KaulitzNoveller

Jag och Georg va i gästrummet och va inne på datan, men sen gick jag ner till vardagsrummet för att se vad Tom och Sandra gjorde.

När jag kom ner så satt dom i soffan och snacka, så jag gick fram till dom.

- Tja. sa jag.
- Heej. sa Sandra.
- Hej. sa Tom lågt.
- Du mår fortfarande inte så bra va? sa jag.
- Va troru? sa han.
- Antagligen. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Uhm.. Sandra, kan jag snacka med dej? sa jag.
- Eh.. Visst. sa hon.
- Jag kan gå om ni vill? sa han.
- Helst. sa jag.

Tom gick upp för trappan och jag satte mej brevid henne.

- Asså jag vill snacka med dej om något också.. sa hon.
- Säg? sa jag.
- Nej, du först. sa hon.
- Nej, du. sa jag.
- Okej.. Asså jag vill bara att du och jag ska vara vänner... sa hon.
- Uh.. Okej.. sa jag besviket.
- Sorry men jag.. Gillar en annan kille lite mer än dej.. sa hon.
- Lugnt. sa jag.
- Okej, bra. Vad ville du säga då? sa hon.
- Uh.. Jag glömde bort. sa jag och gick upp.
- Okej? hörde jag henne säga.

Jag gick upp till mitt och Georgs rum och slängde mej på min säng.

- Vad har hänt? sa Georg.
- Hon ville bara vara vänner.. sa jag lite ledset.
- Va?! sa han förvånat.
- Mm.. Hon gilla en annan mer än mej.. sa jag.
- Vem? sa han.
- Vet inte.. sa jag.
- Ni passade ju bra tillsammans. sa han.
- Kanske.. sa jag.
- Va sa ni till varann då? sa han.
- Asså båda hade nåt och säga så hon sa först och sen sa hon de och jag sa bara att jag hade glömt va jag skulle säga och gick upp igen.. sa jag.
- Gustav äru ledsen för att hon bara ville va vänner? sa han.
- Typ. sa jag.
- Tänk såhär. Vi har flera miljoner fans, och en stor del av dom vill ha dej. Så satsa på nån av dom? Haha. sa han.
- Okej då.. Men jag gillar henne verkligen. sa jag.
- Jag vet att du gör de.. Men du kan få bättre. Inte för att hon är dålig då.. Men aja. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Satsa på nån annan bara, och om den personen bara vill ha dej för att du är känd. Kan den dra åt hevete. Ingen utnyttjar Gustav Schäfer. sa han.
- Haha, okeeej. sa jag.


Angelika's perspektiv:

Jag och Bill satt på min säng och jag var inne på datan. En liten stund senare så kom Sandra in.

- Asså jag känner mej grovt taskig! sa hon.
- Varför..? sa vi.
- Jag sa till Gustav att jag bara ville va vän med honom och att jag gilla någon annan mera.. sa hon.
- Vem gillar du mer än han? sa Bill förvånat.
- Uhm.. En kille bara. sa hon.
- Äre han vi snacka om förut? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Hur kan du gilla han mer än han helt plötsligt?? sa jag.
- Vet inte. Jag har alltid gillat Gustav sjukt mycket men nu.. Asså jag vet inte. sa hon.
- Vem snackar ni om?! sa Bill.
- Din bror. sa vi samtidigt.
- VAAAH?! Är du kär i Tom?! sa han förvånat.
- Typ.. sa hon.
- Asså de sista Tom behöver nu är mer drama. sa han.
- Jag vet.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. sa hon.
- Finns de ens nåt att göra åt de? sa jag.
- Venne. sa han.
- Så ska jag bara gå runt och låsas att jag inte ens gillar han? sa hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Du får inte säga de till Tom! sa han.
- Varför inte? sa hon.
- Han kommer inte klara av de. sa han.
- Vafan ska jag göra då?! sa hon.
- Vet inte.. De är inte mitt fel att du gillar han. sa han.
- Förlåt då.. sa hon.

Jag reste mej och började gå mot dörren.

- Vart ska du? sa han.
- Kolla vad dom andra gör. sa jag.
- Okej. sa hon.

Jag gick ut från mitt rum och stängde dörren. Och utanför min dörr stod Tom.

- Vad gör du här? sa jag.
- Jag skulle kolla vad ni gjorde men sen råkade jag höra vad ni sa.. sa han.
- Omg, hörde du allt? sa jag.
- Mmm.. mumlade han och kollade ner.
- De va liksom inte meningen... sa jag.
- Jag vet.. Asså vafan, gillar hon mej nu eller? sa han och luta sej mot väggen.
- Aa.. sa jag.

Han svara inte. Han gick in på sitt rum.

- Tom? sa jag och knacka på hans dörr.
- Lämna mej ifred.. sa han.
- Öppna bara? sa jag.
- Läman mej bara ifred.. snälla. sa han.
- Okej då. suckade jag.

Jag gick tillbaks in i mitt rum.

