Die For You - Chapter 28


1. Sandra 2. Angelika 3. Tom röker 4. Tokio Hotel 5. Donken käk xD

Gustav's perspektiv:

Jag och Georg va i gästrummet och va inne på datan, men sen gick jag ner till vardagsrummet för att se vad Tom och Sandra gjorde.

När jag kom ner så satt dom i soffan och snacka, så jag gick fram till dom.

- Tja. sa jag.
- Heej. sa Sandra.
- Hej. sa Tom lågt.
- Du mår fortfarande inte så bra va? sa jag.
- Va troru? sa han.
- Antagligen. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Uhm.. Sandra, kan jag snacka med dej? sa jag.
- Eh.. Visst. sa hon.
- Jag kan gå om ni vill? sa han.
- Helst. sa jag.

Tom gick upp för trappan och jag satte mej brevid henne.

- Asså jag vill snacka med dej om något också.. sa hon.
- Säg? sa jag.
- Nej, du först. sa hon.
- Nej, du. sa jag.
- Okej.. Asså jag vill bara att du och jag ska vara vänner... sa hon.
- Uh.. Okej.. sa jag besviket.
- Sorry men jag.. Gillar en annan kille lite mer än dej.. sa hon.
- Lugnt. sa jag.
- Okej, bra. Vad ville du säga då? sa hon.
- Uh.. Jag glömde bort. sa jag och gick upp.
- Okej? hörde jag henne säga.

Jag gick upp till mitt och Georgs rum och slängde mej på min säng.

- Vad har hänt? sa Georg.
- Hon ville bara vara vänner.. sa jag lite ledset.
- Va?! sa han förvånat.
- Mm.. Hon gilla en annan mer än mej.. sa jag.
- Vem? sa han.
- Vet inte.. sa jag.
- Ni passade ju bra tillsammans. sa han.
- Kanske.. sa jag.
- Va sa ni till varann då? sa han.
- Asså båda hade nåt och säga så hon sa först och sen sa hon de och jag sa bara att jag hade glömt va jag skulle säga och gick upp igen.. sa jag.
- Gustav äru ledsen för att hon bara ville va vänner? sa han.
- Typ. sa jag.
- Tänk såhär. Vi har flera miljoner fans, och en stor del av dom vill ha dej. Så satsa på nån av dom? Haha. sa han.
- Okej då.. Men jag gillar henne verkligen. sa jag.
- Jag vet att du gör de.. Men du kan få bättre. Inte för att hon är dålig då.. Men aja. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Satsa på nån annan bara, och om den personen bara vill ha dej för att du är känd. Kan den dra åt hevete. Ingen utnyttjar Gustav Schäfer. sa han.
- Haha, okeeej. sa jag.


Angelika's perspektiv:

Jag och Bill satt på min säng och jag var inne på datan. En liten stund senare så kom Sandra in.

- Asså jag känner mej grovt taskig! sa hon.
- Varför..? sa vi.
- Jag sa till Gustav att jag bara ville va vän med honom och att jag gilla någon annan mera.. sa hon.
- Vem gillar du mer än han? sa Bill förvånat.
- Uhm.. En kille bara. sa hon.
- Äre han vi snacka om förut? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Hur kan du gilla han mer än han helt plötsligt?? sa jag.
- Vet inte. Jag har alltid gillat Gustav sjukt mycket men nu.. Asså jag vet inte. sa hon.
- Vem snackar ni om?! sa Bill.
- Din bror. sa vi samtidigt.
- VAAAH?! Är du kär i Tom?! sa han förvånat.
- Typ.. sa hon.
- Asså de sista Tom behöver nu är mer drama. sa han.
- Jag vet.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. sa hon.
- Finns de ens nåt att göra åt de? sa jag.
- Venne. sa han.
- Så ska jag bara gå runt och låsas att jag inte ens gillar han? sa hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Du får inte säga de till Tom! sa han.
- Varför inte? sa hon.
- Han kommer inte klara av de. sa han.
- Vafan ska jag göra då?! sa hon.
- Vet inte.. De är inte mitt fel att du gillar han. sa han.
- Förlåt då.. sa hon.

Jag reste mej och började gå mot dörren.

- Vart ska du? sa han.
- Kolla vad dom andra gör. sa jag.
- Okej. sa hon.

Jag gick ut från mitt rum och stängde dörren. Och utanför min dörr stod Tom.

- Vad gör du här? sa jag.
- Jag skulle kolla vad ni gjorde men sen råkade jag höra vad ni sa.. sa han.
- Omg, hörde du allt? sa jag.
- Mmm.. mumlade han och kollade ner.
- De va liksom inte meningen... sa jag.
- Jag vet.. Asså vafan, gillar hon mej nu eller? sa han och luta sej mot väggen.
- Aa.. sa jag.

Han svara inte. Han gick in på sitt rum.

- Tom? sa jag och knacka på hans dörr.
- Lämna mej ifred.. sa han.
- Öppna bara? sa jag.
- Läman mej bara ifred.. snälla. sa han.
- Okej då. suckade jag.

Jag gick tillbaks in i mitt rum.

- Han vet. sa jag.
- Va? sa dom.
- Han hörde allt. sa jag.
- Va?! sa dom.
- Ja.. sa jag.
- Omg han hatar mej säkert! sa Sandra.
- Nej, han är inte sån. sa Bill.
- Han kommer aldrig vilja snacka med mej igen. sa hon.
- Jo..? sa han.
- Gå och snacka med han nu? sa jag.
- Okej. sa hon och gick ut.

Jag satte mej på sängen brevid Bill.

- Tom måste ha de skit svårt nu.. sa han.
- Mmm.. Tycker synd om han. sa jag.
- Jag också.. Allt de här med Camilla och så. sa han
- Mm.. mumlade jag och lutade mej mot hans axel.
- Vad tror du dom snackar om? sa jag efter en stund.
- Venne.. sa han.
- Ska gå och kolla om vi kan höra? sa jag.
- Okej, visst. sa han.

Vi gick ut ur mitt rum och ställde oss utanför Toms rum.

- Vänta. Va?! Äru kär i... mej? sa Tom.
- Mm.. mumlade Sandra.
- Omg... sa han.
- Snälla hata mej inte eller något! sa hon.
- Varför skulle jag göra de? sa han.
- För att du har de svårt och sånt nu.. sa hon.
- Mm.. Jag vet.. Men asså jag vet inte vad jag känner just nu.. Jag orkar inte med något längre. sa han.
- Omg jo du måste! Asså de är fan mitt fel! sa hon.
- Nej de är de inte.. sa han.
- Jo? Om jag aldrig skulle ha träffat dej så skulle de varit lättare för dej. sa hon.
- De som är jobbigt är ju att Camilla är död och de.. Och de är ju inte ditt fel att hon hade cancer.. sa han.
- Nej, jag vet.. sa hon lågt.

De blev tyst och jag och Bill gick tillbaks till mitt rum igen.

- Undra vad som kommer att hända asså.. sa jag.
- Mmm.. Allt kommer bli kaos. sa Bill.
- Typ.. sa jag.


Sandra's perspektiv:

Jag var fortfarande inne hos Tom. De hade varit tyst ett tag och han hade satt sej på sängen.

- Förlåt.. sa jag och satt mej brevid han.
- Säg inte förlåt. sa han.
- Jo..? sa jag.
- Inget är ändå inte ditt fel. sa han.
- Okej.. sa jag.
- Asså Sandra jag vill inte vara något annat än vän med dej... sa han.
- Okej, jag förstår.. sa jag besviket.
- Förlåt men jag klarar inte av att ha något förhållande eller något just nu.. sa han.
- De är lugnt, jag förstår. sa jag.
- Tack. sa han och krama mej länge.

En liten stund senare så gick jag in i Angelikas rum igen.

- Hur gick de? sa Angelika.
- Helt okej. sa jag.
- Vad sa ni? sa Bill.
- Olika. sa jag.
- Som...? sa dom.
- Typ att han bara ville vara vänner och sånt. sa jag.
- Är du ledsen för de? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej... sa hon.

Jag gick ut ur hennes rum och gick till mitt istället. Jag bodde i Jontes rum, för han bodde hos sin flickvän ett tag. När jag kom in så slängde jag mej på sängen och kunde inte låta bli att gråta.

Ett tag senare så kom Gustav in och jag torkade snabbt bort tårarna.

- Göru? sa han och satte sej på sängkanten.
- Inget.. sa jag och satte mej upp brevid han.
- Har du gråtit?! sa han och kollade förvånat på mej.
- Typ.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Inget specielt. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars gråta för de om de inte är något specielt? sa han.
- Okej, de är en grej bara. sa jag.
- Säg? sa han.
- Nej.. Vad gör du här förresten? sa jag.
- Uhm.. Ville bara kolla vad du gjorde. sa han och log halvt.
- Gulligt av dej. sa jag och log.
- Typ.. Eller.. Uhm, aa. sa han och la armen om mej.
- Mm.. mumlade jag.
- Asså Sandra förlåt men jag kan inte bara vara vän med dej. Jag gillar verkligen dej.. sa han.
- Jag gillar dej också. sa jag.
- På samma sätt? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Snälla, ge mej en chans! Vem va den andra du gilla? sa han.
- Kanske. De va bara en. sa jag.
- Aha.. Varför bara kanske? sa han.
- För att han som jag gilla mer ville inte ha mej och jag vill inte att du ska tro att jag ser dej som ett andrahandsval. sa jag.
- Men jag tror inte de? Och jag vet att du inte gör de heller. sa han.
- Säkert? sa jag och tittade på han.
- Ja? sa han och kolla på mej.
- Okej, bra! sa jag och krama han länge.
- Jag älskar dej.. sa han efter kramen och såg mej i ögonen.
- Älskar dej också. sa jag och kysste han.

Efter en liten stund så låg vi och hånglade på sängen och exakt då så kom Georg, Bill och Angelika in..

- Shit! Asså man kan knacka?! sa jag och jag och Gustav satte oss upp i sängen.
- Hehe, oops. sa Angelika.
- Vad gör ni här ens? sa jag.
- Undrar om ni vill följa med till donken. sa Bill.
- Visst. sa jag och Gustav.

Vi alla gick ner till hallen och tog på och skor och så och gick ut. När vi kom fram så beställde alla och sen satte vi oss och åt.

- Vart är Tom? sa jag.
- Hemma. sa Angelika.
- Varför? sa jag.
- Venne.. Han ville inte följa med. sa hon.
- Okej.. sa jag.

När alla hade ätit så gick vi tillbaks till Angelika igen. Gustav och Georg gick till sitt rum och Bill och Angelika till hennes och jag gick och skulle kolla vad Tom gjorde.

- Tom? sa jag och gick in i hans rum.
- Vad? sa han.
- Varför följde du inte med? sa jag.
- Därför. sa han.
- Säg bara? sa jag.
- Asså jag orkar bara inte med något. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- För att jag mår fucking piss dåligt av all den hära skiten. sa han irriterat
- Va för något? sa jag förvånat.
- Att min flickvän är fucking död!! skrek han.
- Ta de lugnt Tom! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna göra de?! Du vet inte ens hur det känns. sa han argt.
- Hur fan kan du säga så? De va ju min syster!! sa jag.
- Och?! Du va fucking inte tillsammans med henne!!! sa han argt och gick ut.
- Tom? ropa jag och gick efter han.
- Lämna mej ifred. sa han argt och gick fram till mej.
- Asså va händer med dej? sa jag.
- Inget fucking händer! sa han irriterat och höll i mina armar hårt.
- Tom, släpp! sa jag.
- Om du fucking lämnar mej ifred! sa han argt och höll i hårdare.
- Asså släpp! skrek jag.
- Sluta bry dej om mej hela tiden då! sa han argt.

Han höll bara hådrare och hårdare och till slut blev jag tvungen att spotta han i ansiktet för att få han och släppa. Och för de fick jag en hård örfil och jag ramla.

- Åh, fyfan. sa han och torka bort spottet.
- De förtjänade du fan. sa jag irriterat och skulle resa mej upp när han sparka mej i magen.
- Och de förtjänade du. sa han och sparka hårt flera gånger.
- TOM VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?! skrek Bill.
- Lär henne att fucking inte bry sej om mitt liv! sa han irriterat.
- Är du helt sjuk i huvudet eller något?! sa Bill och hjälpte mej upp.
- Nej, men hon verkar vara de! sa han argt.
- Nej Tom. De är fan du som är de! Vafan haru för problem?! sa Bill argt.
- Hon är mitt fucking problem!! skrek han argt och gav mej en arg blick.
- Tom, vem fan har du blivit? sa Bill lugnt.
- Mej själv. Jag har växt upp Bill. Något du aldrig kommer kunna göra. sa han irriterat.
- Jag har växt upp mer än du. De är du som aldrig kommer kunna göra de Tom. sa Bill och då kom Georg, Gustav och Angelika också.
- Vad händer? sa Gustav.
- Han har stått och sparkat på henne när hon låg på marken, de är allt jag vet. Och att han är sjukt i huvudet. sa Bill.
- VAFAN ÄR DITT FUCKING PROBLEM TOM?!! skrek Angelika argt.
- Alla måste inte lägga sej i!! skrek Tom.
- Jo?! Vem fan vet va som skulle hänt om vi inte hade gjort de! sa Bill.
- Ni vet inte ens vad som hände innan. sa han irriterat.
- Vafan hände då?!?! skrek Bill.
- Fucking inget ni behöver bry er om!! skrek han.
- Fucking säg bara vafan som hände!!! skrek Georg.
- Asså hon bryr sej för mycket om vad jag fucking gör!! skrek han.
- Behöver du fucking göra illa henne bara för de?!? skrek Bill.
- Hon ger sej ju fan inte!! skrek han.
- De spelar ingen jävla roll!! Du har iallafall ingen fucking rätt att göra henne illa!!! skrek Gustav.
- Jag gör vad fan jag vill. sa han irriterat och gick in på sitt rum.


Tom's perspektiv:

Jag gick in på mitt rum och satte mej på sängen och några sekunder senare kom Georg.

- Vad vill du? sa jag.
- Veta vad det är för fel. sa han.
- Men inget. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars bli så arg? sa han.
- Jag är bara trött på alla, okej? sa jag.
- Okej.. Men asså varför sparka du henne ens? sa han.
- Vet inte.. Blev bara så jävligt pissed på henne. sa jag.
- Varför? sa han.
- Hon lägger sej i hela tiden. sa jag.
- Säg bara åt henne att sluta då? sa han.
- Jag har ju fan redan gjort de?! sa jag.
- Har du verkligen sagt att hon ska sluta hålla på? sa han.
- ...Ja... sa jag lågt.
- Trodde väl inte de. sa han.
- Jag har ju de... sa jag.
- Nej de har du inte. Man ser på dej om du ljuger eller inte. sa han.
- Okej, jag har inte. sa jag.
- Säg de till henne då? sa han.
- Orkar inte.. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Mm.. mumnlade jag.
- Asså du borde säga förlåt eller något till henne. sa han.
- Varför skulle jag? sa jag.
- Tom, vet du hur fucking ont hon har eller? sa han.
- Nej och jag bryr mej inte. sa jag.
- Jo de gör du. Vill du att hon ska må dåligt eller? sa han.
- Typ. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Jupp. sa jag.
- Äru fucking seriös? sa han.
- Men ja! sa jag.
- Vafan har hänt med dej? sa han.
- Varför frågar alla de? Inget har hänt. sa jag.
- För du har förendrats så jävla mycket! sa han.
- Och? sa jag.
- På ett dåligt sätt. sa han.
- K. Jag orkar inte bry mej. sa jag.
- Helt fucking seriöst? Inte ens Bill känner igen dej längre Tom?! sa han.
- Hur kan du veta de? sa jag drygt.
- För han har sagt de flera gånger. sa han och gick ut.

Jag la mej på sängen och tänkte ett tag. En liten stund senare bestämde jag med för att fråga Bill så jag gick in till Angelikas rum och där inne satt Angelika, Bill, Sandra, Georg och Gustav.

- Bill, kan jag få snacka med dej? sa jag och alla kolla på mej.
- Snacka då? sa han.
- Inte här. sa jag.
- Jag tänker inte gå någonstans, Tom. sa han.
- Bill snälla. bad jag.
- Nej. Snacka om du ska, annars kan du dra tillbaks till ditt rum. sa han.
- Känner du verkligen inte igen mej längre? sa jag lågt och såg han i ögonen.
- Nej. sa han.
- Okej.. sa jag och gick ut igen.

Jag gick in i mitt rum och hämtade ett cigarretpaket och gick ner i hallen och tog på mej skorna och gick till skogen. Jag ställde mej och rökte och några sekunder senare fick jag ett sms av Georg och jag svara.

Georg: vart är du?
jag: ute.
Georg: vart någonstans?
jag: skogen
Georg: okej
jag: kom inte
Georg: varför inte?
jag: vill vara ensam
Georg: men nej de vill du inte
jag: jo.
Georg: okej då

Han sluta messa mej och jag la ner mobilen igen. En liten stund senare så gick jag tillbaka till huset och gick in till mitt rum.

- Tom? sa Bill och kom in i mitt rum.
- Aa? sa jag.
- Du vet väl att du är ett stort jävla svin va? sa han.
- Vadå då? sa jag.
- Sandra har fan blåmärken. sa han.
- Okej. sa jag.
- Sluta låtsas som att du inte bryr dej Tom! sa han.
- Jag låtsas inte. Hon förtjänar de. sa jag.
- Vafan äre med dej? Du har förändrats så jävla mycket. Du är inte den Tom jag växte upp med och inte kunde klara mej utan. sa han.
- Jo de är jag? sa jag.
- Nej? Då skulle du inte säga att hon förtjäna de. sa han.
- Hur vet du? sa jag.
- För att du är min tvilling!! sa han.
- Spela roll.. sa jag.
- Tom, sluta.. Jag vet att du bryr dej så varför kan du inte bara visa de? sa han.
- För att. sa jag.
- Så du bryr dej..? sa han.
- Lite.. sa jag.
- Men då så! Gå och säg förlåt för i helvete! sa han.
- Nej.. sa jag.
- Varför? sa han.
- För att... sa jag.
- Asså gör de bara! sa han.
- Du bestämmer inte över mej. sa jag.
- Har jag sagt de eller? sa han.
- Nej men du beter dej som om du gjorde de. sa jag.
- Nej de gör jag inte. sa han.
- Jo? sa jag.
- Men asså nej! sa han.
- Äh, orka. sa jag.
- Gå bara och säg förlåt eller något. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Kom igen! sa han.
- Nej. Gå. sa jag.
- Men shit. sa han och gick.


Bill's perspektiv:

Jag gick tillbaks till Angelikas rum och Angelika och Sandra satt på sängen och snacka.

- Vart är Gustav och Georg? sa jag.
- Dom gick till sitt rum. sa Angelika.
- Aha. sa jag.
- Va sa Tom? sa hon.
- Att han inte brydde sej fast han gör de och att han inte tänker säga förlåt eller något och lite sånt.. sa jag
- Asså han behöver inte ens säga förlåt eller något. sa Sandra lågt.
- Vafan, jo?! sa jag förvånat.
- Nej? De va ju liksom mitt egna fel. sa hon.

Exakt då så kom Tom in..

- Kan jag få snacka med dej, Sandra? sa Tom.
- Visst. sa hon.
- Ensam.. sa han.
- Okej då. sa jag och Angelika och gick ut.

Vi stod utanför dörren och fösökte höra vad dom sa men vi kunde inte höra något.. Men efter någon minut så börja dom snacka.

- Förlåt.. sa Tom.
- De är lugnt. Förlåt för att jag spotta dej i ansiktet.. sa Sandra.
- De va ju inget jämfört med vad jag gjorde. sa han.
- Kanske inte. Men de är mitt egna fel att du sparka mej och gav mej en örfil. sa hon.
- Nej.. Eller jo.. Men asså, snälla sluta bry dej så mycket om mej. De räcker med att Bill gör de.. sa han.
- Okeej.. Förlåt. sa hon.
- Lungt.. sa han.
- Asså de är ju svårt att göra de för jag vet hur du mår av att hon är borta.. Asså du kanske inte tror de men jag gör de. sa hon.
- Mm.. Kanske.. sa han.
- Tom, hon va min syster. Såklart jag vet hur du känner dej. sa hon.

Vi orkade inte stå och lyssna längre så vi tillbaks till hennes rum.




komentera!! (:

Die For You - Chapter 27


1. Angelika 2. Gustav 3. Bill 4. Sandra 5. Georg 6. Tom

Georg's perspektiv:

*En dag senare*

Jag och Gustav satt i vårt rum och kollade på tv tills Angelika kom in.

- Vill ni vara med på sanning eller konka? sa hon glatt när hon kom in.
- Uhm.. Okej.. sa vi.
- Omg, kom då! sa hon.

Vi gick ner i vardagsrummet och där satt Tom, Bill och Sandra. Vi gick och satte oss med dom och Angelika gick och hämta en flaska.

- Vem ska börja? sa hon.
- Venne. sa Bill.
- Okeeej. Sandra du kan börja. sa hon.
- Lol, okej. sa hon.

Hon snurrade flaskan och den hamnade på mej..

- Sanning eller konka? sa hon.
- Konka. sa jag.
- Du ska.. Kyssa Tom. sa hon.
- Waaaaaaas?! sa jag och hon skratta.
- Jag älskar dej Georg. sa Tom och garva ihjäl sej.
- Jag vet Tom.. sa jag.
- Hahahahahahahahhahahahaha! skratta han och Bill.
- Gör de då? skrattade Sandra.
- ... Måste jag..? sa jag.
- Jaa!! Eller på kinden då.. För att vara snäll. sa hon och flina.
- Ondskefulla skitunge. sa jag och kysste Tom på kinden.
- Hahaha. skratta hon.
- Euw! sa jag.
- Georg, jag vet att du gilla de.. sa Tom och kollde konstigt på mej.
- Nej. sa jag.
- Haha, jag vet att du häldre hade kysst mej på munnen. sa han och blinka.
- Euw. sa jag.
- Hahahahaha, jag drev! sa han och garva.
- Tur för dej. sa jag.

Jag snurra flaskan och den hamna på Gustav.

- Sanning eller konka? sa jag.
- Uh... Konka. sa han osäkert.
- Okej du ska... Kyssa Sandra. sa jag och jag och Tom garva.
- Men vafan... sa han.
- Gör de bara. sa jag.
- Fuck u. sa han och kysste henne.
- Gustav, vad röd du blev! sa jag och jag och Tom skratta ihjäl oss.
- Käften. sa han.
- Hahah, va gulligt. sa Sandra.

Gustav sa inget mer. Han snurra flaskan och den hamna på Tom.

- Sanning eller konka? sa han.
- Sanning. sa Tom.
- Vad vill du göra just nu? sa han.
- Ha sex.. sa Tom.
- Wtf?! sa jag och Gustav.
- Vadå..? Har inte haft de på länge. sa han.
- Jag är förvånad.. Men samtidigt inte. sa Bill.
- Men jag hade de sist med Camilla för typ en vecka sen. sa han.
- Jag ville inte veta. sa Bill.
- Okej, synd för dej. sa han och garva.
- Aja, de är din tur iallafall. sa jag.

Han snurra och den hamna på Angelika.

- Sanning eller konka? sa han och flina.
- Sanning... sa hon.
- Finns de nån annan kille som du har älskat lika mycket som Bill? sa han.
- Äru seriös? sa hon.
- Ja? sa han.
- Omg nej! sa hon.
- Okeej.. sa han.
- Vad? Han är den ända som jag har haft ett typ seriöst förhållande med. sa hon.
- Oftaa? sa han.
- Ja. sa hon.
- Okej.. aja kör. sa han.

Hon snurrade flaskan och den hamnade på Sandra.

- Sanning eller konka? sa Angelika.
- Sanning. sa hon.
- Okej. Är du oskuld? sa Angelika.
- Hahaha, omg nej. sa hon och skratta lite.
- Hahah okeej. sa Angelika.

Sandra snurra flaskan och den hamna på Bill.

- Sanning eller konka? sa hon.
- Sanning. sa han.
- Okej, hur många har du varit tillsammans med? sa hon.
- Typ, 4 stycken eller nåt? sa han.
- Okeej. sa hon.

Vi körde en stund till men sen så tröttna alla så vi gick och titta på tv istället.

*Några dagar senare*

Tom's perspektiv:

Jag och Bill satt i vardagsrummet och kollade på tv. Han väntade på att Angelika skulle komma hem så jag väntade med han. Egentligen så behövde jag snacka med Sandra, men pallade inte säga de till han.

Efter någon halvtimme så kom dom hem. Dom kom in i vardagsrummet och satte sej i soffan med oss.

- Hej älskling. sa Bill och kysste Angelika.
- Heej. sa hon och log mot han.
- Uhm.. Sandra, kan vi snacka? sa jag.
- Visst. Ute eller? sa hon.
- Aa. sa jag.

Vi gick till hallen och tog på oss skor och så och gick ut.

Såklart så gick vi till skogen där vi brukar hänga.

- Vad ville du snacka om? sa hon.
- Asså.. Allt typ. sa jag.
- Som? sa hon.
- De med Camilla och de.. sa jag.
- Aha.. Vet att du saknar henne men du måste försöka gå vidare. Jag vet att de är svårt men jag försöker också. sa hon.
- Jag vet.. Men jag saknar henne så mycket. Hon va mitt allt.. sa jag.
- Jag förstår de. sa hon och såg mej i ögonen.
- Ni har samma ögon.. sa jag.
- Jag vet.. Alla säger de. sa hon.
- Du påminner om henne skit mycket. sa jag.
- Gör jag? sa hon.
- Aa, men de är ju inte konstigt.. Ni är ju tvillingar. sa jag.
- Mm.. Men inte enägg. sa hon.
- Jag vet.. Men ändå. sa jag.
- Kan fan inte fatta att hon är borta för evigt. sa hon och kollade ner.
- Inte jag heller. sa jag ledset.

De blev tyst en stund.. Tills hon kom närmare mej och kysste mej länge. De kändes så rätt men ändå inte.. Så jag avbröt kyssen.

- Jag kan inte.. sa jag.
- Omg, förlåt. Vafan tänkte jag på?! sa hon och la händerna för ansiktet.
- De är okej. sa jag och krama henne.
- Omg asså neej? Shiiit, förlåt! sa hon.
- Sandra, de e lungt! sa jag.
- Säkert? sa hon.
- Ja. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Ska vi gå tillbaka? sa jag.
- Aa. sa hon.

Vi gick tillbaks och när vi kom in gick Sandra och Angelika upp och jag gick till killarna i vardagsrummet.

- Va gjorde ni? sa Bill.
- Snacka. sa jag.
- Om? sa han.
- Camilla.. sa jag lågt.
- Okej. sa han.
- Mmm.. Vad gör ni då? sa jag.
- Typ inget.. Har tråkigt. sa han.
- De är bara för att ni är tråkiga. sa jag och flina.
- Tack? sa han.
- Hahaha, de är ju bara jag som är rolig här liksom? sa jag och skratta.
- Waow, skit rolig. Så roligt att du kan skratta åt dej själv. sa han.
- Typ. Men vi gör något då? sa jag.
- Som? sa han.
- Venne. sa jag.
- Okej, de va ett bra förslag. sa han.
- Visst vare?! sa jag.
- Verkligen.... sa han.
- Nej men vi kan.... uh.. sa jag.
- Kan? sa han.
- Äh, venne.. Jag går upp till tjejerna iallafall. sa jag.
- Okej. sa han.

Jag gick upp för trappan och in i Angelikas rum. Där inne satt Angelika vid datan och Sandra satt brevid henne.

- Hej. sa jag.
- Tjena. sa Angelika.
- Hej. sa Sandra.
- Gör ni? sa jag.
- Kollar lite på Camillas foton på fb. sa Angelika.
- Okeej.. sa jag.
- Skit många har skrivit i hennes logg. sa hon.
- Visst? sa Sandra.
- Som vadå? sa jag.
- Aldina skrev värsta grejen om att hon aldrig kommer glömma henne och att hon betyder grymt mycket för henne, sen alla skriver att dom saknar henne och sånt. sa Angelika.
- Aha.. Vem är Aldina egentligen? sa jag.
- Asså shit dom va bästa vännerna. Dom gjorde allt tillsammans. sa hon.
- Allt? sa jag och höjde ena ögonbrynet.
- Asså Tom du fattar va jag menar. sa hon.
- Haha, ja men ändå.. sa jag.
- Hahaha. Men asså omg dom var typ samma person. sa hon.
- Som jag och Bill eller? sa jag.
- Typ. sa hon.
- Waow. sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Iallafall.. Vill ni göra något? sa jag.
- Visst, vadå? sa hon.
- Nånting? sa jag.
- Som...? sa Sandra.
- Dra någonstans. sa jag.
- Omg, kan inte vi dra till vallen?! sa hon.
- Varför? sa jag och Angelika.
- För att några jag känner är nog där nu. sa hon.
- Vilka? sa Angelika.
- Axel, Danne, Joy, Bianca och några till. sa hon.
- Okeeeej. sa Angelika.
- Jaaao, men kan vi dra dit? sa hon.
- Visst. sa jag och Angelika.

Vi gick ner i hallen och tog på oss skor och så och gick ut. Vi gick till vallen och när vi kom fram så gick Sandra till några och jag och Angelika stod en bit ifrån.

- Känner du dom som hon hänger med? sa jag.
- Bara några.. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Fast Camilla kände dom någ. Sandra och Camilla har typ samma vänner. sa hon.
- Inte så konstigt.. sa jag.
- Nääe.. Men dom hade ju inte träffats på ungefär ett år. sa hon.
- Varför inte? sa jag.
- Vi var ju med er hela tiden.. Och Sandra bodde hemma. sa hon.
- Aha.. sa jag.

Efter ungefär en kvart så kom Sandra till oss.

- Hahah, omg vi kan gå nu. sa hon och skratta.
- Vafan..? sa Angelika.
- Äh, inget.. Men ska vi dra? sa hon.
- Visst. sa vi.

Vi började gå och vi snackade påvägen tillbaka.

- Du gillar Gustav, eller hur? sa Angelika till Sandra.
- På vilket sätt? sa hon.
- Asså du är kär i han, va? sa Angelika.
- Haha, näe. sa hon.
- Varför inte?! Ni passar ju så bra tillsammans! sa Angelika.
- Jag och Gustav är ju bara vänner.. sa hon.
- Och? Han gillar dej också. sa jag.
- Gör han? sa hon.
- Ja? sa jag.
- Oh.. Asså gillar gillar eller? sa hon.
- Ehh.. Aa..? sa jag.
- Shit. sa hon.
- Vad? sa jag.
- Asså han är min första kändis crush och sen så gillar han mej. sa hon.
- Coolt eller? sa jag.
- Som fan. sa hon.

När vi kom hem så tog vi av oss skorna och så och tjejerna gick upp på Angelikas rum och jag gick ut i vardagsrummet och satte mej i soffan med dom andra.

- Va gjorde ni? sa Georg.
- Sandra skulle typ träffa några kompisar på vallen. sa jag.
- Okej. sa han.
- Gustav? sa jag.
- Aa? sa han.
- Hur mycket gillar du Sandra? sa jag.
- Uhm... Vaför undrar du? sa han.
- Venne.. Säg bara. sa jag.
- Men.. Jag vet inte.. Typ lite.. Eller vet inte... sa han osäkert.
- Haha, jo de gör du! sa Bill.
- Nej... sa han.
- Du gillar henne skit mycket, eller hur? sa Georg.
- Vet inte. sa Gustav.
- Du vill bara inte säga. sa jag och flina.
- Jag vet. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- För ni kommer bara säga de till henne. sa han.
- Varför skulle vi de? sa jag.
- För ni har nästan redan gjort de. sa han.
- Men ändå.. sa jag.
- Nej. sa han.
- Va tråkig då. sa jag.
- Okej. sa han.


Sandra's perspektiv:

Jag och Angelika satt på hennes säng med hennes Mac och hon kollade runt lite på facebook.

- Gillar du inte Gustav längre? sa hon plötsligt.
- Jo.. Lite.. Vadå då? sa jag.
- Vet inte.. Gillar du någon annan nu eller? sa hon.
- Typ.. Eller jag vet inte... sa jag osäkert.
- Vem? sa hon och flina.
- Typ... Tom.. sa jag och kollade ner.
- Va?! sa hon förvånat.
- Mmm.. Eller jag vet inte. sa jag.
- Omg, menar du allvar? sa hon.
- Aa.. Men tror ändå inte att han gillar mej, så jag orkar inte bry mej. sa jag.
- Hur vet du de? Asså han har ju de svårt just nu.. Asså du vet de med Camilla.. sa hon.
- Mmm.. Jag vet. sa jag.
- Ska vi gå ner till hallen för att höra om dom snackar om något interssant? sa hon.
- Okej... Vi har ju ändå inget bättre för oss. sa jag.

Vi gick försiktigt ner för trappan och ställde oss i hallen för att höra vad dom sa.

- Jag kommer aldrig kunna älska någon annan än Camilla. sa Tom.
- Jo. Du måste bara komma över de som har hänt. sa Bill.
- Hur ska jag kunna de? De va redan tillräckligt jobbigt när Sandra kysste mej. sa han.
- Gjorde hon?! sa Bill och Gustav förvånat.
- Aa. Men hon sa att hon var ledsen och att hon inte visste vad hon tänkte och så.. sa han.
- Shit.. Otur för dej Gustav. sa Bill.
- Uh.. Va? sa Gustav.
- Ja..? Du gillar ju henne. sa han.
- Venne. sa Gustav.
- Vad tråkig du är Gustav. sa Georg.
- Va? sa han.
- Ja, alla andra sitter ju och pratar om sina känslor och sen vill du inte. sa Georg och skratta.
- Hahahaha Georg! garva Tom.

Vi gick upp till Angelikas rum igen och satte oss på hennes säng.

- Kysste du Tom?! sa hon.
- Uhm.. Aa... sa jag och kolla bort.
- Varför gjorde du de för?! sa hon.
- Vet inte.... sa jag.
- Omg Sandra du vet ju att han har de jobbigt nog just nu! sa hon.
- Jag vet... Och jag ångar att jag gjorde de.. sa jag.
- Okeej. sa hon.

Vi snacka ett tag till och sen gick vi ner till killarna.

- Vill ni göra något? sa Angelika.
- Typ. sa Bill.
- Okej.. Uhm.. Som? sa hon.
- Venne.. sa han.
- Du och jag kan gå upp på mitt rum? sa hon och flina.
- Wtf? sa jag.
- Haha, inget. sa hon.
- Okej... sa jag.

Angelika och Bill gick upp på Angelikas rum och Georg och Gustav gick upp till gästrummet. Så de var bara jag och Tom kvar. Jag gick och satte mej i soffan brevid han.

- Förlåt för de som hände tidigare.. sa jag.
- De e lugnt. sa han.
- Nej, de är de inte? sa jag.
- Typ.. Eller jag vet inte. sa han.
- Asså jag vet att du har de fett jobbigt just nu och allt.. Förlåt. sa jag.
- Mmm.. Men de är lugnt. sa han.
- Säkert? sa jag.
- Typ.. sa han lågt.
- Förlåt.. Men varför typ? sa jag.
- Asså.. Jag gilla de men de kändes ändå.. Typ fel.. sa han.
- Aha... Okej.. sa jag.
- Förlåt.. Asså de är inget fel på dej. De är bara för att jag saknar henne så mycket. sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Vill bara ha henne här igen.. sa han.
- Jag med.. sa jag.




kommentera !

Die For You - Chapter 26


1. Drag me to hell 2. Angelika 3. Sandra 4. Tokio Hotel

Angelika's perspektiv:

*Några dagar senare*

Jag och Sandra satt i väntrummet på sjukhuset. Dom skulle försöka operera bort cancern i lungorna. Camilla hade ringt till Tom innan och sagt att hon skulle bli bättre. Troligtvis.
Ett tag senare kom en av läkarna till oss.

- Uh.. Jag har dåliga nyheter. sa hon.
- Vadå?! sa vi oroligt.
- Camilla... Har gått bort.. sa hon.
- V-v-aa? stammade Sandra.
- Nej! Fan, hon kan inte va död?! sa jag.
- Tyvärr.. Hon dog innan operationen. sa hon.
- Fan!! skrek Sandra.
- Försökte ni inte återuppliva henne eller något?! sa jag.
- Vi försökte allt vi kunde.. sa hon.
- De här får inte vara sant! sa Sandra och börja gråta.
- Jag kommer snart.. sa jag och gick ut.
Jag tog upp mobilen och ringde Tom.
- Hallå? sa han.
- Jag har jävligt dåliga nyheter. sa jag.
- Vadå?! sa han oroligt.
- Camilla.. Är död. sa jag och börja gråta.
- Va? sa han.
- Hon dog innan operationen.. snyftade jag.
- NEJ DE ÄR FUCKING INTE SANT!!!!!! skrek han.
- Jag önska de inte va de... sa jag.
- Hon skulle ju bli bättre!!! skrek han.
- Jag vet.. sa jag.
- Jag kan inte fatta att jag just har förlorat den som betyder mest för mej. sa han och man hörde att han börja gråta.
- Bill då? sa jag.
- Han kommer på andra plats.. sa han.
- Diss? Aja, du kommer på hennes begravning va? sa jag.
- VAFAN TRORU?!! skrek han.
- Jag vet väl inte? Du kom ju inte på förlossningen. sa jag.
- Inte samma sak. sa han.
- Naah, men iallafall. Kommer du? sa jag.
- Ja?! sa han.
- Okej, bra. Men måste dra nu. sa jag.
- Okeej, hejdå. sa han och vi la på.

Jag gick in igen till Sandra och tröstade henne. Efter ett tag kom läkaren tillbaks ut till oss.

- Om ni vill så kan ni få se henne en sista gång. sa hon.
- Jag vill. snyftade Sandra.
- Känns som du och Tom borde göra de så jag gör inte de. sa jag.
- Snälla. bad hon.
- Nej.. sa jag lågt.
- Men en sista gång. Snälla. sa hon.
- Nej.. sa jag.
- Ring Tom och säg att han ska komma då så kan du komma med in! sa hon.
- Okej. suckade jag.

Jag tog upp mobilen och ringde Tom. Igen.

- Ja? snyfta han.
- Om du kommer till Sverige så får du se henne en sista gång. sa jag.
- Tror du jag bara kan komma sådär?! sa han.
- Ja de tar ju bara 3 timmar med flyg? sa jag.
- Okej jag kommer med killarna. sa han.
- Bra, ses. sa jag.
- Aa, hejdå. sa han och vi la på.

Jag och Sandra satt och väntade i väntrummet i ungefär 4 timmar.. De tar ju lite tid att fixa flyg och allt...
Efter yttligare en timme av väntan kom dom äntligen.

- Ska vi gå dit eller? sa Tom.
- Mm.. mumlade jag.
- Sandra kom. sa jag.

Jag, Tom och Sandra gick till läkaren som visa oss rummet som hon låg i. Vi gick in dit och bara såg på när hon låg där helt livlös.

- Jag kan inte fatta att hon är död. snyfta Tom.
- Jag kommer sakna henne så jävla mycket. snyfta Sandra.
- Hade hon berättat tidigare att hon hade cancer så hade vi kanske fått henne till sjukhuset tidigare och då hade hon kanske inte varit död nu? snyftade jag.
- Jag vet.. Jag kommer aldrig glömma henne. snyftade Sandra.
- Inte jag heller. snyftade jag och Tom.


Jag gick fram till Camilla och rörde vid hennes hand och hon iskall. Kunde inte fatta att hon låg där död och skulle aldrig komma tillbaka.

Efter en liten stund så gick vi ut till dom andra. Bill kollade lite på mej men sa inget.

- Vad? sa jag.
- Inget.. sa han.
- Joooo. Vad är de? sa jag.
- Inget.. Kom, vi drar hem.. sa han.
- Okej. sa jag.

Vi ringde en taxi och åkte hem till mej.


Gustav's perspektiv:

Angelika, Tom och Bill gick in i Angelikas rum och jag, Sandra och Georg gick in i gästrummet. Sandra satt och grät hela tiden, så jag försökte trösta henne.

- Jag kan inte fatta att min syster är borta. Och hon kommer aldrig tillbaks. sa hon och kramade mej hårt.
- Inte jag heller.. Fast hon är säkert på ett bättre ställe nu. sa jag.
- Kanske de. snyftade hon.

De blev ganska sent och ingen av oss orkade äta så Sandra gick till Camillas gamla rum och jag och Georg gick och la oss. De va två sängar i gästrummet.

*Någon timme senare*

Jag vaknade och såg Sandra stå brevid min säng och tittade på mej.

- Vad gör du här? viskade jag.
- Kan jag få sova här? snyftade hon.
- Visst. sa jag och flyttade lite på mej.
Hon la sej brevid mej och vi somnade efter en stund.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och hon låg inte brevid mej längre. Orkade inte bry mej, så jag gick in i badrummet och duscha. När jag var klar så klädde jag på mej och så.
När jag va klar gick jag ner till köket och där satt Tom och Sandra.

- Gomorron. sa jag.
- Morron. sa Tom och gäspade.
- Har du inte kunnat sova eller? sa jag.
- Vafan tror?! sa han.
- Jag venne? Du behöver inte få damp på mej för att jag fråga Tom.
- Sorry.. Men jag är inte på bästa humöret just nu. sa han.
- Jag vet. sa jag.

Jag fixa frukost och käka.

- Varför är inte du i skolan? sa jag.
- Orkade inte. sa Sandra.
- Jag förstår de.. sa jag.
- Vart ska jag bo nu? Om Angelika typ inte vill ha mej här liksom? Jag kan inte precis bo hos mamma och asset. Och pappa har jag inte snackat med sen jag va typ 8. sa hon.
- Klart du kan bo här! sa Angelika, när fan kom hon?
- Säkert? sa hon.
- Ofc! sa hon och log halvt.
- Omg taack!! sa hon.
- Haha, de e lugnt. sa hon.

Efter att vi hade käkat så stack vi alla ut där vi bruka hänga. I skogen alltså. Alla utan jag och Bill började röka. Som vanligt...

- Vad håller ni på med? sa Bill.
- Röker..? sa Tom.
- Jag ser ju de. Asså kan ni inte tänka eller? De va exakt de som gjorde satt Camilla dog! sa han.
- Whatever. sa Sandra.
- Inte erat problem om vi dör. sa Angelika.
- De finns ändå inget att leva för. sa Tom.
- Vill ni också dö i cancer eller? sa jag.
- Ja. sa Tom.
- Jag vill träffa Camilla igen så ja, för att kunna träffa henne måste jag ju dö liksom? sa Sandra.
- Jag bryr mej inte så mycket om mitt liv längre, allt är helt jävla fucked up ändå. sa Angelika.
- Men vi vill inte att ni ska dö! sa jag.
- Viisst? sa Bill.
- Men vi vill. sa Angelika.
- Viisst? sa Sandra.
- Jupp. sa Tom.
- Ni har värsta djupa konversationen och jag är som vanligt inte med i den. sa Georg.
- Kom med in i den då??? sa jag.
- Orka. sa han.
- Wtf? sa Tom och Bill.
- Twinmoment. sa Angelika.
- Konstigt? sa Bill.
- Naah inte precis. sa hon.
- Okej.. sa han.
- Är det någon som ska dra tillbaks till huset? sa Tom.
- Jag ska. sa Bill och Angelika.
- Jag också. sa Georg.
- Ni då? sa Tom och kollade på mej och Sandra.
- Eh.. Jag venne. sa jag.
- Vi stannar en stund. sa Sandra.
- Okej. sa Tom.

Dom andra gick och jag och Sandra stod kvar och snacka lite.

- Vad vill du göra? sa jag.
- Uhm.. Venne.. Vill du dra till donken? sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi gick till donken. När vi kom fram så beställde vi och satte oss och åt.
- Så... Hur är de att va kändis då? sa hon och log.
- Haha, de är väl kul. Jag gör ju egentligen inte så mycket mer än att spela trummor så aa. sa jag.
- Hallå asså varför gillar du inte intervjuer? sa hon.
- För de är tråkigt.. Och dom ställer samma frågor hela tiden.. sa jag.
- Okeej. sa hon.
- Vem gillar du mest i bandet? sa jag.
- Hehe, eh.. Dej.. sa hon och kollade generat ner i bordet.
- Haha, naww, varför? sa jag.
- För att du är sjukt söt och grym på trummor. Och allt handlar alltid ändå bara om Bill eller Tom eller Georg. sa hon.
- Haha, tack. sa jag.
- Varsågod.. Eller nåt, haha. sa hon.
Vi åt klart och gick tillbaks till huset.

Tom's perspektiv:

Jag satt med Angelika och Bill i Angelikas rum. En liten stund senare kom Sandra in.

- Uhm.. Tom jag måste bara fråga en sak. sa hon.
- Vadå? sa jag.
- Vad ska du göra med Jayy? Och vart är han förresten.. sa hon.
- Angelikas mamma tar hand om honom. sa jag.
- Okeej. Bara undra. sa hon och gick ut igen.
- Jaaag tror Gustav gillar henne. sa Angelika helt plötsligt.
- Haha, jag med. sa Bill.
- Jupp, och hon gillar han. sa jag.
- Men de har hon gjort i typ 2 år nu. sa hon.
- Hur länge har du känt henne ens? sa jag.
- Lika som Camilla.. sa hon.
- Hur länge är de då? sa jag.
- Typ sen vi va 6. sa hon.
- Shit. sa jag och Bill.
- Haha, jag vet. sa hon.
- På en skala från 1-10, hur mycket saknar du Camilla? sa jag.
- Hur i fucking helvete tror du jag ska kunna svara på de Tom? sa hon.
- Jag vet inte? sa jag.
- Mer än 10 iallafall. sa hon.
- Okej. Vad skulle ni säga om jag tog självmord för att förhoppningsvis få träffa Camilla igen? sa jag.
- Du får inte!! sa Bill.
- Jag sa aldrig att jag skulle. sa jag.
- Hur ska jag kunna veta? sa Angelika.
- Vet inte.. sa jag.
- Du ska inte dö va? sa Bill försiktigt.
- Nej. Jag har redan lovat dej och Camilla. sa jag.
- Bra. sa han.
- Jag kommer inte palla de här men jag ska iallafall försöka. sa jag.
- Du ska inte dö iallafall! Även om du inte pallar. sa han.
- Jo. sa jag.
- Nej. sa han.
- Gå och häng dej. sa jag.
- Okej. sa han och börjde gå ut ur rummet.
- JAG FUCKING DREV!! skrek jag.
- Haha, jag vet. sa han och satte sej igen.
- Du fucking skrämde mej skit mycket. sa jag.
- Haha, jag vet. sa han.
- Fuck u. sa jag men kunde inte låta bli att skratta.
- Hahahaha. skrattade han.

Bill och Angelika gick in på datan och jag satt brevid dom och bara kollade ner. Jag kunde inte sluta tänka på Camilla.

- Vad är de Tom? sa Bill.
- Jag saknar henne. sa jag och kunde känna tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag med, men vi måste kunna gå vidare. Hur svårt de än kommer bli.. sa Angelika och började gråta lite.
- Hur ska jag kunna de?! Jag älskade allt med henne! Hennes leende, hennes skratt, hennes utseenende och allt med henne att göra! sa jag och började gråta.
- Tom hon betydde mycket för mej också! Kanske inte lika mycket som för dej för du liksom.. aa. Men asså försök gå vidare. snyftade hon.
- Jag kan inte.. Jag kommer aldrig kunna älska någon så mycket som jag älskade henne. sa jag.
- Älskar du henne inte fortfarande? sa hon.
- Jo! Men hon finns ju inte längre, man kan inte säga älskar då. sa jag.
- Klart man kan. sa hon.
- Whatever. sa jag.
- Aja.. sa hon.

Jag gick in i mitt rum.. Eller Camillas gamla.. Där inne satt Sandra vid datan.

- Är inte det där Camillas Mac? sa jag.
- Jo. sa hon.
- Hur kom du in på den? Den har ju lösenord.. sa jag.
- Jag vet. Men jag chansa och de va tomistliebe.. Ganska enkelt att lista ut. sa hon.
- Aw.. sa jag.
- Jag vet. Skit gulligt ju! sa hon.
- Allt med henne va gulligt. sa jag och min blick fastnade på en bild på henne och mej som stog på skrivbordet.
- Jag vet.. Hon var världens bästa syrra asså. sa hon.
- Kan tänka mej de. Hon var världens bästa flickvän också. sa jag och kände en tår rinna ner för kinden.
- Önskar de fanns nåt att göra för att få henne komma tillbaks.. sa hon lågt.
- Mm.. mumlade jag.
- Saknar henne så fucking mycket! sa hon.
- Jag med.. sa jag lågt.
Jag la mej på sängen och tänkte på när jag och Camilla brukade ligga och kolla på varann och skratta och allt. Och när hon brukade skratta åt mej när jag snackade om att göra "nasty things". Jag kommer aldrig kunna säga de till henne igen. Aldrig få höra hennes skratt. Aldrig få se henne le. Aldrig ha sex med henne. Aldrig kyssna henne. Aldrig säga att jag älskar henne och kunna se henne i ögonen.
- Du tänker på henne, eller hur? sa Sandra.
- Ja.. sa jag lågt.
- Ska jag gå ut? Så du typ kan va ensam..? sa hon.
- Helst.. sa jag.
- Okej. sa hon och gick ut.

Sandra's perspektiv:

Jag gick till Angelikas rum och när jag kom in så låg hångla på sängen..

- Oh shit, förlåt! sa jag.
- Wtf? Knacka Sandra. sa Angelika och skratta.
- Hahaha sorry. sa jag.
- De e lugnt. sa hon.
- Bra, vill ni göra nåt? sa jag.
- Visst, men varför är du inte med Gustav, Tom eller Georg? sa hon.
- Tom vill va ensam i Camillas gamla rum och tänka typ, Gustav och Georg har jag ingen aning om va dom gör ens. sa jag.
- Okeeej, men vad ska vi göra då? sa hon.
- Donno. sa jag.
- Bill, va ska vi göra? sa hon och kolla på han.
- Hur ska jag veta? sa han.
- Du kanske har nåt förslag?! sa hon.
- Neej? sa han.
- Men skit i de då. sa hon.
- Äh, ni kan fortsätta att hångla, jag kan gå till Gustav och Georg. sa jag och skratta.
- Hahah, okej. sa Angelika.

