KaulitzNoveller

1. Steffie 2. Emmy 3. Emmy 4. Tom och Bill 5. Steffie


Tom's perspektiv:

Steffie kom ut med Emmy och efter några sekunder släpper hon Emmy och springer fram till mig. Det var jag verkligen inte berädd på. Och inte att hon skulle krama mig heller. Men jag kramade tillbaks och sen släppte vi varandra.

Emmy och Bill stog nu också och kramade varandra och man kunde höra låga snyftningar. Jag kunde nästan gissa på att det var Emmy. Men Steffie verkade också höra det och gick fram till dom. Emmy släppte Bill och man kunde nu klart och tydligt se att hon grät. Men varför? Steffie kramade om henne och dom stog där ett tag. När dom släppte varandra så gick jag också fram till dom.

- Vad är det? Frågade Steffie och kollade lidande på henne.
- Jossie mezzade mig.. Svarade hon lågt.
- VAD SKREV HON!? Skrek Steffie. Emmy tog upp sin mobil och läste smset högt.
- '' asså din jävla subba, varför lyssnar på inte på mig? Du och din jävla syster ska lämna Bill och Tom ifred! Fattar ni det eller!? Vi vet att ni inte är släckt överhuvvetaget! Så ni kan sluta snacka! Lämna dom ifred! Jävla fitthora! ''. Sa hon, Steffie stog bara med munnen öppen och stirrade på henne. Bill gick fram till Emmy och kramade om henne.
- Lyssna inte på henne. Hon är varken värd din eller Steffie's uppmärksamhet. Sen fick vi veta idag att vi inte va styvsyskon.. Eller hur? Sa han och kollade henne i ögonen. Hon nickade bara och sen fick Steffie lite damp.
- JAG SVÄR! NÄSTA FUCKING GÅNG JAG SER DEN DÄR JÄVLA FITTAN JAG SKA SPARA SÖNDER HUVVET PÅ HENNE!!! Skrek hon
- Lugna ner dig Steffie. Sa jag och kollade på henne
- VARFÖR TOM!? VARFÖR?! Skrek hon
- För att du inte behöver lyssna på henne. Hon är inte värd er. Skit bara i henne. Sa jag
- Förlåt.. Sa hon lågt och gick fram och kramade mig igen.
- Du behöver inte säga förlåt för nåt.. Sa jag och kramade tillbaks.

Några minuter senare ropade Emmy på nån Jenny. Och efter några sekunder kom en tjej med långt blont hår, lagom mycket smink och ganska normal lång ut. ''Hon va ju faktiskt snygg'', tänkte jag. Steffie sa att dom kunde hjälpa till med att ha lite kontroll över allt och alla.

- Vänta, vänta vaaaa? Sa jag och Bill samtidigt
- Hahaha, vi jobbar här! Sa Emmy och kollade på oss samtidigt som hon och Steffie garva,
- Men vaaaa? Sen när då?! Sa Bill och kollade på henne
- Hahaha sen vi fick sparken från caféet! Sa Steffie,.
- Men åååh! Sa jag och kollade på henne
- HAHAHAHAHAHAHAH! Skrattade dom.


Emily's perspektiv:

* 2 dagar innan julafton *

Jag vaknade av min alarm. Klockan var halv 9 och jag och Steffie skulle till stan och köpa julklappar och bara vara vi 2 idag. Det var länge sen vi var ute och shoppade och var ute och hade allmänt kul en hel dag. Liksom utan kompisar, utan Bill och Tom och allt annat. Bara vi 2. Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg sist bara vi 2 var ute tillsammans.. Men det var länge sen i alla fall.

Jag vaknade ut mina tankar och gick in i duschen. När jag var klar gick jag ut och gick in i min walk-in-closet och tog ut ett par ljusblå slitna tajta jeans, ett vitt linne och en adidas kofta. Jag gick sen in i badrummet igen och sminkade mig med mascara, kajal, eyeliner och läppglans. Jag satte sen upp mitt blonda hår i en bulle. Jag färgade det igår.

När jag var klar gick jag ner till köket. Jag och Steffie hade blivit sams med Gordon och bodde fortfarade hos dom. Jag och Steffie hade sagt att vi ville hitta ett hus som vi skulle bo i tillsammans här i tyskland. Men vi hade inte hittat något än. Jag och Bill har förresten blivit tillsammans! Och Steffie och Tom med! Jag är så himla glad för deras skull! Dom passar så bra tillsammans!

