KaulitzNoveller

- Bara för att jag ska åka eller? sa jag irriterat.
- Typ.. Eller jag venne.. sa hon.
- Jo de gör du. sa jag.
- Ja, men jag vill inte att du ska åka.. sa hon och kolla ner i golvet.
- Okej. sa jag.
- Du är jätte arg på mej, eller hur? sa hon och kolla lite på mej.
- Ja? Varför skulle jag inte vara de liksom. sa jag surt.

- Älskling, förlåt mej.. sa hon lågt.
- Varför va du ens med han från första början?! Du visste att vi skulle träffas idag för att jag skulle hem snart! sa jag surt.
- Jag vet, förlåt.. Jag borde inte ha varit med han.. sa hon lågt.

- Men de va du ändå. sa jag argt.
- Snälla va inte arg på mej.. sa hon ledset.
- Varför skulle jag inte?! sa jag argt.
- Förlåt.. sa hon och börja gråta.
- Emma-Lee, gråt inte.. sa jag och krama henne.

- Hur skulle jag inte kunna gårta när du typ hatar mej?! Och sen ska du åka iväg! Jag vill inte att du ska vara arg på mej.. snyftade hon.
- Jag hatar dej inte? Vart har du fått de ifrån? Någon gång måste jag ju åka, jag vill att du följer med men du säger ju att du inte får.. sa jag.
- Om du inte hatar mej, varför är du då så arg på mej? Jag vill följa med.. Men min skola och mina föräldrar är cp och säger att jag inte får.. sa hon.
- För att du va med Hampus när du hade sagt att vi skulle va! Kan du inte bara försöka övertala dom? Snälla..? sa jag.

- Jag kan inte.. Dom är skit arga på mej för att jag tjatar så mycket om de.. sa hon.
- Men vi kan typ försöka övertala dom tillsammans då? sa jag.
- Tom dom kommer aldrig gå med på de iallafall.. sa hon och kolla ner i golvet.
- Jodå. Dom måste. sa jag och kysste henne.

- Du fattar inte hur stränga dom är.. sa hon.
- Men vi kan iallafall försöka att övertala dom? sa jag.
- Okej då.. suckade hon.
- Älskar dej. sa jag och kysste henne länge.
- Älskar dej med. sa hon och log.

- Ska vi gå hem till dej och försöka övertala dom då? sa jag.
- Aa. sa hon.

Jag tog på mej mina skor och vi gick.

Angelika's perspektiv:


Klockan va 15:13 och jag skulle sluta 15:30. De va SO och jag satt och messa med Bill.

Jag slutade att smsa med honom och började jobba istället. När lektionen va slut så tog jag mina böcker och la in dom i skåpet och tog ut min väska och stängde skåpet. Sen gick jag busshållsplatsen och tog bussen hem.

När jag kom in typ attackerade Bill mej.

- Hahah vafan? sa jag och skratta.
- Jag har saknat dej. sa han och log så där gulligt.

- Jag har saknat dej med. sa jag och kysste han.
- Ska vi göra något? sa han.
- Visst, vad? sa jag och log.
- Eh.. Venne. sa han.
- Haha okej. Förresten, snackade med min morsa i morse om att åka med er och hon sa ja! sa jag glatt.
- Yeees!! sa han glatt och krama mej hårt.
- Bill, de gör ont. sa jag.
- Förlåt. sa han och släppte.

- De e lugnt. sa jag.
- Okej bra. sa han och log.
- Aja, ska vi typ kolla på film och chilla eller? sa jag.
- Visst. sa han och vi gick upp till mitt rum.

Vi satte i Whit chicks i datan och la oss på sängen och började kolla på filmen. Typ mitt i filmen orka jag inte hålla ögonen öppna längre och somna efter kanske 5min.

En liten stund senare så vakna jag av att Bill väckte mej.

- Älskling, vakna! sa han och knuffa lite på mej.
- Nej låt mej sova.. mumlade jag.

- Neeej! Vakna! sa han.
- Varför då? mumlade jag.

- För att jag vill de. sa han och knuffade lite till på mej.
- Men nej.. mumlade jag.
- Vaaaaknaaaaaa!!! sa han.

- Okej! Chilla.. sa jag och satte mej upp.
- Bra. sa han och kysste mej på kinden.
- Jag orkar inte.. sa jag och la mej ner igen.
- Men vafaan!! sa han och börja knuffa lite på mej igen.
- Bill, låt mej sova.. sa jag och stängde ögonen.
- Nej. sa han och la sej brevid mej.
- Jo.. sa jag.
- Du sover hela tiden! klagade han.
- Men jag går i skolan, de gör inte du. sa jag.