Jag gick ut ur hennes rum och in i Gustav och Georgs rum. Georg satt vid datan och Gustav låg och kolla på nån film.
- Hej. sa jag.
- Tjena. sa Georg.
- Tja. sa Gustav.
- Har ni kul eller? sa jag.
- Sådär. sa Georg.
- Helt okej. Dudå? sa Gustav.
- Neej. sa jag.
- Okeej, vad gör dom andra då? sa Georg.
- Tom ligger inne i Camillas gamla rum och tänker och Angelika och Bill är i hennes rum och hånglar. Fast vem vet va dom gör nu.. sa jag.
- Hahahahaha! skratta dom.
- Aja, va kollar du på? sa jag och kolla lite på filmen Gustav kolla på. 
- Drag me to hell. sa han.
- Nice. sa jag.
- Jao, vill du också se den eller? sa han.
- Visst. sa jag och la mej brevid han.
- Ni skulle va såå söta tillsammans! sa Georg.
- Wtf..? sa Gustav.
- Lol. sa jag.
- De är ju sant! sa Georg.
- Säkert.... sa jag.
- Jaaa! sa han.
- Key. sa jag.
- Ni båda gillar varann också! sa han.
- Nej... sa Gustav.
- Hahaha jo du sa att du gillar henne igår. sa han och flina.
- Käften. sa Gustav.
- Hahahaha. skratta Georg.
- Hahah omg, va gulligt! sa jag.
- Jag vet! sa Georg.
- Aja.. Whatever. sa Gustav.

Efter typ en halv timme så la jag mitt huvud på hans bröst och man såg hur generad han blev.

- Gustav, va äre? sa jag.
- Uhm.. Eh.. Inget. sa han nervöst.
- YEEEEES!!! skrek Georg.
- Wtf..? sa jag.
- Jag vann ett spel.. sa han.
- Okej... sa jag.
- Vad äre med Gustav? sa han sen.
- Vafan? De är inget med mej?! sa Gustav.
- Joo! Du ser generad ut ju! sa han.
- Uh.. Eh.. Nej! sa han.
- Jooooo!! Hahahaha. sa Georg.
- Men jag är inte de. sa han.
- Okej... sa Georg.

När filmen var slut så reste jag mej och började gå mot dörren.

- Vart ska du? sa Gustav.
- Se vad Tom gör. sa jag.
- Okej. sa han.

Jag gick ut ur deras rum och in till Tom. Han låg fortfarande på sängen.

- Hur äre? sa jag och satte mej på sängkanten.
- Piss. sa han.
- Jag förstår de.. sa jag.
- Jag kan inte leva utan henne. sa han.
- Inte jag heller.. sa jag.
- Hon va verkligen allt.. sa han.
- Jag vet.. sa jag.
Efter en stund ringde de på ytterdörren. Jag gick ner för att öppna. När jag öppna så attackera min mamma mej med en kram.

- Jag är så ledsen, älskling! sa hon.
- Dra. sa jag.
- Jag vet att du är ledsen, men vi måste prata om de här. sa hon.
- Jag tänker inte prata med dej om ett jävla skit. sa jag.
- Snälla Sandra, jag försöker ju bara hjälpa dej! sa hon.
- Jag behöver inte din fucking hjälp! sa jag irriterat.
- Jo de gör du! sa hon och krama mej igen.
- Släpp!! sa jag och tog mej ur hennes grep.
- Du ska med mej hem nu så vi kan prata om de här! sa hon.
- Nej! Jag behöver inte din fucking hjälp! Du verkar fan inte ens bry dej om att Camilla är död?!! sa jag argt.
- Klart jag gör! Och de får ine hända med dej så du måste med mej nu!! sa hon.
- NEEJ!! skrek jag.
- Snälla! Du är allt jag har kvar. sa hon.
- Vad hände med asset då?! sa jag.
- Han lämna mej för en 20åring.. sa hon.
- Waaas? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Seröst? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Omg. sa jag.
- Snälla kom hem. sa hon.
- Nej.. Jag vill inte..  Du har alltid varit så dum mot mej och Camilla, så vad får dej att tro att jag vill komma tillbaks nu?! sa jag.
- Snälla Sandra. Du är allt jag har. bad hon.
- Fan heller. sa jag.
- Snälla. sa hon.
- Nej. Varför ska jag komma tillbaka bara för att du har förstört ditt liv? Då behöver du ju inte förstöra mitt eller? sa jag.
- Jag kommer inte förstöra mer för dej! sa hon.
- Vill du inte förstöra mitt liv? sa jag.
- Nej! sa hon.
- Bra. Låt mej aldrig mer behöva se dej. sa jag.
- Som du vill då.. suckade hon.
- Bra. sa jag och stängde dörren.

Jag satte mej ner och lutade ryggen mot dörren och suckade.

- Vem va de? sa Angelika och kom ner för trappen.
- Mamma. sa jag.
- Shit, va ville hon? sa hon.
- Att jag skulle hem, sen sa vi massa saker och hon ba jag vill inte förstöra ditt liv lalala, sen jag ba bra låt mej aldrig behöva se dej igen och så. sa jag.
- Okeej. sa hon.
- Jupp. sa jag.

Kommentera !

Die For You - Chapter 25


1. Camilla 2. Sandra 3. Tokio Hotel 4. Angelika

Camilla's perspektiv:

Jag och Angelika gick till våra skåp och hämtade våra NO böcker och gick till vår lektion och satte oss och jobba.

- NO suger. sa jag.
- Jag vet. sa hon.
- Jag vill hem! sa jag.
- Jag också.. De här är fan ett fängelse. sa hon.
- Håller med. sa jag.

Vi orkade inte jobba så gick tog våra skol datorer och va inne på dom istället.

*Sista lektionen*

De va musik. Typ de ända roliga ämenet. Jag och Angelika satt i ett rum och spelade bas. Vi skulle lära oss att spela bas inför nästa lektion. När lektionen sluta så ringde vi Sebbe och fråga om han kunde hämta oss och de kunde han. Som vanligt alltså.

När vi kom hem så tog vi av oss skorna och så och gick in till vardagsrummet. Där satt Tom, Bill Gustav och Georg i soffan och kollade på tv, så jag satte mej brevid Tom och Angelika brevid Bill.

- Har du fortfarande ont? sa jag och kollade på Tom.
- Ja, som fan asså. sa han.
- Stackare. sa jag och kysste han på kinden.
- Jag har inte ont i läpparna? sa han flina.
- Haha, tönt! sa jag och kysste han på munnen istället.
- Mycket bättre. sa han och dom andra typ garva ihjäl sej.
- Hahahaha, va sega ni är! skrattade Angelika.
- Håll käften! sa jag men kunde inte låta bli att skratta.
- Mobbare.. sa Tom.
- Älskling, vi driver! Haha. sa jag.
- De är inte ens lite kul. sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej? Har skit ont och sen sitter ni bara och garvar ju.. De är fan synd om mej. sa han.
- Haha, jaa de är skit synd om dej.. sa Bill.
- Ja?! sa Tom.
- Kanske lite. sa Bill.
- Neej, skit mycket! sa Tom.
- Du blev iallafall inte mobbad och slagen av alla i skolan förr. sa han.
- Ibland. Men de va för att jag hjälpte min lillebror! sa han.
- Kanske. sa Bill.
- Tönt. sa Tom.
- Mupp. sa Bill.
- Idiot. sa Tom.
- Cp. sa Bill.
- Damp barn. sa Tom.
- Hur länge ska ni hålla på såhär?! sa jag och Angelika.
- Eh.. Ska sluta nu. sa han.
- Bra. sa vi.
- Jag har tråkigt. sa Bill.
- Jag med. sa Angelika.
- Gör nåt då? sa jag och flina.
- Fuck u. sa hon.
- Hahahah, nah. Men Bill kan fucka dej, hahah. sa jag.
- Inte här iallafall. sa Bill och skratta.
- Hahah, vafan Bill? sa Tom.
- Vadå? Tror du jag ska knulla med henne när ni är med eller?! sa han.
- HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHA!! skratta alla utom Bill och Angelika.
- Vad äre som är så fucking kul?! sa hon.
- Hahaha inget! sa jag och garva.
- Säg? sa Bill.
- Haha, du ba: Tror du jag ska knulla henne när ni är med eller?! Hahahahahha omg. sa Tom.
- Kul. sa dom.
- Jaa! Hahahahahahah. skratta jag och Tom.
- Skulle ni kunna göra de eller? sa Angelika.
- Venne kanske. sa Tom.
- Tom.. Asså.. Euuuuuwww!! sa Angelika.
- Vad..? sa han.
- Jaa, asså du ba: venne kanske. Asså wtf?! Skulle du kunna ligga med Camilla när vi är med?! sa hon och gjorde en äcklad min.
- Kanske. sa han.
- Euuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuw!!!!! sa hon och vände sej mot Bill så hon inte såg Tom.
- Hahahaha. skratta Tom.
- Vill vi dra upp till mitt rum? sa jag och tittade på Tom.
- Visst. sa han.

Vi gick upp till mitt rum och Tom satte sej i sängen medans jag tog upp Jayy. Sen gav jag han till Tom och gick och hämtade min Mac.

- Menade du på riktigt att vi kunde ha sex framför dom?! sa jag.
- Haha omg jag drev! sa han och skratta.
- Bra. sa jag och log.
- Ingen annan än jag får ju se min flickvän naken. sa han och flina.
- Haha, nej verkligen inte! sa jag och skratta.
- Har du frågat Angelika hur hon tyckte de va att ha sex med Bill eller? sa han och skratta.
- Jaaa haha, och hela skolan vet att dom har haft. sa jag.
- Oftaah? sa han.
- Jupp, Angelika blev fett lack sen Michelle snacka med henne och allt. Shit de har blivit värsta fucking grejen. sa jag.
- Wow. Haha men va tyckte hon om de? sa han och flina.
- Typ att de va awesome. sa jag.
- Lol, Bill älskade de! sa han.
- Hahahaha! Ingen av dom är oskuld längre.... sa jag och gjorde en ledsen min.
- Varför äru ledsen för de? sa han.
- Jag kan inte mobba dom längre!! sa jag.
- Hahahahhaha faan sant! sa han.
- Hehe aa.. sa jag.
- Men vill ändå inte mobba Bill längre. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- För att han är min bror och vi snackar nästa aldrig längre.. sa han.
- Varför snackar ni aldrig? sa jag.
- För antingen är han med Angelika och jag med dej eller så bråkar vi eller nåt. Så de har bara blivit så typ.. sa han.
- Åh.. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Men... Ni kan ju göra nåt själva en dag? Utan alla oss andra liksom. sa jag.
- Nej.. De känns som vi kommer börja bråka. sa han.
- Varför skulle ni de? sa jag.
- Jag vet inte.. sa han.
- Precis, ni kan ju iallafall försöka? Om ni verkligen vill snacka så gör de? sa jag.
- Men han vill säkert inte. sa han.
- Klart han vill. sa jag.
- Okej då. sa han.
- Gå ner till han och fråga om han vill dra ut eller något och sen kan ni snacka. sa jag.
- Aa, okej. sa han.

Bill's perspektiv:

Jag satt i Angelikas säng med henne och snackade lite random stuffs. En liten stund senare kom Tom in.

- Bill, vill du dra ut eller något? Behöver snacka med dej. sa han.
- Uhm.. visst. sa jag.

Vi gick ner till hallen och satte på oss skor och så och gick ut. Vi gick ett tag och snacka inte ens med varann.. Men efter en stund så stanna vi och han tog fram sina cigg och började röka.

- Snälla, rök inte. sa jag.
- Varför inte? sa han.
- De är inte bra för dej. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Men fimpa då? sa jag.
- Nej. sa jag.
- Snälla gör de bara. sa jag.
- Okej då. sa han och släppte ciggen och stampa lite lätt på den.
- Vi är typ aldrig längre. sa jag.
- Jag vet... De va därför jag ville snacka med dej. sa han.
- Varför har du inte gjort de innan då? sa jag.
- För att antingen har du varit med Angelika och jag med Camilla eller så har vi bara bråkat.. sa han.
- Sant.. sa jag.
- De känns så tråkigt att inte kunna snacka med dej så mycket som förr. sa han.
- Mm.. Jag kommer inte ihåg sist bara vi snackade faktiskt. sa jag.
- Inte jag heller. sa han.
- Inte för att jag vill säga att de är något fel på Angelika och Camilla, men dom har kommit emellan oss.. sa jag.
- Jag vet! Asså dom har helt ärligt förändrat hela mitt liv! sa han.
- Mitt med. sa jag.
- Men som du sa de är inget fel på dom de är typ bara.. ja.. sa han.
- Dom har kommit emellan oss. sa jag.
- Aa. sa han.
- Fan va jag har saknat att kunna snacka med dej. sa jag.
- Jag med. Eller asså kunna snacka med dej då, hehe. sa han.
- Hahaha. Men vi är ju typ en person.. Eller asså vi kan ju känna vad den andra känner utan att ens vara nära varandra. sa jag.
- Jag vet.. De är fan skit coolt. sa han.
- Haha, jag vet! Men kan du sluta hålla på att... sa jag innan han avbröt mej.
- Hålla på? sa han.
- Mm.. aa. sa jag.
- Okej, asså om Angelika inte har sagt de till dej redan.. Hela deras skola vet att ni har.. Uh, ja du vet. sa han.
- VA?! sa jag.
- Jupp. sa han.
- Nej? sa jag.
- Jo. sa han.
- Fuck my life. sa jag.
- Du brode inte bry dej? sa han.
- Varför? sa jag.
- För att de är normalt att ligga med sin tjej?! sa han.
- Ja, men hela fucking världen vet säkert nu. sa jag.
- Mm.. De är de som är problemet med att vara känd. sa han.
- Asså fuck.. Vem sa de till alla? sa jag.
- Vet inte. sa han.
- Måste fråga Angelika sen. sa jag.
- Asså kommer fan bli skit pissed på den som sa. sa han.
- Jag också. sa jag.

Vi snacka om allt mellan himmel och jord i säkert 2 timmar innan vi gick tillbaks 'hem' igen.

- De va skit kul att snacka med dej igen Bill. sa han när vi kom in.
- Ja, måste göra de oftare igen. sa jag.
- Jag vet! Men jag går upp till Camilla. sa han och kramade mej innan han gick upp.

Jag gick upp till Angelika och hon satt vid sitt skrivbord och gjorde läxor.

- Hej. sa jag och kramade henne bakifrån.
- Heeej. Hur va de att snacka med Tom igen då? sa hon och log.
- As skönt. De va så jävla länge sen. Ingen av oss kommer ens ihåg sist bara vi snacka utan att bråka och så. sa jag.
- Men de va väl bra att ni gjorde de nu då. sa hon.
- Japp. Och du förresten.. Vem äre som har sagt att vi har haft sex så hela eran skola vet? sa jag och blev lite irriterad.
- Asså jag vet inte. Camilla hade typ hört.. Sen hade hon sagt de till Aldina, asså de är hennes bästa vän och jag vet att Aldina inte skulle säga de till nån annan. Men jag har ingen fucking aning om vem de va. Jag är fett pissed på den personen. sa hon.
- Jag med. Haha Tom är typ också de. sa jag.
- Men tänk om de va Camilla och Aldina iallafall..? sa hon.
- Vi måste fan fråga henne asså. sa jag.
- Kom! sa hon och drog med mej in i Camillas rum.
- Camilla?! sa hon.
- Aa? sa hon.
- Äre du och Aldina som har spridit de på hela skolan?! sa hon.
- Eh.. Uh.. Beror på hur man ser de.. sa Camilla lite osäkert.
- Så de va ni?! sa jag argt.
- Uhm.. Asså.. Eh.. Asså de beror på om ni menar till alla eller bara vissa.. sa hon osäkert.
- VADÅ FUCKING VISSA?! VILKA SA NI TILL?! sa Angelika argt.
- Typ Michis, Linnea, Sofia, Lilian, Sofie och dom. sa hon.
- Asså fucking dra åt helvete. sa hon argt.
- Förlåt. sa hon lågt.
- Vafan! Varför kunde du bara inte hålla käften för?!! sa jag argt.
- Asså Bill du behöver inte få fucking damp! sa Tom argt.
- Fucking bry dej inte! sa jag.
- Jag bryr mej för att du fucking har damp på min flickvän! sa han.
- Asså Tom, där ute sa du ju att du va fett pissed på den som sa och nu när du får veta att det är din flickvän och hennes kompis så, bilr du arg på mej istället? sa jag.
- Men asså.. Då visste jag inte att de va Camilla! sa han.
- Du är så jävla dum i huvet. sa jag och gick tillbaks till Angelikas rum.

Några sekunder efter kom Tom..

- Förlåt brorsan. sa han.
- De är lugnt.. sa jag.
- Asså jag är pissed men asså jag vill inte bli arg på Camilla. De va ju typ inte meningen att hela skolan skulle få veta? sa han.
- Kanske. sa jag.
- Vadå, tror du att hon ville att hela skolan skulle veta? sa han irriterat.
- Vafan håller du på med Tom? Varför bli du sur, bara sådär? sa jag.
- Förlåt.. Du hade rätt förut.. Dom kommer emellan oss. sa han.
- Jag vet. sa jag ledset.
- Jag tror jag behöver komma hem till Tyskland snart igen. De va ett tag sen vi träffa morsan och Gordon. sa han.
- Och ännu längre sen vi träffa pappa. sa jag.
- Jag gillar han fortfarande inte. sa han.
- Asså varför? sa jag.
- För enligt mej lämnade han mamma för att han inte tycker om oss. sa han.
- Varför tror du de? sa jag.
- Hallå?! Han har inte snackat med nån av oss sen han stack?! sa han.
- Mm sant. Men jag måste iallafall också snart hem. sa jag.
- Vi går och snackar med G&G och sen bokar vi biljetter. sa han.
- Aa kom. sa jag.

När vi öppnade dörren stog Angelika och Camilla där och bara kollade på oss.

- Varför sa ni inte bara att ni tyckte att vi hade kommit emellan er? sa Angelika.
- Och hade ni bara tänkt att åka utan att säga till oss eller? sa Camilla.
- För vi.. Eh.. Vi ville inte göra er ledsna eller nåt. sa Tom.
- Och nej de hade vi inte.. Vi skulle bara.. Uh. Snacka med G&G först. sa jag.
- När ni sa att vi hade kommit emellan er känndes de som ni menade att vi hade förstört era liv eller nåt. sa Angelika.
- Va?! Nej verkligen inte! Ni har förändrat de men inte förstört de! sa jag.
- Visst? sa Tom.
- Förändrat de på ett bra eller dåligt sätt? sa Camilla.
- Uhm.. De beror på... sa jag.
- Va bara ärliga, snälla? sa Angelika.
- Både och.. sa vi.
- Tack. sa dom och Camilla gick in på sitt rum och Angelika till sitt och båda smällde igen dörrarna hårt.
- Vi snackar med G&G sen måste jag snacka med Angelika. sa jag.
- Mm.. Jag måste snacka med Camilla sen. sa han och vi gick till G&G.

Vi gick in i deras rum och dom satt vi datan och gjorde inget speciellt.

- Vi måste tillbaka till Tyskland. sa jag.
- Varför? sa dom.
- För att tjejerna kommer emellan oss.. Och så saknar vi alla i Tyskland. sa jag.
- Hur kan ni veta att vi gör de? sa Georg och gjorde en random "mystisk" blick.
- Wtf... sa Tom.
- För att vi vet de. sa jag.
- Okej ja de gör vi. Men på vilket sätt har dom kommit emellan er? sa han.
- Asså jag och Bill kan inte snacka på samma sätt längre, sen är vi typ aldrig med varann längre heller för att vi är med dom. sa Tom.
- Och sen vi blev tillsammans med dom har jag och Tom typ bara bråkat. sa jag.
- Finns de nåt bra med att dom har kommit emellan er ens?! sa Gustav.
- Kan du prata? sa Tom.
- Jätte kul Tom... sa han.
- Haha, jag vet. sa Tom.
- Men seriöst. Finns det något bra med att dom har kommit emellan er eller? sa han.
- Uh.. Vänta måste tänka. sa jag.
- Okej antagligen inte. sa Georg.
- Asså.. Jag kommer inte på nåt. sa Tom.
- Inte jag heller.. sa jag.
- Varför gör ni inte slut med dom då? sa Gustav.
- Vafan tänker du med Gustav??!! sa jag.
- Vadå...? sa han.
- Jag fucking älskar Angelika! Aldrig i hela fucking livet att jag gör slut med henne! sa jag.
- Shit eller hur?! sa Tom.
- Shit dampa inte de va ett förslag. sa han.
- Ett jävligt dåligt förslag. sa Tom.
- Okej..? sa Georg.
- CAMILLA!!! hörde man Angelika skrika.
- Sshh! Vi lyssnar. sa Tom och alla blev tysta.
- JAA!! skrek Camilla.
- HAR DU TAGIT MIN KAJAL?! skrek Angelika.
- NEJ VADÅRA?! skrek hon.
- Lol den är borta. sa hon och man hörde att hon stog utan för Camillas dörr. (gästrummet och Camillas rum är typ mitt emot varann (; )
- Fråga Bill om han har den? sa Camilla.
- Varför skulle han ha... Ahaaaaa! I för sej han kanske har den. sa hon.
- Loooool, han sminkar sej liksom också? Hhaha. sa Camilla.
- Jag kom på de. Men hallå asså tror du dom typ... asså.. sa hon innan Camilla avbröt henne.
- Inte gillar oss längre? Vill ta en paus? Kommer göra slut? Hatar oss för att vi tydligen har kommit emellan dom? sa hon.
- Aaa.. sa Angelika.
- De va ju inte ens meningen att komma emellan dom. sa hon.
- Visst? Asså dom kommer säkert ta en paus eller något sånt från oss.. sa Angelika.
- Mm... Jag kommer sakna dom när dom åker tillbaks till Tyskland. sa Camilla.
- Jag med. Men de känns ändå som att de kommer va bra att komma bort från dom ett tag. Jag menar vi är ändå typ... 24/7?! sa Angelika.
- Jag vet.. Men kommer sakna dom sjukt mycket ändå. sa hon.
- Jag också. sa Angelika och man hörde att dom gick in på sina rum igen.
- Vill ni fortfarande åka...? sa Georg.
- Ja? sa jag och Tom.
- Okej, bara undra. sa han.
- Okej.. Aja ska vi boka biljetter eller? sa jag.
- Aa vi gör de. sa han.

Georg va ändå inne på datan, så vi gick in och bokade flyg biljetter.

Tom's perspektiv:

*Senare på kvällen*

De va ganska sent och vi hade inte snackat med tjejerna sen de lilla "bråket" vi hade med dom. Men jag gick iallafall tillbaks till Camillas rum. Och Bill till Angelikas.

När jag kom in i hennes rum så såg det som om hon sov, så jag bytte om och allt sånt och gick och la mej brevid henne.

- Uhm.. Har du fortfarande ont? sa hon och vände sej mot mej.
- Lite.. Varför frågar du? sa jag.
- Ville liksom bryta tystnaden.. sa hon.
- Haha, trodde du sov. sa jag.
- Hehe, okej. sa hon.
- Är inte du sur? sa jag.
- Lite.. Eller jag vet inte.. sa hon.
- Förlåt.. Men asså jag och Bill har nästan ingen tid för varandra.. Och vi är ju tvillingar. Vi kan inte leva utan varandra. sa jag.
- Mmm.. Jag vet. sa hon.
- Vi åker om 2 dar.. Bara satt du vet.. sa jag.
- Du får inte! sa hon ledset.
- Försent, vi har redan bokat. sa jag.


Hon vände sej med ryggen mot mej och man kunde tydligt höra att hon började gråta.

- Camilla, gråt inte. sa jag och höll om henne.
- Du får inte åka, Tom. snyftade hon.
- Jag vill... sa jag lågt.
- Snälla åk inte.. sa hon så tyst att jag nästan inte hörde.
- Jag vill, och jag måste träffa mamma och Gordon också.. sa jag.
- Fuck my life.. viskade hon.
- Förlåt. sa jag.
- Om du åker så lovar jag att jag kommer ta självmord. snyftade hon.
- Nej det kommer du inte. Jag kommer ju tillbaka. sa jag.
- De kommer jag visst. sa hon.
- Nej. sa jag.
- Du bestämmer inte va jag gör Tom. sa hon lågt.
- Nej.. Men dör du, dör jag. sa jag.
- Åk inte då? sa hon.
- Asså snälla Camilla, jag vill åka. sa jag.
- Men åk då?! sa hon.
- Om jag gör de kommer du fan ta självmord?! sa jag.
- Ja! sa hon.
- Varför? sa jag.
- För att jag vill inte att du ska åka. sa hon ledset.
- Men snälla, jag vill verkligen hem Camilla! Jag lovar att jag kommer tillbaks snart! sa jag.
- Lova? sa hon.
- Jag har ju redan sagt typ 2 gånger att jag lovar att göra de? sa jag.
- Okej.. suckade hon.
- Godnatt älskling. sa jag och kysste henne.
- Godnatt Tom. sa hon.

*Nästa morgon*

När jag vaknade låg inte Camilla brevid mej längre. Jag satte mej upp och då kom Camilla in i rummet.

- Godmorgon. sa jag och log.
- Mmm.. Godmorgon. sa hon.
- Är du sur? sa jag.
- Näe.. Jag mår bara inte bra. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Vet inte... sa hon.
- Okej.. På vilket sätt mår du inte bra då? sa jag.
- Venne.. Känns som om jag kommer spy. sa hon.
- Okeej. Kom! sa jag och sträckte ut armarna.

Hon kom och satte sej i sängen med mej och jag höll om henne.

- Jag kommer sakna dej. sa hon.
- Jag kommer sakna dej med.. Men tro mej, vi kommer behöva komma ifrån varann lite. Och jag måste verkligen hem till mamma. sa jag.
- Haha. skratta hon.
- De lät fett barnsligt men asså jag har inte träffat henne på flera månader. sa jag.
- Mm.. Men va menar du med att vi behöver komma ifrån varann?! sa hon.
- Vi har vi varit med varann typ varje dag hur länge som helst nu! sa jag.
- Jag vet... sa hon.
- Så.. Vi behöver en paus. sa jag.
- Kommer inte klara mej utan dej. sa hon.
- Jo det kommer du. sa jag.
- Nej.. Jag kommer bli så deprimerad satt jag tar självmord.. sa hon.
- Om du gör de så tar jag livet av mej. sa jag.
- Du får inte.. sa hon.
- Jag göre bara om du göre. sa jag.
- Okej, jag lovar att inte göra de Tom. sa hon.
- Bra. sa jag och kysste henne.

Jag gick upp och ur sängen och in i badrummet. Jag duscha och så. När jag var klar så klädde jag på mej och gick ut till Camilla igen.

- Vart var du imorse, typ när jag vakna? sa jag.
- Ute med Angelika. sa hon.
- Och gjorde? sa jag.
- Rökte. sa hon.
- Varför väckte du inte mej för? sa jag.
- För att jag behövde snacka med henne.. sa hon.
- Aha, okej. sa jag.
- Så.. Vad vill du göra? sa hon.
- Venne.. Ska se vad Angelika och Bill gör? sa jag.
- Visst. sa hon.

Vi gick in i Angelikas rum och dom satt på sängen med datan.

- Vilka datanördar ni är. sa Camilla och flina.
- Hahaha, jag vet. sa Angelika.
- Ska vi dra någonstans? sa jag.
- Okej, vart? sa Bill.
- Venne.. Ut? sa jag.
- Ska du röka eller? sa han.
- Typ. sa jag.
- Varför gör du de ens? sa han.
- Gott..? sa jag.
- Nej de är de inte? Kommer du inte ihåg när vi va typ 10år och Georg kom med cigg och sa att vi skulle röka? sa han.
- Jo, men de va inte lika gott då. De är de nu. sa jag.
- Okej då.. suckade han.
Vi hämtade Georg och Gustav och gick ut. Vi gick till skogen där vi brukar hänga. Alla började röka utan Bill och Gustav.

- Varför? sa Gustav.
- Vadå varför? sa Georg.
- Varför röker ni? sa han.
- Gott. sa jag.
- De är inte ens de... Ni bara tror de för att ni är beroende. sa han.
- Kanske. sa jag.
- Ni borde sluta. sa Bill.
- Varför?! sa jag.
- Du vet varför! sa han.
- Nej. Förklara. Jag kan lyssna. sa jag.
- Ni kommer dö i förtid. sa han.
- Kommer vi inte alls. sa jag.
- Jo. sa han.
- Lyssna bara! Vi kommer inte de! sa jag.
- Lyssna inte då. Jag säger de bara för att jag bryr mej om dej. sa han.
- Kanske inte vill lyssna på dej. Vi båda föddes ju ändå med hörsel skador. sa jag.
- Ja, och vill du få cancer också eller? sa han.
- Man får inte cancer av att röka.. sa jag.
- Jo man kan få de Tom. sa Georg.
- Nej? sa jag.
- Jo. sa Camilla.
- Många har fått de. sa Angelika.
- De sant. sa Georg.
- Men vafan.. sa jag.
- Tom, jag säger bara att du ska sluta för att jag inte vill att du dör. sa Bill.
- Jag kommer inte dö. sa jag.
- Skit i de då. sa han.
- Du kommer ju dö nån gång? sa Gustav.
- Förstör inte stämningen Gustav.. sa jag.
- Vafan..? sa han.
- Äh, inget. sa jag.

Vi snacka lite till men sen gick vi in igen. Jag och Camilla gick upp på hennes rum.

- Är du ledsen eller något? sa jag.
- Varför undrar du? sa hon.
- Du verkar skit deprimerad.. sa jag.
- Asså.. Jag har en sak jag måste säga till dej.. sa hon.
- Vadå? sa jag oroligt.
- Asså medans ni var borta så var jag hos doktorn och dom sa att jag hade... sa hon och tog ett djupt andetag.
- Du har vadå..? sa jag.
- Cancer... sa hon lågt.
- VAAA??! sa/skrek jag förvånat.
- Mm.. mumlade hon.
- Omg. sa jag.
- De är delvis därför jag inte vill att du åker. Dom vet inte hur länge till jag lever. sa hon.
- Du får inte dö! sa jag och krama henne hårt.
- Jag vill, men ändå inte. sa hon.
- Du ska inte dö! Gör du de dör fan jag också! sa jag.
- Tom, jag vill att du ska leva för mej. sa hon och började gråta.
- De finns inget att leva för om inte du finns längre. sa jag och började gråta jag också.
- Jo, Bill, Jayy, Georg, Gustav, Simone, Gordon och alla. sa hon.
- Dom är inte som du. sa jag.
- Snälla Tom, dom kommer behöva dej. Om du dör kommer fan alla göra de! sa hon.
- Nej ingen kommer dö. Inte du heller. sa jag.
- Jo.. sa hon.
- Du ska inte dö Camilla!! Dör du finns de fan inget att leva för, Bill och dom skiter jag i just nu! Dom är inte döende. sa jag.
- Kan inte du bara glömma att jag sa de och va normala istället? sa hon.
- Hur fan ska jag kunna vara de?! sa jag.
- Försök. sa hon.
- Hur ska jag kunna försöka om jag vet att min flickvän kommer dö?! sa jag.
- Gör de bara.. För min skull. sa hon och såg mej i ögonen.
- Varför händer allt dåligt mej? sa jag lågt.
- Vadå dej?! De är inte du som har cancer! sa hon.
- Jag vet men du är min flickvän.. sa jag.
- Försök glömma de här Tom. sa hon.
- Jag kan inte. sa jag.
- Snälla. sa hon.
- Jag kommer snart. sa jag och ställde mej upp.
- Vart ska du? sa hon.
- Säga till Bill att jag stannar. sa jag.

Jag gick ut ur Camillas rum och in i Angelikas.

- Bill, vi måste stanna! sa jag.
- Va? Nej! Vi kan inte! Vi måste åka! sa han.
- Asså Bill du fattar inte.. vi måste. sa jag.
- Vi kan inte Tom! sa han.
- Snälla.. De gäller ett fucking liv Bill! sa jag.
- Vafan snackar du om? sa han.
- Äh, inget.. Snälla.. Vi måste stanna. sa jag.
- Nej. sa han.
- Vafan Bill!! skrek jag.

Jag gick ut och smällde igen dörren hårt och gick in till Camilla igen.

- Jag fucking hatar han. sa jag irriterat och satte mej i sängen igen.
- Du fick inte stanna va? sa hon.
- Nej. Inte för bögen iallafall. sa jag.
- Åk bara. sa hon.
- Om du hinner dö innan jag kommer tillbaks då?! sa jag.
- Jag bryr mej inte. Du behöver träffa din familj. sa hon.
- Igår brydde du dej ju?! sa jag.
- Jag vet... sa hon lågt.
- Du vill inte ha mej här va? sa jag.
- Jo! Men du behöver komma tillbaks till Tyskland. sa hon.
- Följ med. sa jag.
- Tom jag kan inte. sa hon.
- Jo? Snälla. sa jag.
- Jag vill inte att du ska se mej dö. sa hon.
- Men jag vill vara med dej till slutet. sa jag.
- Åk bara. Jag klarar mej.. sa hon.
- Ljug inte. De gör du inte alls. sa jag.
- Jo, jag har Angelika och alla dom. sa hon.
- Men du har inte mej då. sa jag.
- Jag vet... sa hon.
- Kom bara med. sa jag.
- Nej. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- Jag har redan sagt varför. Jag vill inte att du ska se mej dö. sa hon.
- Men jag vill va med dej in i slutet!! sa jag.
- Vänta. sa hon och svara i mobilen.

Hon satt och snacka ett tag och jag bara tänkte på att min flickvän kommer dö. De kan inte vara sant.. Men en stund senare så la hon på och ställde sej upp.

- Vem var de? sa jag.
- Min syster.. Ska gå och möta henne nu. sa hon.
- Har du en syrra? sa jag förvånat.
- Mmm.. Hon ville inte bo hos mamma och Anders längre så hon ska bo här. sa hon.
- Aha.. Är hon din storesyrra eller? sa jag.
- Näe vi är tvillingar. Fast inte enäggstvillingar. sa hon.
- Okeej.... sa jag.
- Aja, vill du följa med? sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi gick ner till hallen och satte på oss skorna och så och gick ut. När vi hade gått en stund så mötte vi henne.

- Omg, jag har saknat dej skit mycket! sa Camilla och krama henne.
- Omg jag har saknat dej meeed!! sa hennes syrra.
- Tom, de här är Sandra. Sandra de här är Tom. sa hon.
- Omg jag vet! Är ett fett stort fan ju! sa Sandra.
- Oboy.. sa jag.
- Men min favorit är Gustav. sa hon.
- Ännu en blind tjej?! sa jag.
- Haha, vadå då? sa hon.
- Jag är ju snyggast. sa jag.
- Inte snyggast men en av dom snyggaste. sa hon.
- Han är snyggast okej?? sa Camilla.
- Neeej, Gustav är. sa hon.
- Tjejer, ni behöver inte bråka över mej. sa jag och flina.
- Vi gör inte de! sa dom och skratta.
- Okej.. sa jag.

Vi gick tillbaks till huset och tog av oss skorna och så och gick upp till Angelikas rum. Där inne var Angelika, Bill, Gustav och Georg.

- Omg!! Gustav!! skrek Sandra och sprang fram och krama han läänge.
- Uhm.. Hej.. Vem är du? sa Gustav.
- Min tvilling syrra. sa Camilla.
- Waaaaas? sa han.
- Jupp, och hon är en Alien och älskar dej. sa hon och flina.
- Fuck u! Säg inte så mycket. sa Sandra.
- Men de är ju sant. sa hon.
- Hehe.. jag vet. sa Sandra.
- Random... sa jag och Gustav.

*En dag senare*

De va eftermiddag och jag, Bill, Gustav och Georg skulle åka till Arlanda nu.

- Jag kommer sakna dej.. sa Camilla och börja gråta.
- Jag kommer sakna dej mer! sa jag och började gråta.
- Jag älskar dej. Och de kommer jag alltid att göra. sa hon.
- Jag älskar dej också. sa jag och kysste henne.
- Tom, vi måste dra nu. sa Bill.
- Okej. sa jag.
- Hejdå älskling. sa hon.
- Vi ses snart.. Hoppas jag. sa jag.
- Jag också. sa hon.
- Om du försvinner, kommer jag aldrig förlåta mej själv för att jag åkte. sa jag.
- Du måste. sa hon och kysste mej.

Efter att vi hade sagt hejdå så satte vi oss i taxin, påväg til Arlanda.

- Va mena du med att hon försvinner? sa Bill.
- Inget.. sa jag och kolla bort.
- Jo, något är de. sa han.
- Men de är inget! sa jag irriterat.
- Chilla.. Jag fråga bara. sa han.

När vi kom fram till Arlande så checka vi in och allt sånt.. Vi satte oss i planet och de lyfte.

*I Tyskland*

Vi hade landat i Magdburg. Vi tog en taxi och åkte hem.

När vi hade kommit hem så häsla jag och Bill på mamma och Gordon. Efter de så stängde jag in mej på mitt rum och satte mej vid datan. En stund senare så kom Bill in.

- Vad är de, Tom? sa han.
- Inget.. sa jag,
- Jo?! Man ser ju de på dej. sa han.
- Men de är inget.. sa jag.
- Säg bara? sa han.
- Hon kommer dö, Bill!! sa jag och började gråta.
- Camilla?!?! sa han förvånat.
- Ja.. sa jag lågt.
- Hur?!! sa han.
- Hon har cancer. sa jag.
- VA?!?! skrek han.
- Ja.. sa jag ledset.
- Omg, Tom.. sa han.
- Om hon dör så finns det inget att leva för.. sa jag.
- Jo! Du måste leva vidare för henne! sa han.
- Jag ska.. Jag lova henne de. sa jag.
- Asså.. Shit de är inte sant! sa han.
- Jag vet.. Jag vill inte att hon ska dö.. sa jag.
- Vilka vet om de? sa han.
- Du, jag, Anngelika och Sandra. sa jag.
- Aha.. Va de därför du ville stanna?! sa han.
- Aa.. sa jag.
- Oh shit! Förlåt Tom!! sa jag.
- De gör inget.. Hon ville ändå inte att jag skulle se henne dö. sa jag.
- Hur blir de med Jayy och allt?! sa han.
- Jag vet inte.. Hon ville att vi skulle glömma bort att hon kommer dö.. sa jag.
- Jag förstår henne.. Hon vill väl leva normalt dom sista dagarna hon har. sa han.
- Ja.. Men hur fan ska jag kunna glömma de?! Hon är mitt allt. sa jag.
- Aa.. Jag vet inte vad jag skulle göra om Angelika dog. sa han.
- Skulle inte du vilja dö för henne? sa jag.
- Jo.. Men ändå leva vidare för henne. sa han.

Vi satt och snacka en stund tills de blev ganska sent. Han gick till sitt rum och jag bytte om och gick och la mej.

*Nästa morgon*

Jag vaknade, gick upp och tog en dusch. När jag var klar så klädde jag på mej och gick in i köket. Där satt Bill. Jag gjorde min frukost och gick och satte mej brevid honom.

- Tja. sa han.
- Tja. sa jag.
- Hur är de? sa han.
- Piss. sa jag.
- Förstår de.. sa han.
- Vafan ska jag göra om hon dör?! Jag kommer inte palla de.. sa jag.
- Du får lov att göra de.. Du lova ju henne att du skulle leva vidare för henne. sa han.
- Jag ska försöka.. sa jag.
- Snälla, vad som än händer. Dö inte Tom. Jag kommer aldrig klara mej utan dej. sa han.
- Jag kommer inte dö, Bill. sa jag.
- Lova? sa han.
- Lovar. sa jag och log lite halvt.
- Vad skulle du göra om jag dog? sa han.
- Dö. Jag kan inte leva utan min bror. sa jag.
- Samma här. sa han.
- Vi är ju ändå en person.. Typ. sa jag.
- Mmm.. Jag vet. sa han.

KOMMENTEEEERAA !!!!!!

Die For You - Chapter 24


1. Camilla 2. Angelika 3. Sebbe 4. Jonte och hans nya tjej
5. Georg, Tom, Bill och Gustav

Angelika's perspektiv:


*En dag senare*

Det var morgon och jag och Bill satt på sängen och de va imorron dom skulle fortsätta sin tour, så han försökte övertala mej att följa med.

- Asså snälla följ med! bad han.
- Jag kan inte, Bill. sa jag.
- Varför inte? sa han.
- Jag har skola och allt. sa jag.
- Men ändå! sa han.
- Nej.. sa jag.
- Snälla! bad han.
- Jag kommer inte följa med. Ni får åka utan oss. sa jag.

De gick en liten stund innan han gav sej och gick med på att vi inte följde med.

- Aja, jag måste ner och käka frukost nu, satt jag hinner med bussen. sa jag.
- Okej. sa han och jag gick ner till köket.

Jag åt frukost och så. När jag va klar så gick jag upp till Camillas rum. Hon satt vid datan och Tom satt på sängen.

- Camilla vi måste dra till bussen nu. sa jag.
- Okej. sa hon och stängde av datan.
- Hejdå älskling. sa Tom
- Hejdå, Tom. sa hon och kysste han.

Vi gick ut till bussen och åkte till skolan.

När vi kom fram gick vi till våra skåp och tog fram engelska böckerna. Vi gick till våran lektion och satte oss och börja jobba.

- Hej. sa Michelle.
- Vad..? sa jag.
- Har du och Bill gjort något då? sa hon.
- Nej...? sa jag.
- Omg asså du kommer typ dö oskuld. sa hon bitchigt.
- Asså håll käften! sa jag irriterat.
- Haha du kommer ju de. sa hon.
- Eller inte? sa jag.
- Haha jo, tro mej. sa hon och gick.
- Vilken bitch. sa Camilla
- Visst? Fucking hatar henne. Vafan vet hon om att jag dör oskulg eller inte? Jag kanske bara inte vill ligga med Bill? sa jag.
- Vill du inte? sa hon förvånat.
- Jo... Men asså... sa jag.
- Asså..? sa hon.
- Asså.. Jag, uh.. Nej de va inget. sa jag.
- Jo vadå? sa hon.
- Tänk om inte han vill de? sa jag.
- Men jo? sa hon.
- Men nej han kanske inte vill? sa jag.
- Klar han vill! Eller ja.. vad vet jag om de egentligen men jag tror han vill iallafall. sa hon.
- Men lol? Nej men om han inte vill då?! sa jag.
- Vaför skulle han inte vilja? sa hon.
- Han kanske inte vill gå för snabbt fram i vårt förhållande? sa jag.
- Omg ni har varit tillsammans i typ 1000 år eller nåt! sa hon.
- Nej? Sen typ i sommras. sa jag.
- Vilken månad? sa hon.
- Uh.... Juli eller Agusti typ? sa jag.
- Asså tro mej bara, han vill.. hahaha. sa hon och garva.
- Kanske. sa jag.

*Sista lektionen*

De va slutet av sista lektionen så jag ringde Sebbe och fråga om han kunde hämta oss. Och de kunde han.

När han kom gick vi och satte oss i bilen och sen åkte vi hem. 

När vi kom hem så gick vi upp på mitt rum. Bill och Tom va där också.

- Va ska vi göra? sa jag.
- Du kan säga vad Michelle sa till dej på engelskan! sa Camilla.
- Neeej! sa jag.
- Vad sa hon till dej? sa Bill.
- Asså hon ba: har du och gjort nåt då? jag ba: nej...? sen hon ba typ du kommer dö oskuld. sa jag.
- Vafan. sa han.
- Jupp. Men jag bryr mej inte så mycket, hon kan ju tro vafan hon vill? sa jag.
- Visst? sa Camilla.
- Mmm.. mumlade Bill.
- Äru sur? sa jag.
- Ja! Hon och dom andra är så jävla elaka mot er hela tiden! sa han.
- Jag vet.. Dom är fett störda. sa jag.
- Mm.. Asså om de kommer ett bra tillfälle ska jag fan slå ner Michelle och inte sluta förns hon drar hem och grinar. sa han irriterat.
- Hahah naw, du behöver inte de. sa jag.
- Men jag vill. sa han.
- Okej. sa jag och krama han.

*senare på kvällen*

Jag och Bill satt på nerdervåningen och tittade på tv, eftersom min tv var sönder.. Men de började bli sent och jag hade ju skola imorgon så vi gick upp på mitt rum.

Vi satte oss på sängen och de blev tyst en stund.

- Asså du ska inte bry dej om vad dom sa, för de är inte ens sant. sa Bill.
- Mmm.. Jag vet. sa jag.
- Jag älskar dej. sa han.
- Jag älskar dej med! sa jag och krama han hårt.
- Snälla kan inte du följa med på touren? sa han.
- Asså jag kan inte missa typ 3 veckor från skolan, Bill. sa jag.
- Jag önska du kunde.. sa han.
- Jag också. sa jag.

En liten stund senare så kysste han mej och kyssandet övergick till hångel.

*Nästa morgon*

När jag vaknade så låg världens finaste människa brevid mej. Bill. Han sov fortfarande så jag gick upp och tog en dusch. När jag var klar så klädde jag på mej, sminka mej och fixa mitt hår.

När jag var klar så gick jag in i Camillas rum för att väcka henne.

- Camilla vi måste dra! sa jag.
- Låååt mej sova! sa hon irriterat.
- Asså vi måste till skolan nu. sa jag.
- Jag orkar inte! sa hon.
- Kom bara! sa jag.
- Okej, om du går. sa hon.
- Visst. sa jag och gick.

Jag gick ner till köket och började äta frukost. Efter ungefär 30min så kom Camilla ner.

- Du vet väl att du inte hinner äta något sa jag?
- Ja...? Kom så dra vi. sa hon.

Vi gick till hallen och satte på oss skor och jacka och gick ut till busshållsplatsen och väntade på bussen.

När bussen kom så gick vi på och satte oss längst bak. Efter en liten stund så börja Camilla kolla konstigt på mej och le.

- Vad...? sa jag.
- Hur var de? sa hon och flina.
- Va? vadå? sa jag.
- Du vet vad jag snackar om. sa hon.
- Eh.. Nej..? sa jag.
- Jag hörde er. sa hon och flina.
- Va?! Asså vafan snackar du om? sa jag.
- Du och Bill... Igår kväll. sa hon och flina ännu mer.
- Uh.. Vi gjorde inget? sa jag.
- Hahah jo de gjorde ni. sa hon och börja garva.
- Okej ja, men du brhöver inte bry dej. sa jag och kollade ner.
- Haha jo, men svara nu! Hur va de? skratta hon.
- Du vet väl hur det är..? sa jag.
- Aa.. Men de var ju din första gång liksom! sa hon och flina.
- Ja men asså.. Typ.. Uh.. sa jag.
- De förklarade ju mycket. sa hon.
- Men varför är de så intressant ens?! sa jag.
- Hahah vet inte. Är nyfiken bara. sa hon och flina.
- De va bra okej? sa jag.
- Bara bra? sa hon.
- Vafan ska jag säga mer? sa jag.
- Att de va sexigt? sa hon och garva ihjäl sej.
- Vafan.. sa jag.

När bussen stanna gick vi in och tog våra böcker och gick till lektionen. 
Vi gick och satte oss och började jobba men efter en stund så gick Camilla bort till Aldina och viska något. Sen kolla dom på mej och garva. vafan? Någon minut senare så kom Camilla och satte sej brevid mej igen.

- Vafan va de där? sa jag.
- Hahahaha, blev baar tvungen att säga till henne! sa Camilla och garva.
- Berätta vadå? sa jag.
- vad jag hörde!! sa hon och garva ihjäl sej.
- Fan va elakt. sa jag irriterat.
- Men kom igen? Aldina och jag är typ bästa vänner! Hon säger inget. sa jag.
- Jag vet, men varu fucking tvungen?! sa jag.
- Hahaha aa. sa hon.
- Die bitch. sa jag och skratta lite.
- Omg äre verkligen sant?! sa Aldina och kom fram till mej.
- Vadå? sa jag.
- Att Camilla hörde dej och Bill? sa hon och skratta.
- Tydligen. sa jag.
- Hahaha va han bra eller? sa hon och flina.
- Varför skulle han inte va? sa jag och flina.
- Hahahahhahahaha! skratta hon och Camilla.

*Sista lektionen*

De va idrott och jag orkade inte var med så jag satt på en bänk.

- Ofta du och Bill har haft? sa Michelle bitchigt.
- Vem sa de till dej? sa jag.
- Alla vet ju om de. sa hon.
- Vaa?!? sa jag förvånat.
- Ja? sa hon.
- Vem i helvete..? sa jag irriterat.
- Vilka visste från början då? sa hon.
- Asså Camilla och Aldina. sa jag.
- De är väl dom som har spridit de då? sa hon och flina elakt.
- Dom skulle aldrig göra de. sa jag.
- Hur kan du veta de? sa hon.
- För att dom aldrig skulle göra de.. sa jag.
- Haha, visst. sa hon och gick.

Jag satt och tänkte lite tills Michis kom till mej.

- Varför kom Michelle och snacka med dej? sa hon.
- Hon fråga om jag och Bill hade haft de, sen fråga jag hur hon visste. Sen hon ba alla vet de typ. sa jag och kolla ner i glovet.
- Jag trodde de va ett rykte, haha. sa hon.
- Haha okeej. Men asså jag fattar inte, Camilla och Aldina va dom ända som visste? Och varför skulle dom säga till hela skolan liksom? sa jag.
- Jag vet inte.. Tänk om de va någon som hörde dom snacka om de? sa hon.
- Fuck my life. Varför ska alla bry sej så mycket egentligen? sa jag.
- Vet inte. De är väl mest för att du va med Bill Kalutzi. sa hon.
- Kaulitz. Haha. sa jag.
- Same shit, haha. sa hon.
- Naaah inte riktigt. Men asså spela roll om han är kändis? Han är ändå lika mycket människa som vi andra? sa jag.
- Visst? Men ändå liksom.. sa hon.
- Mm.. jag vet. sa jag.