När jag kom in i köket satt Bill och Tom där och såg sjukt trötta ut. Jag gick fram till Bill och kysste honom på kinden. Han kollade upp på mig med trötta ögon och log.

- Gomorron! Sa jag och log mot dom, jag gick också och kramade Tom.
- Haha gomorron älskling. Sa Bill och kysste mig.
- Gomorron. Sa Tom och log.

Jag gick till kylen och öppnade. Jag tog fram smör och ost, sen tog jag colan också. Hahah jag är cola beroende! Jag tog också fram 2 mackor och precis när jag satte mig vid bordet kom Steffie in i rummet. Hon gick och kysste Tom och sen tog hon 2 mackor och ett glas att satte sig brevis mig.

- Fan Steffie kan du hämta ett glas till mig? Frågade jag och skratta lite
- Hahaha okay. Sa hon och gick och hämtade ett till mig.
- Taaack. Sa jag och log.

När klockan hade blivit 11 gick jag och Steffie ut i hallen och jag tog på mig mina bruna uggs, vita vinterjackan och min mössa som Steffie hade virkat åt mig. Och sen tog jag min väska och sen gick vi ut till bilen. När vi kom till köpcentret skulle vi först fixa julklappar till alla. Haha vi gör typ alltid allt i sista sekunden!

Vi gick in i en affär och kollade lite på killparfymer. Haha jag tänkte köpa en till Bill. Jag tog en puma partym och Steffie gjorde det samma. Vi gick och betalade och sen gick vi och letade andra julklappar.

3 timmar senare hade vi köpt julklappar till alla utom tillvarandra. Jag hade köpt pumaparfymen till Bill, ett fint halsband med äkta silver och diamanter till Simone, ett halsband till Gordon i äkta guld, ett djurben till Scotty och lite annat till andra. Nu var det bara att hitta något fint till Steffie.

Jag gick in på Forever 21 och hittade skit fina saker. Jag visste att jag inte skulle kunna nöja mig med en sak till henne så jag tog ett halsband med en silverbricka på som var tom. Jag frågade i kassan om dom skulle kunna rista in I Will Aways Remember You, My Sister <3 på brickan. Tjejen i kassan sa att hon skulle fixa det och tog med sig sen och jag fortsatte mitt letande efter julklappar till henne.


Steffany's perspektiv:

Jag och Emmy hade varit i köpcentret i flera timmar och var fortfarande inte klara. Jag gick just nu runt och letade efter julklappar till henne och hittade ett halsband i äkta silver och en bricka som var tom, jag frågade tjejen i kassan om hon kunde rista in I Will Always Remember You, My Sister <3 i brickan. Hon sa att hon skulle fixa det och gick iväg. Jag letade efter fler julklappar till henne. Jag hittade massa fina saker. Men efter några minuters letande hittade jag något som jag verkligen visste att hon ville ha.

* Flachback *

- OMFG ! Jag bara måste ha en sån! Sa Emmy och pekade på en stor sak med smink, smycken, hudsaker och massa hårgrejer.
- Jag kan lova dig en sak. Jag kommer köpa den till dig någon gång. När jag har mycket pengar, och hittar den kommer jag köpa den! Jag lovar. Hade jag svarat.
- Säkert? Fråhade hon och kollade på mig
- Ja, säkert! Sa jag och log.


*verkligheten*

Jag log för mig själv och tog saken och gick till kassan. jag betalade allt och gick sen med allt till bilen. Jag la in allt i baksätet för jag visste att Emmy skulle lägga sitt i bakluckan.  Jag satte mig sen i bilen och väntade på att Emmy skulle komma och efter ett tag kom hon.

- Heeeej! Sa jag och log
- Hahaha heeeej! Sa hon och besvarade mitt leende.
- Är du klar nu? Frågade jag
- Ja! Det är jag! Sa hon.
- Är du? Frågade hon sen
- Hahaha of caurse! Skrattade jag
- Braa! Då drar vi till donken tycker jag! Sa hon och blinka med ena ögat
- Hahaha bra idé! Sa jag och sen var vi påväg mot McDonalds.

Vi gick in och beställde. När vi hade ätit klart var klockan halv 6 och det var skit mörkt ute. Jag och Emmy hade bestämt att vi skulle åka och köpa massa godis, chips, cola och massa annat gott och kolla på massa skräckfilmer i hennes rum. Men Bill och Tom skulle få vara med nu.

