KaulitzNoveller

- Imorgon är de iallafall hennes begravning.. sa jag lågt.
- Vi vet.. sa dom andra.
- Ska ni gå? sa jag och kolla på dom.
- Venne.. sa Georg och Gustav.
- Tror de.. Inte säker än.. Ska du? sa Tom.

- Varför vet ni inte? Asså såklart man kommer. Ni är fan dumma annars. sa jag lite irriterat.
- Varför ska vi komma? Vi kände henne inte så bra ändå. sa Georg och Gustav.
- Jag kommer väl då. suckade Tom.

- Mår ni bra..? Tom, hon va ju din flickvän! Fucking sucka inte. Gustav och Georg, och om ni inte kände henne så bra? Hon var fan eran vän och ett fucking fan! sa jag surt.
- Jag vet? Men vi har inte gått på nåt annat fans begravning? sa Georg.
- Känslolösa idioter. sa jag drygt och gick upp till Angelikas rum.

När jag kom in i hennes rum så satt hon vid skrivbordet och va inne på datan.

- Datanörd. sa jag och krama henne bakifrån.
- Haha hej på dej med, tönt. sa hon och log.
- Så.. Vill du göra något? sa jag.
- Visst, orkar ändå inte vara inne på datan längre. sa hon.
- Okej vad vill du göra då? sa jag.
- Röka. sa hon.
- Du skulle ju sluta? sa jag.
- Men har du inte märkt att jag har börjat igen?? sa hon.
- Jo.. sa jag lågt.
- Du röker ju liksom också, så vad spelar de för roll? sa hon.

- Jag venne.. Men om jag slutar då? sa jag.
- Asså Bill du vet inte hur svårt de är att sluta när man har rökt i flera år! Jag trodde seriöst att jag skulle dö eller nåt. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Jag vet inte... sa hon lågt.
- För min skull? sa jag.
- Kan väl försöka.. sa hon.
- Bra. sa jag och kysste henne.
- Mm.. Ska vi fråga om dom andra ska med? sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi gick ner till vardagsrummet och dom andra satt fortfarande i soffan.

- Ska ni med ut och röka? sa Angelika.
- Ska Bill med? sa Tom.
- Ja? sa hon.
- Då ska vi inte med. sa han surt.
- Vad bråkar ni om nu då? sa hon irriterat.
- Han kalla oss känslolösa för att jag och Gustav inte vet om vi ska gå på begravningen. sa Georg.
- Vafan?! Varför vet ni inte om ni ska med?! sa hon.
- För att vi inte kände henne så bra? sa Gustav.
- Hon va ju fan er vän? Och ett fan?? sa hon.
- De sa Bill också. Fast lite mer svordommar. sa Tom.

- Och? Asså fan va elaka ni är om ni inte kommer!! skrek hon.
- Måste jag komma eller?! sa Tom surt.
- Vafan? Hon va din flickvän Tom?! sa hon.
- Och?! Jag fucking bryr mej inte!! skrek han.
- Jag kan fan fatta varför han kalla er känslolösa. sa hon irriterat och tog med mej ut i hallen.
- Asså du ska bara hålla käften!! skrek Tom från vardagrummet.
- Varför skulle jag? sa hon drygt.

- För att du är en fucking hora och vet ingenting. sa han och gick ut till hallen.
- Tom håll fucking käften!! skrek jag argt.
- Dra åt helvete jävla idiot!! skrek han.
- Göre själv!! skrek jag och sparka han hårt i skrevet.
- Aj!! Vafan måste alla sparka mej mellan fucking benen hela tiden! skrek han och putta in mej hårt i väggen.
- Aj!! Inte fan vet väl jag?!! skrek jag och slog han hårt i ryggen.

- Vafan!?! De fan som om du ber om stryk!! skrek han och slog mej med en knytnäven i ansiktet.
- Tom lägg ner!! skrek Angelika.
- Håll käften jävla hora!! skrek han och putta in henne i dörren.
- Låt henne va, jävla äckel unge!! skrek jag och putta in han hårt i väggen.
- Ska du vara kaxigt nu va, lillebror? sa han argt.
- Jag är hur jävla kaxig jag vill!! Och sluta kalla mej lillebror, du är inte ens värd att bli kallad min bror. sa jag argt.
- Tror du jag bryr mej?! Du va ju ändå en olycka. sa han surt.
- Tack så jävla mycket för den! sa jag och en tår rann ner för min kind.
- Ska lilla bebisen gråta? Stackars liten! sa han argt med bebisröst.