När lektionen va slut så gick jag och Camila till bussen och åkte hem.

*Tre veckor senare*

Killarna va på tour och skulle komma hem om nårga dagar. Jag va sjuk så ligger hemma i sängen och mår skit.

En liten stund senare så fick jag sms, så jag tog mobilen och titta vem de var ifrån. Hampus?! Vafan de är ju Camillas mobil. Hon måste ha tagit fel i morse när hon stack till skolan.

Jag låste upp mobilen och kollade vad dom hade skrivit till varann. Asså jag vet att de kanske är fel men jag blev nyfiken.. Jag läste alla sms uppifrån och ner och höll på att dö när jag såg allt.

Hampus ♥: Vi MÅSTE göra om de där! Fan du äger verkligen i sängen! ♥
Camilla: Haha du är fan bättre! Men klart som fan att vi ska! ♥
Hampus ♥: Imorgon? Efter skolan asså ♥
Camilla: Visst (; ♥
Hampus ♥: Du är väl singel? ♥
Camilla: Ja..? ♥
Hampus ♥: Okej, bara undra (: ♥

Va i helvete? Asså jag måste snacka med Camilla om de här! Jag letade upp mitt nummer och ringde.

- Hallå? sa hon.
- Du tog med fel mobil och du är otrogen. sa jag.
- Nej de är jag inte? sa hon.
- Lägg av Camilla. Hampus messa dej nyss. Sorry men jag kolla alla sms. sa jag.
- Vafan gjorde du de för?! sa hon.
- För att jag blev nyfiken om varför du har kontakt med mitt ex. sa jag.
- Asså säger du ett fucking skit till Tom eller nån annan dödar jag dej! sa hon argt.
- Camilla seriöst nu. Varför kan du inte bara hålla dej till Tom? sa jag.
- Han är inte ens här och jag behövde nån att va med. sa hon.
- Jag måste dra. Innan jag spyr ner hela sängen. sa jag.
- Hejdå. sa hon.
- Herrå. sa jag och la på.

Jag behövde inte spy men ag måste ringa Tom. Camilla kommer hata mej men jag får ta den risken. Jag letade efter Toms nummer och ringde han.

- Heeej! sa han.
- Tom de är Angelika. sa jag.
- Aha, men varför ringer du från Camillas mobil? sa han.
- Hon tog med fel till skolan. sa jag.
- Är inte du i skolan då? sa han.
- Nah, är sjuk. sa jag.
- Okej men vad ville du? sa han.
- Säga nåt sjukt viktigt om Camilla, men om du kan verkligen lova att säga att jag inte har sagt de till dej! sa jag.
- Lovar, vad är de? sa han.
- Hon är otrogen mot dej. sa jag.
- Lägg av. sa han.
- De är sant Tom! Mitt ex, asså Hampus som va på bilderna med mej som Bill tjafsa över. Asså de är han som hon är med. sa jag.
- Jag har inte tid med att lyssna på dina jävla lögner Angelika! sa han irriterat.
- Tom, varför tror du jag skulle ljuga om att Camilla är otrogen mot dej? Jag är inte så dum i huvet. sa jag.
- Har du bevis då? sa han.
- Dom har fucking messat varann! Och innan jag ringde dej ringde jag Camilla och hon sa att hon va med han för att hon behövde nån att va med för att du inte va här. sa jag.
- Kan du inte bara lägga av? Vet redan att hon aldrig skulle kunna vara otrogen mot mej. sa han.
- Asså Tom jag lovar de e sant! sa jag.
- Jag fucking tror dej inte okej?! sa han.
- Fucking låt henne va otrogen mot dej då!! skrek jag och la på.

Jag gick in och kollade på Camillas bilder på mobilen och hitta en bild när hon log och hångla med Hampus. Jag tog ett djup andetag och skicka den till Tom.

Camilla's perspektiv:

*Senare på kvällen*

Jag kom hem och tog av mej skorna och så och gick upp på mitt rum. En liten stund senare kom Angelika in.

- Hur kan du? sa hon.
- Kan vadå? sa jag.
- Va otrogen mot Tom! sa hon.
- Aha, nej men jag är bara med Hampus tills Tom kommer tillbaks. sa jag.
- Tom vet. sa hon.
- VA?! skrek jag.
- Jag ringde han, men han trodde mej inte. Sen kolla jag dina bilder och skicka en till han när du och Hampus låg och hångla. sa hon.
- Hur fan kunde du?! sa jag.
- Inte så svårt. sa hon.
- Fan fan fan fan fan fan FAAAN!!! skrek jag.
- Han förtjänade att få veta.. sa hon och gick ut.

Nu var jag jävligt förbannad asså. Hur fan kunde hon? Jag gick mot hennes rum och öppnade dörren hastigt.

- Ge mej min mobil. sa jag argt.
- Varsågod. sa hon och kasta den till mej.
- Varför skickade du den där fucking bilden till Tom för?! sa jag argt.
- För att han förjänade att veta att du är otrogen. sa hon.
- Dra åt helvete om han gör slut med mej! sa jag.
- De är väl inte mitt fel att du är otrogen? De är ju fan ditt eget fel om han gör de! sa hon.

Jag orkade inte svara. Jag gick ut ur hennes och smällde igen hennes dörr och gick in i mitt rum. Jag tog Jayy i min famn och satte mej på sängen och kolla vad Tom svara när hon skicka bilden.

Tom ♥: Snälla, jag ber dej säg att den är fake?...
Angelika: Sorry... Men den är inte de.
Tom ♥: Fan.. Och jag som trodde hon älskade mej. Fan va fel man kan ha.
Angelika: Såklart hon älskar dej! Hon sa att hon behövde nån att va med tills du kom tillbaks bara.
Tom ♥: Men hon sa inte att hon älskade mej. Eller hur?
Angelika: .....Nej... Men man kan se de på henne att hon verkligen älskar dej Tom! Jag fattar bara inte varför hon är otrogen mot dej iallafall.. Och med Hampus?! Euw.
Tom ♥: Jag fattar inte heller varför.. Tycker du jag ska göra slut med henne?
Angelika: Fan heller! Du får inte göra de!
Tom ♥: Varför ?
Angelika: Du kommer göra ett sjukt stort misstag. Hon älskar dej Tom, tro mej. Men jag ska snacka med henne om de sen.. Då ska jag väl antagligen säga att jag sa till dej också.
Tom ♥: Varför är du så rädd att säga att du sa de till mej ?
Angelika: Asså.. Jag vill inte att hon blir arg. Visst hon är redan de men sen kommer hon bli fett besviken på mej och allt. Sen sa hon när jag ringde henne att om jag sa till dej skulle hon döda mej och lalala.
Tom ♥: Ofta?
Angelika: Aa
Tom: Okej.. Hoppas hon erkänner när jag träffar henne..
Angelika: Mmm.. Jag också.

Jag satt bara på sängen helt stumm. Asså shit. Jag gick och la Jayy i hans säng igen. Jag bytte om jag gick och la mej.

*Några dagar senare*

De va bara någon timme kvar tills Tom, Bill, Gustav och Georg skulle komma hit. Jag hade bestämt mej för att leka dum och låsas inte veta om att Tom vet att jag var otrogen. Jag gick till Angelikas rum och väntade där istället. När jag kom in i hennes rum så satt hon vid datan.

- Angelika? sa jag.
- Aa..? sa hon.
- Vad ska jag göra? Tänk om han gör slut.. sa jag ledset.
- Mmmm.. Det är ju ändå ditt egna fel liksom.. sa hon.
- Jag vet.. Jag skulle aldrig varit de.. sa jag och började gråta.
- Han kommer inte göra slut! Jag lovar. sa jag.
- Säkert? sa jag.
- Asså vet inte.. Men hoppas inte han gör de iallafall.
- Mmm.. mumlade jag.

*Ungefär en timme senare*

De ringde på ytterdörren. Shit nu kommer dom. Angelika gick och öppna och jag följde efter henne.

- Hej Tom. sa jag och krama han.
- Uhm.. hej. sa han.

Jag sa hälsa på Bill, Georg och Gustav också. Men sen gick jag och Tom upp på mitt rum.

- Så.. Vad vill du göra? sa jag osäkert.
- Vet inte.. Är fett trött. sa han och la sej på sängen.
- Tom. sa jag och la mej på han.
- Vad? sa han.
- Jag älskar dej. sa jag och började kyssa hans hals och hålla på.
- Lägg av. sa han.
- Vad är de? sa jag.
- Du vet varför jag sa de. sa han.
- Nej? sa jag, men egentligen visste jag ju...
- Sluta låtsas! Varför kan du inte bara säga som de är?! sa han irriterat.
- Jag fattar fan inte ens va du snackar om Tom?! sa jag.
- Gör du visst. Men en sak. Snacka inte med mej förns du kommer med en bra förklaring till varför du är otrogen. sa han och gick ut.

Jag satt bara där. Jag kunde ju inte säga att jag saknade honom för mycket så jag va med Hampus tills han skulle komma tillbaks. Asså de är ju de som är sanningen till varför jag va med Hampus. Jag saknade Tom. Men han kommer tycka att de är värsta dumma förklaringen.

Jag tänkte lite på vad jag skulle säga ett tag och sen gick jag ner. Jag bestämde mej för att säga som de va för jag kom inte på något annat.

När jag kom ner satt Tom i soffan med Georg, Gustav och Bill. Jag harklade mej och dom kollade på mej. Tom såg mest arg och ledsen ut när han såg mej. Jag har säkert förstört allt nu..

- Tom.. Kan vi snacka? Jag har nåt att säga om.. De. sa jag.
- Killarna vet redan att du är otrogen. Dom har försökt få mej på bra humör i flera dagar nu. sa han.
- Okej.. Men kan vi snacka iallafall. sa jag.
- Visst men jag pallar inte gå så antingen säger du de när dom är här eller så kan dom gå. sa han och luta sej bakåt.
- Spelar ingen roll för mej. Bara jag får allt sagt. sa jag.
- Visst. Säg de då. sa han.
- Jag ville bara vara med någon.. Jag saknade dej så mycket och jag visste att du inte kunde komma.. Så de va därför. sa jag och kolla ner.
- Sämsta förklaringen. sa han bara.
- Förlåt.. Men de är sanningen Tom. sa jag och blev tårögd.
- Fortfarande sämsta. sa han.
- Förlåt. sa jag och började gråta och sprang upp på mitt rum. 

Jag stängde dörren och fick värsta panik attacken. Jag älskar Tom och han kommer aldrig förlåta mej. Ville bara dö just nu.. Vad hade jag gjort? Har förstört allt..

När jag hade lugnat ner mej lite så bestämde jag mej för att gå ut, så jag tog mitt cigg paket och gick ner för trappan. Jag stanna i hallen en liten stund för att höra vad dom andra sa.

- Tycker ni jag ska gå upp till henne? sa Tom.
- Nej. Inte efter de hon har gjort mot dej. sa Georg.
- Jag tycker du borde gå upp till henne. Hon gjorde de ju bara för att hon sakna dej. sa Angelika.
- För att hon sakna mej? Visst, vi säger väl så. sa Tom.
- De är ju sant? sa hon.
- Om hon skulle saknat mej så skulle hon inte göra så mot mej! sa han.
- Exakt. sa Georg och Bill.
- Snälla Tom, gå bara upp till henne? Hon sitter säkert och stor grinar. sa hon.
- Jag bryr mej inte om hon gråter. Hon förtjänar de. sa Tom.
- De gör hon inte alls? sa hon.
- Jo..? Va tror du jag gjorde när jag fick reda på att hon va otrogen?! sa han ilsket.
- Förlåt då.. Men ni älskar fortfarande varandra? sa hon.
- Fan heller. Orkar inte med henne längre. Ska fan göra slut nästa gång jag ser henne. sa han.

Det där gick rakt in i hjärtat. Orka inte var kvar och lyssnar så jag gick ut och smällde igen dörren hårt.

Tom's perspektiv:

- Kom morsan eller farsan hem eller stack nån ut? sa Angelika
- Inte fan vet väl jag. sa jag.
- MAMMA?! PAPPA?! ropade hon och gick ut i hallen.
- FUCK! skrek hon.
- Vad? sa Bill.
- Camilla har stuckit. sa hon.
- Hur kan du veta de? sa Georg.
- Tror du att hennes ytterkläder går ut själva eller? sa hon.
- Nej, men inte fan vet väl jag hur du kunde veta. sa han.
- Jag går ut och snackar med henne. Om jag hittar henne. Om jag hittar henne levande. sa hon och gick ut.
- Vafan jag drar också ut. sa jag och gick till hallen.

Jag tog på mej mina skor och gick ut. Gick till skogen där dom brukar hänga. Efter att jag hade gått en stund så såg jag dom stå och röka. När jag kom fram till dom så kolla dom konstigt på mej.

- Ska jag lämna er ensamma eller? sa Angelika.
- Visst. sa jag.
- Okej, jag går hem då. sa hon och gick.

De blev en lång tystnad mellan mej och Camilla.

- Uhm.. Vill du ha en? sa Camilla och sträckte fram cigg paketet till mej.
- Okej. sa jag och tog en cigg och tände på.
- Ska du inte göra slut med mej? sa hon och kolla ner.
- Jag vet inte. sa jag.
- Varför inte? sa hon.
- För att vi har Jayy och allt.. sa jag.
- Bara därför? sa hon.
- Och för att jag älskar dej.. sa jag.
- Lät inte som de när du snacka med dom andra där inne.. sa hon ledset och kollade ner.
- Jag vet.. sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Jag borde vara skit pissed på dej, men jag kan inte. sa jag.
- Du förtjänar någon bättre än mej Tom. sa hon.
- Kanske. Men jag vill ha dej ändå. sa jag.
- Varför? Du borde hata mej mest av allt Tom. sa hon.
- Jag hatar dej inte. Men jag är fortfarande sjukt arg och ledsen för att du ÄR otrogen fortfarande! Men jag älskar dej iallafall. sa jag.
- Jag måste göra slut med Hampus. sa hon och tog upp sin mobil.
- Över telefon? sa jag.
- Nej. Jag ska ringa han och få han komma hit. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Jupp. sa hon och satte på högtalaren.

- Hallå? sa han.
- Hej. Uh, jag måste snacka med dej så kan du komma till.. Du vet skogen som jag och Angelika alltid är vid? sa hon.
- Okej älskling. Ses om 10. sa han och dom la på.

- Euw. sa jag.
- Vad? sa hon.
- Han kalla dej älskling? De gjorde mej inte glad precis. sa jag.
- Tom jag ska göra slut med han. Och om du vill, kan du göra slut med mej. Jag fattar om du vill de. sa hon och en tår rann ner för hennes kind.
- De kommer jag inte göra! Jag sa ju att jag älskar dej för mycket! sa jag och såg henne i ögonen.
- Jag älskar dej också Tom. sa hon och log halvt.

Vi sa inte så mycket mer. Vi stog typ bara och kollade på varann tills Hampus kom.

- Hej älskling. sa han och kysste henne på kinden.
- Uhm.. Hampus? sa hon.
- Aa? sa han.
- Vi måste göra slut. sa hon.
- Vaa??! sa han förvånat.
- Aaa. sa hon.
- Vafan? Efter allt som vi gått igenom? sa han.
- Vi har inte gått igenom något specielt Hampus. sa hon.
- Joo?? Allt sex då? sa han och jag tittade på Camilla.
- Eh... De spelar ingen roll. De är slut. sa hon och försökte undvika och titta på mej.
- Camilla? sa jag.
- Aa. sa hon utan att kolla på mej.
- Asså varför kollar du inte på mej när jag snackar med dej för? sa jag.
- För att du säkert hatar mej nu. sa hon.
- Nej? sa jag.
- Vem är de Camilla? sa han.
- Min.. Uh.. sa hon och kollade på mej.
- Din? sa jag och han samtidigt.
- Pojkvän. sa hon och kollade ner i marken.
- VAAH?! skrek han.
- Ja. sa hon kort.
- Så du va otrogen hela fucking tiden?! sa han argt.
- Typ så reagerade jag också förut. Fast mer damp. sa jag.
- Förlåt. sa hon och sprang iväg.
- CAMILLA!! ropade jag och sprang efter. 

Hampus sprang också efter. Vi sprang ikapp henne och stoppa henne.

- Okej nu vill jag fan veta varför du sa att du va singel när jag messa dej! sa han.
- För att jag saknade Tom och behövde nån att va med medans han va borta. snyftade hon.
- Snacka om att utnyttja. sa han.
- Jag vet, förlåt. snyftade hon.
- Asså vafan, jävla hora. sa han argt.
- Vafan, kalla inte henne hora. sa jag argt.
- Jag kallar henne vafan jag vill. sa han.
- Tom.. Kan vi gå? sa hon försiktigt.
- Jag ska döda Hampus först. sa jag.
- Tom snälla. sa hon och började gråta.
- Han ska ingenstans förs han är död. sa han.
- De är fan du som ska dö. sa jag.
- Kom igen då?! Vafan väntar du på? sa han argt.
- Tom, vi drar bara.. sa hon lågt.
- Feg du är om du drar. sa han.
- Jag har fucking fått nog av dej nu! sa jag irriterat och slog han hårt i magen. 

Jag slog han så hårt satt han ramla.

- Ställ dej upp då! sa jag och sparka lite löst på han.
- Tom sluta! sa Camilla.
- Är du på hans sida nu eller? Tack så jävla mycket. sa jag.
- Nej! Jag vill bara inte att nåt händer dej. sa hon lågt.
- Inget kommer hända. sa jag lungt.
- Ajj.. sa han och ställde sej upp.
- Vilken jävla mes du är. sa jag.
- Håll fucking käften! sa han och slog mej med knytnäven i facet.
- Fuck. sa jag och märkte att jag blödde i munnen.
- Omg, vem äre som är mes nu då? sa han och flina.
- Fortfarande du. sa jag och slog till han i facet också.

Efter ett tag låg han på marken och hade ont som fan. Jag hade mest ont i ansiket efter slaget men jag klarar mej.

- Tom?! Du fucking blöder i munnen och allt! sa Camilla oroligt.
- Jag mår bra. Till skilnad från han. sa jag och pekade på Hampus.
- Omg. sa hon.
- Fucking ställ dej upp! sa jag och sparka till han hårt några gånger.
- Vafan, sluta fucking sparka!! skrek han.
- Ställ dej upp då! sa jag och skratta.
- Tom kan vi inte bara gå. sa hon.
- Snart. sa jag och fortfatte sparka på han lite.
- Tom!! sa hon.
- Men okej då. sa jag och vi började gå tillbaks. 
- Jag är inte klar med dej, din jävel!! skrek han och jag vände mej om och började gå mot han.
- Du kan fan dra åt helvete! Bara så du vet om du skulle fucking ens röra Camilla igen är du så fucking jävla död! sa jag argt. 
- Du, jag gör vafan jag vill! sa han argt och sparka mej skit hårt i skrevet.
- AJ!! skrek jag och föll till marken.
- TOM!!!! skerk Camilla och sprang fram till mej.
- Jag fattar inte varför du är med han. sa han.
- Vad kan jag säga? Han är världens bästa. sa hon och kolla på mej och log.
- Vi säger väl så. sa han.
- Håll käften din bög. sa jag irriterat.
- Kan inte höra dej där nerifrån. Ställ dej upp, mes. sa han.
- Vi går bara. Skit i han. Han är inte värd ett jävla skit iallafall. sa hon och sträckte ut handen för att hjälpa mej upp.
- Där sa du nåt. sa jag och flina.
- Han är ju inte värd nåt? sa hon och skratta lite.
- Är värd mer än han iallafall. sa han.
- Hahaha omg som om! sa hon.
- Kom, dom andra är nog oroliga. sa jag och vi gick tillbaks.

När vi kom 'hem' igen så tog vi av oss skorna och så och gick till dom andra i vardagsrummet.

- Vafan hände? sa Bill.
- Jag blev sparkad i skrevet. sa jag och slängde mej på soffan.
- Av? sa han.
- Den där jävla fucking äckliga cp Hampus. sa jag.
- Hampus vem? sa han.
- Du vet han.. Din flickväns ex. sa jag.
- Euw han. sa han.
- Mm.. sa jag.
- Göre ont? sa Camilla.
- Vafan troru?! sa jag.
- Inte vet väl jag.. sa hon lågt och kollade bort.
- Förlåt.. Men ja. Jag har jävligt ont. Och nästa fucking gång jag ser han ska jag döda han. sa jag.
- Gör de snälla! sa Angelika.
- Haha, jag trodde du gilla han. Du va ju "otrogen" med han. sa jag.
- WAAAAAAAAAS??!?!? sa Bill.
- Vafan snackaru om?!?! sa hon.
- Så du fucking va otrogen?! sa han.
- NEJ! sa hon.
- Dra åt helvete. sa han och gick ut i hallen.
- Bill! sa hon och sprang efter.
- Smart Tom. sa Georg.
- De va ju bara ett skämt? sa jag.
- Men Bill tog de ju på allvar. Fattade du inte att han skulle göra de? sa han.
- Nej. Jag trodde han hade fattat att hon verkligen inte va de. sa jag.
- TOM FUCKING DRA ÅT HELVETE!! skrek Angelika.
- Förlåt. sa jag.
- Du kan ju hjälpa mej hitta han så han fattar att jag inte va otrogen med de där äckliga cpbarnet! sa hon argt.
- Jag har ont överallt?! sa jag.
- Jag fucking bryr mej inte!! skrek hon.
- Jag blöder i munnen och har säkert världens största blåmärke i skrevet och så bryr du dej inte?!!! skrek jag.
- Nej för du har fucking fått Bill tro att jag va fucking otrogen mot han iallafall!!! skrek hon.
- Men han är störd. sa jag.
- Du ska fan hjälpa mej Tom! sa hon.
- Varför? sa jag.
- För att de här är fucking ditt jävla fel! sa hon.
- Hur kan jag hjälpa dej när jag inte ens kan gå? sa jag.
- Kan du visst. sa hon irriterat.
- Nej? Vet du hur det känns att bli sparkad i skrevet eller? Nej, för du fucking har inget!!! skrek jag.
- JAG GÅR VÄL FUCKING SJÄLV DÅ!!!! skrek hon och gick ut i hallen och smällde igen dörren hårt.
- Jag går och hjälper henne.. sa Georg och gick.
- Jag med. sa Gustav och gick.
- Vafan..? Du går inte va? sa jag och kollade på Camilla.
- Uhm.. Jag vet inte.. sa hon osäkert.
- Snälla stanna? sa jag.
- Okej då. sa hon och satte sej brevid mej.
- Varför ska Bill alltid tro på allt som handlar om Angelika? sa jag.
- För att han älskar henne och så. Äre inte typ samma sak med dej? sa hon.
- Uhm.. Typ inte.. Eller asså jag trodde ju inte på Angelika när hon ringde och sa att du va otrogen.. sa jag.
- Nej, hon sa de. sa hon.
- Mmm.. De är ju svårt att tro att den man älskar är otrogen mot en. sa jag.
- Förlåt.. Fatta inte hur jag kunde göra så mot dej.. sa hon.
- Inte jag heller.. Och hur fan kunde du ligga med det där äcklet? sa jag.
- Vet inte.. Han är inte värd sitt eget fucking liv, han tror han kan döda dej eller nåt. sa hon.
- Hahaha! Så jävla patekisk. Och de finns inte ord för att kunna säga hur ful han är heller! sa jag.
- Haha jag veeet! sa hon.
- Asså fan va han sparka hårt asså! sa jag.
- Gåre bra eller? sa hon.
- Nej.. Kommer fan inte kunna ligga med dej på minst en vecka.. sa jag och skratta lite.
- Hahahah, synd för mej då. sa hon och skratta.
- Mest för mej.. haha. sa jag.

Bill's perspektiv:


När Tom sa att hon hade varit otrogen med Hampus trodde jag fan inte att de kunde va sant. Fan hon ljög igen?! Och jag som verkligen älskar henne. Trodde hon kände samma sak. Men fan va fel man kan ha.

Jag sprang nånstans. Har ingen aning om vart. Jag ville bara inte va kvar där. Efter ett tag hörde jag Angelika, Georg och Gustav skrika mitt namn och sa att jag skulle stanna. Men de gjorde jag inte.

Nåra sekunder senare kom dom ikapp mej och sa att jag verkligen va tvungen att stanna..

- Bill, Tom drev. Jag va aldrig otrogen! sa Angelika.
- Hur fan ska jag kunna lita på de om han säger att du va de sen?! sa jag.
- Asså Bill han drev! sa Georg.
- Hur ska jag kunna veta de?! sa jag.
- För att hon inte är otrogen! sa han.
- Asså snälla Bill, jag är inte de och har aldrig varit de! sa hon.
- Ljug inte!! sa jag argt.
- Asså istället för att stå här och fucking tjafsa så gå och fråga Tom själv!! skrek Gustav.
- Oha.. Gustav chilla lite va? sa jag.
- Sorry, men gå och fucking gör de istället om du nu inte tror henne?! sa han.
- Visst.. sa jag och började gå.

När vi kom in så gick jag till Tom.

- Bill, du vet väl att jag drev? sa han innan jag hann fråga han.
- Jag skulle precis fråga om du gjorde de. sa jag.
- Aha. Men asså jag drev, varför tror du hon skulle va otrogen mot dej? sa han.
- Antagligen för att han är bättre än mej. sa jag och satte mej i soffan.
- HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAH!! skratta han och Camilla.
- Vad? sa jag.
- Man kan inte få en sämre pojkvän än Hampus! sa hon.
- De är så fucking sant! Han är den sämsta killen ever! sa Angelika.
- Okej.. Förlåt. sa jag och kramade henne.
- Lugnt. Och förlåt att jag fick sån damp på dej Tom. sa hon.
- Lugnt. sa han.
- Varför fick du damp på han? sa jag.
- För att de va hans fel att du trodde jag va otrogen. IGEN! sa hon.
- Haha, allt är bra nu iallafall. sa jag.
- Nej! Jag har ont som fan och kommer säkert inte kunna ligga med Camilla på typ en vecka!! sa Tom.
- Uhm.. Okej.. De va ju normalt sagt..? sa jag.
- Haha, wtf Tom? sa Angelika.
- Ni fattar fan inte hur ont jag har. sa han.
- Nej och vi vill inte veta heller. sa Georg.
- Jag snacka inte med dej, din ass. sa han.
- Fuck u. sa han.
- Iallafall........ sa Angelika.
- Vi går upp på ditt rum istället. sa jag.
- Haha aa kom. sa hon och vi gick upp.

Vi två gick upp på hennes rum och hon satte sej med datan i sängen och jag satte mej brevid henne.

- Shit vi har ju inte käkat!! sa hon.
- Juste.. är ganska hungrig. sa jag.
- Jag också. sa hon.
- Ska vi dra till donken eller? sa jag.
- Aa, kom. sa hon.

Vi gick ner till dom andra och fråga om dom skulle med och de skulle dom så vi drog.

När vi kom till donken beställde vi och satte oss och åt.

Efter att vi hade ätit så gick vi hem. Jag och Angelika gick upp på hennes rum och bytte om och gick och la oss.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och såg att Angelika satt vid datan.

- Varför är du vaken? sa jag.
- Vakna tidigt bara.. sa hon.
- Okej. sa jag.

Jag gick upp och duscha. När jag var klar så klädde jag på mej, sminka mej, fixa håret och så.

- Vad ska vi göra? sa jag.
- Vet inte.. Måste dra till skolan om en och en halv timme.. sa hon.
- Okej.. Ska vi väcka Camilla och Tom? sa jag.
- Visst. sa hon och vi gick in i Camillas rum.
- Vakna!! sa Angelika.
- Gåå!! sa Camilla.
- Gå upp bara! sa jag.
- Om ni går. sa hon.
- Om vi går så kommer du aldrig att gå upp. sa Angelika.
- Jag vet. sa hon och små skratta lite.
- Ärligt nu, det tar 100 år för dej att fixa dej och sen kommer vi komma försent. sa Angelika.
- Men de tar ju en stund innan man blir så snygg som jag är. sa hon.
- Ego. sa vi.
- Okej. sa hon och vände sej mot Tom.
- Gå bara fucking upp!!! skrek Angelika och Jayy börja gråta.
- Perfekt. sa hon irriterat och gick upp till Jayy.
- Bra, du är uppe. sa Angelika och flina.
- Asså du vet inte hur jävla lång tid det tar att få han att vara fucking tyst. sa hon irriterat och tog upp Jayy.
- Hehe, oops! sa Angelika och vi gick ut ur Camillas rum.

Sebbe's perspektiv:

Jag var redan klar och började om ungefär en timme. Hade så sjukt tråkigt så jag gick till Angelikas rum.

- Vad gör ni? sa jag.
- Inget.. Vart var alla ni igår? sa Angelika.
- Morsan och farsan var på någon 50års fest och Jonte va hos sin nya tjej. sa jag.
- Aha, dudå? sa hon.
- Va på Sture P med några kompisar. sa jag.
- Kul? sa hon.
- Sådär. sa jag.
- Okej. sa hon.

*En timme senare*

- Ska dra nu, vill ni ha skjus? sa jag.
- Visst, ska bara hämta Camilla. Men du kan gå ner i hallen så länge. sa hon.
- Okej. sa jag och gick.

Jag gick ner i hallen och tog på mej skor och jacka. En halv minut senare kom Angelika och Camilla ner och tog på sej skor och så. Sen gick vi ut, satte oss i bilden och jag skjusa dom till skolan.

När vi kom dit gick dom in och jag åkte till jobbet.



kom lite sent men ajja,
sen asso efter att de står nåns perspektiv blir lite av texten typ tjock och sne typ :P
asso de ska inte va så där, tror ni fattar vart de ska va så !

KOMMENTERAA!!!!!!

Die For You - Chapter 23


1. Bill, Georg, Gustav, Tom 2. Sebbe 3. Camilla 4. Angelika 5. Jonte

Sebbe's perspektiv:

Jag var på jobbet och slutade snart. Jobbade på Subway så hade inte så långt hem.

20min senare slutade jag så jag stack hem och ringde Jake.

- Heej. sa han.
- Tja. Jag har slutat nu, så jag undra om du ville göra något? sa jag.
- Visst. Hos dej eller? sa han.
- Om du vill så. sa jag.
- Okej, jag kommer till dej om typ 20min. sa han.
- Okej ses. sa jag och vi la på.

Jag gick och satte mej vid datan och kollade runt lite på facebook. En stund senare så kom Angelika in.

- Vad gör du hemma? sa jag.
- Skolkar, eller asså jag och Camilla fick damp på Eva så vi va med Tom och Bill en stund sen stack vi hem. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Säg inget till morsan eller farsan! sa hon.
- Närå. Vare nåt du ville eller? sa jag.
- Naaah, fick tråkigt. Camilla håller nog på med Jayy. sa hon.
- Okej, men asså gå. Jake kommer snart, haha. sa jag.
- Looooool okeeej, skrik inte för högt. De räcker med att jag har hört Camilla och Tom 1000 gånger. skratta hon.
- Vafan. sa jag.
- Haha, men jag är seriös! sa hon och skratta.
- Wtf? Vafan tror du att vi håller på med egentligen..? sa han.
- Inte vet väl jag? sa hon och skratta lite.
- Shit. Kan man få en konsigare syrra än du? sa jag.
- Men jaaaaa? sa hon.
- Kanske, men vi kommer iallafall inte ha sex. sa jag.
- Lova. sa hon.
- Lovar. sa jag.
- Naaah jag tror dej inte. sa hon och skratta.
- Fuck off. sa jag.
- Haha, aja hejdå. sa hon.
- k. sa jag drygt.
- Va inte så jävla dryg. sa hon.
- Dra. sa jag irriterat.
- Cp barn. sa hon irriterat och gick.

Ungefär 5min senare knacka de på dörren. Och såklart så var de Jake så jag gick och öppna. Vi gick upp på mitt rum.

- Så, vad ska vi göra? sa sa han och log.
- Venne, something. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Aja, vi är på mitt rum iallafall. sa jag.
- Vi kan spela Xbox, jag vill ha revanch(stavning?). sa han och flina.
- Lycka till. sa jag och startade Xboxet och tvn.

Vi spela en stund och såklart så vann jag. Man är väl för bra?

- Men fuck u. sa han.
- Hahahahahah, du vet att du aldrig kan vinna över mej! sa jag.
- Haha, jo! Någon gång så får du se. sa han.
- Lycka till. sa jag och log.

Jag tog min MacBook och vi satte oss på sängen. Jag hade inte bloggat på länge så passade på att göra de. Skrev lite om vad vi hade gjort och allt sånt man brukar skriva om. Min blogg är ju en typisk "gay-blogg", så alla läsare blir väl gladast när jag skriver att jag är med min pojkvän..

- Så.. Vad ska vi göra? sa han.
- Vet inte mes. sa jag.
- Snällt... sa han.
- Men jag skoja ju bara. sa jag och log.
- Bevisa de. sa han och log tillbaks.
- Puss? sa jag.
- Puss. sa han och kysste mej.

Exakt då så kom farsan in i rummet.. Pinsaaamt..

- Ojj! Öh.. uhm.. Stör jag? sa farsan.
- Eh... Nej. Vad gör du hemma? sa jag.
- Va på jobbet men har ska ha ett möte så fick åka hem tidigare. Och sen gick bilen sönder och jag ska till Västerås.. Så, kan jag låna din bil? sa han.
- Uhm.. Visst. sa jag och gav han nycklarna.
- Tack. Jag åker nu så ni får fixa mat själva. Mamma är på jobbet. sa han.
- Okej. sa jag.

Farsan gick ut ur rummet och stängde dörren.

- Awkward... sa jag.
- Typ.. sa han.
- Aja, orka bry sej! sa han.
- Haha aa. Fett nice att du har bil ju. När jag fyllde 18 så fick inte jag en. Vill helst ha en innan jag fyller 19 för annars är de ju bara pinsamt. sa han.
- Aa, men spara till en egen då? sa jag.
- Äh, orka! sa han.
- Haha, håller med. sa jag.

Tom's perspektiv:

Jag och Bill va på hans hotellrum men skulle dra till Davids för att kolla om vi hade någon intervju idag eller så. Vi gick till hans rum och knacka på. Och han öppna såklart.

- Shit, väckte vi dej eller något? sa jag.
- Typ.. Varför? sa han.
- Du har fan värsta påsarna under ögonen! sa jag.
- Kanske för att du ringde kl 4 i morse och ville bli hämtad. sa han.
- Juste.. haha, sorry! sa jag.
- Äh, de e lugnt. Vad ville ni? sa han.
- Har vi någon intervju idag eller något? sa Bill.
- Aa, om 2 timmar. sa han.
- Okej, tack. sa Bill och vi gick till Georgs hotellrum.

Vi knacka på, han öppna och vi gick in. Gustav va också där.

- Vi har intervju om 2 timmar. sa jag.
- Och den här gången måste du snacka, Gustav! sa Bill.
- Men jag gillar inte intervjuer.. sa han.
- Vi har märkt de.. sa vi.
- Måste jag snacka? sa han.
- Jaa? sa jag.
- Fuck off. sa han.
- Okej du måste snacka, men inte lika mycket som Bill. Snacka lite iallafall. sa jag.
- Tror du seriöst att jag skulle snacka lika mycket som han?! Han snackar fan hur fucking mycket som helst?! sa han.
- Tack..? sa Bill.
- Du gör faktiskt de Bill, du snackar mest av alla. sa jag.
- Käften! sa han.
- Iallafall..... sa Georg.
- Okej ja jag ska snacka. Men inte mycket. sa Gustav.
- Bra! Men jag ska fixa mej nu. Ses sen. sa Bill och gick mot dörren.
- Tjej. sa jag.
- Asshole. sa han.
- Bög. sa jag.
- Fulast ever. sa han.
- VAAAH?! sa jag.
- Ja. sa han och gick ut.
- Om du är ful så är han de också.. Ni ser ju likadana ut. sa Georg.
- Eller hur, men asså.. Han är inte snygg. De är bara jag som är de. sa jag.
- Vi säger väl så. sa han.
- Vafan menar du med de?! sa jag.
- Att du är ful? sa han.
- Inte lika ful som dej! sa jag och Gustav garva.
- Vafan?! Håll käften! Jag är fan inte ful! Och vafan garvar du åt Gustav?! sa han irriterat
- Att Tom dissa dej och sa att du är ful. garva Gustav.
- Men käft. sa Georg irriterat.
- Hahahahahahaha! skratta jag och Gustav.

Efter en liten stund gick jag till mitt hotellrum och fixa mej lite snabbt. När jag va klar gick jag till Bill och kolla va han gjorde.

- Du knackar aldrig när du kommer in. sa han.
- Naaah, palla de. sa jag.
- Då kan ju jag gå in till dej utan att knacka? sa han.
- Neeeej! Du får inte, de är barnförbjudet där inne. sa jag och flina.
- Ärligt? Då borde ju inte du va där inne. sa han och flina.
- Men neej! Sluta. Iallafall är du klar? Vi ska dra om typ 10min. sa jag.
- Snart. sa han och gick in i vadrummet, antagligen för att fixa till sminket eller håret.
- Smink är för bögar Bill. sa jag och skratta.
- Håll käften, man kan ha de utan att behöva va bög. sa han irriterat.
- Fan va sur du blir. skratta jag.
- Ja, för att du alltid klagar hela tiden. sa han.
- Haha, förlåt. sa jag.
- Lugnt. sa han.

Vi gick och hämtade Georg och Gustav och sen åkte vi till intervjun. När vi kom fram så ställde dom några frågor och så. De var typ bara frågor som vi brukar få.

När vi kom till hotellet gick Bill upp på sitt rum och ringde Angelika och jag, Georg och Gustav gick och åt.

Angelika's perspektiv:

Jag satte i soffan och kollade på tv med Camilla, men så ringde min mobil och jag svara.

- Hallå? sa jag.
- Hej älskling. sa Bill.
- Heej! sa jag.
- Göru? sa han.
- Kollar på tv med Camilla. Dudå? sa jag.
- Kom nyss till hotellet från en intervju. Vill du göra nåt? sa han.
- Nee.. orkar inte. sa jag.
- Okej..... Varför..? sa han.
- Orkar bara inte.. sa jag.
- Okej.. sa han ledset.
- Naw, men okej då! Om du orkar komma hit. sa jag.
- Okeeeej, kommer om typ.. 30min. sa han.
- Okej, herrå. sa jag.
- Hejdå. sa han och vi la på.

Jag gick in på mitt rum och började ta bort lite saker på glovet och sen gick jag ner igen. En stund senare knacka de på dörren och jag gick och öppna. Och självklart vare Bill.

- Heej. sa jag och log.
- Hej. sa han och gick in.
- Så vad vill du göra? sa jag.
- Vara med dej. sa han och log.
- De är ju därför du är här! sa jag och flina.
- Hehe, aa. sa han.
- Vart är Tom? sa jag.
- Han orka inte följa med. Han och dom andra skulle typ dra någonstans. sa han.
- Aha, okej. Vi går till mitt rum. sa jag.
- Okej. sa han och vi gick upp.

När vi kom upp på mitt rum så satte vi oss i sängen och snacka lite random stuffs. Lite senare så kom Camilla in och satte sej brevid oss.

- Har du tråkigt eller? sa jag.
- Japp.. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Jag vill att Tom ska vara här! sa hon efter en liten stunds tystnad.
- Ring han och fråga? sa vi.
- Juste.. tänkte inte på att jag kunde göra de.. hehe. sa hon.
- Hahaha, va smart du är! Ha högtalare när du ringer. sa jag.
- Okeeeej. sa hon.

Hon tog upp mobilen och ringde Tom och satte på högtalare.

- Ehh.. Hallå? sa Tom.
- Heej Tom. sa hon.
- Tja. sa han.
- Uhm.. vill du göra något? sa hon.
- Eh.. sorry, är upptagen! sa han.
- Med...? sa hon.
- Är med Gustav och Georg. sa han.
- Vart? sa hon.
- Uhm.. eh... ett ställe! sa han.
- Eh.. okeej.. vilket ställe? sa hon.
- Ett ställe ba. sa han och man hörde människor skrika i bakgrunden.
- Tom, vart fan är du?! sa Bill.
- Shiit, visste inte att hon hade högtalare.. sa han.
- Du svara inte på min fråga. sa Bill.
- Aaaa men.. jag är med Gustav och Georg.. sa han.
- Men vart?!?! sa Bill.
- Ingenstans! sa Tom och så hörde man några random människor ropa "Tom" i bakgrunden.
- Vilka är de? sa Bill.
- Ehh.... Måste dra! sa han och la på.
- Va i helvete.. sa Bill irriterat.
- Vart fan är han?! sa Camilla.
- Inte fan vet väl jag? sa jag.
- Han kan dra åt helvete om han gör nåt dumt. sa han.
- Mm.. mumlade hon.
- He can just go and fuck himself. Lol. sa jag.
- Haha, viisst? Nej men asså VAR I HELVETE ÄR HAN?!!?!?!?!? skrek hon.
- Jag veeeeet inte!!! sa jag.
- Ååååååh!! Jag drar ut och kollar. sa hon.
- Waas? Helt forever alone? Jag ska med! sa jag.
- Hahaha Bill då? sa hon.
- Han ska också med. sa jag.
- Vafan..? sa dom.
- Vad? sa jag.
- Bestämmer du vad jag ska göra nu också? sa han.
- Ja, fast nää. Men du ville ju va med mej så du kan du ju följa med? sa jag.
- Visst. sa han och vi gick för att leta efter Tom.

Vi stack ner till stationen och åkte till stan. Vi hoppades på att han skulle vara när hotellet så de va bäst att sticka dit..

När vi kom fram till hotellet. (som låg i stan). Så gick vi in i Toms, Georgs och sen Gusatvs hotellrum.. Alla var tomma. Sen gick vi till Davids och knackade på.

- Vad? sa David.
- Har du sett dom andra? sa Bill.
- Vilka andra..? sa han.
- Tom, Georg och Gustav? sa jag.
- Uhm... Dom är väl på sina rum? sa han.
- Nej? sa Bill.
- Vafan! Jag sa att dom inte fick gå ut ju! sa David irriterat.
- Men vet du var dom är??! sa jag.
- Nej. Ni får väl leta efter dom.

När vi snackat klart med David så vi till Bills rum och försökte ringa dom. Alla tröck på uppaget. Så jävla irriterande.

- Aja, vi får väl leta efter dom. sa Bill.
- Mmm.. Men vart? sa Camilla.
- Venne.. Vi får väl dela på oss? sa han.
- Vafan?? Alla fans kommer ju attackera dej! sa jag.
- Jag tänkte gå med David.. sa han.
- Aha.. okej men ring mej om du hittar dom. sa jag.
- Okej. sa han kort.

Jag och Camilla gick till hissarna och åkte ner till lobyn och gick ut.

Bill's perspektiv:

Jag gick till Davids rum och frågade han om han kunde gå med mej och leta efter dom. Och de kunde han så vi gick ut.

- Vart fan kan dom vara.. sa jag.
- Vet inte... Vart brukar ni gå? sa han.
- Olika.. sa jag.
- Som? sa han.
- Typ klubbar, studion, till kompisar och sånt. sa jag.
- Vadå för klubbar? sa han.
- Typ.. Olika, Tom brukar vilja att vi går till strippklubbar ibland... sa jag.
- Jag tror jag vet vart dom KAN va. sa han.
- Vart? sa jag.
- Strippklubb. sa han.
- Kom. sa jag och vi gick.

Vi gick in i klubben och leta runt lite. Tills slut så såg vi dom.

- Tom! Georg! Gustav! sa jag.
- Vad? sa Georg.
- Vafan svarar ni inte för?! sa jag.
- För att ni skulle på värsta psykbrytet om ni fick veta att vi va här. sa Tom.
- Tom, Camilla är fett orolig för dej! sa jag.
- Mm. Visst, varför? Jag är inte precis döende. sa han.
- Men kom med iallafall! sa jag.
- Nej, vi kommer tillbaks sen. sa han.
- Tom. NU! sa jag.
- Du är inte min morsa. sa han.
- Nej. Men jag är din tvillingbror. sa jag.
- Va en glädjedödare då. sa han.
- Kom bara. sa jag.

Vi gick ut från klubben och tillbaka till hotellet. Jag tog upp mobilen och ringde Angelika.

- HAR DU HITTAT DOM?! skrek hon oroligt.
- Chilla. Ja, jag har tagit med dom till hotellet. sa jag.
- Taaaaaaack!!! Vart va dom? sa hon.
- På en strippklubb. sa jag.
- Seriöst? sa hon.
- Jupp. Men kan jag komma till dej nu? sa jag.
- Hahah vi är typ några 100 meter från erat hotell så vi kan ju ta sälskap till mej. sa hon.
- Okej, kommer. Ska jag ta med Tom eller? sa jag.
- Gör de du. sa hon.
- Okej ses snart. sa jag.
- Jao puss. sa hon.
- Puss. sa jag och vi la på.

Jag gick till Toms rum och sa att jag skulle till Angelika och fråga om han skulle med. Men han palla inte. Så jag gick ut och där stog Angelika och Camilla.

- Hej. sa jag och log.
- Heej, vart är Tom? sa Angelika.
- Han palla inte hänga med typ. sa jag.
- Okeej.. sa Camilla.
- Asså fattar inte vad det är för fel på han. sa jag.
- De är inget fel på han.. sa hon.
- Jo. sa jag.
- Som? sa hon.
- Camilla, han är min bror. Jag tycker att de är fel på hela han. Sen kalla han mej glädjedödare för att jag sa att dom inte skulle va kvar på strippklubben. sa jag.
- Okej....... sa dom.
- Ska vi dra hem till er eller? sa jag.
- Visst. sa Angelika.

Vi åkte hem till dom och när vi kom fram så gick jag och Angelika upp på hennes rum och Camilla gick upp på hennes.

Camilla's perspektiv:

Jag slängde mej på sängen och tog upp mobilen för att smsa Tom. Smsa bara ett enkelt hej och en smiles. Låg på sängen och väntade på att han skulle svara men det gick ett tag.. Till slut så orka jag inte vänta mer, så jag gick in i badrummet och tog bort allt smink.

När jag hade gjort de så gick jag och kolla om han hade svarat men de hade han inte. Så jag satte mej vid datan och blogga istället. Ungefär 10min senare så svara han. Äntligen.

Tom ♥: Hej
Jag: Är du sur?
Tom ♥: Nej
Jag: Du verkar sur..
Tom ♥: Men de är jag inte
Jag: Varför ville du inte komma idag?
Tom ♥: Orka inte
Jag: Varför..?
Tom ♥: De händer ju inget när vi är. De är bara samma skit.
Jag: Förlåt då..
Tom ♥: Lugnt.
Jag: Snälla kan du inte komma? Saknar dej sjukt mycket :/
Tom ♥: Visst

Jag gick upp ur sängen och in i Angelikas rum.

- Tom kommer snart. sa jag och log.
- Haha, har du saknat han? sa Angelika.
- Som fan asså!! sa jag.
- Vad fick han att ändra sej? sa Bill.
- Vet inte.. jag fråga om han ville komma och så sa han visst.. sa jag.
- Okej. sa han.

Jag gick tillbaks in i mitt rum och sminka om mej. Kunde ju inte visa mej så här för Tom direkt..
Efter 30 långa minuter så knacka de på dörren och såklart så var de Tom, så jag gick och öppna.

- Hej älskling. sa jag och krama han.
- Hej. sa Tom och krama tillbaks.
- Ska vi gå upp på mitt rum? sa jag.
- Visst. sa han och gick in.

Vi gick upp på mitt rum och satte oss i sängen.

- Jag har saknat dej. sa jag.
- Har saknat dej också. sa han.

De blev tyst i typ en halv minut och jag la mej ner.

- Så.. vad ska vi göra? sa han och la sej brevid mej.
- Vet inte.. Vill bara vara med dej, så de spelar ingen roll. sa jag.
- Vill bara vara med dej också älsklig. sa han och  la armen om mej.

Exakt då när stämningen hade blivit som gulligast så kom Angelika och Bill in.

- Har ni hört talas om något som heter knacka? sa Tom.
- Jo men orka inte. Vad skulle ni kunna hålla på med liksom..? sa Bill.
- Olika saker. sa han.
- Vill ändå inte veta... sa Bill.
- Du skulle ändå inte få veta. De är barnförbjudet. sa han.
- Fräscht. sa Bill.
- Haha, jag vet. sa han.
- Vad gör ni här ens? sa jag.
- Ska titta på tv. sa Angelika.
- Wtf? Du har en egen. sa jag.
- Den gick liksom.. sönder... sa hon.
- Vafaan?! Titta på den där nere då? sa jag.
- Jonte är där med några kompisar. sa hon.
- Men ta den i Sebbes rum då? Han är inte ens hemma! sa jag.
- Han kan låsa sitt rum, och han gör alltid de när han vet att jag är hemma. sa hon.
- Varför? sa jag.
- För att jag va fett arg på han en gång och då gick jag in i hans rum och kasta hans vädefulla data i väggen.. sa hon.
- Vafan..? sa jag.
- Jao. sa hon.
- Men okej då! Om de är okej för Tom, lol. sa jag.
- Haha, visst. sa Tom.

Alla 4 satte sej och kolla på tv.

