Die For You - Chapter 8
1. Angelika 2. Tom 3. Bill 4. Camilla
Camilla's perpspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde någon gå runt ute i köket. Jag kollade på klockan och den var 05:32. Jag gick upp ur sängen och in i köket och såg Tom rota i kylskåpet.
- Va letar du efter? sa jag och gäspade.
- Ehh va?! sa han och vände sej om.
- Haha, vad letar du efter? sa jag och gick fram till han.
- Typ inget.. har bara tråkigt. sa han.
- Så de är mer underhållande att titta i kylskåpet än att sova? sa jag.
- Haha typ. sa han.
- Haha okej. jag går iallafall och lägger mej igen.. kommer du sen eller? sa jag.
- Kanske. sa han.
Jag orakde inte fråga varför han sa kanske, så jag bara gick in på rummet och la mej i sängen. De gick ungefär 5min tills Tom kom in och la sej brevid mej.
- Varför sa du att du kanske skulle komma tillbaks hit? sa jag trött.
- Vet inte, är inte så trött så jag tänkte kolla på tv, men jag kan ju lika gärna göra dej sälskap? sa han och log lite.
- Haha, okej. sa jag och la mej till rätta för att sova.
- Godnatt.. Igen! sa han och kysste mej.
- Godnatt! Haha. sa jag.
De tog ungefär 10min innan jag somnade om.
Tom's perspektiv:
När Camilla hade somnat om låg jag och kollade på henne ett tag tills jag hörde en duns. Jag gick ut ur rummet och kollade varit ifrån ljudet kunde ha kommit. Jag kollade i Angelikas rum, men de va bara Bill som va där.
- Fitta.. hörde man lågt från köket.
Jag gick långsamt dit och på glovet satt Angelika. De va mörkt men man kunde se lite.
- Vad gör du uppe? frågade jag.
- Uhm... Typ inget. Kunde inte somna om. sa hon.
- Haha okey, varför sitter du på glovet då? frågade jag.
- För att........ Jag ramlade! sa hon och reste sej upp.
- Haha jo hörde de, först trodde jag att Bill hade ramlat ner från sängen men sen såg jag att han låg i den fortfarande. sa jag och flinade och hörde ännu en smäll.
- Och vafan vare där? frågade hon.
- Ingenaning. sa jag och gick in i hennes rum.
Där låg Bill på glovet. Typ som jag hade tänkt mej att han skulle göra också.
- Fan. sa han lågt.
- Asså du kan prata högre, den ända som sover är Camilla. sa jag och gick för att hjälpa honom upp.
- Waas? Angelika då? sa han innan han såg henne i dörröppningen.
- Hahaha, märkte du inte att jag inte låg kvar eller? sa hon och log.
- Nej faktiskt inte.. sa han och log tillbaks.
- Okey, men jag går iallafall tillbaks till Camilla och hoppas att jag inte behöver komma tillbaks in hit. sa jag och gick ut.
Jag gick in i Camillas rum. Igen. Hon låg fortfarande och sov. Jag la mej brevid henne och försökte somna. De gick verkligen inte. Så jag bestämde mej för att försöka väcka henne istället.
- Caaamilla! sa jag och peta på henne.
Jag gjorde så ett antal gånger tills hon äntligen börja vakna.
- Måste du alltid väcka mej när du har tråkigt? sa hon lite surt.
- Haha, såklart. sa jag.
- Hur mycket är klockan ens? sa hon.
- Venne.. typ 07:00? sa jag.
- Haha och du har ju världens bästa tidsuppfattning oxå? sa hon och tog upp mobilen.
- Meeh orka bry sej. sa jag.
- Jag bryr mej? Förrensten så var den 06:27.. sa hon.
- Same shit. sa jag.
- Eller inte? LÅT MEJ SOVA NU! sa hon irriterat.
Jag struntade i att svara utan la mej och försökte somna.. IGEN. Efter nån timmes försök att somna gick de äntligen.
Jag vaknade av att Camilla slog mej. Jag öppnade ögonen och kollade oförstående på henne.
- Haha ville bara att du skulle vakna! sa hon.
