KaulitzNoveller

1. Tom och Bill 2. Danderyd sjukhus 3. Angelika 4. Camilla 5. Text

Camilla's perspektiv:

*2 månader senare*

Jag satt på golvet framför toaletten och spydde. För typ 3 veckor sen började jag må skit dåligt och spydde hela tiden. Jag hade börjat undra lite om vad de va för fel på mej men brydde mej inte så mycket. Fast igår bestämde jag att jag skulle kolla upp de.

Klockan 2 skulle jag vara på sjukhuset för att kolla vad de va. Den va halv 1 så jag gick fram till spegeln och kollade på mej själv länge. Sen tog jag min tandborste och började borsta tänderna.
Sen gick jag och drog på mej nya kläder, sen sminkade jag mej och fixade håret.

Jag kollade på klockan, kvart i 2.. Jag gick ner i hallen och tog på mej skor och jacka och tänkte ropa att jag skulle gå ut men kom på att jag hade varit ensam hela dagen.

Angelika, Jonte och Sebbe va i skolan, Charlotte(deras mamma) va på jobbet och Henrik(deras pappa) också. Jag gick ut till bussen och åkte iväg till sjukhuset..

Jag kom fram till sjukhuset och snacka med en doktor.

- Så.. Varför kom du hit då? frågade hon och log ett äckligt leende.. usch.
- Dom senaste 3 veckorna har jag mått skit och spytt och allt hela tiden. sa jag.
- Okej.. så jag gissar på att du vill veta vad de är? sa hon
- Uh.. ah. sa jag.
- Okej kom med här. sa hon och drog med mej in i ett annat rum.

Hon sa att hon typ skulle undersöka mej och så... Hon gick ut ur rummet en stund och typ en kvart senare kom hon tillbaks.

- Uh, ja jag vet varför du mår så som du gör.. sa hon och kollade oroligt på mej.
- Varför?! sa jag.
- Du är.. Gravid. sa hon.
- JAG ÄR VADÅ?!!?!?!? skrek jag.
- Gravid. sa hon.
- Omg. Omg. Omg. Omg. OMG NEEEJ!!! FAN!! skrek jag.

Jag sprang ut från sjukhuset och ända 'hem', bor ju hos Angelika för tillfället. Jag sprang in och upp för trappan och in i mitt rum. Jag slängde mej på sängen och brast ut i gråt. Sen knackade de på dörren och in kom ingen mindre än Angelika..

- Vad är de? frågade hon.
- Jag va hos doktorn och så idag.. sa jag.
- Omg vad sa dom??! sa hon oroligt.
- Jag är gravid.. sa jag och började gråta ännu mer.
- VAFAAN?!! sa hon chockat.
- Men ja.. sa jag.
- HUR??!! skrek hon.
- Tom.. sa jag och grät ännu mer.
- Omg... asså du måste snacka med han om de! sa hon och kollade på mej med en blick jag inte kunde tyda.
- Jag vet men hur ska jag säga de och vad ska jag säga?! sa jag och blev sjukt orolig och nervös.
- De får du komma på själv... sa hon lågt och gick ut.

Jag fick panik och gick till datan för att kolla om han var inne på skype, men de var han inte. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog upp mobilen ur fickan och ringde han. 

De gick några signaler tills han svara..