- De här ju är tråkigt. sa Tom.
- Gör något annat då? sa Bill.
- Nej. sa han.
- Varför inte? sa Bill.
- För att ni är här. sa han.
- Men lol. Okej kom Bill vi går så kan dom göra.. eh.. aa de dom antagligen skulle göra innan vi kom. sa Angelika.
- Hahah okej. sa han och dom gick ut.
- Äntligen ensamma igen. sa Tom och flina.
- Haha, vad hade du tänkt att vi skulle göra? sa jag.
- Något. sa han och log.
- Som...? sa jag.
- It's little nasty. sa han.
- Hahahahahaha, omg Tom! skrattade jag.
- Haha, vadå? sa han.
- Pervo! skratta jag.
- Meeh! sa han och låtsades bli ledsen.
- Okej, om du förklarar varför. skratta jag.
- För att du är så jävla perfekt och äger i sängen. sa han och flina.
- Haha, du också. sa jag.
- Jag vet. sa han och log.
- Snacka om bra självförtroende asså. sa jag.
- Vadå då? sa han.
- Du typ älskar dej själv. sa jag.
- Ja? Problem med de eller? sa han.
- Ja! För du älskar dej själv FÖR MYCKET! sa jag.
- Inte lika mycket som jag älskar dej. sa han.
- Aww, gulligt! sa jag och kysste han.
- Älskar inte du mej?! sa han.
- Jo? Vadåra? sa jag.
- Du sa inte att du gjorde de.. sa han.
- Aw. Älskar dej mest av allt! Förutom Jayy dårå, men ändå! sa jag.
- Haha, älskling. Kan vi inte göra något? sa han och la armen om mej.
- Som? sa jag och flina.
- Nasty things.. sa han och flina.
- Du och dina nasty things! sa jag och log.

Jonte's perspektiv:

Jag satte i soffan och tittade på tv med Alex och Danne men dom skulle dra så jag blev helt forever alone. Så jag gick upp till Angelikas rum.

- Vad? sa Angelika.
- Inget.. jag har tråkigt. sa jag.
- Måste du vara här då? sa hon.
- Ja? Ska jag vara helt forever alone eller? sa jag.
- Va med dina kompisar. sa hon.
- Dom drog. sa jag.
- Aha, okej. sa hon.
- Kan vi inte göra något? sa jag.
- Venne. Du, jag, Bill, Tom och Camilla kan dra till donken? sa jag.
- Okej, visst. sa hon.

Hon gick till Camillas rum men kom tillbaks några sekunder senare.

- Vi kan gå själva. sa hon snabbt.
- Vadåra? sa jag och Bill.
- JAG HAR INGEN ANING OM HUR JÄVLA MÅNGA GÅNGER JAG FÅR VETA VAFAN DOM HÅLLER PÅ MED! sa/skrek hon.
- Vad gör dom då? sa jag och skratta.
- Du vill fan inte veta.. sa hon och satte sej i sängen brevid Bill.
- Peversa människor. sa Bill.
- DIN BROR ÄR PERSVERS! Jävligt pervers också. sa hon.
- Jo jag vet. sa han och skratta.
- Okej.... ska vi dra eller? sa jag.
- Okej, kom. sa hon och vi gick till hallen.

Vi tog på oss skor, jacka och sånt och gick ut.

När vi kom till donken så beställde vi och satte oss vid ett bord.

- Vad höll dom med engentligen? sa jag.
- Vilka? sa hon och Bill.
- Tom och Camilla. sa jag.
- Vill du verkligen veta de? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Euw. sa hon.
- Men ärligt nu! sa jag.
- Asså fattar du inte att dom hade sex eller? sa hon och kolla på mej om jag va värsta särbarnet eller nåt.
- Nej? Och jag är inte sär. sa jag.
- Hur visste du att jag skulle säga de? sa hon.
- Du är föresägbar(stavning?). sa jag.
- Omg. sa hon och drog luvan över huvet.
- Vad? sa jag.
- Bakom dej finns de människor jag inte vill träffa så vänd dej inte om! sa hon men jag vände mej om ändå och såg dom komma mot oss.
- Aha dom. sa jag.
- Heeeej! sa Michelle och log ett fake leende.
- Euw. sa Angelika.
- Vafan. sa Amanda.
- Var är Camilla då? Är ni inte vänner längre eller? Jag menar ni går ju ingenstans utan varann. sa Sara.
- Hon är med Tom. sa jag.
- Och gör vadå? sa Michelle.
- Varför bryr du dej ens? Vi hatar er och ni hatar oss så ni kan bara dra. sa jag.
- Bitch. sa Michelle och dom gick.

Vi ställde bort våra brickor och så och började gå hemåt.

- Vänta. sa Angelika.
- Vadå då? sa Bill.
- Måste röka. sa hon och tog upp sitt ciggpaket och tänden en cigg.
- Du får inte. sa jag.
- Watch me. sa hon.
- Jag kommer säga till morsan och farsan. sa jag.
- Då kommer jag säga något du har gjort. sa hon.
- Som vadå? sa jag.
- Ehh.. Uhm.. du vet sånt du brukar göra.. typ.. sa hon.
- Kolla du vet inte ens. sa jag.
- Jag vet... Men snälla tjalla inte? bad hon.
- Varför skulle jag inte? sa jag.
- För att... uh... Snälla gör de bara inte! bad hon.
- Tvinga mej. sa jag.
- Jag älskar dej storebror! sa hon.
- Eller hur. sa jag.
- Jag gör de, men om du inte tror mej så visst. sa hon.
- Okej jag tjallar inte då. sa jag.
- Taaaaack!!! sa hon och kramade mej skit hårt.
- Släpp! sa jag.
- Okej. sa hon och släppte mej.
- Euw, nu luktar jag rök. sa jag irriterat.
- Så farligt är det inte. sa hon.
- Eh.. jo? sa jag.
- Shit, du kommer inte dö direkt. sa hon.
- Hahaha, joo! sa jag och flina.
- Hahaha, neej! sa hon och gav mej nån random blick.
- Okej kanske inte men om morsan eller farsan typ känner att MIN jacka luktar kommer dom ba: omg Jonathan röker du?! sen jag kommer ba: wtf nej? sen dom kommer inte tro mej ditt ass. Så om dom märker säger du fan att de är du! sa jag.
- Waaas? Jag är fucking 15 år Jonte! 15! Inte fucking 18. sa hon.
- Nej. Men du säger de iallafall. sa jag.
- Dom kommer ändå aldrig märka. sa hon.
- Vafan? Du vet att dom märker allt ju! Värsta stalkersarna.. sa jag.
- Jag vet.. sa hon.

När vi kom hem så gick dom upp på Angelikas rum och jag gick upp på mitt. Jag satte mej vid datan och va inne på facebook och så.

*En timme senare*

- Jonathan? sa morsan och gick in i mitt rum.
- Uhm.. Aa? sa jag.
- Får jag fråga dej en grej? sa hon.
- Eh.. visst? sa jag.
- Röker du? sa hon och jag spärra upp ögonen.
- Usch nej? sa jag.
- Din jacka luktar rök. sa hon.
- Asså jag röker inte, okej? sa jag.
- Du behöver inte ljuga Jonathan, du kan säga som det är. sa hon.
- Wtf? Jag röker ju inte? sa jag.
- Du kan komma och erkänna senare om du vill. sa hon och gick.

Jag bara satt där helt stumm.. Fan va död Angelika är nu. Jag gick till hennes rum och slog upp dörren, fuck
va förbannad jag va. Haha.

- ANGELIKA!!!!!!! skrek jag.
- Vad? sa hon.
- Morsan kom fucking på mej!! sa jag surt.
- Hehe, oops! sa hon och försökte leka dum.
- Fucking lek inte! Du ska fucking säga att de va du! sa jag argt.
- Okej chilla. sa hon och gick ut medans hon ropa på morsan.
- MAMMA VI MÅSTE SNACKA!!! skrek hon.
- Jag kommer gumman!! skrek mamma tillbaks.
- Äh, orkar inte gå till henne. sa Angelika och gick in i rummet.

En halvminut senare kom morsan in i rummet.

- Vad ville du? sa morsan.
- Uh.. Asså har du sagt att Jonte lukta rök? sa hon.
- Ja. sa hon.
- De va jag som krama han. Jag röker. sa hon.
- VAA??!! sa/skrek hon förvånat.
- Ja..? sa Angelika.
- DU ÄR BARA 15 ÅR ANGELIKA!!! skrek hon argt och då kom farsan upp.
- Vad händer? sa han.
- Angelika röker! sa hon argt.
- Promlem med de eller?! sa Angelika irriterat.
- JA! skrek mamma.
- JAG FUCKING BRYR MEJ INTE OM NI HAR DE! skrek hon.
- DU HAR UTEGÅNGSFÖRBJUD! skrek mamma.
- JAG GÖR VAFAN JAG VILL! JAG KAN FUCKING GÅ UT OCH JAG FUCKING VILL! skrek Angelika.
- DU LÄMNAR INTE DE HÄR HUSET FÖRS DU GER MEJ DINA CIGG! skrek hon.
- FAN HELLER ATT JAG GER DEJ DOM! skrek Angelika.
- DU KAN DU STANNA HÄR INNE RESTEN AV DITT LIV! skrek hon och hon och farsan gick ut och smällde igen dörren.

De gick några minuter innan Camilla och Tom kom in i rummet.

- Whooo. va hände? sa Camilla.
- Inget. sa Angelika och gick in i badrummet.
- Morsan och delvis farsan fick damp för att hon sa att hon rökte.. sa jag.
- Omg, varför sa hon? sa Camilla.
- För att dom inte skulle tro att jag rökte. sa jag.
- Omg, shit asså vilken damp hon fick. sa hon.
- Jag vet. sa jag.

Camilla och Tom gick in till Camillas rum och jag gick till mitt.
Shit asså morsan fick fan damp. Skulle aldrig sagt till Angelika att säga att de va hon.



Sorry för att ni inte har fått de här innan.
men Camilla va tvungen att skaffa sej ett liv i typ några dagar xD
sen va jag tvungen att ta en paus från novellen och så.
men ja..
KOMMENTERA!!!

Die For You - Chapter 22


1. Camilla 2. Tom och Bill 3. Angelika 4. Vallen

Tom's perspektiv:

- Varför röker ni ens..? sa Bill.
- För att vi kan?! Haha drev.. sa jag.
- Gott? Eller haha inte på de sättet.. sa Camilla.
- De är inte bra för er.. sa han.
- Och? sa jag.
- Bara sa de.. sa han.
- De kommer ju inte få oss att sluta direkt.. sa Angelika.
- Jag vet. sa han.
- Vilket hotell stannar ni på? sa hon.
- Scandic i stan. sa han.
- När åker ni då..? sa hon.
- Uhm.. om typ en vecka? sa han osäkert.
- Aa, de är en vecka. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Juste.. kan jag sova här inatt? haha. sa jag.
- Hahaha vaa?? sa hon och garva.
- Hehe aa. Vill vara med Camilla längre.. sa jag.
- Aww! Va gullig du är! sa Camilla och kysste mej.
- Hahahahahahah, Tom är du ute efter sex eller?! sa Angelika och hon & Bill garva ihjäl sej.
- Aa du vet. De är ju de ända ett förhållade går ut på. sa jag.
- Hahaha men visst så kan han sova här. Bara ni inte stör mej. sa hon och dom garvade ännu mer.
- Asså är sex de ända du tänker på? Bara för att du och Bill inte är mogna nog för att ha de. sa Camilla och jag börja garva.
- Faan va taskiga!! Vi vill bara inte ha de okej?! sa hon.
- Vi säger väl de.. sa jag.
- Håll fucking käften! sa hon irriterat.
- Ni är ju inte tillräckligt mogna? sa Camilla.
- Säger vem? sa Bill.
- Hela världen. sa jag och garva.
- Håll bara käften. sa Angelika surt.
- Haha okej då. sa jag.
- Danke.. sa dom.
- Hahaha! Faan va lack ni blir om man säger nåt sånt! skratta Camilla.
- Asså neeeeeeej!..... Okej jo. sa Angelika.
- Hahaha ägd. sa hon.

En liten stud senare så gick vi in till Camillas rum. För Jayy skulle inte behöva vara ensam.

- Han är världens sötaste unge asså! sa Camilla.
- Bara för att han ser ut som mej. sa jag och log stolt.
- Waaaas? Han ser mer ut som mej? sa hon.
- Som båda? sa jag.
- Okej. sa hon.
- Ska ni behålla han eller? sa Angelika.
- Asså vi vet inte.. sa hon.
- Ni borde de, han får kanske en bättre uppväxt om han får bo med sina riktiga föräldrar.. sa Bill.
- Mm.. Vi får tänka på de Tom! sa hon.
- Wtf? Förut skulle vi inte behålla han och nu ska vi tänka på de? sa jag.
- Bill sa nåt smart för en gångs skull! sa hon.
- Lol, han har aldrig gjort de. sa jag och flina.
- Jooo! sa han.
- Hahah okej då. sa jag.

Camilla satte sej på sängen med Jayy i famnen, jag tog fram mobilen och tog ett kort.

- Vafan? sa hon.
- Awww va sööta! sa jag.
- Haha, han är.. inte jag. sa hon.
- Joooo! sa jag.

Efter en stund av tjat gav hon sej och jag satte mej brevid henne. Angelika och Bill gick till hennes rum så vi blev ensamma.

Bill's perspektiv:

Jag och Angelika satt på hennes säng och ingen sa något på en lååång stund.

- Uhm.. vad ska vi göra? sa jag.
- Vet inte. Vad vill du göra? sa hon.
- Ingen aning.. Vad som helst typ. sa jag.
- Till och med bråka?! sa hon.
- NEJ?! sa jag.
- Shiit, tänkte väl.. Men vi kan.... Mobba Jonte. Han blir feeeett lack! Hahaha. skattade hon.
- Haha, okeej? sa jag och vi gick till Jontes rum.

Vill gick in i hans rum och bara stog där och stirra på han.

- Vad? sa han.
- Naah, inget. Tänkte mobba dej men kommer inte på nåt bra och säga... Har redan sagt typ allt som fanns att mobba dej om.. sa hon.
- Mobbare. sa han.
- Loooool, I know! sa hon och skratta.
- Wtf..? sa han.
- Asså du är ful och jag fattar varför dina ex inte ville ha dej längre. sa hon sen.
- VAFAN?!!?!?! HÅLL KÄFTEN SKITUNGE!!! skrek han.
- Jag sa ju att han blir fett lack. skratta hon.
- Asså dra!! skrek han.
- Okej. Chilla. sa hon.

Vi gick ut ur hans rum och in i hennes. Hon satte sej vid datan och jag satte mej på sängen. När hon hade startat datan och allt satte hon sej i sängen och luta sej mot väggen.

- Va gör du? fråga jag och kolla på skärmen.
- Ska blogga lite. Haha har inte skrivit så mycket, de sista jag skrev va att jag behövde en paus från bloggen för allt som hände på touren.. sa hon.
- Okej.. Förlåt, jag va helt dum i huvet som inte trodde dej.. sa jag lågt.
- Bill vi har redan löst de, och de är lugnt. Så länge jag fortfarande har dej är allt bra. sa hon.
- I fortsättningen så kommer jag lita på dej hela tiden. sa jag.
- Bra de. sa hon och log.
- Mmm.. mumlade jag.
- Ska vi dra till donken och käka? sa hon.
- Visst. Vi hämtar dom andra. sa jag.

Vi gick till Camillas rum och fråga om dom skulle med och de skulle dom. Sen gick vi till donken och käka.

När vi hade käkat ville tjejerna shoppa så vi stack till stan.

- Asså är ni shopping beroende eller? sa Tom.
- Typ. sa Angelika.
- Men ni gillar ju också att shoppa? sa Camilla och flina.
- Ibland... sa jag och Tom.

Tjejerna gick till H&M och tvingade med oss in. Dom provade massa olika kläder och köpte lite. När vi kom ut därifrån kom Michelle och dom mot oss.

- Hej. sa hon.
- Euw. sa Camilla.
- Vad vill ni? sa Angelika.
- Asså får man inte hälsa eller? sa Michelle drygt.
- Naah, inte på oss. Vi är för coola för dej. sa Camilla.
- Eller hur. sa Amanda.
- Mogna ni är. sa Angelika.

Vi orka inte med dom så vi gick där ifrån.

*efter shoppingen*

När vi kom hem till Angelika igen gick Camilla och Tom till Camillas rum och jag och Angelika till hennes.

- Asså jag tror att jag måste dra snart. sa jag.
- Okeej. Ska du ringa taxi eller? sa hon.
- Nääe, David får hämta mej. sa jag.

Jag ringde David och fråga om han kunde hämta mej och de kunde han så han skulle komma om några minuter. Jag och Angelika gick till Camillas rum för att kolla om Tom skulle med.

- Tom ska du med till hotellet för David kommer snart. sa jag.
- Nee kommer sen. sa han.
- Okej. sa jag och jag och Angelika gick ner.
- Ses.. sa hon.
- Mm.. Ska du göra nåt imorron? sa jag.
- Tror inte de, eller jag har ju skola men inte efter. sa hon.
- Okeej, men kan vi ses när du har slutat? sa jag.
- Visst. Jag kan ringa dej. sa hon och log.
- Aa, men om jag inte svarar kanske jag är på nån intervju. Men annars ringer jag upp dej. sa jag.
- Okej. Hejdå. sa hon.
- Hejdå. sa jag och kysste henne.

Angelika's perspektiv:

Efter att Bill hade gått så gick jag upp till Camillas rum.

- Vill ni se på film eller något? sa jag.
- Visst. sa dom.
- Vilken? sa jag.
- Venne.. skräck? sa han.
- Neeej. Inte skräck! sa hon.
- Men jag är ju här. sa han och log mot henne.
- Okej då. sa hon.

Vi gick ner till vardagsrummet och letade efter en bra film. De fick bli Pulse. Vi satte oss i soffan och satte på filmen.

När filmen var slut så gick jag in på mitt rum och dom gick in på Camillas. Jag var trött så jag bestämde mej för att sova. Jag bytte om och allt sånt där sen gick jag och la mej.

*Nästa morron*

När jag vaknade tog jag en snabb dusch och sen klädde jag på mej och fixade smink osv. Sen gick jag ner och åt frukost snabbt och sen drog jag till bussen.

När jag kom fram till skolan så gick jag till skåpen och hämta mina böcker och gick till lektionen. Camilla var typ fortfarande hemma och sov..

När jag kom in till lektionen kollade alla som vanligt konstigt på mej..

- Asså varför glor ni alltid?! sa jag irriterat och satte mej på min plats.
- För att du tror du är cool för att du har träffat Tokio Hotel. sa Jonna.
- Haha omg jag tror inte, jag vet. Men de är tyvärr inte för att jag känner Tokio Hotel. sa jag.
- Eller hur, du "känner" dom. sa Erik.
- Eh, ja? Ursäkta mej för att jag är tillsammans med Bill. sa jag och började jobba och typ hela klassen börja garva.
- ASSÅ HÅLL FUCKING KÄFTEN!!! skrek jag.
- Chilla, "Bill Kalutzis flickvän". sa Jonna.
- Kaulitz. sa jag.
- Same shit. sa hon.
- Nicht genau.. sa jag.
- Va? sa Erik.
- Nicht genau? sa jag.
- Vafan betyder de? sa Oliver.
- Inte precis. sa jag.

Exakt då så kom Camilla in i klassrummet.

- Varför är du sen då? sa Eva (vår lärare)
- Jag sov. sa hon.
- Kvarsittning. sa Eva.
- Fuck her. viskade Camilla när hon satte sej brevid mej.

Vi började skriva lappar till varann under typ hela lektionen.

A: Ich hasse sie -.-
C: Hatar henne också -.-
A: omg jag skulle inte gå på kvarsittningen om jag va du.
C: Naah, jag ska inte de heller ;)
A: Lol. Va ska du göra efter skolan då? Va med Tom? ;)
C: Venne, kanske. dudå? xD
A: Ska ringa Bill när vi har slutat
C: Niice
A: Jaaao

- VAD HÅLLER NI PÅ MED??! skrek Eva. damp?
- Eh.. inget? sa jag.
- Skickar ni lappar nu igen?! Kom hit med dom nu! skrek hon, shit dampa lagom?

Vi gick dit med dom och hon läste ju ofc.

- Vad står de på dom då? sa Erik och flina.
- Olika saker. Båda har kvarsittning. sa Eva.
- Dra åt helvete. sa jag.
- Du stannar längre. sa hon.
- Asså du kan fan inte tvinga oss att stanna?! skrek Camilla argt.
- Jo de kan jag.
- Go and fuck yourself. sa jag irriterat.
- Angelika!! skrek hon.
- Vadå? Du borde fan göra de. sa jag surt.
- Hahahaha! skratta Camilla.

Hon tvinga oss att gå ut, eller ja man kan inte kalla de tvinga eftersom vi inte ville va där ens.

- Asså jag vill hem. sa jag.
- Mm jag med. sa hon.
- Fan jag ringer Bill och säger att jag har slutat haha. sa jag.
- Aaaa fett nice, jag ska ringa Tom. Palla va kvar här lixom. sa hon.
- Viisst? sa jag och ringde Bill.

Efter några signaler svarade han.

- Hallå? sa han trött.
- Oops, väckte jag dej? sa jag.
- Naah, eller jo. Hahah. sa han.
- Sorry! Men eh, jag har slutat. Fick sluta några timmar tidigare så typ tänkte om du kanske ville göra nåt? sa jag.
- Okeej. Vart och när? sa han.
- Uh.. Kan du möta mej vid min skola när du är klar och så? sa jag.
- Okeej, ses! Puss. sa han.
- Puss. sa jag och vi la på.

Jag la ner mobilen och väntade på att Camilla skulle prata klart med Tom. När hon äntligen hade gjort de gick vi till våra skåp.

- Vad sa han? sa jag.
- Att jag väckte han. Hahaha och vi ska ses här när han är klar. sa hon.
- Loooool Bill också! skratta jag.
- De känns helt otroligt att jag är tillsammans med Tom fucking Kaulitz! De är liksom helt asso ofattbart?! sa hon.
- Jag kan fortfarande inte fatta att jag är tillsammans med Bill.. Shit han är underbar, förutom när han är helt fucked up då. sa jag.
- Lol, viisst? Fick fan damp på han. sa hon.

Vi tog våra väskor och så och sen gick vi ut och satte oss på en bänk och väntade på twinsen. Efter 30 långa minuter så kom dom äntligen.

- Tja. sa dom.
- Heej. sa vi.
- Uhm.. vart ska vi dra? sa Tom.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Som vanligt då. sa Bill och skratta lite.
- Men sluuuutaaaa! sa jag men kunde inte låta bli att skratta.

Vi satt och snacka om va vi kunde göra och precis när vi kom på nåt ringde klockorna på skolan och de va rast.. Alla sprang ut och när dom i klassen kom stannade dom direkt när dom såg oss.

- Vafan glor ni på? sa jag drygt.
- Wooooaah, känner ni varann?! sa Jenny förvånat.
- Eh ja? sa Camilla.
- Woooow. sa Erik.
- De varu inte berädd på vah? sa jag och kysste Bill.
- Omg. sa Fanny.
- Haha, så jävla ägda. sa Camilla.
- Visst? sa jag.
- Whatever, kom vi drar nånstans. sa Camilla och vi gick.
- Och dom alla människorna va? sa Tom.
- Våran äckliga klass. sa jag.
- Okeeej. sa Bill.

Vi stack till Vallen för att bara hänga liksom.

- Okej jag är nyfiken. Hur löste de sej? sa Camilla.
- Vad för något? sa jag.
- Erat bråk! sa hon.
- Aha, uh... sa jag.
- De förklarade ju mycket.. sa hon.
- Haha.. men asså du vet som bråk brukar lösa sej.. sa jag.
- Asså säg bara? sa hon.
- Okej, asså han sa att han inte hade kunnat sluta tänka på mej och lalala, sen jag sa att jag inte hade kunnat de heller sen han ba så varför kan du inte förlåta mej? eller nåt sånt. sen jag ba för att du bettede dej som ett svin och de du sa gick rakt in i hjärtat och lalala. sen han sa massa gulliga saker och allt sen förlät jag han. sa jag.
- Men jag har en chans, så sumpar jag den är allt kört. sa Bill.
- Precis. sa jag.
- Okeeej. sa hon.
- Oh shit. Haha Bill du kommer sumpa den! sa Tom och garva.
- De kommer jag inte alls de. sa Bill.
- Hahah, jo. sa han. 
- Nej. sa han.
- Hahaha omg joo! sa Tom.
- Tom lägg av. Låt han hoppas att han inte gör de om han vill. sa jag.
- Okej, men jag tror han sumpar den. sa han.
- Inte jag. sa Bill.
- Hoppas inte gör de. De är såhär drygt att Angelika är ledsen 24/7. sa Camilla.
- Men asså.. Jag älskar han för mycket för att förlora han.. sa jag.
- Och jag älskar dej för mycket för att kunna sumpa min chans. sa Bill och log.
- Aww! sa jag och kysste han.
- Kul att veta. sa Camilla och skratta.
- Jätte kul.. sa jag.
- Haha aa. sa hon.
- Har du med dej ditt ciggpaket? Glömde mitt hemma.. sa jag.
- Aa. sa hon och tog upp de.
- Danke schön. sa jag och tog en cigg och tände.

Camilla's perspektiv:

Jag tog upp en cigg och tände på och sen gav jag ciggpaketet till Tom som gjorde samma sak.

- Asså måste ni röka hela tiden? sa Bill.
- Ja. sa Angelika och Bill bara suckade och gick och satte sej typ 50 meter bort.
- Seriöst? sa hon.
- Ja. sa han.

Angelika rökte klart sin cigg snabbt och gick till Bill.

- Asså varför är han så mycket emot rökning? sa jag.
- Asså.. när vi var barn så testa vi och vi tyckte att de va skit äckligt och sen sa vi att vi aldrig skulle göra de igen. sa Tom.
- Aha.. sa jag.
- Mm.. mumlade han.

De blev tyst ett tag.. Bill och Angelika satt fortfarande typ 50 meter bort.. 

- BILL!! skrek Tom.
- VAAD?!! skrek Bill.
- KOOM?!! skrek han.
- Vad är de? sa han.
- Varför satt du där borta? sa Tom.
- För att ni röker. sa han.
- Lite rök tar inte död på någon. sa Tom.
- Jo. sa han.
- Men orka. Sitt bara här med oss? sa Tom.
- Visst. sa han och satte sej.

Angelika satte sej brevid Bill och snackade om random stuffs medans jag och Tom bara stog och rökte.

- Hallå Tom, Camilla! sa Angelika och garva lite.
- Aa..? sa vi.
- Jag hörde er igår! sa hon och hon & Bill garva ihjäl sej.
- VA?! sa Tom.
- Omg. sa jag.
- Hahaha, trodde ni visste att jag hörde! sa hon och garva.
- Nej?! sa Tom.
- Hahahahaha omg. sa hon och garva ännu mer.
- Jag dödar dej om du hör en gång till. sa jag.
- De är väl inte mitt fel att du skriker så högt? sa hon och hon och Bill börja asgarva.
- Jag skriker aldrig.. sa jag.
- Haha, de låter ju som de! sa hon.
- Men jag skriker inte.. De kallas stöna.. sa jag.
- HAHAHAHAHAHAAHAHAHA!! skrattade hon och Bill, shit dör dom inte snart? 
- Men shit. sa Tom.
- Viisst? Skit dryga. sa jag.
- Du skulle väl stöna eller skrika minst lika mycket som Camilla? sa han.
- Waaas? Neeej! sa hon.
- Jo! sa jag.
- Asså nej! sa hon.
- Vi får väl se. sa jag.
- Nej. För jag kommer inte ligga med Bill om ni är i samma hus. sa hon.
- Nej, visst. På ett hotell då? sa jag.
- Inte samma sak. sa hon.
- Jo de är de. sa jag.
- Men nej. sa hon.
- Asså ska ni hålla på så där eller? sa Bill.
- Typ. sa jag.
- Orkaa. sa Tom.
- De är bara irriterande. sa Bill.
- Viiiiiiisst?! Ni mobbar mej fan. sa Angelika.
- Lol, för att du mobba mej. sa jag.
- Jag mobbar inte dej? sa hon.
- Omg jo. sa jag.
- Omg nej. sa hon.
- Men sluuuta! Jo, du ba: jag hörde er igår lalala, sen du ba inte mitt fel att du skriker så högt. sa jag.
- Men neeeeej! Hahaha okeej jo. sa hon och skratta.
- Asså ni är typ fett störda.. haha. sa Tom.
- Haha, kanske de. sa jag.
- Jag är inte störd.. men iallafall ska vi dra till donken? sa Angelika.
- Visst. sa jag.

Jag och Tom fimpa cigaretterna och sen gick vi alla till donken. När vi kom dit beställde vi mat och satte oss.

Efter att vi hade käkat så stack dom till stationen, för dom skulle till hotellet. Och jag och Angelika stack hem till henne. När vi kom dit gick hon till sitt rum och jag till mitt.

Die For You - Chapter 21


1. Tom och Bill 2. Georg 3. Jonte 4. Gustav 5. Sebbe 6. Camilla 7. Angelika

Angelika's perspektiv:


*Nästa morgon*

Jag hade sovit i Sebbes rum. Jag gjorde mej i ordning och sen gick jag in i mitt och Bills rum för att hämta alla mina grejer.

- Vart ska du? sa Bill.
- Hem. sa jag.
- Varför?! sa han.
- För att du beter dej som ett svin och tror att allt blir bättre av att säga att du älskar mej. sa jag.
- Snälla åk inte! sa han.
- Varför skulle jag inte åka?! sa jag irriterat.
- Jag kommer inte klara mej utan dej! Snälla jag älskar dej verkligen! Jag skulle ha lyssnat på dej om att du inte va otrogen, snälla förlåt mej! sa han.
- Nej, jag ska hem. sa jag.
- Varför ska jag fucking alltid förstöra för mej själv och för andra? sa han för sej själv, tror inte att de va meningen att jag skulle höra men de gjorde jag.
- Bill, ingen har gjort slut än. Jag kommer inte göra de för jag älskar dej för mycket. Men inte tillräckligt mycket för att kunna stanna här med dej. sa jag.
- FAAAAAN!!!! skrek han.
- Hejdå. sa jag och gick ut.

När jag kom ner i lobbyn kom dom andra och skulle nog upp. När dom såg mej stannade dom bara och glodde på mej.

- Vad? sa jag.
- Vart ska du? sa Camilla.
- Hem. sa jag.
- VAAAAH?!?!?!? skrek killarna.
- VARFÖR?! skrek Camilla.
- För att Bill inte fattar ett jävla skit. Sen sa jag till han att han beter sej som ett svin och tror att han kan säga att han älskar mej och att allt blir bättre sen. Då sa han för sej själv att han alltid förstör för sej själv och för andra. Sen sa jag att ingen av oss hade gjort slut. Och att jag inte kommer göra de för att jag älskar han för mycket men inte tillräckligt mycket för att stanna med honom. Så nu ska jag hem. sa jag.
- Men kom igen? Asså åk inte bara för de.. lös de? sa hon.
- Nej. sa jag.
- Shit.. sa hon.
- Angelika? sa Sebbe.
- Vad? sa jag.
- Jag och Jonte åker med dej. sa han.
- Okej. sa jag.
- Va? Nej! Om ni alla åker vill jag också åka? sa Camilla. 
- Nej.. Tom vill att du stannar med honom, jag är säker på de. Och du vill stanna med han så de är bara onödigt att du åker. sa jag.
- De är onödigt att du lämnar Bill utan att lösa allt också. sa hon.
- Nej? De kommer säkert lösa sej sen.. men nu vill jag bara hem. sa jag.
- Men då åker jag också! sa hon.
- Neej stanna med Tom! sa jag.
- Nej! Jag åker! sa hon och gick upp.
- Fuck her.. sa jag irriterat och kollade på Sebbe och Jonte.
- Vad? sa dom.
- Upp och fucking hämta era jävla saker!! sa jag irriterat.
- Ahaa okej! sa dom och gick upp.
- Då kan ju du snacka med Bill. sa Tom.
- Varför? sa jag.
- För att han står bakom dej. sa han och jag vände mej om.
- Oh. sa jag.
- Snälla åk inte. sa han och man såg att han hade gråtit, bland annat för att han hade smink i hela facet och sen va hans ögon rödsprängda.
- Bill, de är redan bestämt nu. Sebbe och Jonte ska med också. Tydligen Camilla med. sa jag.
- Snälla... sa han och började gråta.
- Sluta. De gör allt jobbigare för mej! sa jag och släppde mina saker och kramade han.
- Bra, du kanske jag har tur så du inte åker. sa han och kramade tillbaks.
- Sorry, men jag åker. sa jag.
- Neeeeeej!! sa han.
- Varför kan ni inte bara lösa allt och sen stannar du?! sa Camilla, när fan kom hon?
- Vi kan lösa allt, men jag kommer inte klara av att stanna. sa jag.
- Varför inte? sa Tom.
- För att.. sa jag.
- De förklarar ju mycket. sa han.
- Men.. Jag orkar inte bråka med Bill mer.. Vi behöver en paus.. sa jag.
- Vafan, åk då!! skrek Bill innan han stack.
- De gjorde du jävligt bra. sa Tom och gick med dom andra.
- Ska vi åka? sa jag osäkert.
- Mm.. Om du verkligen vill. sa Jonte.
- Vet inte. Jag vill inte lämna han såhär. sa jag.
- Gå upp till honom då? sa Camilla.
- Han hatar mej, han kommer inte vilja prata med mej alls. sa jag.
- Gör ett försök. sa hon.
- Okej.. sa jag och gick upp.

När jag kom till ''mitt'' och Bills hotellrum knackade jag och sen kom Bill och öppna.

- Vad? sa han.
- Jag kan inte åka utan att ha löst allt. sa jag och gick in.
- Tråkigt, för nu vill inte jag lösa ett jävla skit med dej. sa han.
- Bill, du betyder allt för mej. sa jag lågt.
- Tror du jag fucking bryr mej?! Åk bara!! Fucking försvinn! Önskar jag aldrig hade träffat dej!! skrek han.
- Tack. sa jag och gick mot dörren.

Jag gick ut och ner till dom andra. När dom frågade va han sa började jag bara gråta.

- Okej serriöst nu va sa han? sa Camilla.
- Tror du jag fucking bryr mej?! Åk bara!! Fucking försvinn! Önskar jag aldrig hade träffat dej!! sa jag och härmade Bill.
- Ursäkta? sa Camilla och Sebbe och Jonte bara stog och gapa.
- Mm.. mumlade jag och började grina ännu mer.
- Vad sa du då? sa hon.
- Att han betyder allt för mej. sa jag.
- Han ska dö. sa hon och drog med oss andra upp.

När vi kom upp drog hon upp dörren och när vi kom in va Tom och The G's också där.

- BIIIIIILL!!! skrek Camilla argt.
- Vafan vill du? sa han drygt.
- Vafan saru att du önskar att du aldrig hade träffat henne för?! skrek hon och då började jag grina igen.
- VAFAN HADE DU SAGT?! skrek Tom till han.
- Jag fucking önskar ju de!!! skrek han.
- Lycka till att hitta någon som är bättre än henne, för vi fucking drar nu!! skrek hon.

Camilla's perspektiv:

Vi (Jag, Angelika, Sebbe och Jonte) gick ner till lobbyn och tog våra väskor och ringde en taxi. När taxin kom åkte vi till flygplatsen och köte sista minuten biljetter och väntade på att planet skulle komma.

Min mobil började ringa. Jag tog upp den och kollade. Bill. Fan heller att jag svarar. Jag tryckte på upptaget och nån minut senare ringde Tom.

- Vad? sa jag.
- Asså vart fan är ni?! sa han.
- På flygplatsen. sa jag.
- Va?!! skrek han förvånat.
- Ja? sa jag.
- Jag trodde inte att ni skulle åka. sa han.
- Tror du man vill stanna så som Bill håller på eller? sa jag.
- Nej, men ändå. sa han.
- Tom, om du skulle tro att nåt är ditt fel så är de inte de. Allt är på grund av Bill. sa jag.
- Mmm.. jag vet. sa han.
- Men måste gå på planet nu.. sa jag.
- Okej. Hejdå, älskar dej. sa han.
- Älskar dej också. sa jag och vi la på.

Innan vi gick på planet messade Angelika Bill och sa att vi skulle åka nu. Svaret hon fick tillbaks va "Jag bryr mej inte om vart fan du åker! Vill aldrig träffa dej igen heller.".

*På planet*

Jag och Angelika satt ganska långt bak i planet och Sebbe och Jonte satt ett steg framför oss. Angelika va mest på toan och grät.. Kändes hemskt att se henne så. Att Bill ens kunde såra henne så.

Först älskar han henne, sen skriker han åt henne, sen säger han förlåt och allt blir bra, sen skriker han på henne igen och sårar henne skit mycket, sen vill han att de blir bra men då är Angelika arg, när han blir arg igen blir hon ledsen och nu är han dum i huvet och hon gråter bara. Tack så mycket Bill.

Hon gick ut från toan och satte sej.

- Asså du ska inte vara ledsen för att han beter sej som en skit. sa jag.
- De är svårt att inte vara de. Jag älskar verkligen han. Han betyder fan allt för mej.. Jag visste inte ens att jag hade dom där fucking bilderna kvar i datan. sa hon.
- Men han borde vetat bättre än att skrika på dej sådär. sa jag.
- Mmm.. jag vet. sa hon.

Vi sa inte så mycket mer till varann under resan hem.

*På arlanda*

När vi hade landat gick vi och hämtade våra saker och tog en taxi hem. När vi kom hem så va typ ingen hemma..

- Hallå??! skrek Angelika.

Ingen svara.. Fast någon minut senare kom Angelikas mamma fram till oss.

- Vad gör ni här? sa hon förvånat.
- Är inte du på sjukhus? sa Angelika.
- Nej, jag kom hem idag. sa hon.
- Okej.. Jag och Bill bråkar och jag ville inte va kvar. sa hon.
- Jaha.. Va tråkigt, hoppas de blir bättre snart. sa hon.
- Mm.. mumlade Angelika.

Vi gick upp på våra rum och packade upp våra grejer. När jag va klar ringde min mobil igen. Bill igen. Jag suckade men svarade.

- Varför ringer du mej hela fucking tiden?! sa jag.
- Kan jag snälla få prata med Angelika, hon vägrar svara. Vet fan inte hur jävla många gånger jag har ringt henne nu. bad han.
- Okej. suckade jag och gick till henne.
- Här! sa jag och gav henne mobilen.
- Vem? frågade hon.
- Uh.. Gustav! sa jag.
- Okeeej.....? sa hon.
- Hej? sa hon.

Jag gick ut ur hennes rum innan hon kom på att de inte va Gustav..
Några minuter senare så kom hon in i mitt rum och slängde mobilen på min säng.

- Tack så fucking mycket. sa hon argt.
- Va hände? sa jag.
- Han fucking hatar mej!! skrek hon.
- Ooh.. När han snacka med mej lät de som han ville be om ursäkt.. sa jag.
- MEN HAN FUCKING SKREK ÅT MEJ IGEN!!! skrek hon och sprang ut.
- Man kan fan aldrig lite på honom.. sa jag tyst för mej själv.

Tom's perspektiv:

Jag och Bill va i hans hotellrum och han hade damp så jag försökte lugna ner honom..

- Tom fucking snacka inte med mej!! skrek han.
- Bill ta de lungt nu för i helvete! Jag vill inte att du ska må dåligt eller va arg, men asså du har just förstört din flickväns liv. Om ni nu är tillsammans vad vet jag? sa jag.
- Hon fucking förtjänar de. sa han drygt.
- Så ni är fortfarande tillsammans? sa jag.
- Fan vet jag. Orkar inte bry mej heller. sa han.
- Varför är duså jävla arg på henne egentligen? Vafan har hon gjort dej? sa jag.
- Hon är otrogen. sa han.
- Nej, du tror hon är de. Hon har aldrig varit de mot dej och alla vet att hon älskar dej för mycket för att kunna vara de. sa jag.
- Om hon älskar mej så skulle hon inte vara otrogen. sa han.
- Lyssnar du ens?! Hon är inte fucking otrogen! sa jag.
- Säkert. sa han.
- DU ÄR SÅ JÄVLA DUM I HUVET BILL! JAG KAN FAN FATTA VARFÖR HON STACK!! skrek jag och gick ut.

Jag gick till mitt rum och slängde mej på sängen. Jag tog upp mobilen och ringde Camilla.

- Hej Tom. sa hon.
- Heej. sa jag.
- Göru? sa hon.
- Ligger på sängen.. har nyss snackat med Bill och han är jävla dum i huvudet.. sa jag.
- Jag vet... han fattar inte att bilderna är gamla.. sa hon.
- Han får inte in de i huvet.. Han sa att hon va otrogen, då sa jag: Nej, du tror hon är de. Hon har aldrig varit de mot dej och alla vet att hon älskar dej för mycket för att kunna vara de. Sen han ba: Om hon älskar mej så skulle hon inte vara otrogen.. HAN FÅR INTE IN DE I SITT FUCKING HUVUD!! sa jag.
- Han är cp. sa hon.
- Jag vet. sa jag.
- Angelika är skit arg på mej.. sa hon efter en kort tystnad.
- Varför? sa jag.
- Bill ringde mej förut, och när vi snacka så lät de verkligen som han ångrade allt han sagt idag. Så jag lät han snacka med henne, och hon fråga vem de va sen sa jag att de va Gustav. Sen hade han tydligen skrikit åt henne igen så hon är helt förstörd nu.. sa hon.
- Stackare.. Hälsa henne från mej, Georg och Gustav. Bill skiter vi i, haha. sa jag.
- ANGELIKA TOM, GEORG OCH GUSTAV HÄLSAR!!!! skrek hon.
- HÄLSA TILLBAKS!!! hörde man.
- Hälsa tillbaks. sa hon.
- Haha jag hörde. Men jag ska försöka snacka med Bill utan att behöva kasta stolar i huvet på han.. sa jag.
- Hahah lycka till, älskar dej! sa hon.
- Älskar dej också! sa jag och vi la på.

Jag gick till Bills hotellrum för att försöka snacka med han. De kommer ju gå..

- Bill? sa jag.
- Aa? sa han.
- Kan du inte bara fatta att hon inte har varit otrogen? sa jag.
- Men hon har ju de. sa han.
- Asså omg. Du fattar ju tydligen ingenting? sa jag.
- Jag fattar mer än du. sa han.
- Hon va aldrig otrogen, de va gamla bilder. Okej? De va hennes ex som va på bilderna. Dom va från typ en vecka innan hon träffade dej Bill. sa jag.
- Hur vet du? sa han.
- För att hon och Camilla sa de. Och varför skulle dom ljuga?? sa jag.
- För dom gör de.. sa han.
- Asså dom gör inte de! Fatta!! Du säger bara så för att du inte vill inse att du har fel!! skrek jag.
- Jag har inte fel!! skrek han.
- Tro vafan du vill, du har hört sanningen flera gånger men vägrar inse att de du tror är fel. Du har fan problem Bill. sa jag.
- De är du som har fucking problem Tom. sa han argt.
- Va mogen du är som blir arg på mej för att du har fel. sa jag.
- Du tror att du har rätt bara för att du är älst. sa han.
- Vafan? De tror jag inte alls! sa jag.
- Jo. Och va hände med att vi skulle lita på varandra? va?! Du är fan bara på tjejernas sida! sa han.
- De finns ingen jävla sida. Jag litar på dej. Inte på lögner som du säger. Om du bara erkänner att du har fel så kan jag hjälpa dej att fixa allt mellan dej och Angelika? sa jag.
- Du behöver inte fixa nåt mellan oss. De kommer aldrig bli bra iallafall. Sen säger jag inga lögner heller. sa han.
- Bill, jag lovar att de kommer bli bra mellan er, hon älskar dej så jävla mycket och jag vet att du älskar henne egentligen. Du vill inte inse de bara. Du TROR att du har slutat älska henne, men du kommer aldrig kunna sluta göra de, jag kan lova dej de. Och jo, du säger lögner om att hon är otrogen. sa jag.
- Hon älskar mej inte alls. Och jag älskar inte henne. sa han.
- Jo. Ska jag ringa henne så har jag högtalare och så kan du få höra själv? sa jag.
- Visst. sa han irriterat.

Jag tog upp mobilen och ringde Angelika.

- Hallå? snyftade hon.
- Hej, hur mår du? sa jag.
- Piss. Jag saknar Bill. Fan jag har grinat hela dagen pga allt han har sagt. sa hon och började gråta.
- Stackare.. Du älskar han verkligen va? sa jag.
- De finns ingen i hela jävla världen som fucking betyder mer för mej Tom! Du vet fan redan de! sa hon.
- Mm.. Och typ hur gamla är bilderna? sa jag.
- Vilka? sa hon.
- Dom som Bill börja tjafsa om. sa jag.
- Aha, dom. Från typ en vecka eller nåt innan jag träffa Bill.. sa hon.
- Juste.. sa jag.
- Varför frågar du saker du redan vet? sa hon.
- För att Bill skulle få höra de när du sa de. sa jag.
- Vafan saru?! skrek hon.
- Bill sitter brevid mej och jag har högtalare. sa jag.
- Go and fuck yourself. sa hon.
- Naaah.. Vill inte. sa jag.
- Okej. Men jag ska iallafall tänka på vad jag kan säga till Bill som får han fatta att jag inte är otrogen eller ens skulle vara.
- Tror han redan vet att du inte är de. sa jag.
- Nej... sa hon och började gråta.
- Jo han vet.. Han vill bara inte säga att han hade fel. sa jag.
- OKEJ JAG HADE FUCKING FEL! ÄR DU NÖJD NU ELLER?!! skrek han.
- Va? sa jag och Angelika.
- Jag hade fel! sa han.
- Jag kan inte fatta att du just sa att du hade fel.. sa jag.
- Inte jag heller. sa hon.
- Men de gjorde jag. sa han.
- Jag hatar att snacka om sånt här över telefonen.. Kan vi träffas nån gång så vi kan snacka Bill? sa hon.
- Vet inte om jag klarar av att träffa dej igen. sa han lågt.
- Som du vill. sa hon.
- Okej.. När? sa han.
- Jag vet inte. Ni är på tour, du får säga när du kan. sa hon.
- Han kan hela tiden bara han inte står på scenen eller är på en intervju. sa jag.
- Hahaha jag frågade inte dej men okej. sa hon.
- Vänta jag kan gå och snacka med David om när vi åker till Sverige, vi skulle dit på turnén! sa jag.
- Okeeeej. sa hon.
- Snacka med Bill så länge. sa jag och gick till Davids rum.

Jag knacka på och han kom och öppnade en stund efter.

- Vad vill du Tom? sa han trött.
- Väckte jag dej? sa jag.
- Typ. sa han.
- Sorry, men när åker vi till Sverige? sa jag.
- Varför bryr du dej? Tjejerna är ju här ändå. sa han.
- Dom åkte hem förut idag. sa jag lågt.
- Va? sa han.
- Bill och Angelika bråkar så hon, Jonte, Sebbe och Camilla åkte. sa jag.
- Åh.. sa han.
- Mm.. Så dom ska lösa de, men Angelika hatar att snacka om sånt via telefon och så. Så dom ska snacka om de när vi kommer till Sverige. Så när är vi där? sa jag.
- Vänta. sa han och gick in och kolla på schemat.
- Om 5 dagar. sa han.
- Yees! Okej hejdå! sa jag och gick tillbaks till Bill.
- Om 5 dagar! sa jag.
- Okeej. sa Bill.
- VARFÖR ÄR DU INTE GLAD DITT ASS!! sa jag.
- För att jag bråkar med min flickvän och har sagt att hon förtjänar att vara helt förstörd. Ska jag vara glad över att träffa henne då? sa han.
- Jaaa! För ni kan lösa allt. sa jag.
- Wooooah! Vänta! Sa du att jag förtjänar att vara förstörd?! sa hon.
- Typ.. sa han lågt.
- Tack så jävla mycket. sa hon.
- Men jag mena de inte på de sättet.. sa han.
- Hur mena du de då? sa hon surt.
- Ja venne.. sa han lågt.
- Då mena du ju på de sättet. sa hon irriterat.
- Men nej! sa han.
- Fortsätt och ljug ditt jävla svin. sa hon och la på.

De blev en pinsam tystnad mellan mej och Bill..

- De gick ju.... eh... jaa vad ska man säga... eh.... sa jag innan Bill avbröt mej.
- De gick åt fucking helvete! Jag visste att du inte skulle kunna hjälpa till! sa han.
- Förlåt.. sa jag.
- Lugnt. suckade han.
- Är du inte arg på mej? sa jag förvånat.
- Nej.. Jag orkar inte va arg längre. Jag vill ha tillbaks Angelika. sa han och en tår föll ner för hans kind.
- Bill, de ska bli bra mellan er! Jag har stöttat erat förhållande sen ni blev tillsammans och jag ger fan inte upp om att ni blir sams så jävla lätt! De va sååååå nära att ni blev de. sa jag.
- Tror du hon fortfarande kommer vilja träffa mej när vi kommer till Sverige? frågade han och började gråta.
- Hoppas de. Vill hon inte tvingar jag henne! sa jag.
- Nej, låt henne göra som hon vill. sa han.
- Du kommer ju böna och be om att hon pratar med dej när vi kommer dit? sa jag.
- Ja, men de är för att.... eh... sa han.
- För att du älskar henne? sa jag.
- Aa.. sa han.
- Mm.. De är ganska sent så jag drar till mitt rum. sa jag.
- Okej. Godnatt Tom. sa han.
- Godnatt lillebror. sa jag och log innan jag stängde dörren.

Jag gick in i mitt rum. Jag bytte om och gick o la mej.

*5 dagar senare*

Bill's perspektiv:

Jag vaknade av att väckarklockan ringde.. Klockan var 5 på morgon. Jag gick upp och duscha. När jag var klar så klädde jag på mej och fixa håret, smink osv.. Sen gick jag till Toms rum.

När jag knacka på så öppna han och jag gick in.

- Är du klar? sa jag.
- Japp. Jag har smsat Georg och Gustav att vi ses i lobbyn. sa han.
- Okej. sa jag.

Han tog sina väskor och gick ut i korridoren. Jag gick in i mitt rum och hämta mina väskor och sen gick vi ner till lobbyn. När vi kom ner va The G's redan där och vi behövde bara vänta på David och livvakterna..