- Men ååååh! Du vet att jag sov dåligt inatt, varför kunde jag inte få sova jag kommer aaaaaldriiiig kunna somna om igen. sa jag trött.
- Vad är klockan? frågade jag sen.
- 13:54. sa hon och kollade på mobilen.
Jag suckade men reste mej upp och gick in i duschen.
Bill's perspektiv:
- Biiiiiill jag vill sova gå! klagade Angelika.
- Men klockan är 2 och jag är ensam vaken! sa jag.
- Men okej, jag går upp. sa hon och satte sej på sängkanten.
Hon drog på sej ett linne och mjukisbyxor och ett par hälstrumper. Vi gick in i köket och tog frukost. Och en stund senare kom Tom och Camilla in i köket också.
Tom gick satt sej och åt medans Camilla bara stod där och tittade på ingenting.
- Ska inte du äta? sa jag.
- Näe, är inte hungrig. sa hon och gick in på sitt rum.
- Vad är de med Camilla idag? frågade Angelika.
- Ingenaning. sa Tom.
- Okeeeej.. sa jag förvirrat.
Vi satt och pratade en stund och sen gick Tom in till Camilla. Jag och Angelika bestämde oss för att gå ut ett tag. Jag gick in till Tom och Camilla och sa att vi skulle gå ut. Vi gick till "hallen" och tog på oss skor och sånt. När vi väl var ute så gick vi bara runt på gatorna och snacka lite random stuffs.
- Asså omg, Black Veil Brides äger! sa Angelika helt random.
- Haha dom är väl helt okej. sa jag.
- Men helt seriöst, Tokio Hotel är bättre! sa hon och log.
- Ofc. sa jag och blinka med ena ögat.
Vi fortsatte snacka om random stuffs. Vi började gå tillbaks till hotellet efter att ha varit ute i några timmar. När vi kom upp till tjejernas rum igen så låg Tom och Camilla i soffan och sov. Gulligt.
- Borde vi väcka dom? sa Angelika.
- Hahahaha aa vi gör de. sa jag.
- Haha. Ska vi hälla vatten på dom? sa hon.
- HAHA jag ber dej, vi gör de! sa jag.
Vi gick till köket och fyllde en kastrul med iskallt vatten. Angelika gick ut med den och skulle hälla de medans jag räknade till 3.
- Okej, ett... två... 3!!! skrek jag och hon hällde de över dom.
- AAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!!!! skrek Tom
- FUCK VA KALLT!!!!!!!!!!!!!!! skrek Camilla.
- HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHA! Omg ni skulle se era miner!!!! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! skrattade jag och Angelika.
- Ha-ha. sa dom irriterat.
- Asså va de verkligen nödvändigt? sa Camilla surt.
- Chilla.. de va ju bara ett skämt. sa Angelika.
- kul. sa hon drygt och gick in på sitt rum.
- Varför blev hon så sur för? sa jag.
- Vet inte.. jag tyckte de va ganska kul. sa Tom.
- Hahahaha viisst vare!? sa Angelika och flinade elakt mot Tom.
- NEJ NEJ NEJ NEEJ INTE IGEN!!!!! bad han och kollade på henne med stora ögon.
- Hahahaha Biiiill hämta vatten? sa hon och log mot mej.
- Okeey! sa jag och gick in i köket.
Angelika's perspektiv:
Medans Bill gick in i köket höll jag fast Tom. Inte för att de gick så jävla bra då men ajja.
- Bill jalla vafan! Han är skiiit staaaark!!! klagade jag.
- Kommer! ropade han.
- Kom igen Bill? sa Tom och kollade bädjande(?) på honom.
- Varför skulle jag inte hälla de över dej? frågade han och flinade.
- För att..... de är roligare och hälla över folk som är torra! sa Tom.
- Sant! sa Bill och hällde allt över mej.
- ÅÅÅÅÅÅÅH BIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIILL!!!!!!!! skrek jag.
- HAHAHAHAHAH. garvade Tom och Bill.
- Du ska få!! skrek jag och jagade Bill över hela hotellrummet.
