KaulitzNoveller

- Jag vet. sa jag och flina.
- Aja, om ingen av oss kommer på något så kan vi lika gärna sitta och tråka.. sa han.
- Typ. sa jag.

Jag la huvudet mot hans axel och bara stirrade rakt fram.

- Förlåt för att vi bråka så mycket med dom.. sa han.
- De är lugnt.. sa jag.
- Säkert? sa han.
- Mm.. Typ.. mumlade jag.
- Jag älskar dej. sa han och kysste mej länge.
- Jag älskar dej med. sa jag efter kyssen.

Vi satt och snacka om lite olika saker och de gick ungefär 30 långa minuter tills Tom kom in och sa att vi skulle dra.

Vi alla gick ut till bilen och mamma skjussa oss. När vi kom fram gick vi ur bilen och mamma va ju bara tvungen att pussa mej på kinden.

- Jag hatar när hon gör så. Och hon gör de BARA när jag är med kompisar. sa jag irriterat när hon hade åkt.
- Haha, så gjorde våran mamma hela tiden förr. skratta Tom.
- Usch. sa jag och torka bort med handen där mamma hade pussat mej..
- Hahahah! skratta Tom.
- Vaaad?! De är äckligt.. sa jag.
- Haha typ. sa han.

Vi gick in och jag svär att minst 150 pers var där. Vi gick och satte oss på den näst främsta raden. Framför oss satt Sandra, hennes mamma och en man som vi inte visste vem de va.

- Pst! Sandra! viskade Gustav.
- Prata inte med mej. sa Sandra.
- Snälla, de är sjukt viktigt. sa han.
- Så jävla viktigt kan de inte va. sa hon surt.
- Snälla kan vi bara prata snabbt efter begravningen? bad han.
- Okej då. sa hon.

När allt börja så snacka prästen om att hon inte hann leva klart sitt liv och att hon var en underbar person och så. Sånt som präster brukar snacka om alltså.

När prästen hade snackat klart så skulle en av Camillas kompisar sjunga en låt som hon själv hade skrivit. Den handlade ju såklart om Camilla. Alla började gråta. Till och med Georg och Gustav. Av alla oss 6 så grät Tom nog mest.

* Efter begravningen *

Gustav hade gått iväg för att snacka med Sandra. Bill, Tom, Georg och Emma-Lee stog och snacka och jag hade gått och snackat med Aldina och alla.

- Vem var hon som sjöng? Och vem var mannen som satt med Sandra och hennes mamma? sa jag.
- Har ingen aning.. sa Aldina.
- Tror han var deras pappa eller något.. sa Michis.
- Omg seriöst? sa jag.
- Jag vet inte, men tror de. sa hon.
- Okej men vet nån vem hon som sjöng va? sa jag.
- Ingen aning. Aldrig sett henne förr. sa Sofia.
- Fett skumt.. sa jag.
- Håller med. sa hon.
- Kan fan inte fatta att hon aldrig kommer tillbaks.. sa jag.
- Inte jag heller.. sa Gabi.

- Kommer aldrig glömma henne... sa Aldina.
- Hon va en sjukt bra vän.. sa Sofia.
- Ja.. sa Michis.
- Håller så sjukt mycket med.. sa jag.

Jag sa hejdå till dom och gick till Bill, Tom, Emma-Lee och Georg. Vi såg att Gustav och Sandra stod och snacka i ett hörn och Sandra såg jätte pissed ut..

- Tror ni Gustav får tillbaks henne? sa jag.
- Venne.. sa Tom.
- Hoppas, för hans skull liksom. sa Georg.
- Aa.. sa jag.

En liten stund senare så kom Gustav fram till oss.

- Hur gick de? sa Georg.
- Inte bra.. sa Gustav.
- Varför inte? sa jag.
- Hon ville inte ha något med mej att göra längre.. sa han lågt.
- Vaaa?! sa Georg.
- Ja. sa han och börja gråta.
- Omg stackare! sa Emma-Lee.
- Om jag bara skulle kysst henne så skulle inget av de här hända.. syftade han.
- Typ.. Jag kan gå och snacka med henne. sa jag och gick.

Jag gick bort till Sandra.

- Hej hej. sa jag.
- Heej. sa hon och log halvt.
- Asså.. Uh.. Hatar du typ Gustav? sa jag.
- Nej.. Men jag vill bara inte ha ett förhållande eller något sånt med han.. sa hon.
- Varför inte? sa jag.
- För att han betedde sej som han gjorde. sa hon.
- Kom igen Sandra, han älskar dej så här jävla mycket. Han gråter skit ofta för att han saknar dej. sa jag.
- Gör han? sa hon.
- Ja?! sa jag.
- Men jag kommer inte ge han en chans iallafall. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- För att jag sa till han att de inte skulle bli något mellan oss sen! sa hon.
- Men kan du inte bara skita i de och ge han en?! sa jag.
- Nej! sa hon.
- Kom igen! sa jag.
- Nej! De kommer aldrig bli något mellan oss igen. sa hon.

- Aja jag försökte.. Vem va han som satt med dej och din mamma? sa jag.
- Uhm.. Min pappa... sa hon.
- Ofta? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Är dom typ tillsammans igen eller? sa jag.

- Aa typ.. sa hon.
- Hur träffades dom igen? sa jag.
- Jag venne. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Men jag ska typ dra till mamma och pappa.. sa hon.
- Okej. Ses i skolan va? sa jag.
- Uhm.. Asså... Jag har typ bytt.. sa hon.
- VAAA?!! skrek jag.
- Ja. sa hon.
- Varför?! sa jag.

- Vill liksom börja om på nytt.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Jag vill bara de. Sluta fråga varför hela tiden! sa hon.
- Men förlåt för att jag vill veta då. sa jag surt.
- Lugnt. Men jag ska gå nu. Hejdå. sa hon och gick.

Jag gick tillbaks till dom andra och Gustav kolla på mej med vad-sa-hon blicken.

- Du får inte någon chans. Hon har bytt skola. Hon vill börja om på nytt och sånt.. sa jag.
- Faan!! sa han och börja gråta igen.
- Fattar inte ens varför hon vill de.. sa jag.
- Äre inte självklart? Hon hatar mej och vill glömma allt som har med mej och göra. snyfta han.
- Nej de vill hon inte?! sa jag.
- Jo?! Hon ville ju börja om på nytt och allt!! sa han.
- Ja! Men jag fråga henne om hon hatade dej och hon sa nej! Hon sa att hon bara inte vill ha ett förhållande eller så med dej! sa jag.
- Aha.. sa han.
- Aja, äre någon som vill dra hem? sa jag.
- Jag vill. sa dom andra.
- Okej.. Aamen vi göre. sa jag.

