KaulitzNoveller

- Stackare. sa jag och kysste han på kinden.

- Jag har inte ont i läpparna? sa han flina.

- Haha, tönt! sa jag och kysste han på munnen istället.

- Mycket bättre. sa han och dom andra typ garva ihjäl sej.
- Hahahaha, va sega ni är! skrattade Angelika.
- Håll käften! sa jag men kunde inte låta bli att skratta.

- Mobbare.. sa Tom.

- Älskling, vi driver! Haha. sa jag.

- De är inte ens lite kul. sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej? Har skit ont och sen sitter ni bara och garvar ju.. De är fan synd om mej. sa han.

- Haha, jaa de är skit synd om dej.. sa Bill.

- Ja?! sa Tom.

- Kanske lite. sa Bill.

- Neej, skit mycket! sa Tom.

- Du blev iallafall inte mobbad och slagen av alla i skolan förr. sa han.

- Ibland. Men de va för att jag hjälpte min lillebror! sa han.

- Kanske. sa Bill.

- Tönt. sa Tom.

- Mupp. sa Bill.

- Idiot. sa Tom.

- Cp. sa Bill.

- Damp barn. sa Tom.

- Hur länge ska ni hålla på såhär?! sa jag och Angelika.
- Eh.. Ska sluta nu. sa han.
- Bra. sa vi.

- Jag har tråkigt. sa Bill.

- Jag med. sa Angelika.

- Gör nåt då? sa jag och flina.

- Fuck u. sa hon.

- Hahahah, nah. Men Bill kan fucka dej, hahah. sa jag.
- Inte här iallafall. sa Bill och skratta.
- Hahah, vafan Bill? sa Tom.

- Vadå? Tror du jag ska knulla med henne när ni är med eller?! sa han.

- HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHA!! skratta alla utom Bill och Angelika.

- Vad äre som är så fucking kul?! sa hon.

- Hahaha inget! sa jag och garva.
- Säg? sa Bill.

- Haha, du ba: Tror du jag ska knulla henne när ni är med eller?! Hahahahahha omg. sa Tom.

- Kul. sa dom.

- Jaa! Hahahahahahah. skratta jag och Tom.
- Skulle ni kunna göra de eller? sa Angelika.
- Venne kanske. sa Tom.

- Tom.. Asså.. Euuuuuwww!! sa Angelika.

- Vad..? sa han.

- Jaa, asså du ba: venne kanske. Asså wtf?! Skulle du kunna ligga med Camilla när vi är med?! sa hon och gjorde en äcklad min.

- Kanske. sa han.

- Euuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuw!!!!! sa hon och vände sej mot Bill så hon inte såg Tom.

- Hahahaha. skratta Tom.
- Vill vi dra upp till mitt rum? sa jag och tittade på Tom.
- Visst. sa han.

Vi gick upp till mitt rum och Tom satte sej i sängen medans jag tog upp Jayy. Sen gav jag han till Tom och gick och hämtade min Mac.

- Menade du på riktigt att vi kunde ha sex framför dom?! sa jag.
- Haha omg jag drev! sa han och skratta.
- Bra. sa jag och log.
- Ingen annan än jag får ju se min flickvän naken. sa han och flina.

- Haha, nej verkligen inte! sa jag och skratta.

- Har du frågat Angelika hur hon tyckte de va att ha sex med Bill eller? sa han och skratta.

- Jaaa haha, och hela skolan vet att dom har haft. sa jag.

- Oftaah? sa han.

- Jupp, Angelika blev fett lack sen Michelle snacka med henne och allt. Shit de har blivit värsta fucking grejen. sa jag.

- Wow. Haha men va tyckte hon om de? sa han och flina.

- Typ att de va awesome. sa jag.

- Lol, Bill älskade de! sa han.

- Hahahaha! Ingen av dom är oskuld längre.... sa jag och gjorde en ledsen min.

- Varför äru ledsen för de? sa han.

- Jag kan inte mobba dom längre!! sa jag.

- Hahahahhaha faan sant! sa han.
- Hehe aa.. sa jag.
- Men vill ändå inte mobba Bill längre. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- För att han är min bror och vi snackar nästa aldrig längre.. sa han.

- Varför snackar ni aldrig? sa jag.

- För antingen är han med Angelika och jag med dej eller så bråkar vi eller nåt. Så de har bara blivit så typ.. sa han.

- Åh.. sa jag.