När vi kom hem fick vi gå säkert 7 gånger fram och tillbaks. När jag hade tagit in alla mina saker på mitt rum satte jag mig och slog in alla i julklapspapper. När jag var klar 2 timmar senare gick jag och knackade på Emmy's dörr och frågade om hon var klar.

- Jaaa jag håller bara på att slå in en av Bill's presenter! Men du kan komma in! Skrek hon
- Okaay. Sa jag och öppnade dörren.
- Juste fan. Kan du gå ner och hämta allt godis och skit? Fråhade hon
- Aaah visst! Kommer snart. Sa jag och gick ner

Jag tog allt och sen gick jag upp. Den här gången satt Emmy vid datan och skulle starta Saw ochBill och Tom satt i Emmy's säng. Jag gick bort till sängen och la ner allt där sen satte jag mig i Toms knä. Han la sina armar om mig och jag lutade mig bakåt.

Emmy startade filmen och satte sig sen i Bills knä och lutade bak sitt huvud. Och Bill hade sina armar om henne. Aww, dom är så söta tillsammans..

---

såå kommentera!

- DET ÄR FAN BÄST FÖR DIG ATT DU DRIVER!!! Skrek jag.
- Nej, det gör jag inte.. Sa han tyst
- DRA ÅT HELVETE!!!!!! Skrek jag och sparka honom på benet och sprang ner till Steffie.


Steffany's perspektiv:

Efter att jag hade lyssat på vad Emmy skrek till Gordon så sprang jag iväg. Jag visste inte vart. Jag bara sprang. Fan jag pallar inte med all skit. Först dör mamma, jag får inte veta vem som är min riktiga pappa förns jag är 21 och mina så kallade ''vänner'' har förändrats som fan. Känns verkligen skit kul. Not.

Efter 15 minuter kom jag fram till resturangen. Jag gick in och så fort jag öppnade dörren blev allt tyst.

- Och vad har ni hållt på med då? Frågade jag
- Eeh.. ehh... Vi har... Eh... Lagat mat! Sa Linnea som höll i en stekpanna.
- Mm.. Jo visst. Lät inte som det när jag snacka med Jenny förut. Sa jag och kollade på alla.
- Hon ljuger! Vi har bara jobbat! Sa Camilla
- Jag hörde er i bakrunden och ni stog och skrek skitsnack om Jenny. Så håll käften! Och gör mig fan inte mer upprörd än vad jag är! OKEJ!? Sa jag och sa det sista lite högre.

Alla nickade och försvann sen och gjorde maten. Jag gick iväg till ett bord en bit bort och satte mig ner med händerna för ansiktet. Jag hatar att gråta när folk är på samma ställe som jag men jag kunde fan inte bry mig mindre just nu.

Några minuter senare hör jag hur dörren öppnas och in kommer inga mindre än Emmy, Tom och Bill. Perfekt.


Emily's perspektiv:

Jag, Tom och Bill hade letat efter Steffie i 1 och en halv timme nu, ingen hade hittat henne och Gordon hade sagt att vi inte skulle bry oss. Men fuck u. Aldrig att jag slutar bry mig om henne! Men vi gav upp. Vi skulle fan aldrig hitta henne.. Vart kunde hon vara!?

- Kom nu vi ska till resturangen! Ropade Gordon
- Jag åker inte utan Steffie! Sa jag
- Jo det gör du! Hoppa in i bilen nu! Skrek han åt mig. Fatta va lack man blir på honom.
- Du säger fan inte till mig vad jag ska eller inte ska göra!! Skrek jag tillbaks
- Hoppa in i blien nu för i helvete! Skrek han och drog fram knytnäven framför ansiktet på mig.
- Du vet att jag inte bryr mig om du smäller till mig vaa? För liksom jag kan ringa polisen! Sa jag och bitch-blicka honom.
- Tror du jag bryr mig om det eller?! Sa han.

Några sekunder senare kommer smällen mot ansiktet och en spark i magen sen blir allt svart..


*En timme senare*

När jag vaknade så fattade jag först inte vad som hade hänt. Så jag satte mig upp och allt blev snurrigt. Jag la mih ner igen och kunde säga att jag låg i en bil. Jag vände lite på huvudet och såg Bill som körde och Tom som satt brevid.