Klockan hade blivit 6 och vi gick för att äta middag, vi satt rätt länge o snacka o åt.
- Kan vi inte typ hyra någon film eller något? sa Bill.
- Jo det kan vi! Kanske Silence Hills? sa jag.
- JA den är skit bra ju! sa Bill.
- NEEEJ inte skräck! sa Camilla.
- Haha vi kan hyra en annan Camilla. sa Tom och pussade henne på kinden.
Vi gick o hyrde film och gick sedan upp på hotellrummet. Tom o Camilla gick in i deras sovrum och jag o Bill i vårat. Som tur var så hade vi varsin tv i sovrummen.
Camilla's perspektiv:
Vi hade hyrt '50 first dates' - en rätt romantisk film, och vi hade sett ungefär halva.
- Jag älskar dig. sa Tom
- Älskar dej mer! sa jag och kysste honom
Jag och Tom skulle gå och kolla ifall Bill o Angelika ens tittade på filmen för det var rätt tyst i deras sovrum, så vi gick dit och såg att dom sov?!
- Omg dom sover! sa jag till Tom.
- Oftaa!! sa han.
- Aa, skit söta asså. sa jag.
- Inte som du och jag. sa han och log.
- Aww, Tom. sa jag.
Vi gick tillbaka in i och la oss i sängen och halvkollade på filmen. Vi orkade inte hänga med längre så vi låg mest och gosade. Efter ett tag så somnade Tom. Inte undra på eftersom han var uppe så länge igår. Själv hade jag lite svårt att somna men tillslut somnade jag också.
Jag vaknade av att dörren till hotellrummet smälldes igen. Jag satte mej upp i sängen och kollade på klockan. 14:43, kanske dags att gå upp. Jag klädde på mej och sminkade mej snabbt innan jag gick ut i köket för att äta nåt. När jag kommer in dit sitter Bill och Angelika där.
- Vart är Tom? frågade jag.
- Ingenaning.. Han och Bill börja bråka för nåt och sen fick typ Tom nog och gick.. sa hon.
- VAAA?! skrek jag.
- Ah, men han stack typ precis, gå och leta efter honom om du pallar. sa hon.
- Kommer snart. sa jag och sprang ut.
Jag sprang och letade efter han överallt. På gatorna, i parken, på stan och överallt. Efter ungefär 2 timmar så såg jag han gå omkring på andra sidan vägen. Jag sprang över.
- Omg Tom jag har letat överallt efter dej!! skrek jag.
- Varför? sa han och kollade förvånat på mej.
- För att du kan ju inte bara gå iväg sådär! sa jag.
- Kankse inte.. sa han.
- Vad hände egentligen? sa jag.
- Han börja bråka om ålder och så. sa han.
- Haha.. Är du säker på att de inte va du som börja? sa jag.
- Men nej.. sa han.
- Men de är ju lite konstigt att han bara börjar sädär.. sa jag.
- Asså jag drog ett skämt och så flippa han ur. sa han.
- Aha.. men han har nog lugnat sej nu, så ska vi gå tillbaka? sa jag.
- visst. sa han.
Vi gick tillbaka och upp på hotellrummet. När vi kommer in sitter Angelika fortfarande och försöker lugna ner Bill i köket. Vi stannade i hallen en stund så vi skulle höra vad dom sa.
- Men asså de är fan hans fel! sa Bill. och man kunde tydligt höra att han va förbannad.
- Kom igen Bill, han är stolt över att va äldre, vad spelar de för roll? frågade hon.
- Han håller på hela tiden och de är så jävla irriterande. sa han.
- Visst, jag kan fatta de men shit snälla för en jävla gångs skull lugna ner dej Bill! sa hon och nu var även hon irriterad.
- VARFÖR?! skrek han.
- Men skit i de då!! skrek hon och precis innan hon sprang in på sitt rum såg hon oss.
Hon kollade snabbt innan hon sprang in dit. Bill kom ut efter och skulle väl antagligen säga nåt men förstog att de inte va nån mening. När han skulle vända sej om för att gå tillbaks till köket såg han mej och Tom och man kunde verkligen se att han spände blicken i Tom. Oh no de här kommer inte sluta bra..
