KaulitzNoveller

En stund senare så ringde min mobil och jag tog upp den ur fickan och svara.

- Hallå? sa jag.
- Heej Tom. sa Emma-Lee.
- Hej. sa jag.
- Hur äre? sa hon.
- Bra, själv? sa jag.
- Sådär.. sa hon lågt.
- Vadåra? sa jag.
- Saknar dej.. sa hon.
- Saknar dej också. sa jag.
- Jag vill fan komma till dej nu.. sa hon.
- Detsamma. sa jag.
- Ska jag fråga mina föräldrar om jag får ta ledigt från skolan en vecka och åka till dej? sa hon.
- Jaaa!! sa jag.
- Haha okeej. Kan göra de när jag kommer hem. sa hon.
- Vart är du då? sa jag.
- I skolan, tönt. sa hon och skratta.
- Haha, ahaaa. sa jag och skratta lite.
- Vafan trodde du jag va liksom? sa hon och skratta lite.
- Hos Hampus. sa jag lite irriterat.
- Oh.. Ska typ vara med han sen... sa hon lågt.
- Wow, va ovanligt. sa jag surt.
- Tom, säg inte att du tror jag tar han före dej. Jag är med han för att du inte är här. sa hon.
- Aa, Camilla va med han när jag va på tour, hon sa nästan exakt samma sak. sa jag.
- Varför va hon med han? sa hon.
- Dom va typ tillsammans för att hon ville va med någon eftersom jag inte va där. sa jag irriterat.
- Asså Tom, tro inte att jag är eller kommer vara otrogen mot dej med Hampus! Eller någon annan! sa hon.

- Lova? sa jag.
- Jag lovar!! sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Men jag snackar med mina föräldrar sen när jag kommer hem, måste dra nu. Ska ha något jävla matte prov. sa hon.
- Okeej, ring sen när du har snackat med dom! sa jag.
- Jadå. Hejdå, älskar dej. sa hon.
- Älskar dej också. sa jag och vi la på.

Efter att vi hade lagt på så gick jag in i köket. Där satt Bill och åt sin frukost.

- När ska vi dra till studion sen då? sa jag.
- Venne. sa han.
- Okej... sa jag.
- När vill du gå? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Okeej. Men vi kan väl dra om typ 2 timmar. Pallar inte just nu. sa han.
- Aaa. sa jag.

Jag gick till mitt rum och la mej på sängen och fösökte somna.

*2 timmar senare*

- Tom!! skrek Bill.
- Vad?! sa jag och satt mej hastigt upp i sängen.
- Vi ska till studion nu. sa han.
- Juste.. Du kan gå ner så kommer jag snart. sa jag.
- Okej. sa han och gick ut.

Jag gick upp ur sängen mej gick och la mej igen. Orkade inte ens stå. Efter en stund så somna jag..

*en halvtimme senare*

- TOM!!! skrek Bill.
- Vaaa?! sa jag och öppna ögonen.
- Du fucking somna om. sa han.
- Ojj... Sorry. Orkade inte stå så la mej ner igen och somna om typ.. sa jag.
- Kom bara! sa han och drog upp mej ur sängen.

- Jag vill sova Bill!! sa jag.
- Vi måste ju gå!!! skrek han.
- Oha, chilla.. sa jag.
- Kom nu! sa han och drog med mej ner till hallen.
- Neeeeeeej!! Min säng börjar typ grina om jag inte går och lägger mej igen. sa jag.
- Wtf? sa han.
- Inget, men jag vill sooovaaa! sa jag.
- Nej. Måste jag så tar jag på dej dina skor och drar dej till studion. sa han.
- Lycka till. sa jag och satte mej på golvet.