- Och? Du gör ju knappt något i skolan. sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej? sa han.
- Lite iallafall. sa jag.
- Hahahah precis! sa han och skratta.

- K.. sa jag och vände mej med ryggen mot han.
- Blev du sur nu? sa han och la armen om mej.
- Nej. mumlade jag.
- Älskar dej.. sa han.

- Älskar dej också om du låter mej sova. sa hon.
- Okej då.. suckade han.
- Bra. sa jag och vände mej mot han igen.

Bill's perspektiv:


- Jag går till dom andra. sa jag och kysste henne.
- Okeej. sa hon.

Jag gick upp ur sängen och ner till vardagsrummet. Gustav och Georg satt och tittade på tv och jag satte mej brevid dom.

- Vart är Tom? sa jag.
- Venne. Varför bryr du dej ens? sa Georg.
- För att han är min bror? sa jag.
- Men du är ju typ skit arg på han eller något. sa Gustav.
- Nej.. Bara lite. sa jag.

- Okej.. sa han.

Exakt då så kom Tom och Emma-Lee. Dom kom in till vardagrummet och satte sej i soffan brevid oss.

- Vart va ni? sa Georg.
- Hos henne. sa Tom.
- Varför? sa han.
- Vi försökte övertala min föräldrar.. sa Emma-Lee.
- Om? sa han.
- Om att hon ska få följa med oss till Tyskaland men hon fick inte... sa Tom.
- Varför inte? sa Gustav.
- För att mina päron är störda. sa hon.
- Okej.. sa Georg och Gustav.
- Är du fortfarande sur eller? sa Tom och tittade på mej.

- Kanske. sa jag bara.
- Fan vad mogen du är asså. sa han lite irriterat.
- Ska du säga. sa han drygt.
- Aa de ska jag. sa jag surt.
- Håll käften. sa surt.
- Måste ni bråka eller?! sa Emma-Lee.
- Han måste tydligen de. sa han drygt och kollade på mej.
- Käften. sa jag argt.
- Jag tänker fan inte vara så omogen som dej satt jag börjar bråka för ingen anledning. sa han och reste sej upp.
- Vadå ingenting?! sa jag irriterat.
- Ja. sa han och gick upp med Emma-Lee.

Jag orkade inte sitta kvar så jag gick upp till Angelika och hon låg fortfarande och sov.

- Angelika!! sa jag och knuffa på henne.
- Va? mumlade hon.
- Vakna!! sa jag och drog upp henne ur sängen.
- Bill, släpp!!! sa hon lite irriterat.
- Nej! Va social med mej! bad jag.
- Okej då. suckade hon.
- Bra. sa jag och log.
- Vad vill du göra då? sa hon.
- Vet inte, någonting. sa jag.
- Sova? sa hon.
- Nej. Är inte trött. sa jag.
- Men fuck u! Bli fucking trött då! sa hon.
- Nää, men vi kan typ.. Uh... Snacka bara. sa jag.
- Om? sa hon.
- Venne.. Något intressant... Eller så kan vi packa.. sa jag.
- Juste, när ska vi åka? sa hon.

- Typ ikväll.. Fast måste ringa mamma och fråga. sa jag.
- Gör de nu? sa hon.
- Okej. sa jag.

Jag tog upp mobilen och leta efter mammas nummer. Jag ringde henne och hon svara efter några signaler.

- Hej gubben! sa hon när hon svara.
- Hej mamma. sa jag.
- Hur är de? sa hon.
- Bra men asså när ska vi åka? sa jag.
- Jag och Gordon ska åka hem vid 7 men ni kan väl åka när ni vill? sa hon.
- Jo men vi tänkte åka med er. sa jag.
- Okej, men vi ska som sagt åka vid 7 så ja. sa hon.
- Mm, men vi ses sen då! sa jag.
- Ja hejdå. sa hon.
- Herrå. sa jag och vi la på.

- Vad sa hon? sa Angelika.
- Dom ska åka vid 7, så vi borde nog packa? sa jag.
- Hur mycket är klockan?? sa hon.
- 17:28.. sa jag.
- Shiit!! skrek hon och börja packa skit snabbt.
- Hahaha, de är typ en och en halv timme kvar Angelika. sa jag och skratta.
- Tills vi ska åka ja! Jag måste fucking duscha, och sminka mej igen och allt! sa hon.
- Men gör de nu då? Så kan jag hjälpa dej och packa när jag är klar. sa jag.
- Men okej då. sa hon och gick in i badrummet.

Jag gick ner till dom andra och sa att vi skulle åka klockan 7 och dom reagerade typ som Angelika och fick panik typ. Sen gick jag till Toms rum.