Vi gick till en busshållsplats och tog bussen hem. När vi kom hem så gick alla in i vardagsrummet och satte sej i soffan.

- Vet ni vad vi borde göra?! sa Tom.
- Nej? sa jag och Bill.
- Säg? sa Georg.
- Vi alla borde gå till en klubb och bara liksom festa. sa Tom.
- Varför då? sa jag.
- För att vi behöver de? Vi har ju fan nyss bråkat och liksom nu när alla är sams igen så kan vi lika gärna ha kul? sa han.
- Aa de är sant. sa Georg.
- Håller med. sa Bill.
- Aamen vill ni dra ikväll då? sa Tom.
- Visst. sa Georg och Bill.
- Aa jag kommer också. sa jag.
- Emma-Lee, Gustav? sa Tom.
- Jag kan inte. Måste vara hemma och packa ikväll. sa Emma-Lee.
- Varför då? sa han.
- Jag ska på klassresa imorgon. sa hon.
- Okej.. Dudå Gustav? sa han.
- Jag orkar inte.. sa Gustav.
- Kom igen? sa han.

- Nej, jag orkar inte.. sa Gustav och gick.
- Okej..? sa jag.
- Skumt.. sa Bill.
- Mmm.. Men vi drar om några timmar då. sa Tom.
- Okej. sa jag.


Georg's perspektiv:

*Några timmar senare*

Jag, Tom och Emma-Lee satt i köket och väntade på att dom andra skulle bli klara.

- Asså jag fattar inte.. Är ni tillsammans eller inte? sa jag.
- Jag venne.. sa Tom.
- Jag tycker att vi är de. Asså om du vill Tom. sa Emma-Lee.
- Va?! Ger du mej en till chans?! sa han förvånat.
- Jaa. sa hon och log.
- Omg taaack!! sa han och kysste henne.
- Varsågod älskling. sa hon.
- Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! sa han.

- Bra! sa hon.

Vi satt och vänta i typ 5min till. Sen kom dom ner. Vi gick till hallen och klädde på oss och vi lämna av Emma-Lee påvägen och sen fortsatte vi in mot stan. När vi kom fram till klubben så började alla släppa loss och dansa och dricka och sånt.

Någon halvtimme senare så såg jag att Sandra också var här, så jag gick fram till henne.

- Var gör du här? sa jag.
- Vad ser de ut som? sa hon.
- Uhm.. Jag mena inte på de sättet.. sa jag.
- Hahahahahaha, jag vet!! sa hon och garva.
- Är du full eller? sa jag.
- Jaa!! sa hon.
- Okej.. Aamen ses någon gång. sa jag.
- Haha, ja! sa hon.

*2 timmar senare*

Jag, Bill och Angelika stod och snacka lite random saker tills jag såg Tom och Sandra stå och hångla.

- Omg kolla!! sa/skrek jag och peka på dom.
- Vafan?!?! skrek Bill och Angelika förvånat.
- Vafan hållar dom på med?! sa Angelika.
- Dom är ju fulla... Så... sa jag.
- De är ingen fucking ursäkt! sa hon.
- Jag vet.. Sen har Emma-Lee nyss get Tom sin sista chans.. sa jag.
- VA?! skrek dom.
- Ja.. sa jag.
- Asså shit vi måste fan stoppa dom innan dom fucking äter upp varandra. sa Bill irriterat och jag kunde inte låta bli att skratta lite.

Vi gick bort till dom och dom såg inte ens att vi stod en meter ifrån dom.

- Hallå Tom?! sa Bill.
- Va? sa han.
- Vafan hålleru på med?! sa jag.
- Vad ser de ut som? sa han.
- Att du hånglar med Gustavs ex och du har fan precis fått din sista chans av Emma-Lee!! sa Bill.

- Och? Emma-Lee kommer inte få veta något. sa han.
- Jag kommer säga till henne. sa Bill drygt.
- Gör du de dödar jag dej. sa Tom och va nära på att slå Bill.
- Lägg ner Tom. De va du som sa att vi skulle ut och festa och ha kul. Men du går fan för långt när du festar! sa jag.

- Men omg låt han festa på sitt sätt då? sa Sandra.
- Han har fucking flickvän! sa jag.
- Och? sa hon och Tom.
- De räcker, jag går och ringer Emma-Lee, du får fan skylla dej själv Tom. sa Bill och gick ut.

Jag gick efter Bill för att se om han verkligen skulle ringa. Han tog upp mobilen och ringde Emma-Lee och satte på högtalaren.

- Hallå? sa hon.
- Hej, de är Bill. sa han.
- Hej, hare hänt nåt eller? sa hon.
- Bara typ att.. Din pojkvän stog precis och hånglade med Sandra! sa han.

- Va?! Nej du driver med mej?! sa hon.
- Nej, jag lovar! sa han.
- Va?!! skrek hon.
- Ja. sa jag.
- Vafan! De har bara gått några fucking timmar och han har fan redan sumpat chansen?! Kan jag få snacka med han? sa hon argt.
- Okej jag går och hämtar han. sa jag och gick in.

Jag letade efter Tom och dom och dom va på samma ställe som innan.

- Tom din "flickvän" vill snacka med dej. sa jag.
- Är hon här?! sa han.
- Nej. Bill har ringt henne. sa jag och drog med han ut.
- Bill vafan har du ringt för?! sa Tom slöddrigt.
- För att hon förtjänar att få veta! sa han.
- Men vafan.. sa Tom.
- Snacka med henne! sa han och gav Tom mobilen.
- Hallå..? sa han lågt.
- De har bara gått några fucking timmar och sen har du sumpat den sista chansen som du någonsin kommer få!! skrek hon.
- Förlåt... sa han.
- Ett jävla förlåt räcker inte längre Tom. De är fan slut, för alltid. sa hon argt och la på.
- Tack så jävla mycket Bill!! skrek han och börja gråta.
- Förlåt Tom, men hon förtjänade att få veta. sa Bill.

- Fan heller! Kan du inte fatta att jag är fucking full!! skrek han.
- Men vafan Tom du är inte den ända som är de!! Förlåt! skrek Bill.
- Asså vi vill inte ha något mer fucking bråk nu så chilla och gå in och ingen av er rör varandra!! skrek jag.
- Äckliga jävla sär barn. sa Tom argt till Bill innan han gick in.

- Va du tvungen att ringa eller? sa jag.
- Ja?! Hon har fucking rätt att fucking veta. sa han irriterat.
- Men vafan Bill, du vet hur mycket han ville ha den där chansen! Han älskar fan henne, och nu kommer han aldrig få tillbaks henne igen? sa jag.
- Och? Gustav älskar Sandra och han kommer aldrig få tillbaks henne? sa han.
- Blanda inte in Gustav i den här skiten nu för fan! Ränka med att Tom kommer hata dej under en lång period nu. sa jag.
- De gör han ju iallafall. sa han drygt och gick in.