- Mmm.. mumlade han.

- Men... Ni kan ju göra nåt själva en dag? Utan alla oss andra liksom. sa jag.

- Nej.. De känns som vi kommer börja bråka. sa han.
- Varför skulle ni de? sa jag.
- Jag vet inte.. sa han.

- Precis, ni kan ju iallafall försöka? Om ni verkligen vill snacka så gör de? sa jag.

- Men han vill säkert inte. sa han.

- Klart han vill. sa jag.

- Okej då. sa han.
- Gå ner till han och fråga om han vill dra ut eller något och sen kan ni snacka. sa jag.
- Aa, okej. sa han.

Bill's perspektiv:

Jag satt i Angelikas säng med henne och snackade lite random stuffs. En liten stund senare kom Tom in.

- Bill, vill du dra ut eller något? Behöver snacka med dej. sa han.
- Uhm.. visst. sa jag.

Vi gick ner till hallen och satte på oss skor och så och gick ut. Vi gick ett tag och snacka inte ens med varann.. Men efter en stund så stanna vi och han tog fram sina cigg och började röka.

- Snälla, rök inte. sa jag.
- Varför inte? sa han.
- De är inte bra för dej. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Men fimpa då? sa jag.
- Nej. sa jag.
- Snälla gör de bara. sa jag.
- Okej då. sa han och släppte ciggen och stampa lite lätt på den.
- Vi är typ aldrig längre. sa jag.
- Jag vet... De va därför jag ville snacka med dej. sa han.

- Varför har du inte gjort de innan då? sa jag.

- För att antingen har du varit med Angelika och jag med Camilla eller så har vi bara bråkat.. sa han.

- Sant.. sa jag.

- De känns så tråkigt att inte kunna snacka med dej så mycket som förr. sa han.

- Mm.. Jag kommer inte ihåg sist bara vi snackade faktiskt. sa jag.

- Inte jag heller. sa han.
- Inte för att jag vill säga att de är något fel på Angelika och Camilla, men dom har kommit emellan oss.. sa jag.

- Jag vet! Asså dom har helt ärligt förändrat hela mitt liv! sa han.

- Mitt med. sa jag.

- Men som du sa de är inget fel på dom de är typ bara.. ja.. sa han.

- Dom har kommit emellan oss. sa jag.

- Aa. sa han.

- Fan va jag har saknat att kunna snacka med dej. sa jag.

- Jag med. Eller asså kunna snacka med dej då, hehe. sa han.
- Hahaha. Men vi är ju typ en person.. Eller asså vi kan ju känna vad den andra känner utan att ens vara nära varandra. sa jag.
- Jag vet.. De är fan skit coolt. sa han.
- Haha, jag vet! Men kan du sluta hålla på att... sa jag innan han avbröt mej.
- Hålla på? sa han.
- Mm.. aa. sa jag.

- Okej, asså om Angelika inte har sagt de till dej redan.. Hela deras skola vet att ni har.. Uh, ja du vet. sa han.

- VA?! sa jag.

- Jupp. sa han.

- Nej? sa jag.

- Jo. sa han.

- Fuck my life. sa jag.

- Du brode inte bry dej? sa han.

- Varför? sa jag.

- För att de är normalt att ligga med sin tjej?! sa han.

- Ja, men hela fucking världen vet säkert nu. sa jag.

- Mm.. De är de som är problemet med att vara känd. sa han.
- Asså fuck.. Vem sa de till alla? sa jag.

- Vet inte. sa han.

- Måste fråga Angelika sen. sa jag.

- Asså kommer fan bli skit pissed på den som sa. sa han.
- Jag också. sa jag.

Vi snacka om allt mellan himmel och jord i säkert 2 timmar innan vi gick tillbaks 'hem' igen.

- De va skit kul att snacka med dej igen Bill. sa han när vi kom in.

- Ja, måste göra de oftare igen. sa jag.

- Jag vet! Men jag går upp till Camilla. sa han och kramade mej innan han gick upp.

Jag gick upp till Angelika och hon satt vid sitt skrivbord och gjorde läxor.

- Hej. sa jag och kramade henne bakifrån.

- Heeej. Hur va de att snacka med Tom igen då? sa hon och log.

- As skönt. De va så jävla länge sen. Ingen av oss kommer ens ihåg sist bara vi snacka utan att bråka och så. sa jag.

- Men de va väl bra att ni gjorde de nu då. sa hon.