- Asså håll käften!! skrek jag med gråt i halsen.
- Angelika du vet väl att din pojkvän inte har växt upp än? Han gråter forfarande som en liten fucking barnunge. sa han och skratta.
- Håll käften. De är snarare du som inte har växt upp än. Med tanke på hur du beter dej. Och att du går på dom som är yngre.. De är bara så jävla lågt. sa hon argt.
- Han är ju mycket yngre än mej också. Fan vilken mes. sa han.
- Asså låt han va. sa hon irriterat.
- Du tror fan att du är nåt. Vet du vad? Bill är bara med dej för att han inte har hittat den rätta än. Fattar du inte att han bara utnyttjar dej? Vem fan skulle vilja ha dej liksom? sa han och flina.
- Vafan snackar du om?!! skrek jag.
- Bill är de sant? sa hon och börja gråta.
- Nej?! sa jag.
- De är så jävla sant som de kan bli. sa han.
- Han ljuger!! skrek jag.
- Visst, vi säger väl så. sa han.
- Jag hatar dej Bill!! skrek hon och började gråta ännu mer.
- Asså han ljuger! sa jag.

Hon sprang ut och jag hann inte springa efter.. Så bestämde mej för att slå ner Tom istället.

- Vafan är ditt jävla problem?! skrek jag och putta han hårt.
- Ni är mitt problem!! skrek han och slog ner mej på glovet och sparka mej mellan benen.
- Ajjj!! skrek jag.
- Patetiskt. sa han och gick upp för trappan.


Angelika's perspektiv:

Jag sprang till ett ställe där jag, Michis, Camilla och Sofia brukade sitta och röka vattenpipa. Jag satte mej på en bänk och bara tänkte..

Kan fan inte fatta att Bill utnyttjade mej.. Massa olika tankar flög runt i huvudet just nu. "Bill är bara med dej för att han inte har hittat den rätta än. Fattar du inte att han bara utnyttjar dej? Vem fan skulle vilja ha dej liksom?"

Varför sa han så? Fan va jag hatar mitt liv. Men såklart? De är ju Bill Kaulitz han menar. Tokio Hotels sångare. Varför skulle han vilja ha en normal svensk tjej som jag?

Exakt då så ringde min mobil och jag tog upp den ur fickan och kollade på displayen. Bill. Fan heller att jag svarar. Jag trök på upptaget men han ringde igen så jag svara.

- Vad vill du? sa jag.
- Snälla kom tillbaka! Tom ljuger jag skulle aldrig utnyttja nån! Jag vet att du vet de! sa han och man hörde att han grät.
- Hur fan ska jag kunna lita på de?!! skrek jag.
- Han sa så för att han inte gillar att jag har flickvän. Snälla du måste tro mej. sa han.
- Varför gillar han inte att du har flickvän? sa jag.
- Jag vet inte? snyfta han.
- Jag kommer inte tillbaks förns Tom lägger av. Och du ska lyckas övertyga mej om att du inte utnyttjar mej. sa jag.
- Men du vet ju redan att jag inte gör de? sa han.
- Snälla, du är Bill Kaulitz, världs känd! Varför skulle du vilja ha en ful äcklig liten svensk tjej som jag? sa jag irriterat.
- För de första så är inte du ful eller äcklig och för de andra så älskar jag dej mest av allt! Så de är därför. sa han.
- Lägg ner. Ge mej en anledning till att du inte utnyttjar mej. sa jag.
- Jag älskar dej mest av allt, du fattar inte hur mycket jag hatar Tom just nu för att han sa allt de där! Du är verkligen mitt allt. sa han.
- Asså jag älskar dej mest av allt men när man hör någon säga så och specielt när Tom säger de så går de rakt in i hjärtat.. sa jag.
- Jag vet, hade han eller någon annan sagt så om dej hade jag reagerat likadant som du. Snälla kom tillbaks, jag orkar inte ta allt de här över telefon.. sa han.
- Okej.. Kommer om typ 20min eller nåt.. suckade jag.
- Bra. Hejdå. sa han.
- Herrå. sa jag och vi la på.

Jag började gå hemmåt och när jag kom hem så tog jag av mej skorna och så och ropade på Bill.

- Bill! ropade jag.
- Han är uppe på ditt rum och grinar till döds. sa Tom och flina.
- Håll käften och dra. sa jag irriterat och örfila han.
- Vafan är ditt problem?!! sa han argt och slog mej hårt i ansiktet.
- Du är mitt problem. sa jag och gick upp till Bill.

När jag kom in till mitt rum så satt han på min säng och grät. Men när han märkte att jag kom in så kom han fram till mej och krama mej länge.

- Tom kan gå och hänga sej. sa jag.
- Vad har han gjort nu då? suckade han.
- Han sa att du låg och grina dej till döds och sen sa jag håll käften och dra och örfila han och då han ba vafan är ditt problem och sen slog han mej skit hårt i ansiktet och sen sa jag bara att han är mitt problem och sen gick jag hit. sa jag och börja gråta för att jag hade så ont.
- Jag ska döda honom. sa han och öppna dörren.
- Bill nej, låt han va.. snyfta jag.
- Men vafan han kan ju inte slå dej i ansiktet och sen komma undan med de?! sa han.
- Engentligen inte.. Men jag orkar inte med mer bråk nu.. sa jag.
- Okej då. suckande han och stängde dörren.
- Kom, vi kollar på film. sa jag och tog hans hand och drog med han till sängen.
- Okej, vilken? sa han.
- Välj du. sa jag och hämta datan.
- Jag venne.. mission impossible 3? sa han.
- Okej. sa jag.

