KaulitzNoveller

- Kan fan inte fatta att du är här. sa han.
- Inte jag heller. sa jag och krama han länge.

Efter de så tog han mina väskor och vi gick in med dom till hans rum.

- Fan vad jag älskar dej Tom. sa jag.
- Jag älskar dej mer. sa han och kysste mej.
- Naaw. sa jag och log.
- Så.. Vad vill du göra? sa han.
- Jag måste plugga.. sa jag.
- Va?! sa han.
- Jaa.. Men om jag pluggar idag så behöver jag inte göra de på hela veckan. sa jag och log.
- Okej bra. sa han och kysste mej på kinden.

Jag tog upp min matte bok ur min handväska och satte mej vid hans skrivbord och började jobba med matten. Efter en stund så tog Tom av sej sin tröja.

- Ehh.. Vad gör du? sa jag.
- Va? Vadå? sa han.
- Haha, varför tog du av dej din tröja? sa jag.
- Aha. Jag är varm. sa han.
- Sääkert. sa jag och flina.
- Men fuck u. sa han och log.

*45 min senare*

Jag satt fortfarande och jobbade medans Tom låg på sängen och var uttråkad.

- Är du inte klar snart? klagade han.
- Snart.. sa jag.
- Skynda! sa han.
- Äh, jag skiter i de här så länge. sa jag och reste mej upp.
- Äntligen! sa han.
- Haha, vad vill du göra då? sa jag och log.
- Venne.. sa han och då började hans mobil ringa.
- Vänta, ska bara svara. sa han.

Han tog upp mobilen ur fickan och svarade. Han snackade i ungefär 5 min innan han la på.

- Vem va de? sa jag.
- Sandra. sa han och satte på sej sin tröja.
- Och vad snacka ni om då? sa jag.
- Asså hon är här. sa han.
- Aha.. sa jag.
- Kom. sa han och drog med mej ut ur rummet.

Vi gick ner till hallen och exakt då så ringde Sandra på dörren och Tom öppnade.

- Heej. sa hon och krama han.
- Tja. sa han och log mot henne.
- Brukade inte ni va typ värsta fienderna? sa jag.
- Inte längre. sa Sandra.
- Okeej.. sa jag.
- Uhm.. Ska jag ringa Gustav eller? sa han till henne.
- Visst. sa hon.

Han tog upp mobilen och ringde Gustav och sa att han skulle komma hit osv. Efter några minuter la dom på.

- Tycker ni att jag ska ge han en till chans? sa hon.
- Jaa! sa jag och Tom.

- Funderar på att göra de.. sa hon.
- Yeeeeees!! skrek Tom.
- Vad? sa hon.
- Omg han kommer bli såhär jävla glad!!! sa han glatt.

- Haha okej. sa hon.

*En halvtimme senare*


Sandra's perspektiv:

De ringde på dörren och Tom gick och öppnade och Gustav kom in och han blev helt stumm när han såg mej.

- Uhm.. Kan vi få vara ensamma? sa jag.
- Visst. sa Tom och han och Emma-Lee gick.
- Så.. De är roligt att se dej igen. sa jag försiktigt.

- Aa. sa han.
- Vill du göra något eller ska vi bara snacka eller? sa jag.
- Jag måste iallafall göra något som jag borde gjort för länge sen. sa han och kysste mej länge.
- Wow.. sa jag och bet mej lite löst i underläppen.
- Förlåt för att jag inte gjorde de förut.. sa han lågt och kolla ner i golvet.
- De är okej Gustav.. Vet du vad? sa jag och log lite.
- Vad? sa han.
- Du får en sista chans. sa jag och kysste han länge.

- YEEES!! sa han glatt.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med. sa han och krama mej hårt.