- Japp. Och du förresten.. Vem äre som har sagt att vi har haft sex så hela eran skola vet? sa jag och blev lite irriterad.

- Asså jag vet inte. Camilla hade typ hört.. Sen hade hon sagt de till Aldina, asså de är hennes bästa vän och jag vet att Aldina inte skulle säga de till nån annan. Men jag har ingen fucking aning om vem de va. Jag är fett pissed på den personen. sa hon.

- Jag med. Haha Tom är typ också de. sa jag.
- Men tänk om de va Camilla och Aldina iallafall..? sa hon.
- Vi måste fan fråga henne asså. sa jag.

- Kom! sa hon och drog med mej in i Camillas rum.

- Camilla?! sa hon.

- Aa? sa hon.

- Äre du och Aldina som har spridit de på hela skolan?! sa hon.
- Eh.. Uh.. Beror på hur man ser de.. sa Camilla lite osäkert.
- Så de va ni?! sa jag argt.

- Uhm.. Asså.. Eh.. Asså de beror på om ni menar till alla eller bara vissa.. sa hon osäkert.

- VADÅ FUCKING VISSA?! VILKA SA NI TILL?! sa Angelika argt.

- Typ Michis, Linnea, Sofia, Lilian, Sofie och dom. sa hon.

- Asså fucking dra åt helvete. sa hon argt.

- Förlåt. sa hon lågt.
- Vafan! Varför kunde du bara inte hålla käften för?!! sa jag argt.
- Asså Bill du behöver inte få fucking damp! sa Tom argt.

- Fucking bry dej inte! sa jag.

- Jag bryr mej för att du fucking har damp på min flickvän! sa han.
- Asså Tom, där ute sa du ju att du va fett pissed på den som sa och nu när du får veta att det är din flickvän och hennes kompis så, bilr du arg på mej istället? sa jag.

- Men asså.. Då visste jag inte att de va Camilla! sa han.

- Du är så jävla dum i huvet. sa jag och gick tillbaks till Angelikas rum.

Några sekunder efter kom Tom..

- Förlåt brorsan. sa han.
- De är lugnt.. sa jag.

- Asså jag är pissed men asså jag vill inte bli arg på Camilla. De va ju typ inte meningen att hela skolan skulle få veta? sa han.

- Kanske. sa jag.
- Vadå, tror du att hon ville att hela skolan skulle veta? sa han irriterat.
- Vafan håller du på med Tom? Varför bli du sur, bara sådär? sa jag.
- Förlåt.. Du hade rätt förut.. Dom kommer emellan oss. sa han.

- Jag vet. sa jag ledset.

- Jag tror jag behöver komma hem till Tyskland snart igen. De va ett tag sen vi träffa morsan och Gordon. sa han.

- Och ännu längre sen vi träffa pappa. sa jag.

- Jag gillar han fortfarande inte. sa han.

- Asså varför? sa jag.

- För enligt mej lämnade han mamma för att han inte tycker om oss. sa han.

- Varför tror du de? sa jag.

- Hallå?! Han har inte snackat med nån av oss sen han stack?! sa han.

- Mm sant. Men jag måste iallafall också snart hem. sa jag.

- Vi går och snackar med G&G och sen bokar vi biljetter. sa han.

- Aa kom. sa jag.

När vi öppnade dörren stog Angelika och Camilla där och bara kollade på oss.

- Varför sa ni inte bara att ni tyckte att vi hade kommit emellan er? sa Angelika.

- Och hade ni bara tänkt att åka utan att säga till oss eller? sa Camilla.

- För vi.. Eh.. Vi ville inte göra er ledsna eller nåt. sa Tom.

- Och nej de hade vi inte.. Vi skulle bara.. Uh. Snacka med G&G först. sa jag.

- När ni sa att vi hade kommit emellan er känndes de som ni menade att vi hade förstört era liv eller nåt. sa Angelika.

- Va?! Nej verkligen inte! Ni har förändrat de men inte förstört de! sa jag.

- Visst? sa Tom.
- Förändrat de på ett bra eller dåligt sätt? sa Camilla.
- Uhm.. De beror på... sa jag.
- Va bara ärliga, snälla? sa Angelika.

- Både och.. sa vi.

- Tack. sa dom och Camilla gick in på sitt rum och Angelika till sitt och båda smällde igen dörrarna hårt.

- Vi snackar med G&G sen måste jag snacka med Angelika. sa jag.