Vi starta filmen och jag la datan mellan oss.

*Efter filmen*

Jag la datan på mitt skrivbord och la mej på sängen brevid Bill.

- Jag kan inte fatta att Tom sa att jag utnyttjar dej.. sa han lågt och la armen om mej.
- 1000% säkert att du inte gör de? sa jag och kolla på han.
- En miljard procent säkert. sa han.
- Okej, ville bara va säker. sa jag och kysste han länge.
- Jag älskar dej. sa han efter kyssen.
- Jag älskar dej med. sa jag.

Vi låg där och myste ett tag tills Tom kom in..

- Vad vill du?! sa Bill argt.
- Oha, chilla. sa Tom.
- Men vad vill du? sa han irriterat.
- Asså får man inte komma in för att säga förlåt utan att du ska få fucking damp eller? sa Tom.
- Ingen av oss kommer ta emot nån jävla ursäkt från dej iallafall. sa han argt.
- Okej. Men förlåt iallafall. sa han.
- Vem tvingade upp dej den här gången, Georg eller Gustav? sa jag.
- Ingen? sa han.
- Varför skulle du annars bara komma upp och säga förlåt? De är inte likt dej. sa Bill.
- Inget är ju tydligen likt mej längre enligt dej. sa han.
- Nej, för att du har förändrats så jävla mycket. sa Bill.
- Och? Jag kanske inte ville som jag va förut. sa han.
- Men du ska ju fan alltid hålla på och bråka hela tiden?! Vet du hur jävla jobbigt de är? Sen att du håller på och säger att jag utnyttjar Angelika, asså vafan har du emot att jag är tillsammans med henne egentligen?? sa Bill.
- Jag venne.. mumlade han och kollade bort.
- Såklart du vet! Du vill bara inte säga. sa Bill.
- Typ. sa han.
- Säg bara till mej då? sa Bill.
- Nej. För då kommer du säga till Angelika och ni kommer göra slut och du kommer bli depprimerad. sa han.

- Va? sa Bill.
- Jaa! sa han.
- Jag fattar absolut ingenting men okej? sa jag förvirrat.
- Hur ofta fattar du va jag och Bill snackar om? sa Tom.
- Inte alls ofta, så jag är inte förvånad. sa jag.
- Okej. sa han.
- Men säg till mej på tyska då?! sa Bill.
- Men du kommer ju säga till henne! sa han.
- Nej jag lovar! sa Bill.
- Men nej. sa han.
- Snälla Tom? Om du säger va de är kanske de finns nåt vi kan göra åt de? sa Bill.

- Nej. Aja de va inget. sa han och gick ut ur rummet.
- Okej? sa jag.
- Han litar inte på mej längre.. sa Bill.
- Jo? Men kanske bara inte jute nu. sa jag.
- Nej.. Ända sen jag träffa dej så har han alltid sagt att jag kommer säga allt till dej. sa han.
- Så vadå? Är allt mitt fel nu eller? sa jag lite irriterat.
- De sa jag aldrig. sa han.
- Men de är ju ändå typ som mitt fel. sa jag drygt.
- Lite.. sa han.
- Kommer du göra slut om de är de han vill? sa jag lågt.
- Nej.. sa han.
- Äru säker? sa jag.
- Ja?! sa han förvånat.
- Okej, bra. sa jag och kysste han.
- Ska vi gå ner till dom andra? sa han.
- Mm.. Visst, om du vill så. sa jag.

Vi gick ner för trappen och vi såg att Tom va påväg ut.

- Vart ska du? sa Bill.
- Möta Emma-Lee. sa Tom.
- Bråkar inte ni? sa jag.
- Jo. Men jag sa att hon skulle komma hit för att... sa han och kolla bort.
- För att? sa Bill.
- Säga förlåt fast jag inte har gjort något fel. sa han.
- Vadå inte gjort något?! DU låg fan med Sandra!! sa Bill.

- Och? sa han.

- Vafan är du för människa?! sa Bill irriterat.

- En normal?! sa han.

- Nej?! sa Bill.

- Bill, skit de, asså han kan ha sin egen åsikt om de här så har du en. sa jag.

- Woaw, och du kommer ju såklart hålla med honom sen. Som vanligt. sa Tom drygt.

- Asså låt henne va. sa Bill irriterat.

- Jag har inte gjort henne något ens? sa Tom.

- Asså alltid om du börjar säga nåt sånt så blir de bråk. sa han.

- Nej?! De är ju fan alltid ni som får damp på ingenting! sa Tom.
- Fattar du inte att de är dej vi för damp på?! sa han.
- Då är ni fan störda. sa Tom drygt och gick ut.

- Bill, varför måste ni alltid skapa massa bråk? sa jag.

- För att vi hatar varandra. sa han.

- Nej de gör ni inte. sa jag.