Jag orkade inte stanna kvar så jag gick till stationen och åkte 'hem'. När jag kom in gick jag till Gustav som satt i soffan och kolla på tv.

- Tjena. sa jag.
- Hej, va gör du här? sa han.
- Tom har stått och hånglat med Sandra, dom va fulla men iallafall, sen ringde Bill Emma-Lee och betätta och hon gjorde slut med han och han hatar Bill nu så jag palla inte va kvar.. sa jag.

- Hångla han med Sandra?!? sa/skrek han förvånat.
- Mmm.. mumlade jag.
- Fan ta honom. sa han surt.
- Ni är ju inte ens tillsammans längre? sa jag.
- Men jag älskar henne fortfarande! sa han.
- Jag vet.. sa jag.

- Varför kan han inte hålla sej till en fucking tjej?! sa han argt.
- Venne.. Men han var ju full..? sa jag.
- Spela roll?! sa han surt.
- Gustav han ville inte förlora Emma-Lee, de va ju inte meningen att han skulle hångla med Sandra?! sa jag.
- Sa han de eller?! sa han.
- Inte att de inte va meningen men asså... sa jag.
- Men asså..? sa han.
- Asså han vill ju inte förlora Emma-Lee!! Han var ju sjukt desperat efter en sista chans! sa jag.
- Och?! De va jag också?! sa han.
- Nej? Inte lika mycket iallafall. sa jag.
- Han grät inte varje kväll för att få en. sa han surt och gick upp.

Bill's perspektiv:

*En timme senare*

Vi var fortfarande kvar på klubben fast vi skulle åka hem nu. Jag och Angelika gick till stationen och åkte hem. Tom stannade kvar på klubben. Orkade inte ens bry mej om han.

När vi kom hem så gick vi upp till hennes rum, bytte om och så och gick och la oss.

*Nästa morgon*

Jag vakna, tog en snabb dusch, klädde på mej och fixade håret och sminket och så. När jag var klar med det så gick jag ner till köket.

Där satt Gustav, Angelika och Georg. Jag gick och satte mej brevid Angelika. Efter en liten stund så kom Tom nerför trappan med en tjej och följde henne till hallen och sa hejdå till henne. Efter de så kom han in i köket och började äta på ett äpple.

- Varför tog du hem en tjej för? sa jag surt.

Han svarade inte. Han kolla inte ens på mej. Han bara stod där och fortsatte äta.

- Hallå svara vafan! sa jag irriterat.
- Tom skaru fucking ingronera han eller? sa Georg.
- Asså Tom!! skrek jag.
- Jag vill inte prata med dej!! skrek han och kasta äpplet i ansiktet på mej.
- Vafan håller du på med?! Jag är fucking allergisk och de vet du!! skrek jag och gick fram till han.
- Ja, jag vet. Men jag bryr mej inte. sa han drygt.
- Inte ett till bråk. suckade Angelika och slog huvet i bordet.
- Lyssna på din flickvän, hon vill inte ha nåt bråk. sa Tom.
- De är fan ditt fel om de blir. sa jag surt och kasta äpplet på han.
- Asså vafan?! sa han och kasta de på mej igen.
- Asså mogna ni är. sa Georg.
- Jag är, men inte han. sa Tom.
- Vafan är ditt jävla problem?! sa jag surt.
- Du är mitt problem! Som alltid! Va du tvungen att ringa henne?! Du vet fan att jag älskar henne, du har ingen fucking aning om hur svårt de va för mej att få den där chansen! Tack för att du förstörde mitt liv. sa han.

- Vafan, hon hade ju fan rätt att veta att du var fucking otrogen!! Och så tog du ju ändå hem en tjej! sa jag.
- K.bry. sa han surt.
- Förlåt Tom.. sa jag.
- Ett fucking förlåt räcker inte. sa han argt.
- Jag vet.. Du hatar mej eller hur? sa jag.
- Vafan troru?! sa han argt.
- Typ.. sa jag.
- Precis. sa han.
- Asså om de fanns nåt jag kunde göra åt de skulle jag de! sa jag.
- Men nu finns de inte de. sa han drygt.
- Asså snälla förlåt.. sa jag.
- Bill, du va världens bästa lillebror. Tills igår kväll. sa han.
- De va inte meningen att de skulle bli såhär Tom.. sa jag.
- Och om de inte va meningen? Du ringde ändå!! sa han.
- Hade jag kunnat spola tillbaks tiden och ändra på de som hände hade jag fan gjort de! Men tyvärr kan jag inte de. sa jag.
- Skulle du? sa han.
- Ja såklart! Jag vill inte att du ska hata mej.. sa jag.
- Vill inte hata dej brorsan.. Men jag älskar henne så fucking mycket. sa han.
- Jag vet.. Och jag är verkligen ledsen för att jag ringde henne, visst hon förtjänade att få veta vad du gjorde, men jag borde inte ha ringt iallafall. sa jag.

- Mmm.. Men hon kommer typ aldrig ge mej någon till chans... sa han lågt.
- Ska vi slå vad? sa jag.
- Hon sa att de va min sista chans Bill, de finns inget du kan göra åt de. sa han.
- Du vet hur envis jag är. Jag tvingar henne om jag måste. sa jag.
- Gör inte de.. Hon kommer ändå inte vilja. sa han.
- Jodå! sa jag.
- Hur kan du va så säker? sa han.
- För att jag vet att hon älskar dej också. sa jag.
- Hur vet du de? sa han.
- Jag vet de bara. sa jag.
- Okej..? Btw, förlåt för att jag kasta äpplet på dej. sa han.
- Lugnt, jag dog ju inte, right? sa jag.
- Hahah nej. Men asså hur kan du veta att hon älskar mej? Seriöst! sa han.
- Jag vet de bara! sa jag.
- Varför gav hon dej då en sista chans om hon inte älskar dej? sa Georg.
- Shit! Glömde bort att ni var här.. sa Tom.
- Hahaha. skratta Georg och Gustav.
- Men iallafall, ge mej ett riktigt svar! sa Tom till mej.
- Jag gav dej ett!! Men vi kan ringa Emma-Lee och be henne möta oss nån stans? Så vi kan berätta för henne vad som hände och allt? sa jag.
- Hon är på klassresa? sa han.
- När kommer hon tillbaks då? sa jag.
- Om 2 dagar. sa han.
- Aamen då snackar vi med henne då. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.

*2 dagar senare*

Vi hade precis ringt Emma-Lee och vi skulle möta henne vid skogen. Vi alla gick till skogen och väntade och efter en liten stund så kom hon.