Jag försökte säga något men jag fick bara fram mummel. Inte ens jag hörde vad jag sa. Men Tom och Bill verkade höra mig i alla fall. Bill kollade på mig i backspegeln och Tom vände bakhuvudet.

- Hej. Viskade han och log lite osäkert
- Hej. Fick jag fram
- Hur mår du? Frågade han efter någon minut
- Helt okej. Kommer fan inte ihåg vad som hände men palla bry mig. Sa jag och blinka
- Hahah Gordon slog dig i ansiktet och sparkade dig i magen.. Sa han tyst
- Jävla bög. Sa jag för mig själv
- What!? JAG!? Sa han och hans ögon var stora som tefat.
- AHAHA neeej Gordon mupp! Sa jag och log mot honom.
- Ahaaaa..... Sa han
- Vart ska vi? Frågade jag sen
- Till resturangen. Mamma och idioten kommer sen. Sa Bill och lät irriterad, men varför vet jag inte..
- Vad är det Bill? Frågade jag
- Va? Nej, inget. Svarade han snabbt. Jag kollade på Tom och han kollade tillbaks och sen på Bill.
- Seriöst Bill.. Vad är det? Frågade han och kollade med en ledsen blick på honom.
- Jag har alltid tyckt att det har varit något skumt som handlade om Gordon, Emmy och Steffie.. Men jag fattade inte vad. Förns idag. Svarade han
- Okeey... Sa jag
- VÄNTA! Jag har fått ett bevis nu Bill!! Ropade Tom glatt
- Eh,. Vaa? Frågade jag förvirrat
- Jag har sagt till Bill att jag vet att han gillar dig och tänker på dig typ 24/7 och han sa: aah men bevisa det då! Och nu har jag ett bevis! Sa han och log med hela ansiktet
- Vääääääntaa lite nu va. Gillar du mig Bill? Frågade jag och kollade på honom
- Ehmm.. Eh.. Aah. Typ. Sa han tyst
- Aww! Sa jag och log mot honom


När vi var framme så gick jag ut ur bilen. Omg det kan inte vara sant. Skulle vi äta på samma resturang som jag och Steffie jobbade på? Oh no.

När vi gick in så kollade jag automatiskt bort mot ett bord i ett hörn i resturangen. Där satt Steffie. Hon kollade på mig med rödsprängda ögon och ställde sig sen upp och gick in i köket. Jag sa till Bill och Tom att jag snart skulle komma tillbaks. Jag gick in i köket och där var alla andra, Steffie och Jenny.

- Omg Steffie! Sa jag och gick mot henne
- Hej, Viskade hon
- Jag, Tom och Bill har letat överallt efter dig! Sa jag och kramade henne
- Förlåt.. Sa hon
- Men vad har hänt med dig!? Jag fattar att du har gråtit. Men ditt ansikte!? Sa hon
- Gordon slog mig i fejset och sparka mig i magen.. Sa jag
- Jävla bög. Sa hon
- HAHA jag sa samma sak! Och Tom ba: What? JAG!? hahahahaha. Skrattade jag
- Hahaha aww men vafan han är ju inte bööööög? Svarade hon
- Hahah nej jag vet det är det som är så skumt. Att han trodde jag mena han fast han inte är det? Hahah.  Sa jag
- Men ajja. Kom! Sa hon och drog med mig ut till killarna 

Hon släppte mig när hon såg Tom. Hon sprang fram till honom och gav honom en stooor kram. Haha det såg så gulligt ut!

---

men kommentera vad ni tyckte!<3

1. Steffie gråter 2. Bill och Tom 3. Emily 4. Text 5. Steffie 6. Emily när hon e arg

Emily's perspektiv:

*Några månader senare*

- EMMY VAAKNA VI SKA JOBBA!!! Vaknade jag av att Steffie stog och skrek.
- FÖRSÖKER DU GÖRA MIG DÖV ELLER?!?!?!?! Skrek jag minst lika högt.
- Nej men jag försöker väcka dig! Flinade hon.
- Men shit. Inte så jävla konstigt att du lyckades. Sa jag irriterat
- HAHA!!
- Vänta du bara. Jag kommer hämnas! När du minst anar det!!! Sa jag med en ''mystisk'' röst.
- HAHAHAHAHA joo eller hur! Du? hämnas? Mig? HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH! Skrattade hon
- Men shit. Dra nu så jag kan fixa mig. Sa jag och föste ut henne ur rummet.

