Die For You - Chapter 34
1. TH 2. Angelika 3. Sandra 4. Emma-Lee
När vi hade kommit hem så gick alla in i vardagsrummet och satte sej i soffan.
- Asså ni shoppa fan i timmar.. sa jag.
- Haha, jag vet! sa Angelika och skratta lite.
- Inte kul. sa jag.
- Jooo. sa hon.
- Aja, vad ska vi göra? sa Bill.
- Jag venne, men jag och Emma-Lee ska upp på mitt rum och ni ska inte komma in och fråga om vi ska gå någonstans eller störa oss på något sätt, okej?! sa Tom.
- Okej, ha så kul. sa Bill och flina.
- Man har alltid kul med henne. sa Tom och flina.
- Okej, de där va ju intressant. sa Georg.
- Jag vet. sa han.
Dom gick upp till Toms rum och Angelika och Bill till Angelikas.
- Alla dissar alltid oss. sa Sandra.
- Jag vet. sa Georg.
- Så sant. sa jag.
- Ska vi göra något? sa hon.
- Som? sa jag och Georg.
- Typ.... sa hon.
- De va en bra förklaring. sa Georg.
- Ja men jag vet inte. sa hon.
- Vi kan titta på film eller något? sa jag.
- Visst. Vilken? sa hon.
- Typ.. A Nightmare On Elme Street? sa jag.
- Okeej. sa dom.
Vi satte på filmen och börja kolla på den.
*Efter filmen*
- Va ska vi göra nu? sa jag.
- Venne. sa Georg.
- Jag är typ trött. sa Sandra.
- Jag också. sa jag.
- Gå och sov då? sa han.
- Vi ska. sa jag.
- Okej, godnatt. sa han.
Jag och Sandrs gick upp på hennes rum och Georg stanna i vardagsrummet och kollade på tv.
Vi bytte om och så och gick och la oss.
*Nästa morgon*
Jag vakna och Sandra va inte här så hon va förmodligen i skolan. Jag gick upp och duscha, klädde på mej och så.
När jag var klar med allt så gick jag till Angelikas rum för att kolla om Bill var där. Och de va han.
- Tja. sa jag.
- Tja. sa han.
- Va göru? sa jag.
- Typ inget.. Måste väcka Tom. sa han.
- Varför? sa jag.
- Måste fråga han en grej. sa han.
- Va för något? sa jag.
- Asså han sa att mamma och Gordon skulle typ komma och hämta Jayy och jag måste veta när dom kommer. sa han.
- Aha okej.. sa jag.
- Följer du med och väcker han? sa han.
- Visst. sa jag.
Vi gick ut ur Angelikas rum och in i Toms. Tom och Emma-Lee låg i sängen och sov. Bill gick fram till han och försökte väcka han.
- Vakna Tom!! sa han och putta lite på hans axel.
- Gå! sa Tom och vände sej med ryggen mot Bill.
- Nej, vakna! sa han.
- Om du inte har märkt de så är jag vaken! sa Tom irriterat.
- Men gå upp då! sa han.
- Om ni går. sa Tom.
- Nej? Då kommer du ju aldrig gå upp! sa Bill.
- Jo! sa han.
- Nej? Gå bara upp nu! sa Bill.
- Vill du se mej naken eller?! Nej exakt, gå då!! sa han irriterat.
-Euw, vafan? sa Bill.
- Gå! sa han.
- Chilla. sa Bill och vi gick ut.
Vi gick ner och satte oss i köket.
- Tror du han går upp? sa jag.
- Nej. sa han.
- Haha inte jag heller. sa jag och då kom Tom ner..
- Vi hade visst fel. sa Bill och kolla på Tom.
- Vadå? sa han.
- Vi trodde inte du skulle gå upp. sa jag.
- Jag tänkte ligga kvar.. Men sen tänkte jag att Bill skulle dra upp mej med eller utan kläder. sa han.
- Hahaha, asså tror du att jag vill se dej naken eller? sa Bill.
- Alla vill de. sa han.
- Nej? sa jag och Bill.
- Haha, jo. sa han.
- Euw nej.. sa Bill äcklat.
- Såklart alla vill? sa han.
- När du säger alla menar du väl, bara Emma-Lee och du. sa sa jag.
- Nej jag menar seriöst alla. sa han.
- Inte jag. sa jag.
- Inte jag heller. Och inte Georg, inte Angelika och inte Sandra. sa Bill.
- Hur kan du veta va dom vill? sa han.
- Jag vet allt. sa Bill och flina.
- Eller hur. sa han.
- Jag gör ju de? sa Bill.
- Säg något som ingen vet om mej då? sa han.
- Du fick din första kyss av Sarah. sa Bill.
- De vet alla redan. sa han.
- Om alla betyde bara du och jag, ja. sa Bill.
- Okej. Men asså... Säg nåt som ingen vet om Gustav då? sa han.
- Att uhm... Han ha r.. sa Bill innan han avröt han.
- Att han har vadå? sa han och flina.
- Uhm... Han har kysst mej en gång när vi va fulla. sa Bill.
- WHAAAT?!! skrek han förvånat.
- Typ.. sa jag och kolla ner i bordet.
- Omg. sa han.
- Men de va ändå typ för två år sen. sa Bill.
- Hahahaha driver ni med mej eller? sa han och garva.
- Nej.. sa vi.
- Omfg. Hahahahaha jag döööör! garva han.
- K äften. sa Bill irriterat och gick upp.
- Vafan äre med han nu då? sa Tom förvånat.
- Asså de va ju inte ens kul att jag råka göra de.. sa jag lågt.
- Haha driver du eller? Jo de är de. sa han.
- Nej? Tänk om du skulle råka kyssa Georg och sen skulle Bill garva ihjäl sej och allt. sa jag.
- Men jag och han är ju födda till att vara komikers så de är meningen att vi ska va roliga och att man ska skratta åt oss. sa han och flina.
- Du blir ju inte så glad iallafall om man skrattar åt dej. sa jag.
- Nej eller jo men asså de beror på va de handlar om egentligen.. sa han.
- Precis. Men tänk lite på att Bill blir ledsen/arg när du håller på hela tiden.. sa jag.
- Och om han blir arg eller ledsen? De är väl inte mitt problem. sa han.- Nej? Tänk om du skulle råka kyssa Georg och sen skulle Bill garva ihjäl sej och allt. sa jag.
- Men jag och han är ju födda till att vara komikers så de är meningen att vi ska va roliga och att man ska skratta åt oss. sa han och flina.