- Vad vare som va så viktigt? sa hon.
- Asså Emma-Lee, Tom var skit packad och visste inte vad han gjorde. Snälla ge han en till chans? sa jag.
- Jag har redan sagt att de va hans sista. De blir ingen mer. sa hon.
- Snälla Emma-Lee, du betyder allt för mej. Jag älskar dej så jävla mycket! Hade jag inte varit så full som jag va hade de där aldrig hänt! Jag ville verkligen inte sumpa chansen. Tyvärr gjorde jag de.. Men snälla jag ber dej en allra sista chans! sa Tom.

- Nej. Asså jag är trött på att ge dej fler chanser. sa hon.
- Oh nej.. Inte dom. sa Angelika och kollade bak.
- Vilka? sa jag och vände mej om.
- Fuck my life. sa Tom.
- Känner ni Hampus och dom? sa Emma-Lee förvånat.
- Om vi gör. Jag slog ner han, och Tom misslyckades med de. sa jag.
- Och jag har varit tillsammans med äcklet. sa Angelika.
- Oh shit.. sa Emma-Lee.

Hampus och hans kompisar kom fram till oss.

- Tjena Emma-Lee, och ni andra töntar. sa Hampus.
- Ska komma från den som inte kan slå ner Bill? sa Tom.
- Jag slog ner dej iallafall. Så håll käften. sa han.
- Va inte så jävla kaxig. sa Tom.
- De är fan du som är kaxig. Mes. sa han irriterat.
- Din jävla bög!! sa Tom och slog han med en knytnäve i ansiktet.
- Vafan gör du?! sa Emma-Lee och putta bak Tom.
- Flytta på dej satt jag kan slå ner han! sa Tom.
- Om du ska slå Hampus så ska du slå mej också. sa hon.
- Vafan Emma-Lee?! sa han.
- Tom de är inte värt de. sa jag.
- Håll käften! Du sa att hon älskade mej ditt jävla sär barn!! sa han argt och va så här nära på att slå mej.
- Jag... Uh.... Asså jag trodde de? sa jag.
- Du sa att du fucking visste att hon gjorde de!! skrek han.
- Tom, innan du får damp så låt mej säga en sak! sa hon.
- Vad?! sa han.
- Jag älskar dej men du får inga mer chanser. Du sumpar dom på 2 sekunder fan. sa hon.
- Typ 7 timmar eller nåt. sa han drygt.
- Tom sluta va så dryg! Jag skulle ha gett dej en till chans, om jag inte redan hade gjort de så många gånger. sa hon.

- Du har bara gett mej två gånger!! sa han.
- Och? De är många nog. sa hon.
- Är du verkligen så dålig satt du sumpar alla dina chanser? sa Hampus och flina.
- Håll käften. sa Tom argt.
- Hampus lägg dej inte i. sa Emma-Lee.
- Men vafan gumman, han kan inte göra så mot dej?! sa Hampus.
- Kalla mej inte gumman igen. sa hon surt.
- Okej älskling. sa han och flina.
- Vi är inte fucking tillsammans!! sa hon argt.
- Men chilla vafan. sa han.
- Asså Tom.. sa hon.
- Aa? sa Tom.
- Du får en sista chans. suckade hon.
- Ärligt?! sa han överlyckligt.
- Ja.. De va ju typ inte meningen, du sa ju att du va full så jag får väl lita på de. sa hon.
- Omg taaaack!!! skrek han och kysste henne.
- Hur fan kunde du ge han en till chans?! sa Hampus till henne.
- För att han är underbar, visst han har sårat mej men de va inte meningen att de som hände skulle hända. sa hon.
- Men hallå? Han kan ju fan inte behandla dej så! sa han.
- Jag vet.. Men aja. sa hon.
- Jag fattar inte hur tjejer tänker. sa han.
- Komplicerat som fan iallafall. sa Emma-Lee och Angelika.
- Jag har fattat de. sa han.
- Kan vi dra? Innan någon dör. sa Tom.
- Och denna någon är? sa jag.
- Han. sa han och kolla på Hampus.
- Vafan har jag gjort?! sa Hampus.

- Vadå vad fan har jag gjort?! Du vet vad du har gjort! Du är fan störd. sa Tom.
- Menar du när jag sparka dej mellan benen så du börja grina? sa han och flina.
- Han grina fortfarande inte! Han hade bara ont. sa jag.
- Juste.. De va så de va. sa han.
- Asså kan vi dra?! sa Emma-Lee.
- Visst. sa jag och Tom.
- Herrå babe. sa Hampus och kysste henne på kinden och sen flina åt oss.

- Hejdå. sa hon och krama han.
- Euw. sa Tom när vi va påväg till Angelika igen.
- Vad? sa Emma-Lee.
- Han äcklar mej något enormt. sa han.
- Jag har fattat de. sa hon och kysste han.
- Mer sen? sa han.
- Sure. sa hon.
- Euw. sa alla vi andra.
- Vaaad?! sa dom.
- Alla vet vad "mer sen" betyder. sa jag äcklat.

- Haha vafan? sa han.
- Du är fan beroende av sex.... sa jag.
- Okej. Låt mej. sa han.
- Nej, de äcklar mej. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Asså vafan.. sa jag.
- Whatever. sa Angelika.

- Ni har ju typ aldrig sex. sa han och flina.
- Wtf? Varför tror du de? sa jag.
- För ni har aldrig de. sa han.
- Och hur vet du?! sa jag.
- Jag vet allt. sa han och flina.
- Nej de vet du inte. sa jag.
- Hahahah jo!! skratta han.
- Hur många gånger har vi haft de då om du nu vet allt? sa Angelika.
- Jag venne.. Typ 2? sa han och garva.
- Nej. sa jag.
- Fler?! sa han förvånat.
- Ja? sa jag.
- Omg. sa han.
- Asså shit. sa jag.

- Min lillebror växer upp så snabbt! sa han och garva ihjäl sej.
- Skit kul Tom, skit kul. sa jag irriterat.

- Jag vet. sa han och flina.

När vi kom hem till Angelika så gick Tom och Emma-Lee upp på hans rum och vi andra satte oss i soffan i vardagrummet.

- Vilken dryg dag. sa Angelika.
- De har typ bara gått halva eller nåt? sa Georg.
- Jag veeet!! sa hon och luta sej mot mej.
- Aja den kan iallafall inte bli drygare. sa jag.
- Nej... Självklart inte.. sa hon när man kunde höra Tom och Emma-Lee...
- Okej jag hade fel. sa jag.

- Asså fan va störande! sa Georg irriterat.
- Håller med. sa jag.

Vi satte på tven och kolla lite. Efter 15min så kom Tom ner i bara kalsonger...