- VAFAN GLOR DU PÅ??!!!! skrek Tom till Bill.
- Ditt fula ansikte. Vad annars?!! sa Bill irriterat.
- Ska du ha stryk eller?! sa Tom ännu mer irriterat.
- Varför lekar du alltid kaxig för??!!! skrek Bill.
- Varför leker du äldre??!! skrek Tom.
- Jag leker inte nåt som jag fan inte är!!!!! skrek Bill.
- Nej verkligen inte??!!! DRA ÅT HELVETE JÄVLA BÖG!!!!! skrek Tom.
Bill gick in i köket och tog en stol som han tänkte kasta på Tom och Tom gjorde samma sak fast han skulle kasta den på Bill.
Jag sprang in till Angelika och de första jag såg va en lapp på golvet.
" Ni bryr er nog inte, men jag pallar inte mer iallafall... Ses i Himelen.. Eller Helvetet.. /Angelika "
Nej, NEJ NEJ NEEEJ!! Jag sprang och letade efter henne innan jag ens märkte att hennes fönser va öppet. Jag sprang ut ur rummet och ut på balkongen och där låg hon.
Hon hade klättrat från sitt fönster hit. Jag skulle aldrig klara av de.
Hon satt där med ett rakblad i ena handen och massa sträck på handlederna.
- Varför? frågade jag.
- För att jag vill dö. sa hon.
- Men inte jag. sa jag.
- So? sa hon.
- Jag bryr mej. + att Bill och Tom slåss.... MED STOLAR!!! skrek jag med panik i rösten.
- DOM VADÅ?!?!?!? skrek hon och sällde sej hastigt upp.
- Dom slåss med stolar!!! skrek jag igen.
- OMFG!! skrek hon och sprang in.
Vi sprang bort till killarna som hade förstört typ hela hotellrummet redan. Faaaan!
- BILL!! TOM!! LÄGG NER FÖR I HELVETE!!! skrek Angelika förbannat.
- INTE INNAN TOM ÄR DÖD!!!! skrek Bill.
- DE ÄR DU SOM DÖR!!! skrek Tom.
- SLUTA BARA INNAN JAG BRYTER NACKEN AV ER BÅDA TVÅ!!!! skrek jag.
Dom slutade upp och kollade på mej som om jag hade blivit knäpp. Sen kollade dom runt i hotellrummet och då insåg dom nog att de va dags att sluta.
- Ser ni inte att ni har förstör fucking allting?!! skrek jag.
- Uhm... Jo.. sa Tom.
- Omg asså vafan är de med er?!! skrek Angelika.
- SVARA!!! skrek jag.
Dom stod bara där utan att svara.. Tills Tom gick in på mitt rum och stängde dörren. Någon minut senare av tystnad gick jag oxå in på mitt rum och såg Tom sitta på sängkanten. Jag gick och satte mej brevid honom.
- Jag tror att vi måste åka hem snart.. sa jag tyst.
- Men jag behöver ju dej. sa han och la armen om mej.
- Tom.. sa jag.
- Förlåt för allt. sa han.
- Asså jag klarar bara inte av allt de här.. sa jag.
- Snälla stanna.. Förlåt för allt jag har gjort! Snälla, snälla snälla stanna! bad han och kollade på mej med puppy eyes.
- Tom, jag kan inte. Sen måste jag hem nån gång. sa jag utan att möta hans blick.
- Jag vet.. men stanna så länge du kan? sa han.
- Fattar du inte? Jag måste hem Tom. Jag klarar inte av det här. sa jag med gråt i halsen.
- Förlåt.. sa han och höll om mej.
Angelika's perspektiv:
Jag satt med Bill i soffan och han försökte prata med mej och säga förlåt, men allt som fanns i mitt huvud va att jag måste hem.
- Bill de spelar ingen roll om va du säger, jag åker hem om några dagar. sa jag.
- Snälla, jag ber dej stanna! Jag behöver dej Angelika!! sa han medans hans ögon fylldes med tårar.