- Du blir ju inte så glad iallafall om man skrattar åt dej. sa jag.
- Nej eller jo men asså de beror på va de handlar om egentligen.. sa han.
- Precis. Men tänk lite på att Bill blir ledsen/arg när du håller på hela tiden.. sa jag.
- Jo. För de är du som får han att bli de. sa jag.
- K. sa han drygt.
- Asså vafan, du borde bry dej. sa jag.
- Varför skulle jag? sa han.
- För att han är din bror? sa jag.
- Och? sa han.
- Han bryr sej ju om dej när du är arg eller ledsen? sa jag.
- Okej? sa han.
- Men omg, du fattar ju inte. sa jag.
- Jo? Men jag orkar inte bry mej. sa han.
- Vi säger väl så. sa jag.
Jag orka inte snacka mer med han så jag gick upp till Bill. Jag öppna dörren och han satt på sängen med sin mac.
- Hej. sa jag.
- Tja. sa han.
- Såru vet orkar inte Tom bry sej om du är ledsen eller arg för enligt han är de inte hans problem. sa jag.
- Asså jag blir så fucking jävla pissed på han! sa han irriterat.
- Jag också. sa jag.
- Kommer snart.. sa han och gick ut.
Bill's perspektiv:
Jag gick ner till köket och där satt Tom vid bordet och åt frukost.
- Vafan mena du när du sa att de inte va ditt problem?! De är ju fan du som får mej bli arg och ledsen! sa jag irriterat.
- Nej? De är ju inte mitt problem att du är en sån jävla mes. sa Tom.
- Tack då? Då vet jag att jag aldrig ska bry mej om dej igen. sa jag drygt och gick upp till Gustav igen.
När jag kom in så var Gustav fortfarande där och han såg hur irriterad jag var.
- Vad hände? frågade han.
- Han sa att de inte är hans fel att jag är en sån jävla mes. sa jag argt och satte mej på sängen.
- Asså du är ingen jävla mes? I sånna fall äre väl fan han som är de som inte kan slå ner Hampus. sa han och skratta lite.
- Haha viisst? sa jag.
- Haha. Men asså ibland är han bara så jävla dum i huvudet. sa han.
- Mmm.. Jag vet. sa jag.
- Han har förändrats.. sa han.
- Mm... mumlade jag.
- Du också. sa han.
- Har jag? sa jag.
- Ja. Du har inte förändrats lika mycket som Tom, men man märker skit tydligt att du har förändrats. sa han.
- På ett bra eller dåligt sätt? sa jag.
- Både och.. sa han.
- Va? Va gör jag som är inte bra då? sa jag.
- Asså sen du träffa Angelika så äre som att du inte har tid för bandet längre och så.. Sen jobbar vi typ aldrig för att du alltid är med henne.. sa han.
- Jag kan väl sluta träffa henne så ofta då.. suckade jag.
- Asså jag menar inte att de är nåt fel med henne och de är ju bra att du äntligen har hittat nån. Men om du bara skulle ta mer tid för bandet så.. skulle de typ va bra. Georg tycker också att de är jobbigt att inte jobba nåt och så. sa han.
- Okej.. Men vi kan åka tillbaks till Tyskland om några veckor. sa jag.
- Säkert? sa han.
- Aa.. sa jag.
- Du vill inte eller hur? sa han.
- Nej.. Eller jo.. Men asså jag vill va med Angelika, men jag vet att vi måste jobba. sa jag.
- Kan inte du snacka med din morsa om hon kan komma med till Tyskland då? sa han.
- Hon går ju i skolan.. sa jag.
- Men på sommarlovet då? sa han.
- Men de är skit långt dit.. sa jag.
- Okej, men hon kan ta ledigt från skolan och typ göra skolgrejer medans vi är i studion och då kan hon va där också? sa han.
- Du försöker få mej ta med henne för att jag ska va glad eller hur? sa jag.
- Ja. sa han och log snett.
- Tack.. Men efter sommarlovet då? Asså hon måste ju tillbaks hit då.. Och vi kommer ju vara kvar i Tyskland... sa jag.
- Mm.. Sant.. Asså hade hon bara varit 18 hade hon ju kunnat flytta ner till Tyskland. sa han.
- Haha, men jag kan väl snacka med henne om de här när hon kommer hem igen. sa jag.
- Bra. Då slipper vi se dej sitta depprimerad i studion om hon kan komma med. sa han.
- Haha aa. sa jag.
*En timme senare*
Jag, Gustav och Georg satt i vardagsrummet och tittade på tv och Tom var uppe på sitt rum med Emma-Lee. En stund senare så kom Angelika och Sandra hem.
- Hej. sa Angelika när dom kom in i vardagsrummet.
- Heej. sa jag och gick fram och kysste henne.
- Vad har ni gjort idag då? sa hon och log.
- Jag och Gustav har snackat om en grej, vi har blivit fett pissed på Tom och sen har vi väl bara kollat på tv typ. sa jag.
- Okeeeeej. Varför blev ni pissed på han? sa hon.
- För att han är så fucking störade. sa jag lite irriterat.
- Varför? sa hon.
- Han sa att jag va en jävla mes bara för att han gjorde mej arg och ledsen. sa jag surt.
- Han kan hålla käften. sa hon och kysste mej.
- Tycker jag med ibland. sa jag.
- Skulle du snacka med henne om de vi snacka om? sa Gustav.
- Aa.. sa jag.
- Vadå? sa hon.
- Asså innan du säger nåt om de, de va Gustavs idé! sa jag.
- Hahah okeej men säg nu. sa hon.
- Asså vi undarar om du kan följa med till Tyskland om några veckor när vi åker? Asså du kan ta ledigt från skolan och stanna över sommarlovet också? sa jag.
- Jag vet inte.. Jag har redan missat sjukt mycket av skolan.. sa hon osäkert.
- Snälla? Jag vill inte åka tillbaks utan dej.. sa jag.
- Kanske.. sa hon.
- Men du kan ta med massa läxor och skit ner dit och sen kan du göra de nere i studion när vi jobbar där nere? sa jag.
- Jag vet inte om jag får de.. sa hon.
- För vem skulle du inte få? sa jag.
- För mina föräldrar och skolan? sa hon.
- Juste.. Men fråga? sa jag.
- Okej, jag kan snacka med mamma och pappa när dom kommer hem. suckade hon.
- Yeey! sa jag och krama henne hårt.
- Mm.. Vill ni dra och käka? Jag är ganska hungrig. sa hon.
- Okej, vart? sa jag.