- Bill!! Mamma ringde och hon sa att hon och Gordon nyss hade åkt från Arlanda och var påväg hit!! sa Tom.
- VAAA?!! skrek jag.
- Jaa!! sa han.
- Du, jag har ett förslag till dej. sa jag.
- Vad? sa han.
- Duscha. Du svettas fan så här mycket. sa jag.
- Konstigt? sa han och flina.
- Nej. sa jag.
- Haha okej. sa han.
- Du är typ expert på att äckla folk. sa jag.
- Eller inte? sa han.
- Jo.. sa jag.
- Aja, jag ska upp och fixa mej nu. sa han och gick upp.
- Nu får du träffa min mamma då.. suckade jag.
- Haha, vill du inte de eller? skratta Angelika.
- Nej. Hon kommer skämma ut mej så här mycket. sa jag.
- Haha älskling då. sa hon och kysste mej.
- Nu vet du hur jag kände när du skulle träffa min mamma. sa hon och skratta lite.
- Haha aa. sa jag.

Ungefär 10min senare så kom Tom och Emma-Lee ner.

- Har du duschat? sa jag.
- Ja vi har duschat. Så farligt var de faktiskt inte. sa Tom.
- Okej, men när kommer mamma och Gordon då? sa jag.
- Typ när som helst. sa han och exakt då plinga de på dörren.
- Nej.. sa jag tyst.
- Bill, hur farligt kan de va? sa Angelika och drog upp mej ur soffan.
- Jätte.. sa jag.
- Nej, kom nu. sa hon och vi gick och öppna med Tom och Emma-Lee bakom oss.
- Hej gubben! sa mamma och krama mej länge.
- Heej. sa jag.
- Skulle de va pinsamt Bill? sa Angelika.
- Nej.. Men du ska bara veta vad som kommer hända sen.. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Iallafall, mamma de här är Angelika, Angelika de här är mamma. Som du kanske redan visste. sa jag.
- Äntligen så får man träffa dej! sa mamma och krama henne.
- Detsamma. sa Angelika och log.
- Som jag sa.. sa jag.
- Vad är de som är så pinsamt nu då? suckade hon.
- Inget.. sa jag.
- Jo! Säg. sa hon och kysste mej.
- Men han tycker ju allt är pinsamt! sa Gordon och skratta lite.
- Hahaha viisst? sa Tom.
- Juste hej Tom! sa mamma och krama han länge.
- Pinsamt Tom? sa jag och flina.
- Nej... Inte de minsta.... sa han och kolla bort.
- Hahahaha! skratta Angelika och Emma-Lee.
- Sluta... sa han och gjorde en ledsen min.
- Okej älskling. sa Emma-Lee och kysste han.
- Jaha Tom har du en ny flickvän? sa mamma.
- Uhm... Eh.. Aa.. sa han.
- Hej Simone och Gordon. sa Georg och kom ut i hallen.
- Hej Georg. sa dom.
- Aja, de här är Emma-Lee, Emma-Lee hon är min mamma, Simone, och han är min styvpappa, Gordon. sa Tom.
- Trevligt att träffas. sa hon och log mot dom.
- Aa detsamma. sa dom och log tillbaks.
- Uh.. Skulle ni bara hämta Jayy och sen åka eller ska ni stanna eller så? sa Tom.
- Vi kommer bo på samma hotell som David i 2 dagar och sen åker vi hem igen. sa Gordon.
- Okej. Juste, uh.. Jag har glömt att snacka med er om de men asså vi ska snart åka hem igen men äre okej om Angelika följer med? sa jag.
- Ja de är de väl, om hon får för sina föräldrar och så men hon går väl i skolan? sa mamma.
- Jo, men hon sa att hon kunde ta ledigt, bara hon tog med sej saker så hon inte ligger efter typ. sa jag.
- Okej, men ja de funkar väl. sa hon och kolla på Gordon.
- För mej är de helt okej. sa han och log.
- Yeey!! sa jag glatt.

Vi forsatte snacka med dom en stund om olika saker. Tillslut så åkte dom till sitt hotell.

- Äntligen.. suckade jag och Tom och slängde oss i soffan.
- Vare verkligen så pinsamt? sa Angelika.
- Ja. sa vi.
- Haha neej. sa hon.
- Dom va fett snälla och allt, eller hur? sa Emma-Lee till Angelika.
- Visst? sa Angelika.

- Kanske de men de va grymt pinsamt. sa Tom.
- Nej? sa hon.
- Jo, för oss. sa jag.
- Haha, men enligt Gordon är ju allt pinsamt för dej. sa hon och flina.
- Men sluta. sa jag.

- Haha okej. sa hon.

- När ska ni till Tyskaland? sa Emma-Lee.
- Om typ någon vecka.. Eller tidigare. sa Tom.
- Okej.. Hur blir de med oss då? sa hon.
- Jag venne.. Följ med? sa han.
- Nope. Kan inte. sa hon.
- Varför inte?! sa han.
- Har skola och allt sånt skit. Och ligger typ skiit mycket efter i allt. sa hon.
- Ta med läxor och sånt, som Angelika? sa han.
- Kommer aldrig få. sa hon.
- Varför? Vilken klass går du i ens? sa han.
- Första ring. sa hon.
- Va?! Shit du ser ynger ut än vad du är. sa han.
- Vafan? De får ju mej att låta jätte gammal.. Vi är ju fan lika gammla Tom. sa hon.
- Haha vet men trodde du va som Angelika typ. sa han.
- Haha nej, lite äldre du vet. sa hon.
- Asså nu är jag ledsen. sa Angelika.
- Varför? sa jag.
- För att jag är typ så här mycket yngre än er andra. sa hon.
- De skiljer typ 2 år mellan oss eller något. sa jag.
- Lol du vet inte ens. sa hon och skratta lite.
- Men palla räkna. sa jag och flina.
- Haha jo? sa hon.
- Nää. sa jag.
- Asså de är typ ett år mellan oss tönt, du är 16 och jag är 15. sa hon.

- Juste.. Haha. sa jag och skratta lite.
- Omg jag går äntligen snart ut 9an!! sa hon glatt.
- Wtf? sa jag och skratta åt henne.
- Vad? Jag slipper min gayiga klass.. sa hon.

- Haha, tänk om du börjar i en som är ännu jobbigare då?? sa jag.
- Fuck my life då. sa hon.
- Hahahah! skratta jag och kysste henne.
- Du fick mej på dåligt humör när du sa att jag kanske börjar i en jobbigare klass.. sa hon.
- Hahah, inte mitt fel om de händer? Va berädd på om de blir så. sa jag och flina.
- Fuck u. sa hon.