- Han vet. sa jag.
- Va? sa dom.
- Han hörde allt. sa jag.
- Va?! sa dom.
- Ja.. sa jag.
- Omg han hatar mej säkert! sa Sandra.
- Nej, han är inte sån. sa Bill.
- Han kommer aldrig vilja snacka med mej igen. sa hon.
- Jo..? sa han.
- Gå och snacka med han nu? sa jag.
- Okej. sa hon och gick ut.

Jag satte mej på sängen brevid Bill.

- Tom måste ha de skit svårt nu.. sa han.
- Mmm.. Tycker synd om han. sa jag.
- Jag också.. Allt de här med Camilla och så. sa han
- Mm.. mumlade jag och lutade mej mot hans axel.
- Vad tror du dom snackar om? sa jag efter en stund.
- Venne.. sa han.
- Ska gå och kolla om vi kan höra? sa jag.
- Okej, visst. sa han.

Vi gick ut ur mitt rum och ställde oss utanför Toms rum.

- Vänta. Va?! Äru kär i... mej? sa Tom.
- Mm.. mumlade Sandra.
- Omg... sa han.
- Snälla hata mej inte eller något! sa hon.
- Varför skulle jag göra de? sa han.
- För att du har de svårt och sånt nu.. sa hon.
- Mm.. Jag vet.. Men asså jag vet inte vad jag känner just nu.. Jag orkar inte med något längre. sa han.
- Omg jo du måste! Asså de är fan mitt fel! sa hon.
- Nej de är de inte.. sa han.
- Jo? Om jag aldrig skulle ha träffat dej så skulle de varit lättare för dej. sa hon.
- De som är jobbigt är ju att Camilla är död och de.. Och de är ju inte ditt fel att hon hade cancer.. sa han.
- Nej, jag vet.. sa hon lågt.

De blev tyst och jag och Bill gick tillbaks till mitt rum igen.

- Undra vad som kommer att hända asså.. sa jag.
- Mmm.. Allt kommer bli kaos. sa Bill.
- Typ.. sa jag.


Sandra's perspektiv:

Jag var fortfarande inne hos Tom. De hade varit tyst ett tag och han hade satt sej på sängen.

- Förlåt.. sa jag och satt mej brevid han.
- Säg inte förlåt. sa han.
- Jo..? sa jag.
- Inget är ändå inte ditt fel. sa han.
- Okej.. sa jag.
- Asså Sandra jag vill inte vara något annat än vän med dej... sa han.
- Okej, jag förstår.. sa jag besviket.
- Förlåt men jag klarar inte av att ha något förhållande eller något just nu.. sa han.
- De är lugnt, jag förstår. sa jag.
- Tack. sa han och krama mej länge.

En liten stund senare så gick jag in i Angelikas rum igen.

- Hur gick de? sa Angelika.
- Helt okej. sa jag.
- Vad sa ni? sa Bill.
- Olika. sa jag.
- Som...? sa dom.
- Typ att han bara ville vara vänner och sånt. sa jag.
- Är du ledsen för de? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej... sa hon.

Jag gick ut ur hennes rum och gick till mitt istället. Jag bodde i Jontes rum, för han bodde hos sin flickvän ett tag. När jag kom in så slängde jag mej på sängen och kunde inte låta bli att gråta.

Ett tag senare så kom Gustav in och jag torkade snabbt bort tårarna.

- Göru? sa han och satte sej på sängkanten.
- Inget.. sa jag och satte mej upp brevid han.
- Har du gråtit?! sa han och kollade förvånat på mej.
- Typ.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Inget specielt. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars gråta för de om de inte är något specielt? sa han.
- Okej, de är en grej bara. sa jag.
- Säg? sa han.
- Nej.. Vad gör du här förresten? sa jag.
- Uhm.. Ville bara kolla vad du gjorde. sa han och log halvt.
- Gulligt av dej. sa jag och log.
- Typ.. Eller.. Uhm, aa. sa han och la armen om mej.
- Mm.. mumlade jag.
- Asså Sandra förlåt men jag kan inte bara vara vän med dej. Jag gillar verkligen dej.. sa han.
- Jag gillar dej också. sa jag.
- På samma sätt? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Snälla, ge mej en chans! Vem va den andra du gilla? sa han.
- Kanske. De va bara en. sa jag.
- Aha.. Varför bara kanske? sa han.
- För att han som jag gilla mer ville inte ha mej och jag vill inte att du ska tro att jag ser dej som ett andrahandsval. sa jag.
- Men jag tror inte de? Och jag vet att du inte gör de heller. sa han.
- Säkert? sa jag och tittade på han.
- Ja? sa han och kolla på mej.
- Okej, bra! sa jag och krama han länge.
- Jag älskar dej.. sa han efter kramen och såg mej i ögonen.
- Älskar dej också. sa jag och kysste han.

Efter en liten stund så låg vi och hånglade på sängen och exakt då så kom Georg, Bill och Angelika in..