- Jo? Vad vet du? Allt är inte som de står i tidningarna eller på nätet.. Vi bråkar mer än vad alla fans tror. sa han.

- Skit it. sa jag och gick upp på mitt rum.

- Blev du sur nu eller? sa han när han kom in i mitt rum.

- Nej.. sa jag.

Jag mötte upp Emma-Lee och sen börja vi gå tillbaks till Angelika.. När vi kom fram så tog vi av oss skorna och så och gick upp till mitt rum.

- Så.. Varför ville du att jag skulle komma hit? sa hon.
- Jag vill att du ger mej en till chans.. sa jag.

- Jag vet inte om jag vill ge dej en till chans... suckade hon.

- Snälla, jag gillar verkligen dej! Jag borde inte ha ljugit i intervjuen.. sa jag.

- Tom, jag har kommit över att du ljög i intervjun men inte de där som hände mellan dej och Sandra. sa hon.

- Förlåt.. Jag va full, snälla allt jag vill just nu är att du ger mej en till chens.. En sista, snälla. sa jag.

- Vad är de ens för mening? Du kommer ändå sumpa den om några dar.. sa hon.
- Nej? Asså jag lovar att jag inte kommer de! sa jag.
- Du lova de förra gången också. sa hon.

- Men jag kommer inte bryta löftet den här gången. Du måste lita på mej. sa jag.

- Nej. sa hon.

- Snälla Emma-Lee! sa jag.
- Jag sa nej! sa hon lite irriterat.
- Snälla.. Jag älskar dej.. sa jag lågt.

- Tyvärr kan jag inte säga de samma längre. sa hon och gick ut.

- Emma-Lee!! ropade jag och sprang efter henne.
- Du kommer inte få någon till chans Tom! sa hon.
- Snälla! Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! Och asså nu lovar jag verkligen! sa jag.

- Jag har redan sagt nej flera gånger! Lyssna, de blir ingen chans! Du fick din sista, och du sumpade den! sa hon irriterat.

- Snälla jag har aldrig älskat någon så mycket som dej! sa jag.

- Vad hände med Camilla? sa hon.

- Uhm.. Jag venne.. sa jag lågt.

- Du älskade henne mer eller hur? Asså jag kan förstå om du gjorde de. Men säg inte att du inte har älskat någon mer, för jag vet att de inte är sant. sa hon.

- Förlåt.. Men jag älskar verkligen dej. sa jag.

- Jag vet. Du har sagt de några gånger. Men jag kommer iallafall inte ge dej någon ny chans. Acceptera det. sa hon.
- Du måste! Jag vill inte förlora dej. sa jag.
- Du har redan gjort de. sa hon.

- Snälla.. Jag älskar dej, mer än Bill till och med! sa jag.

- Mm.. Och de ska man tro på eller? sa hon kallt.

- Ja! Jag bråkar bara med han iallafall. sa jag.

- Whatever. Du har sumpat din chans och du kommer inte få någon ny. Acceptera de bara!! Jag orkar inte med dej längre. sa hon och tog på sej sina skor och jacka.
- Du får inte gå!! sa jag och höll i hennes armar.
- Vafan håller du på med?! sa hon.

- Jag älskar dej och jag tänker inte låta dej gå! sa jag.

- Släpp mej Tom!! sa hon irriterat.

- Nej! sa jag.

- Tom släpp!! skrek hon.
- Snälla Emma-Lee ge mej bara en sista chans!! sa jag.

- Neej!! sa hon och försökte ta sej ur mitt grepp.

- Snälla, jag ber dej!! sa jag och höll hårdare.
- Tom du gör illa mej!! skrek hon.

- Jag släpper inte förns du ger mej en till chans!! skrek jag.

- Jag kommer inte ge dej någon!! skrek hon och börja gråta.

- Jo, du måste!! Du fattar inte hur mycket jag älskar dej! skrek jag och började hålla ett hårdare grepp helt omedvetet.

- Tom släpp!! skrek hon och sparka mej på benet.

- Ge mej en chans då!! skrek jag.

- Neeej!!! skrek hon.
- Varför inte?! Jag kommer inte sumpa den!! skrek jag och höll henne mot väggen.
- Jo de kommer du!! skrek hon och försökte ta sej loss.

- Nej!! skrek jag.

- Tom vafan hålleru på med?!! skrek Georg, asså när kom han?

- Lägg dej inte i!! skrek jag.

- Georg ta bort han från mej!! skrek Emma-Lee och börja gråta ännu mer.
- Är du sjuk i huvuet eller något?! Släpp henne för fan!! skrek han.

- Nej!! Dra!! skrek jag.

- Tom släpp!! Du har ännu mindre chans att få en till chans nu!! skrek hon.

- Jag vet.. Men jag tänker inte låta dej gå!! skrek jag.
- De räcker nu Tom!! sa han och bar upp mej bakifrån.
- Vafan, släpp!! skrek jag irriterat och försökte slå han.
- Nej!! skrek han och bar bort mej.

