag och kollade ner på gitarren.
- Tom, alla killar är så. Eller aa dom flesta. Men aja, dom flesta killarna är så. De är typ, normalt? sa hon.
- Visst? Asså jag skulle också vilja att tjejer kastar sina underkläder på mej. sa Jonte.
- Okeeej..... awkward.. sa Angelika.
- Vad? Jag är lika mycket kille som Tom! Jag gillar också tjejer. sa han.
- Jupp, i know. De va därför du rota igenom min garderob och kolla på alla mina underkläder.. sa hon.
- De gjorde jag inte alls?! sa han.
- Omg jo de gjorde du! sa Camilla.
- Hur kan du veta? sa han.
- HAHAH hon va fan med mej när vi kom in i mitt rum och du stog i min walk-in-closet?! And just so you know, du erkände precis. sa Angelika.
- Meeh.. sa han och jag garva ihjäl mej.
- Haha Tom du borde inte garva så mycket. Jag vet att du har kollat igenom mina. sa Camilla.
- Men du är ju min tjej och inte min syster! sa jag.
- Men ändå. sa hon och Bill garva.
- Bill, du borde inte heller garva. För du har också kollat mina underkläder. sa Angelika och han blev tyst.
- Faaan va ägd Bill! sa jag.
- Käften. sa han och gav mej en arg blick.
- Killar, de är dags nu! sa David.
- Okej, vi kommer. sa Bill.

Jag, Georg och Gustav gick ut på scenen och ställde oss som vi brukar. Bill skulle komma ut när han började sjunga. Första låten va Schrei..

Jonte's perspektiv:

- Undra om de är svårt att sjunga på tyska.. sa jag.
- Jag tror de är de. sa Sebbe.
- Inte om man är från Tyskland. sa Angelika.
- Nej men asså annars. sa jag.
- Inte om man kan flytande tyska. sa Camilla.
- Men annars. sa Sebbe.
- Inte om man kan sjunga på tyska alls. sa dom.
- Men okej vi fattar! sa vi samtidigt.
- Haha okeej. sa jag.

Efter typ 2 timmar så var konserten slut och dom kom hit igen.

- Shit ni är fan blöta?! sa jag.
- Vaa? sa dom.
- Svettas man så mycket eller? sa jag.
- Jaaa! sa Tom.
- Asså jag vet inget, så klaga inte. sa jag.
- Hahaha okeej. skratta Bill.
- Raaandooom.. Aja, hej älskling! sa Angelika och kysste Bill.
- Euw.. sa jag.
- Vad vill du? sa hon och bitchblicka mej.
- Inget. sa jag.
- Bra. sa hon.
- Hahaha rädd för sin egen syrra! sa Camilla.
- De är jag inte alls! sa jag.
- Är du ju fan visst? Du skrek som en jävla tjej när jag fick damp för nån vecka sen. Shiiet va rädd du va! skratta Angelika.
- Nej.. sa jag.
- Ska jag slå ner dej i marken eller? sa hon kaxigt.
- Som om du kan. sa jag, men jag visste ju att hon kunde..
- Haha omg du är så töntig, du låtsas va cool och allt bara för att du är med kändisar. sa hon.
- Nej? sa jag.
- Haha okej. sa hon och drog ner mej på golvet.
- JAG VA INTE BERÄDD!!! sa jag.
- Okej upp då. sa hon.
- Nu. sa jag.

Vi försökte brotta ner varann på golvet en kort stund men de blev jag som åkte ner..

- Så här jävla svag. De är fan sorgligt nästan. sa hon.
- Men håll käften. Jag har inte tränat på länge.. sa jag och ställde mej upp.
- Hahaha, skyll på de. sa hon.
- De är sant! sa jag.
- Visst.. sa hon.