- Vi kan dra till subway. Haha jag tror Sebbe jobbar. sa hon och skratta lite.
- Haha okeej. sa jag.
- Ska ni med? sa hon till dom andra.
- Visst. sa Georg och dom andra nicka.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skor och så och sen stack vi till subway.
När vi kom fram så såg vi att Sebbe jobba där. Som Angelika sa. Vi beställde och satte oss och åt. Efter att vi hade ätit så gick vi tillbaks till husest.
- Jag har daaaaaaaaaamp!!!! sa Angelika surt.
- Varför? sa jag.
- För min fucking cp tyska lärare gav mej en fucking billjard läxor och min matte lärare med. OCH NO läraren. Fast vi har Eva i matte och NO men whatever. Jag har daaaamp på henne och Jenny!! sa hon argt och slängde alla sina läxor på köksbordet.
- Tyska är ju lätt? sa jag.
- Men du är tysk, då äre inte så konstigt att du tycker de är lätt. sa hon.
- Haha, sant. Ska jag hjälpa dej eller? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Haha, okej. sa jag.
Jag hjälpte henne med hennes läxor i typ en evighet.
Tom's perspektiv:
Emma-Lee hade nyss stuckit och jag hade tråkigt. Låg på sängen och tänkte på vad man kunde göra och sen kom jag på att jag kunde dra ut och festa på någon klubb i stan. Men pallar inte gå ensam, så jag gick ner i vardagsrummet för att fråga om någon ville följa med.
- Någon som vill dra till stan? sa jag.
- Vad ska du göra där? sa Georg.
- Gå på någon klubb eller så. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Vill någon med eller? sa jag.
- Jag kan följa med. sa Sandra.
- Grymt. sa jag.
- Jag också. sa Georg.
- Vänta, Sandra ska du med?! sa Gustav.
- Uhm.. Aa? sa hon.
- Men hallå?! sa han.
- Vadå? Du va faktiskt på stripklubb så varför kan inte jag få gå ut med dom två? Jag kommer inte dirket stöta på någon. sa hon.
- Lova? sa han.
- Jag lovar. sa hon.
- Bra. sa han och log mot henne.
Vi gick till köket och sa till Bill och Angelika att vi skulle ut, fast dom brydde inte sej så mycket om de. Vi gick till hallen och klädde på oss och de och drog ner till stationen. När vi kom till stan så gick vi in i en nattklubb som jag hade varit med Emma-Lee i.
Emma-Lee hade nyss stuckit och jag hade tråkigt. Låg på sängen och tänkte på vad man kunde göra och sen kom jag på att jag kunde dra ut och festa på någon klubb i stan. Men pallar inte gå ensam, så jag gick ner i vardagsrummet för att fråga om någon ville följa med.
- Någon som vill dra till stan? sa jag.
- Vad ska du göra där? sa Georg.
- Gå på någon klubb eller så. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Vill någon med eller? sa jag.
- Jag kan följa med. sa Sandra.
- Grymt. sa jag.
- Jag också. sa Georg.
- Vänta, Sandra ska du med?! sa Gustav.
- Uhm.. Aa? sa hon.
- Men hallå?! sa han.
- Vadå? Du va faktiskt på stripklubb så varför kan inte jag få gå ut med dom två? Jag kommer inte dirket stöta på någon. sa hon.
- Lova? sa han.
- Jag lovar. sa hon.
- Bra. sa han och log mot henne.
Vi gick till köket och sa till Bill och Angelika att vi skulle ut, fast dom brydde inte sej så mycket om de. Vi gick till hallen och klädde på oss och de och drog ner till stationen. När vi kom till stan så gick vi in i en nattklubb som jag hade varit med Emma-Lee i.
*Några timmar senare*
De va typ mitt i natten och vi skulle dra hem, fast vi va aspackade. Vi lyckades ta oss hem iallafall. När jag kom in i hallen så blev allt svart..
*Nästa morgon*
Jag vaknade av att jag hade asont i huvudet.. Jag drack för mycket asså. Jag vände på mej och såg någon random tjej. Kunde inte se hennes ansikte, för hon låg med ryggen mot mej, så visste inte vem hon va. En liten stund senare vände hon sej mot mej och omg...
- SANDRA?!?!!! skrek jag förvånat.
- TOM?!!?!?! skrek hon lika förvånat som mej.
- Vafan?!! sa jag.
- Asså omg!! sa hon.
Vi klädde på oss snabbt, fast jag var lite seg, så hon blev klar innan mej. Exakt när jag skulle sätta på mej min tröja, så kom Bill, Georg, Gustav och Angelika in...
- Vafan?!! sa/skrek Gustav argt när han såg mej stå utan tröja och Sandra sitta i min säng.
- Asså jag kan förklara! sa jag.
- Din jävel!! skrek han argt och gick fram till mej och sparka mej skit hårt i skrevet satt jag ramla.
- AJJ!! skrek jag.
Han fortsatte sparka mej skit hårt i skrevet medans jag låg på golvet.
- Asså Gustav de räcker!!! skrek jag och börja nästan gråta för att de gjorde så ont.
- Fucking rör inte min flickvän igen!!! skrek han argt och tog med sej Sandra ut.
- Vafan gjorde du med henne här inne egentligen?!! sa Bill argt.
- Jag vet inte! Jag lovar jag har fan ingen aning! Jag kommer inte ihåg ett jävla skit från igår! sa jag.
- Du kommer visst ihåg! Så fucking packad kan du inte ha varit!! sa han argt.
- Asså Bill jag lovar att jag inte minns något!! sa jag och reste mej upp.
- Såklart du gör!! sa han argt och gick fram till mej.
- Jag lovar! Hade jag vetat hade jag sagt varför hon va här!! sa jag.
- Asså jag pallar inte att du ska hålla på och ljuga hela fucking tiden!! sa han och va påväg ut.
- Bill jag lovar, du borde veta att jag inte ljuger! Du borde bara behöva kolla på mej för att veta de! sa jag.
- Okej då.. Ljuger du eller inte? sa han och kolla på mej.
- Nej. sa jag och såg han i ögonen.
- Du ljuger visst. sa han.
- Nej jag lovar! sa jag.
- Säg vafan du gjorde med henne här inne!! skrek han argt.
- Jag vet ju inte! sa jag.
- Lägg ner. Snacka inte med mej igen förns du tänker berätta sanningen. sa han argt och gick ut.
- Asså Gustav de räcker!!! skrek jag och börja nästan gråta för att de gjorde så ont.
- Fucking rör inte min flickvän igen!!! skrek han argt och tog med sej Sandra ut.