- Gå Emma-Lee, innan han kommer loss! sa han.

- Tack Georg. sa hon innan hon gick ut.

De gick ungefär en minut innan han släppte mej.

- Varför lät du henne gå för?! skrek jag och börja gråta.
- Tom, man kan inte tvinga någon att älska en. sa han.

- Jag gjorde inte de heller! sa jag.
- Jo?! Och desutom så gjorde du illa henne! sa han.
- Men de va ju de ända sättet att få henne att stanna! skrek jag.
- Nej? sa han.
- Äh, du vet inget. sa jag irriterat och tog på mej min skor.
- Vart ska du?! sa han.
- Leta efter Emma-Lee. sa jag.
- Låt henne va för fan!! skrek han.

Jag brydde mej inte om vad Georg sa, så jag gick ut. Jag började gå den vägen som hon brukar gå hem och efter en stund så såg jag henne. Jag sprang fram till henne.

- Tom låt mej va!! skrek hon.
- Nej! Jag älskar dej för mycket för att kunna låta dej va! Fattar du inte de?! sa jag.
- Jo men du kan fan inte tvinga mej att ge dej en till chans och sen gör du illa mej också! sa hon och började gråta.
- Förlåt.. sa jag och krama henne länge.

Jag krama henne en låång stund, fast hon inte krama tillbaks. Hon stod bara och grät. Efter en liten stund så sluta hon gråta och jag sluta krama henne, för om hon skulle säga något viktigt eller så.

- Asså jag tänker inte ge dej någon till chans ÄN. Men vi får se hur de går med oss. sa hon.
- Okej bra. sa jag och log.
- Mm.. mumlade hon.
- Men asså Camillas begravning är imorgon och asså... Kan du följa med? Asså kommer typ kännas bättre då.. sa jag.
- Såklart jag kan. sa hon.
- Okej, tack. sa jag.
- Mm.. Vill du käka något? sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi drog till donken och käka. När vi hade gjort de så gick vi 'hem' till mej. Vi gick upp på mitt rum och satte oss på sängen.

- Jag är astrött. sa jag.
- Jag också.. sa hon.
- Ska vi sova? frågade jag.
- Ska jag sova här?! sa hon.
- Uhm.. Om du vill.. sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Snälla? Inget sex eller sånt. Jag behöver inte ens röra dej. sa jag.
- Haha, okej då. sa hon och log.

Vi bytte om och hon fick låna en tröja av mej att sova i. Sen gick vi och la oss.

*Nästa morgon*

När jag vaknade låg inte Emma-Lee brevid mej längre, jag gick upp och tog en snabb dusch och klädde på mej och så sen gick jag ner till köket. Där satt Emma-Lee, Georg och Gustav.

- Gomorron. sa jag.

- Hur fan fixa du satt hon gav dej en till chans?! sa Georg på tyska.
- Hon har inte get mej en än. sa jag på tyska.
- Men varför är hon här då? sa han på tyska.

- För att jag ville att hon skulle med. sa jag på tyska.

- Asså vafan? sa han på tyska.

- Vad snackar ni om?! sa Emma-Lee.

- Inget. sa jag och satte mej brevid henne.

- Okej? sa hon.

- Men iallafall... Kan jag snälla få en chans. Bara en! Får jag en slutar jag tjata om en. sa jag.

- Tom jag vet inte än. Kanske. sa hon.

- Kom igeeen? bad jag och kolla på henne med puppyeyes.

- Kanske.. sa hon.

- Snälla? sa jag.
- Jag bestämmer mej senare om du får en eller inte. sa hon.

- Yeeeeeeeeeeeeeeey!! sa jag och krama henne.

- De kan fortfarande bli ett nej de vet du va? sa hon.

- Men låt mej hoppas! Förstör inte stämningen nu. sa jag.

- Haha, wtf? sa hon.
- Haha ingeeet. sa jag.

- Tom du har inget liv. sa Georg.

- Jo? sa jag.

- Nej.. sa han och flina.

- Men käften. sa jag.

- Haha näe. sa han.
- K. sa jag.
- Fett dryg. sa han.

- Konstigt? sa jag.

- Ja? sa han.

- K.. sa jag.
- Sluta va så dryg. sa han.
- Prata inte med mej då. sa jag.

- Vafan har jag gjort dej?! sa han surt.

- Vafan troru?! sa jag.

- Hur fan ska jag kunna veta?! sa han irriterat.
- Snacka inte med mej då. sa jag och gick upp till mitt rum.

- Asså vafan? sa Georg.

- Han blir ju ändå alltid sur, så vem bryr sej? sa jag.

- Jag. Asså han är min bästa vän Gustav. sa han.

- Jag vet? Men han blir ju arg på alla hela tiden. Vi kanske borde låta han va ett tag. sa jag.

- Mm.. Kanske.. mumlade han.

- Gör de bara? Annars kommer han få värsta dampen. sa jag.

- Okej. suckade han.

- Bra. sa jag.
- Tycker ni att jag ska gå upp till han? sa Emma-Lee.

