KaulitzNoveller

Vi satt och tittade på  tv i typ 2 timmar och sen gick vi in på hans rum.

- Jag är fan skit trött! sa han och slängde sej på sängen.
- Nej! Du måste fortfarande hålla de du lovade! sa hon och skrattade lite.
- Jag orkaar inte! klagade han.
- Du looovade!! sa jag.
- Haha okej då. sa han.

*Nästa morgon*

När jag vaknade så låg Bill fram för mej. Jag vände mej mot nattduksbordet och tog upp min mobil för att kolla vad klockan var. 06:43. Hur fan kan jag ha vaknat nu? Gick iallafall upp ur sängen och in i duschen.

Va ovanligt deprimerad idag. Vet inte varför. Va bara de. Allt känns så jobbigt och har värsta ångesten. När jag hade ståt i duschen i kanske en kvart så stängde jag av vattnet, virade en handduk runt mej och gick och klädde på mej.

När jag hade tagit på mej kläder så gick jag in i badrummet igen och hängde upp handduken och tog ett rakblad och skärde ett sträck på handleden. Torkade snabbt bort blodet och satte ett plåster på såret och satte armband över satt ingen skulle märka.

En liten stund senare så gick jag ut ur badrummet och försökte väcka Bill.

- Bill, vakna! sa jag och knuffa på hans axel.

- Va? mumlade han.
- Gå upp!! sa jag och försökte dra upp han ur sängen men misslyckades.
- Hur mycket är klockan? gäspade han.

- Venne. Något med 7. sa jag.
- Måste jag verkligen gå upp? sa han.
- Ja!! sa jag.
- Okej då. sa han och gick in i badrummet.

Jag satte mej på sängen och en stund senare kom Bill ut med en handduk runt midjan och rakbladet i handen..

- Varför är det blod på rakbladet? sa han.
- Uhm.. Jag råka skära mej på de när jag duscha. sa jag.
- Ljug inte! Vad har du gjort?! sa han argt.

- Inget.. sa jag lågt.
- Ljug inte sa jag! sa han argt.
- Men inget.. sa jag lågt.
- Sluta ljug! Säg vafan du har gjort!! sa han argt och gick fram till mej.
- Okej, jag skärde ett sträck.. sa jag lågt.
- Varför?! Du lovade att inte göra om de! sa han och satte sej brevid mej och försökte få ögonkontakt med mej men jag kolla bort.
- Jag vet inte.. Jag va bara sjukt depprimerad och hade värsta ångesten och allt imorse.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Venne.. sa jag.

- De finns alltid en anledning! sa han.
- Inte nu.. sa jag lågt.

- Säg bara?! sa han.
- Nej.. sa jag.
- Vafan har jag gjort dej ens?! sa han argt.
- Inget?! sa jag.
- Verkar fan som de. sa han drygt och gick in i badrummet.
- Asså va? sa jag för mej själv.

Jag la mej ner i sängen och en stund senare började jag gråta. Vet inte varför men gjorde de bara.. Efter typ 20min kom Bill tillbaks och när han såg mej gick han fram och satte sej vid mej.

- Vad är de? sa han oroligt.
- Jag vet inte. sa jag och grät ännu mer.
- Asså de måste fan finnas en anledning till att du gråter?! sa han.
- Men jag vet ju inte varför jag gör de!! snyfta jag.

- Jo? Varför skulle du annars gråta liksom? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Äre för att jag va arg på dej? Eller något annat? sa han.
- Men jag vet ju inte Bill! sa jag.
- Såklart du vet! Du måste väl fan veta varför du gråter?! sa han.
- Men asså jag vet ju inte!! Hade jag vetat varför hade jag fan sagt varför för länge sen! sa jag.
- Varför skulle du de? Du säger ändå inget jävla skit till mej!! sa han surt.
- Jo de gör jag ju?! sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Vafan snackar du om?! Jag säger allt till dej! sa jag.
- Mm.. Eller hur. sa han drygt.
- Asså shit. Ska du hålla på såhär länge kan jag lika gärna åka tillbaks hem igen. sa jag irriterat.

- För ett fucking litet gräl?! sa han surt.
- Men vafan du är fucking arg på mej utan någon fucking jävla anleding!! sa jag drygt.