- Mm.. Jag måste snacka med Camilla sen. sa han och vi gick till G&G.

Vi gick in i deras rum och dom satt vi datan och gjorde inget speciellt.

- Vi måste tillbaka till Tyskland. sa jag.
- Varför? sa dom.
- För att tjejerna kommer emellan oss.. Och så saknar vi alla i Tyskland. sa jag.

- Hur kan ni veta att vi gör de? sa Georg och gjorde en random "mystisk" blick.

- Wtf... sa Tom.

- För att vi vet de. sa jag.

- Okej ja de gör vi. Men på vilket sätt har dom kommit emellan er? sa han.

- Asså jag och Bill kan inte snacka på samma sätt längre, sen är vi typ aldrig med varann längre heller för att vi är med dom. sa Tom.

- Och sen vi blev tillsammans med dom har jag och Tom typ bara bråkat. sa jag.

- Finns de nåt bra med att dom har kommit emellan er ens?! sa Gustav.

- Kan du prata? sa Tom.
- Jätte kul Tom... sa han.
- Haha, jag vet. sa Tom.
- Men seriöst. Finns det något bra med att dom har kommit emellan er eller? sa han.
- Uh.. Vänta måste tänka. sa jag.

- Okej antagligen inte. sa Georg.

- Asså.. Jag kommer inte på nåt. sa Tom.

- Inte jag heller.. sa jag.
- Varför gör ni inte slut med dom då? sa Gustav.
- Vafan tänker du med Gustav??!! sa jag.
- Vadå...? sa han.

- Jag fucking älskar Angelika! Aldrig i hela fucking livet att jag gör slut med henne! sa jag.

- Shit eller hur?! sa Tom.

- Shit dampa inte de va ett förslag. sa han.

- Ett jävligt dåligt förslag. sa Tom.

- Okej..? sa Georg.

- CAMILLA!!! hörde man Angelika skrika.

- Sshh! Vi lyssnar. sa Tom och alla blev tysta.

- JAA!! skrek Camilla.

- HAR DU TAGIT MIN KAJAL?! skrek Angelika.

- NEJ VADÅRA?! skrek hon.

- Lol den är borta. sa hon och man hörde att hon stog utan för Camillas dörr. (gästrummet och Camillas rum är typ mitt emot varann (; )

- Fråga Bill om han har den? sa Camilla.

- Varför skulle han ha... Ahaaaaa! I för sej han kanske har den. sa hon.

- Loooool, han sminkar sej liksom också? Hhaha. sa Camilla.

- Jag kom på de. Men hallå asså tror du dom typ... asså.. sa hon innan Camilla avbröt henne.

- Inte gillar oss längre? Vill ta en paus? Kommer göra slut? Hatar oss för att vi tydligen har kommit emellan dom? sa hon.

- Aaa.. sa Angelika.
- De va ju inte ens meningen att komma emellan dom. sa hon.
- Visst? Asså dom kommer säkert ta en paus eller något sånt från oss.. sa Angelika.

- Mm... Jag kommer sakna dom när dom åker tillbaks till Tyskland. sa Camilla.

- Jag med. Men de känns ändå som att de kommer va bra att komma bort från dom ett tag. Jag menar vi är ändå typ... 24/7?! sa Angelika.
- Jag vet.. Men kommer sakna dom sjukt mycket ändå. sa hon.
- Jag också. sa Angelika och man hörde att dom gick in på sina rum igen.
- Vill ni fortfarande åka...? sa Georg.
- Ja? sa jag och Tom.
- Okej, bara undra. sa han.
- Okej.. Aja ska vi boka biljetter eller? sa jag.
- Aa vi gör de. sa han.

Georg va ändå inne på datan, så vi gick in och bokade flyg biljetter.

Tom's perspektiv:

*Senare på kvällen*

De va ganska sent och vi hade inte snackat med tjejerna sen de lilla "bråket" vi hade med dom. Men jag gick iallafall tillbaks till Camillas rum. Och Bill till Angelikas.

När jag kom in i hennes rum så såg det som om hon sov, så jag bytte om och allt sånt och gick och la mej brevid henne.