- Nej. sa jag kallt.
- Förlåt mej.. Jag är så jävla dum i huvvet. sa han och slog huvvet i väggen.
- Bill de hjälper inte. Jag kommer iallafall behöva åka, de vet du. sa jag.
- Jag vet. sa han medans han grät.
- Bill... sa jag och satte mej brevid honom och kramade om honom.
- Jag vill inte att du lämnar mej. sa han.
- Jag pallar inte med den här skiten. De är de. sa jag.
- Allt är mitt fel. sa han så lågt att jag nästan inte ens hörde.
- Sluta.. allt är inte ditt fel. sa jag.
Jag satt där en stund och kramade honom. Sen kom Camilla ut med Tom bakom sej.
- Har ni löst nåt? frågade hon.
- Typ nej, eller inte va jag har fattat iallafall. Ni då? sa jag.
- Nej. Jag ska hem om några dagar. sa hon.
- Jag med. sa jag.
- Bra då åker jag inte ensam då! sa hon och log.
- Hahah aldrig att du får göra de! sa jag.
Vi satt en stund och pratade allihopa. Tom och Bill löste allt onödigt som dom började bråka om, och sen försökte dom få oss att stanna.
- Asså vi måste tillbaks! Fattar ni inte? sa jag.
- Men snälla ge oss en chans! sa Bill.
- Viisst? Asså vi lovar att inte bråka mer. sa Tom.
- De är inte bara de.. vi orkar inte längre med allt som händer. sa Camilla.
- Förlåt, men vi måste hem.. sa jag.
De blev tyst en stund, tills alla gick sin väg. Tom och Bill till sitt hotellrum och vi satte oss vid datan och skulle boka flyg biljeter hem. När vi hade bokat så packade vi ihop våra grejer och gick till killarnas hotellrum. Vi kunde ju inte stanna i ett förstört hotellrum?
När vi va på killarnas hotellrum så ringde vi och beställde pizza, för att vi inte orka gå ut och äta eller laga något. Lite senare när vi alla satt och åt..
- När ska ni åka? sa Tom.
- Om två dar. sa jag.
- Fuck.. sa Bill
- Vadå? sa jag.
- Hoppades på minst en vecka. sa han.
- Aha.. sa jag tyst.
Vi åt restan av maten under tystnad. När alla hade ätit upp gick vi och satte oss i soffan.
- Jag är trött.. Går och lägger mej. sa Tom.
- Okey. sa Bill.
- Camilla du kan komma in sen om du vill. Eller vill du sova på soffan? frågade Tom.
- Uhm.. Jag vet inte. sa hon osäkert.
- Aja kom in hit om du vill. sa han och gick och la sej.
- Jag ska nog också gå och lägga mej.. Samma för dej Angelika, kom in om du vill. sa Bill och gick och la sej.
- Jag kommer sakna dom sjukt mycket.. Men ändå inte alls. sa Camilla.
- Jag med. De är så svårt att försklara.. sa jag.
- Mm.. Men jag går och lägger mej iallafall. sa hon.
- Okej, godnatt. sa jag.
- Godnatt! sa hon och gick in till Tom.
Jag bara satt där en stund tills jag kände två armar om mej. Jag vände mej om och där stog Bill.
- Shit... sa jag.
- Vad? sa han och flinade.
- Du skräms! sa jag.
- Haha! Men hur vill du göra? Ska du sova inne hos mej eller här? frågade han med ett snett leende, tror han vill att jag sover hos honom.. Kan väl göra de för honom.
- Jag kan sova inne hos dej. sa jag och log ett riktigt fake leende.
- Okej. Och bara så du vet, le inte om du inte menar de! sa han.
- Okej.. sa jag och kramade honom hårt.
- Fan va jag kommer sakna dej.. sa han och snyftade lite.
- Jag.. Jag kommer sakna dej också. sa jag.
Vi gick in i hans rum, bytte om och gick och la oss.
- Inte som du och jag. sa han och log.
- Aww, Tom. sa jag.