- Vadå ingen anledning?! Du fucking skär dej!! sa han argt.
- Men wow. Måste du fucking hata mej för de då eller?! sa jag surt.
- Ja?! Du gör ju fan illa dej själv! skrek han.
- Och?! Jag fucking skiter i!! sa jag argt.
- Asså vafan, om du fucking dör då?! skrek han.
- Inte ditt problem. sa jag kallt.

- Jo de är de?! Hur fan ska jag klara mej utan dej?! sa han.
- Venne. sa jag.
- Asså omg. sa han.
- Vad? sa jag.
- Inget. sa han drygt.
- Okej..? sa jag.
- Jag sticker till studion nu och om du skär dej igen så lovar jag att jag kommer göra slut med dej. sa han kallt innan han gick.

Tom's perspektiv:

Jag satt i köket och käka och sen kom Bill och sa att vi skulle dra till studion så vi drog. De märktes att han va arg över något.

- Vad har hänt? sa jag.
- Inget. sa han.
- Jo. Du verkar skit arg. sa jag.
- Men de är inget! sa han irriterat.
- Okej...? sa jag.

När vi kom fram så var de bara jag och Bill där, så vi väntade med att börja jobba tills Gerog och Gustav också kom.

- Seriöst, vad äre? Du ser fan skit arg ut. sa jag.
- De är bara en grej. sa han.
- Säg? sa jag.
- Men nej. sa han.
- Bill, säg. sa jag.
- Asså nej! sa han.
- Jo. Säg nu, annars tvingar jag de ur dej. sa jag.

- Du kan ju försöka men jag kommer inte säga. sa han.
- Du måste!! sa jag.
- Jag måste ingenting. sa han.

- Jo! Vi berättar ju allt för varann. sa jag.
- Men jag vill inte snacka om de. sa han.
- Bill säg bara! sa jag.
- Måste jag verkligen de? klaga han.
- Ja! sa jag.
- Okej.. suckade han.
- Säg nu. sa jag och vi satte oss i en soffa.
- Asså imorse väckte Angelika mej vid typ 7, sen innan hon väckte mej hade hon skärt sej igen.. Och sen börja vi typ bråka över de och innan jag gick ner till dej och sa att vi skulle dra sa jag typ att om hon gör de igen lovar jag att jag gör slut med henne.. sa han lågt.

- Oh.. Vänta, sa du att du skulle göra slut med henne om hon gjorde igen?! sa jag förvånat.
- Ja... sa han lågt.
- Ärligt? De är bara några sträck på armen eller något? sa jag.
- De är inte bara fucking sträck!! Hon kan ju dö eller något! sa han.
- Av ett sträck? sa jag.
- Asså de är inte bara sträck!! Hon kan fan få blodförgiftning och dö om hon fortsätter!! sa han.
- Nej? De ända hon kommer få är ärr, okej? sa jag.
- Men hon kan fan få de!! sa han.
- Tro mej, hon kommer inte dö. sa jag.
- Hur fan kan du veta de?! sa han surt.

- För att jag vet de. sa jag.
- Hon får ändå inte skära sej mer. sa han drygt.
- Du kan ju inte precis bestämma över henne så hon kan ju göra vad hon vill. sa jag.
- Om hon fortsätter äre slut iallafall. sa han irriterat.

- Okej. sa jag.
- Va..? Skaru inte övertala mej eller något? sa han.
- Nej? Jag orkar inte bry mej längre. sa jag.
- Uhm.. Okej.. sa han.
- Asså hade du tänkt att jag skulle bry mej om vem du är tillsammans med, gör slut med eller vill ha? sa jag.
- Uh... Venne. Eller asså... Inte precis typ.. sa han.

- Du gjorde de, eller hur? sa jag.
- Typ. Lite.. sa han.
- Asså shit, varför skulle jag? sa jag.
- Venne.. sa han och kolla ner i golvet.
- Om du älskar henne, gör inte slut med henne för att hon skär sej dårå? sa jag.
- Men jag vill inte att hon ska skära sej.. sa han lågt.
- Säg de då? Utan att bli så arg på henne. De kan ju bero lite på att du blir så arg på henne om hon skär sej? sa jag.
- Tror du de? sa han.
- Ja, typ. sa jag.
- Oh.. sa han.
- Snacka med henne sen när vi kommer hem. sa jag och klappa han på axeln och gick och hämta min gitarr.