- Uhm.. Har du fortfarande ont? sa hon och vände sej mot mej.
- Lite.. Varför frågar du? sa jag.
- Ville liksom bryta tystnaden.. sa hon.
- Haha, trodde du sov. sa jag.
- Hehe, okej. sa hon.
- Är inte du sur? sa jag.
- Lite.. Eller jag vet inte.. sa hon.
- Förlåt.. Men asså jag och Bill har nästan ingen tid för varandra.. Och vi är ju tvillingar. Vi kan inte leva utan varandra. sa jag.
- Mmm.. Jag vet. sa hon.
- Vi åker om 2 dar.. Bara satt du vet.. sa jag.
- Du får inte! sa hon ledset.
- Försent, vi har redan bokat. sa jag.


Hon vände sej med ryggen mot mej och man kunde tydligt höra att hon började gråta.

- Camilla, gråt inte. sa jag och höll om henne.
- Du får inte åka, Tom. snyftade hon.
- Jag vill... sa jag lågt.
- Snälla åk inte.. sa hon så tyst att jag nästan inte hörde.
- Jag vill, och jag måste träffa mamma och Gordon också.. sa jag.
- Fuck my life.. viskade hon.
- Förlåt. sa jag.
- Om du åker så lovar jag att jag kommer ta självmord. snyftade hon.
- Nej det kommer du inte. Jag kommer ju tillbaka. sa jag.
- De kommer jag visst. sa hon.
- Nej. sa jag.
- Du bestämmer inte va jag gör Tom. sa hon lågt.
- Nej.. Men dör du, dör jag. sa jag.
- Åk inte då? sa hon.
- Asså snälla Camilla, jag vill åka. sa jag.
- Men åk då?! sa hon.
- Om jag gör de kommer du fan ta självmord?! sa jag.
- Ja! sa hon.
- Varför? sa jag.
- För att jag vill inte att du ska åka. sa hon ledset.
- Men snälla, jag vill verkligen hem Camilla! Jag lovar att jag kommer tillbaks snart! sa jag.
- Lova? sa hon.
- Jag har ju redan sagt typ 2 gånger att jag lovar att göra de? sa jag.
- Okej.. suckade hon.
- Godnatt älskling. sa jag och kysste henne.
- Godnatt Tom. sa hon.

*Nästa morgon*

När jag vaknade låg inte Camilla brevid mej längre. Jag satte mej upp och då kom Camilla in i rummet.

- Godmorgon. sa jag och log.
- Mmm.. Godmorgon. sa hon.
- Är du sur? sa jag.
- Näe.. Jag mår bara inte bra. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Vet inte... sa hon.
- Okej.. På vilket sätt mår du inte bra då? sa jag.
- Venne.. Känns som om jag kommer spy. sa hon.
- Okeej. Kom! sa jag och sträckte ut armarna.

Hon kom och satte sej i sängen med mej och jag höll om henne.

- Jag kommer sakna dej. sa hon.
- Jag kommer sakna dej med.. Men tro mej, vi kommer behöva komma ifrån varann lite. Och jag måste verkligen hem till mamma. sa jag.
- Haha. skratta hon.
- De lät fett barnsligt men asså jag har inte träffat henne på flera månader. sa jag.
- Mm.. Men va menar du med att vi behöver komma ifrån varann?! sa hon.
- Vi har vi varit med varann typ varje dag hur länge som helst nu! sa jag.
- Jag vet... sa hon.
- Så.. Vi behöver en paus. sa jag.
- Kommer inte klara mej utan dej. sa hon.
- Jo det kommer du. sa jag.
- Nej.. Jag kommer bli så deprimerad satt jag tar självmord.. sa hon.
- Om du gör de så tar jag livet av mej. sa jag.
- Du får inte.. sa hon.
- Jag göre bara om du göre. sa jag.
- Okej, jag lovar att inte göra de Tom. sa hon.
- Bra. sa jag och kysste henne.

Jag gick upp och ur sängen och in i badrummet. Jag duscha och så. När jag var klar så klädde jag på mej och gick ut till Camilla igen.

- Vart var du imorse, typ när jag vakna? sa jag.
- Ute med Angelika. sa hon.
- Och gjorde? sa jag.
- Rökte. sa hon.
- Varför väckte du inte mej för? sa jag.
- För att jag behövde snacka med henne.. sa hon.
- Aha, okej. sa jag.
- Så.. Vad vill du göra? sa hon.
- Venne.. Ska se vad Angelika och Bill gör? sa jag.
- Visst. sa hon.

Vi gick in i Angelikas rum och dom satt på sängen med datan.