- Venne, du är väl typ den ända som han blir glad över att träffa just nu säkert, så gör de om du vill. sa jag.

- Okej, jag göre. sa hon och gick.
- Jag saknar gamla Tom och Bill.. sa Georg.

- Jag med.. sa jag.

- Dom blir fan bara värre och värre.. sa han.

- Jag vet. sa jag.

- Dom kommer aldrig bli som förr.. sa han och då kom Bill ner.

- Vilka kommer aldrig bli som förr? sa Bill.
- Du och Tom. sa jag.
- Vadå aldrig som förr? Vi är precis likadana som förut. Inte han då men iallafall är jag de. sa han.

- Nej. sa Georg.

- Vad är de som inte är bra nu då?! sa han.

- Allt. sa Georg.

- Vadå allt?! sa han surt.

- Att ni blir fucking sura/arga hela tiden! sa Georg.
- De är fan inte mitt fel att vi blir de hela tiden! sa han argt.

- Kolla nu blir du arg igen. Asså vafan, ni har förändrats så här jävla mycket Bill! Inse att ni aldrig kommer bli som förr, de kommer inte precis bli bättre iallafall. sa Georg.
- Hur fan vet du? sa han irriterat.
- Man ser de Bill. sa jag.

- Hur fan kan man se de?! sa han.

- På alla sätt och vis. sa jag.

- Dra åt helvete. sa han argt och gick upp.

- Fan va lack han blir. sa jag.
- Jag vet. sa han.

- Asså Tom blir typ lika lack om inte mer. Hade dom bara inte träffat Camilla och Angelika hade dom säkert inte varit så här nu! sa jag.

- Jag vet! Asså allt är typ tjejernas fel egentligen. sa han.

- Viisst? sa jag.

- Mm.. Men de blir säkert bättre när vi kommer tillbaks till Tyskaland. sa han.
- Bill kanske tar med Angelika dit. Så tror inte de. sa jag.

- MÅSTE HAN HA MED HENNE FUCKING ÖVERALLT ELLER?!?! skrek han argt.

- Tydligen. sa jag och twinsen kom ner.

- Är de kul att snacka skit om oss eller? sa Tom surt.

- Faktiskt. sa Georg.

- Tack. "Bästa vän" som jag kalla dej förr. sa han surt och slog Georg hårt.

- Vafan är ditt jävla problem?!! skrek Georg och putta in Tom i väggen.

- Ni är mitt fucking jävla problem. Ni säger att vi aldrig kommer bli som förr och ingen blir ju som förr. Ni är fan dumma i huvet. sa han drygt.

- Äre nån som är dum i huvet så äre fan du! sa jag argt och ställde mej brevid Georg.

- Varför måste ni alltid gå på Tom?! sa Bill argt.

- Vi kan ju gå på dej också om du vill. sa Georg och vi vände oss till han.

- Rör ni Bill dödar jag er seriöst. sa Tom argt.

- Som om du kan. sa jag drygt.
- Du är en liten bitch Gustav. De vet du va? sa han surt.

- Aa. För ni 2 säger de hela fucking tiden! sa jag argt och slog han hårt i ansiktet.

- Ajj! skrek han och lutade huvudet framåt och då började de droppa blod på golvet.
- Oops. sa jag.
- Du ska ge fan i min bror!! skrek Bill och började slå mej skit hårt.
- Lägg ner jävla skitunge!! skrek jag och slog skit hårt tillbaks.

Jag och Bill fortsatte slåss medans Georg och Tom försökte sära på oss. Exakt då så kom Angelika och Emma-Lee..

- Igen?! sa Angelika irriterat.

- Kan ni aldrig komma överens eller?! sa Emma-Lee irriterat.

- De är ju fan dom!! sa Tom.
- Omg du blöder ju!! skrek hon.
- Näe de menar du inte. sa han.

- Asså lägg ner alla 4!! skrek Angelika.

- Gustav, varför håller vi bara på mot dom? Tjejerna är ju problemet till allting liksom? sa Georg och hånflina.

- Ursäkta? sa hon.

- Vafan har vi gjort er? sa Emma-Lee drygt.
- Ni gör satt Tom och Bill blir lack hela tiden. sa jag drygt.

- Asså va? sa Angelika surt.

- Vafan? De är ju fan erat fel att vi blir de! Dom har inget med de här och göra jävla äckel!! sa Bill argt.

- Ska du ska kaxig nu eller? sa Georg och slog han hårt med knytnäven i ansiktet.

- Rör inte han!! skrek hon och putta han.
- Och de där skulle göra ont? sa han och flina.

- Sa jag att de skulle de eller? Nej precis. sa hon.

- Va inte så jävla kaxig. Du vet vad som hände sist du va de. sa han och hånflina.

- Håll käften. sa hon surt.

- Ska jag slå dej eller?! sa han.

- Du rör inte henne. sa Bill argt och höll om henne.

- Aww så gulligt. sa han med en tillgjord röst.