- Okej. sa han.

Jag spela lite på min gitarr medans Bill försökte komma på något till en ny låt. En lite stund senare så kom Gustav och Georg.

- Tjena. sa dom.
- Tja. sa jag.
- Hej.. sa Bill.
- Hare hänt nåt eller? sa Georg.
- Han är lite sur på Angelika bara. sa jag.
- Okej, varför? sa han.
- För att hon skärde sej igen. Men jag sa att de kan bero på att han bli så arg på henne så dom ska snacka om de sen. sa jag.
- Okeej. sa han och hämta sin bas.

- Måste du säga allt till alla eller? sa Bill.
- Vafan? De är ju bara till dom. sa jag.
- Ändå... sa han.
- Förlåt då. mumlade jag irriterat.

- Lugnt.. sa han.

*Några timmar senare*

- Bill ska vi dra hem eller? sa jag.
- Visst. sa han.
- Ses imorron typ. sa jag till Georg och Gustav.
- Aa, herrå. sa dom.
- Hejdå. sa vi och gick hem.

När vi kom hem så gick Bill upp till sitt rum och jag gick till köket för att kolla om de snart va mat. Va feett hungrig.

- När ska vi äta? sa jag till mamma.
- Jag och Gordon har redan ätit så ni kan väl gå ut och äta eller något? sa hon.
- Okej. Ska gå upp och kolla hure går för Bill. sa jag.
- Vadårå? sa hon.
- Han och Angelika bråka imorse typ. sa jag.
- Aha, hoppas de löser sej då. sa hon.
- Jupp. sa jag och gick upp till dom.

Jag gick in i Bills rum och dom satt på sängen och snacka.

- Tjena, ska ni med ut och käka? Morsan och Gordon haderedan ätit så vi kan äta ute. sa jag.
- Mm.. Visst, kommer snart. sa Bill.
- Okej. sa jag och gick ut.


Bill's perspektiv:

Efter att Tom hade gått ut ur mitt rum så blev de tyst en liten stund.

- Få se på din arm. sa jag.
- Va? Nej. sa hon.
- Jo. Jag vill se om du har gjort något mer! sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Du har gjort de eller hur? sa jag.
- Uh.. Nej.. sa hon och kolla bort.
- Jag ska inte göra slut med dej, och jag ska inte bli så arg heller. Visa bara. sa jag.
- Okej då.. suckde hon och sträckte fram armarna och tog bort armbandanden och plåsterna.

Jag satt och kollade på hennes armar länge och kunde inte fatta varför hon gör så mot sej själv. Hennes handleder va fan nästan sönder skärda.

- Varför? sa jag och såg henne i ögonen.
- För att jag hatar mitt liv. sa hon och börja gråta.
- Gråt inte.. sa jag lågt och krama henne länge.
- Är du arg på mej? snyfta hon.
- Nej. sa jag och kysste henne.

- Är du säker? sa hon.
- Ja? Varför skulle jag annars kyssa dej? sa jag.
- Juste.. Haha. sa hon.
- Men jag gillar inte att du skär dej. sa jag allvarligt.
- Förlåt.. Jag kan inte hjälpa de.. sa hon lågt.
- Försök iallafall sluta? sa jag.
- Okej.. sa hon.
- Bra. Ska vi dra eller? sa jag.
- Mm.. mumlade hon och vi gick ner till Tom som satt med mamma och Gordon i köket.

- Ska vi dra eller? sa jag till Tom.
- Ehh.. Aa. sa han.

Vi sa hejdå till mamma och Gordon och sen gick vi till en resturang i närheten.

*Efter middan*

Vi gick hem och jag och Angelika gick in på mitt rum.

- Vad sa vi göra? sa hon.
- Venne. sa jag.  
- Typ chilla eller? sa hon.
- Mmm.. typ.. mumlade jag och la mej på sängen.