- Vilka datanördar ni är. sa Camilla och flina.
- Hahaha, jag vet. sa Angelika.
- Ska vi dra någonstans? sa jag.
- Okej, vart? sa Bill.
- Venne.. Ut? sa jag.

- Ska du röka eller? sa han.

- Typ. sa jag.
- Varför gör du de ens? sa han.
- Gott..? sa jag.

- Nej de är de inte? Kommer du inte ihåg när vi va typ 10år och Georg kom med cigg och sa att vi skulle röka? sa han.
- Jo, men de va inte lika gott då. De är de nu. sa jag.
- Okej då.. suckade han.

Vi hämtade Georg och Gustav och gick ut. Vi gick till skogen där vi brukar hänga. Alla började röka utan Bill och Gustav.

- Varför? sa Gustav.

- Vadå varför? sa Georg.

- Varför röker ni? sa han.

- Gott. sa jag.

- De är inte ens de... Ni bara tror de för att ni är beroende. sa han.
- Kanske. sa jag.
- Ni borde sluta. sa Bill.

- Varför?! sa jag.

- Du vet varför! sa han.

- Nej. Förklara. Jag kan lyssna. sa jag.

- Ni kommer dö i förtid. sa han.
- Kommer vi inte alls. sa jag.
- Jo. sa han.

- Lyssna bara! Vi kommer inte de! sa jag.

- Lyssna inte då. Jag säger de bara för att jag bryr mej om dej. sa han.
- Kanske inte vill lyssna på dej. Vi båda föddes ju ändå med hörsel skador. sa jag.
- Ja, och vill du få cancer också eller? sa han.

- Man får inte cancer av att röka.. sa jag.

- Jo man kan få de Tom. sa Georg.

- Nej? sa jag.

- Jo. sa Camilla.

- Många har fått de. sa Angelika.

- De sant. sa Georg.
- Men vafan.. sa jag.

- Tom, jag säger bara att du ska sluta för att jag inte vill att du dör. sa Bill.

- Jag kommer inte dö. sa jag.
- Skit i de då. sa han.

- Du kommer ju dö nån gång? sa Gustav.

- Förstör inte stämningen Gustav.. sa jag.

- Vafan..? sa han.
- Äh, inget. sa jag.

Vi snacka lite till men sen gick vi in igen. Jag och Camilla gick upp på hennes rum.

- Är du ledsen eller något? sa jag.
- Varför undrar du? sa hon.
- Du verkar skit deprimerad.. sa jag.
- Asså.. Jag har en sak jag måste säga till dej.. sa hon.
- Vadå? sa jag oroligt.
- Asså medans ni var borta så var jag hos doktorn och dom sa att jag hade... sa hon och tog ett djupt andetag.
- Du har vadå..? sa jag.

- Cancer... sa hon lågt.

- VAAA??! sa/skrek jag förvånat.
- Mm.. mumlade hon.

- Omg. sa jag.

- De är delvis därför jag inte vill att du åker. Dom vet inte hur länge till jag lever. sa hon.

- Du får inte dö! sa jag och krama henne hårt.
- Jag vill, men ändå inte. sa hon.

- Du ska inte dö! Gör du de dör fan jag också! sa jag.

- Tom, jag vill att du ska leva för mej. sa hon och började gråta.
- De finns inget att leva för om inte du finns längre. sa jag och började gråta jag också.

- Jo, Bill, Jayy, Georg, Gustav, Simone, Gordon och alla. sa hon.

- Dom är inte som du. sa jag.
- Snälla Tom, dom kommer behöva dej. Om du dör kommer fan alla göra de! sa hon.

- Nej ingen kommer dö. Inte du heller. sa jag.
- Jo.. sa hon.

- Du ska inte dö Camilla!! Dör du finns de fan inget att leva för, Bill och dom skiter jag i just nu! Dom är inte döende. sa jag.

- Kan inte du bara glömma att jag sa de och va normala istället? sa hon.
- Hur fan ska jag kunna vara de?! sa jag.
- Försök. sa hon.
- Hur ska jag kunna försöka om jag vet att min flickvän kommer dö?! sa jag.

- Gör de bara.. För min skull. sa hon och såg mej i ögonen.
- Varför händer allt dåligt mej? sa jag lågt.

- Vadå dej?! De är inte du som har cancer! sa hon.

- Jag vet men du är min flickvän.. sa jag.
- Försök glömma de här Tom. sa hon.

- Jag kan inte. sa jag.

- Snälla. sa hon.

- Jag kommer snart. sa jag och ställde mej upp.