Jag gjorde min vanliga morgonrutin vilket var: duscha, klä på mig, sminka mig, fixa håret och det. Det fick bli ett par tajta jeans som vanligt och ett linne med en Tokio Hotel kofta. Sminket blev lite mascara och läggglans och håret satte jag bara upp i en bulle. När det var klart så kollade jag på klockan. Shit! Kvart över 1, nej nej nej nej nej! Chefen kommer döda mig! En halv timme sen redan och det tar 45 minuter att åka till caféet!

- Steffie vi är redan en halv timme sena! Och sen måste vi ränka med 45 minuter också så 1 timme och en kvart! Nathalie kommer döda oss så vi måste åka!!! Skrek jag till henne
- Kommer! Skrek hon tillbaks.

Jag sprang ner till hallen och drog på mig jacka, mössa, vantar och uggs. Det var slutet av november så det var med andra ord ganska kallt. Det hade börjat söna för några veckor sen också. Usch! Hatar snö men ändå inte.
2 minuter senare kommer Steffie ner och drar på dig sina kläder och sen gick vi till bilen.

När vi äntligen kom till jobbet så kom jag på vad Nathalie hade sagt om nästa gång vi kom försent..

- Om ni kommer försent till jobbet en ända gång till den här veckan får ni båda 2 sparken!

Hade hon sagt och gått därifrån. Fitta. Hon kom mot oss nu. Hon öppnade munnen för att säga något som jag var säker på att jag visste vad hon skulle säga.

- Emily och Steffany.. Kommer ni ihåg vad jag sa till er förra gången ni kom försent? Frågade hon strängt.
- Ja. Svarade jag tyst.
- Då så. Gå! Ni har fått sparken! Sa hon irriterat och gick sin väg.
- TRO INTE ATT VI KOMMER TILLBAKS NÅGONSIN IGEN HELLER! Skrek jag efter henne.

Hon vände sig om och kollade på oss men jag och Steffie gick. Fan vad jag hatar henne. Aja får väll söka nytt jobb bara. Kommer nog ta ett tag men whatever.


Steffany's perspektiv:

* En vecka innan jul *

Tom och Bill hade precis kommit hit och jag skulle fixa mig till ikväll. Vi skulle ut och äta på någon resturang men jag och Emmy visste inte vilken. Jag hade precis duschat och skulle leta fram lite kläder. Efter 20 minuter hittade jag en svart klänning som jag blev nöjd med. Efter att jag hade tagit på mig den sminkade jag mig och tog ett halsband, några armband och örhängen.

- Steffany! Vi ska åka snart! Ropade Simone
- Kommer snart! Ropade jag tillbaks.

Jag tog fram ett par snygga klackar och precis när jag skulle gå så ringde min mobil.

*samtalet*

- Aah det är Steffie? Svarade jag
- Hej Steffie, jo jag vet att du och Emily egentligen inte ska jobba idag. Men snälla! Allt går åt helvete här och vi har inte ordning på någonting! Så snälla snälla snälla kan ni komma hit och hjälpa till?! Sa min och Emmys nya chef Jenny. Vi har börjat jobba på en resturang 15 minuter härifrån.
- Men jag och Emmy ska med vår pappa, Simone, Bill och Tom ut och äta nu? Jaghar lixom klänning och allt på mig? Sa jag med panik i rösten.
- Åh.. Okey men kom om ni vill då. Jag kan inte göra så mycket mer nu. Dom ända som dom visar respekt för är er. Men kom om ni ändrar er. Hejdå. Sa hon ledssamt och klickade mig.

Fan vad elak jag känner mig nu. Va hon tvungen att säga så? Fan jag måste prata med Emmy. Jag gick ut ur mitt rum mot Emmys. När jag kom till den knackade jag 2 gånger och sen gick jag in.

- Emmy vi måste snacka om en sak.. Sa jag.


Emily's perspektiv:

Jag stog framför spegeln och granskade min outfit för kvällen. Det var en vit klänning med ett svart band under brösten. Jag hade sminkat mig med mascara, ögonskugga, kajal, eyeliner och läppglans. Jag hade också tagit ett par svarta klackar. Och enligt mig blev resultatet perfekt!

Efter 3 minuter hör jag 2 lätta knackningar på dörren och sen kommer Steffie in i rummet.