- Omg äntligen så svarar du!! sa jag.
- Ja? vadå då? sa han.
- Du kommer antagligen hata mej men jag får ta de. sa jag innan jag tog ett djupt andetag för att inte börja gråta men gjorde de ändå.
- Älskling? Vad är de? frågade han oroligt.
- Jag..... jag ä-är-r... Gravid.. stammade jag.
- Du... är vaadå? sa han.
- Gravid... sa jag lågt och började gråta ännu mer.
- HUR FAN GICK DE TILL CAMILLA?!?!?!?! skrek han ilsket.
- Fråga fucking inte mej fråga dej själv! skrek jag tillbaks.
- Åh nej.. Fan de funkar inte! Hur?! När?! Asså jag fattar ingenting!!! HUR LÄNGE?!?!?! skrek han.
- Ingenaning.. Jag sprang ifrån sjukhuset och grät innan hon hann säga de. sa jag tyst.
- Omg.... Camilla.. Fan såklart jag inte hatar dej! De är inte ditt fel! sa han tröstande.
- Jag önskar du va här. Allt hade varit mycket lättare. sa jag och började gråta. Igen.
- Okej. sa han.
- Va?
- Jag och Bill kommer dit då? sa han.
- Vänta.. VA?! skrek jag.
- Jag, Bill, flyger, landar, Sverige! behöver jag förklara mer? sa han.
- OMG OMG OMG OMG OMG OMG TOOOOOM NÄÄÄÄR?!?!?!?!?!?! skrek jag överlyckligt och glömde bort varför jag egentligen ringde honom.
- Hahah chilla måste dra! Ses... Imorron! sa han och la på.

OMG IMORRON?!?!?!?! Jag sprang in till Angelika och började hoppa och skrika.

- VAAAAD?!?!?!? skrek hon irriterat.
- TOM BILL KOMMER IMORRON!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek jag.
- VAAA?!?!?!?!?!?!?! skrek hon och började 'dansa' och skrika med mej.
- Vafan håller ni på med? hörde vi nån som sa.

Vi vände oss om och där stog Sebbe. Piiiinsaaaamt...

- Uhm... Är skit glada!! sa Angelika och jag tror fan att jag ALDRIG har sett ett så stort leende...
- Varför? sa han.
- Tom och Bill kommer hit! IMORRON!!!! skrek hon.
- Woooow... vänta! Imorron? Tom och Bill? sa han chockat.
- JAAA!!! skrek vi.
- Omg. sa han och gick.

Vi brast ut skratt men sen ville Angelika snacka med Bill så jag gick ut.


Angelika's perspektiv:

Camilla gick ut och jag ringde Bill. De gick 4 signaler innan han svarade.

- Hallå? sa han.
- Omg kommer du och Tom imorron?!?!?? skrek jag glatt.
- Haha aa, asså han sa de så vi åker väl. sa han.
- Omg yeees!!! skrek jag.
- Chilla! aja måste dra, ses imorgon. sa han.

Han la på. Han lätt inte så glad.. Kanske han var sur på mej? Jag gick ut till Camilla igen.

- Vad snackade ni om då? frågade hon och skrattade lite.
- Jag frågade om dom skulle komma sen sa han att dom Tom sa att dom skulle så dom kommer sen sa han att han va tvungen o dra typ men asså han lät inte ens lite glad.. sa jag.
- Men han kanske bara är trött eller nåt. sa hon.
- Kanske.. sa jag och gick in i köket.

Jag tog fram en glass och satte mej vid bordet och Camilla satte sej också.

- Tänk om han är arg på mej eller nåt? sa jag.
- Nej, vad skulle han kunna vara arg på dej för? frågade hon.
- Vet inte.. sa jag bara.
- Precis. sa hon.
- Men tänk som han är de ändå?! sa jag oroligt.
- Asså han va säkert bara upptagen eller något. sa hon.
- Tror du? sa jag.
- Haha, dom skriver ju låtar 24/7. sa hon.
- Okej, du har väl rätt.. sa jag.
- Klart, jag har alltid rätt! sa hon och log.
- Hahaha jo men visst! skrattade jag och kolla på klockan, bara 15:20.
- Jag går upp på rummet en stund! sa jag och gick upp.

Jag satte mej vid datan och kollade facebook och lite sånt.


Bill's perspektiv:

- BILL!!! skrek Tom.
- VAD?! skrek jag tillbaks.
- KOOOOOOOOM!! skrek han.

Jag reste mej upp och gick till Tom i köket.