- Vafan gjorde du med henne här inne egentligen?!! sa Bill argt.
- Jag vet inte! Jag lovar jag har fan ingen aning! Jag kommer inte ihåg ett jävla skit från igår! sa jag.
- Du kommer visst ihåg! Så fucking packad kan du inte ha varit!! sa han argt.
- Asså Bill jag lovar att jag inte minns något!! sa jag och reste mej upp.
- Såklart du gör!! sa han argt och gick fram till mej.
- Jag lovar! Hade jag vetat hade jag sagt varför hon va här!! sa jag.
- Asså jag pallar inte att du ska hålla på och ljuga hela fucking tiden!! sa han och va påväg ut.
- Bill jag lovar, du borde veta att jag inte ljuger! Du borde bara behöva kolla på mej för att veta de! sa jag.
- Okej då.. Ljuger du eller inte? sa han och kolla på mej.
- Nej. sa jag och såg han i ögonen.
- Du ljuger visst. sa han.
- Nej jag lovar! sa jag.
- Säg vafan du gjorde med henne här inne!! skrek han argt.
- Jag vet ju inte! sa jag.
- Lägg ner. Snacka inte med mej igen förns du tänker berätta sanningen. sa han argt och gick ut.
Angelika och Georg gick efter han och stängde dörren. Vafan ska jag göra nu liksom? Jag ljuger ju inte ens för Bill. Jag minns inte ett skit. Men jag måste gå och fråga Sandra bara för att få Bill att sluta vara arg. Jag satte på mej min tröja, satte upp mitt hår och gick ut ur mitt rum och gick in i Sandras.
- Sandra, jag måste fråga dej en sak. sa jag.
- Du får fucking inte röra henne!! sa Gustav argt.
- Gustav lägg av, låt han bara fråga en sak? sa Sandra.
- Okej då. sa han irriterat.
- Va gjorde vi inatt? Asså jag minns inget och sen tror Bill att jag ljuger när jag säger att jag inte minns. sa jag.
- Asså jag vet inte? Jag va skit packad. De sista jag minns är att vi kom hem sen minns jag ingenting. sa hon.
- Jag vet fan inte va jag ska göra. Bill säger att jag ljuger men jag gör ju inte de? sa jag och sucka.
- Övertala han bara? sa hon.
- Hur?! sa jag.
- Jag vet inte. sa hon.
- Aja. Jag ska väl gå och snacka med Bill igen då.. sa jag.
Jag gick ut ur hennes rum och gick in i Angelikas.
- Bill? sa jag.
- Vad? sa han surt.
- Asså jag lovar att jag inte kommer ihåg något! Inte ens Sandra vet!! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna lita på vad du säger när du ljuger om allt fucking annat för mej?! sa han.
- Vad har jag ljugit om nu då?! sa jag.
- Du ljög ju på interjuvn och allt!! sa han argt.
- Men de betyder inte att jag ljuger nu!! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna lita på dej när du ljuger hela tiden?! sa han.
- Bill du måste lita på mej! Vi är bröder, jag skulle sagt till dej för länge sen varför hon va där inne om jag visste! sa jag.
- Men säg allt du vet då!! sa han.
- Okej.. Asså när vi hade kommit hem så blev allt svart.. Och sen när jag vakna låg Sandra brevid mej. Mer minns jag inte. sa jag.
- Lova att du inte vet mer? sa han och såg mej i ögonen.
- Jag har ju redan sagt att de är sanningen! sa jag.
- Okej.. Förlåt. suckade han.
- De är lugnt. sa jag.
Vi snacka lite till och sen gick jag tillbaks in i mitt rum.
- Okej.. Asså när vi hade kommit hem så blev allt svart.. Och sen när jag vakna låg Sandra brevid mej. Mer minns jag inte. sa jag.
- Lova att du inte vet mer? sa han och såg mej i ögonen.
- Jag har ju redan sagt att de är sanningen! sa jag.
- Okej.. Förlåt. suckade han.
- De är lugnt. sa jag.
Vi snacka lite till och sen gick jag tillbaks in i mitt rum.
Sandra's perspektiv:
Jag och Gustav satt på min säng och han var fortfarande arg.
- Asså snälla Gustav, förlåt! sa jag.
- Men asså vem fan vet vad du har gjort med han?! Och sen är du min flickvän!! sa han argt.
- Vi var fulla! Snälla, förlåt! Va inte arg.. Snälla? sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Bra. sa jag och log mot han.
- Mmm.. mumlade han.
- Du är fortfarande arg va? sa jag.
- Va tror du? sa han irriterat.
- Förlåt! De va inte ens meningen! sa jag.
- Men asså vem fan vet vad du har gjort med han?! Och sen är du min flickvän!! sa han argt.
- Vi var fulla! Snälla, förlåt! Va inte arg.. Snälla? sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Bra. sa jag och log mot han.
- Mmm.. mumlade han.
- Du är fortfarande arg va? sa jag.
- Va tror du? sa han irriterat.
- Förlåt! De va inte ens meningen! sa jag.
- Du skulle fan aldrig gått dit med dom. sa han.
- Jag vet.. Önska att jag inte gjorde de. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Ja? Vadå tror du att jag ville att allt de här skulle hända?! sa jag.
- Nej? sa han.
- Okej, bra. sa jag.
- Mm.. mumla han.
- Gustav? sa jag och titta på han.
- Aa? sa han.
- Jag älskar dej. sa jag och försökte kyssa han men han undvek kyssen.
- Vafan Gustav?! sa jag förvånat.
- Asså Sandra jag älskar dej men du har säkert Toms saliv och allt! sa han.
- Omg, vafan?!! sa jag.
- Men de är ju typ så. sa han.
- Asså omg jag orkar inte med de här längre, de är fan slut! sa jag irriterat.
- Va?!! Nej! sa han.
- Okej, kyss mej eller så är de slut. sa jag och kollade allvarligt på han.
- Asså va? Snälla Sandra, senare eller något. sa han osäkert.
- Skit i de då. Jag drar. sa jag och började packa.
- Du får inte!! sa han.
- Du bestämmer fan inte över mej!! sa jag argt.
- Snälla Sandra, jag älskar dej! sa han och gick fram till mej.
- De skiter jag fan i. sa jag.
- De gör du inte alls!! sa han. - Jag vet.. Önska att jag inte gjorde de. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Ja? Vadå tror du att jag ville att allt de här skulle hända?! sa jag.
- Nej? sa han.
- Okej, bra. sa jag.