Vi gick tillbaka in i och la oss i sängen och halvkollade på filmen. Vi orkade inte hänga med längre så vi låg mest och gosade. Efter ett tag så somnade Tom. Inte undra på eftersom han var uppe så länge igår. Själv hade jag lite svårt att somna men tillslut somnade jag också.
Jag vaknade av att dörren till hotellrummet smälldes igen. Jag satte mej upp i sängen och kollade på klockan. 14:43, kanske dags att gå upp. Jag klädde på mej och sminkade mej snabbt innan jag gick ut i köket för att äta nåt. När jag kommer in dit sitter Bill och Angelika där.
- Vart är Tom? frågade jag.
- Ingenaning.. Han och Bill börja bråka för nåt och sen fick typ Tom nog och gick.. sa hon.
- VAAA?! skrek jag.
- Ah, men han stack typ precis, gå och leta efter honom om du pallar. sa hon.
- Kommer snart. sa jag och sprang ut.
Jag sprang och letade efter han överallt. På gatorna, i parken, på stan och överallt. Efter ungefär 2 timmar så såg jag han gå omkring på andra sidan vägen. Jag sprang över.
- Omg Tom jag har letat överallt efter dej!! skrek jag.
- Varför? sa han och kollade förvånat på mej.
- För att du kan ju inte bara gå iväg sådär! sa jag.
- Kankse inte.. sa han.
- Vad hände egentligen? sa jag.
- Han börja bråka om ålder och så. sa han.
- Haha.. Är du säker på att de inte va du som börja? sa jag.
- Men nej.. sa han.
- Men de är ju lite konstigt att han bara börjar sädär.. sa jag.
- Asså jag drog ett skämt och så flippa han ur. sa han.
- Aha.. men han har nog lugnat sej nu, så ska vi gå tillbaka? sa jag.
- visst. sa han.
Vi gick tillbaka och upp på hotellrummet. När vi kommer in sitter Angelika fortfarande och försöker lugna ner Bill i köket. Vi stannade i hallen en stund så vi skulle höra vad dom sa.
- Men asså de är fan hans fel! sa Bill. och man kunde tydligt höra att han va förbannad.
- Kom igen Bill, han är stolt över att va äldre, vad spelar de för roll? frågade hon.
- Han håller på hela tiden och de är så jävla irriterande. sa han.
- Visst, jag kan fatta de men shit snälla för en jävla gångs skull lugna ner dej Bill! sa hon och nu var även hon irriterad.
- VARFÖR?! skrek han.
- Men skit i de då!! skrek hon och precis innan hon sprang in på sitt rum såg hon oss.
Hon kollade snabbt innan hon sprang in dit. Bill kom ut efter och skulle väl antagligen säga nåt men förstog att de inte va nån mening. När han skulle vända sej om för att gå tillbaks till köket såg han mej och Tom och man kunde verkligen se att han spände blicken i Tom. Oh no de här kommer inte sluta bra..
- VAFAN GLOR DU PÅ??!!!! skrek Tom till Bill.
- Ditt fula ansikte. Vad annars?!! sa Bill irriterat.
- Ska du ha stryk eller?! sa Tom ännu mer irriterat.
- Varför lekar du alltid kaxig för??!!! skrek Bill.
- Varför leker du äldre??!! skrek Tom.
- Jag leker inte nåt som jag fan inte är!!!!! skrek Bill.
- Nej verkligen inte??!!! DRA ÅT HELVETE JÄVLA BÖG!!!!! skrek Tom.
Bill gick in i köket och tog en stol som han tänkte kasta på Tom och Tom gjorde samma sak fast han skulle kasta den på Bill.
Jag sprang in till Angelika och de första jag såg va en lapp på golvet.
" Ni bryr er nog inte, men jag pallar inte mer iallafall... Ses i Himelen.. Eller Helvetet.. /Angelika "
Nej, NEJ NEJ NEEEJ!! Jag sprang och letade efter henne innan jag ens märkte att hennes fönser va öppet. Jag sprang ut ur rummet och ut på balkongen och där låg hon.
Hon hade klättrat från sitt fönster hit. Jag skulle aldrig klara av de.