- Vad? sa jag.
- Jag vill prata med Camilla så fort som möjligt så vi åker vid 5 idag istället! sa han.
- VI VADÅ!?!??!?!? skrek jag.
- Åker 5 så PACKA NÅGOT OM DU SKA HA NÅT MED DEJ!!! sa han.
- OMG!!!!!! skrek jag och sprang in på mitt rum för att lägga ner lite saker i en väska.

När klockan blev halv 5 åkte vi till flygplatsen. Vi checka in och allt sånt.. Vi gick på planet när de va ungefär 15min tills de skulle lyfta.

*I arlanda*

Vi hade landat och var påväg ut ur arlanda. Vi tog en taxi och åkte till dom. När vi kom fram till Angelikas hus stog vi utanför ett tag innan nån av oss vågade plinga på. En stund senare kom nån och öppnade och jag kunde gissa på att de va Angelikas bror.

- Hej, uhm... Vi ska typ träffa Angelika och Camilla? sa Tom lite osäkert.
- Aaah kom in! sa han och gick sen upp och ropade på dom.
- ANGELIKA!! CAMILLA!! NI HAR BESÖK!!!!! skrek han.
- OKEEEEEJ! hörde man Angelika skrika.

Dom kom ner och när dom såg oss så såg man på deras blickar att dom va riktigt chockade.

- Omg Bill!! skrek Angelika och sprang fram och kramade mej hårt.
- Hej på dej också haha! sa jag och kysste henne.
- Heej, uhm... skulle inte ni komma imorron? frågade Camilla.
- Tjena! haha nej, jag vill prata med dej så fort som möjligt. sa Tom och gick fram och kysste henne.
- Aha.. men asså hade jag vetat om att ni skulle komma hade jag ialla fall tagit på mej lite smink... ser HEMSK ut. sa Angelika och betonade hemsk.
- Neeej! Du är vacker precis som du är! sa jag.
- Aww tack Bill! Men nej, jag är så inte vacker! sa hon.
- Jo och säg inte emot mej! sa jag och kysste henne igen.
- Okej... Jag ger upp, de är helt meningslöst att säga emot dej för du ger dej inte ändå.. sa hon och Camilla och Tom började skratta.
- KÄFTEN! sa hon.
- HAHAHAHAHA OMG HAHAAHHA!! du säger alltid emot mej men inte Bill? de är nåt fel på dej! sa Camilla.
- Men ha-ha. Och ja men jag trodde du visste att jag inte va normal? sa Angelika.
- Jo men ändå! sa Camilla.


Camilla's perspektiv:

- ANGELIKA!!!!!!!! skrek Jonte helt plötsligt och kom ner springandes för trappan.
- Vad vill du? frågade hon.
- Ooh... Är de Bill och Tom? Och ja uhm, asså kan du hjälpa mej med min matteläxa sen? frågade han.
- 1. Ja de är dom. 2. Nej de kan jag inte? sist jag gjorde de fick du IG? sa hon.
- Men okej. SEBBE HJÄLP MEJ MED MATTEN!!!! skrek han sen och försvann in i Sebbes rum.
- Vafan? sa jag och börja garva.
- Haahhaha asså han tror jag ska hjälpa han? Han är äldre och borde fatta mer! Hhahahahaha. sa hon.
- Hahaha omg asså viisst? sa jag.
- Iallafall.. Camilla kan vi snacka? sa Tom och kollade allvarligt på mej.
- Uhm.... Eh visst. sa jag oroligt.

Vi gick in på mitt rum och stängde dörren. Vi satte oss på sängen och tittade på varandra en lång stud innan någon sa nåt..

- Hur fan ska vi göra nu? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Vi kan fan inte göra abort, de är som att mörda någon ju. sa han.
- Aa.. sa jag.
- Du kan iallafall låsas att du bryr dej?! sa han surt.
- Vaaa?! sa jag och förstod ingenting.
- JA?! Allt är ju ändå ditt fel!! skrek han.
- Vafan, de är ju ändå lika mycket ditt fel som de är mitt!! skrek jag tillbaks.