- Mm.. mumla han.
- Gustav? sa jag och titta på han.
- Aa? sa han.
- Jag älskar dej. sa jag och försökte kyssa han men han undvek kyssen.
- Vafan Gustav?! sa jag förvånat.
- Asså Sandra jag älskar dej men du har säkert Toms saliv och allt! sa han.
- Omg, vafan?!! sa jag.
- Men de är ju typ så. sa han.
- Asså omg jag orkar inte med de här längre, de är fan slut! sa jag irriterat.
- Va?!! Nej! sa han.
- Okej, kyss mej eller så är de slut. sa jag och kollade allvarligt på han.
- Asså va? Snälla Sandra, senare eller något. sa han osäkert.
- Skit i de då. Jag drar. sa jag och började packa.
- Du får inte!! sa han.
- Du bestämmer fan inte över mej!! sa jag argt.
- Snälla Sandra, jag älskar dej! sa han och gick fram till mej.
- De skiter jag fan i. sa jag.
- Hur fan vet du?! sa jag irriterat.
- För att du älskar mej också? sa han.
- Jag gjorde. sa jag kallt.
- Snälla Sandra, gå inte. bad han.
- Varför skulle jag inte? Du vägrar kyssa mej för att du tror att jag har hånglat med Tom eller nåt? Bara fatta att de är slut! sa jag surt.
- Vafan, troru jag vill kyssa dej om du har gjort de?! sa han irriterat.
- Tydligen inte, men jag har kysst dej och du har ju fan kysst Bill så vafan spelar de för roll?! sa jag argt.
- Hur visste du..? sa han.
- Tom sa. sa jag.
- Aha.. Men snälla gå inte. Jag älskar dej mer än allt annat Sandra! sa han.
- Mm.. Visst. sa jag.
- Jag gör ju de?! Du betyder allt för mej. sa han.
- Ge mej en anledning att bry mej. sa jag drygt.
- Sandra lägg av. Snälla stanna. bad han och de såg ut som han skulle börja grina när som helst.
- Nej. sa jag och börja gå ut.
- Sandra kom igen! sa han.
- Kyss mej en gång, annars går jag. sa jag surt.
- Men sen! sa han.
- De blir inget sen, Gustav. Du har din chans nu. Annars blir de aldrig nåt mellan oss igen. sa jag.
- Sandra, snälla.. sa han lågt.
Han sa inte mer. Han bara kollade ner i golvet och sen på mej.
- Då vet jag. sa jag och gick.
Jag ner ner för trappan och ner i hallen. När jag skulle ta på mej skorna och så, så kom han ner till hallen.
- Lämna mej inte. sa han och en tår kom ner för hans kind.
- Hejdå Gustav. sa jag och såg han i ögonen innan jag gick ut genom dörren.
Jag gick en stund innan jag kom fram till mitt hus. Eller bara mamma bor där nu men ändå.. Jag stod utanför dörren och visste inte om jag våga ringa på. Men tillslut så gjorde jag de och hon öppna om när hon såg mej så krama hon mej länge.
- Gud vad jag har saknat dej! sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
- Förlåt att jag har varit så elak och allt! sa hon.
- Lugnt.. sa jag.
- Har de hänt något? sa hon och kolla oroligt på mej.
- Jag har gjort slut med Gustav. sa jag.
- Va ni tillsammans? sa hon.
- Ja. Men de hände massa grejer och så.. Men jag gjorde slut med han för typ 30min sen. sa jag och kolla ner i golvet.
- Omg gumman. sa hon och krama mej.
Efter kramen så gick jag in i huset och upp på mitt rum. De första jag gjorde när jag kom in i mitt rum var att ta ner alla Tokio Hotel grejer.. Hatade bara alla just nu.
Efter kramen så gick jag in i huset och upp på mitt rum. De första jag gjorde när jag kom in i mitt rum var att ta ner alla Tokio Hotel grejer.. Hatade bara alla just nu.
Angelika's perspektiv:
Jag och Bill satt fortfarande inne i mitt rum. Vi hade inget och göra så vi tänkte kolla va Gustav och Sandra gjorde.
När vi kom in i Sandras rum va de första vi såg Gustav som satt på golvet och grät.
- Omg va har hänt?! sa jag oroligt.
- Sandra gjorde slut.. snyftade han.
- Va? Varför? sa Bill.
Jag och Bill satt fortfarande inne i mitt rum. Vi hade inget och göra så vi tänkte kolla va Gustav och Sandra gjorde.
När vi kom in i Sandras rum va de första vi såg Gustav som satt på golvet och grät.
- Omg va har hänt?! sa jag oroligt.
- Sandra gjorde slut.. snyftade han.
- Va? Varför? sa Bill.
- För att jag inte kysste henne för jag trodde att hon hade Tom's saliv och allt.. Och sen sa hon att hon inte orkade med allt de här längre.. sa han.
- Spelar de nån roll eller? Du och Bill har ju typ hånglat eller vafan ni gjorde? sa jag.
- De va för typ flera år sen. sa han.
- Och? sa jag.
- Palla bry mej.. De kommer inte bli något mellan mej och henne igen iallafall. sa han.
- Hur vet du de? sa jag.
- Hon sa kyss mej en gång annars går jag. Då sa jag men sen. Sen hon ba De blir inget sen, Gustav. Du har din chans nu. Annars blir de aldrig nåt mellan oss igen.. sa han lågt.
- Varför kysste du henne inte bara? Du älskar ju henne, eller hur? sa Bill.
- För hon har ju säkert hånglat med din jävla bror!! sa han argt.
- De är inte mitt fel att Sandra låg där inne med Tom?! sa Bill surt.
- Sa jag de eller?! sa han.
- Nej, men du blev ju fan skit arg på mej. sa Bill drygt.
- Nej? sa han.
- Whatever. Men du kunde ju bara ha kysst henne? Om du nu älskar henne liksom? sa Bill.
- Spelar de nån roll eller? Du och Bill har ju typ hånglat eller vafan ni gjorde? sa jag.
- De va för typ flera år sen. sa han.
- Och? sa jag.
- Palla bry mej.. De kommer inte bli något mellan mej och henne igen iallafall. sa han.
- Hur vet du de? sa jag.
- Hon sa kyss mej en gång annars går jag. Då sa jag men sen. Sen hon ba De blir inget sen, Gustav. Du har din chans nu. Annars blir de aldrig nåt mellan oss igen.. sa han lågt.
- Varför kysste du henne inte bara? Du älskar ju henne, eller hur? sa Bill.