- Varför ville du börja om på nytt? sa han.
- Uhm.. Asså jag mådde bara dåligt av att tänka på allt som hade hänt och så.. sa jag.
- Aha... Men hur blir de nu om du ska tillbaks till Sverige snart? sa han.
- Jag vet inte... sa jag lågt.
- Kan inte du också ta ledigt från skolan som Angelika? Snälla. sa han.
- Jag vet inte om jag får.. sa jag.
- Snälla? sa jag.
- Kan väl fråga. sa jag.
- Taack! sa han och krama mej.
- Men... Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne. Vad som helst går bra. sa han och log.
- Du är så gullig när du ler. sa jag.
- Haha inte som du. sa han.
- Aw, men ska vi typ gå till Tom och Emma-Lee eller något? sa jag.
- Okej, visst. sa han.

Vi gick till vardagsrummet och där satt Tom, Emma-Lee, Bill och Angelika.

- Tjena. sa Bill och Tom.
- Tja. sa Gustav.
- Heej. sa jag och log.
- OMG SANDRA!!! skrek Angelika och sprang och krama mej.
- Omg Angelika, jag har saknat dej! sa jag.
- Vafan troru inte jag har gjort?! sa hon.

- Haha men jag är här nu. sa jag och log.
- Yeaah. Fest hela natten. Nää skoja bara. Men hur länge stannar du?? sa hon.
- Jag vet inte.. Så länge som möjligt. sa jag.
- Bra! sa hon. 

Vi satte oss och snacka ett tag och sen skulle killarna till studion.

- Ska ni med eller vill ni stanna? sa Tom.
- Jag vill med. sa Emma-Lee.

- Jag också. sa jag och Angelika.
- Okeej, kom då. sa han.

Vi gick ut i hallen och tog på oss skorna och sen gick vi till deras studio. När vi kom fram så satte jag, Angelika och Emma-Lee oss i en soffa och killarna började göra sitt jobb.

- Georg, du är typ forever alone. sa Tom och skratta lite.
- Vadå då? sa Georg.
- Du har ingen flickvän. sa han.
- Men käften. Jag behöver ingen.. sa Georg.
- Lol jooo! Saknar inte du hon... Vad hette hon? sa han.
- Sara? sa Gustav.
- Nej.. sa han.
- Emilie? sa Bill.
- Aaaa juste! Saknar inte du Emilie?? sa han.
- Njae... Kanske liiite. sa Georg.
- Georg är käääär. sa han och Bill.
- Är jag inte alls. sa Georg.
- Är du visst! sa Bill.
- Nej.. sa han.
- Joo! sa Gustav och flina.
- Men neej. sa han.
- Hahahah jooo! Kommer du ihåg hur ledsen du blev när hon gjorde slut med dej? Omg och du saknar henne fortfarande. Shit ni gjorde slut för nästan ett år sen! sa Tom.
- Men låt mej va. sa han.

- Varför skulle vi? sa Bill och flina.
- För att. sa han.
- Blev du sur nu gumman? sa Tom och garva ihjäl sej.
- Men kääääfteeen Tom!! Jag är ingen tjej. sa han.
- Hahahahahahahhaha!! skratta Tom och Bill.

- Shit.. sa han.
- Men om du nu saknar Emilie, snacka med henne om en till chans? Jag, Tom och Bill har lyckats fixa en, så varför gör inte du de? sa Gustav.
- För att jag inte saknar henne så mycket. sa han.
- Näää jag vet. Du vill hellre ha mej. sa Tom och flina.
- Tom! sa Emma-Lee.
- Vad? Han vill ju de. sa han.
- Jupp, men han får inte dej. sa hon och flina.
- Nej jag vet. Upptagen Georg sorry. sa han.
- Asså wtf? Jag vill inte ha dej? sa Georg.
- Såklart du vill. Alla vill ju ha mej. sa han.
- Nej? Säg några då. sa Georg.
- Alla våra fans, Emma-Lee, Sandra och typ alla. sa han.
- Jag vill inte ha dej?! sa jag förvånat.
- Är du säker på de? sa han och flina.
- Ja? sa jag.
- Du ville iallafall de förut. sa han.
- Va..? sa Gustav.
- Vaaa? sa jag.
- Jaaa? På klubben. sa han.
- Hahahah omg jag va full Tom! skratta jag.
- Okej, men innan också. Asså innan ni hade blivit tillsammans första gången. sa han.
- Då ja. Nya tider nu du vet. sa jag och flina.