- Asså jag pallar inte er. Ring mej när ni har löst allt. sa Emma-Lee irriterat och gick ut i hallen.

- Vänta på mej! sa Angelika och gick efter henne.

- Vafan, gå inte! sa Tom och han och Bill gick ut i hallen.

- Varför ska vi inte? Ni bråkar ju fan bara hela tiden! Jag pallar inte de! sa jag.

- Snälla, stanna bara. sa Tom.

- Tror ni att vi vill dö eller något eller? sa Angelika.

- Tror du att vi vill de? sa Bill.

- Nej? Men vi har inte ens gjort något så vafan ska vi stanna för? sa jag.

- Vi vet att ni inte har gjort något? Snälla, stanna bara. sa Tom.
- Om ni slutar bråka med dom. sa jag.
- Hur hade du tänkt att de skulle gå? sa Bill.
- Jag venne? sa jag.
- Men om vi går och snackar med dom då? sa Tom.
- Okej. sa hon.
- Stannar ni då? sa Bill.
- Nej. Vi drar nu och sen får ni ringa oss när ni är sams igen. sa hon.
- Men vi kommer aldrig bli de ju! sa han.
- Försök. sa jag.
- Hur då?! sa dom.
- Jag venne? De är inte vårat problem. sa hon.
- Viisst? sa jag.
- Omg Tom och Bill är så här mesiga. hörde man Georg säga.
- Jag vet. Om jag hoppas Emma-Lee inte ger Tom en till chans! skratta Gustav.
- Hahaha viisst? skratta Georg.
- Äre verkligen så jävla kul att snacka skit om oss eller?! sa Tom argt och gick till dom.
- Bill ring mej när ni är sams. Okej? sa Angelika.
- Okej... suckade han.
- Bra. sa hon och kysste han innan vi gick ut.
- Jag fattar inte att dom orkar. sa jag.
- Inte jag heller. sa hon.

Vi gick till stinsen och gick bakom stinsen och Angrlika började röka.

- De är äckligt att röka. sa jag.
- Nej? sa hon.
- Haha, jo. sa jag.
- Neej? Haha. sa hon.
- Jo.. De äre visst. sa jag.

- Aja, orkar inte bry mej. sa hon.
- Haha, ska vi dra till subway och käka? sa jag.
- Okej. sa hon och rökte klart snabbt.

Vi gick in i stinsen och beställde på subway och satte oss och åt. Efter en stund kom en kille fram till oss.

- Hej syrran! sa han och log mot Angelika.

- Omg hej Sebbe! sa hon och krama han.

- De va typ länge sen? sa han.

- Ja, hur gåre med Jake? sa hon.

- Bra, vi bor fortfarande i lägenheten. Som du kanske märkt. sa han.

- Hahaha ja. Iallafall de här är Emma-Lee, Emma-Lee de här är min ena storebror Sebbe. sa hon.

- Hej. sa han och log.

- Heej. sa jag.

- Anywaay, varför käkar du aldrig hemma? sa han.

- Venne. Gott att äta ute? Haha nej men hade de inte varit för Tom, Bill, Georg och Gustav hade vi inte varit här typ. sa hon.

- Vad har dom gjort nu? sa han.

- Dom har värsta fighten. sa jag.

- Shiiet. sa han.

- I can see your boyfriend. sa hon till Sebbe.

- Va? sa han och vände sej om.

- Hahaha, jag dreeeeev. sa hon och skratta.

- Man driver inte om Jake. sa han.

- Hahah, iallafall gå nu. sa hon.

- Varför? sa han.

- För att jag vill kunna äta utan att behöva bli äcklad. sa hon och flina.

- Tack? sa han.

- Jag drev men gå. sa hon.

- Okej, men kanske kommer hem till er senare. sa han.

- Okej. Men seriöst gå. sa hon.

- Okeeej. sa han och krama henne innan han gick.

- Han är sär. sa hon och flina.

- Haha, men hallå har han pojkvän? Eller drev du? sa jag.

- Nej han har. Dom bor i nån lägenhet i stan. sa hon.

- Okej. sa jag.

- Jaao. sa hon.

Vi åt klart och sen gick vi bara runt och chilla lite. Efter en stund ringde Angelikas mobil och hon tog upp den och

svara och satte på högtalare.

- Hallå? sa hon.

- Hej älskling. sa Bill.

- Hej. Är ni sams nu eller? sa hon.

- Asså.. De beror på hur man menar med sams. sa han.

- Vad menar du? sa hon.

- Om de menas med att jag har blåtira på ena ögat, ont som fan mellan benen och lite över allt, att Tom känner typ lika dant och att vi måste vara inlåsta på ditt rum för att Georg och Gustav är helt sär. Så ja. Då är vi sams. sa han.

- Omg. sa vi.

- Kan ni inte bara komma hit?! sa Tom.

- Asså... Jag venne.. sa hon.

- Snälla!! sa Bill.

- Asså.. Georg och Gustav typ hatar oss och vill typ döda oss eller något så nej.. sa jag.