Allt blev tyst en stund..

- Asså jag fattar inte varför du lägger skulden på mej. sa jag.
- Förlåt.. Du har rätt de är lika mycket mitt fel. Asså när fan hände detta!? sa han och kramade om mej länge.
- De hände väl antagligen i Tyskland? sa jag.
- Ja men asså...... HUR!? sa han.
- De fattar du väl iallafall? sa jag.
- Jo men asså... vi måste göra nåt! sa han.
- Ja, men vad? sa jag och kollade lite på honom.
- Vet inte. Asså vad ska jag säga till Bill? Jag har inte sagt nåt till honom!? sa han oroligt.
- Ska vi gå ner nu och säga de tillsammans? Angelika vet redan, hon va den första jag sa till. sa jag.
- Okej, kom! sa han och tog min hand och sen gick vi ner.

När vi kom ner i vardagsrummet låg dom och hånglade i soffan.

- Uhm, okej. sa jag.
- Oooh... när kom ni!? sa Angelika.
- Nyss! hahah. sa Tom.
- Okej..... sa hon.
- Iallafall.. Vi har nåt och säga till er... Eller Bill för Angelika vet redan.. sa jag osäkert.
- Vadå? sa Bill nyfiket och satte sej upp med Angelika i knät.
- Asså uhm.. började Tom.
- Jag är gravid. sa jag snabbt.
- DU ÄR VADÅ!?!?! sa han chockat.
- Håller med Bill! ÄR DU GRAVID!? hörde jag nån bakom mej som sa.

Jag vände mej om och där stog Sebbe och Jonte, oh shit.

- Uhm.. Eh.. Aah.. Typ. sa jag och höll ett hårdare grepp om Toms hand och han kollade oroligt på mej.
- Oh gosh. sa Jonte.
- WTF? oftaah..? sa Sebbe.
- Ja. sa jag.
- Oh gosh.. upprepade Jonte.
- Vänta... ANGELIKA DU ÄR VÄL INTE DE!?!?!?! skrek Sebbe oroligt.
- Omg nej!? sa hon.
- Omg tack! sa han och pustade ut.
- Varsågod eller vad man ska säga.. sa hon.

Allt blev tyst en liten stund, tills..

- Sebbe, Jonte? sa Angelika.
- Aa? sa dom.
- Kan ni gå? sa hon.
- Sure. sa dom och gick in till Jontes rum.
- Okej... Vad ska vi göra nu? sa jag.
- JAG VILL SHOPPA!!!! skrek Angelika.
- OMG JAG MED!!!!! skrek.
- Okej........ sa Tom och Bill och kollade konstigt på oss.
- Hahah vi drar och shoppar? sa jag.
- Okej. sa dom.

Vi gick till stationen och tog ett tåg in till stan.

*Efter shoppingen*

Tom's perspektiv:

Vi kom hem till Angelika och klockan var typ 00:00. Bill och Angelika gick och la sej men jag och Camilla satt i köket och åt.

- Vad ska vi göra nu då? sa jag
- Jag vet inte ... ska jag kolla hur lång tid jag har varit gravid imorgon? sa hon.
- Aa gör det! sa jag.

Vi gick upp till hennes rum och gick och la oss.

*Nästa morgon*

Jag vaknade av att jag hörde Camilla spy. Jag gick in i badrummet och satte mej på golvet brevid henne.

- Gåre bra? frågade jag och höll bak hennes hår.
- Typ. sa hon.
- Ska jag följa med dej och kolla sen? frågade jag.
- Jaa helst, om du kan.. sa hon och spydde igen.
- Såklart! Gör allt för dej! sa jag och kysste henne på kinden.
- Tack Tom. sa hon och log lite svagt och jag log tillbaks.

Vi började fixa oss och sen åkte vi till sjukhuset...