- Är du trött eller? sa hon.
- Ganska. sa jag.
- Okeej. sa hon och hämta sin data och satte sej vid mej.
- Vad ska du göra? sa jag och la mej på sidan så jag såg lite av vad hon gjorde.
- Ska radera bilder som jag borde ha raderat för typ ett år sen nästan. sa hon.
- Vaaadåå för bilder? sa jag.
- Bilder bara. sa hon.
- Okej.. sa jag.

Jag låg och kolla på vad de va för bilder och hon öppna en mapp där de fanns överdrivet många bilder på hon och Hampus. Hon radera en efter en.

- Fina bilder. Verkligen. sa jag ironiskt.
- Usch nej. Fattar inte varför jag raderade dom för länge sen. sa hon och kolla äcklat på bilderna.

- Inte jag heller.. Han är fucking störd. sa jag.
- Jag vet. sa hon.

Hon fortsatte radera massa bilder och efter någon minut va hon klar.

- Överdrivet många bilder. sa jag.
- Mm.. Vet. sa hon.

- Att du ens kunde vara tillsammans med han. sa jag.
- Men han va typ snäll då.. Nu är han fan cp. sa hon.

- Har han inte alltid varit cp? sa jag och flina lite.
- Hahaha neej! sa hon och skratta lite.
- Nehe.. Trodde de. sa jag.
- Men han blev helt sär när jag gjorde slut med han och allt. Shit han fick typ damp då. sa hon.

- Hur mycket damp? sa jag.
- Asså han blev typ helt galen.. Han ändra sin personlighet och sitt utseende totlat! sa hon.
- Ofta? sa jag.
- Jao.. Sen har han misshandlat mej en gång också, fast då va vi fortfarande tillsammans.. sa hon.
- VAA?!! skrek jag.

- Mmm.. mumlade hon.
- Vafan gjorde han när han misshandla dej?! sa jag oroligt.
- Typ slog mej och kasta saker på mej och typ lite allt möjligt.. sa hon lågt.
- Va?!! Fick du åka till sjukhus eller något?! sa jag.
- Ja.. Jag va där några dagar sen fick jag inte gå ut på fett länge. sa hon.
- För att..? sa jag.
- För att han inte skulle kunna göra något mer.. Sen blev han polisanmäld och eftersom han inte kunde åka in i fängelse gjorde hans föräldrar de eller något. Sen bodde han på något hem.. sa hon.
- Hur kunde han göra så mot dej?! sa jag och krama henne.

- Jag vet inte... Och de skumma är att jag förlät han efter de.. sa hon lågt.
- Hur fan kan du göra de?! sa jag förvånat.
- Jag vet inte.. Asså han förtjänade inte att bli förlåten för de.. sa hon.
- Verkligen inte asså!! sa jag.

- Mmm.. mumlade hon.
- Du vet att jag aldrig skulle göra så va? sa jag och såg henne i ögonen.
- Ja. sa hon och kysste mej.

- Bra. sa jag och log.
- Vad skulle du göra om jag gjorde slut med dej för Hampus? Inte för att de kommer hända men aja. sa hon.

- Asså jag vet inte vad jag skulle gjort.. Typ tycka att du var dum i huvudet. Och så skulle jag nog börjat gråta. sa jag.
- Yeah, skulle också tycka jag va dum i huvet. Jag menar, jag har min chans att va tillsammans med en kille som jag har velat vara tillsammans med i typ 2 år. Skulle vara helt cp om jag hade gjort så. sa hon.

- De är ganska skumt att vara tillsammans med ett fan.. sa jag.
- Varför? sa hon.
- För att du typ vet allt om mej och så.. sa jag.
- Vad är de för fel med de? sa hon.
- Inget.. Men de är skumt. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Sen äre inte så smart heller ibland.. För man vet ju aldrig om man blir utnyttjad.. sa jag.

- Jag skulle aldrig kunna utnyttja dej! sa hon allvarligt.
- Jag vet att jag kan lita på dej och att du aldrig skulle göra de. sa jag och krama henne länge.
- Bra. sa hon.

- Aa. Kan vi sova nu? sa jag.
- Haha visst. sa hon.

Vi tog bort vårat smink och bytte om osv. Och sen gick vi och la oss.

---

kommentera :3