När dom kom tog vi limon till flygplatsen och sen åkte vi till Sverige.

*I arlanda*

Vi hade precis landat. Vi hämtade våra väskor och åkte till hotellet. Vi checka in och allt. När vi hade lämnat väskorna på våra rum så ringde Tom Camilla och hade högtalare.

- Hej Tomi! sa hon.
- Haha, hej älskling. sa han.
- Uhm.. vad gör du? sa hon.
- Är i sverige. sa han.
- Va??! sa hon förvånat.
- Haha, aa.. Uhm.. kan jag och Bill komma eller vill inte Angelika de? sa han.
- Asså jag vet inte.. sa hon.
- Men kan jag få snacka med henne då? sa han.
- Visst. sa hon.
- ANGELIKA!!!! skrek hon.
- VAAAAD?!!!
- TOM VILL SNACKA MED DEEJ!!!
- KOMMER!!
- Vad hade du på hjärtat då? sa hon och skratta lite.
- Asså kan jag och Bill komma sen? Eller vill inte du de? sa han.
- Asså jag vet inte.. Jag har inte snackat med han alls dom senaste dagarna. Jag vet inte om jag pallar.. sa hon.
- Snälla? Han vill verkligen att allt ska bli bra igen. sa han.
- Okej. suckade hon.
- Bra! Vi kommer sen. sa han.
- Okej hejdå. sa hon.
- Hejdå! sa han och dom la på.
- YEES!! sa jag och Tom skratta åt mej.
- Är de nåt fel med att va glad eller?! sa jag och gav han en sur blick.
- Neee, de är bara så skönt att se dej glad igen. sa han och log.
- Haha okeej. sa jag.

Vi gick ner till lobbyn och ringde en taxi. När taxin kom så åkte vill hem till Angelika. När vi kom fram så knacka Tom på och Camilla öppna.

- Fan vad jag har saknat dej! sa hon och krama han hårt.
- Har saknat dej också! sa han.
- Okej då vet jag. sa jag.
- Angelika är uppe på sitt rum, du kan gå upp till henne. sa hon.
- Okej. sa jag och gick upp.

Jag knackade på och hon sa kom in.

- Hej. sa jag och log svagt.
- Hej.. sa hon.
- Uh.. Så.. Hur är de? sa jag.
- Piss. Själv? sa hon.
- Helt okej, jag är ju med dej igen. sa jag och log.
- Lägg av.. sa hon.
- Okej.. Men asså jag älskar dej så jävla mycket Angelika. När alla va på din sida om att du inte va otrogen fattade jag att du inte va de men jag ville inte inse att jag hade fel. De va därför jag sa emot då.. sa jag.
- Du kunde bara ha sagt att du hade fel. Då hade jag kanske fortfarande varit med dej på turnén och jag hade inte varit så jävla ledsen och du hade inte varit så jävla förbannad. sa hon.
- Jag vet, och jag är verkligen ledsen för de.. Förlåt. sa jag.
- De hjälper inte med att du säger att du är ledsen. De är över Bill. sa hon.
- Nej, snälla. Jag förändras! Jag lovar! sa jag.
- Jag pallar inte att du håller på hela jävla tiden! Vi sa att vi alltid skulle lita på varandra men du litade inte på mej. Sen säger du att jag fucking förtjänar att må skit. Hur fan troru de känns att få höra de av sin pojkvän?! sa hon.
- Jag önskar att jag kunde spola tillbaks tiden så inget av de här hade hänt.. Fan jag borde ha litat på dej. Jag vet inte varför jag inte gjorde de.. Hämskt. Jag ångrar att jag sa så. Snälla, jag älskar dej, du betyder allt för mej! sa jag.
- "Tror du jag fucking bryr mej eller?!" vare nån som sa till mej när jag sa de till honom. sa hon.
- Varför är jag så jävla dum i huvet? sa jag.
- Jag vet inte. sa hon.
- Jag ångrar verkligen allt dumt jag har sagt till dej. Vet inte vad jag tänkte på. sa jag.
- Nej. Inte jag heller. sa hon.
- Förlåt mej, snälla. Jag klarar mej inte utan dej! sa jag.
- Verkar som att du gör de. sa hon.
- Du är den ända jag har tänkt på under hela touren. Den ända jag har pratat om är du, den ända jag har brytt mej om är du. Jag trodde inte att man kunde älska nån så mycket som jag älskar dej. sa jag.
- Jag inte heller kunnat sluta tänka på dej.. sa hon lågt.
- Så varför kan du inte bara förlåta mej? sa jag.
- För att du bettede dej som ett svin Bill. Allt du sa.. Gick rakt in i hjärtat. Du sårade mej så jävla mycket. sa hon.
- Jag vet, men jag lovar att inte göra så igen! sa jag.
- Lova inte något som du själv vet att du inte kommer kunna hålla. sa hon.
- Okej, jag lovar att jag aldrig kommer vilja såra dej igen. Och om jag gör de. Då bevisar de bara att du förtjänar nån mycket bättre än mej. Eller du gör de egentligen men aa.. sa jag.
- Du får EN chans till. Sumpar du den, är de kört. sa hon.
- TAAACK!!!! skrek jag och kysste henne.
- Älskar dej! sa jag glatt.
- Älskar dej också. sa hon.
- Asså älskar dej så jävla mycket! Kommer aldrig såra dej igen. sa jag och kysste henne.
- Bra! Sa hon och log.

Vi gick in i Camillas rum för att se vad dom höll på med.

- Vad gör ni? sa Angelika.
- Inget. Har skit tråkigt. Ni då? sa Camilla.
- Blev precis saaams! sa jag och log stort.
- Wiiiiie!! sa Camilla och Tom.
- Hehe.. Vill ni göra något? sa jag.
- Som? sa Tom.
- Venne, nånting? sa jag.
- Vi går ut! Jag pallar inte va inne, sen måste jag röka också. sa Angelika.
- Mm kom! sa Camilla.

Vi gick ut och när vi kom ut började alla 3 röka.. Usch, jag fattar inte ens varför dom gör de.




Koooooommentera!!!!!! :o

Die For You - Chapter 20



kommentera!!!
1. Tom 2. Bill 3. Camilla 4. Angelika


Angelika's perspektiv:

*Nästa dag*

När jag vaknade låg Bill brevid mej och sov. Jag gick in i badrummet och duschade. När jag va klar gick jag ut i sovrummet och började klä på mej.

- Kom tillbaks och sov. sa Bill.
- Shit, va du vaken? sa jag.
- Ja. Jag vaknade när du gick upp. Men jag orkade inte öppna ögonen. sa han och log med ett trött leende.
- Haha okej, men jag är inte trött. sa jag.
- Men jag bryr mej inte. sa han och drog ner mej i sängen.
- Hahaha släpp mej! sa jag.
- Nääe. sa han och log.
- Biill, jag vill inte ligga i sängen med deej! sa jag, men jag drev ju ofc.
- Bara för att alla är så mycket bättre än mej.. sa han och släppte mej.
- Vaaaaah?! Neej du är bäst! Jag drev med dej Bill. sa jag.
- Mm.. mumlade han med huvet i kudden.
- Älskar dej. sa jag och kysste han på kinden innan jag gick upp.

De gick nån minut utan att någon sa något..

- Bill? sa jag.
- Asså jag försöker sova! sa han.
- Men fuck u... Va social med mej istället! sa jag.
- Nej. sa han.
- Okej då, va sur. sa jag.
- Jag är inte sur. sa han.
- De verkar som att du är de. sa jag.
- Men jag är inte de. sa han.
- Okej. sa jag.

Jag gick ut och gick till Camillas och Toms hotellrum istället. Jag knacka på och Camilla kom och öppna och jag gick in.

- Så.. vad göru? sa jag.
- Har precis blivit klar.. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Varför är inte du med Bill? sa hon.
- Han vill bara sova.. sa jag.
- Aha, okej. sa hon.
- Vart är Tom? sa jag.
- På balkongen.... sa hon och titta ner.
- Vad gör han där..? sa jag.
- Typ röker eller något. sa hon och kollade fortfarande ner.
- RÖKER HAN?! skrek jag förvånat.
- Han börja när jag och han bråka.. sa hon och kollade fortfaranade ner i glovet.
- Shit! Asså vafan! sa jag.
- Mmm. munlade hon.
- Innan va ju han så jävla mycket emot rökning? sa jag.
- Vet.. Tydligen inte nu. sa hon.
- Vi måste få han att sluta! sa jag.
- Har redan försökt.. de går inte. sa hon.

Efter att vi hade snackat lite om de kom Tom in och jag gick tillbaks till Bill.

- Du vet att din bror röker va? sa jag och satte mej på sängen brevid honom.
- VAFAN SARU?! skrek han.
- Tom röker. sa jag.
- Lägg av Angelika. Han är emot rökning. sa han.
- Inte längre. Camilla sa att han börja när dom bråka. sa jag.
- Oftaah??! sa han förvånat.
- Mmm.. munlade jag.
- Måste fan fråga han! sa han.
- Okej. sa jag,

Bill gick upp ur sängen och började göra sej i ordning.

Tom's perspektiv:

- Vill du göra något? sa jag och log.
- Som? sa Camilla.
- Ja venne.. typ något. sa jag.

Exakt då så kom Bill och Angelika in..

- Tom kan jag snacka med dej? sa Bill och kollad allvarligt på mej.
- Eh.. Visst? sa jag.

Vi gick ut på balkongen för att snacka.

- Vafan röker du för?! sa han argt.
- Vafan snackar du om? sa jag.
- Lägg av, jag tror inte Angelika ljuger om att Camilla har sagt att du röker. sa han.
- Dom ska dö. sa jag för mej själv.
- De är inte deras fel att dom inte vill att du röker Tom. sa han.
- Tror du jag bryr mej eller?! sa jag irriterat.
- Inte precis, men vafan har hänt med dej? Du har förändrats hur jävla mycket som helst?! sa han.
- De har jag ju inte alls? sa jag.
- Jo, de har du! sa han.
- Asså alla växer upp, okej? sa jag.
- Tom, du kan inte växa upp. Du kommer alltid vara lika barnslig. sa han och gick.
- JAG KAN VÄXA UPP!! JAG HAR JU FAN REDAN GJORT DE!!! skrek jag.

Några sekunder senare så kom Camilla ut och satte sej på en stol brevid mej.

- Varför sa ni? sa jag surt.
- Vi vill att du slutar.. sa hon.
- Och jag kommer ju sluta bara för att ni säger de? sa jag irriterat.
- Nej, men man kan väl försöka? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Tom, jag försöker få dej att sluta för att jag älskar dej och vill inte att du ska bli allvarligt sjuk eller nåt! sa hon.
- Vad tror du inte jag försökte med? De är helt omöljligt att få dej sluta. sa jag.
- Men jag har rökt i flera år, du har gjort de i typ en vecka. sa hon.
- Men då kan du låta mej röka i några år, så spelar de ingen roll??! sa jag irriterat.
- Du behöver inte bli sur för att jag försöker hjälpa dej.. sa hon lågt.
- Men låt mej va då? sa jag surt.
- Som du vill. sa hon och gick in.

Bill's perspektiv:

Jag och Angelika satt och tittade på tv, men så kom Camilla in.

- Snacka du med han? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Vad sa han? sa jag.
- Lite olika.. sa hon.
- Så han ska inte sluta? sa jag.
- Verkar inte så. sa hon.
- Att han ska vara så fucking envis! Han kan fan aldrig växa upp. sa jag.
- Jag vet.

* Några timmar senare*

Vi skulle ut och käka på någon random resturang så Camilla gick och hämta Georg och Gustav och Angelika gick och hämta Jonte och Sebbe, o jag gick och hämta Tom..

Jag gick in hans och Camillas hotellrum.

- Vi ska käka nu. sa jag.
- Key. sa han.
- Kom då..? sa jag.
- Orkar inte. sa han.
- Du orkar. Du är bara sur. sa jag.
- Kanske de. sa han.
- Asså kom bara? sa jag.
- Nej, jag kan äta själv. sa han.
- Men gör de då. sa jag surt och gick ut.
- Kommer han eller? sa Camilla.
- Han sa att han skulle äta själv. sa jag.
- Men fuck him. sa hon.

Vi tog en taxi till resturangen och åt där och så.

Efter att vi hade ätit så åkte vi till hotellt igen. När vi kom fram så gick jag, Angelika och Camilla in till mitt och Angelikas rum och tittade på tv.

- Tror ni Tom fortfarande är sur? sa Camilla.
- Ingen aning.. sa vi.
- Ska jag kolla eller? sa hon.
- Nej.. vänta ett tag till. Vill inte att de ska bli bråk. sa Angelika.
- Okej. De är bara onödigt att han ska bli sur hela tiden. sa Camilla.
- Aa, håller med. sa jag.
- Så himla irriterande. sa hon.

*En timme senare*

- Aja dra till Tom dåå.. sa hon och reste sej upp.
- Okej. Lycka till. sa Angelika.
- Hahah.. ses imorgon. sa hon innan hon gick ut.

Camilla's perspektiv:

Jag gick in i mitt och Toms rum och de va tomt. Så jag antog att han var ute på balkongen. Igen.. Jag gick och bytte om. Sen gick jag och la mej.

Några minuter senare kom Tom och och jag låsades sova. Han bytte om och gick och la sej brevid mej och la armen om mej.

- Jag älskar dej. viskade han.
- Jag älskar dej också. sa jag och vände mej mot honom.
- Va du vaken? sa han.
- Ja, jag låtsades sova. sa jag.
- Varför? sa han.
- Jag trodde du va arg.. sa jag tyst.
- Oh.. Förlåt, jag vet inte vad som har hänt med mej.. Fan jag blir bara arg hela jävla tiden! sa han.
- Tom de är okej.. sa jag.
- Nej! Tänk om jag skulle göra dej, Bill, Angelika eller nån av dom andra illa. Faaaan, vad har hänt med mej?! sa han.
- Vi kan snacka om de imorron.. Godnatt. sa jag.
- Okej.. Godnatt älskling. sa han och kysste mej.

En stund efter de somnade jag..

*Nästa morgon*

När jag vaknade så duscha jag, klädde på mej, fixa håret, sminka mej och allt sånt. När jag va klar gick jag och väckte Tom.

- Vaaaaknaaaaa!! sa jag.
- Jag är vaken! sa han och seste sej upp.
- Ahaa... Bra! sa jag.
- När vakna du? sa han.
- För ett tag sen typ. sa jag.
- Okej. sa han och gick in i badrummet.

En liten stund senare gick jag till Angelika och Bills hotellrum. När jag skulle gå in stannade jag och lyssnade. Dom skrek på varann och allt. Vet inte om de va så bra att gå in så jag stannade utanför. 

Några minuter senare kom Angelika ut och när hon såg mej kollade hon bara.

- Vad hände? sa jag.
- Uh, inget. sa hon snabbt.
- Hur länge stog du där? sa hon sen.
- Några minuter. sa jag.
- Okej, så du hörde ganska mycket antar jag? sa hon.
- Mm. Och nu vill jag att du berättar. sa jag och då hörde man nånting kastas mot dörren.
- Bill blev arg. sa hon.
- Ja jag har fattat de men varför? sa jag.
- Jag har bilder på min data som är inte är nya men ändå inte gamla. Asså dom är från nån vecka innan jag träffade Bill. Sen de är bilder på mej och Hampus, du vet mitt ex. Och Bill trodde dom va nya och så men när jag sa att dom inte va de trodde han mej inte och han tror jag är otrogen mot han eller nåt. sa hon.
- Woooah.. Vääänta nu vah. Tror han att du skulle vara otrogen mot han?! sa jag.
- Mm. mumlade hon.
- Wtf?! sa jag.
- Mmm.. asså vet inte vad jag ska göra.. tänk om han gör slut eller något? sa hon.
- Gör han de är han dum i huvet. sa jag och då kom Tom ut.
- Varför står ni här? sa han.
- Bill är dum i huvet. sa jag.
- Varför? sa han.
- Jag har bilder på min data som är inte är nya men ändå inte gamla. Asså dom är från nån vecka innan jag träffade Bill. Sen de är bilder på mej och Hampus, mitt ex. Och Bill trodde dom va nya och så men när jag sa att dom inte va de trodde han mej inte och han tror jag är otrogen mot han eller nåt. sa Angelika igen.
- Waaas? Han borde lyssna på dej. sa han.

Vi stog och snacka i typ en minut och sen kom Bill ut.

- Bill, varför lyssnar du inte på henne om hon säger att hon inte är otrogen mot dej? sa Tom.
- Varför skulle jag lyssna? sa han förbannat.
- Du behöver inte va arg på mej?! sa Tom.
- Sa jag att jag va de eller?! sa Bill.
- Nej, men du blev skit arg när jag sa de. sa Tom.
- Asså dra. sa Bill.
- Bill varför lyssnar du bara inte? Jag skulle aldrig vara otrogen mot dej! sa Angelika.
- Säkert. sa han
- De är sant! sa hon. 
- Eller hur. sa han och gick tillbaks in i deras hotellrum.
- Tänk om han gör slut.. sa hon och började gråta.
- Han får inte göra de. sa Tom.
- Bestämmer du om han gör de? sa hon.
- Nej, men han älskar dej. Gör han slut gör han världens största mistag. sa han.
- Visst? Asså om han gör slut så är han helt jävla pantad.. sa jag.
- Mmm.. munlade hon.
- Jag går och snackar med han. sa Tom och gick in i deras hotellrum.
- Vad tror du Bill säger? sa hon.
- Vet inte. Hoppas han inte gör slut iallafall. sa jag.
- Mm.. men om han gör de så ska han göra face 2 face.. sa hon.
- Aa. sa jag.

Efter en stund gick vi in till deras hotellrum. Tom och Bill satt i sovrummet så vi gick dit.

- Bill...? sa Angelika.
- Vad? sa han drygt.
- Kommer du göra slut med mej? sa hon tyst och började gråta.
- Venne. sa han bara.
- Men seriöst Bill! De va fan hennes ex!! skrek jag.
- Hon kanske va med han ändå. sa han bara.
- Bill! Lägg av jag skulle ALDRIG göra så mot dej! Du vet fan de!! skrek Angelika.
- Har fan ska jag kunna veta de?!! skrek han.
- Bill lägg ner nu för i helvete! Säger hon att hon inte skulle göra så mot dej så skulle hon väl fan inte de!! skrek Tom.
- Hur vet jag att hon inte ljuger då?!! skrek han.
- För att hon inte fucking ljuger!! skrek jag.
- Om du tänker göra slut gör de nu då!! Då kan jag ju fan lika gärna åka hem!! skrek Angelika.
- Jag kan bara säga att gå gör ett jävligt stort misstag om du gör slut med henne. sa jag och gick.

Bill's perspektiv:

De blev helt tyst ett tag..

- Uhm.. Angelika kan jag få snacka med Bill ensam? sa Tom.
- Visst. sa hon och gick.
- Vad vill du? sa jag.
- Snacka med dej? sa han.
- Snacka då. sa jag.
- Key.. Asså du kan inte hålla på såhär. Du kommer sakna henne som fan! sa han.
- Och du ber mej att sluta hålla på? Vafan? Du har hållt på hela touren! sa jag.
- Skit i de! Jag har slutat nu och du ska också sluta! sa han.
- Varför skulle jag. sa jag.
- För att jag vet att du älskar henne och du kommer ångra dej så jävla mycket om du gör slut med henne Bill. Hon säger 24/7 att hon älskar dej och att de inte finns nån annan hon vill ha. Kan du inte bara fatta de? sa han.
- Eller hur. Hon älskar mej sååå mycket. sa jag.
- Hon gör ju de. sa han.
- Mm visst. sa jag.
- Du älskar henne? Eller hur? sa han.
- Uhm.. jag vet inte.. sa jag.
- Jo du vet. Men du skäms för att säga de efter vad som har hänt. sa han.
- Kanske. sa jag.
- Precis. Varför kan du inte bara säga till mej om du älskar henne eller inte? sa han.
- För att du kommer säga de till Camilla och Camilla kommer säga de till Angelika. sa jag.
- Om jag lovar att inte säga då? sa han.
- Hur vet jag att du inte kommer säga? sa jag.
- För att vi är bröder. Vi måste lita på varandra. sa han.
- Okej. Ja jag älskar henne. suckade jag.
- Okej! sa han och log.
- Lovar du att inte säga? Jag vill säga till henne själv. sa jag.
- Jag lovar. sa han.
- Kan du hämta henne? sa jag lågt.
- Visst. sa han och gick ut.

Några sekunder senare kom Angelika in.

- Vad? sa hon och lutade sej mot dörrkarmen.
- Kom. sa jag och klappade lite med handen brevid mej.

Hon suckade men kom och satte sej. De blev tyst en stund. 

- Vad ville du säga då? sa hon.
- Att jag... jag älskar dej. sa jag.
- V-vaa? stammade hon.
- Jag älskar dej. sa jag.
- Vänta, vänta, vänta. Asså först skriker du åt mej för att jag tydligen va otrogen. Sen säger du bara att du älskar mej och tror att allt blir bra? sa hon.
- Inte att allt blir bra precis.. Jag bara.. Uh.. Ville att du skulle veta de. sa jag.
- Bill jag vet inte vad jag känner just nu. sa hon och gick.



Die For You - Chapter 19


1. Camilla 2. Angelika 3. Georg 4. Gustav 5. Tom 6. Bill

Camilla's perspektiv:

Jag satt i soffan och tittade på tv men så hörde jag att någon röck i dörrhantaget. Jag gick till dörren och öppna den. Där stod Angelika och grät.

- Omg vafan har hänt?! sa jag.
- Bill är skit arg på mej.. sa hon och grät mer.
- Va? Men vad har du gjort då? sa jag.
- När dom kom tillbaks satt jag på sängen och skärde mej i handleden och sen kom han sen började vi skrika på varann och allt. sa hon.
- Kom så går vi och sätter oss i soffan och snackar.. VÄNTA VAFAN SARU ATT DU HADE GJORT?!! skrek jag.
- Camilla vafan skriker du för?! sa Tom.
- Uh.. Naah inget speciellt! sa jag.
- Vad ska jag göra? Bill kommer bara bli argare på mej om jag visar allt jag gjorde. sa hon.
- Får jag se? frågade jag och tog med henne till vardagsrummet.
- Vad har hänt?! skrek Tom oroligt när han säg Angelika.
- Bill har hänt. sa jag bara.
- Kommer snart. sa han och gick ut, antagligen till Bill.
- Här.. Här.. Här.. Här.. Här och här. sa hon och pekade på massa sår och skit.
- Omg.. De va fan inte lite. sa jag.
- Nej.. sa hon och började gråta igen.
- Angelika, de kommer lösa sej. Vi går till Bill och snackar med honom. sa jag.
- Okej.. snyftade hon.

Vi gick ut ur hotellrummet och gick till hennes och Bills. När vi kom in dit satt Tom i soffan med Bill. Vi stannade i hallen för att lyssna på vad dom sa.

- Men vafan Tom, hon lovade att inte göra om de och sen gör hon de iallafall!! sa Bill och man kunde tydligt höra att han va arg..
- Bill, lugna ner dej. Hon menade inget illa. Hon sitter fan inne i vårat rum med Camilla och grinar som fan! sa Tom.
- Hennes eget fel. sa Bill.
- Nej, de är ditt fel att hon gråter. De va du som fick henne börja gråta, antar jag iallafall. sa Tom.
- Hon fick tårar i ögonen när jag skrek åt henne. sa Bill.
- Precis, de är ditt fel att hon gråter. Men asså de va onödigt att bli så arg på henne. sa Tom.
- Kanske. Men du blev ju arg på Camilla. sa Bill.
- Men de va inte samma sak! Eller jo asså de va överdrivet men iallafall. sa Tom.
- Men jag kommer inte be om ursäkt iallafall. sa Bill.

Angelika gick in i deras sovrum och kom ut senare med en stor handväska och sen gick hon ut och smällde igen dörren.

Bill och Tom kollade på mej och jag kollade bak på den stängda dörren.

- Haha, eeh.. Jag kanske ska gå.. sa jag och öppnade dörren.
- Camilla..? sa Bill.
- Vad? sa jag och blev lite irriterad, han hade ju skrikit på Angelika utan nån riktiganledning.
- Kan du hämta Angelika? Jag vill snacka med henne. sa han tyst.
- Hämta henne själv. sa jag.
- Snälla.. sa han.
- Okej. suckade jag.

Jag gick ut och hämtade in Angelika igen.

- Så. sa jag.
- Eh.. Camilla de är någ bäst att vi drar.. sa Tom.
- Okeej. sa jag.

Jag och Tom gick ut och ställde oss utanför dörren för att vi skulle höra vad dom sa.


- Bill rör mej inte! sa Angelika irriterat.
- Okej, okej förlåt då. sa han.
- Vad vill du snacka om? sa hon.
- Uh.. Asså.. Förlåt. Jag borde inte ha blivit så arg.. sa han.
- Bill.. Först står du och skriker på mej.. Sen tror du allt blir bättre av att du bara ber om ursäkt? sa hon.
- Typ.. Eller jag hoppades. sa han.
- Nej, de blir inte de. sa hon.
- Men vafan ska jag göra då?! skrek han.
- Sluta fucking skrika åt mej!! skrek hon.
- Okej, förlåt.. sa han.
- Shit. Asså vet du verkligen inte hur du kan göra de bättre? sa hon.
- Nej.. sa han tyst.
- Låta mej göra vad jag vill.. sa hon.
- Vafan om du dör då?!! skrek han.
- De är inte ditt problem Bill. sa hon.
- JO JAG VILL FAN INTE ATT DU DÖR?!! skrek han.
- Bill, jag dör inte av att ha några sträck på armen. sa hon.
- Du kan få blodförgiftning och dö! sa han.
- Varför ska du alltid bry dej så jävla mycket om vad jag gör?! skrek hon.
- För att du är min flickvän.. Och jag älskar dej. sa han.
- Jag älskar dej också.. sa hon lågt.
- Asså gör inte så mer, okej? sa han.
- Okej.. sa hon.
- Bra. sa han.
- Wiiiie ni har löst allt!! sa jag glatt medans jag och Tom gick in.
- Hur i helvete..? sa Bill.
- Vi stog utan för och lyssna. sa Tom.
- Fuck off. sa Angelika.
- Haha. Aja jag är glad att ni löste de. Även om ni inte bråka så länge och så, så vare jobbigt att se henne så ledsen och jag blev skit irriterad på dej. sa jag och pekade på Bill.
- Okeeej.. sa han.

Angelika's perspektiv:

Camilla och Tom gick till sitt hotellrum. Jag och Bill satt i soffan och va bara tysta.. 

- Angelika..? sa Bill.
- Mm.. mumlade jag.
- Jag älskar dej. sa han och kysste mej på kinden.
- Jag älskar dej också. sa jag och kysste han.
- Ska vi hämta dom andra satt vi kan sticka och käka? sa jag.
- Visst. sa han.

Vi gick till Toms och Camillas rum och sen till Gustav och sen Gustav. Vi gick till en resturang och sen beställde vi.

*Efter vi hade ätit*

Vi gick tillbaka till hotellet och alla gick in på sina rum.

- Biiiiill! Vad ska vi gööööraaaaa? sa jag.
- Vet inte. Nånting. sa han.
- Typ slappa eller något? sa jag.
- Visst. sa hon.

Vi satte oss i soffan och kollade på tv.

- Okej de här är så tråkigt de bara kan bli. sa vi samtidigt.
- Hahhahaha vad ska vi göra då? sa han.
- Venne.. sa jag.
- OMG JAG VET!!!!!!!!!! skrek han och drog upp mej ur soffan.
- Haha vad? sa jag.
- VI GÅR TILL EIFFELTRONET!!!!!!! skrek han.
- Bill skriiik intee!! sa jag.
- Förlåt.. Men vi går dit! sa han glatt.
- Okeeej. sa jag och vi gick till hallen.

Vi gick till ner till lobbyn och sen ut och tog en taxi. När vi kom till eiffeltornet kollade jag upp, shiiit va högt!

- Woooow. Fan va vackert och jävligt högt! sa jag.
- Du är vackrare. Och ja de är högt, haha. sa han och la armarna om mej bakifrån.
- Ska vi upp dit eller? sa jag.
- Ja, kom! sa han.

Vi gick högst upp i eiffeltornet och ställde oss där och bara tittade på utsikten. Man kunde se hela Paris, skit fint asså! 

- Omg.. sa jag.
- Akta så du inte ramlar!! skrek Bill och typ tryckte in fingrarna i sidan(asså fattar ni???).
- AAH!! skrek jag.
- Hahahahaha! skrattade han.
- Bill de va inte kul. sa jag irriterat.
- Okej förlåt. sa han och kysste mej.

En liten stund senare så gick vi ner och åkte till hotellet igen. Vi gick upp på vårt rum och bara slappa..

- Asså de va helt sjukt att vara där uppe! sa jag.
- Aa, jag vet! sa han.
- Och du skrämde nästan livet ur mej! sa jag.
- Haha förlåt älskling. sa han.
- Lol, du har redan sagt de. sa jag.
- Jaaa, men ändå. Tänk om jag hade gjort så du ramla! sa han.
- Tänk om.. Då hade jag nog redan varit död nu. sa jag.
- Mm... Glad att du inte är de. sa han.

Min mobil började ringa och jag gick och hämta den. Jonte.

- Jaa? sa jag.
- Vi är på flygplatsen nu! Vilket hotell ska vi till? sa han.
- Cluny Square. sa jag.
- Okeej, möt oss i lobbyn. sa han.
- Aa. Ses om typ 40min. sa jag och vi la på.
- Vem? sa Bill.
- Jonte, dom kommer hit om typ 40min. sa jag.
- Okeej! sa han och log.

*Efter 40 låånga minuter*

Min mobil ringde. Igen. De va Jonte.

- Vi är i lobbyn nu. Kom ner. sa han.
- Okej, vi kommer. sa jag och vi la på.

Vi gick ner till lobbyn och när jag såg dom sprang jag fram och kramade dom läänge.

- Fan va jag har saknat er, även om de typ bara va en vecka sen vi träffades eller nåt. sa jag.
- Haha aw vi har saknat dej med! sa Jonte.
- Haha, checka in nu. sa jag.
- Okeeej. sa dom.

När dom hade checkat in och allt sånt så gick dom in på sina hotellrum. 


Tom's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi va i Madrid och skulle ha konsert om 1 timme. Vi satt nere i logen(?) och höll på med massa olika saker. Jag stämde min gitarr, Georg spelade på sin bas, Bill sjöng, Gustav spelade med sina trumpinnar, Angelika och Camilla spelade på sina mobiler och Jonte och Sebbe satt bara och kolla.

- Har ni tråkigt? sa jag till dom.
- Typ. svarade Sebbe.
- Ganska självklart.. Dom hade inte heller så kul första gångerna vi hade konserter. sa jag och pekade på tjejerna.
- Men dom borde ju gilla att vara här..? Dom älskar ju er.. Haha. sa Jonte.
- Haha aa jag vet! sa jag.
- Vaa? Vi har inte sagt att vi inte gillar att vara här.. sa Camilla.
- Jag sa att ni BORDE gilla att vara här. sa Jonte.
- NEEEEEEJ INTE FUCKING DIIIIIIT!!!!!!!!!!!! JÄVLA FUCKING SKIT SPEL!!!!!!!!! skrek Angelika.
- Asså vårda språket skitunge. sa han.
- Käften. Annars bryter jag nacken av dej. sa hon.
- Damp? sa han.
- K.bry. sa hon drygt.

Bill slutade sjunga och satte sej brevid henne och snacka lite. 

- Asså äre bara jag som är hungrig? sa jag.
- Typ. sa Camilla.
- Aa.. sa dom andra.
- Men du är ju alltid hungrig så.. sa Camilla.
- Haha, typ. sa jag. 

*45min senare*

- Killar ni ska upp om 10. sa David.
- Okej. sa Bill.
- Ska bli fett nice att gå ut på scen. sa jag.
- Kul att spela gitarr eller? sa Sebbe.
- Haha sådär. Man får ont i händerna.. Men asså fansen är helt crazy! sa jag.
- Haha okeeej. Hur crazy? sa Jonte.
- Asså gud dom gör typ allt. Kastar upp använda underkläder och allt! sa jag.
- Ärligt?! sa han.
- Haha aa. Skit nice asså. sa jag.
- Bara för att du är beroende av sex och tjejers underkläder.. sa Camilla.
- Vaaaaa?! Nej! Men asså... Eh.. sa jag.
- Men? sa hon och kollade upp från mobilen.
- Inget. sa jag och kollade ner på gitarren.
- Tom, alla killar är så. Eller aa dom flesta. Men aja, dom flesta killarna är så. De är typ, normalt? sa hon.
- Visst? Asså jag skulle också vilja att tjejer kastar sina underkläder på mej. sa Jonte.
- Okeeej..... awkward.. sa Angelika.
- Vad? Jag är lika mycket kille som Tom! Jag gillar också tjejer. sa han.
- Jupp, i know. De va därför du rota igenom min garderob och kolla på alla mina underkläder.. sa hon.
- De gjorde jag inte alls?! sa han.
- Omg jo de gjorde du! sa Camilla.
- Hur kan du veta? sa han.
- HAHAH hon va fan med mej när vi kom in i mitt rum och du stog i min walk-in-closet?! And just so you know, du erkände precis. sa Angelika.
- Meeh.. sa han och jag garva ihjäl mej.
- Haha Tom du borde inte garva så mycket. Jag vet att du har kollat igenom mina. sa Camilla.
- Men du är ju min tjej och inte min syster! sa jag.
- Men ändå. sa hon och Bill garva.
- Bill, du borde inte heller garva. För du har också kollat mina underkläder. sa Angelika och han blev tyst.
- Faaan va ägd Bill! sa jag.
- Käften. sa han och gav mej en arg blick.
- Killar, de är dags nu! sa David.
- Okej, vi kommer. sa Bill.

Jag, Georg och Gustav gick ut på scenen och ställde oss som vi brukar. Bill skulle komma ut när han började sjunga. Första låten va Schrei..

Jonte's perspektiv:

- Undra om de är svårt att sjunga på tyska.. sa jag.
- Jag tror de är de. sa Sebbe.
- Inte om man är från Tyskland. sa Angelika.
- Nej men asså annars. sa jag.
- Inte om man kan flytande tyska. sa Camilla.
- Men annars. sa Sebbe.
- Inte om man kan sjunga på tyska alls. sa dom.
- Men okej vi fattar! sa vi samtidigt.
- Haha okeej. sa jag.

Efter typ 2 timmar så var konserten slut och dom kom hit igen.

- Shit ni är fan blöta?! sa jag.
- Vaa? sa dom.
- Svettas man så mycket eller? sa jag.
- Jaaa! sa Tom.
- Asså jag vet inget, så klaga inte. sa jag.
- Hahaha okeej. skratta Bill.
- Raaandooom.. Aja, hej älskling! sa Angelika och kysste Bill.
- Euw.. sa jag.
- Vad vill du? sa hon och bitchblicka mej.
- Inget. sa jag.
- Bra. sa hon.
- Hahaha rädd för sin egen syrra! sa Camilla.
- De är jag inte alls! sa jag.
- Är du ju fan visst? Du skrek som en jävla tjej när jag fick damp för nån vecka sen. Shiiet va rädd du va! skratta Angelika.
- Nej.. sa jag.
- Ska jag slå ner dej i marken eller? sa hon kaxigt.
- Som om du kan. sa jag, men jag visste ju att hon kunde..
- Haha omg du är så töntig, du låtsas va cool och allt bara för att du är med kändisar. sa hon.
- Nej? sa jag.
- Haha okej. sa hon och drog ner mej på golvet.
- JAG VA INTE BERÄDD!!! sa jag.
- Okej upp då. sa hon.
- Nu. sa jag.

Vi försökte brotta ner varann på golvet en kort stund men de blev jag som åkte ner..

- Så här jävla svag. De är fan sorgligt nästan. sa hon.
- Men håll käften. Jag har inte tränat på länge.. sa jag och ställde mej upp.
- Hahaha, skyll på de. sa hon.
- De är sant! sa jag.
- Visst.. sa hon.


Die For You - Chapter 18


1. Camilla 2. Tom 3. Angelika 4. Bill 5. Georg 6. Gustav


Camilla's perspektiv:


*Någon timme senare*

Klockan var 01:25.. Hade varit hos Angelika och Bill ganska länge nu men jag bestämde mej för att gå till mitt och Toms hotellrum. Vill egentligen inte de men jag kan ju inte direkt undvika han.

Jag gick till vårt hotellrum och öppnade försiktigt dörren, gick in och sen stängde jag dörren lika försiktigt som när jag öppna den.

Jag kollade runt i hotellrummet och nästan alla möbler va omkull välta och massvis av saker låg på golvet. Jag gick in i sovrummet och såg Tom ligga i sängen. Han sov. Vilket var bra för jag vet ju inte om han är arg..

Jag gick och tog på mej en t-shirt och sovshorts och gick och la mej med ryggen mot Tom. Han vände sej om och la armen om mej men han snarkade fortfarande lite tyst, så han sov fortfarande.

Efter en stund somnade jag också..

* Nästa morgon *

När jag vaknade låg inte Tom brevid mej längre men innan jag hann tänka mer på vart han va kom han in med frukost till sovrummet. Han log mot mej och satte sej brevid mej.

- Tänkte vara lite snäll och ge dej frukost på sängen. sa han och kysste mej.
- Aww tack. sa jag och log.
- Förlåt för igår.. Asså de är inte ditt fel att alla gillar Bill mer än mej och de är egentligen inte hans fel heller.. sa han och kollade ner på sina händer.
- Tom de är okej. Fast ska jag vara ärlig va jag livrädd när jag skulle gå tillbaks till hotellrummet igår.. Jag trodde du va uppe och va skit arg eller nåt. Sen såg jag att du sov så aa.. sa jag.
- Jag skulle aldrig skada dej eller nåt Camilla. sa han och såg mej i ögonen.
- Säkert? sa jag.
- Ja! Du betyder allt för mej. Jag älskar dej för mycket för att kunna skada dej. sa han och krama mej.
- Aww! Jag älskar dej oxå. Sa jag och kysste han.

Bill's perspektiv:

- Bill? sa Angelika.
- Mmm.. mumlade jag.
- Vakna. sa hon.
- Jag är vaken.. sa jag.
- Ojj.. haha. sa hon.
- Vafan gör du uppe? Eller asså jag brukar ju alltid vakna innan dej.. sa jag och satte mej upp i sängen.
- Haha aa men jag orkade inte ligga kvar i sängen typ.. sa hon.
- Haha, okej. sa jag.

Jag gick upp och duscha. När jag var klar så tog jag på mej kläder och fixade håret och sminkade mej. När jag var klar så gick jag ut till Angelika.

- Har du käkat frukost? sa jag.
- Aa, gjorde de med Gerog och Gustav. sa hon.
- Aha, okej. sa jag.
- Jag kan följa med dej och käka om du vill? sa hon.
- Nääe, de e lugnt. Jag är inte hungrig.
- Säker? sa hon.
- Haha, aa. sa jag och log.
- Okej bra. sa hon och log tillbaks.
- Ska vi gå till Camilla och Tom? sa hon efter en liten stunds tystnad.
- Jag vet inte.. han är fett arg på mej. sa jag.
- Aha.. men han kanske har lugnat ner sej nu? sa hon.
- Jag tror inte de.. sa jag.
- Men vi kan ju kolla om han är de? sa hon.
- Okej då.. suckade jag och vi gick ut.

Vi stod utanför deras dörr och Angelika knacka på. Camilla kom och öppna och vi gick in.

- Shit har de varit jordbävning eller?! sa Angelika.
- Haha omg.. sa Camilla och skratta lite.
- Var är Tom? sa jag.
- På balkongen. sa hon.
- Aha.. är han fortfarande arg? sa jag.
- Nääe. Han sa imorse att de inte va vårat fel och allt sånt. sa hon.
- Okej, bra. sa jag.
- Mmm.. munlade hon.

En halv minut senare kom Tom in från balkongen.

- Hej. sa han och log.
- Hej. sa jag och Angelika.
- Asså förlåt för igår men jag var bara arg och så.. sa han.
- De är lugnt.. Bara du lovar att aldrig bli sådär arg igen.. de va fan läskigt! sa jag.
- Haha, håller med Bill. sa Angelika.
- Haha aa.. Jag kommer någ inte bli sådär arg på ganska läänge.. sa han.
- Okej, bra. sa jag.

Gustav's perspektiv:

Jag höll på att packa alla mina saker. Vi skulle åka till Paris idag på kvällen så de är bäst att packa nu satt man kan slappa resten utav dagen.

När jag var klar så gick jag till Georgs rum och knacka på, han öppnade.

- Tjaa. sa han.
- Tja. Ska vi dra till Bill och Angelika. sa jag.
- Okej! sa han och vi gick till deras rum.

Vi knackade på hos dom men när dom inte öppnade gick vi till Tom och Camilla istället.
En halv minut senare kom Bill och öppna.

- Tjena! sa han.
- Tjo, hallå borde inte ni packa? sa Georg.
- Varför? sa han.
- För att de snart är kväll. sa jag.
- Och? sa han.
- Vi ska till fucking Paris din idiot!!! sa Georg.
- VAAAH??!!! skrek han och sprang in och hämtade Angelika innan han sprang ut med henne.
- Vafan Bill släpp mej!!! sa hon.
- Måste.. Packa.. Paris.. sa han anfått.
- Men måste du dampa för de eller? sa hon.
- JAAAAAA?! De är liksom där vi ska stå på effeltornet! Jag kan föreställa mej de... sa han och man såg hur han försvann från verkligheten.
- Bill? Bill! BILL!!!! skrek Angelika.
- Öh, jaa, nej eller vaa?! sa han.
- Shit.. sa hon bara och gick in i deras rum.
- Öh.. okej.. sa Georg.

Vi gick in i Tom och Camillas rum.

- Har ni packat? sa jag.
- Jag har. sa Tom.
- Inte jag.. haha. sa Camilla.
- Men gör de då? sa Georg.
- Haha, jaag ska. sa hon och började packa.

Angelika's perspektiv:

Jag och Bill höll på och packa när min mobil ringde. Sebbe Johansson stog de på displayen.

- Angelika.. sa han när jag svarade, och de lät som han grät.
- Vad har hänt?! skrek jag oroligt.
- Pappa.. sa han tyst.
- Vad är de med pappa? sa jag och började gråta.
- Han har börjat dricka sådär mycket igen.. Mamma ligger på sjukhuset för att pappa gjorde nåt mot henne. sa han och började gråta ännu mer.
- VAAA?! MEN VART FAN ÄR DU OCH JONTE DÅ?! skrek jag och grät hysteriskt.
- Han sover hos Steffie och jag hos Jake. sa han.
- Omg.. När började de? sa jag.
- När du hade åkt. sa han.
- JAG FUCKING VISSTE ATT DEN HÄR SKITEN SKULLE HÄNDA IGEN!! FAN VA JAG HATAR HONOM!!! skrek jag.
- Mmm.. jag måste dra. Hejdå och hälsa Bill att han får stryk om han inte tar bra hand om dej! sa han och skratta lite.
- Hahaha okej. Hejdå! sa jag och vi la på.

Jag la ifrån mej mobilen och fortsatte packa. Jag hade inte märkt att Georg, Gustav, Tom och Camilla hade kommit in i rummet.

- Varför skrek du? sa Camilla.
- Pappa dricker igen och mamma ligger på sjukhuset pga honom.. Så Jonte bor hos Steffie och Sebbe hos Jake. sa jag och började gråta igen.
- Älskling gråt inte.. sa Bill och kramade om mej.
- Varför skulle jag inte Bill? Min mamma ligger på sjukhus, mina bröder kan inte bo hemma och min pappa dricker konstant. sa jag.
- Jag vet inte.. Men jag mår dåligt av att se dej gråta.. De känns nästan som att de är mitt fel... sa han.
- Bill de är verkligen inte ditt fel! sa jag allvarligt.
- Jag vet.. sa han.
- Iallafall.... HAR HAN BÖRJAT IGEN?! skrek Camilla.
- Mm... mumlade jag.
- Fuck. sa hon.
- Asså vad snackar ni om? sa Tom förvirrat.
- Min pappa. Och mamma. Och bröder. sa jag.
- Okeej de hjälpte mej mycket.. sa han.
- Men min pappa dricker skit mycket och han blir inte precis snäll. Men enligt Sebbe ligger hon på sjukhus nu på grund av pappa. Och han bor hos Jake och Jonte hos Steffie. Asså de är hans tjej typ. sa jag.
- Okeeej. sa han.

*På Dublins flygplats*

Vi satt och vänta på att få gå på planet men exakt då så ringde min mobil. Den här gången var de Jonte

- Hallå? sa jag.
- Du måste komma tillbaks.. sa han och grät.
- Varför? sa jag.
- Pappa är galen. Han letar överallt efter oss. sa han.
- Men är inte du med Steffie? sa jag.
- Hon har gjort slut. sa han och grät ännu mer.
- Jonte, jag kan inte. sa jag.
- Snälla.. sa han.
- Kan inte ni komma med på touren? sa jag.
- Får vi de då? sa han.
- Vet inte, vänta jag frågar Bill om han kan kolla med David. sa jag.

- Bill? sa jag.
- Ja? sa han och log.
- Pappa är galen och letar överallt efter mej, Jonte och Sebbe och asså de är Jonte som har ringt mej nu.. Uh, kan dom två komma med på turnén? Asså om du frågar David? sa jag försiktigt.
- Såklart! Vänta. sa han och gick bort till David.
- Varför vill du att dom kommer med? sa David och kom fram till mej och jag berättade och så.
- Okej.. Men jag kan fixa de. Vi vill ju inte att något händer. sa han och log.
- Tack David, haha du är inte så elak som killarna säger ibland. sa jag och skratta.
- Vad har ni sagt?! sa han och gick iväg med dom.

- NI KAN KOMMA!!! skrek jag överlyckligt.
- JAAA!! skrek han.
- Uh, han skulle fixa allt sa han och vi ska till Paris nu och så. sa jag.
- Okeej, men om han vill snacka med oss kan du ge han våra nummer. sa han.
- Okej, men jag måste dra. Ska snart på planet. sa jag.
- Haha okej ses! Herrå. sa han.
- Hejdå! sa jag och vi la på.

*Paris's flygplats*

Vi hade nyss landat i Paris
och klockan var typ runt 00:00.. Alla va helt slut. Vi satte oss i limon och åkte till hotellet.

När vi kom till hotellet gick jag och Bill direkt till vårat hotellrum. Jag gick in i badrummet och tog bort mitt smink. Sen gick jag in i sovrummet och bytte om och gick och la mej.

*Nästa morgon*

Jag vaknade, gjorde mej i ordning, duscha och allt sånt.. När jag var klar så gick jag och Bill ner och åt frukost.

- Ni dissar alltid oss på morgonen! sa Georg och satte sej vid oss med dom andra.
- Hahah vi va hungriga. sa jag och skratta.
- Eller vill ni inte äta med oss? sa Tom och blinka.
- Men lägg av Tom! sa Bill och slog han på armen.
- Ajjj, fan va ont de gjorde.. Om jag hade varit en myra. sa han.
- Men håll fucking käften. sa Bill irriterat.
- Vem får damp nu då? sa Tom.
- KÄFTEN! sa han.
- Men chilla Bill. sa han.
- Om du håller käften. sa han surt.
- Okej, okej, okej shit.. sa han.
- Danke. sa han ch fortsatte äta.

Jag kollade förvånat på Bill och han kollade frågande tillbaks.

- Vad? sa han.
- Fan va sur du blev då. sa jag förvånat.
- Han är störd. sa han bara och fortsatte äta.
- Haha, okeej.. sa jag.

Resten utav frukosten åt vi i tysthet.. När jag och Bill va klara så gick vi upp till vårat rum.

- Ska ni ha nån intervju idag eller så? sa jag.
- Hm... Vet faktiskt inte, jag ska gå och fråga David. sa han och gick till hans rum.

Bill's perspektiv:

Jag gick till Davids rum och frågade om vi skulle ha nån intervju och han sa att de va en vid 5. Jag gick tillbaks till mitt och Angelikas rum.

- Vi har en intervju vid 5. Varför undrade du föresten? sa jag och kysste henne.
- Undra bara. Men ska du gå ut med att vi är tillsammans då? sa hon.
- Ja, eller asså tycker du att de är okej? sa jag.
- Visst.. asså om ni tycker de så.. sa hon.
- Amen då säger vi de. sa jag och log.
- Okej. sa hon och log tillbaks.

Angelikas mobil ringde och hon tog upp den och svarade.

- Hallå? Heej Jonte! Vaa? Ahaaa okeej men ses om... några timmar då! Hejdå! sa hon och la på.
- Jonte? sa jag och flina.
- Hahah nee du vet, de va min syster. sa hon och kollade på mej med en konstig blick.
- HAR DU EN SYSTER?! skrek jag förvånat.
- Nej? sa hon.
- Aha. Hahahahha. skrattade jag.
- Lol...? Haha nee men dom va på flygplatsen i Sverige nu. Så dom kommer väl om några timmar. sa hon och log sitt übergulliga leende.
- Vet du hur jävla gulligt ditt leende är? sa jag och kysste henne.
- Inte alls! sa hon.
- Jooo! Skit gulligt. sa jag och log.
- Naaaah! sa hon.
- Haha, jo du har de! sa jag.
- Hahaha, okej då. sa hon.

Jag log nöjt och satte mej i soffan. Angelika kom efter och vi kollade på tv tills killarna kom in.

- Nästa, intervju. sa Tom.
- Kommer. sa jag.
- Men gå Bill. skrattade Angelika.
- Naah, vill ha en kyss först! sa jag.
- Hahaha okeeej. sa hon och kysste mej.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med, men nu får du gå innan Tom får utbrott. Dom senaste han hade vill jag inte uppleva igen. sa hon.
- Haha nej inte jag heller, ses sen. sa jag och vi gick ner till David i lobbyn.