- Hahaha, jag älskar deej! sa jag.
- Lol, älskar dej också. sa hon och kysste mej.
- Usch. sa Tom.
- Vad vill du? sa jag.
- Inget, men ni äcklar mej. sa han.
- Ska experten på att äckla hela världen säga. sa jag.
- Asså de är bara dej jag "äcklar". sa han.
- Nej? sa jag.
- Jooo. sa han.
- Nej? sa Angelika.
- Bara er 2 då. sa han.
- Oss också. sa Georg och Gustav.
- Men fuck off. sa han.

- Hahaha ägd! sa jag.
- K.. sa han.
- Men fuck u. Någon som vill dra och käka? sa jag.
- Visst. sa han.
- Okej, vart? sa Angelika.
- Jag är sugen på pizza.. sa Tom.
- Ska vi dra till pizzerian då?? sa Emma-Lee.

- Okeej. sa jag.

Vi gick ut i hallen och tog på oss skor och så och sen drog vi till pizzerian. När vi kom fram så beställde vi och satte oss och åt.

- Vad äre för dag idag?? sa Angelika efter en stund.
- Söndag. sa Tom.
- Fuck. sa hon.
- Vadåra? sa han.
- Måndag imorron = skola.. sucka hon.

- Hahaha fett synd! sa jag.
- Jag vet.. sa hon.

- De är fan fett chill att inte behöva gå i skolan. sa Tom.
- Håller med. sa jag.
- Käften. Vill inte höra att ni inte går i skolan. sa hon surt.

- Hahahhaha! Du behöver fan gå i skolan i typ 3 år till. sa Georg.
- Jag vet... sa hon drygt.
- Och har du otur får du en jobbigare klass sen. sa jag och flina.
- JAG VET! suckade hon.
- Och så kanske du får en jobbigare lärare. sa Tom och garva.
- Men kääääfteeeeen!!! sa hon surt.
- Hahahahahahah! skratta vi.
- Damp barn. sa hon.
- De är du som har damp vafan? sa Tom.
- Nej. sa hon.
- Jo. sa han.
- K.bry. sa hon drygt.
- Hahahaha faaan va lack du blir asså. sa han.
- Konstigt, du är ju här. sa hon.
- Asså sluta nu! Jag driver med dej! sa han.
- K. sa hon.

- Asså shit. sa han.
- Va inte så sur? sa jag.
- Svårt att inte va när han håller på hela tiden. sa hon drygt.
- Asså vafan jag drev bara! sa han.
- K, jag bryr mej inte. sa hon.
- Vafan. sa han och gick ut med Emma-Lee.
- Kan du inte ta att han diver med dej ens? sa jag lite irriterat.
- Asså han är så här dryg!! sa hon surt.

- Nej? Är man dryg om man driver eller? sa jag irriterat.
- Han är de iallafall. sa hon och gick ut.
- Vafan.. sa jag och jag, Georg och Gustav gick efter henne.
- Angelika seriöst nu! sa jag och tog tag i hennes arm.
- Släpp. sa hon.
- Äru arg på mej nu också eller?! sa jag irriterat.

- Ja?? sa hon surt.
- Varför då? Snälla va inte de. sa jag.
- De borde du väl fan veta själv?! Varför skulle jag inte va arg på dej? sa hon surt och slet sej loss från mitt grepp.
- Men jag vet väl inte?! sa jag.

- Du fucking håller med han när han är as jobbig och håller på o allt!! sa hon.
- Men omg han drev! sa jag.
- Spela roll?! sa hon surt och börja gå.
- Angelika sluta!! sa jag och tog hennes arm igen.
- Släpp Bill! sa hon argt.
- Älskling, snälla va inte arg. sa jag lugnt.
- Släpp. sa hon, fortfarande lika argt..
- Om du slutar att vara arg på mej. sa jag.
- Nej. sa hon.
- Snälla, asså varför är du arg på mej? Jag håller inte med Tom, sen han drev ju bara?? sa jag och försökte kyssa henne men hon vek undan kyssen.
- Och om han drev? Försök inte ens att kyssa mej, okej?! Är fan fett pissed på dej. sa hon irriterat.
- Men vafan Angelika. sa jag.

- Vad? sa hon surt.
- Asså jag har inte ens gjort dej något? sa jag.
- Nej verkligen inte. sa hon irriterat.
- Älskar dej.. sa jag lågt.

- Asså åååååh! Du får mej bara att tycka synd om dej!! sa hon.
- De är ju de? Du hatar mej utan anledning. sa jag.
- Jag sa aldrig att jag hatade dej. Jag sa att jag va pissed på dej. sa hon.
- Samma skit. sa jag.

- Nej de äre inte. sa hon.
- Jo. sa jag.
- Nej, att hata någon och att vara pissed på någon är långt ifrån samma sak. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Måste du vara pissed då? sa jag.
- Vafan ja?! sa hon och blev sur igen.
- Asså va inte arg på mej, snälla. De va inte ens jag som gjorde dej något. sa jag.

- Nej, men du höll med han. sa hon drygt.
- Men vafan.. sa jag.
- Skit it, släpp mej jag vill hem. sa hon.
- Nej. sa jag.
- Bill, släpp. sa hon surt.
- Om du kysser mej först. sa jag.
- Men nej. sa hon.
- Okej då släpper jag inte. sa jag.

- Men kom igen Bill!! sa hon.
- Jag släpper dej om du kysser mej. sa jag.
- Okej då. sa hon och kysste mej snabbt.
- Så? sa hon.
- Vafan va de där för jävla mes kyss? sa jag.
- Men vafan. sa hon irriterat och kysste mej länge.
- Nöjd?! sa hon surt.
- Ja. sa jag och släppte henne.
- Tack. sa hon och börja gå.
- Asså shit, hon borde inte vara sur på dej. sa Georg.
- Jag vet. sa jag.
- Aja ska vi dra eller? sa han.
- Aaa. Kom. sa jag och vi gick till Angelikas hus..

När vi kom in gick dom till vardagsrummet och jag gick upp till Angelika.

- Hej älskling. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Är du fortfarande sur? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Asså svara ordentligt! sa jag och satte mej brevid henne.
- Ja. sa hon surt.
- Asså de är så onödigt att du är sur för de där. sa jag.
- K. sa hon.
- Snälla, va inte de? sa jag.
- Jag venne.. mumlade hon.
- Snälla? sa jag.
- Men jo. mumlade hon.
- Älskar dej. mumlade jag.
- Mmm... mumlade hon.
- Jag skulle må bättre om du sa att du älskar mej också? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Asså har du typ dött eller något? sa jag.
- Nej, men jag är fortfarande pissed på dej. sa hon.
- Asså de är så jävla onödigt!! sa jag.