Hon satt där med ett rakblad i ena handen och massa sträck på handlederna.
- Varför? frågade jag.
- För att jag vill dö. sa hon.
- Men inte jag. sa jag.
- So? sa hon.
- Jag bryr mej. + att Bill och Tom slåss.... MED STOLAR!!! skrek jag med panik i rösten.
- DOM VADÅ?!?!?!? skrek hon och sällde sej hastigt upp.
- Dom slåss med stolar!!! skrek jag igen.
- OMFG!! skrek hon och sprang in.
Vi sprang bort till killarna som hade förstört typ hela hotellrummet redan. Faaaan!
- BILL!! TOM!! LÄGG NER FÖR I HELVETE!!! skrek Angelika förbannat.
- INTE INNAN TOM ÄR DÖD!!!! skrek Bill.
- DE ÄR DU SOM DÖR!!! skrek Tom.
- SLUTA BARA INNAN JAG BRYTER NACKEN AV ER BÅDA TVÅ!!!! skrek jag.
Dom slutade upp och kollade på mej som om jag hade blivit knäpp. Sen kollade dom runt i hotellrummet och då insåg dom nog att de va dags att sluta.
- Ser ni inte att ni har förstör fucking allting?!! skrek jag.
- Uhm... Jo.. sa Tom.
- Omg asså vafan är de med er?!! skrek Angelika.
- SVARA!!! skrek jag.
Dom stod bara där utan att svara.. Tills Tom gick in på mitt rum och stängde dörren. Någon minut senare av tystnad gick jag oxå in på mitt rum och såg Tom sitta på sängkanten. Jag gick och satte mej brevid honom.
- Jag tror att vi måste åka hem snart.. sa jag tyst.
- Men jag behöver ju dej. sa han och la armen om mej.
- Tom.. sa jag.
- Förlåt för allt. sa han.
- Asså jag klarar bara inte av allt de här.. sa jag.
- Snälla stanna.. Förlåt för allt jag har gjort! Snälla, snälla snälla stanna! bad han och kollade på mej med puppy eyes.
- Tom, jag kan inte. Sen måste jag hem nån gång. sa jag utan att möta hans blick.
- Jag vet.. men stanna så länge du kan? sa han.
- Fattar du inte? Jag måste hem Tom. Jag klarar inte av det här. sa jag med gråt i halsen.
- Förlåt.. sa han och höll om mej.
Angelika's perspektiv:
Jag satt med Bill i soffan och han försökte prata med mej och säga förlåt, men allt som fanns i mitt huvud va att jag måste hem.
- Bill de spelar ingen roll om va du säger, jag åker hem om några dagar. sa jag.
- Snälla, jag ber dej stanna! Jag behöver dej Angelika!! sa han medans hans ögon fylldes med tårar.
- Nej. sa jag kallt.
- Förlåt mej.. Jag är så jävla dum i huvvet. sa han och slog huvvet i väggen.
- Bill de hjälper inte. Jag kommer iallafall behöva åka, de vet du. sa jag.
- Jag vet. sa han medans han grät.
- Bill... sa jag och satte mej brevid honom och kramade om honom.
- Jag vill inte att du lämnar mej. sa han.
- Jag pallar inte med den här skiten. De är de. sa jag.
- Allt är mitt fel. sa han så lågt att jag nästan inte ens hörde.
- Sluta.. allt är inte ditt fel. sa jag.
Jag satt där en stund och kramade honom. Sen kom Camilla ut med Tom bakom sej.
- Har ni löst nåt? frågade hon.
- Typ nej, eller inte va jag har fattat iallafall. Ni då? sa jag.
- Nej. Jag ska hem om några dagar. sa hon.
- Jag med. sa jag.
- Bra då åker jag inte ensam då! sa hon och log.
- Hahah aldrig att du får göra de! sa jag.
Vi satt en stund och pratade allihopa. Tom och Bill löste allt onödigt som dom började bråka om, och sen försökte dom få oss att stanna.
- Asså vi måste tillbaks! Fattar ni inte? sa jag.
- Men snälla ge oss en chans! sa Bill.