- Emmy vi måste snacka om en sak.. Sa hon
- Ehrm.. okey vadå? Frågade jag förvirrat
- Jenny ringde mig. Det är kaos på resturangen. När hon sa att ingen visar respekt för henne och jag hade sagt att vi inte kunde komma för att vi skulle ut och äta med dom andra så fick jag skuldkänslor. Så jag skippar det och drar till resturangen. Men jag måste veta om du hänger med eller inte. Sa hon
- Eh.. Asså hade det handlat om gamla caféet hade jag sagt nej men nu.. Jag vet inte. Svarade jag
- Okey men jag ska säga det till pappa. Så aah.  Sa hon
- Okay jag hänger med! Sajag precis innan hon gick ut ur rummet.

Hon gjorde tummen upp och gick sen ut. Jag kan inte fatta att jag gör det här. Men jag vill ju inte att något ska hända? Men Tom, Bill, Simone och pappa kommer säkert bli besvikna? Åhh! Varför jag?!


Steffany's perspektiv:

Jag gick till pappa och Simone's rum men precis innan jag knackade på så stoppade jag mig själv. Jag hörde hur dom pratade om något där inne. Det lät som dom bråkade men jag var inte säker.

- Men du måste berätta för dom om det nu!! Du gör det under middagen! Sa Simone och man hörde att hon var förbannad. Men berätta vadå?
- Men hur ska jag säga det då?! Hörrni jag är inte eran riktiga pappa! Det är Tokio Hotel's manager David Jost som är det! Jag och er mamma gifte oss när ni var 2 år?! Ska jag säga så eller?! Skrek han
- Inte  fan vet väll jag men du ska för i helvete berätta för dom att du inte är deras riktiga pappa!! Skrek hon åt honom.

Vänta lite... WHAT?! Har allt det här varit en ända stor lögn?! Har jag aldrig ens träffat min pappa!?
Jag hann inte tänka mer förns jag hörde snabba steg mot dörren och innan jag han gå så öppnar Simone dörren med GORDON bakom sig.

- Så vi är inte ens en riktig familj? Sa jag med gråten i halsen.
- Förlåt mig.. Sa han lågt och försökte komma fram och krama mig.
- MEN RÖR MIG INTE ÄCKLIGA GUBBJÄVEL!!!!!! Skrek jag och Tom, Bill och Emmy kom ut från sina rum och glodde på oss. Simone kollade förstående på mig och gick ner.
- Snälla berätta inte för Emily... Jag ber dig Steffany! Sa han lågt
- Du jag berättar vad fan jag vill för henne! Hon är min syster och vi har absolut INGA hämligheter för varandra! Sa jag argt. Tårarna hade börjat rinna och han försökte krama mig igen.
- MEN RÖR MIG INTE SA JAG!!!! Skrek jag och sprang ner.

Jag hatar det här! Mitt liv är fan helt jävla fucked up! JAG HATAR ALLT NU! Jag vill bara dö.


Emily's perspektiv:

När jag hörde Emily skrika sprang jag ut ur rummet och kollade vad som hände. Hon stog och skrek på pappa. Allt jag hörde som han sa var något som snälla säg inget till Emily typ. Men vadå?

- Vad var det där om? Frågade jag med ilska i blicken.
- Va? Nej ingenting! Sa han snabbt
- Jag vet att det var någonting annars hade hon inte stått och skrikit åt dig!!!! Sa jag och nu blev jag grymt arg för att han döljde något för mig.
- Jag är inte eran pappa. Det är David Jost som är det! Tokio Hotel's manager.. Suckade han lågt
- WHAT?!?!?!?! Skrek jag, Tom och Bill samtidigt.

---

KOMMENTERA FÖR MER

Steffany's perspektiv:

*3 dagar senare*

Nu hade det gått 3 dagar och inget hade förändrats. Jag och Emmy var utanför hotellet och jag kom på att vi inte hade ringt pappa och Simone och sagt att vi skulle komma hem igen efter typ 5 dagar lixom..

- Emmy? Sa jag
- Aah vad? Fråga hon
- Har du ringt pappa eller ska jag ringa nu? Frågade jag
- Neej det har jag inte men visst ring du. Sa hon
- Okaay. Sa jag

Jag tog upp min iPhone ur fickan och letade efter pappas nummer. Och jag hitta det efter nåra sekunder.