- Vart ska du? sa hon.

- Säga till Bill att jag stannar. sa jag.

Jag gick ut ur Camillas rum och in i Angelikas.

- Bill, vi måste stanna! sa jag.
- Va? Nej! Vi kan inte! Vi måste åka! sa han.
- Asså Bill du fattar inte.. vi måste. sa jag.
- Vi kan inte Tom! sa han.

- Snälla.. De gäller ett fucking liv Bill! sa jag.

- Vafan snackar du om? sa han.
- Äh, inget.. Snälla.. Vi måste stanna. sa jag.
- Nej. sa han.
- Vafan Bill!! skrek jag.

Jag gick ut och smällde igen dörren hårt och gick in till Camilla igen.

- Jag fucking hatar han. sa jag irriterat och satte mej i sängen igen.

- Du fick inte stanna va? sa hon.
- Nej. Inte för bögen iallafall. sa jag.

- Åk bara. sa hon.

- Om du hinner dö innan jag kommer tillbaks då?! sa jag.

- Jag bryr mej inte. Du behöver träffa din familj. sa hon.

- Igår brydde du dej ju?! sa jag.
- Jag vet... sa hon lågt.
- Du vill inte ha mej här va? sa jag.

- Jo! Men du behöver komma tillbaks till Tyskland. sa hon.

- Följ med. sa jag.

- Tom jag kan inte. sa hon.

- Jo? Snälla. sa jag.
- Jag vill inte att du ska se mej dö. sa hon.
- Men jag vill vara med dej till slutet. sa jag.
- Åk bara. Jag klarar mej.. sa hon.

- Ljug inte. De gör du inte alls. sa jag.
- Jo, jag har Angelika och alla dom. sa hon.
- Men du har inte mej då. sa jag.
- Jag vet... sa hon.
- Kom bara med. sa jag.

- Nej. sa hon.

- Varför?! sa jag.

- Jag har redan sagt varför. Jag vill inte att du ska se mej dö. sa hon.
- Men jag vill va med dej in i slutet!! sa jag.

- Vänta. sa hon och svara i mobilen.

Hon satt och snacka ett tag och jag bara tänkte på att min flickvän kommer dö. De kan inte vara sant.. Men en stund senare så la hon på och ställde sej upp.

- Vem var de? sa jag.
- Min syster.. Ska gå och möta henne nu. sa hon.
- Har du en syrra? sa jag förvånat.

- Mmm.. Hon ville inte bo hos mamma och Anders längre så hon ska bo här. sa hon.
- Aha.. Är hon din storesyrra eller? sa jag.
- Näe vi är tvillingar. Fast inte enäggstvillingar. sa hon.
- Okeej.... sa jag.

- Aja, vill du följa med? sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi gick ner till hallen och satte på oss skorna och så och gick ut. När vi hade gått en stund så mötte vi henne.

- Omg, jag har saknat dej skit mycket! sa Camilla och krama henne.
- Omg jag har saknat dej meeed!! sa hennes syrra.
- Tom, de här är Sandra. Sandra de här är Tom. sa hon.

- Omg jag vet! Är ett fett stort fan ju! sa Sandra.
- Oboy.. sa jag.

- Men min favorit är Gustav. sa hon.

- Ännu en blind tjej?! sa jag.
- Haha, vadå då? sa hon.
- Jag är ju snyggast. sa jag.
- Inte snyggast men en av dom snyggaste. sa hon.
- Han är snyggast okej?? sa Camilla.

- Neeej, Gustav är. sa hon.

- Tjejer, ni behöver inte bråka över mej. sa jag och flina.
- Vi gör inte de! sa dom och skratta.
- Okej.. sa jag.

Vi gick tillbaks till huset och tog av oss skorna och så och gick upp till Angelikas rum. Där inne var Angelika, Bill, Gustav och Georg.

- Omg!! Gustav!! skrek Sandra och sprang fram och krama han läänge.
- Uhm.. Hej.. Vem är du? sa Gustav.
- Min tvilling syrra. sa Camilla.

- Waaaaas? sa han.

- Jupp, och hon är en Alien och älskar dej. sa hon och flina.

- Fuck u! Säg inte så mycket. sa Sandra.

- Men de är ju sant. sa hon.
- Hehe.. jag vet. sa Sandra.
- Random... sa jag och Gustav.

*En dag senare*

De va eftermiddag och jag, Bill, Gustav och Georg skulle åka till Arlanda nu.