- Fan va barnslig du är!! skrek han och försökte sätta på mej mina skor.
- Hahahahaha, näää men lat och trött. sa jag och flina.
- Tom seriöst! Vi måste dra till studion!!! skrek han irriterat.
- Bill skrik inte!! ropade mamma.
- Men jag får damp på Tom!! ropade han irriterat.
- Vad är de nu då? suckade hon och kom ut till oss.
- Vi skulle ha dragit till studion för länge sen och nu måste jag sätta på han hans skor och dra han dit. sa han surt.
- Tom, sätt på dej skorna och gå bara. sa hon.
- Meeeeh!! Han sa att han skulle göra de om han måste. sa jag och skratta lite.
- Sluta va så jävla barnslig!! skrek han och försökte få på mej skorna igen.

- Asså låt mina fötter va!! sa jag och knuffa bort han med fötterna.
- Tom!! Ta på dej skorna nu! sa mamma irriterat.
- Asså varför ska alla fucking få damp på mej och hata mej?! sa jag och luta mej mot väggen och kolla ner i golvet.
- Ingen hatar dej? sa Bill.
- Jo, alla gör fan de! sa jag surt.
- Inte jag? sa han.
- Men jag skiter i dej. sa jag irriterat.
- Asså du håller på bara för att du vill sova fan! sa han irriterat.
- Jaa?! sa jag.
- Ta på dej skorna bara!! sa han surt.

- Okej då. suckade jag irriterat, tog på mej skona och reste mej upp.
- Kan vi gå nu? sa han.
- Jaja. sa jag och gick till dörren.
- Hejdå. sa Bill och sen gick vi till studion.

När vi kom fram så var redan Georg och Gustav där.

- Varför är ni så sena? sa Gerog.
- För att Tom va så fucking barnslig och vägrade ta på sej skorna. sa Bill irriterat.
- Du sa att du skulle sätta på mej dom. Skyll dej själv. sa jag.
- För att du inte fucking gjorde de själv!! sa han.
- Jag gjorde de ju sen? sa jag.
- Skit samma!! sa Georg.

- Han är så fucking barnslig. sa Bill irriterat.
- Nej, de är fan du som äre. sa jag surt.
- De va inte jag som vägrade ta på mej skorna. sa han drygt.
- Okej jag erkänner, jag är lat. Nöjd nu?! sa jag irriterat.
- Erkänn att du är barnslig också. sa han.
- Okej jag är lite barnslig också. Nöjd nu då?! sa jag surt.
- Jupp. sa han och flina.

- Ta dej. sa jag drygt innan jag gick och hämtade min gitarr.
- Göre själv. sa han och börja sjunga.
- Du sjunger så här fult. sa jag och skratta.
- Käften. sa han surt.
- Inget bråk! sa Georg.
- Jag sjunger fan bättre än dej. sa jag.
- Nej?! sa Bill.
- Hur vet du?! sa jag.
- För att du sjunger i duschen kanske? sa han och flina.
- Uh.. Nej. sa jag.
- Joo! sa han och skratta.
- Jag sjunger bra iallafall. sa jag.
- Ja, jag vet. Men jag är bättre. sa han.

- Nej de är du inte. sa jag.
- Men då kan väl du ta över mitt jobb?! sa han lite irriterat.
- Klart jag kan. sa jag.
- Amen gör de då! sa han surt och gick ut.
- Bra gjort Tom. sa Georg irriterat och gick efter Bill.

Gustav's perspektiv:

- Måste ni alltid bråka? sa jag.
- Typ. sa Tom.
- Asså varför? sa jag.
- För att han är så himla störd? sa han och skratta lite.
- Nej de är han inte? sa jag.
- Jooo..? sa han.
- Nej? sa jag.
- Äh, vad vet du. sa han.
- Mer än dej. sa jag.
- Nope. sa han.

- Orkar inte ens argumentera med dej. sa jag irriterat.
- K. sa han.

Han höll på och spela på sin mobil och jag gick och satte mej vid mina trummor. Efter en stund så kom Georg och Bill in.