- Så de va han du gilla mer än mej? sa Gustav.
- Uh.. Typ.. sa jag.
- Jag sa ju att alla vill ha mej? sa Tom.
- Håll käften Tom. sa Gustav surt.
- Asså Gustav de va fan för länge sen! sa jag.
- Spela roll. sa han surt och gick och satte sej vid sina trummor en bit bort.
- Seröst? De va så här länge sen! sa jag och satte mej brevid han.
- Och? Du gillar säkert fortfarande han.. sa han lågt.
- Va?! Omg neeej!! sa jag förvånat.
- Säkert? sa han.
- Jaa! Vill bara ha dej. sa jag och kysste han.

- Jag vill bara ha dej också. sa han och krama mej.
- Aww. sa Angelika och Emma-Lee.
- Haha vad? sa jag.
- Ni är så söta tillsammans! sa dom.

- Haha okeej. sa jag.
- Iallafall.... Ska vi jobba eller inte? sa Georg.
- Typ. De va väl de vi kom hit för? sa Gustav och då kom David.

- Tja, hur går de? sa David.
- Uh... sa Tom.
- Vi har typ inte börjat än.. sa Bill.
- För att..? sa David.
- Vi har typ snackat lite.. sa Georg.
- Men sluta snacka då och börja jobba! sa han.
- Okej.. sa Gustav.
- Bra! sa han och gick.
- Damp..? sa Tom.
- Kunde ha varit värre. sa Bill.
- Yup. sa Georg och Gustav.

Dom börja jobba och jag, Emma-Lee och Angelika satt mest och snacka och höll på med våra mobiler.


Angelika's perspektiv:

*Några timmar senare*

Ingen av killarna orkade jobba mer så alla gick hem till sej och Sandra följde med Gustav hem. När vi kom ropade Simone att de va mat så alla gick in i köket och satte sej.

- Hann ni jobba något idag? sa Simone.
- Typ.. sa Tom och Bill.
- Okej, för David sa att ni inte hade gjort något när han snacka med er. sa hon.
- Mmm.. Vi snacka ganska länge när vi kom dit och jobba i några timmar sen. sa Bill.
- Okej, bra. sa hon.

- Mmm.. mumlade Tom och Bill.

*Efter middagen*

Tom och Emma-Lee gick till hans rum och jag och Bill gick till hans.

- Vad vill du göra? sa jag och log.
- Jag vet inte.. Haha. sa han.
- Som vanligt dåra? sa jag och skratta.
- Hahah aa typ. sa han.

- Vi kan ju göra något med Tom och Emma-Lee? sa jag.
- Okeej.. sa han.

Vi gick till dom och sen tyckte Tom att vi skulle gå ut och röka, så vi gick ut. Alla utan Emma-Lee började röka.

- Usch.. sa Emma-Lee.
- De är gott. sa jag.
- Sure.. sa hon.
- De är ju sant? sa Tom.
- Nej?? Och sen kommer du ju lukta rök. sa hon.
- De kommer du också. sa han och blåste ut rök på henne.
- Euuuuw!! Tom!! sa hon irriterat.
- Du dog precis inte. sa han och flina.
- Nästan. sa hon surt.
- Då kommer du ju dö sen, för du kommer ju att kyssa mej senare. sa han.
- Vem har sagt de? sa hon.
- Jag. sa han och flina.

- Inte om de smakar rök. sa hon drygt.
- Va inte så dryg. sa han och kysste henne.
- Euuuuuuw!! sa hon äcklat.
- Vare verkligen så illa? sa han.

- Nää, jag gillar ju att säga euw för ingen anledning. sa hon drygt.
- Men va inte så dryyyyyyg!! sa han.
- Jag slutar vara dryg och du slutar att röka. sa hon surt.
- Visst. sa han och och släckte ciggen och slängde iväg den.
- Nöjd? sa han sen.
- Yup. sa hon.
- Bra. sa han.

- Ska du sluta för alltid? sa jag.
- Omg vafan troru? Såklart jag inte ska. sa han.
- Okeej. sa jag.

Vi stog och snacka lite tills jag och Bill hade rökt klart och sen gick alla in.