- Vi kan gå ner och hålla dom borta från er! sa Tom.

- Venne.. sa vi.

- Snälla! sa dom.

- Nej. Ta och fucking lös de med dom! sa jag.
- Men de går ju inte!! sa Tom.

- Har ni ens försökt?! sa hon.

- Ja? sa Bill.

- Tror bara att ni har fortsatt bråka, varför skulle ni annars ha så ont som ni säger? sa hon.

- Ehh.. Uhm.. Lite har vi ju försökt.. sa han.
- Men försök mer då! Vi kommer inte tillbaks förs ni har slutat bråka och blivit sams!! sa hon.

- Men de kommer ju fan aldrig gå med dom!! sa han.

- Försök!! sa vi irriterat.

- Okej då. suckade han.
- Bra. Herrå. sa hon.
- Aa, hejdå. sa han och dom la på.

Jag och Gustav satt nere i köket och snacka lite skit om Tom och Bill och en stund senare kom dom ner igen.

- Berädda för en till omgång? sa jag och flina.

- Nej. Vi ville bara bli sams med er igen. sa Tom och de lät som han fick tvinga ur sej orden.

- Varför? De här va ju kul. sa Gustav och flina.

- För att vi vill att Angelika och Emma-Lee kommer tillbaks och dom kommer inte göra de förns vi är sams igen. sa Bill.

- Och nej de är så inte kul. sa Tom.

- Synd för er då. sa jag.
- Men kom igen! Snälla! sa han.
- Ni vill ju fan bara bli sams för att ni ska kunna va med dom där jävla hororna. sa jag irriterat.

- Kalla dom inte för horor!! skrek Bill.
- Chilla tönt. sa Gustav.

- Kalla inte dom horor och inte Bill tönt! sa Tom argt.

- Vad ska man kalla han då? Haha. sa jag.

- Jag skiter i vafan ni kallar mej, men kalla fan inte dom horor. Dom är lika mycket horor som ni. sa Bill surt.

- K. Jag bryr mej inte ett skit. sa jag.

- De va ju därför du sa de från början dåra? sa Tom.

- Typ. sa jag.

- Men asså jag pallar inte bråka mer!! sa Bill irriterat och satte sej på en stol.

- Gör inte de då? sa jag.

- Ni håller ju på mot Tom, de är ju därför jag lägger mej i?! sa han.

- Bill jag kan försvara mej själv. sa Tom.

- Nej. sa han.

- Jo? Jag är ingen fucking bebis. sa Tom.
- Okej. sa han.

- Men asså varför ska vi bli sams? Ni vill bara träffa tjejerna nu, de är ju bara därför ni vill att vi blir sams. sa Gustav.

- Nej.. Jag vill inte att bandet splittras eller något.. sa Bill.

- Inte jag heller.. sa Tom.

- Nej inte vi heller.. Men de är jobbigt när ni blir så arga hela tiden och de börja ni bli ända sen ni träffa tjejerna. sa jag.
- Blev vi? sa Tom och Bill.
- Ja? sa jag.
- Visste inte de.. sa Bill.
- Men de blev ni. Och de är skit jobbigt.. sa jag.

- Jag som hade tänkt ta med Angelika till Tyskland.. Blir väl inget av med de.. sa han och kolla ledset ner i golvet.

- Asså du kan ta med henne men bara om du lovar att inte bli lack på oss för allting. sa jag.

- Säkert? sa han.

- Ja? Annars skulle jag inte ha sagt de? sa jag.

- Okej, tack. sa han och log lite halvt.

- Varsågod.. Typ. sa jag.

- Så.. Allt är typ bra nu eller? sa Tom.

- Typ. sa Gustav och kolla på oss andra.

- Aa. sa jag.

- Kommer snart. sa Bill och gick ut i vardagsrummet.

- Va äre med han nurå? sa jag.

- Han ska väl ringa Angelika och säga att dom kan komma tillbaks typ. sa Tom.

- Aha. sa Gustav.

- Mmm.. Och sen ska vi på Camillas begravning om några timmar.. Kommer ni? sa Tom och kolla på mej och Gustav.
- Aa. sa vi.
- Okej, bra. sa han.

Efter någon minut kom Bill tillbaks och vi satte oss och snacka ett tag. Sen kom Angelika och Emma-Lee tillbaks också.

- Hej. sa dom.

- Tja. sa jag och Tom.

- Tjena. sa Gustav.

- Hej. sa Bill och kysste Angelika.

- Gick allt bra? sa Emma-Lee.

- Ja de gjorde de väl. sa Tom.

- Bra då. sa hon.

- Omg! sa Angelika.

- Vadå? sa jag.

- Shiiiit, jag glömde att de är Camillas begravning idag!! sa hon.

- Juste de va idag. sa Emma-Lee.

- Hehe, asså jag fråga henne om hon kunde gå med mej dit för att de skulle typ kännas bättre då. sa Tom.

- Haha okej. sa Angelika.

---