- För hon har ju säkert hånglat med din jävla bror!! sa han argt.
- De är inte mitt fel att Sandra låg där inne med Tom?! sa Bill surt.
- Sa jag de eller?! sa han.
- Nej, men du blev ju fan skit arg på mej. sa Bill drygt.
- Nej? sa han.
- Whatever. Men du kunde ju bara ha kysst henne? Om du nu älskar henne liksom? sa Bill.
- Jag vet.. Jag borde gjort de. sa han lågt.
- Aja, hoppas hon kommer tillbaka. sa Bill.
- Hon kommer aldrig komma tillbaks. sa han ledset.
- Jodå. sa Bill.
- Vi får väl hoppas. sa han.
- Mmm.. Men ska vi dra och kolla vad Tom gör? sa jag.
- Visst, behöver ändå fråga han vad han gjorde med henne. sa Gustav.
- Okej.. sa jag.
Vi gick in i Toms rum och han och Emma-Lee satt på sängen och snacka. När fan kom hon?
- Tom? sa Gustav surt.
- Vad? sa Tom.
- Vafan gjorde du och Sandra?! sa han irriterat.
- Ehh... sa Tom.
- Med Sandra..? Va snackar han om Tom? sa Emma-Lee och kollade på Tom.
- Uhm.. Jag vet inte.. sa han lågt.
- Ljug fan inte!! skrek Gustav.
- Han sa att när han och Sandra kom hem så minns han inte mer och när han vakna så låg hon brevid han. sa Bill.
- VA?!?!! LÅG DU MED HENNE?!?!!? skrek Gustav argt, damp?
- Vafan gjorde du?!?!! skrek Emma-Lee förvånat.
- Uhm.. Asså... sa Tom.
- Varför ljög du för mej?! Du sa att Gustav hade blivit sur på dej för ingenting!! sa Emma-Lee irriterat.
- Asså... Uh... De hände typ inget.. Tror jag... sa Tom.
- Varför ljög du Tom?! sa Emma-Lee argt.
- För att... Jag visste att du skulle bli arg om jag sa vad som hade hänt.. sa han.
- Vafan såklart jag skulle?! Du har fan legat med din bästa väns flickvän?! Och du har fan flickvän själv?! sa hon argt.
- Förlåt.. sa han lågt.
- Ett jävla förlåt räcker inte!! Vafan gjorde ni egentligen?! sa hon argt.
- Men jag vet ju inte! Jag var ju fan full!! sa han.
- Jag pallar inte de här nu Tom. Vi får snacka senare eller nåt. sa hon och gick ut.
- Va? Nej, Emma-Lee!! ropade han och sprang efter henne.
- Aja, hoppas hon kommer tillbaka. sa Bill.
- Hon kommer aldrig komma tillbaks. sa han ledset.
- Jodå. sa Bill.
- Vi får väl hoppas. sa han.
- Mmm.. Men ska vi dra och kolla vad Tom gör? sa jag.
- Visst, behöver ändå fråga han vad han gjorde med henne. sa Gustav.
- Okej.. sa jag.
Vi gick in i Toms rum och han och Emma-Lee satt på sängen och snacka. När fan kom hon?
- Tom? sa Gustav surt.
- Vad? sa Tom.
- Vafan gjorde du och Sandra?! sa han irriterat.
- Ehh... sa Tom.
- Med Sandra..? Va snackar han om Tom? sa Emma-Lee och kollade på Tom.
- Uhm.. Jag vet inte.. sa han lågt.
- Ljug fan inte!! skrek Gustav.
- Han sa att när han och Sandra kom hem så minns han inte mer och när han vakna så låg hon brevid han. sa Bill.
- VA?!?!! LÅG DU MED HENNE?!?!!? skrek Gustav argt, damp?
- Vafan gjorde du?!?!! skrek Emma-Lee förvånat.
- Uhm.. Asså... sa Tom.
- Varför ljög du för mej?! Du sa att Gustav hade blivit sur på dej för ingenting!! sa Emma-Lee irriterat.
- Asså... Uh... De hände typ inget.. Tror jag... sa Tom.
- Varför ljög du Tom?! sa Emma-Lee argt.
- För att... Jag visste att du skulle bli arg om jag sa vad som hade hänt.. sa han.
- Vafan såklart jag skulle?! Du har fan legat med din bästa väns flickvän?! Och du har fan flickvän själv?! sa hon argt.
- Förlåt.. sa han lågt.
- Ett jävla förlåt räcker inte!! Vafan gjorde ni egentligen?! sa hon argt.
- Men jag vet ju inte! Jag var ju fan full!! sa han.
- Jag pallar inte de här nu Tom. Vi får snacka senare eller nåt. sa hon och gick ut.
- Va? Nej, Emma-Lee!! ropade han och sprang efter henne.
Vi gick till början av trappan och såg dom stå i hallen.
- Asså Tom du fick en chans och sen sumpa du den!! sa Emma-Lee argt.
- Jag vet.. Förlåt. Men jag lovar att jag var full! sa han.
- Okej.. Men du kommer inte få någon till chans, jag orkar inte med att du ljuger. sa hon.
- Nej, snälla! Ge mej en sista chans! Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! Snälla Emma-Lee! bad han.
- Nej. Du får inga till chanser! Fatta de!! sa hon.
- Snälla, jag älskar ju dej. sa han och börja nästan gråta.
- Jag älskar dej också men jag orkar inte med att du ljuger.. sa hon.
- Men om jag lovar att aldrig mer ljuga för dej då?! sa han och då föll en tår ner för hans kind.
- Jo, jag lovar. sa han.
- Nej. sa hon.
- Asså snälla, jag lovar! sa han.
- Nej Tom.. sa hon och gick ut.
- Emma-Lee! sa han och gick ut efter henne.
- Asså allt är fan kaos! sa jag.
- Jag vet. sa Bill.
- Hoppas hon gör slut med han. sa Gustav.
- Va? sa jag och Bill förvånat.
- Ja? Han förtjänare ju de. sa han.
- Varför gör han de? sa Bill.
- För han ljuger ju och allt 24/7. sa han.
- Och? Han älskar ju henne. sa Bill.
- Va? sa jag och Bill förvånat.
- Ja? Han förtjänare ju de. sa han.
- Varför gör han de? sa Bill.
- För han ljuger ju och allt 24/7. sa han.
- Och? Han älskar ju henne. sa Bill.
- Vad spelar de för roll? Sandra gjorde slut med mej och jag älskar henne. sa han.
- Varför ska alla vara emot Tom hela tiden?! sa Bill.