- Neej??! sa hon.
- Jo? Jag har inte ens gjort något! Och neej jag höll inte med Tom! sa jag.
- Gjorde du visst. sa hon drygt.
- Nej! Asså förlåt då! Nöjd nu?! sa jag irriterat.

- Mmm.. mumlade hon irriterat.
- Asså va? sa jag.
- Asså de hjälper inte. sa hon irriterat.
- Men vafan ska jag göra för att du ska bli glad då?! sa jag.
- Venne. Tänk ut de själv. sa hon.
- Men vafan Angelika! sa jag irriterat.

De blev tyst ett tag tills..

- Förlåt.. mumlade hon.

- Va sa du? sa jag förvånat.
- Förlåt.. sa hon lite tydligare.
- Trodde inte du skulle säga de.. sa jag.
- Men de gjorde jag.. sa hon.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med. sa hon och kysste mej.

- Varför blev du ens arg? sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Du vet, du vill bara inte säga. sa jag.
- Typ. sa hon.
- Säg bara? sa jag.

- Men asså.. Typ för att du höll med han och han gjorde mej så pissed.. sa hon.
- Men jag höll ju inte med han sa jag! sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och luta sej mot mej.

- Asså seriöst. Jag höll inte med han, okej?! sa jag.
- Men ja!! sa hon.
- Bra. sa jag.
- Asså wtf..? sa hon och kolla konstigt på mej.
- Haha inget. sa jag och kysste henne.


Tom's perspektiv:

Jag och Emma-Lee va inne på mitt och snacka lite random saker.

- Jag måste typ dra nu.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Jag har skola imorgon. sa hon.
- Sov här? sa jag.
- Jag kommer aldrig kunna vakna tidigt och så vill jag sova på natten.. haha. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nej Tom.. Jag kan ringa dej efter skolan imorron? sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Bra. Ses imorron. sa hon och kysste mej innan hon gick ut.

Jag tog fram min data och var inne på den lite. Efter ett tag blev de tråkigt så jag gick till Georg och Gustav.

- Tja. sa jag när jag kom in i deras rum.
- Tjena. sa dom.
- Lust att göra något? sa jag.
- Visst, vad? sa Georg.
- Jag venne? sa jag.

- De va ju liksom du som fråga. sa Gustav.
- Spela roll. sa jag.
- Ja. sa dom.
- Whatever. Några förslag? sa jag.
- Nej. sa dom.
- Okej.. Vi kan... Uh.. sa jag.
- Okej, de va ett bra förslag, va sa du nu igen? sa Georg och flina.
- Men käft. sa jag.

- Haha, vadå? Inte mitt fel att du inte kommer på något. sa han.
- Jo.. sa jag.
- Haha, vi säger väl så. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Vi kan hyra strippor? sa han och skratta lite.
- Nej, Emma-Lee kommer få damp. sa jag.
- Varför, hon får inte veta något. sa han och flina.
- Käften. Tillslut får hon ju de. sa jag.
- Jag vet, men vi kan väl typ köra x-box? sa han och skratta.
- Alla vet ju vem som vinner iallafall. sa jag.
- Jag vet, jag! sa han.
- Öh, nej? Jag vinner. sa jag.
- Ska vi slå vad? sa han.
- Aa. sa jag.

- Visst. Vi kör då. sa han.
- Vilket spel? sa jag.
- Venne, jag vinner i vad som helst iallafall. sa han.
- Visst. sa jag.
- Aja men vilket? sa han.

- Call of Duty? sa jag.
- Okej. sa han.

Vi gick till vardagsrummet och satte på tvn och x-boxet.

*någon timme senare*

- Asså jag vill ha en till revanch Tom!! sa Georg.
- Sa ju att jag skulle vinna. sa jag och flina.
- Käften. sa han surt.

- Haha, vilken dålig förlorare du är! sa jag och skratta.
- Men käften. sa han.

- Hahahaha, du kan bara inte erkänna de! sa jag.
- Jag hade gjort de, om jag hade varit en. Du är där emot en dålig vinnare. sa han.
- Aa eller hur. sa jag och flina.

- Du e ju de. sa han

Exakt då så kom Bill ner. 

- Va gör ni? sa Bill.
- Typ inget. sa Georg.
- Jag vann nyss över han. sa jag och flina.
- Och? sa han.
- Haha inget. sa jag.
- Okeeej.. sa Bill.

Vi satt och snacka en stund tills Angelika kom ner.

- Bill? sa hon.
- Aa? sa han.
- Jag går och lägger mej nu, men kommer du sen eller? sa hon.
- Aa de gör jag. sa han.
- Okej, bra. sa hon och kysste han.
- Godnatt. sa han.
- Haha godnatt. sa hon och gick upp.

- Kör inte för hårt med henne sen, okej? sa jag och garva.
- Asså vafan Tom.. sa han men kunde inte låta bli att skratta.
- Alltid om du säger något för att vara seriös men börjar garva, så vet man vad som kommer hända sen. sa jag och flina.
- Asså Tom!! Inget kommer hända vafan! Hon ska sova. Och när jag går upp ska jag också de. sa han.
- Vi får väl se. sa jag och garva.

- Asså omg.. sa han.
- Hahaha vad? sa jag.
- Du är så här jävla pervers.. sucka han.
- Hahahahahaha! skratta jag.
- Asså omg.. sa han.
- Vi är ju fan fortfarande unga, så låt mej? Man lever ju bara en gång. sa jag.
- Haha jag vet, men du blir gammlare än mej för varje sekund iallafall. sa han och flina.
- 10 minuter Bill. sa jag surt.
- HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! skratta han, Georg och Gustav.
- Ehh.. Vad?? sa jag.
- De är alltid jag som klagar på att de är 10 minuter mellan oss. skratta Bill.
- Men vafan, du är fortfarande lika gammal som mej. Typ. sa jag.

- Vi är de. sa han.
- Haha nästan. sa jag.
- 10 minuter har inget med att göra åldern Tom, vi ÄR lika gamla. sa han.
- Men whatever. sa jag.

- De spelar faktiskt roll. sa han.
- Okej dåå. sa jag.
- Du vet förut när jag hade ringt Emma-Lee, och du typ hata mej? sa han.
- Aa? sa jag.
- Mena du att du tyckte att jag är världens bästa lillebror? sa han.
- Såklart! De tycker jag fortfarande. sa jag och log.
- Säkert? sa han.
- Jaaa?! sa jag.
- Du är världens bästa storebror. sa han.
- Haha aww, tack. sa jag.
- Haha aja ska gå upp till Angelika nu. sa han.
- Lova en sak? sa jag.
- Vad? sa han.
- Kör inte för hårt med henne. skratta jag.
- Nejdå. Inte som du gör med Emma-Lee iallafall. sa han.
- Vafan?! sa jag.
- Vet du hur ofta man hör er eller? sa han.
- Nej? sa jag.
- Typ 24/7. sa han.
- Kul för er då. sa jag.
- Faktiskt inte. sa han och gick upp.