- Nämen kolla vem som är tillbaka. sa Tom och flina.
- Tom håll käften! Snacka inte med han. Ingen är på humör för fler bråk. sa Georg argt.
- Chilla vafan. sa han surt och fortsatte hålla på med sin mobil.

Alla andra började hålla på med olika saker och jag satte bara vid mina trummor och tänkte på Sandra.. Saknar henne så skjukt mycket..

- Vad är de Gustav? sa Georg.
- Va? sa jag och kolla på han.
- Du ser ju skit ledsen ut? sa han.
- Uh.. De är inget.. sa jag.

- Jo säg? sa han.
- Jag saknar henne.. sa jag lågt.
- Fortfarande? sa han förvånat.
- Ja?! sa jag.
- Gustav. sa Tom.
- Vad? sa jag.
- Jag kan ringa henne om du vill? sa han.
- Säkert?! sa jag glatt.
- Haha, ja? sa han.
- Men hon kommer ändå inte vilja snacka med mej något mer.. sa jag ledset och kolla ner på trummorna.
- Såklart hon vill? sa Bill.
- Nej.. sa jag.
- Hon MÅSTE ge dej en till chans, annars dödar jag henne eller något fan! sa Tom.

- Oha chilla! sa jag.
- Förlåt men asså du förtjänar en till chans. Du gjorde ju henne inget? Asså hon blev ju bara typ sur.. sa han.
- Aa.. sa jag.
- Men jag ringer henne och sätter på högtalare? sa han.
- Gör de. sa jag.

Han ringde henne och satte på högtalare och efter en stund så svara hon.

- Heej Tom. sa hon.
- Tja. sa han.
- Hur äre? sa hon.
- Bara bra. Själv då? sa han.
- De är bra. sa hon.
- Okeej. Asså kan inte du ge Gustav en till chans? Han förtjänar en. sa han.
- Nej.. Eller asså jag vet inte.. sa hon.
- Men om du inte vet så kan du ju komma hit och så får vi se hur de blir? sa han.
- Jag vet inte... sa hon.
- För hans skull? sa han.
- Jag venne. sa hon.
- Snälla? sa han.

- Asså jag vet inte. sa hon.
- För min skull då? sa han.
- Venne. sa hon.
- Kom igen? sa han.
- Okej då. suckade hon.
- Så du kommer?! sa han.
- Jaa. sa hon.
- Omg tack! Du kommer inte att ångra de! sa han.
- Hur vet du de? sa hon.
- Jag vet de bara! sa han.
- Okeeej? sa hon.
- Aamen herrå. sa jag.
- Heejdå. sa hon och dom la på.

- Hon kommer inte ge mej någon chans.. sa jag.
- Jodå! sa Tom och Bill.

- Nej? Och hon kommer ju för din skull Tom... sa jag.
- Men hon kommer ju för din också? sa han.
- Nej, hon kommer för din skull.. sa jag lågt och börja gråta.

- Gustav, jag lovar att hon inte bara kommer för min skull. Hon sa väl bara så för att jag inte skulle inse att hon fortfarande gillar dej eller något. sa han.

- Visst, vi säger väl så. snyftade jag.
- Varför tror du hon skulle komma om hon inte ville träffa dej och typ.. snacka om de och bli sams igen? sa Bill och gick och satte sej brevid mej.
- Hon kommer ändå aldrig vilja bli tillsammans med mej igen.. sa jag.
- Jo? Varför skulle hon inte vilja de? sa Georg.
- Har ni inte fattat de själva än? snyfta jag.

- Nej? Va är de vi inte har fattat? sa Bill.
- Att hon aldrig kommer vilja ha tillbaks mej? sa jag.
- Varför kommer hon inte vilja de? sa han.
- För att hon har sagt flera gånger att jag inte får någon mer chans! sa jag.

- Och? Hon kanske har ändrat sej.. sa han.
- Får väl hoppas på de.. sa jag.

*Några timmar senare*

De började bli ganska sent och alla gick hem.