- Viisst? Asså vi lovar att inte bråka mer. sa Tom.
- De är inte bara de.. vi orkar inte längre med allt som händer. sa Camilla.
- Förlåt, men vi måste hem.. sa jag.
De blev tyst en stund, tills alla gick sin väg. Tom och Bill till sitt hotellrum och vi satte oss vid datan och skulle boka flyg biljeter hem. När vi hade bokat så packade vi ihop våra grejer och gick till killarnas hotellrum. Vi kunde ju inte stanna i ett förstört hotellrum?
När vi va på killarnas hotellrum så ringde vi och beställde pizza, för att vi inte orka gå ut och äta eller laga något. Lite senare när vi alla satt och åt..
- När ska ni åka? sa Tom.
- Om två dar. sa jag.
- Fuck.. sa Bill
- Vadå? sa jag.
- Hoppades på minst en vecka. sa han.
- Aha.. sa jag tyst.
Vi åt restan av maten under tystnad. När alla hade ätit upp gick vi och satte oss i soffan.
- Jag är trött.. Går och lägger mej. sa Tom.
- Okey. sa Bill.
- Camilla du kan komma in sen om du vill. Eller vill du sova på soffan? frågade Tom.
- Uhm.. Jag vet inte. sa hon osäkert.
- Aja kom in hit om du vill. sa han och gick och la sej.
- Jag ska nog också gå och lägga mej.. Samma för dej Angelika, kom in om du vill. sa Bill och gick och la sej.
- Jag kommer sakna dom sjukt mycket.. Men ändå inte alls. sa Camilla.
- Jag med. De är så svårt att försklara.. sa jag.
- Mm.. Men jag går och lägger mej iallafall. sa hon.
- Okej, godnatt. sa jag.
- Godnatt! sa hon och gick in till Tom.
Jag bara satt där en stund tills jag kände två armar om mej. Jag vände mej om och där stog Bill.
- Shit... sa jag.
- Vad? sa han och flinade.
- Du skräms! sa jag.
- Haha! Men hur vill du göra? Ska du sova inne hos mej eller här? frågade han med ett snett leende, tror han vill att jag sover hos honom.. Kan väl göra de för honom.
- Jag kan sova inne hos dej. sa jag och log ett riktigt fake leende.
- Okej. Och bara så du vet, le inte om du inte menar de! sa han.
- Okej.. sa jag och kramade honom hårt.
- Fan va jag kommer sakna dej.. sa han och snyftade lite.
- Jag.. Jag kommer sakna dej också. sa jag.
Vi gick in i hans rum, bytte om och gick och la oss.
Tom's perspektiv:
Jag vaknade och kunde inte tänka på något annat än att de är mitt fel att hon åker.. Vad har jag gjort? Jag satte mej hastigt upp i sängen och bara tänkte..
- Asså shit.. sa jag tyst för mej själv.
- Vadå? sa Camilla och satte sej upp.
- De är mitt fel att du åker.. sa jag.
- Tänk inte så. sa hon och kramade mej.
- Men de är mitt fel, eller hur? sa jag.
- Asså på sätt och vis.. men jag måste bara hem och sen blir allt bra igen. sa hon.
- Tänk om du aldrig kommer tillbaka.. sa jag sorgset.
- Omg! Såklart jag kommer tillbaka! sa hon.
- Säkert? frågade jag och såg henne i ögonen.
- Jaa! sa hon och kysste mej på kinden.
- Meeeen!!! Meeer! sa jag och flinade.
- Haha, okej. sa hon och kysste mej och sen la hon sej för att sova.
- Meh... sa jag och la mej och höll armarna om henne.
- Godnatt Tom. sa hon och log.
- Godnatt Camilla. sa jag och kysste henne.
Sen somnade hon i min famn..
- Jag älskar dej. viskade jag i hennes öra.
Hon svarade inte eftersom hon sov.
klaart!
nöjd nu sofie? ;)
KOMMENTERA NU!!:)<3
Kommentarer
Postat av: Jag!
As bra, mera! :)
Postat av: Cissi
Ja snälla mer!
Trackback