- Jag kommer sakna dej.. sa Camilla och börja gråta.

- Jag kommer sakna dej mer! sa jag och började gråta.
- Jag älskar dej. Och de kommer jag alltid att göra. sa hon.
- Jag älskar dej också. sa jag och kysste henne.
- Tom, vi måste dra nu. sa Bill.
- Okej. sa jag.
- Hejdå älskling. sa hon.
- Vi ses snart.. Hoppas jag. sa jag.
- Jag också. sa hon.
- Om du försvinner, kommer jag aldrig förlåta mej själv för att jag åkte. sa jag.

- Du måste. sa hon och kysste mej.

Efter att vi hade sagt hejdå så satte vi oss i taxin, påväg til Arlanda.

- Va mena du med att hon försvinner? sa Bill.
- Inget.. sa jag och kolla bort.
- Jo, något är de. sa han.
- Men de är inget! sa jag irriterat.
- Chilla.. Jag fråga bara. sa han.

När vi kom fram till Arlande så checka vi in och allt sånt.. Vi satte oss i planet och de lyfte.

*I Tyskland*

Vi hade landat i Magdburg. Vi tog en taxi och åkte hem.

När vi hade kommit hem så häsla jag och Bill på mamma och Gordon. Efter de så stängde jag in mej på mitt rum och satte mej vid datan. En stund senare så kom Bill in.

- Vad är de, Tom? sa han.
- Inget.. sa jag,
- Jo?! Man ser ju de på dej. sa han.
- Men de är inget.. sa jag.
- Säg bara? sa han.
- Hon kommer dö, Bill!! sa jag och började gråta.
- Camilla?!?! sa han förvånat.
- Ja.. sa jag lågt.
- Hur?!! sa han.
- Hon har cancer. sa jag.
- VA?!?! skrek han.
- Ja.. sa jag ledset.
- Omg, Tom.. sa han.
- Om hon dör så finns det inget att leva för.. sa jag.
- Jo! Du måste leva vidare för henne! sa han.
- Jag ska.. Jag lova henne de. sa jag.
- Asså.. Shit de är inte sant! sa han.
- Jag vet.. Jag vill inte att hon ska dö.. sa jag.
- Vilka vet om de? sa han.
- Du, jag, Anngelika och Sandra. sa jag.
- Aha.. Va de därför du ville stanna?! sa han.
- Aa.. sa jag.
- Oh shit! Förlåt Tom!! sa jag.
- De gör inget.. Hon ville ändå inte att jag skulle se henne dö. sa jag.
- Hur blir de med Jayy och allt?! sa han.
- Jag vet inte.. Hon ville att vi skulle glömma bort att hon kommer dö.. sa jag.
- Jag förstår henne.. Hon vill väl leva normalt dom sista dagarna hon har. sa han.
- Ja.. Men hur fan ska jag kunna glömma de?! Hon är mitt allt. sa jag.
- Aa.. Jag vet inte vad jag skulle göra om Angelika dog. sa han.

- Skulle inte du vilja dö för henne? sa jag.
- Jo.. Men ändå leva vidare för henne. sa han.

Vi satt och snacka en stund tills de blev ganska sent. Han gick till sitt rum och jag bytte om och gick och la mej.

*Nästa morgon*

Jag vaknade, gick upp och tog en dusch. När jag var klar så klädde jag på mej och gick in i köket. Där satt Bill. Jag gjorde min frukost och gick och satte mej brevid honom.

- Tja. sa han.
- Tja. sa jag.
- Hur är de? sa han.

- Piss. sa jag.

- Förstår de.. sa han.

- Vafan ska jag göra om hon dör?! Jag kommer inte palla de.. sa jag.

- Du får lov att göra de.. Du lova ju henne att du skulle leva vidare för henne. sa han.
- Jag ska försöka.. sa jag.

- Snälla, vad som än händer. Dö inte Tom. Jag kommer aldrig klara mej utan dej. sa han.

- Jag kommer inte dö, Bill. sa jag.
- Lova? sa han.

- Lovar. sa jag och log lite halvt.

- Vad skulle du göra om jag dog? sa han.

- Dö. Jag kan inte leva utan min bror. sa jag.

- Samma här. sa han.

- Vi är ju ändå en person.. Typ. sa jag.
- Mmm.. Jag vet. sa han.

---

KOMMENTEEEERAA !!!!!!