När vi gick ut stog de hur många fans som helst där och vi skrev lite autografer och hoppade in i limon. När vi kom fram till stället där intervjuen skulle va hälsade vi på några och satte oss.

Dom ställde massa frågor som vi svarade på och tillslut kom dom frågorna som va så jobbiga sist vi hade intervjuer.

- Har ni någon flickvän? frågade tjejen, hon hette Sofi tror jag de va..
- Uh.. sa jag och Tom och kollade på varann.
- Jaa. sa vi.
- Jasså? Vilka är de? Är de dom tjejerna som ni har setts mycket med senaste tiden? frågade hon.
- Två tjejer från Sverige. Uh, ja de är väl antagligen dom. sa jag.
- Kan ni säga vad dom heter? Eller vill ni inte? sa hon.
- Min flickvän heter Angelika.. sa jag.
- Min heter Camilla. sa Tom.
- Okej, fina namn. Har ni några flickvänner då, Georg och Gustav? sa hon.
- Nej.. sa Gustav.
- Jag hade, men hon gjorde slut förra veckan typ. sa Georg.
- Vad tråkigt. sa hon.
- Mmm.. mumlade han.

När intervjun va slut så sa vi hejdå, gick ut till limon och åkte till hotellet. När vi kom fram gick jag upp till mitt och Angelikas rum och letade efter Angelika. När jag gick in i sovrummet satt hon på sängen med rakblad och skit runt sej.

- Vafan håller du på med?! skrek jag.
- Uh.. Asså eh.. Inget. sa hon skräckslaget.
- Angelika, du sa att du inte skulle göra om de här!! sa jag argt.
- Förlåt.. sa hon tyst.
- Asså varför??! sa jag argt.
- Därför.. sa lågt.
- Därför är inget fucking svar!!! skrek jag.
- Nej, men du får fucking nöja dej med de!! skrek hon tillbaks.
- Men fucking säg bara varför?! skrek jag.
- Jag gjorde de för att jag gjorde de okej?! skrek hon och hennes ögon fylldes med tårar.
- De förklarar inget ändå! sa jag argt.
- Nej. Men jag bryr mej inte om de fucking inte förklarar nåt!! skrek hon och sprang ut från hotellrummet.

Jag satte mej på sängen och kollade på blodfläckarna. Kanske onödigt att bråka om de här.. Men jag vill inte att nåt ska hända henne eller att hon mår dåligt. Visst, jag kanske fick henne må sämre nu eller nåt. Men de är hennes problem just nu.

Die For You - Chapter 17


1. Tom 2. Bill 3. Georg 4. Camilla 5. Angelika 6. Gustav

Georg's perspektiv:

De knackade på dörren och jag gick för att öppna.

- Tja. sa Gustav.
- Tja. sa jag.
- Är du klar? sa han.
- Aa. sa jag.
- Okej bra. Ska vi gå till Bill och kolla om han oxå är de? sa han.
- Visst. sa jag.

Vi gick till Bill och han va också klar. Nu vare bara de om vi skulle våga kolla om Tom va klar.

- Jag vågar inte! sa jag.
- Inte jag heller, efter erat bråk igår liksom. sa Gustav.
- Jag kan gå.. sa Bill.
- Bra! sa jag och Gustav. 

Vi gick till Toms och Camillas rum och Bill knackade på och Camilla kom och öppnade.

- Shit.. Vafan har hänt?! sa Bill.
- Tom va skit förbannad igår, jag blev rädd för honom och börja grina. Sen va han påväg att slå mej men slog ett hål i väggen istället sen har jag suttit uppe hela natten och grinat i soffan.. sa hon.
- Omg.. sa Gustav.
- Shit! Var är han nu? sa Bill.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Gick han ut eller? sa jag.
- Aa.. sa hon.
- Oh no... Asså vi har intervju snart. Och han kan va vart fan som helst?! sa Bill oroligt.
- Eller så är jag bakom er. sa Tom och Bill vände sej snabbt om.
- Omg Tom! sa han och kramade honom.
- Vafan släpp mej jävla tönt. sa han drygt.
- Vem äre som är dryg nu då? sa Camilla.
- Camilla förlåt för allt jag gjorde igår! Jag ville inte slå dej heller, eller aa jag gjorde de inte men nästan. Jag va bara så arg.. Förlåt. sa han och kramade henne.
- Jag älskar dej Tom. sa hon och började gråta.
- Jag älskar dej också. sa han och kysste henne.
- Aww. sa Bill och gjorde ett hjärta med händerna.
- Vi måste till intervjuen nu Tom. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Camilla, du kan gå till Angelika. Och du får nog väcka henne. De gick inte när jag försökte. sa Bill.
- Hahaha hur hårt körde du med henne igår egentligen Bill? sa Tom och flina.
- Skit hårt! sa Bill och blinka.
- Oooooh! sa jag och Tom.
- Nej men hon va skit trött efter att ha tröstat Camilla och bråkat med dej igår. sa han till Tom.
- Okej, jag måste säga förlåt till henne när vi kommer tillbaks också. sa Tom.
- Men nu måste vi seriöst dra. sa Gustav.
- Varför bryr du dej? Du hatar ju intervjuer ändå, du snackar ju inte ens? sa Bill.
- Shiit du snackar mest Bill! sa jag.
- Ajja, ses sen Camilla. sa Tom och kysste henne innan vi gick.

Camilla's perspektiv:

Efter att dom hade gått så gick jag till Bill och Angelikas rum för att väcka henne..

- Angelika vakna. sa jag.
- Mm.. jag ska. sa hon och halvsov.
- Gå upp nu! sa jag.
- Okej då. sa hon och satte sej upp i sängen.
- Vart är Bill? sa hon trött.
- På intervju med killarna. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
- Va hände igår egentligen? sa hon.
- Asså typ skit mycket.. sa jag.
- Säg? sa hon.
- Asså klockan va typ 2 på natten när han kom hem.. Sen va han skit förbannad och skulle typ slå mej men han slog på väggen satt de blev ett hål.. och sen stack han igen.. sa jag.
- Oh shit! Är han fortfarande arg? sa hon.
- Näe han sa förlåt i morse. sa jag.
- Okej, men de är ju bra. sa hon.
- Ja.. sa jag.

Angelika ville dra till Donken och äta nåt och shoppa efter. Så vi gick till Donken först.

Vi beställde och sen satte vi oss och åt. Och såklart så snacka vi lite random saker.. som vanligt asså.

- Tror du dom kommer gå ut med att dom är tillsammans med oss? frågade hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Haha okeej. sa hon.

När hon va klar gick vi och shoppade lite.

*Efter shoppingen*

Vi gick upp på hennes och Bills rum. Killarna hade fortfarande inte kommit hem än så vi satte oss i soffan och tittade på tv. En liten stund senare så kom Tom, Bill, Gerorg och Gustav in i rummet.

- Heej älskling! sa Bill och kysste Angelika.
- Hej! sa hon och log.
- Hej Camilla! sa Tom och log.
- Heej Tom! sa jag och gick fram och kysste han.
- Vad har ni gjort då? sa Georg.
- Varit på donken och shoppat. sa Angelika.
- Nice. sa han.

En liten stund senare så satte sej killarna och tittade på tv medans jag och Angelika va ute på balkongen och rökte.

- De är fett skönt att du och Tom inte bråkar mer! sa hon.
- Haha aa.. sa jag.
- Tur att jag och Bill inte bråkar sådär. sa hon.
- Viisst? sa jag.
- Men vi måste väl bråka nån gång.. Ett förhållande utan bråk är lite.... konstigt? sa hon.
- Haha aa typ! sa jag.

En liten stund senare så kom Georg ut på balkongen..

- Tja. sa han.
- Heej. sa vi.
- Va gör ni? frågade han.
- Typ snackar och så.. sa jag.
- Okeej. sa han.
- Vill du ha en cigg? frågade Angelika.
- Visst. sa han och tog en cigg och tände på.
- Varför röker du och inte dom andra? sa jag.
- Ja venne.. jag är ju älst så.. haha. sa han.
- Haha okej. sa jag.
- Varför röker ni då? sa han.
- Asså vi skulle prova för nåra år sen och vi typ fastna för de så aa... Haha. sa jag.
- Okeej. sa han.

Vi snacka ett tag och sen gick vi in till the other booys.

- Haha, fett osociala ni är! sa Georg.
- Okej. sa Tom drygt.
- Fan va dryg du är. sa han.
- Jag är inte dryg okej? sa Tom.
- Tom, du sa de faktiskt lite drygt.. sa jag.
- Varför ska alla fucking tycka jag är dryg? suckade han irriterat och reste sej upp.
- Tom ärligt nu? sa jag.
- Vad? sa han.
- Ska du gå ut och va sur för att du sa ett ord på ett drygt sätt? sa jag.
- Ja. sa han och gick ut.
- Fan va irriterad man blir på han ibland. sa jag och gick efter honom.

Jag såg han gå in i vårt rum och såklart så följde jag efter.

- Tom. sa jag.
- Aa? sa han.
- Va inte sur. sa jag.
- Men ni ska ju alltid vara så jobbiga.. sa han.
- Är jag jobbig? sa jag.
- Inte just nu.. sa han.
- Okeej.. Men förlåt för att jag har varit de. sa jag.
- De e lugnt. sa han.
- Okej bra. sa jag.

De blev helt tyst och han gick och satte sej på sängen. Han verkade fortfarande sur.. Vet inte om jag vill fråga vad de är för fel.. tänk om han blir arg eller något?

De gick några minuter innan jag bestämde mej för att sätta mej brevid han.

- Vad äre Tom? sa jag,
- Asså de är alltid så att alla vill att jag ska vara någon som jag inte är.. alla klagar jämt på allt jag gör fan.. sa han.
- Aha.. Asså Bill blev ju den snällaste av er två men asså folk borde acceptera dej för den du är. sa jag.
- Såklart så ska det alltid handla om fucking Bill. sa han irriterat.
- Vaa..? sa jag.
- Ja?! Bill är ju den snällaste och vad är jag?! En fucking diva som bara är ute efter sex och pengar? Alla fucking människor som jag har träffat säger att han är den snällaste! Jag fucking hatar honom. sa han surt.
- Men nej de är du inte! Du har ju något som inte han har. sa jag.
- Som vad? sa han.
- Jo.. Uhm.. Typ... sa jag.
- Kolla du vet inte ens!! skrek han och gick ut från hotellrummet.

Bill's perspektiv:

Jag hörde Tom skrika.. De här kan inte vara bra.. Jag gick ut från hotellrummet och såg han gå i korridoren.

- Tom! ropade jag.
- Lämna mej ifred. sa han irriterat.
- Vad har hänt? sa jag.
- Du har hänt! Alla har fucking hänt! Lämna mej ifred! sa han argt.
- Va?? Kan du stanna satt vi kan snacka om de här? sa jag.

Han svarade inte. Han bara fortsatte gå. Tillslut fick jag spriga fram till han och stoppa han.

- Asså vi måste fan snacka om de här! Du kan inte bli sur hela tiden ju?! sa jag.
- Jag vill inte snacka med dej. sa han drygt.
- Men vi måste! sa jag.
- Nej! Låt mej va! sa han och gick mot sitt och Camillas hotellrum.

Jag orkade inte med att han skulle va så jävla sur hela tiden, så jag gick in i mitt och Angelikas hotellrum.

- Är han sur igen? sa Gerog.
- Mmm.. mumlade jag.
- Shit asså.. sa han.

Några minuter senare kom Camilla in i rummet.

- Varför är inte du med Tom? sa jag.
- Han ville vara ensam så de va nog bäst att lämna han ifred.. sa hon.
- Aa de är någ bäst.. Hoppas han lugnar ner sej. sa jag.
- Aaa. sa hon.
- Någon mer än jag som är hungrig? sa Angelika.
- Jag är fan utsvulten. sa Camilla.
- Jag med. sa jag, Georg och Gustav.
- Kom så går vi då? sa Angelika.
- Okej. sa jag.

Vi tog på oss skorna och så och gick ut i korridoren.

- Tom, vi ska ner och käka. Kommer du eller? sa jag utanför hans dörr.
- Nej. sa han bara.

Vi fick väl gå utan han då.. Vi tog hissen ner till hotellets resturang och beställde de vi skulle ha.

Tom's perspektiv:

Jag låg på sängen en lååång stund och bara tänkte. Jag ville inte vara sur men de är ju svårt att inte vara de när alla är på en.. Vill bara glömma bort alla fucking problem jag har. Camilla, Angelika och Georg brukar ju röka bort sina problem.. Kanske de funkar för mej också? Får väl testa..

Jag gick bort till Camillas väska och rotade igenom den. Tillslut så hitta jag ciggpaketet. Jag gick ut på balkongen och tände en cigg och började röka.

- Vafan håller jag på med? sa jag högt för mej själv.
- De undrar jag också. sa Camilla och stod vid balkongdörren.
- Vad? sa jag utan att vända mej om.
- Varför står du här och röker för?! Tom, du vet att de inte är bra! sa hon och kom fram till mej.
- Du, Angelika och Georg verkar ju typ röka bort era problem så jag ville testa.. sa jag.
- Tom.. Släck ciggen. Du får inte börja röka. sa hon.
- Bestämmer du de eller? sa jag drygt.
- Nej.. Men de är inte bra! Och om man nu dör i förtid så vill jag verkligen inte att du gör de! sa hon.
- Men whatever. De är ju fan bara du som bryr dej. Alla andra bryr sej ju fan bara om Bill och att han inte ska dö i förtid. Varför ska nån jävla fucking människa bry sej om en sån som tydligen inte ens är snäll, en som tydligen bara är ute efter sex och pengar?! Allt fucking bra handlar om Bill, medans allt skit handlar om mej! Jag fucking hatar honom!! skrek jag.
- Så de är därför du är så arg på mej? sa Bill och jag vände mej mot honom.
- Dra. sa jag.
- Tom, är du arg på mej för att jag tydligen är snällare än du? sa han.
- Allt bra ska alltid handla om mej, jag blir sedd som den killen som bara är ute efter pengar och sex. Vafan troru?! sa jag irriterat.
- Tom, om jag får säga va jag tycker utan att du avbryter mej. sa han.
- Men okej då! sa jag.
- Du är den bästa storebrorsan man kan ha, du har alltid funnits där för mej och stöttat mej genom allt! Du är hur jävla snäll som helst, och sen vet du väl själv om du bara är ute efter sex och pengar. Jag tror inte att du är de. Eller nej jag vet att du inte är de! Du är inte sån. Du ville hitta den rätta men du valde fel sätt att göra de på. sa han.
- Jag jag bryr mej om vad du tycker om mej. Alla andra kommer ändå tror samma sak som dom gör nu. Så dra?! sa jag argt.
- Men ingen fucking bryr sej om vad dom andra tycker! För de är inte ens sant! sa han.
- Jag bryr mej!! skrek jag.
- Du borde inte göra de. sa han.
- Fucking dra!! skrek jag.
- Trodde du var smartare än så Tom.. sa han innan han gick.
- Men håll käften!! skrek jag.
- Varför är du så elak för? sa Camilla.
- Han förtjänar de. sa jag kallt.
- Nej?? Asså vad har hänt med dej? sa hon.
- Inget okej?! sa jag.
- Tom.. sa hon.
- Vad?! sa jag irriterat.
- Du har förändrats så jävla mycket. sa hon och gick in.
- Vafan snackaru om?! Jag är precis samma Tom som innan! sa jag.
- Nej. sa hon och gick ut ur hotellrummet.

Jag gick in. Jag va så jävligt arg så jag tog allt jag kunde få tag i och bara slängde de överallt i hotellrummet.

Angelika's perspektiv:

Camilla kom in i mitt och Bills hotellrum och satte sej i soffan brevid mej.

- Vad är de? frågade jag.
- Tom.. Han har förändrats så jävla mycket. sa hon och Bill nickade.
- Jag känner faktiskt inte igen honom längre heller.. sa han.
- Vill bara ha den gamla Tom tillbaka.. sa hon och hennes ögon fylldes med tårar.
- Jag oxå.. sa jag och Bill.

Vi satt och snacka i typ en halv minut och sen hörde vi massa saker kastas i väggarna.

- Tom. sa vi samtidligt..

Die For You - Chapter 16


1. Dublin airport 2. Angelika 3. Tokio Hotel 4. Camilla

Angelika's perspektiv:

*Nästa morgon*

Jag gick upp ur sängen, duscha, tog på mej kläder, sminka mej och fixa mitt hår. Sen gick jag ner till köket och åt frukost. Skulle bli fett nice idag för Camilla skulle oxå gå till skolan. Tom hade lovat att han skulle passa barnet. Vi va redan sena så vi måste fråga Sebbe om han kan köra oss.

- Sebbe? sa jag och knacka på hans dörr.
- Vad? sa han.
- Kan du köra oss till skolan? frågade jag.
- Näe.. sa han.
- Men snälla, vi är skit sena! sa jag.
- Nej! sa han.
- Men skit i de då!! skrek jag och sparka på hans dörr.

Vi gick till hallen och klädde på oss. Sen gick vi till busshållsplatsen och väntade på bussen.

*På bussen*

- Varför kunde inte han köra oss? sa Camilla.
- Vet inte.. sa jag.
- Okeej. sa hon.

När vi kom till skolan sprang vi in till våra skåp och tog ut våra matteböcker och låste skåpen. Vi gick till mattesalen och när vi kom in glodde fan alla på oss.. Vi gick och satte oss och började jobba.

- Varför har du inte varit i skolan då? sa Serg.
- Gravid... sa Camilla.
- Ärligt? sa han.
- Mmm.... mumlade hon.
- Woow.. sa han. 

*Sista lektionen*

De va SO och vi kan inte ett skit.. Hatar SO. Fast vår SO lärare är schysst så vi behöver inte jobba så mycket. Jag tog upp mobilen för att fråga Sebbe om han kunde skjusa hem oss.

- Vad? sa han.
- Eh.. kan du skjusa hem oss? sa jag.
- Orkar inte.. sa han.
- Varför inte?! sa jag.
- Pallar inte.. sa han.
- Snälla Sebbe. sa jag.
- Nej. sa han.
- Snälla! Asså du kan få... Eh.. Pengar eller nåt av mej om du gör de! Snäääällaaa! bad jag.
- Men nej. sa han.
- Men du kan ju ändå inte ligga inne på ditt rum hela dagen så varför inte hämta oss istället?? sa jag.
- Asså nej.. Jag ska.. Uh.. Träffa Jake snart! sa han.
- Aa ljug mer. sa jag.
- Okej men jag pallar inte. sa han.
- Kom igen, om du kommer så kan du ju typ.. Åka till Jake sen eller nåt? sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Taack! sa jag och vi la på.

När lektionen sluta så smsa Sebbe att han var framme så vi gick ner till parkeringen och satte oss i bilen.

- Ska du till Jake eller? sa jag.
- Nääe, orkaar inte.. sa han.
- Uh, okej.. sa jag.

När vi kom hem gick Sebbe till sitt rum. Osocialaste ever.. Jonte kom fram till oss och såg frågandes ut.

- Vad hände med honom?
- Osociala människa, han pallar inte ens åka till Jake? sa jag.
- Whaaaat? sa han förvånat.
- Mmm.. mumlade jag.
- Tycker synd om han. sa han.
- Aaaa jag med. sa jag.
- Uh.. Jag går till Tom. sa Camilla.
- Ojj, hahaha aa okej. sa jag.
- Hahaa. skrattade hon och gick upp till Tom.

Jag gick upp på mitt rum och gjorde en läxa.

Tom's perspektiv:

Jag satt på Camillas säng medans hon packade inför turnén.

- Är du inte klar snart? sa jag.
- Nääe. sa hon.
- Men när äru klar då? sa jag.
- Asså de tar tid att packa. sa hon.
- Inte för mej.. sa jag.
- Men då kan väl du packa mina grejer eller? sa hon.
- Haha, orkar inte! sa jag.
- Jävla latmask. sa hon.
- Jag har faktiskt tagit hand om en skrikande unge hela jävla dagen! Jag dog nästan! HAN DROG I MITT HÅR!!! sa jag.
- Hahahaha han brukar göra så. sa hon och log.
- Men lär han att inte göra så då! Mitt hår kommer ramla av om han fortsätter! sa jag.
- Hahahaha jo men visst, de kommer ramla av.. sa hon.
- Tänk om de gör de? sa jag.
- Dreadlocks brukar ju ramla av lättare.. sa hon.
- VAA?!! skrek jag.
- Vafan jag drev.. sa hon.
- Fuck u. sa jag.

När hon hade packat klart så var de bara några timmar kvar tills vi skulle åka till Dublin. Jag och Camilla satt och snacka om vad ungen skulle heta.

- Kevin? sa hon.
- Näee.. sa jag.
- Men säg något namn du oxå.. sa hon.
- Tom Junior? sa jag.
- Haha, omg nej. sa hon.
- Men vafan, haha. sa jag och garva.
- Jayy? sa hon.
- Kanske.. sa jag.
- Men kom igen, de är ju typ coolt? sa hon.
- Haha aa.. okej då. sa jag och log.

Vi satt och höll på med Jayy ett tag tills Bill kom in och sa att de va dags att åka. Vi tog med oss Jayy ut till Angelikas föräldrar för att dom skulle ta hand om honom medans vi va borta.

När vi hade sagt hejdå så gick vi till hallen och tog på oss ytterkläder och tog med oss väskorna ut till taxin.

Bill's perspektiv:

När vi kom fram till flygplatsen i Dublin väntade David och några livvakter där på oss.

- Fattar ni inte att ni inte bara kan åka iväg sådär?! sa David argt.
- Nej du vet, jag är superman jag kan allt! sa Tom och skratta.
- Hahah Tom! skrattade jag och gjorde give-me-five med han.
- Heeeej jag heter Tom men ni kan kalla mej superman! sa han med tillgjord röst.
- Sluta larva er nu. sa David.
- Hahaha okej. sa jag.
- Vem är vem av tjejerna då? sa David.
- De här är Angelika! sa jag och tog hennes hand och log stolt.
- Och de här är Camilla! sa Tom och kysste henne på kinden.
- Okej då vet jag. Haha. sa David.

Vi gick till limon och åkte till ett hotell. Vi gick in på våra rum och ställde väskorna där. Jag och Angelika delade rum. Och de gjorde Tom och Camilla oxå. Georg och Gustav fick bo i varsina hotellrum.

- Så... Vad ska vi göra? sa Angelika.
- Jag venne, vi har har konsert om typ 3 timmar.. sa jag.
- Okeej. Men va ska jag och Camilla göra när ni har konsert då? sa hon.
- Va backstage eller nåt! sa jag.
- Sak vi va där?! sa hon.
- Vad trodde du egentligen? Jag vill iallafall att du ska vara där då! sa jag.
- Hahah okej.. sa hon och log.

*Tre timmar senare*

Allt var klart och vi gick ut på scenen.

Camilla's perspektiv:

Under konserten så stod jag och Angelika backstage. Efter typ 2 timmar va den slut och dom skulle ha M&G. Så vi fick vänta i typ 30min eller nåt och sen kom killarna och vi åkte tillbaks till hotellet.

- Omg jag är helt slut! sa Tom och slängde sej på sängen.
- Va tråkig du är.. haha. sa jag.
- Men seriöst, jag har ju spelat gitarr i 2timmar.. sa han.
- Ja, men ändå.. sa jag.
- Men va vill du göra då? sa han och flina.
- Inte sova iallafall. sa jag.
- Men säg något vi kan göra då? sa han.
- Vet inte... sa jag.
- Låt mej sova då! sa han irriterat.
- Okej då.. sa jag och gick ut på balkongen.

Jag satte mej på en stol och kollade på typ ingenting. Nån minut senare kom Tom ut och satte sej i en annan stol brevid mej.

- Skulle inte du sova? sa jag.
- Jo.. Men kunde inte sova utan dej. sa han och log.
- Tråkkigt då. sa jag bara.
- Asså förlåt men jag är verkligen slut.. sa han.
- Okej. sa jag.
- Kom igen, kom in och sooov med mej! bad han.
- Men jag är inte ens trött Tom. sa jag.
- Snälla. sa han och gjorde sina puppyeyes.
- Okej då.. suckade jag och vi gick in.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och såg att Tom inte låg brevid mej men jag orkade inte bry. Jag gick in badrummet och duscha. När jag va klar gick jag och klädde på mej, sminka mej och fixa håret och sånt. När jag va klar med de gick jag till Angelika och kolla om hon skulle ner och äta frukost med mej.

- Aa vänta ska bara ta bort sminket som jag fick på ögonlocket.. suckade hon och gick in i badrummet.

2 minuter senare satt vi nere och åt frukost. Bill, Tom, Georg och Gustav satt vid ett annat bord.

- Varför sitter inte vi med dom? frågade hon.
- För jag är pissed på Tom. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Han va dryg och tråkig igår. sa jag.
- Okej. sa hon och vi fortsatte äta frukosten.

När jag var klar så gick jag upp på rummet och Angelika satte sej hos killarna.

Jag rota igenom min handväska efter ciggpaketet. När jag hitta de så gick jag ut på balkongen och rökte. När jag va nästan klar hörde jag någon komma in i hotellrummet och jag släckte ciggen snabbt. Tom kom ut på balkongen.

- Hej. sa han och log snett.
- Hej. sa jag.
- Varför luktar du rök? frågade han.
- För att jag har rökt kanske? sa jag.
- Asså varför är du så dryg? sa han irriterat.
- Jag är inte dryg, men jag är pissed på dej. Men jag kan visa dej va dryg är om du vill. sa jag.
- Vafan har jag gjort nu då? Du är redan dryg så de behövs inte. sa han surt.
- Du va såhär tråkig och dryg igår. Haha omg du vet inte hur dryg jag kan bli. sa jag.
- Jag va fucking trött okej?! sa han och blev fett pissed.
- Som du vill. sa jag och gick förbi honom in.
- Camilla! Ärligt nu, blev du sur för att jag va trött. sa han.
- Ja?! Kan du aldrig göra något för min skull någon gång?! sa jag irriterat.
- Vafan?! Jag gör ju allt för dej! sa han.
- Märks fan inte! sa jag.
- Men vafan ska jag göra så du fucking märker de då?! skrek han.
- Inte fan vet väl jag, kom på nåt jävla skit själv! skrek jag tillbaks.
- Men vafan jag okrar inte med den här skiten!! skrek han.
- Hur tror att att jag känner då?!! skrek jag.
- De är ju du som klagar hela fucking tiden!!! skrek han och slängde en stol i väggen.
- Ska du ha sönder de här fucking hotellrummet som du hade sönder de i Tyskland också eller?!! skrek jag.
- Varför bryr du dej ens?!! skrek han.
- För att... Jag vet inte. sa jag och gick och la mej på sängen.
- Varför kan du inte fatta att jag fucking älskar dej?!! skrek han.
- Börja visa de då. sa jag.
- Jag fucking gör ju de men du bryr dej inte?! sa han.
- Jag skulle ha gjort de om de märktes att du visade de. sa jag.
- Men vafan hur ska jag kunna visa de på nåt annat sätt då? sa han och satte sej brevid mej.
- Inte vet väl jag, kom på de själv. sa jag.
- Jag vet inte heller.. sa han.
- Tråkigt för dej då. sa jag och la mej på sidan med ryggen mot honom.
- Men du vet ju att jag älskar dej iallafall? sa han och la sej brevid mej.
- Hur ska jag kunna veta de? sa jag.
- För att jag gör de. sa han.
- Okej. sa jag.
- Kolla, du bryr dej inte ens. sa han och började gå ut ur rummet.
- Tom.. Jag bryr mej när du visar de på ett bra sätt. sa jag.
- JAG FUCKING GÖR DE!! skrek han och smällde igen dörren.

Georg's perspektiv:

Jag satt och kollade på tv men så hörde jag Tom skrika och en dörr smällas igen. Jag gick ut ur hotellrummet och såg Tom springa bort till hissen. Jag började springa efter honom och ropa på han men han verkade inte bry sej.

Han sprang in i hissen och jag hann precis in innan dörrarna stängdes.

- Vad har hänt Tom? sa jag lugnt.
- Camilla. sa han irriterat.
- Vad är de med henne nu då. sa jag.
- Hon tycker inte att jag visar att jag bryr mej om henne och älskar henne på ett bra sätt. sa han.
- Men du gör ju de? sa jag.
- Jag vet! Men hon tycker inte de.. sa jag.
- Aha.. sa jag.

Vi snacka om de ett tag sen gick vi upp på deras hotellrum. Där inne satt Camilla och Angelika i soffan, antagligen snacka dom om bråket.

- Tja. sa jag
- Heej. sa Angelika.

De va en ganska pinsam stämning för Camilla och Tom tittade inte ens på varann..

- Uh.. Angelika, vi kanske ska lämna dom ensamma? sa jag.
- Vågar vi de utan att nån kommer ligga döende på glovet? sa hon och Camilla skratta lite.
- Hoppas de. sa jag och skratta.
- Okej, vi går. sa hon och vi gick ut.

Vi ställde oss utanför deras dörr och lyssnade på vad dom sa.

- Men sluta låsas att du bryr dej!! skrek Camilla.
- Jag fucking låsas inte, okej?!! skrek Tom.

De blev tyst en stund och vi kunde inte höra vad dom sa..

- Låt mej va Tom!! skrek hon.
- Inte förns du fucking talar om för mej hur i helvete jag ska kunna visa hur mycket jag älskar dej och bryr mej om dej!! skrek han.
- Hur ska jag kunna veta? sa hon och man hörde hur hon började gråta.
- Camilla, gråt inte. sa han.
- Låt mej va! skrek hon.
- Camilla.. sa han lugnt.
- Gå Tom! skrek hon.

Tom kom ut från hotellrummet och började gå mot hissarna.

- Tom! ropade jag.
- Prata inte med mej! skrek han.
- Vafan, snälla Tom. Vad är de som händer? sa Angelika.
- Fucking prata inte med mej okej?! skrek han och kom emot oss och va beredd på att slå till nån av oss, eller båda.
- Tom vafan håller du på med?! sa Bill och kom ut från hans och Angelikas rum.
- Lägg dej inte i Bill! skrek Tom.
- Tom, lägg av. Vad är de? sa han lugnt och kom fram till oss.
- Inget okej? sa han.
- Camilla och han bråkar. sa Angelika.
- Och ni ska fan inte lägga er i! sa Tom irriterat.
- Men du kan ju inte låta de gå ut över oss andra? sa Bill.
- De skulle inte de om ni inte lagt er i! skrek han.
- Tom ta de fucking lugnt nu! sa Bill irriterat.
- Camilla ville snacka med mej om de här Tom så du kan inte skylla på att jag la mej i. sa Angelika.
- Men Georg och Bill gjorde de iallafall. sa han argt.
- Okej, förlåt då men jag vill hjälpa dej Tom. sa jag.
- Jag behöver ingen jävla hjälp! skrek han.
- Tom, kom vi går och snackar om de här. Och du ska fortfarande fucking lugna ner dej! sa Bill.
- Jag vill inte snacka om de här. Och jag vill inte snacka med dej! sa Tom.
- Då kommer de ju aldrig lösa sej. sa Bill.
- De behöver inte lösa sej för jag är trött på den här skiten. sa Tom argt och gick till hissarna.
- Ska vi inte stoppa han? sa jag.
- Nej.. Allt kommer bara bli värre. sa Bill
- Okej.. Jag går till Camilla.. sa Angelika.
- Okej. sa Bill.

Gustav's perspektiv:

Jag hade hört allt vad dom andra hade sagt i korridoren. Orkade inte gå ut till dom. Ville helst inte bli inblandad. De va ganska sent och bråket hade typ varit igång hela dan. Jag var skit trött så jag gick och la mej.

*Nästa morgon*

När jag vaknade gick jag upp och duschade. Vi skulle på en intervju klockan 2 och den va 1. När jag hade fixat allt gick jag till Georg och kolla om han va klar.

Die For You - Chapter 15


1. Sebbe 2. Jonte 3. Angelika 4. Georg, Bill, Tom och Gustav 5. Jake 6. Camilla


Tom's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi fyra va fortfarande i sverige och hade inte haft en enda konsert.. Kände mej ganska nere för de. Vi har svikit våra fans.. De är ju dom som har tagit oss så här långt.
- Tom, vad är de? frågade Camilla.
- Äh inget.. sa jag.
- Jo. Säg bara! sa hon.
- Asså... Vi har svikit våra fans grovt.. sa jag.
- Jag vet Tom.. sa hon.
- Vi måste nog tillbaks på turnén snart.. sa jag.
- Mm.. sa hon och lät skit ledsen.
- Vad är de? frågade jag.
- Vill inte att du ska åka men vet att du måste.. sa hon.
- Vill inte heller åka men kan ju inte ge upp en hel turné liksom.. sa jag.
- Mmm... mumlade hon.
- Om de bara fanns nåt att göra. sa jag.
- Mmm... mumlade hon igen.
- OMG JAG VET!!! skrek jag, kanske lite för högt för barnet börja grina...
- Säg de lite tystare nästa gång. sa hon och gick irriterat till honom och försökte trösta han.
- Förlåt.. Men jag kan snacka med David om du och Angelika kan följa med på turnén! sa jag och log stort.
- Tror du seriöst han skulle gå med på de? sa hon.
- Ja! sa jag.
- Omg! Vi ringer han och frågar! sa hon.
- Haha, okej men han kanske är rätt sur.. haha. sa jag.

Jag tog upp mobilen och ringde. Han svarade efter en liten stund.

- Vart fan är ni?! sa han och lät ganska irriterad.
- I sverige.. sa jag.
- Vet ni hur många konserter ni har missat eller??! sa han.
- Ja, jag vet.. men asså kan inte Angelika och Camilla följa med på vår tour? sa jag.
- Visst, bara ni inte missar några mer konserter. sa han.
- OMFG TACK SÅ FUCKING MYCKET DAVID!!!! skrek jag glatt.
- Skrik inte i örat på mej! Jag bokar biljetter till er, ni ska till Dublin. Fast vänta ni är 6st va? sa han.
- Okej, ja de är jag, Bill, Georg, Gustav, Camilla och Angelika. NEEJ vänta ungen också för i helvete! sa jag.
- Ja juste. Men jag fixar biljetter. sa han.
- Bra, tack. sa jag.

Jag la på och typ skrek av glädje.

- Skrik inte vafan! sa Camilla irriterat.
- Haha sorry. Men ni fick följa med! sa jag.
- Omg fick vi?! sa hon.
- Omg jaa!! sa jag.
- Wiiiiie! sa hon glatt.
- Men hur blire med ungen. Han kan inte följa med? Och vad fan ska han heta?! sa hon.
- Hallå varför kan han inte följa med? Jag vet inte vad han ska heta.. sa jag.
- För att han är en vecka gammal? Meh, han måste ju ha ett namn.. sa hon.
- Tom junior? Haha drev bara.. Men ska jag smsa David att han inte ska med eller? sa jag.
- Aa. sa hon.
- Men hallå vart fan ska han va? sa jag.
- Här? sa hon.
- Aha.. okej! sa jag.

Angelika's perspektiv:

De är lektion och som vanligt så sitter jag helt forever alone.. Känns tomt när Camilla inte kan kommer till skolan. Fast hon har ju en unge att ta hand om.
Jag satt på NO lektionen och messade med Bill. Jag hade startat en väldigt konstig konversation.


Jag: Vad skulle du säga eller göra om jag va gravid? <3
Bill ♥: ÄR DU GRAVID?!!?! O.O <3
Jag: Nej.. Men om jag va de, <3
Bill ♥: Jag vet inte.. Jag kanske skulle bli arg först, men asso inte på dej men på mej själv.. Sen.. Uh.. Nej jag vet inte. Men jag skulle nog bli arg och chockad... <3
Jag: Okeej. Jag skulle... Jag vet inte. Tror jag hade blivit väldigt chockad och börjat stor grina och allt... <3
Bill ♥: Mmm... jag med typ.. <3
Jag: Skulle du finnas där och stötta mej ändå..? <3
Bill ♥: VAFAN TRORU OM MEJ?! klart jag skulle! <3
Jag: Aww :') Jag älskar dej! <3
Bill ♥: Haha, älskar dej med <3
Jag: Måste dra.. min lärare dampar sönder -.-' <3
Bill ♥: Okeej, smsar dej senare <3
Jag: Okeeej <3


Jag slutade messa med Bill och "försökte konsentrera" mej på NO:n..
- ANGELIKA! sa Eva, min lärare.
- Vad? sa jag drygt.
- Ge hit mobilen! Jag ser att du håller på med den och du vet att du inte får! sa hon strängt och kom fram till mej.
- Men shit, jag ska inte hålla på med den igen. De va bara min kille som messa mej och han ska åka på turné snart igen. sa jag och suckade.
- På turné? Jo men visst. sa hon.
- Vet du ens vem jag är tillsammans med eller? sa jag.
- Nej, men de kan ju knappast bara en kändis. Jag menar en kändis skulle kunna få vem som helst så varför skulle han välja dej isånna fall? sa hon och skratta.
- Bill Kaulitz verkar iallafall vilja ha mej. sa jag och log.
- Hahahahah jo eller hur. sa hon.
- Tro mej inte då.. Jag kan be han komma hit sen om du vill de. sa jag.
- Visst, men hur du ska få hit en kändis som bor i Tyskland är ditt problem. sa hon.
- Han är i sverige..... sa jag.
- Visst, visst! sa hon.
- Skit i de då.. sa jag surt.

*Sista lektionen*

De va idrott.. hur tråkigt som helst. Och min lärare är typ dum i huvudet också. De va typ 20min kvar av lektionen och sen skulle Sebbe komma och hämta mej. Palla gå hem liksom? Haha.

- Vart haru tjockisen då? sa Michelle och kom fram till mej.
- Eh, va? sa jag.
- Ja, Camilla. Hon va ju skiit tjock fan! sa Amanda.
- Shit, hur länge sen vare du såg henne egenligen? Hon har fan redan fött barnet. sa jag.
- Hahahahaahha! Omg jag lovar att Tom bara är ute efter sex egentligen! sa Sara.
- Jo eller hur. Han skulle aldrig såra Camilla så. sa jag.
- Aaa visst. sa Amanda.
- Bad jag egentligen er att prata? sa Michelle drygt.
- Förlåt Michelle. sa dom.
- Omg.. sa jag för mej själv.
- Asså lägg dej inte i! sa Michelle.
- K.bry. sa jag drygt.

Jag gick där ifrån och in i omklädningsrummet och bytte om. När jag va klar ringde jag Sebbe.

- Hallå?
- Asså kommer du snart eller? frågade jag.
- Asså jag har lektion idiot. sa han.
- Men jalla då! sa jag.
- Aa men jag kommer om 10. sa han.
- Okej. sa jag och la på.

Jag satte mej på en bänk i omklädningsrummet. Efter 10 dryga minuter ringde han och sa att han va där. Jag gick ut till hans bil och såg hans pojkvän sitta i framsätet så jag satte mej i bak.

- Heej! sa dom glatt.
- Heej gays! sa jag och flina.
- Käften. Mobba inte mej för att jag är bög.. sa Sebbe.
- Haha, jag drev. sa jag och log.
- Okej... Men ajja hur mår du? frågade Jake.
- Bra, dudååå? sa jag.
- Bra. sa han och log.
- Hallå skulle du med på deras tour? sa Sebbe ledset.
- Uh, vaa? sa jag.
- Ja? Bill, Tom, Georg, Gustav, Du, Camilla, deras tour? sa han.
- Uh........ Vaaaa? sa jag.
- Uh.. Nej inget. sa han.
- Eh. Okej.. sa jag.

Jag fattade inte vad han menade.. Men när vi kom fram så gick vi ur bilen och in i huset.

Bill's perspektiv:

När Angelika kom hem så gick vi upp på hennes rum för att jag skulle berätta om att hon och Camilla skulle med på turnén.

- Medans du var i skolan så snacka vi om turnén.. och jag undrar om du vill följa med? sa jag.
- Omg såklart jag vill!! skrek hon och kramade mej hårt.
- Awesome! Vi åker till Dublin imorgon. sa jag och log.
- IMORRON?! OMG VAD SKA JAG HA MED MEJ?! skrek hon.
- Hahaha du behöver inte ha med dej så mycket, du kan ju köpa saker medans vi är borta och allt också. sa jag.
- Men jag har typ inga pengar Bill. sa hon.
- Jag har? sa jag.
- Men duuuu skaa inte slösa dina pengar på meeej!! sa hon.
- Men nu bryr jag mej inte för jag vet att de kommer finnas hur mycket saker som helst som du kommer vilja ha och de kommer jag köpa till dej även om du inte vill att jag gör de. sa jag.
- Men neeej! sa hon.
- Men jooo! sa jag.
- Äh jag orkar inte säga imot.. sa hon.
- Haha, bra. sa jag och log.

Vi hämta hennes väskor och började packa. När vi va klara gick vi ner till dom andra igen.

- Hon kommer meed!! sa jag glatt.
- Bra! sa Tom.


Sebbe's perspektiv:

Jag gick till Angelikas rum för att fråga dom om hon skulle med på deras turné.

- Ska ni med på turnén? frågade jag.
- Jaa! Hur visste du? sa Angelika.
- Uh.. Jag fick veta förut att ni skulle med om du ville. sa jag.
- Vaaaa visste alla?! sa hon.
- Haha typ... sa Bill.
- Jävlar... Shit måste ju fråga min morsa.. sa hon.

Angelika gick till morsan och fråga om hon kunde följa med och jag gick in till mitt rum och spela Halo 3 med Jake.

- Sebbe, ska din kompis äta här?! skrek morsan från köket.
- Näe, han ska dra snart! skrek jag tillbaks.
- Vet hon inte? sa Jake.
- Nej.. Jag ska berätta de för henne och farsan sen. sa jag.
- Okej. sa han och kysste mej på kinden.
- Mm.. När måste du dra? frågade jag.
- Typ nu... sa han.
- Okej.. sa jag och vi gick ner.
- Uh.. Ja vi ses väl imorron då? sa han och log.
- Haha, jaa. sa jag.
- Hejdå! sa han och log innan han gick ut.
- Hejdå. sa jag och gick in i köket.
- Är maten klar snart? sa jag.
- Om 5min typ. sa hon.
- Okej. sa jag och gick ut till dom andra.

Jag satte mej i soffan och började hålla på med mobilen. Ungefär 5min senare ropa morsan att maten va klar, så vi alla gick och satte oss. Föruten Georg och Gustav som va ute och käka på donken.

- Uh.. Mamma, pappa jag har nåt att säga.. sa jag.
- Vad är de gubben? sa mamma.
- Asså.. Eh.. Jag är typ.. Eh... sa jag och tog ett djupt andetag.
- Du är vadå? sa pappa.
- Jag är bög... sa jag.
- VADÅ?! sa dom.
- Shit han är bög sa han? sa Angelika.
- Omg.. Så din vän är egentligen..? sa mamma.
- Mm... Min pojkvän.. sa jag.
- Asså gubben de är helt normalt, okej? Och hoppas att Anelika, Jonte och ni andra oxå förstår de? sa mamma.
- Mamma.. vi andra visste redan. sa Angelika.
- Så, de va bara vi som inte visste? sa hon.
- Mmm.... mumlade jag.
- Okej. Men de är ändå helt normalt och om du är bög får du väl vara de. sa mamma.
- Jag vet.... sa jag.

De blev en pinsam tystnad resten av middan. När jag var klar så gick jag in på rummet, låste dörren och slängde mej på sängen och tog upp mobilen för att ringa Jake.

- Hallå? svarade han.
- Heej, jag berättade för mamma och pappa om oss. sa jag.
- Vad sa dom då? sa han.
- Typ att de va normalt.. men dom lätt skit chockade.. de känns fett fel att vara de när dom vet om de.. sa jag.
- Fan!! skrek han.
- Vaa? sa jag.
- Äh, jag förlora på ett spel. sa han.
- Aha. Men asså du vet att jag älskar dej ändå. sa jag.
- Haha, älskar dej oxå. Men jag måste dra. sa han.
- Okej, hörs. sa jag.
- Haha aa. Herrå. sa han och la på.

Jag låg på sängen och bara tänkte.. kände mej fett nere.

- Sebbe? sa Jonte utanför dörren.
- Aa? sa jag.
- Vill du snacka? sa han.
- Ja venne.. sa jag.
- Kom igen, du verkar inte så glad som du va innan. sa han.
- Okej, kom in då. sa jag och gick och låste upp dörren.
- Hur äre? sa han och satte sej på sängen bervid mej.
- Sådär.. sa jag.
- Asså jag vet att de känns skumt att berätta för morsan o farsan men de blir bättre snart. sa han.
- De känns inte skumt, de känns fan hemskt. Hur vet du att de kommer bli bättre? De kommer aldrig bli bättre.. De är något fel på mej Jonte.. sa jag.
- Nej de är inget fucking fel på dej! Du är fortfarande samma person som du alltid har varit och de har aldrig varit nåt fel på dej! Eller aa, när du blir arg får du värsa problemen men whatever. sa han.
- Mmm.. Asså dom är säkert fett arga.. särskilt farsan.. sa jag.
- Dom har ingen rätt att va arga på dej för att du är den du är. Är du bög så är du, de är inget som dom kan ändra på. sa han.
- Mm.. Jag vet.. sa jag.
- Bra! Amen ska någ dra till mitt rum nu.. haha. sa han.
- Okeej, tack för att du snacka med mej, brosan. sa jag.
- Haha, varsågod. Vi är bröder. vi gör allt för varann, vet du. sa han och gick ut.

Jonte's perspektiv:

Jag gick in till mitt rum och satte mej vid skrivbordet och kollade på en bild med mej, Sebbe och Angelika på från när vi va små. Fan va jag saknar dom tiderna. En liten stund senare kom Angelika in och satte sej på min säng.

- Knackar du inte? sa jag.
- Haha nääe. sa hon.
- Okej.. Vad vill du? sa jag.
- Jag är orolig för Sebbe.. sa hon.
- Varför? frågade jag.
- Han verkar så ledsen och allt.. sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
- Aja.. Va göru? frågade hon.
- Kollar på den här bilden och tänker på hur vi hade de när vi va små.. sa jag.
- Mm.. Jag saknar dom tiderna, vi hade inga problem vi behövde lösa och ingen deppig brorsa att muntra upp.. Alla 3 va glada och allt. Hahaha kommer du ihåg när Sebbe och du badade i poolen och jag kastade ballonger med cola i på er från mitt rum? Hahaha fan va sura ni blev!! sa hon och garva.
- Faan va taskig du va! sa jag men skratta åt minnet.
- Haha, kanske de. sa hon och skratta.
- Hahah, jag ska fan hämnas! sa jag och skratta.
- Lycka till hahah! sa hon.

Hon gick ut ur mitt rum och jag gjorde mej i ordning för jag skulle gå och lägga mej.




Hehe vi tyckte att vi behövde lite mer drama x'D lite för mycket eller? aja de blir meeer :D //Camilla (:

Die For You - Chapter 14


1. Camilla 2. Angelika 3. Tom 4. Bill 5. Gustav 6. Georg 7. David Jost


Camilla's perspektiv:

*En månad senare*

En månad hade gått. Och de va alltså en månad kvar tills jag skulle bli mamma. Tom och Bill skulle behöva åka ner till Tyskland om en vecka hade deras manager sagt.. Jag hade snackat med Tom om att ge barnet till ett par som kan ta hand om de. Han hade sagt att de kanske va en bra idé och att vi skulle göra de om jag ville.

Vi satt i min säng och hade nyss snackat om vad vi skulle göra och så.. Men nu var de typ helt tyst..

- Tom? sa jag.
- Aa? sa han.
- Kommer du hit när barnet föds? sa jag.
- Uhm.. jag vet inte.. sa han.
- Snälla? sa jag.
- Asså jag vet inte när vi kommer till Sverige på vår tour.. sa han.

Jag blev faktiskt ganka ledsen. Han är ju liksom pappan till barnet och han kanske inte ens kommer? Känner mej djupt dissad av han..

- Okej.. sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Camilla.. Snälla förlåt, jag ska försöka komma. Jag lovar! sa han och kysste mej och kramade om mej.
- Jag älskar dej Tom. sa jag och kände en tår rinna ner för kinden.
- Jag älskar dej också Camilla. sa han och kysste mej igen.

Vi satt på sängen och allt blev tyst.. Tills Bill och Angelika kom in.

- Vill ni göra nåt? frågade Angelika och hade mascara och allt i hela facet.
- Omg va fan har hänt?! Aaa visst. sa jag.
- Jag börja grina när vi kom in på samtalet Dom ska tillbaks till Tyskland om en vecka. sa hon.
- Aha.. Kom vi går in i badrummet och tvättar bort de. sa jag.

Vi gick in i badrummet och stängde dörren.

- Jag vill inte att dom ska åka igen! sa hon och började gråta.
- Inte jag helller. Men vi måste acceptera att dom inte kan va med oss hela tiden. De är svårt men dom ju ändå kändisar.. sa jag och började gråta jag också.
- Kommer ni ut snaaart? sa Tom utifrån.
- Snart. sa jag och torkade tårarna.

Vi tog bort sminket och sen gick vi ut. Tror dom såg att vi hade gråtit med tanke på att ögonen va rödsprängda.