*samtalet*

- Hallå? Sa han
- Hej pappa! Sa jag
- Haha heej Steffie! Sa han
- Euhmm... asså jag och Emmy är påväg till flygplatsen nu. Sa jag
- VAA? varför?! Sa han
- Asså Jessie, Jossie och Oliver har typ förändrats skit mycket. Och vi pallar inte vara kvar längre för inget har förändrats så det är som förr. Sa jag
- Jahaa. Men okej när kommer ni tillbaks då?
- Ehmm.. Vänta jag ska fråga Emmy. Svarade jag

- Emmy när kommer vi tillbaks hem typ? Frågade jag
- Ehh... Tror det var typ halv 6 på kvällen. Och då menar jag tysk tid ja! Hhaahah! Skrattade hon
- Okaay hahahahah! Svarade jag

- Vi kommer hem till halv 6 sa hon.
- Okej jag kan be Bill och Tom komma och hämta er om ni vill? Sa han
- Aaah tack. Haha. Skratta jag
- Bra men vi ses sen och hälsa Emily. Hejdå. Sa han
- Aaah okay herrå.

*Samtalet avslutat*


- Ahaa så ni ska hem? Hörde jag och vände mig om. Jessie.
- Utan att säga något till oss? Sa Jossie bitchigt.
- Eeeh... jaa? Asså ni lär ju inte bry er ändå. Sa Emmy typ ännu bitchigare.
- Ahaa men vi behöver lixom inte ha kontakt längre för asså vi tycker att ni är helt jävla förändrade. Sa Jessie.
- Eeh... Okey? Jag bryr mig inte? Sa jag
- Nej precis asså vi har andra om BRYR SIG om oss, till skillnad från er, och dom är iallafall värda uppmärksamheten dom får. Men det är inte ni. Sa Emmy kallt och bitchigt. Tuffing haha.
- Asså dra åt helvete jävla subba. Sa Jossie.
- Och jag som kallade dig en äkta bästa vän. Vilken jävla lögn. Sa Emmy.
- Men shiiet asså det är ju fan du som är den falska här?! Och Steffie. Sa Jessie.
- Jag är fan inte falsk asså dra åt helvete jag vill aldrig mer se dig igen din jävla fitthora!!!!!! Skrek jag. 

Jag brydde mig inte om alla jävla papparazzis som va där och tog kort och filmade. Eller alla jävla fans jag ville bara tgyp slå ihjäl Jessie och Jossie nu. Och Oliver. Dom är så jävla dumma i huvvet!

- Emmy kom vi drar till flygplatsen. Vi får inte missa planet. Sa jag och tog mina saker och började gå. Emmy kom snabbt efter och vi skulle äntligen få komma hem igen.

---

KOMMENTERA !!!!!!

1. Emily 2. Steffany 3. Oliver 4. Central Park 5. Jessie 6. Jossie


Emily's perspektiv:

Jessie kom och ställde sig brevid mig och började snacka med mig. Jag ville helst bara vara ensam nu men jag visste att jag inte skulle få vara det för Steffie..

- Hur har det varit i Tyskland då? Frågade hon
- Ehm.. Det har väll varit bra, hur har det varit här då? Svarade jag
- Okey, det har varit sådär. Det hade varit jätte bra här om ni hade varit kvar och om vi aldrig hade fått veta vem Simon var eller om han hade flyttat istället för er. Svarade hon
- Vad har han gjort mot er nu?! Sa jag kanske lite för högt
- Han våldtog Jossie, hotade med att skjuta Oliver, han sköt et skott mot mig men missade, sköt ihjäl sin syster och bror och högg ihjäl sina föräldrar. Sen åkte han in på psyke men tog sig ut på nåt vis. Nu vet vi inte alls vad han kan göra länge. Han  gör vad fan han vill... Svarade hon lågt
- Shiit. Mumlade jag
- Han är helt galen. Du måste lova att inte gå inärheten av honom NÅGONSIN! Viskade hon men ändå ganska högt
- Lovar. Sa jag

*Nästa dag*

När jag vaknade var det första jag tänkte: Hur i helvete kom jag och Steffie till hotellet?!
Haha. Men jag orkade inte bry mig. Jag gick in och duschade. När jag var klar med det gick jag ut och tog på mig troser och en BH. Sen fick det bli ett par tajta ljusblå jeans och ett svart linne med rosa små fejk diamanter som föreställde Hello Kitty.