- Varför ska alla vara emot Tom hela tiden?! sa Bill.
- För att han är fucking störd. sa han irriterat.
- Asså.. Åhhh!!! sa Bill surt och gick ner.
- Bill! ropa jag och gick ner efter han.
- Vad?! sa han argt.
- Äru arg på mej nu också eller? sa jag.
- Sa jag de eller? sa han dyrgt.
- Nej men du verkar typ skit arg på mej eller nåt.. sa jag.
- Undra varför. sa han irriterat.
- Va? sa jag.
- Ni är fan skit elaka mot honom. sa han argt.
- Vad har jag gjort?! sa jag förvirrat.
- Ni håller ju på med han 24/7. sa han argt och öppna dörren.
- Jag gör inte de?! Vart fan ska du?! sa jag.
Han svarade inte. Han gick ut och stängde dörren hårt efter sej.
- Vafan? sa jag för mej själv och vände mej om och då stog G&G där..
- Vad hände? sa Georg.
- Han va skit sur för att tydligen håller alla på med Tom 24/7. Asså vafan har jag gjort han?! sa jag irrierat.
- Jag venne. sa han.
- Jag drar ut och letar efter Bill.. suckade jag och tog på mej skorna och skinnjackan.
- Bill! ropa jag och gick ner efter han.
- Vad?! sa han argt.
- Äru arg på mej nu också eller? sa jag.
- Sa jag de eller? sa han dyrgt.
- Nej men du verkar typ skit arg på mej eller nåt.. sa jag.
- Undra varför. sa han irriterat.
- Va? sa jag.
- Ni är fan skit elaka mot honom. sa han argt.
- Vad har jag gjort?! sa jag förvirrat.
- Ni håller ju på med han 24/7. sa han argt och öppna dörren.
- Jag gör inte de?! Vart fan ska du?! sa jag.
Han svarade inte. Han gick ut och stängde dörren hårt efter sej.
- Vafan? sa jag för mej själv och vände mej om och då stog G&G där..
- Vad hände? sa Georg.
- Han va skit sur för att tydligen håller alla på med Tom 24/7. Asså vafan har jag gjort han?! sa jag irrierat.
- Jag venne. sa han.
- Jag drar ut och letar efter Bill.. suckade jag och tog på mej skorna och skinnjackan.
Jag drog till skogen för att se om han var där. Jag letade typ överallt där vi brukade hänga i skogen men hitta han inte, så jag satte mej på en sten och ringde han. Efter några signaler så svara han.
- Vad? sa han.
- Vart är du? sa jag.
- Med Tom. sa han.
- Vart är ni då?? sa jag.
- Ute. sa han.
- Men vart? sa jag.
- Ett ställe bara. sa han.
- Snälla säg bara vart. sa jag.
- Nej. sa han.
- Varför är du arg på mej? Vad har jag gjort Tom?? sa jag.
- Du och dom andra är fan på han 24/7!! sa han.
- Jag är inte de! sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej? sa jag.
- Asså jag orkar inte snacka med dej längre. sa han och la på.
Jag suckade och börja gå tillbaks till huset. På vägen dit såg jag Bill och Tom..
- Jag är inte de! sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej? sa jag.
- Asså jag orkar inte snacka med dej längre. sa han och la på.
Jag suckade och börja gå tillbaks till huset. På vägen dit såg jag Bill och Tom..
- Bill, Tom?! sa jag.
Dom vände sej snabbt om men vände sej om igen och sket i mej och fortsatte gå.
- Fucking skit i de då. sa jag argt.
- Tänkte faktiskt de. sa Bill.
- Vafan du behöver inte bli arg på mej för nåt jävla skit som jag inte ens har gjort?! sa jag argt.
- Okej. sa han drygt.
- Vafan äre för fel på dej?! skrek jag argt.
- Inget!! skrek han argt.
- Bill skit i den där lilla bitchen så drar vi. sa Tom surt.
- Vafan har jag gjort er? sa jag förvirrat.
- Ni håller ju fan på hela tiden!! sa dom argt.
- Va? Jag gör inte de? Däremot håller G&G på ganska ofta. sa jag.
- Nej, du är alltid så jävla oskyldig. sa Tom.
- Inget!! skrek han argt.
- Bill skit i den där lilla bitchen så drar vi. sa Tom surt.
- Vafan har jag gjort er? sa jag förvirrat.
- Ni håller ju fan på hela tiden!! sa dom argt.
- Va? Jag gör inte de? Däremot håller G&G på ganska ofta. sa jag.
- Nej, du är alltid så jävla oskyldig. sa Tom.
- Har jag sagt de eller? sa jag.
- Nej men du beter dej som om du är de. sa han surt.
- Asså vafan? sa jag irriterat.
- Gå. Vi kommer senare. sa Bill.
- Men- sa jag innan han avbröt mej.
- Gå bara! sa han surt.
- Bill sluta va så jävla dryg! sa jag.
- Jag kan va hur jävla dryg jag vill!! sa han argt.
- Asså du är så här jävla nära att sumpa din chans. sa jag.
- Nej men du beter dej som om du är de. sa han surt.
- Asså vafan? sa jag irriterat.
- Gå. Vi kommer senare. sa Bill.
- Men- sa jag innan han avbröt mej.
- Gå bara! sa han surt.
- Bill sluta va så jävla dryg! sa jag.
- Jag kan va hur jävla dryg jag vill!! sa han argt.
- Asså du är så här jävla nära att sumpa din chans. sa jag.
- Asså omg... mumlade han irriterat.
- Vad? sa jag.
- Gå bara!! skrek Tom.
- Dampa lagom Tom. sa jag dryg och gick.
- Bitch. sa han.
- Jag är ingen hund, geish. sa jag surt.
- Vad? sa jag.
- Gå bara!! skrek Tom.
- Dampa lagom Tom. sa jag dryg och gick.
- Bitch. sa han.
- Jag är ingen hund, geish. sa jag surt.
Jag gick därifrån och började gå hemmåt. När jag kom in igen gick jag och satte mej i soffan. Fan va arg jag va på dom.
*En timme senare*
Jag satt fortfarande i soffan. Efter ungefär en minut så kom Tom och Bill. Tom gick upp för trappan och Bill kom fram till mej och satte sej brevid mej.
- Angelika. sa han.
- Vad? sa jag drygt.
- Förlåt. Asså vi va skit pissed på dej men när du sa att jag var nära på att sumpa min chans så förstod jag hur elak jag var mot dej.. sa han.