- Vad har hänt? sa dom oroligt.
- Äh, inget! sa jag.
- Jo, något är de? sa Tom.
- Nej.. Ni kommer bara tycka vi är löjliga. sa jag
- Varför skulle vi? Berätta nu bara! sa Bill.
- Vi vill inte att ni ska åka. sa vi samtidigt och började grina igen.
- Vafan? Ska vi tycka de är löjligt? Vi vill inte lämna er heller! sa Bill.
- Visst? Om vi skulle bestämma så skulle vi aldrig lämna er! sa Tom.
- Aww! sa jag och kramade Tom hårt.
- Kan.... Inte .... Andas.... sa han.
- Hahah förlåt. sa jag och kysste honom.
- Lämna mej inte Bill.. sa Angelika lågt.
- Jag vill inte.. Men jag måste, jag är kändis Angelika.. Jag kan inte göra vad jag vill.. sa han och en tår rann ner för hans kind.
- Jag håller med Angelika! sa jag.
- Tyvärr måste jag hålla med Bill. Vi kan inte göra exakt vad vi vill längre.. sa Tom.
- Vi förstår de.. Allt som ni gör kommer typ i tidnigen eller ut på nätet.. sa jag.
- Aa, exakt! Snart har vi fan inget privatliv kvar heller.. sa Bill.
- Jag skulle aldrig palla va kändis.. sa Angelika.
- Omg inte jag heller! Visst de skulle va kul liksom men att inte kunna göra va som helst eller att man typ inte har nåt privatliv. Skulle aldrig klara de. sa jag.
- Mm, men vi ses snart igen va? sa hon och kollade på Tom och Bill.
- Vi ses ju hela veckan? sa Tom och flinade.
- Men fucktard, jag menade när ni hade åkt och att ni snart skulle komma tillbaks då! sa hon.
- Hoppas, kommer inte klara mej utan dej. sa Bill till henne.
- Tom sa att han inte visste om han kunde komma till förlossningen.. sa jag.
- VA?! Omg Tom! De fan världens viktigaste saaaak ever! Visst ni ska på tour men ändå! sa Angelika.
- Jag ska göra allt jag kan för att komma, jag lovar okej? sa han.
- Mmm... mumlade jag.
- Jag lovar! sa han och såg mej i ögonen.
- Asså ja, jag tror på dej. sa jag och tittade ner.


Angelika's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi va på flygplatsen för att säga hejdå till Tom och Bill. Deras plan skulle gå om 15min typ.

- Fan va jag kommer sakna dej! sa jag och börja gråta.
- Jag önskar att jag inte behövde lämna dej. sa Bill och grät han också.
- Bill.. Vi måste gå på planet nu.. sa Tom lågt.
- Jag älskar dej Angelika. Glöm aldrig de. sa han och kysste mej innan han gick.
- Älskar dej också. sa jag.

Han vände sej snabbt om och log. När dom hade gått på flyget så gick jag och Camilla ut till en taxi. Vi satte oss i taxin och åkte hem.

När vi kom hem så gick vi in i köket och åt.

- Jag kan inte fatta att jag ska klara mej utan Tom så fucking länge?! sa Camilla.
- Jag kommer inte klara mej utan Bill, den saken är fan klar. sa jag.
- Tänk om Tom inte kommer till förlossningen. sa hon.
- Klart han gör! Eller han sa iallafall att han skulle försöka komma. sa jag.
- Hoppas han kommer. sa hon.
- Mm. mumlade jag.

Efter att vi hade käkat så gick vi upp på mitt rum. Jag behövde göra läxor och hon hade väl bara tråkigt..

Jag satte mej vid skrivbordet och statrade datan, kan inte plugga utan musik! När den hade startat gick jag in på spotify och lyssnade på min Tokio Hotel spellista.

Jag tog fram alla läxor och började med matten för vi skulle ha prov imorron,(de är söndag!). Efter matten tog jag tyskan och sen alla andra äckel läxor.......

- Har du kul eller? sa Camilla och småskratta lite.
- Nej... Bara för att du inte behöver göra läxor.. sa jag.
- Hahaha! Behöver du hjälp med något? frågade hon och skratta igen..
- Nej.. Inte nu iallafall. sa jag.
- Okeej. sa hon och satte sej på sängen.

*Tre veckor senare*

Jag va på sjukhuset med Camilla och hon skulle föda typ när som helst. Jag försökte ringa Tom flera gånger men han svarade inte. Efter ett tag gav jag upp men kom på att jag kunde ringa Bill.

- Hallå? sa han trött efter några signaler.
- Omg Bill varför svarar inte Tom?! sa jag.
- Han sover. De gjorde jag också. sa han irriterat.
- Ojj... Förlåt. sa jag.
- Lugnt. Vad ville du? sa han.
- Ville säga till Tom att vi är på sjukhuset nu. sa jag.
- VA?! sa han.
- Mm.. Ni kommer inte va? sa jag ledset.
- Fan. Förlåt men vi kan inte. sa han.
- Okej. sa jag.
- Mm... Men jag vill typ sova nu. Men ska jag väcka Tom så du kan säga till honom? sa han.
- Okej.
- TOM VAKNA DE ÄR VIKTIGT! skrek Bill.
- VAD HÄNDER?!? ÄR DE JORDENS UNDERGÅNG ELLER NÅT?!?! skrek Tom.
- Nej, men Angelika har ringt dej flera gånger. sa Bill.
- Eh.. Varför? sa Tom.
- Fråga henne själv. sa Bill.
- Hahah godnatt Bill. sa jag.
- Haha tack, jag ska drömma om dej! sa han och skratta.
- Hahahahah. skrattade jag och sen hörde man att han gav mobilen till Tom.
- Vad? sa han.
- Camilla ligger på sjukhuset nu. Hon hoppades verkligen att du skulle komma Tom. sa jag.
- Omg, neej fan jag vill va där nu! Fan jävla turné! sa han irriterat.
- Tom chilla! Vill du snacka med henne? frågade jag.
- Om jag får så. sa han.
- Jag hade inte frågat om du inte hade fått. sa jag.

Jag sa till Camilla att Tom ville snacka med henne och hon tog mobilen.

- Tom varför är du inte häääär?! sa hon och började gråta.

Jag hörde inte va Tom sa efter som hon inte hade högtalare. Men jag tror de va nåt om att han vill va här typ. Efter en stund la dom på och jag frågade va han sa.

- Han va skit arg för att dom va på tour, han sa att han ville va här nu men att han skulle komma när han kan.
- Hoppas snart då. sa jag.
- Mm..

Tom's perspektiv:

- Varför är jag så fucking korkad för??!! skrek jag och slåg på väggen.
- Tom, lägg av!! De är fan mitt i fucking natten!! skrek Bill från sitt rum.
- Käften Bill, Jag är fucking upptagen med att vara förbannad på mej själv!! skrek jag tillbaks.
- Varför är du förbannad på dej själv? frågade han och jag hoppade till.
- Shit, knacka innan du kommer in. sa jag.
- Sorry men vafan är de med dej?! Du skriker fan på ett hotellrum mitt i fucking natten?! sa han irriterat.
- Ursäkta mej för att jag inte vill va på den här jävla turnén just nu. sa jag och slängde mej på sängen.
- Jag fattar att du inte vill va här, med tanke på att Camilla är på sjukhuset nu och du inte kan va där med henne. Men jag kan snacka med David om vi kan åka dit imorron eller nåt? sa han och satte sej på sängkanten.
- Okej.. sa jag.
- Så om jag kan få sova nu utan att jag blir väckt flera gånger. sa han och gick mot dörren.
- Flera gånger? sa jag.
- Angelika ringde och väckte mej, sen somnade jag om och vaknade när du började skrika. sa han.
- Ahaa.. Men ajja, godnatt Bill. sa jag.
- Godnatt Tom. sa han och stängde dörren efter sej.

Allt jag ville va att vara med Camilla just nu.. Hur kunde vi va så dumma att ha en tour nu?! Jävla fucking skit saker.

- Jag kommer till dej snart. viskade jag och somnade.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och de första jag gjorde va att ringa Camilla. Hon svara inte.. Så jag ringde Angelika istället. Efter några signaler svarade hon.

- Vad vill du Tom? sa hon.
- Är Camilla där? sa jag.
- Nej jag är i skolan och hon är hemma. Prova ringa hem till mej 08*****. Måste dra har tyskaprov om en liten stund. sa hon.
- Okej, tack herrå! sa jag.
- Hejdå. sa hon och vi la på.

Efter att vi hade lagt på så kom Bill in.

- Vem snacka du med? sa han.
- Angelika. sa jag.
- Varför? sa han.
- För att Camilla inte svara... sa jag.
- Okej. sa han.
- Aaa. Men Camilla va inte med henne för hon va i skolan så jag ska ringa hem till dom. sa jag.
- Okej men vill du ha nåt och äta? frågade han.
- Visst. Men kan du fixa nåt? sa jag.
- Visst. sa han och gick ut.

Jag tog upp mobilen och slog in Angelikas hemnummer. Efter några signaler svarade Sebbe.

- Aa de är Sebbe? sa han.
- Tja de är Tom.. Uh är Camilla där? sa jag.
- Aa vänta. sa han och ropade på Camilla.
- Omg asså du får väl fan komma upp med telefon helvetet, jag sitter fan här med en 1 dags unge! skrek hon.
- Men chilla vafan. sa han irriterat och sen hörde man att han gick upp med telefonen till Camilla.
- Hallå? sa hon.
- Hej älskling. sa jag och log.
- Hej Tom. sa hon.
- Uh, Bill sa att han skulle kolla med David om vi kunde åka till er idag eller så? sa jag.
- Omg tack till David om han säger ja. sa hon.
- Aa håller med! sa jag.
- Hehe aa.. sa hon.
- Förlåt för att jag inte var där med dej.. sa jag.
- De är okej Tom, Angelika va iallafall där med mej. Glad att hon va med men de hade varit bättre om du va med, du är ju ändå pappan till barnet. sa hon.
- Mm.. Men varför svarade du inte när jag ringde dej? sa jag.
- Ojj... har inte märkt att du ringde! sa hon.
- Haha, jag fick ringa Angelika, trodde hon va med dej men hon va i skolan. sa jag.
- Lol. Tycker synd om henne medans hon går i ett fängelse flera timmar om dagarna. sa hon.
- Haahahha jag med! Fan va jag hatade att gå i skolan. sa jag.
- Jag med.. haha. sa hon.
- Hallå jag måste dra nu. sa jag.
- Okeej, ringer du sen eller? sa hon.
- Klart jag gör vafan. sa jag.
- Haha okej, hejdå Tomii. sa hon.
- Hejdå älskling. sa jag och vi la på.


Jag gick in till Bills rum men han va inte där. Sen kom jag på att han skulle fixa nåt att äta så jag gick in i köket och satte mej vid bordet och kollade på Bill som bara stog där och visste inte va han skulle göra.

- Hahahahaha! Du vet inte va vi ska äta va? skrattade jag.
- Nej. sa han och skratta lite också.
- Hahah okej vi beställer pizza, de va länge sen. sa jag.
- Hahahahahha okeeej! sa han.

Vi ringde och beställde pizzan. När den hade kommit satte vi oss i vardagsrummet och kolla på tv. Efter 30min satt vi bara där och glodde på tvn. Vi bestämde oss för att gå till Davids rum för att snacka om att åka till Sverige.

Vi knackade på hans hotellrum. Han öppna och vi gick in. Vi satte oss i varsinn fotölj och David satte sej i soffan.

- Vi måste till Sverige nu. sa jag.
- Vänta, vänta. Va? sa David.
- Vi måste åka till Sverige David. sa Bill.
- De funkar inte killar, ni är på turné nu. Vill ni svika fansen och åka till Sverige istället? sa han.
- Jag bryr mej inte om fansen just nu, Camilla födde fan ungen igår och jag kunde inte va där. Jag lovade henne att komma. sa jag.
- Men om hon redan har fött så är det försent nu? Asså killar vi har ett schema att följa! sa han.
- Men kom igen! Vi måste till sverige! sa jag.
- Nej. sa han strängt.
- Fan varför lyssnar vi ens på dej? Vi har egna liv. Du bestämmer fan inte över oss. sa jag.
- Sant som fan! Vi kan åka om vi vill. sa Bill.
- Ni måste ingen jävla stans fattar ni de?! sa David och lät riktigt förbannad.
- Ooooh va rädd jag bliir, jag åker vart fan jag vill. sa jag och drog med mej Bill till vårat hotellrum.

Jag gick in i mitt rum och börja packa. De gick ganska fort för jag var riktigt förbannad.

- BILL?!! skrek jag.
- VAAD?! skrek han tillbaks.
- KOOOM!! skrek jag.
- Okeej. sa han och kom in i mitt rum.
- Har du packat klart eller? sa jag.
- Vaa?? ska vi åka fast vi inte får?! sa han förvånat.
- Men vafan troru?! Ja!! sa jag.
- Okej.. sa han oroligt.
- Varför är du alltid så jävla rädd när vi ska göra saker vi inte får?! Du är så jävla löjlig. Man kan fan inte göra nåt jävla roligt med dej för att du alltid ska bry dej om fucking regler och skit. sa jag irriterat och gick ut för att ta på mej skorna.

När jag skulle öppna dörren hörde jag Bill sätta sej på sängen och sen hördes bara låga snyftningar. Gjorde jag verkligen honom så ledsen? Jag gick in i mitt rum och där satt han och grät..

- Bill? sa jag.
- Vad? sa han.
- Förlåt mej.. De va inte meningen att säga så. Jag är bara så jävla förbannad på David, de va inte meningen att ta ut ilskan på dej. sa jag och satte mej bevid honom.

Han sa inget, bara satt där med ansiktet i händerna och grät. Jag är en sån idiot. Jag satte mej närmare honom och kramade om han ett tag.

- Vill du följa med mej till Sverige? frågade jag efter en stund.
- Ja, men vad händer med Georg och Gustav? snyftade han.
- Juste.. Uh, dom kan följa med.. tror jag. sa jag.
- Vi kan väl ringa Angelika eller Camilla och fråga om dom kan de? sa han.
- Aa. Ska du eller jag ringa? sa jag.
- Du kan.. sa han.
- Okej. sa jag och tog upp mobilen.

Jag ringde till Camilla men som innan så svarade hon inte, varför har hon en mobil om hon inte tänker svara när jag ringer henne?! Jag la på och ringde Angelika istället.

- Tom jag har idrott, vad vill du? sa hon irriterat.
- Är du fortfarande i skolan? sa jag förvånat.
- Du ringde mej för 2 timmar sen, och då hade jag bara haft 3 lektioner. sa hon.
- Ahaa... men vi ska åka till er idag, men uh.. Kan Georg och Gustav hänga med? sa jag.
- OMG KOMMER NI?!?!?! skrek hon glatt.
- Kan du fucking chilla nån gång?! sa jag.
- Omg förlåt! Men är så fucking glad för att ni kommer! sa hon.
- Haha okeej.. Man kan dom följa med eller? sa jag.
- Ja såklart dom kan! sa hon.
- Okej bra. Men måste dra, ses! sa jag.
- Herrå, ses snart! sa hon och vi la på.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade på Bill som kollade på mej.

- Hahah vad? skrattade jag.
- Va sa hon? frågade han.
- Dom kan följa med. Så jag går och snackar med dom så packar vi dina saker. sa jag och gick ut.
- Tom? sa han.
- Ja? sa jag.
- Man kan inte få en bättre bror än jag har. sa han och log.
- Awww! Jag vet att jag är underbar! sa jag och flinade.
- Hahaha! skrattade han.
- Nej men jo. Men du är världens bästa bror Bill. sa jag och gick ut innan han skulle börja säga emot mej.

Jag knackade på G&G's dörr och Gustav öppnade snabbt.

- Tja! sa han.
- Tjena! sa jag och vi gjorde ett handslag.
- Vad ville du då? sa han.
- Snacka med er om att ni ska med mej och Bill till Sverige om nån timme.
- VEM ÄRE GUSTAV?! ropade Georg.
- TOM! ropade han tillbaks och då kom Georg ut från sitt rum.
- Va vill du Tom? sa Georg och vi gjorde samma handslag.
- Asså ni två ska med mej och Bill till Sverige om nån timme så packa era saker. sa jag.
- Vaaa? Varför? sa Georg.
- Hur blir de med fansen? Vi har konsert ikväll? sa Gustav.
- Shit. Bryr mej inte, jag måste träffa Camilla nu! Jag blev farsa inatt! sa jag.
- Vaaa??! Är de sant?! sa Georg.
- Jaa?? Varför skulle jag annars säga de?! sa jag.
- Men vi kan fan inte skita i konserten?! sa Gustav.
- De kan vi väl fan visst?! sa jag.
- Nej Tom, Gustav har rätt vi kan fan inte skita i konserten och dissa fansen! sa Georg.
- Vilka vänner man har. sa jag irriterat.

Jag gick ut ur deras rum och smällde igen dörren. Jag gick in i mitt och Bills rum och kollade om han va klar.

- Aa snart ska bara hämta mitt smink och så. sa han och gick in i badrummet.
- Fan va seg du är. sa jag och skratta.
- Men käften, kommer Georg och Gustav eller? sa han.
- Men vi kan fan inte skita i konserten?! sa jag och lät så lik Gustav jag kunde.
- Vaa? sa han.
- Nej Tom, Gustav har rätt vi kan fan inte skita i konserten och dissa fansen! sa jag och härmade Georg.
- Men fuck theeeem! Kom så drar vi. sa han och drog i min arm.


Bill's perspektiv:

Vi gick ut ur hotellrummet och när vi kom ner i lobbyn stog Georg och Gustav där med sina väskor?

- Vafan gör ni här? sa Tom.
- Följer med er. sa Georg.
- Men ni skulle ju inte dissa fansen. sa jag.
- Vad skulle vi kunna göra på scenen utan er? sa Gustav.
- Ingenaning. sa Tom.
- Precis. sa dom.
- Och vart tror ni att ni ska då? sa David bakom oss.
- Dit du inte ska. sa jag.
- Klassiskt Bill. sa Tom och flinade.
- Men de är ju sant? Han ska inte dit? sa jag.
- Ja, men ändå. sa han.
- Ni ska inte åka till Sverige, vad är de ni inte fattar i den meningen?! sa David irriterat.
- Hmmm... Inget men vi bryr oss inte om vad du tycker längre. sa Georg och vi började gå ut.

Vi stod ute och vänta på en taxi som skulle komma. När den kom hoppa vi in och åkte mot flygplatsen. Framme på flygplatsen kollade alla sina mobiler och va riktigt osociala. Jag hade fått 19 "missade" samtal av David, Tom hade fått 13, Gustav hade fått 12 och Georg 16.

- Kan han inte sluta ringa oss, vi kommer inte svara iallafall? sa Tom.
- Visst? Asså han är bara irriterande. sa jag.
- Jag blir bara så här jävla irriterad på gubben ibland. sa Gustav.
- Hahahah jag med! sa Georg.

Vi gick och skaffa sista minuten biljetter. Planet skulle gå om 10 minuter så vi gick på. 10min gick fort och vi va uppe i luften.

Tom och Georg hade somnat och de va bara jag och Gustav vakna. Vi skulle landa i Sverige om 20min.

När vi hade landat så hämta vi väskorna, ringde en taxi och åkte hem till Angelika. Vi knackade på och Sebbe kom och öppnade.

- Tjenare! sa han och släppte in oss.
- Tja! sa vi.
- De här är Georg och Gustav om du inte visste de. sa Tom.
- Hahah jag vet typ allt om er, Angelika och Camilla snacka bara om er förr.. Fast.. De gör dom fortfarande! sa han.
- Sebbe du kan hålla käften de gör vi inte alls! sa Camilla som kom ner för trappan med ungen i famnen.
- Okej som du vill. Inte för att din story är sann men ajja. sa han.
- Wtf? Jag talar mer sanning än du, asshole! sa hon och flina.
- Waaaaas?! Neej? sa han.
- Som du vill. sa hon och gick fram och kysste Tom.
- Heey Sexy. sa Tom och skratta lite.
- Hahaha heej Tomii, Bill Angelika sluta typ precis skolan, så hon kommer typ när som helst med bussen. sa hon.
- Okeey. sa jag och i samma sekund öppnades dörren.
- WOOOOOAAH! sa hon och kollade skrämt på oss.
- Hahahahah omg du blir alltid rädd när du kommer hem och de står nån i hallen! skrattade Sebbe.
- Men käften va? sa hon irriterat.
- Varför blir alla alltid så sura på mej?! sa han.
- Kanske för att du är helt fucked up i huvvet och allt. sa hon och kysste mej.
- Hej älskling. sa jag och log.
- Hellu. sa hon och tog av sej jackan och skorna.
- Omg! Han är sötare nu än va han va igår nästan! Faan va gullig! sa hon och gick fram till Camilla.
- Viisst? Fan världens sötaste bebis! sa Camilla.
- Jag har ett till fucking tyska prov imorron! sa Angelika irriterat.
- Du hade ju de idag? sa Camilla.
- Omprov.. Jag va fett stressad och ville bli klar snabbt och fick fel på fucking hela skiten! sa Angelika.
- Hatar tyskaläraren. Hon är helt fucked up. sa Camilla.
- Omg jag vet. sa Angelika.
- Iallafall, hej Tom, Gustav och Georg! Haha. sa Angelika.
- Heej! sa dom.
- Va ska vi göra? sa Camilla.
- Va kan du göra? sa Angelika.
- MYCKET FAKTISKT! sa Camilla och ungen började grina.
- Omg kolla du fick han börja gråta! sa Angelika.
- Fuck u. sa Camilla och gick upp på sitt rum.

Gustav's perspektiv:

Jag och Georg gick till gästrummet. Vi börja packa upp och sånt där. När vi var klara så gick till dom andra igen.

- Har inte ni liksom massa konserter? sa Camilla när vi kom ner.
- Jo. Men dom gav inte upp om att åka, så vi åkte ändå. Vi skulle ha konsert i Danmark idag. sa jag.
- Whaaaat?! Skippa ni konserter för oss?! sa Angelika chockat.
- Varför skulle vi inte? sa Bill.
- Ärligt nu, vi vill ha er här. Men ni sviker fan era fans skit mycket nu, tänk på de. sa Camilla.
- Ja, men dom klarar sej. Vi kan komma tillbaks dit där vi har missat konserter och spela där. sa Tom.
- Precis. sa Bill.
- De är precis som att ni inte bryr er om era fans när ni säger så. sa Camilla och Angelika samtidigt.
- Vaaa?! Vi älskar våra fans men vi klarar oss inte utan er! sa twinsen.
- Dissade 4ever som vanligt. sa Georg och jag skratta lite.
- Men kom in i konsersationen då? sa Tom.
- Den handlar ju om att NI inte verkar älska fansen, inte om att jag och Georg gör de. sa jag.
- Men käften. sa Tom.

De blev pinsamt tyst en stund.. ingen sa någonting.

- Ska vi gå ut? sa Angelika.
- Okeej. sa vi andra.

Vi gick ut i hallen och tog på oss ytterkläderna och gick ut. Angelika tog upp ett cigg paket ur fickan och började röka..
- Omg röker du?! sa Georg.
- Syns inte de? sa Angelika.
- Mjooo men kan jag få en cigg? sa han.
- Okej. sa hon och gav honom en cigg och tändaren.
- Asså ni 3 ska inte röka. sa Tom och gjorde som en cirekel mellan Georg, Angelika och Camilla.
- RÖKER HON?! skrek jag och Georg fårvånat.
- Ja? Eller inte nu får jag fucking får inte. sa Camilla.
- Hahaha, okej. sa Georg.
- De är inte kul... sa hon.
- Jo, lite? Hahaha. sa Angelika och småskratta.
- Håll bara käften. sa hon surt.
- Okej chilla fan.. sa Angelika.

Vi va ute ett tag men när de började bli kallt gick vi in.

Georg's perspektiv:

När vi kom in igen gick vi och satte oss i vardagsrummet och snckade om helt random saker. En stund senare började... Tom och Camillas unge skrika så Camilla fick gå upp till honom.

- Vad ska ungen heta då? sa jag.
- Uh.. jag vet inte. Vi har typ inte snackat om de. sa Tom.
- Okeeej... sa jag.
- Vad? sa han.
- Asså typ alla människor har fan panik med att komma på namn till sina ungar även om de kanske typ är 8 månader kvar eller nåt. Och ni har inte ens snackat om de? sa jag och skratta lite.
- Jaaa? Men vi är inte som alla andra. sa han.
- Nej, vi vet att du inte är så normal av dej. sa Gustav.
- Jag sa inte att jag inte va normal. sa Tom.
- HAHAHA nej men Gustav gjorde! sa jag.
- Biiiiiill är jag onormal?! sa Tom.
- Eftersom att jag inte vill ljuga för dej, ja du är onormal. sa Bill.
- Die bitch.. sa han.
- Hahahaha nu äre vi som mobbar dej istället för att du mobbar oss! sa jag.
- Kääääfteeeen asshole. sa Tom.
- Hahaha så känns de Tom! sa jag.
- Men fuck u. sa han och gick upp till Camilla.
- Han kan verkligen inte ta att man driver med han. sa Angelika.
- Nepp. sa jag, Gustav och Bill samtidigt.
- Asså de där kunde ha varit värsta twinmoment! Men ni är 3 stycken och inte ens syskon. sa hon.
- Hahahaha. skrattade vi.
- Okej men du och Tom har twinmoment typ 24 fucking 7!! sa hon och kolla på Bill.
- Jaa. Men de kanske är för att vi är tvillingar? sa han och flina.
- Men käften biiitch. sa hon.
- Haha älskar dej också gumman! sa han och kysste henne.
- Jag saaaaa intee att jag älskade dej. sa hon.
- Neeej men jag vet att du gör de ändå. sa han och log.
- Hur kan du va så säker på att jag älskar dej då? sa hon med värsta pokerface.
- Vaaaa? Så du älskar inte mej?! sa han.
- HAHAHAHAHAAHHAHA omg joooo! Fan du skulle ha sett din min! Hahahahahaha omg!! skrattade hon.
- Fuck u. sa han.
- Sorry. Kan inte. sa hon.
- Ni är fan helt vrickade. sa jag.
- Veeet, han är fett raaandoooom. sa hon.
- Aja, va ska vi göra? sa Gustav.
- Venne, nånting. sa Bill.
- Jag vet inte vad ni vill göra men jag MÅSTE plugga till mitt omprov. sa hon.
- Vilket ämne? sa jag.
- Tyska. sa hon.
- KAN DU INTE TYSKA?! skrek Bill.
- Jo, jag kunde alla svar utantill men jag ville bli klar snabbt och fick fel på hela skiten. Och min lärare gav mej en chans att klara de för hon vet att jag kan fett bra tyska så jag ska plugga igen även fast jag kan svaren. sa hon.
- Okeeeeeej. sa jag.
- Ha inte så jävla brottom med allt hela tiden! sa Bill.
- Jag har inte alltid brottom! sa hon.
- Jooooo! sa han.
- Inte alltid! Men ibland. sa hon.
- Okej. sa han.
- Okeeeeej men vi kan gå upp till Tom. Hhahaha. sa jag.
- Jaaaa! sa Gustav och Bill.
- Dissa mej med mina läxor, jag är aaalltid forever alone. sa Angelika.
- Okej ni två kan gå till Tom och Camilla, jag stannar med Angelika. sa Bill.
- Haha okej. sa vi och gick till Tom och Camilla.

Vi gick in till dom och Tom låg i på sängen och Camilla satt vid datan..

- Har ni kul? sa jag.
- Vad ser de ut som? sa Tom.
- Inte precis. sa Gustav.
- Grattis. sa han.
- Asså blev du så arg? sa jag.
- Men vafan troru? sa han drygt.
- Kom igen Tom, du håller på så med oss hela fucing tiden. sa Gustav.
- Ja, men de är inte kul att få skiten tillbaks. sa han.
- Nej. Men då är de ju ditt fel att du säger saker till oss från första början. sa jag.
- Men nej, de e ju erat fel att jag säger de. sa han.
- På vilket sätt? sa vi och han blev tyst.
- Precis, de finns ingen riktig anledning till varför du håller på. sa jag.
- Jo... sa han.
- Säg då? sa jag.
- Men kom igen? sa Gustav
- Vaad? sa jag.
- Ni känner ju mej.. jag måste hålle på med någon juue.. sa han.
- Ja. Men då måste ju vi få driva med dej nån gång också? sa jag.
- Mm.. Okej förlåt jag överdrev med att bli så arg men jag kan inte ta sånt och ni vet de! sa han.
- Haha aa, vi vet ju allt om dej! sa jag och småskratta.


Die For You - Chapter 13


1. Camilla 2. Angelika 3. Bill 4. Tom 5. P.S. I love you 6. polisbil

Camilla's perspektiv:


- Camilla du måste komma hem nu! sa min morsa och lät skit orolig.
- Vafan, tror ni att jag vill bo med er eller?! sa ja.
- Snälla kom hem. sa hon.
- Varför? sa jag.
- För att du är gravid och vår dotter. sa hon.
- För det första så är jag din dotter.. inte hans. Och för det andra, vill ni ha barnbidraget eller? sa jag irriterat.
- Nej? Vi älskar dej och vi vill att du kommer hem. sa min styrfarsa.
- Jag har hört bättre lögner. Kan ni fucking gå nu?!! skrek jag.


Tom's perspektiv:

Jag vaknade av att jag hörde Camilla skrika på några. Jag tog på mej lite kläder och kolla ner för trappa för att kolla vilka de va. Men jag visste inte vilka de va.. Så jag gick till Angelikas rum för att väcka henne.

- Angelika.. Camilla dampar på några.. sa jag.
- Vilka? frågade hon trött.
- Vet inte.. Tyst så kan du nog höra. sa jag.
- Omg inte dom?! skrek hon.
- Vilka är de? frågade jag.
- Hennes morsa och styvfarsa. sa hon irriterat och tog på sej kläder och gick ner och jag gick efter.
- Vafan gör ni här?! skrek Angelika.
- Vi ska hämta våran dotter. sa Camillas mamma.
- Asså jag sa nyss klart och tydligt åt er, JAG ÄR INTE HANS DOTTER!! skrek Camilla.
- De spelar ingen roll du ska hem! sa hennes mamma.
- Men om hon inte vill då? Hon tycker ju inte om nån av er iallafall. sa Angelika.
- Lägg dej inte i Angelika! skrek Camillas styvfarsa.
- Jag lägger mej i hur jävla mycket jag vill! skrek hon tillbaks.
- Kan ni fucking bara dra eller??!!! skrek Camilla åt dom.
- Inte förns du kommer med! sa hennes mamma argt.
- Jag kommer inte göra de för jag hatar er båda så fucking mycket! Han har våldtagit mej en gång! Du hatade mej för att jag ringde polisen?! DE ÄR FAN DE MAN SKA GÖRA!!! skrek Camilla och då kom Bill, Sebbe och Jonte ut i hallen också.
- Vafan äre som pågår?! sa Jonte irriterat.
- FRÅGA DOM VARFÖR DOM ÄR HÄR!! skrek Camilla förbannat och kollade med värsta mördarblicken på hennes morsa och styv farsa.
- VA I HELVETE GÖR NI HÄR?!! skrek Sebbe.
- Hämtar våran dotter! sa hennes styvfarsa argt.
- Eran? sa jag.
- Fortfarande bara din! sa Camilla och pekade på hennes mamma.
- För de första, vem är du? och för de andra, de spelar ingen roll! Du vet inte ens vem din pappa är! sa hennes mamma.
- De är Tom. Min pojkvän och pappan till barnet! Och jo de har jag faktiskt men han vill inte ha nåt med mej och göra men de spelar ingen roll han är min pappa och han är inte min pappa! sa Camilla och pekade på hennes styvpappa. 
- Så de är han som är pappan alltså? Haha! sa hennes mamma och skrattade.
- Äre nåt fel med att min kille är kändis eller?! skrek Camilla.
- Du vet väl att han kommer såra dej tillslut? Du kommer inte ha nån kvar, dom ända som kommer finnas för dej är jag och Anders. sa hennes mamma.
- Som om jag skulle såra henne igen. sa jag irriterat.
- Igen? sa hennes mamma.
- De hände på en klubb i Tyskland, ni behöver inte veta mer. sa Camilla.
- Aja jag bryr mej inte du ska med. NU! sa hennes mamma strängt.
- JAG VILL ALDRIG MER SE ER! DRA ÅT HELVETE JAG SKA FAN INTE MED ER NÅN JÄVLA STANS! FATTAR NI TRÖGT ELLER?!?!?! skrek Camilla.
- Dra härifrån NU! sa Angelika argt.
- Varför? sa hennes mamma.
- Jag ringer fan polisen om ni inte drar härifrån! skrek Angelika.
- Eller hur. sa hennes styvfarsa.

Angelika's perspektiv:

Jag gick upp till mitt rum och tog mobilen. Jag skulle fan ringa. Jag skrev numret och ringde.

- De är polisen. sa en kvinna.
- Hej jag heter Angelika Johansson och bor på Strandvägen. Min kompis mamma och styvpappa är här och står och skriker åt oss om att hon ska hem men hon vill inte för hon har bland annat blivit våldtagen av honom. Och dom vägrar gå härifrån. Så jag tänkte om ni kanske kunde komma och få bort dom härifrån? sa jag.
- Okej vi kommer. sa hon och samtalet bröts.

Jag gick ner till hallen igen med mobilen i handen och man kunde höra syrener några få minuter senare. En polisbil stannade på uppfarten och Camillas 'föräldrar' blev genast rädda.

- Sa ju att jag skulle ringa. sa jag.
- Tack Angelika. sa Camilla.
- Jag hatar dom också Camilla, båda är helt fuckade i huvvet. skrattade jag.

Polisen tog med sej Camillas morsa och styvfarsa..

*En månad senare*

Jag och Bill satt i soffan och kollade på tv. Vi väntade på att Camilla och Tom skulle komma hem. Dom va typ på sjukhuest och kolla om allt va okej med barnet.

När dom kom hem nåra timmar senare började vi fixa mat och så. När de va klart satte vi oss och åt.

- Så hur gick de på sjukhuset då? frågade jag för att bryta den pisamma tystnaden som varit.
- Helt okej, barnet mådde bra och så. Men jag ville bara därifrån, palla va på sjukhuset 24/7 liksom! sa hon.
- Hahah! skrattade jag.
- Men seriöst med är fett irriterande att gå dit typ varje månad.. sa hon.
- Haha, förstår de. sa jag.

Vi satt och snackade om lite random stuffs men bestämmde oss sen för att kolla på film. Hahaha vi är fan värsta jävla film nördarna. De fick bli PS. I love you.

*Efter filmen*

Vi alla satt i soffan och hade typ skit tråkigt..

- Vad ska vi göra nu? sa jag.
- Vet inte.... sa Camilla.
- Vi kan.... Ta riktigt oseriösa bilder! sa jag efter ett tag.
- Hahahahahhaha omg okeeej! sa Camilla och garva lite.
- Visst. sa Tom och Bill.

Jag gick och hämtade min kamera och vi började ta bilder.

- HAHAHA omg vad ful jag är! garvade Camilla.
- Haha, kolla på mej då! sa jag.
- HAHAHAHAHAHAHA! garvade Tom och Bill.
- Haha, vad? sa jag och Camilla.
- Orka bry sej lik som.. sa Bill.
- Meen jaaa! sa jag.
- Lol ni är aldrig fula, men ni kanske är mindre snygga.. garvade Tom.
- Danke schön.... sa vi.
- Bitte! sa dom.

Vi fortsatte ta massa bilder men slutade när alla 4 började gäspa hela tiden.

- Kanske dags att sova? sa jag och gäspade.
- Mmm. mumlade dom och vi gick upp för tappan och gick åt varsitt håll.

Jag gick till garderoben och tog fram ett par mjukisbyxor och en stoooor t-shirt. Sen la jag mej i sängen och typ en halv minut senare kom Bill också.

- Godnatt! sa han och kysste mej.
- Haha, Godnatt Bill. sa jag och log.

*Nästa morgon*

När jag vaknade låg Bill med armen om mej och snarkade lite lågt. Jag ville inte väcka honom så jag låg kvar och bara kollade på honom. Han är så jävla vacker!
Efter att jag hade tittat på honom en stund började han att vakna till lite. Han öppnade ögonen och log mot mej.

- Gomorron! sa jag och kysste honom.
- Gomorron älskling. svarade han och log sitt übergulliga leende.

Vi gick upp och ner i köket för att äta frukost. De va typ bara vi som va vakna.

Bill's perspektiv:

Efter att vi hade ätit så gick vi tillbaks upp till Angelikas rum.

- Ska vi väcka dom andra? sa hon.
- Jag venne.. va tycker du? sa jag.
- Venne. sa hon.
- Vi kan ju låta dom va och göra nåt själva istället? sa jag och flinade.
- Jag misstolka de där.. sa hon.
- Jag vet, de va de som va meningen. sa jag.

Hon gav mej en random blick och satte sej på sängen.

- Jag kom på en sak jag ska göra! sa hon efter ett tag och satte sej vid sin macbook..
- Vadå? frågade jag.
- Du får se. flinade hon.

Efter en stund satte hon sej med datan i sängen brevid mej och vi kollade runt på massa olika tidningar som hade skrivit om oss och Camilla och Tom. Jag skrattade lite när de stog som rubrik "Tom och Bill Kaulitz och nya flickvänner?" och sen fanns de en bild under när vi gick på stan. Tom och Camilla höll varann i hand och jag och Angelika också.

- Vad är de? sa Angelika och skratta lite hon också.
- Nej inget! sa jag och kom på att varken jag eller Tom hade sagt i nån intervju att vi hade flickvänner.
- Okeeej? skrattade hon.
- Haha, men vi måste ju berätta för fansen! sa jag och skrattade lite.
- Juste.. Men haha gör de en annan gång? sa hon.
- Aa, hade liksom tänkt de. sa jag och log.
- De ända jag är typ "rädd" för är typ att era fans kommer dampa sönder på mej och Camilla och typ vilja döda oss eller nåt... sa hon.
- Angelika.. Inget kommer hända er! Jag lovar. Skulle de hända nåt är de mitt och Toms fel. Sen om dom gör nåt så betyder de bara att dom inte kan resektera att jag och Tom är lyckliga med er. De är liksom inte erat fel att vi blev kära i er. sa jag.
- Aww va gulligt! sa hon och log.

Jag log tillbaks och vi fortsatte kolla runt lite.

- Bill..? sa hon efter ett tag.
- Aaa? sa jag.
- Jag älskar deeej! sa hon och log.
- Haha älskar dej med! sa jag och kysste henne.
- Ska vi väcka dom nu? sa hon.
- Hahah aaa kom! sa jag.

Vi gick in Camillas rum för att väcka dom.

- VAAAAAKNAAAAAA!!!!! skrek Angelika.
- Vaaaaaaaaaad?! sa Tom irriterat.
- Klockan är halv 3 och ni ska upp nu! flinade jag.
- Men dra va? sa han.
- Nej upp! sa Angelika.
- Okeeeej vi kommer! sa Camilla och satte sej upp.
- Bra! sa Angelika och drog med mej ut.
- Tror du dom kommer gå upp? sa jag.
- Nej. svarade hon.
- Inte jag heller! sa jag.

Vi gick ner i vardagsrummet och satte oss och kolla på tv. Angelika zappade lite mellan kanalerna men stannade på 6an. Family Guy. Inte min favorit serie precis men går väl att se? Haha.

En liten stund senare kom Tom och Camilla ner för trappan och in i köket.

- Gomorron! skrattade Angelika.
- Jag kan säga att jag sov gott brevid Tom.. Men tyvärr inte att jag vaknade likadant... sa Camilla.
- Hahaha okeeej. Men du vakna ju iallafall brevid Tom? sa jag.
- Aaa sant men ni kom ju där och ba: VAAAAAKNAAAA!!! Shit man blir fett lack. Jag ska fan hämnas på er. sa Camilla.
- Lycka till! sa Angelika.

Tom och Camilla gick in i köket för att äta frukost. Jag och Angelika satt fortfarande i soffan och tittade på tv. Nån minut senare kom Tom och Camilla ut med frukost och satte sej med oss och kolla på tv.

- Äter ni frukost nu..? sa jag.
- Ja?? sa Tom.
- Fett skumma ni är asså.. sa jag.
- Haha, inte som er! sa Camilla.
- Wtf....? Hahaha. sa Angelika och garva.

Vi fortsatte kolla på tv ett tag men sen bestämde vi oss för att gå ut.

- När åker ni tillbaks till Tyskland..? frågade Angelika ledset efter en lång tystnad.
- Ingen aning. Vet inte när vi ska på tour eller nåt sånt alls typ. sa Tom
- Kommer ni stanna tills ni måste på turné? sa Camilla.
- Hoppas. sa jag.
- Okeej bra. sa Angelika.

Vi stack hem igen för att ingen pallade vara ute mera. När vi kom in gick jag och Angelika in på hennes rum och Tom och Camilla till hennes.

Die For You - Chapter 12


1. Cigg 2. Bill 3. Angelika 4. Camilla 5. Tom

Bill's perspektiv:

En timme senare loggade jag in på skype igen som Angelika ville. Och självklart va hon inne. Jag ringde upp henne och vi snackade väääldigt länge, tillslut kom Tom och sa att vi skulle hem. Jag sa hejdå till Angelika och tog sen mina saker och gick med Tom.

När vi kom hem så gick jag till mitt rum och Tom gick till vardagsrummet. En liten stund senare så gick jag för att snacka med han.

- Asså vi måste fan dra till sverige. sa jag.
- Jag vet.. sa han.
- Så.. kan vi inte göra de? sa jag.
- Har du redan glömt bort att vi måste göra klart vårt album..? sa han.
- Juste.. sa jag.
- Kolla Bill.. Jag vet att du saknar Angelika så sjukt mycket! Och jag saknar Camilla också. Men vi måste verkligen bli klara med albumet nu! sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Fast... Annars kan vi ju fixa så dom kommer ner hit! sa han.
- Dom går fortfarande i skolan. sa jag.
- Åh... Juste.. sa han.
- JAG MÅSTE ÅKA TOM!! skrek jag efter en liten tystnad.
- Fan va rädd jag blev! Shit, skrik inte för i helvete! sa han och kollade skräckslaget på mej.
- Hahaha, sorry.. Men jag måste träffa henne! Jag klarar inte en dag till utan henne! sa jag.
- Bill, jag lovar att vi åker när albumet är klart! Asså vi är snart klara! sa han.
- Jag stannar dubbelt så länge imorron! De ska bli klart! sa jag snabbt.
- Okej.. suckade han.
- Aja, jag är trött.. Går och lägger mej. sa jag.
- Okej godnatt lillebror! sa han.
- 10 MINUTER TOM!! skrek jag från mitt rum och jag hörde honom garva..

*Nästa morgon*

Jag vaknade, gick upp och tog en snabb dusch. Sen klädde jag på mej, sminka mej och fixa håret. Sen gick jag ner och åt frukost. När jag var klar så gick jag in i Toms rum för att väcka han..

- Tom!! skrek jag.
- Vaaad..? sa han.
- Vi måste skynda till studion om vi ska bli klara med albumet. sa jag.
- Chilla, jag är inte ens klar. sa han
- Men skynda då! sa jag.

Jag gick in till mitt rum och satte på datan och kolla runt på facebook så länge.. När han var klar så åkte vi till studion. De va bara vi där. Gustav och Georg hade inte kommit än, men vi börja jobba ändå.

Lite senare så kom Gustav och Georg.

- Vart fan har ni varit? sa jag.
- Inte här..? Varför kom ni hit så tidigt? sa Georg.
- Han ville bli klar med albumet så vi kan åka till sverige.. sa  Tom.
- Ville han träffa Angelika eller? sa Georg och skratta.
- HAHAHA, Aa. skrattade Tom.
- Håll käften. sa jag surt.

Efter en liten stund så började vi alla jobba igen.

Tom's perspektiv:

Jag kände mobilen vibrera i fickan, jag tog upp den och kollade på displayen. De stod Camilla. Jag gick en bit bort från killarna och svara.

- Hej älskling. sa jag.
- Hej Tomi. sa hon glatt.
- Vad göru? sa jag.
- Inget specielt.. dudå? sa hon.
- Är i studion. sa jag.
- Kul? sa hon.
- Näe.. haha, Bill vill jobba över typ.. sa jag.
- Haha, varför? sa hon.
- Han vill bli klar med albumet satt vi kan åka och träffa er. sa jag.
- Aww, vad gulligt! Ni måste komma snart, okej? sa hon.
- Haha, ja såklart! sa jag.
- Haha aa.. Juste glömde säga en sak till dej. sa hon.
- Vadå?? sa jag.
- De är inte så viktigt men.. de är en pojke! sa hon.
- Äre sant?! sa jag.
- Haha, aa. sa hon.
- Fett nice jue! aja måste dra.. hejdå! sa jag.
- Hejdå Tom. sa hon och la på.

Jag gick tillbaka till dom andra och vi fortsatte med det vi höll på med.

*5 timmar senare*

- Jag orkar inte meeer!! suckade jag irriterat.

Bill hade sagt att vi skulle jobba aktivare och så idag för att albumet skulle bli klart. Varken jag, Gustav eller Georg pallade men Bill va så jävla envis så vi blev tvungna.

- Kom igen Tom!! sa han.
- Nej! sa jag.
- Snälla.. sa han.
- Bill ärligt nu. Bara för att vi vill träffa Angelika behöver du inte tvinga oss till att jobba mer! sa Georg.

Bill suckade irriterat och gick in till ett annat rum och smällde igen dörren hårt.

- Nån som inte kan ta att vi inte pallar jobba. sa Gustav.
- Han kan inte bestämma om vi ska jobba eller inte. sa Georg.
- Nej.. Men jag tycker faktiskt synd om honom.. Asså han talar om för Angelika varje gång dom snackar hur mycket hon betyder för honom osv. Och dom har liksom inte träffats på flera månader. sa jag och kollade mot rummet Bill hade gått in i.
- Men saknar inte du Camilla då? sa Gustav.
- Hur kan du fråga nåt sånt Gustav?! Är inte de redan självklart?? frågade jag förvånat.
- Mjoo egentligen. Men du sa de som att du inte saknade henne! sa han.
- Neej? sa jag.
- Jo de gjorde du Tom. sa Georg.
- Men okej kanske men jag saknar henne hur mycket som helst! Men jag pallar verkligen inte bli klar med albumet idag! Visst de är verkligen inte mycket kvar på de men vi kan ju lika gärna fixa allt imorron? sa jag.
- Jo.. ska jag snacka med Bill eller? sa Georg.
- Nej jag kan göra de. sa jag och gick in till Bill.

När jag kom in till honom satt han i en fotölj och snackade i mobilen. Antagligen med Angelika. Jag harklade mej och han snurrade fotöljen så han såg mej.

- Jag måste dra. Aaa Tom är här.. Mm puss hejdå! sa han och la på.
- Vad? sa han.
- Asså jag vet att du verkligen vill bli klar idag.. De är inte mycket kvar men ingen av oss pallar jobba mer idag.. Kan vi inte bara göra klart de imorron? sa jag.
- Mm.. mumlade han och kollade ner i marken.
- Bill, jag vet att du saknar henne. Jag saknar Camilla också. Men du kan inte tvinga oss att jobba klart med de idag om vi inte orkar de. sa jag och satte mej på knä framför honom.
- Förlåt.. asså jag klarar bara inte av att vara utan henne Tom.. sa han.
- Vi kommer ju att få träffa dom snart.. sa jag.
- Hoppas.. sa han.
- Mmm.. men ska vi dra hem då? sa jag.
- Visst. sa han.

Vi sa hejdå till Gustav och Georg och åkte hem. När vi kom in ropade Bill att vi va hemma och sen gick han in på sitt rum. Jag gick in i köket och satte mej vid köksbordet. Mamma stog och lagade mat och Gordon satt vid bordet och läste en tidning.

- Hej Tom! sa mamma glatt.
- Hej. sa jag.
- Har de hänt nåt? frågade hon oroligt.
- Nej, Bill blev sur för att ingen av oss andra orkade jobba mer. Han ville bli klar med albumet idag för att han vill träffa Angelika. sa jag.
- Jaha, men är de mycket kvar då? frågade hon.
- Nej, vi blir antagligen klara imorron om vi jobbar som vanligt. sa jag.
- Okej, men de är ju bra! Och då kommer ju Bill äntligen få träffa Angelika. sa hon och skrattade lite.
- Hahaha, jaaa och jag får äntligen träffa Camilla igen. sa jag.
- Ja, hur är de med henne nu då? Hon är ju gravid och allt. sa hon.
- De är bra, hon ringde mej förut. Sen sa hon att de skulle bli en pojke också! sa jag glatt.

Först när jag berättade för mamma att Camilla va gravid och jag va pappan blev hon skit förbannad, men sen sa hon typ att hon va glad för våran skull även om vi egenligen inte ville ha de eller inte.

Camilla's perspektiv:

Jag och Angelika stod ute och snacka..

- Asså jag har ingen aning om hur vi ska göra med barnet.. sa jag.
- Behåll de? sa hon.
- Nej.. Jag kommer inte klara av de.. Och inte Tom heller. sa jag.
- Hm... Försök, annars kan ni ju typ.... Ge de till en familj som kan ta hand om de tills ni klarar av de själva? sa hon.
- Mm.. Skulle ju kunna gå. Men jag ska prata med Tom om de när dom kommer. sa jag.
- Aaa de är nog en bra idé haahah! sa hon.
- Haha aa. sa jag.

Vi började gå hemåt. När vi kom hem så gick vi upp till Angelikas rum.

*3 dagar senare*

Jag satt i köket och åt frukost med Angelika och hennes brorser. Vi snacka typ om fett random saker tills min mobil ringde. Jag tog upp den och svarade.

- Hallå? sa jag.
- Hej älskling! sa Tom.
- Heej Tomii! sa jag och log stort.
- Va gör du? frågade han.
- Äter frukost! Haha durå? sa jag.
- Är på flygplatsen med Bill. sa han.
- OMG JUSTE! JAG GLÖMDE ATT DE VA IDAG!!! skrek jag.
- Hahah! Vi kommer till er om typ.... 4 timmar? sa han.
- Omg... Okej ses då! Men ska vi möta er på arlanda eller kommer ni hit? frågade jag.
- Hm... Vi kommer till er direkt! sa han.
- Okeej! Men jag måste fixa mej och så..... Ses sen! sa jag.
- Japp, hejdå. Älskar dej! sa han.
- Älskar dej också! sa jag och sen la vi på.

Jag la ner mobilen och fortsatte äta.