- Tom! sa jag och knacka.
- Vad? sa han drygt när jag kom in.
- Vi ska åka om en och en halv timme. sa jag.
- Va?! skrek han och Emma-Lee börja gråta.
- Ja. sa jag.
- Omg jag måste packa!! sa han och typ sprang till garderoben.

- Tom du får fan inte åka!! skrek hon och började gråta ännu mer.
- Jag mååste!! skrek han.
- Mitt liv är fan över. sa hon och börja gråta ännu mer, om de nu är möjligt.

- Jag kommer ju tillbaka. sa han och krama henne och hon sluta gråta.
- Viisst? Om typ lite mer än ett halv år eller så. sa jag.
- Bill käften. sa han.
- Säger bara sanningen. sa jag och hon börja gråta igen.
- Tack Bill. sa han surt.

- Men vafan. sa jag irritarat och gick.

Jag gick in i Angelikas rum och började packa. Efter en stund kom Angelika ut i underkläder..

- Hahaha vafan gloru på? skratta hon och tog på sej ett par jeans shorts och ett linne.
- Uhm... Inget.. sa jag och forsatte att packa.
- Haha, okej. skratta hon och gick in i badrummet och sminka sej och så igen.
- Du behöver inte sminka dej! sa jag.
- Jo, jag är skit ful annars. sa hon.
- Nej? Varför troru de? sa jag.
- Jag vet. Asså jag kan inte gå ut utan smink för en i min skola sa att jag va skit ful en dag för att jag inte hade sminkat mej just den dagen. sa hon.
- Vaaaa?!! sa jag.
- Yup. sa hon.
- Du är skit fin ju! sa jag.
- Nää. sa hon.
- Jo? sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Jo de är du visst. sa jag och gick in till henne.
- Men nej. sa hon.
- Jo, sluta säga emot! sa jag.
- Men du kan tycka jag är fin och jag tycker jag är ful. Okej?? sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Gå och packa nu. sa hon och skratta.
- Okej mamma. sa jag och flina.
- Vafan?! sa hon och slog mej löst på armen.

- Hahaha omg. skrattade jag och gick ut ur badrummet.

Jag börja packa igen och när jag va klar kom Angelika ut igen.

- Ska jag hjälpa dej att packa? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Okej, du kan ta saker som ska med så packar jag ner de. sa jag.
- Vill ha med typ hela mitt rum men de får inte plats i väskan. skratta hon.
- Hahaha nej. Men ta lite saker bara. skratta jag.
- Visst. sa hon och kasta massa olika kläder på mej.
- Tack för att du kastar dom i mitt face. sa jag och la de brevid mej.

- Haha sorry. skrattade hon.
- Lugnt. sa jag.

När vi hade packat ner dom sista kläderna tog hon en stor hand väska och la ner sin mac, laddaren, mobil, mobilladdare, pass och allt sånt.

Efter de så gick vi ner med alla väskor i hallen och alla andra stod redan där och väntade. Till och med mamma och Gordon hade kommit och mamma höll i Jayy.

- Tom hur tänkte du nu? Du slipper han inte iallafall. sa jag.
- Jag tänkte inte alls. sa han irriterat.
- Äru fortfarande sur eller? sa jag.
- Vafan troru idiot?! sa han.
- Tom. sa mamma strängt.
- Mmm.. mumlade han irriterat.

- Gick Emma-Lee hem eller? sa jag.
- Vafan troru?! sa han irriterat.
- Tydligen. sa jag surt.
- Ja? Hon fick ju inte följa med så vart fan troru hon gick liksom?! sa han.
- Jag venne? Hon kanske gick till Hampus eller något? Hur ska jag kunna veta? sa jag.
- Fan om hon går till han. sa han irriterat.

- Ska vi dra eller inte?! sa Angelika.
- Tänkte precis på de med. sa Gordon.

Vi alla gick ut till taxin och åkte till Arlanda. Vi cheka in och lämna våra väskor och allt. När de va dags att åka så satte vi oss på planet.

- Klaga inte, men jag är trött. sa Angelika och luta sej mot min axel.
- Asså shiit, du är alltid trött! sa jag.
- Klaga inte sa jag! sa hon.
- Haha men de är ju fan sant. sa jag och skratta.
- Ja, men jag går i skolan.. sa hon.
- Jag vet. Men nu kommer du inte behöva göra de på några månader. sa jag.
- Nej, jag vet. Fett nice ju. sa hon.
- Jupp, men du kommer fortfarande behöva jobba.. sa jag.
- Jag veeet... Fuck my life asså.. sa hon.

- Haha, men jag kan hjälpa dej. sa jag.
- De måste du göra ändå. Även om du inte vill. sa hon och skratta lite.
- Fuck u. sa jag men kunde inte låta bli att skratta.

Efter ett tag börja båda gäspa sjukt mycket så vi luta oss mot varann och somna.

---