Efter en stund så gick jag upp till mitt rum och gick och la mej.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. 14:28. Jag gick upp ur sängen och in i duschen. När jag hade duscha så klädde jag på mej. Exakt när jag hade de så ringde Emma-Lee och jag svara.

- Tjaa. sa jag.
- Hejhej. sa hon.
- Haru slutat eller? sa jag.
- Aa men jag hänger med Hampus.. Så.. Uhm.. kan typ inte göra något med dej idag. sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Men vi kan typ.. Ses imorron eller nåt? sa hon.
- Mm.. Visst. Om jag är kvar då. sa jag.
- Vadåra? sa hon.
- Jag vet inte när vi ska hem. sa jag.
- Du får INTE åka imorron! Eller idag! sa hon.
- Aja får se, ses. sa jag och la på.

Jag fattar inte hur hon ens kan va vän med den där äckel ungen. Jag gick ner till köket och satte mej med dom andra och var helt tyst.

- Vad är de? sa Bill.
- Inget. sa jag snabbt.
- Jo, säg? sa han.
- Nej inget. sa jag och kolla ut och då gick Emma-Lee och Hampus förbi och han märkte hur arg jag blev.
- Vad har hänt? Seriöst! sa han.
- Emma-Lee är med Hampus, fast vi hade sagt att vi skulle träffas när hon sluta. sa jag argt och följde dom med blicken.

- Oh.. Vem fan vill vara med honom?! sa han.
- Hon. Tydligen. sa jag.
- Äru arg? sa han.
- Vafan troru?! sa jag.
- Tydligen. Hon borde inte va med han. sa han.
- Jag vet.. Asså jag ville fan va med henne nu.. Sen kommer han där och förstör fucking allt. sa jag argt.

- Mmm.. Han är seriöst störd. sa han.
- Jag hatar han, jag har sån jävla lust att bara gå ut dit efter dom och fucking slå sönder han. sa jag.

- Haha vafan? sa han.
- Förstör han något mellan mej och Emma-Lee så svär jag fan på morsans död att jag dödar han. sa jag.
- Okej... sa han.
- Iallafall, du lovade att inte köra så hårt med henne igår?! sa jag.
- Gjorde ju inte de? sa han.
- Jag hörde er. Tro mej de va inte kul! sa jag.

- Hur tror du att de brukar kännas för oss andra när vi hör dej och Emma-Lee då?! sa han.
- Jag venne, jag bryr mej inte precis då. sa jag.
- Asså omg.. sa han drygt.
- Vad har jag gjort nu då? sa jag.

- Inget. sa han irriterat.
- Vafan? Varför blir du sur för?! sa jag.
- För att du är irriterande. sa han.
- Men varför kan du inte bara säga vad jag har gjort då?! sa jag.
- Därför. sa han drygt.
- Säg bara? sa jag.
- Men nej. sa han.
- Bill ärligt nu! Säg! sa jag.
- Asså du ska fan hålla på hela tiden! sa han surt.
- Varför kunde du inte bara säga de då? Hade du sagt de tidigare hade jag slutat för länge sen. sa jag.

- K. sa han.
- Va barnslig du är. sa jag.
- Käften. sa han.
- Lägg ner Bill. sa jag.
- Du är inte min morsa. sa han drygt.
- Nej, men jag är din storebror. sa jag.
- Nej, min tvillingbror. sa han.
- Samma skit, jag är äldre. sa jag.

- Och?! Fucking 10 minuter. sa han drygt.
- Va inte så dryg. sa jag.
- Men käften. sa han ännu drygare.
- Bill sluta. sa Angelika.
- Lägg dej inte i. sa han.
- Ärligt Bill! Varför är du så dryg? Asså jag ska sluta hålla på hela tiden sa jag ju?! sa jag.

- Du kommer ändå inte göra de. sa han surt.
- Jo?! sa jag.
- Nej. Du lever fan på att få andra må dåligt Tom. sa han.
- Vafan? Vem har jag fått må dåligt nu då?! sa jag.
- Mej bland annat. sa han.
- Men vafan Bill. sa jag.

- Vad? De är sant. sa han.
- Förlåt då. sa jag bara.
- K. sa han drygt och gick upp.
- Asså vafan..? sa jag och gick upp till han.
- Bill ärligt! Jag ska sluta jag lovar! Men sluta va så dryg! sa jag.
- Du säger bara så. Du kommer aldrig att sluta. sa han.
- Jo jag lovar Bill. sa jag.
- Jag tror dej inte. sa han.
- Snälla du måste! Jag ska sluta, jag vill inte att du ska må dåligt för att jag driver och så. sa jag.
- De är ju liksom exakt de du vill. sa han surt.
- Neej?! Varför skulle jag vilja att min bror skulle må dåligt?! sa jag.
- Första gången du inte säger lillebror.. sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Asså om du lovar och inte håller löftet kommer jag aldrig lita på dej igen. sa han.
- Woah, får fan komma ihåg att inte säga nåt som får dej må dåligt då! sa jag.
- Vill du att jag litar på dej? sa han.
- Vafan tror du?! Såklart, du är min bror vi måste kunna lita på varann. sa jag.

- Mmm.. mumlade han.
- Förlåt för allt jag sagt. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Bill säg något? sa jag.
- De är liksom inte lugnt så vad ska jag säga? sa han.
- Jag vet.. Du kommer nog aldrig förlåta mej. Eller hur? sa jag.
- Jo? Men inte just nu. sa han och gick in på Angelikas rum.

Jag suckade och gick ner till köket igen.

- Hur gick de att snacka med han? sa Georg.
- Sådär.. sa jag.
- Är han arg? sa Angelika.
- Njae, asså inte arg men inte glad eller så.. sa jag.
- Okej. sa hon.

Jag gick ut i hallen och började ta på mej skorna tills Georg kom.

- Vart ska du? sa han.
- Ut och röka. sa jag.
- Okej, kan jag hänga med eller? sa han.
- Visst. sa jag.

Vi drog ut och började röka. För första gången så var vi inte i skogen. Haha.

- Vad vare du och Bill snacka om uppe då? sa han.

- Typ att jag fick han att må dåligt och så... sa jag.
- Varför får du han att må dåligt? sa han.
- För att jag typ håller på. sa jag.
- Okej..? Varför hade han inte sagt de innan då liksom? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Okej.... sa han.

Vi rökte klart och sen gick vi in igen.

---

kommentera !! :o