- SKULLE DOM KOMMA IDAG?!?!?!?! skrek Angelika.
- Omg chilla... Men JAAAAA!!! skrek jag.
- OMFG! Jag måste fixa mej och allt fan! sa hon.
- Shit, jag med. Men dom är här om typ 4 timmar. sa jag.
- Bra, men jag går upp och fixar mej och så! sa hon och började gå ut ur köket.
- Glöm inte att städa också! Hahaha. sa jag.
- Näärå! sa hon och gick upp.

Jag åt upp min frukost och sen gick jag upp på mitt rum och fixa mej.

Angelika's perspektiv:

*Några timmar senare*

Jag hörde att dörr klockan ringde och jag fick panik..

- CAMILLAAA DOM ÄR HÄÄR!!! skrek jag.
- OMG!!! skrek hon.

Vi sprang ner till dörren och öppnade. Där stog dom.. Omg fan va jag har saknat Bill! Och Tom då men mest Bill, ;)

- Hej! sa Bill och log stort.
- Tjena! sa Tom och log han också.
- HEEEEEJ!!! skrek vi och typ attackerade dom.
- Fan va jag har saknat dej!! sa Bill och kysste mej länge.
- Jag har saknat dej med!! sa jag och kramade honom hårt.

Jag hälsade på Tom också och sen gick jag och Bill upp på mitt rum. Jag la in hans 2 väckor i min garderob så länge och han satte sej på sängen. Jag satte mej vid skrivbordet och startade datan.

Några minuter senare kom han och satte sej brevid mej. Så vi tog några bilder som jag sen la upp på bloggen. När inlägget hade publicerats kollade vi på bilder som jag hade tagit på deras konsert i Hamburg.

- OMG NEEEEJ INTE DOM HÄR BILDERNA!!!! skrek jag när de började komma bilder som jag och Camilla tog på oss innan de va Meet&Greet.
- Hahahaha, va söt du är! sa Bill och la armen om mej.
- Omg neeej verkligen inte! sa jag och kollade konstigt på honom.

En liten stund senare så gick jag, Bill, Tom och Camilla till olearys och käka.. Efter att vi hade ätit gick vi ut lite bara. När vi kom till en skog satte jag mej på en sten och tände en cigg.

- Varför röker du överhuvetaget? frågade Bill.
- För de första är de gott, för de andra jag har rökt i flera år. sa jag.
- Tur för dej att du är underbar, snäll, söt, übergullig, snygg, vacker och min flickvän. Skrattade han och kysste mej.
- Looool! sa jag och flinade.
- GE MEJ NU ANGELIKA!!! skrek Camilla och fick värsta dampen.
- NEJ! Du är gravid fortfarande Camilla och du kommer inte få röka pga de! sa jag.
- Jooooooooooooo ge meeeeej!!!!! gnällde hon.
- Nej! sa jag.
- Fuck u. sa hon.
- Vill du att branet ska dö eller? sa jag.

Hon svara inte.. Hon gick en bit bort och Tom följde efter.

- Hon ska alltid bli sur.. sa jag och suckade.
- Men hon vill väl fan inte att ungen ska dö? sa Bill.
- Neej visst? Asså jag kan fatta att hon vill ha, eftersom hon är beroende och så.. Jag skulle inte klara mej om jag va hon.. sa jag.
- Mmm.. Varför börja ni ens? sa han.
- Vet inte.. de hände bara.. sa jag.
- Ingenting bara händer Angelika, de finns alltid en anledning.. sa han och såg mej i ögonen.
- Men jag vet inte Bill, eller jo.. Asså vi skulle prova, men sen så kunde vi typ inte sluta..
- Snälla sluta, försök iallafall? bad han.
- Jag kan inte.. sa jag.
- Snälla? För min skull? sa han.
- Okej, kan försöka... sa jag.
- Bra. sa han och kysste mej.
- Jag älskar dej Bill. sa jag.
- Jag älskar dej också. sa han och log.

Vi gick bort till Camilla och Tom.

- Ska vi dra eller? sa Bill.
- Visst. sa Camilla och Tom.

Ingen sa något på hela hemvägen.. Ganska pinsamt faktiskt. Men jag visste ju inte om Camilla fortfarande va sur.

När vi kom hem igen va klockan 20:53. Jag och Bill bestämmde oss för att gå upp på mitt rum och kolla på nån film och så. Vi gick in i köket och tog fram lite godis och sånt. Innan jag gick upp stannade jag.

- Camilla, jag la kvar typ hälften av allt som jag tar med upp. Ta om ni vill ha! sa jag och gick med upp.
- Okeej!! ropade hon.

Jag satte mej vid datan och loggade in. 

Lösenord: BillKaulitzLiebe


Ganska självklart lösenord liksom! Sen tog sa jag att Bill fick välja film medans jag fixade så man kunde se filmen på tv:n..

- Vilken film blir de? frågade jag och satte mej i sängen.
- Remember Me. sa han och log.
- Okeeej, har faktiskt inte sett den.. För alltid om jag är med kompisar eller om jag har haft nån av mina gamla killar här så har ingen vetat se den.. sa jag.
- Haha okej, men varför kolla du inte ändå? frågade han.
- Ville inte se den själv, och sen så kollar jag alltid på skräck som du kanske har märkt... sa jag och jag pekade på mina 2 stora film hyllor.
- Omg, och sen alla jävla skräckfilmer du har i datan.. Shit du är inte bara beroende av cigg du... sa han och skratta lite.
- Hahahahaha! skrattade jag.

Camilla's perspektiv:

Jag och Tom satt i sängen med datorn och kollade på Scrubs. Efter ganska många avsnitt av Scrubs hade Tom somnat. Jag smög bort till Angelikas rum och kollade om dom va vakna, men nej de va dom inte. Jag smög försiktigt bort till hennes skrivbord och tog ett ciggpaket.

Jag gick ut ur hennes rum och sen ner i hallen och tog på mej skorna. Sen gick jag ut.. Jag gick en bit bort från huset och tände en cigg och började röka. Kändes underbart.

- Camilla??! hörde jag någon säga bakom mej.
- Aaa...? sa jag och vände mej om och fösökte att gömma cigaretten.
- Vafan hålleru på med?!?!?! skrek Tom... Omg..
- Eh.. Uhm... Inget! sa jag och slängde ner ciggen på marken och försökte släcka den med foten utan att han såg.
- DU VET ATT DU INTE FÅR RÖKA! skrek han.
- Men förlåt då! Men de är fan inte mitt fel att jag är rökberoende!! skrek jag tillbaks.
- Asså vafan!! Va fan tänker du med??!! skrek han.
- Snälla va inte arg.. sa jag.
- Hur kan jag inte vara arg??!! skrek han.
- Förlåt Tom.. sa jag och mina ögon fylldes med tårar.
- Fan asså ungen kan dö Camilla!! skrek han.
- De är fan de ändå ni bryr er om!! skrek jag tillbaks och började gråta.
- Va? Neej jag bryr mej om dej också vafan! sa han och kramade mej hårt så jag inte kunde ta mej loss..
- De märks inte. sa jag efter en stund.
- Förlåt Camilla.. Jag vill bara inte att du röker.. De är varken bra för dej eller barnet! sa han lugnt.
- Jag vet... sa jag.
- Bra. Ska vi dra in eller? sa han.
- Visst. sa jag.

När vi kom in gick vi upp på mitt rum och la oss.

- Förlåt att jag skrek åt dej förut.. sa han.
- De är lugnt Tom.. sa jag.

En stund senare somnade jag.

*Nästa morgon*

Jag vaknade av att nån knackade på dörren. Jag drog snabbt på mej mjukisbyxor och en t-shirt och gick ner.

- Vafan gör ni här?! skrek jag när jag öppnade dörren..



Vilka tror ni är där?? ;)
btw: camilla börjar på nytt kapitel ;))) <3

KOMMENTERA

Die For You - Chapter 11


1. Michelle(IRL: Hanna Widerstedt) 2. Angelika 3. Tom
4. Amanda(IRL: Tyra Sjöstedt) 5. Sara(IRL: Natalja Jelkina)
6. Camilla 7. Bill

Tom's perspektiv:


Vi kom fram till sjukhuset och snacka med en doktor. Efter en stunds prat och att dom hade typ undersökt Camilla så kom dom fram till hur länge hon hade varit gravid..

- Hon har varit gravid i lite mer än 2 månader. sa doktorn.
- Shit.. sa Camilla.
- Vadå? sa jag.
- De är ju typ fett länge och så har jag inte märkt något.. sa hon.
- Amen haha, de gör inget. sa jag.

Vi stanna och snacka lite med doktorn och så.. ungefär 10min senare så åkte vi hem till Angelika igen.

- Hur vill du göra med.... den? sa jag och kollade på hennes mage.
- Hahaha, vet inte asså jag vill iallafall inte göra abort. För som du sa... De är som att döda ett barn. sa hon.
- Mm.. Vi kan ju prata mer om de senare nån gång så vi båda kan tänka på saken. sa jag och kysste henne.
- Mmm.. mumlade hon.

Camilla gick in till Angelikas rum och jag gick till köket för att snacka med Bill.

- Tja. sa jag.
- Tja. sa han.
- Va gör du? frågade jag.
- Lever.. sa han och lät lite små ledsen.
- Okej, nu sätter jag mej ner och jag går inte ifrån dej förns jag får veta vad de är med min lillebror! sa jag bestämt och satte mej ner brevid honom.
- Då får du nog sitta länge för de finns inget att säga? sa han.
- Nånting måste de ju vara som får dej låta ledsen och jag vill inte att du är ledsen! sa jag och såg honom i ögonen med hopp om att komma på vad de va.
- Nej de är inget Tom, okej? sa han.
- Okej.. Men varför är du inte med Angelika? frågade jag.
- Venne.. sa han kort.
- Kom vi går till henne och Camilla. sa jag och drog med honom till dom.

När vi gick in till dom satt dom och snackade lite.

- Tjena! sa jag och drog med mej Bill och vi satte oss i sängen med dom.
- Haha, hej! sa Angelika och kysste Bill. 
- Ni är bara för mycket ibland.. sa Camilla och börja skratta lite.
- Ni då? Du har ju fan redan hunnit bli gravid?! Jag och Bill har inte ens haft sex en gång! sa Angelika.
- HAHAHAHAHAHHAHAH OMG!!!!! Oftaaa ni inte har?! Hahahahaa! skrattade Camilla.
- Håll käften. sa dom båda irriterat.
- Hahah, okej sorry! sa Camilla.
- Iallafall...... vad ska vi göra? frågade jag.
- Venne.. men vad ska ni göra med den...? sa Angelika.
- Haha, vi vet faktiskt inte.. sa Camilla.
- Okej. sa hon.
- Men asså... När åker ni kommer ni åka tillbaks till Tyskland? frågade Camilla efter en stunds tystnad.
- Snart.. Vårt nya album måste ut snart asså.. sa Bill.
- Aha okej... sa Angelika.

Angelika's perspektiv:

En liten stund senare gick killarna ut från mitt rum.

- Fett segt att dom ska åka jue.. sa Camilla.
- Aa, jag vet... sa jag.
- Ska vi dra ut eller något? sa hon.
- Vart? sa jag.
- Venne.. asså bara ut.. sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi gick ut i hallen och började dra på oss skorna och sen tog Camilla en kofta och jag tog min skinnjacka. Innan vi gick ut så gick Camilla och sa till Tom och Bill att vi skulle gå ut en stund och jag gick in till mitt rum och hämtade cigg.

Vi gick till en random bänk som fanns i en skog nära där jag bodde.

- Jag vill inte att dom ska åka.. sa jag och tände en cigg.
- Inte jag heller.. men vi åkte ju ifrån dom... sa hon.
- Jo de är ju sant. sa jag.
- Kan jag få en cigg? sa hon.
- Wtf, nej? sa jag.
- VARFÖR?! sa hon.
- Du är fan gravid kvinna! sa jag.
- Men bara en! sa hon.
- Meen neeej! sa jag.
- Meen jooo, snälla! bad hon.
- Asså vill du att ungen ska dö eller? suckade jag och sträckte fram paketet till henne.
- Nej... sa hon efter en stunds tänkande.
- Bra. sa jag och la ner ciggpaketet i fickan igen.
- Jag kommer så ångra att jag är gravid asså. Jag menar jag kan inte röka?! sa hon.
- Jag skulle inte klara mej utan cigg asså.. sa jag.
- Hur
fan tror du att jag har de då?! sa hon.
- Haha, sorry.. sa jag.
- De e lugnt.. Ska vi dra hem? sa hon.
- Aa. sa jag och vi börja gå hem.

Vi kom hem efter typ 15min. Jag drog av mej skorna och jackan och ropade på Bill.

- Jag är i köket. sa han.

Jag gick in i köket och satte mej brevid honom.

- Hej! sa jag och kysste honom.
- Hej. sa han och log.
- Göru? frågade jag.
- Kollar en av dina tidningar men fattar inget... sa han och skratta lite.
- Haha kanske för att den är på svenska Bill! Och ditt skratt är sjukt gulligt! sa jag och log.
- Hahah aa de kanske är därför. Och nej de är de inte, men ditt är! sa han och kysste mej.
- Neeeeej! sa jag.
- Jooooo och säg inte emot nu! Eller... du kan inte de iallafall! sa han och flinade.
- Okej.. sa jag.

Vi satt bara och såg varann i ögonen en stund tills..

- Jag kommer sakna dej.. sa Bill ledset.
- Jag då?! Fan jag klarade nästan inte dom 2 förra månaderna och nu måste jag säkert vänta till jullovet för att få träffa dej igen!! sa jag och fick tårar i ögonen av tanken.
- Säg inte så.. Jag kan komma hit om inte du kan komma till mej? sa han.
- Säkert? sa jag.
- Ja! Jag kommer inte klara mej utan dej hur jävla länge som helst fattar du väl?! sa han.
- Aw.. Jag älskar dej Bill! sa jag och kysste honom länge..
- Jag älskar dej också! sa han efter kyssen.

Vi stack till donken och åt. Vi hade ju inte ätit på hela dan. När vi kom dit och skulle beställa så drog Camilla i min arm.

- Vad? sa jag.
- Kolla dit! viskade hon och pekade mot ett bord.
- Perfekt.. Skolans bitch och hennes knähundar. sa jag irriterat.
- Ajja vi beställer sen sätter vi oss bara nånstans. sa hon.
- Aa. sa jag.

När vi hade fått maten satte vi oss vid ett bord och sen kom Michelle, Amanda och Sara fram till oss.

- Vad kul att se er här på donken. sa Michelle bitchigt.
- Vad vill du? sa Camilla irriterat.
- Inget, typ snacka med er typ. sa hon 'snällt', men snälla som att vi går på de?
- Asså bara dra Michelle. sa jag irriterat och bitchblicka henne.
- Vafan? Va har jag gjort dej nurå? sa hon ännu bitchigare.
- Men omg. Du har fan mobbat oss sen 3an, vad trodde du att du hade gjort? sa jag.
- Vaa? Jag har fan inte mobbat er?! sa hon.
- Hahahah omg jooo de haru! sa Camilla.
- Vilka är dom? sa Bill till mej.
- Skolans bitch Michelle och hennes knähundar Amanda och Sara. Dom har mobbat oss sen 3an. viskade jag till han.
- Okej.. sa han.
- Vilka är era vänner då? sa Michelle och flinade elakt och eftersom Tom och Bill hade luvor på sej såg hon inte vilka de va.
- De här är Bill och de är Tom. Våra Pojkvänner. sa jag och betonade pojkvänner.
- Ojojojdå. sa Michelle.
- Kan ni fucking dra?! sa Camilla surt.
- Varför? Vi vill ju veta mer om era ''pojkvänner'', visst Michelle? sa Amanda.
- Ja, berätta om dom! sa Michelle.
- Okej dom är kändisar, spelar i Tokio Hotel, kommer från Tyskland och vi träffa dom när vi va där i somras. Dra nu. sa jag.
- HAHAHAH OMG KÄNDISAR?! visst! sa Michelle.
- Asså Tom och Bill ta av dej luvorna så horhelvettet fucking fattar att ni är Tom och Bill i Tokio Hotel! sa Camilla förbannat.
- Okej.. sa dom samtidigt och drog av sej luvorna.

Dom kollade på Bitcharna och deras blickar asså! Hahahaha omg..

- HAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA ni trodde aldrig att vi skulle bli tillsammans med kändisar va? Haha, suckers. sa Camilla.
- Uhm, Michelle vi kanske ska dra? sa Sara.
- Sara håll käften! Amanda du och Sara kan gå och hämta våra väskor, jag går ut så länge. sa Michelle och bitchblicka oss.
- Fega ni ur nu eller? sa jag och garva.
- HÅLL KÄFTEN JÄVLA FITTHORA! skrek Michelle.
- DU FUCKING KALLAR INTE HENNE FITTHORA IGEN MICHELLE! skrek Camilla.
- LÄGG DEJ FAN INTE I! skrek Michelle.
- HON LÄGGER SEJ I HUR JÄVLA MYCKET HON VILL?! LÅT HENNE VA VAFAN! skrek jag till henne.
- MEN HÅLL KÄFTEN!! skrek Michelle.
- KAN NI FUCKING BARA DRA ELLER?!?! skrek Camilla.
- VARFÖR SKULLE JAG?! skrek hon och stog typ 3cm från Camilla..
- För att.. Personalen kommer att slänga ut dej och dina äckliga knähundar härifrån. sa Camilla.
- Jävla slampa. sa Michelle och gick.
- Desamma. sa Camilla och vi satte oss ner igen.

Tom och Bill frågade lite om va de handlade om och vi svarade lite om va vi skrek till varann och så. Sen satt vi och åt maten och gick hem en halv timme senare typ.

Sebbe's perspektiv:

Jag och Jonte satt och kolla på tv. En liten stund senare kom Angelika, Camilla, Bill och Tom hem. Angelika och Camilla gick in på Camillas rum och Tom och Bill kom och satte sej med oss i soffan.

- Tja. sa jag.
- Tja. sa Tom och Bill.
- Va gjorde ni ute? sa jag
- Inte mycket, åt på Donken och sen börja dom 2 bråka med nåra som typ går i deras skola.. sa Bill.
- Okeeeej, vet ni vilka? frågade Jonte.
- Michelle, Amanda och Sara tror jag dom hette? sa Tom.
- Oooooh. Dom är inte schyssta. sa jag.
- Tydligen inte, men vad har ni gjort då? sa Bill.
- Typ inget, kollat på tv bara. sa jag.
- Okej. sa dom.

Tom och Bill gick typ till Angelikas rum och jag och Jonte gick in i köket. Jag satte mej vid bordet medans han rotade igenom kylen.

- Jag kan inte fatta att Angelika och Camilla är tillsammans med kändisar. Kan du de? sa jag.
- Nej verkligen inte, men asså jag är glad för deras skull. sa han.
- Ja, men jag vill samtidigt inte att Angelika är tillsammans med Bill, för asså du vet hur de har blivit med hennes senaste kille. Hon låg och grina och vägrade snacka och allt ett helt dygn. sa jag.
- Aa jag vet. Ganska onödigt faktiskt. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.

Vi satt och snacka ett tag tills jag gick upp på mitt rum och satte mej vid datan och kollade igenom gamla bilder.
Vissa va på mej, Jonte och Angelika och andra va på mej med kompisar eller på mej och mina ex flickvänner..

*3 månader senare*

Camilla's perspektiv:

Jag vaknade av att klockan ringde, 06:00. Jag gick låååångsamt upp ur sängen och in i duschen. En halv timme senare gick jag ut och gick för att ta på mej lite kläder. Sen gick jag och sminkade mej och fixade håret som vanligt.

Jag gick ner till köket och åt frukost med Angelika. När klockan ungefär va 07:45 så gick vi till busshållsplatsen. Sen kom bussen o vi åkte till skolan. Kommer kännas pinsamt.. för jag är vi gravid i femmte månaden. Och så är det första skoldagen sen jullovet..

20min senare stannade bussen utanför skolan. Vi gick av och medans vi gick mot ingången glodde skit många på oss.. När vi gick i korridoren till våra skåp så kom Michelle och hennes slavar fram till oss..

- Snygg mage. sa Michelle och flinade elakt.
- Håll käften Michelle. sa jag drygt.
- Ska jag va seriös.. Du är skit tjock! Haru gått upp i vikt eller? sa hon.
- Man brukar göra de när man är gravid i femmte månaden. sa jag drygt och gick därifrån.

Första lektionen va engelska.

Vår engelska lärare bryr sej inte om vad vi gör så vi brukar typ alltid chilla på engelskan.

- Gravid eller? frågade Alex.
- Jupp. sa jag.
- Nice. sa han.
- Inte direkt.. sa jag.
- Haha, varför? sa han och småskrattade lite.
- Man kan fan inte göra något... sa jag.
- De e sant.. Vilken månad? sa han.
- Femte. sa jag.
- Okeej. sa han och log.
- Mhm. sa jag och log tillbaka.

*Sista lektionen*

Vi satt på tyskan och kollade på nån random film. Efter filmen så sluta vi. Jag och Angelika tog en buss till sjukhuset, för att jag skulle göra ultraljud.

När vi kom fram till sjukhuset mötte en läkare upp oss och vi gick till nåt rum.

Bill's perspektiv:

Jag, Tom, Gustav och Georg satt i studion och jobbade. Vi hade skrivit låtar och spelat lite och så. Eller.... Jag skrev faktiskt nästan inget på 2 påbörjade låtar som jag skulle skriva klart.. Jag saknar Angelika för mycket för att orka jobba hela tiden. Jag tror de känns lite så för Tom också men han jobbar iallafall..

- Jag orkar inte jobba mer.. sa jag.
- Ingen av oss orkar jobba mer. Men vårt album måste ut juue. sa Tom.
- Ja men ändå.. Kan vi inte ta en paus? sa jag.
- Okej. suckade Georg.

Jag gick och satte mej i en soffa och tog fram min data. Jag loggade in på skype för att se om Angelika va inne. Men nej de va hon inte. Fuck. Jag gick tog upp mobilen och ringde henne istället.

- Hallå? sa hon efter några signaler.
- Hej! sa jag glatt.
- Heej! sa hon.
- Vad gör du? frågade jag.
- Är på ultraljud med Camilla, man får inte prata i mobilen på sjukhuset men jag bryr mej inte! Haha va gör du då? frågade hon.
- Haha okej. Är nere i studion. Men jag fråga om vi kunde ta en paus, asså jag har nästan inte gjort ett jävla skit här! Jag saknar dej för mycket för att kunna jobba.. sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Bill, seriöst du MÅSTE jobba! Jag saknar dej också... Vi träffas snart va? sa hon.
- Hoppas de.. sa jag.
- Mm.. Men du, jag måste dra kan du logga in på skype om typ... en timme? frågade hon.
- Okej! Hejdå, puss! sa jag.
- Haha, Puss! sa hon och vi la på.

Jag gick tillbaka till killarna och vi börja jobba igen.





Börjar på nästa kapitel nu (; Bara satt ni vet x'D Aja, kommentera (:

Die For You - Chapter 10


1. Tom och Bill 2. Danderyd sjukhus 3. Angelika 4. Camilla 5. Text

Camilla's perspektiv:

*2 månader senare*

Jag satt på golvet framför toaletten och spydde. För typ 3 veckor sen började jag må skit dåligt och spydde hela tiden. Jag hade börjat undra lite om vad de va för fel på mej men brydde mej inte så mycket. Fast igår bestämde jag att jag skulle kolla upp de.

Klockan 2 skulle jag vara på sjukhuset för att kolla vad de va. Den va halv 1 så jag gick fram till spegeln och kollade på mej själv länge. Sen tog jag min tandborste och började borsta tänderna.
Sen gick jag och drog på mej nya kläder, sen sminkade jag mej och fixade håret.

Jag kollade på klockan, kvart i 2.. Jag gick ner i hallen och tog på mej skor och jacka och tänkte ropa att jag skulle gå ut men kom på att jag hade varit ensam hela dagen.

Angelika, Jonte och Sebbe va i skolan, Charlotte(deras mamma) va på jobbet och Henrik(deras pappa) också. Jag gick ut till bussen och åkte iväg till sjukhuset..

Jag kom fram till sjukhuset och snacka med en doktor.

- Så.. Varför kom du hit då? frågade hon och log ett äckligt leende.. usch.
- Dom senaste 3 veckorna har jag mått skit och spytt och allt hela tiden. sa jag.
- Okej.. så jag gissar på att du vill veta vad de är? sa hon
- Uh.. ah. sa jag.
- Okej kom med här. sa hon och drog med mej in i ett annat rum.

Hon sa att hon typ skulle undersöka mej och så... Hon gick ut ur rummet en stund och typ en kvart senare kom hon tillbaks.

- Uh, ja jag vet varför du mår så som du gör.. sa hon och kollade oroligt på mej.
- Varför?! sa jag.
- Du är.. Gravid. sa hon.
- JAG ÄR VADÅ?!!?!?!? skrek jag.
- Gravid. sa hon.
- Omg. Omg. Omg. Omg. OMG NEEEJ!!! FAN!! skrek jag.

Jag sprang ut från sjukhuset och ända 'hem', bor ju hos Angelika för tillfället. Jag sprang in och upp för trappan och in i mitt rum. Jag slängde mej på sängen och brast ut i gråt. Sen knackade de på dörren och in kom ingen mindre än Angelika..

- Vad är de? frågade hon.
- Jag va hos doktorn och så idag.. sa jag.
- Omg vad sa dom??! sa hon oroligt.
- Jag är gravid.. sa jag och började gråta ännu mer.
- VAFAAN?!! sa hon chockat.
- Men ja.. sa jag.
- HUR??!! skrek hon.
- Tom.. sa jag och grät ännu mer.
- Omg... asså du måste snacka med han om de! sa hon och kollade på mej med en blick jag inte kunde tyda.
- Jag vet men hur ska jag säga de och vad ska jag säga?! sa jag och blev sjukt orolig och nervös.
- De får du komma på själv... sa hon lågt och gick ut.

Jag fick panik och gick till datan för att kolla om han var inne på skype, men de var han inte. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog upp mobilen ur fickan och ringde han. 

De gick några signaler tills han svara..

- Omg äntligen så svarar du!! sa jag.
- Ja? vadå då? sa han.
- Du kommer antagligen hata mej men jag får ta de. sa jag innan jag tog ett djupt andetag för att inte börja gråta men gjorde de ändå.
- Älskling? Vad är de? frågade han oroligt.
- Jag..... jag ä-är-r... Gravid.. stammade jag.
- Du... är vaadå? sa han.
- Gravid... sa jag lågt och började gråta ännu mer.
- HUR FAN GICK DE TILL CAMILLA?!?!?!?! skrek han ilsket.
- Fråga fucking inte mej fråga dej själv! skrek jag tillbaks.
- Åh nej.. Fan de funkar inte! Hur?! När?! Asså jag fattar ingenting!!! HUR LÄNGE?!?!?! skrek han.
- Ingenaning.. Jag sprang ifrån sjukhuset och grät innan hon hann säga de. sa jag tyst.
- Omg.... Camilla.. Fan såklart jag inte hatar dej! De är inte ditt fel! sa han tröstande.
- Jag önskar du va här. Allt hade varit mycket lättare. sa jag och började gråta. Igen.
- Okej. sa han.
- Va?
- Jag och Bill kommer dit då? sa han.
- Vänta.. VA?! skrek jag.
- Jag, Bill, flyger, landar, Sverige! behöver jag förklara mer? sa han.
- OMG OMG OMG OMG OMG OMG TOOOOOM NÄÄÄÄR?!?!?!?!?!?! skrek jag överlyckligt och glömde bort varför jag egentligen ringde honom.
- Hahah chilla måste dra! Ses... Imorron! sa han och la på.

OMG IMORRON?!?!?!?! Jag sprang in till Angelika och började hoppa och skrika.

- VAAAAD?!?!?!? skrek hon irriterat.
- TOM BILL KOMMER IMORRON!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek jag.
- VAAA?!?!?!?!?!?!?! skrek hon och började 'dansa' och skrika med mej.
- Vafan håller ni på med? hörde vi nån som sa.

Vi vände oss om och där stog Sebbe. Piiiinsaaaamt...

- Uhm... Är skit glada!! sa Angelika och jag tror fan att jag ALDRIG har sett ett så stort leende...
- Varför? sa han.
- Tom och Bill kommer hit! IMORRON!!!! skrek hon.
- Woooow... vänta! Imorron? Tom och Bill? sa han chockat.
- JAAA!!! skrek vi.
- Omg. sa han och gick.

Vi brast ut skratt men sen ville Angelika snacka med Bill så jag gick ut.


Angelika's perspektiv:

Camilla gick ut och jag ringde Bill. De gick 4 signaler innan han svarade.

- Hallå? sa han.
- Omg kommer du och Tom imorron?!?!?? skrek jag glatt.
- Haha aa, asså han sa de så vi åker väl. sa han.
- Omg yeees!!! skrek jag.
- Chilla! aja måste dra, ses imorgon. sa han.

Han la på. Han lätt inte så glad.. Kanske han var sur på mej? Jag gick ut till Camilla igen.

- Vad snackade ni om då? frågade hon och skrattade lite.
- Jag frågade om dom skulle komma sen sa han att dom Tom sa att dom skulle så dom kommer sen sa han att han va tvungen o dra typ men asså han lät inte ens lite glad.. sa jag.
- Men han kanske bara är trött eller nåt. sa hon.
- Kanske.. sa jag och gick in i köket.

Jag tog fram en glass och satte mej vid bordet och Camilla satte sej också.

- Tänk om han är arg på mej eller nåt? sa jag.
- Nej, vad skulle han kunna vara arg på dej för? frågade hon.
- Vet inte.. sa jag bara.
- Precis. sa hon.
- Men tänk som han är de ändå?! sa jag oroligt.
- Asså han va säkert bara upptagen eller något. sa hon.
- Tror du? sa jag.
- Haha, dom skriver ju låtar 24/7. sa hon.
- Okej, du har väl rätt.. sa jag.
- Klart, jag har alltid rätt! sa hon och log.
- Hahaha jo men visst! skrattade jag och kolla på klockan, bara 15:20.
- Jag går upp på rummet en stund! sa jag och gick upp.

Jag satte mej vid datan och kollade facebook och lite sånt.


Bill's perspektiv:

- BILL!!! skrek Tom.
- VAD?! skrek jag tillbaks.
- KOOOOOOOOM!! skrek han.

Jag reste mej upp och gick till Tom i köket.

- Vad? sa jag.
- Jag vill prata med Camilla så fort som möjligt så vi åker vid 5 idag istället! sa han.
- VI VADÅ!?!??!?!? skrek jag.
- Åker 5 så PACKA NÅGOT OM DU SKA HA NÅT MED DEJ!!! sa han.
- OMG!!!!!! skrek jag och sprang in på mitt rum för att lägga ner lite saker i en väska.

När klockan blev halv 5 åkte vi till flygplatsen. Vi checka in och allt sånt.. Vi gick på planet när de va ungefär 15min tills de skulle lyfta.

*I arlanda*

Vi hade landat och var påväg ut ur arlanda. Vi tog en taxi och åkte till dom. När vi kom fram till Angelikas hus stog vi utanför ett tag innan nån av oss vågade plinga på. En stund senare kom nån och öppnade och jag kunde gissa på att de va Angelikas bror.

- Hej, uhm... Vi ska typ träffa Angelika och Camilla? sa Tom lite osäkert.
- Aaah kom in! sa han och gick sen upp och ropade på dom.
- ANGELIKA!! CAMILLA!! NI HAR BESÖK!!!!! skrek han.
- OKEEEEEJ! hörde man Angelika skrika.

Dom kom ner och när dom såg oss så såg man på deras blickar att dom va riktigt chockade.

- Omg Bill!! skrek Angelika och sprang fram och kramade mej hårt.
- Hej på dej också haha! sa jag och kysste henne.
- Heej, uhm... skulle inte ni komma imorron? frågade Camilla.
- Tjena! haha nej, jag vill prata med dej så fort som möjligt. sa Tom och gick fram och kysste henne.
- Aha.. men asså hade jag vetat om att ni skulle komma hade jag ialla fall tagit på mej lite smink... ser HEMSK ut. sa Angelika och betonade hemsk.
- Neeej! Du är vacker precis som du är! sa jag.
- Aww tack Bill! Men nej, jag är så inte vacker! sa hon.
- Jo och säg inte emot mej! sa jag och kysste henne igen.
- Okej... Jag ger upp, de är helt meningslöst att säga emot dej för du ger dej inte ändå.. sa hon och Camilla och Tom började skratta.
- KÄFTEN! sa hon.
- HAHAHAHAHA OMG HAHAAHHA!! du säger alltid emot mej men inte Bill? de är nåt fel på dej! sa Camilla.
- Men ha-ha. Och ja men jag trodde du visste att jag inte va normal? sa Angelika.
- Jo men ändå! sa Camilla.


Camilla's perspektiv:

- ANGELIKA!!!!!!!! skrek Jonte helt plötsligt och kom ner springandes för trappan.
- Vad vill du? frågade hon.
- Ooh... Är de Bill och Tom? Och ja uhm, asså kan du hjälpa mej med min matteläxa sen? frågade han.
- 1. Ja de är dom. 2. Nej de kan jag inte? sist jag gjorde de fick du IG? sa hon.
- Men okej. SEBBE HJÄLP MEJ MED MATTEN!!!! skrek han sen och försvann in i Sebbes rum.
- Vafan? sa jag och börja garva.
- Haahhaha asså han tror jag ska hjälpa han? Han är äldre och borde fatta mer! Hhahahahaha. sa hon.
- Hahaha omg asså viisst? sa jag.
- Iallafall.. Camilla kan vi snacka? sa Tom och kollade allvarligt på mej.
- Uhm.... Eh visst. sa jag oroligt.

Vi gick in på mitt rum och stängde dörren. Vi satte oss på sängen och tittade på varandra en lång stud innan någon sa nåt..

- Hur fan ska vi göra nu? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Vi kan fan inte göra abort, de är som att mörda någon ju. sa han.
- Aa.. sa jag.
- Du kan iallafall låsas att du bryr dej?! sa han surt.
- Vaaa?! sa jag och förstod ingenting.
- JA?! Allt är ju ändå ditt fel!! skrek han.
- Vafan, de är ju ändå lika mycket ditt fel som de är mitt!! skrek jag tillbaks.

Allt blev tyst en stund..

- Asså jag fattar inte varför du lägger skulden på mej. sa jag.
- Förlåt.. Du har rätt de är lika mycket mitt fel. Asså när fan hände detta!? sa han och kramade om mej länge.
- De hände väl antagligen i Tyskland? sa jag.
- Ja men asså...... HUR!? sa han.
- De fattar du väl iallafall? sa jag.
- Jo men asså... vi måste göra nåt! sa han.
- Ja, men vad? sa jag och kollade lite på honom.
- Vet inte. Asså vad ska jag säga till Bill? Jag har inte sagt nåt till honom!? sa han oroligt.
- Ska vi gå ner nu och säga de tillsammans? Angelika vet redan, hon va den första jag sa till. sa jag.
- Okej, kom! sa han och tog min hand och sen gick vi ner.

När vi kom ner i vardagsrummet låg dom och hånglade i soffan.

- Uhm, okej. sa jag.
- Oooh... när kom ni!? sa Angelika.
- Nyss! hahah. sa Tom.
- Okej..... sa hon.
- Iallafall.. Vi har nåt och säga till er... Eller Bill för Angelika vet redan.. sa jag osäkert.
- Vadå? sa Bill nyfiket och satte sej upp med Angelika i knät.
- Asså uhm.. började Tom.
- Jag är gravid. sa jag snabbt.
- DU ÄR VADÅ!?!?! sa han chockat.
- Håller med Bill! ÄR DU GRAVID!? hörde jag nån bakom mej som sa.

Jag vände mej om och där stog Sebbe och Jonte, oh shit.

- Uhm.. Eh.. Aah.. Typ. sa jag och höll ett hårdare grepp om Toms hand och han kollade oroligt på mej.
- Oh gosh. sa Jonte.
- WTF? oftaah..? sa Sebbe.
- Ja. sa jag.
- Oh gosh.. upprepade Jonte.
- Vänta... ANGELIKA DU ÄR VÄL INTE DE!?!?!?! skrek Sebbe oroligt.
- Omg nej!? sa hon.
- Omg tack! sa han och pustade ut.
- Varsågod eller vad man ska säga.. sa hon.

Allt blev tyst en liten stund, tills..

- Sebbe, Jonte? sa Angelika.
- Aa? sa dom.
- Kan ni gå? sa hon.
- Sure. sa dom och gick in till Jontes rum.
- Okej... Vad ska vi göra nu? sa jag.
- JAG VILL SHOPPA!!!! skrek Angelika.
- OMG JAG MED!!!!! skrek.
- Okej........ sa Tom och Bill och kollade konstigt på oss.
- Hahah vi drar och shoppar? sa jag.
- Okej. sa dom.

Vi gick till stationen och tog ett tåg in till stan.

*Efter shoppingen*

Tom's perspektiv:

Vi kom hem till Angelika och klockan var typ 00:00. Bill och Angelika gick och la sej men jag och Camilla satt i köket och åt.

- Vad ska vi göra nu då? sa jag
- Jag vet inte ... ska jag kolla hur lång tid jag har varit gravid imorgon? sa hon.
- Aa gör det! sa jag.

Vi gick upp till hennes rum och gick och la oss.

*Nästa morgon*

Jag vaknade av att jag hörde Camilla spy. Jag gick in i badrummet och satte mej på golvet brevid henne.

- Gåre bra? frågade jag och höll bak hennes hår.
- Typ. sa hon.
- Ska jag följa med dej och kolla sen? frågade jag.
- Jaa helst, om du kan.. sa hon och spydde igen.
- Såklart! Gör allt för dej! sa jag och kysste henne på kinden.
- Tack Tom. sa hon och log lite svagt och jag log tillbaks.

Vi började fixa oss och sen åkte vi till sjukhuset...




sooorryy för att vi inte publicerade inlägget innan men de tog ett tag o skiva o allt..
men ah :P

KOMMENTERA

ps: sprid bloggen vidare, :) <3


Die For You - Chapter 9


1. Tom och Bill 2. Camilla 3. Angelika 4. Arlanda skylt

Camilla's perspektiv:

Jag vaknade vid halv 12 nästa dag. Jag låg och tänkte lite på allt som hade hänt under tiden vi hade varit här. Helt ärligt vet jag inte hur länge vi har varit här.. Länge va de iallafall. Imorron skulle jag och Angelika hem till Sverige igen.

De känns tråkigt, men ändå inte. De ska bli skönt att lämna Tyskland men jag kommer sakna de. De är ett riktigt fint land och allt. Men nån gång måste man ju hem?

Jag gick upp och in i duschen. Typ 30min senare gick jag ut och tog på mej kläder och sminkade mej och fixa håret. Sen gick jag ut i köket för att rota igenom deras kylskåp. ;)

- Gomorron. sa Angelika och jag vände mej snabbt om.
- Gomorron.. Shit skräms inte så! sa jag.
- Hahaha! Va göru? frågade hon och satte sej vid köksbordet.
- Rotar i deras kylskåp.. Nej men jag är hungrig! sa jag.
- Hahah jag med! sa hon och vi letade efter nåt och gott och äta.

Vi bestämde oss för att äta mackor och o'boy...

- Jag kommer sakna Tyskland, men jag saknar pappa, mamma, Sebbe och Jonte.. och såklart alla kompisar. sa Angelika efter en stund.
- Jag saknar bara alla kompisar... Haha! sa jag.
- Men de fattar väl alla?! ahahaha! sa hon.
- Nee, inte Tom och Bill! sa jag.
- Kanske inte. sa hon och flina.
- Vad tänker du på? frågade jag.
- Jag ska hämas på Tom och Bill. sa hon.
- Va? sa jag, jag fattade verkligen ingenting.
- Tom sa att Bill skulle hälla vattnet över mej som vi skulle hälla över honom igen och Bill hällde de över mej.. sa hon.
- Ahaaa! Va ska du göra då? frågade jag.
- Vet inte... sa hon.
- HAHAHAHA!
- Vad? frågade hon.
- Asså, gör bara nåt. Typ häll Toms cola över honom och vatten med is över Bill? sa jag och flinade.
- Du är smart.. sa hon och började fixa.

Vi gick in till Tom och jag räknade till 3 och hon hällde de över honom.

- VAFAN VARE DÄR BRA FÖR?!?!?!? skrek han.
- Du sa åt Bill att hälla vattnet över mej så du får igen. sa hon och log.
- Men åh....... sa han.
- VÄNTA ÄR DE HÄR MIN COLA?!?!?!?! skrek han sen.
- Ja. sa vi och gick mot Bills rum.
- 1...2....3!!!! skrek jag och hon hällde vattnet med is över honom och i precis samma sekund kom Tom dit.
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek Bill.
- HAHAHAHAHAHHAHAHA! skrattade jag och Angelika.
- VARFÖR?!?!?!?! skrek han.
- För att du hällde vattnet över mej! sa hon.
- Men de va inte is i de! sa han irriterat.
- Okej, förlåt. Men till mitt försvar så va de här Camillas idé! sa hon och pekade på mej.
- Uhm.. Hahah neee bådas! sa jag.
- Okej men varför hällde ni min cola över mej?! sa Tom och gav oss en ledsen blick.
- Vi sa ju de? sa jag.
- Ja men.... ändå! sa han.

Bill's perspektiv:

Ett tag efter att alla hade gått ut ur mitt rum så passa jag på att byta om. Jag kunde ju inte ha på mej blöta kläder precis.

Jag tog på mej kläderna och sen sminkade jag mej och fixade håret. Sen gick jag ut till dom andra i vardagsrummet. Jag satte mej i soffan brevid Angelika och kysste henne på kinden. Visst, jag va fortfarande väldigt irriterad på henne men jag vill va så mycket som möjligt med henne idag.

- Kan inte fatta att du lämnar mej ensam imorron med.... Den där saken. sa jag och pekade på Tom.
- Hahahaha! Men Bill, du vet att jag kommer tillbaks! sa hon och log åt mej.
- Sluuutaa!!! Du gör mej galen när du ler! sa jag och la handen för ögonen.
- Bara därför kommer jag aldrig sluta le i din närhet! sa hon och kysste mej, samtidigt som hon log..
- 1. Du är grym på att kyssas! 2. LE INTE MOT MEJ KVINNA!!! sa jag.
- 1. Jag veeet!! Nej men du är bäst! 2. JAG ÄR INGEN KVINNA!! Än! sa hon och log, sluta nån gååång!!
- Du kommer aldrig sluta le va? frågade jag.
- Nej, eller jo om du ber snällt så. sa hon och log ännu större.
- Snälla sluta innan jag får ett utbrott? sa jag.
- Okej! sa hon och kysste mej.

Lite senare när vi inte hade något att göra så bestämde vi oss för att se på film. De fick bli The ring.

- Biiill... Jag är hungrig! viskade Angelika till mej typ mitt i filmen.
- Ska vi ta med dom andra och gå och äta nån stans? frågade jag och hon nickade.
- Ey, ska ni med ut och äta? frågade jag Tom och Camilla.
- Visst. sa han och kollade på Camilla.
- Jag är fan skit hungrig weey! sa Camilla.

Vi bestämde oss för att dra till o'learys och käka där.

När vi hade käkat så gick vi tillbaka till hotellrummet och tittade klart på filmen.


Angelika's perspektiv:

*senare på kvällen*

Jag och Bill satt och snackade om helt random saker. Efter en ganska lång stunds prat hörde man massa ljud från Toms rum..

- Uhm... vad håller dom på med...? frågade jag.
- Jag tror inte att jag vill veta de... sa han.
- Inte jag heller.. sa jag och sen hörde man Camilla skrika/stöna Toms namn typ hela tiden.

Vi började av garva åt dom men slutade efter ett tag när Bill kom med förslaget att vi skulle gå ut. Så vi gick ut i hallen och drog på oss skorna och gick ut.

När vi kom ut så gick vi runt utanför hotellet lite och snacka lite random stuffs bara. De började bli lite kallt så vi bestämde oss för att gå in igen. När vi kom in så såg vi Camilla sitta i köket. Och då började jag och Bill as garva igen och tillslut låg vi på golvet och försökte hämta andan.

- Vad är de med er då? frågade hon oförstående.
- Hahahaha vi hörde dej och Tom nyss!! Hahahahahahaha! skrattade Bill.
- Men ni har ju varit ute? sa hon.
- Vi gick en stund efter att ni hade börjat med... Ja Det.... sa jag.
- O.m.g. sa hon och gick in till Tom.
- Haha, asså omg! sa jag.
- Haha jag vet! sa han.

Vi gick in i mitt rum och bestämde oss för att sova.

*Nästa morgon*

Jag vaknade av att Camilla stog och skrek mitt namn..

- ANGELIKA!! FUCKING VAKNA!! skrek hon.
- VAAAAD???!!! skrek jag tillbaks.
- VI MÅSTE TILL FLYGPLATSEN NUUU!! skrek hon.
- OMG JUSTE! sa jag chockerat.

Jag gick upp ur sängen och slängde på mej mjukis kläder och började packa ihop allt. När vi var klara så tog vi och killarna en taxi till flygplatsen. Dom ville ju säga hejdå där borta och inte på hotellet.

När vi hade chekat in och så blev vi tvugna att säga hejdå..

- Jag kommer saknar dej skit mycket! sa jag och krama han hårt.
- Jag kommer sakna dej mer! sa han.
- Jag lovar att vi kommer tillbaka, okej? sa jag.
- Du måste. sa han och hans ögon fylldes med tårar.
- Hejdå.. sa jag och kysste honom.

Även fast jag ville stanna med honom nu så kunde jag inte de. Jag visste att jag ville hem så vi sprang till gaten och satt och vänta på planat. Ungefär 15min senare började man kliva på planet fast de va 20min till vi lyfte.

- Fett nice de ska bli att komma hem jue! sa jag.
- Aa, jag vet. sa Camilla.
- Men de finns en nackdel.... sa jag.
- Vad? frågade hon.
- Jag kommer sakna Bill... sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag kommer sakna Tom.. sa hon och hon verkade också väldigt ledsen.
- Hoppas vi träffar dom snart igen. sa jag och hörde mobilen viberera.

Bill♥ stog de. Jag öppnade smset och läste.

B: Saknar dej redan!!!! :'( ♥
A: Saknar dej meeed !!! :'( ♥
B: LOVA att du kommer tillbaka snart!?!?! Annars kommer jag till dej! ♥
A: Lovar ♥
B: Måste dra, ska ner i studion och skriva låtar med killarna. Älskar dej ♥
A: Okej:( Älskar dej också ♥


Jag la ner mobilen igen och märkte att Camilla kollade nyfiket på mej.

- Vad? sa jag och skrattade lite.
- Vem mezzade du med då? frågade hon och flinade.
- Bill! sa jag och log åt tanken.
- Haha. Iallafall vi är i Arlanda om typ en timme. sa hon.
- Ofta så snabbt? sa jag chockat.
- Jaao! sa hon och drog upp mobilen ur fickan.

De gick en timme och vi hämta ut våra väskor och åka en taxi hem. Camilla följde med mej hem. Hon fick stanna hos mej och min familj tills hon kände för att bo med sin "familj".

När vi öppnade dörren och gick in kom pappa och alla springandes fram till oss och ställde massa frågor om hur de hade varit osv.

- Chilla lite va? En fråga i taget! sa jag förvirrat.
- Äre sant att ni typ bara va med Bill och Tom? frågade Jonte förvånat.
- Uhm, ja.. sa jag.
- Shiit fett coolt ju! sa Sebbe.
- Viisst? sa jag och Camilla.
- Asså Angelika, bitchshlapade du en random tjej i en park? sa Sebbe.
- Hahaha eh... Ja typ! sa jag och flinade.
- Varför? frågade han.
- För att Tom och Camilla är typ tillsammans eller nåt och den bruden kysste Tom 2 gånger. Camilla och jag gick iväg för att snacka och sen hände de lite saker och jag smällde till henne från Camilla. sa jag.
- Vad hände? sa pappa.
- Uhm asså Camilla ramla i hotellrummet och slog i benet i bordet och fick värsta blåmärket och sen typ i parken när vi skulle gå tillbaks till Tom och Bill så typ föll hon ba ihop på maken och vi åkte till sjukhuset osv. sa jag.
- Men jag mår bra nu i alla fall. sa hon och log.
- Bra! sa pappa och mamma och gick in i vardagsrummet och vi gick till mitt rum.

Tom's perspektiv:

Vi satta i studion och hade tråkigt. Vi gick in på skype för att kolla om tjejerna va inne satt vi kunde skypea med dom. Och ja, de va dom. Vi ringde upp dom och startade videosamtal.

- Heeeeeej! sa jag och Bill med världens största leenden.
- Hej. sa dom och såg bara ledsna ut.
- Vad är de? frågade Bill oroligt.
- Jaaaag saknar deeeeeej!!! sa Angelika och hennes ögon fylldes med tårar.
- Aw... Jag saknar dej också! Varför va ni tvungna att åka??!! sa han.
- För att vi ville de men vi insåg inte hur mycket vi skulle saknar er! sa dom.
- Aha.. men ni måste komma tillbaka snart. sa jag.
- Men jaa! sa dom och log.
- Haha bra. Men vi måste någ dra nu. sa jag.
- Aa vi med.. sa Camilla.

Vi la på och fortsatte jobba.



Så!
Vi börjar på nästa kapitel nu så ni vet, de kommer nog ut imorron om ni har tur vet inte.
men camilla kommer va i skolan men jag(angelika) vet inte om jag ska gå för känner mej inte så bra:((
asso jag sover skit dåligt och har varit uppe 2 dagar i sträck nu, är täppt i näsan, nyser 24/7, e hes som fan och blödde näsblod i morse innan jag stack till skolan och flera gånger i skolan.
men om jag e hemma skriver jag mycke på novellen iaf så de e ganska säkert att de kommer imorron:)

iallafall har fixat en facebook för novellen :)
adda den!!

http://www.facebook.com/#!/profile.php?id=100003392318165

sen finns de en mail men asso kollar den inte så ofta:P

men ajja: [email protected]


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0