När det var klart gick jag och sminkade mig. Jag drog några drag med mascaran, tog lite kajal och eyeliner och sen tog jag ett ljus rosa läppglans. Efter det tog jag ett halsband som jag fick på julafton förra året av Bill och sen lite andra halsband och armband. Sen tog jag ett par örhängen och resultatet blev helt okej!

Jag gick sen ut till ''köket''. Där satt Jessie, Jossie, Oliver och Steffie. Alla var typ fixade. Vi skulle ner och shoppa lite mer idag för vi köpte typ inget igår. Vi gick bara in i typ alla affärer.

- Heej! Sa jag och log
- Heeeeej! Sa dom samtdigt
- Ska vi dra? Frågade Steffie
- Aaah jag ska bara hämta min väska och en kofta. Sa jag och gick

Jag gick in på mitt rum. Jag tog fram en adidaskofta och min chanelväska och la ner pengar, presentkort som jag fick när jag fyllde år för 6 veckor sen, smink, mobil och hotellrums nyckeln. Sen gick jag och drog på mig mina slitna vita convers. Och sen gick vi.


Jossie's perspektiv:

Ska jag vara ärlig. Så tycker jag inte att Steffie och Emmy är samma personer som innan. Dom bryr sig lixom nästan inte om någon annan än sig själva och varandra.. Dom bryr sig mer om hur dom ser ut nu än förr också. Förr drog dom bara på sig ett par jeans och en tröja och drog några drag med mascaran sen va dom klara. Sen hade dom aldrig några dyra saker men nu har dom grymmt mycket smink, skit dyra väskor och skor och kläder och annat och bryr sig extremt mycket om hur dom ser ut. Det känns som dom glömmer bort oss ibland också..


Oliver's perspektiv:

Syrran(Jessie) ville snacka lite snabbt med mig och Jossie så vi gick bort en liten bit från Emmy och Steffie.

- Okej, asså jag vet fan inte vad ni tycker men jag tycker att dom har förändrats sjukt mycket! Sa hon allvarligt
- Mmm.. Jag tycker också det, dom är inte samma personer som förr och det känns som att dom glömmer bort oss ibland? Sa Jossie och man hörde på hennes röst att hon skulle kunna börja gråta när som helst.
- Det tycker jag också.. Men vad kan vi göra åt det lixom? Typ inget? Mumlade jag
- Nej jag vet. Mumlade Jessie tyst
- Tänk om dom glömmer bort oss? Viskade Jossie och började stor böla.
- Nej gumman tänk inte så! Sa Jessie och kramade henne.

Jag kramade henne också och vi stog där ett tag. Sen pratade vi om hur det kunde bli om dom glömde oss. Sen gick vi tillbaks till Emmy och Steffie..


Steffany's perspektiv:

Oliver, Jessie och Jossie gick bort för att prata lite. Perfekt! Då kan jag prata med Emmy om dom!

- Asså Emmy? Sa jag
- Aaah vad? Frågade hon
- Är det typ bara jag eller har dom förändrats grymmt mycket? Frågade jag
- Neeej det är verkligen inte bara du! Jag märkte det igår innan jag märkte att Simon kom bakom mig. Svarade hon
- Okay, asså om det är som det är nu... Asså då tror jag att jag vill åka hem igen.. Mumlade jag
- Mmm jag också. Sa hon.

Efter ett tag kom dom tillbaks och man såg att Jessie och Jossie hade gråtit. Men just nu pallade jag inte bry mig om det. Jag ville bara veta hur länge det skulle vara som det är nu. Om dom kommer bli samma som förr eller alltid vara såhär. Om dom inte har ändrats inom 3 dagar kommer dom aldrig göra det. Det vet jag.

*en timme senare*


Jag och Emmy ville gå till Central Prak men dom andra ville gå hem. Så dom gick hem medans jag och Emmy gick till Central Prak. När vi kom fram började vi leta efter mammas namn. Men det var omöjligt att hitta det!

- Steffie!!!! Skrek Emmy
- Vad?! Sa jag
- Jag hittade mammas namn!! Sa hon och pekade neråt samtidigt som hon hoppade

Jag gick dit och som hon sa. Där var mammas namn. Sofia Jost stog det. Fan vad jag saknar henne.. Men vänta.. Mamma hette väll inte Jost i efternamn? Eller? Pappa hette ju Trümper och det gör han fortfarande? Vafan dom var väll gifta? Jag har mååånga frågor till pappa när vi kommer hem!

---

KOMMENTERA!!!