- Shit! sa Tom.
- Vad? sa jag.
- Jag och Bill får ju inte röka av mamma och Gordon. sa han.
- Juste.. Hade fan glömt bort de. sa Bill.
- Uh... Spring upp på rummen! sa han.
- Äru dum eller? Dom kommer se oss och vill att vi kommer ner och snackar med dom eller något! sa Bill.
- Okej men vi går tillbaks ut då! sa han.
- Okej. sa vi och precis när Bill öppna dörren kom Simone och Gordon ut till oss.

- Vart är ni påväg? sa Gordon.
- Eh... Ut? sa Tom.
- Okej, och varför lukar ni rök? sa Simone.
- Uh... sa Bill.
- Vi eh... Dom... Asså.... Ehh.. sa Tom.

- Vad har ni gjort? sa hon allvarligt.
- Uhm.. Inget? sa Tom och Bill.
- Ljug inte! sa hon.
- Vi rökte.. sa Bill lågt och kollade ner i golvet.
- Fan vad smart du är som säger också! sa Tom och slog han på axeln.
- Han sa iallafall sanningen Tom. sa hon.
- Förlåt då. sa han surt.
- De är inte bra för er! Och speciellt inte för dej Bill, din röst kan bli helt förstörd! sa hon.
- Jag vet.. sa Bill lågt.
- Ni får lova att aldrig göra om de! sa hon allvarligt.
- Jadå. suckade Tom och Bill.
- Bra. sa hon och hon och Gordon gick tillbaks till vardagsrummet.
- Varför sa du?!! sa Tom surt.
- Varför skulle han inte ha sagt liksom?! sa jag.
- För att då behövde inte vi ha blivit busted! sa han.
- Nej verkligen inte, du vet vi hade ju världens bästa anledning för att komma undan. sa Bill drygt till Tom.
- Jaa? Vi kunde ju bara ha sagt att vi träffa några kompisar som rökte eller något! sa han.
- Och de skulle dom ju trott på? sa Bill.
- Jaaaaa! sa han.
- Eller hur. Dom är inte så korkade. sa Bill.
- Nej men du verkar fan vara de. sa han irriterat.
- Vafan? sa Bill.
- Du var fan en olycka. sa han surt.
- Tack så jävla mycket! sa Bill drygt och slog Tom hårt i ansiktet.
- Bill sluta!! sa jag.
- MAMMA!!! skrek Tom.
- Vad är de? ropade hon.
- Bill fucking slåg mej i ansiktet!! skrek han.
- Ditt eget fucking fel!! skrek Bill och slog han igen så han ramla.
- Bill lägg ner!! sa jag och tog hans händer.
- Tom hur gick de? sa Emma-Lee och satte sej brevid han.
- Bill varför slår du han?! sa Simone.
- Han säger att jag va en fucking olycka hela tiden!! sa han och börja gråta.
- Jävla mes. Fattar du inte att jag inte mena de på riktigt?! sa Tom surt och sparka han på benet.
- Tom börja inte du med! sa hon.
- Men han är ju så fucking störd. sa han surt.
- Du säger inte så om din bror! sa hon.
- Han börja! sa han.
- Nej eftersom de va du som sa att han var en olycka va de faktiskt du. sa hon.
- Juste Tom. De va du som börja. sa Bill.
- Bill de va onödigt att slå han för att han sa så. sa jag.
- Men vafan? Han säger så hela tiden! sa han.
- Jag vet. Men lyssna inte på han då! Han kan ju inte veta om du va de eller inte iallafall. sa jag.
- Jo de kan jag. sa Tom argt och reste sej upp och drog med sej Emma-Lee upp på hans rum.
- Håll käften!!! skrek Bill.
- Bill du va ingen olycka, okej? sa Simone.
- Mm.. mumlade han och börja gråta igen.
- Bill gråt inte. sa jag och krama han.
- De är svårt när Tom säger så.. snyfta han och krama tillbaks.
- Jag förstår de. sa jag.
- Jag går och säger till Tom att sluta säga så. sa Simone och gick.

---

Kooooommentera :ooo