- Waow, bara då? Tack så jävla mycket för att ni hatar mej för nåt fucking skit jag inte ens har gjort mot er. sa jag surt.
- Vi hatar dej inte? Inte jag iallafall. Asså förlåt.. Jag älskar dej, och vill verkligen inte sumpa chansen att va med dej. sa han.
- Du har fan nästan redan sumpat den. sa jag drygt.
- Nästan, ja. Du fattar inte hur mycket jag älskar dej. sa han.
- Nej tydligen så gör jag inte de! sa jag irriterat.
- Snälla kan vi inte bara glömma de här..? sa han.
- Hur fan hade du tänkt att jag skulle kunna glömma de här, Bill?! Seriöst! Du har fått din bror att hata mej, du beter dej som ett fucking svin, IGEN och du vet hur jag har de sen innan?! De här har bara gjort allt värre!! sa jag.
- Nästan, ja. Du fattar inte hur mycket jag älskar dej. sa han.
- Nej tydligen så gör jag inte de! sa jag irriterat.
- Snälla kan vi inte bara glömma de här..? sa han.
- Hur fan hade du tänkt att jag skulle kunna glömma de här, Bill?! Seriöst! Du har fått din bror att hata mej, du beter dej som ett fucking svin, IGEN och du vet hur jag har de sen innan?! De här har bara gjort allt värre!! sa jag.
- Jag vet.. Förlåt, jag älskar dej. sa han.
- Önskar jag kunde säga det samma.. sa jag.
- Så du.. Du älskar inte mej..? sa han och de lät som han skulle börja gråta när som helst.
- Önskar jag kunde säga det samma.. sa jag.
- Så du.. Du älskar inte mej..? sa han och de lät som han skulle börja gråta när som helst.
- Inte just nu.. sa jag och kolla ner.
- Fan.. Jag har förstört allt. sa han och la ansiktet i handerna och sen hörde man att han börja gråta.
- Bill gråt inte.. sa jag.
- Förlåt, men jag älskar dej så jävla mycket. sa han och torka bort tårarna.
- Jag.. älskar dej också.. sa jag lågt.
- Men du sa ju att du inte gjorde de? snyftade han.
- Jag vet.. Men jag ångrar mej. sa jag.
- Jag älskar dej mer än allt annat Angelika, jag kan dö för dej. snyfta han och krama mej hårt och länge.
- Fan.. Jag har förstört allt. sa han och la ansiktet i handerna och sen hörde man att han börja gråta.
- Bill gråt inte.. sa jag.
- Förlåt, men jag älskar dej så jävla mycket. sa han och torka bort tårarna.
- Jag.. älskar dej också.. sa jag lågt.
- Men du sa ju att du inte gjorde de? snyftade han.
- Jag vet.. Men jag ångrar mej. sa jag.
- Jag älskar dej mer än allt annat Angelika, jag kan dö för dej. snyfta han och krama mej hårt och länge.
- Jag skulle kunna dö för dej också. sa jag och kysste han efter kramen.
- Du är fan mitt allt. sa han.
- Och du är mitt. sa jag.
Vi satt och snacka ett tag till tills Tom kom ner.
- Du är fan mitt allt. sa han.
- Och du är mitt. sa jag.
Vi satt och snacka ett tag till tills Tom kom ner.
- Tja. sa han och satte sej i soffan.
- Tja. sa Bill.
- Hej.. sa jag lågt.
- Förlåt för förut.. sa han.
- Mm.. Lugnt.. mumlade jag.
- Säkert? sa han.
- Typ. sa jag.
Tom och Bill börja snacka massa random skit på tyska och jag orkade inte hänga med i deras konversation, så jag gick upp ur soffan och in i köket.
Jag öppna kylskåpet och kolla om de fanns något att äta men de fanns de inte.. Jag gick ut i hallen och tog upp hemtelefonen och ringde mamma.
- Hallå? sa hon.
- Hej mamma. När slutar du? sa jag.
- Vid 5, vadåra? sa hon.
- Spelar egentligen ingen roll när du slutar, haha. Bara du handlar innan du kommer hem för de finns typ inget att äta. sa jag.
- Haha, okej. Jag fixar det. Men om eran pappa kommer och knackar på, öppna inte. sa hon.
- Varför inte? sa jag.
- Vi ska skilja oss, och jag vill inte att han kommer in om jag inte är hemma. Han dricker fortfarande lika mycket. sa hon.
- Okeej. Men vi ses sen. sa jag.
- Ja, hejdå gumman.
- Hejdå. sa jag och la på.
Jag gick till vardagsrummet igen och satte mej med Tom och Bill igen.
- Vad gjorde du? sa Bill.
- Kolla om de fanns nåt att äta, men de fanns de inte. Så jag bad mamma handla innan hon kom hem från jobbet. sa jag.
- Okej. sa han och log.
- Aja. Tom du vet väl att Camillas begravning är om typ några dagar.. sa jag.
- Jag vet.. sa Tom lågt.
- Kommer du då? sa jag.
- Vet inte.. sa han och kolla ut genom fönstret.
- Jag tror Camilla skulle vilja att du kom. sa jag lågt.
- Vad gjorde du? sa Bill.
- Kolla om de fanns nåt att äta, men de fanns de inte. Så jag bad mamma handla innan hon kom hem från jobbet. sa jag.
- Okej. sa han och log.
- Aja. Tom du vet väl att Camillas begravning är om typ några dagar.. sa jag.
- Jag vet.. sa Tom lågt.
- Kommer du då? sa jag.
- Vet inte.. sa han och kolla ut genom fönstret.
- Jag tror Camilla skulle vilja att du kom. sa jag lågt.
- Mmm... mumlade han.
- Snälla, kom? sa jag.
- Okej.. sa han.
- Bra. sa jag. - Snälla, kom? sa jag.
- Okej.. sa han.
- Mmm.. mumlade han lite irriterat.
- Vad är de? sa jag.
- Inget. sa han och gick.
Jag kolla förvirrat på Bill och han bara röck på axlarna.
- Aja, han måste komma iallafall. sa jag.
- Aa. Vet fan inte vad de är med han. sa han.
- Inte jag heller. sa jag.
- Aja.. Ska vi göra nåt? sa han.
- Som? sa jag.
- Typ.... Uhm... Nånting. sa han.
- Som...? sa jag igen.
- Vet inte. sa han.
- Haha, okej? sa jag.
- Men vi kan typ... Kolla på film i ditt rum? sa han.
- Okeej. sa jag och vi gick upp.
Kommentera!! :v
Kommentarer
Trackback
