KaulitzNoveller

Jag och Georg va i gästrummet och va inne på datan, men sen gick jag ner till vardagsrummet för att se vad Tom och Sandra gjorde.

När jag kom ner så satt dom i soffan och snacka, så jag gick fram till dom.

- Tja. sa jag.
- Heej. sa Sandra.
- Hej. sa Tom lågt.
- Du mår fortfarande inte så bra va? sa jag.
- Va troru? sa han.
- Antagligen. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Uhm.. Sandra, kan jag snacka med dej? sa jag.
- Eh.. Visst. sa hon.
- Jag kan gå om ni vill? sa han.
- Helst. sa jag.

Tom gick upp för trappan och jag satte mej brevid henne.

- Asså jag vill snacka med dej om något också.. sa hon.
- Säg? sa jag.
- Nej, du först. sa hon.
- Nej, du. sa jag.
- Okej.. Asså jag vill bara att du och jag ska vara vänner... sa hon.
- Uh.. Okej.. sa jag besviket.
- Sorry men jag.. Gillar en annan kille lite mer än dej.. sa hon.
- Lugnt. sa jag.
- Okej, bra. Vad ville du säga då? sa hon.
- Uh.. Jag glömde bort. sa jag och gick upp.
- Okej? hörde jag henne säga.

Jag gick upp till mitt och Georgs rum och slängde mej på min säng.

- Vad har hänt? sa Georg.
- Hon ville bara vara vänner.. sa jag lite ledset.
- Va?! sa han förvånat.
- Mm.. Hon gilla en annan mer än mej.. sa jag.
- Vem? sa han.
- Vet inte.. sa jag.
- Ni passade ju bra tillsammans. sa han.
- Kanske.. sa jag.
- Va sa ni till varann då? sa han.
- Asså båda hade nåt och säga så hon sa först och sen sa hon de och jag sa bara att jag hade glömt va jag skulle säga och gick upp igen.. sa jag.
- Gustav äru ledsen för att hon bara ville va vänner? sa han.
- Typ. sa jag.
- Tänk såhär. Vi har flera miljoner fans, och en stor del av dom vill ha dej. Så satsa på nån av dom? Haha. sa han.
- Okej då.. Men jag gillar henne verkligen. sa jag.
- Jag vet att du gör de.. Men du kan få bättre. Inte för att hon är dålig då.. Men aja. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Satsa på nån annan bara, och om den personen bara vill ha dej för att du är känd. Kan den dra åt hevete. Ingen utnyttjar Gustav Schäfer. sa han.
- Haha, okeeej. sa jag.


Angelika's perspektiv:

Jag och Bill satt på min säng och jag var inne på datan. En liten stund senare så kom Sandra in.

- Asså jag känner mej grovt taskig! sa hon.
- Varför..? sa vi.
- Jag sa till Gustav att jag bara ville va vän med honom och att jag gilla någon annan mera.. sa hon.
- Vem gillar du mer än han? sa Bill förvånat.
- Uhm.. En kille bara. sa hon.
- Äre han vi snacka om förut? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Hur kan du gilla han mer än han helt plötsligt?? sa jag.
- Vet inte. Jag har alltid gillat Gustav sjukt mycket men nu.. Asså jag vet inte. sa hon.
- Vem snackar ni om?! sa Bill.
- Din bror. sa vi samtidigt.
- VAAAH?! Är du kär i Tom?! sa han förvånat.
- Typ.. sa hon.
- Asså de sista Tom behöver nu är mer drama. sa han.
- Jag vet.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. sa hon.
- Finns de ens nåt att göra åt de? sa jag.
- Venne. sa han.
- Så ska jag bara gå runt och låsas att jag inte ens gillar han? sa hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Du får inte säga de till Tom! sa han.
- Varför inte? sa hon.
- Han kommer inte klara av de. sa han.
- Vafan ska jag göra då?! sa hon.
- Vet inte.. De är inte mitt fel att du gillar han. sa han.
- Förlåt då.. sa hon.

Jag reste mej och började gå mot dörren.

- Vart ska du? sa han.
- Kolla vad dom andra gör. sa jag.
- Okej. sa hon.

Jag gick ut från mitt rum och stängde dörren. Och utanför min dörr stod Tom.

- Vad gör du här? sa jag.
- Jag skulle kolla vad ni gjorde men sen råkade jag höra vad ni sa.. sa han.
- Omg, hörde du allt? sa jag.
- Mmm.. mumlade han och kollade ner.
- De va liksom inte meningen... sa jag.
- Jag vet.. Asså vafan, gillar hon mej nu eller? sa han och luta sej mot väggen.
- Aa.. sa jag.

Han svara inte. Han gick in på sitt rum.

- Tom? sa jag och knacka på hans dörr.
- Lämna mej ifred.. sa han.
- Öppna bara? sa jag.
- Läman mej bara ifred.. snälla. sa han.
- Okej då. suckade jag.

Jag gick tillbaks in i mitt rum.

- Han vet. sa jag.
- Va? sa dom.
- Han hörde allt. sa jag.
- Va?! sa dom.
- Ja.. sa jag.
- Omg han hatar mej säkert! sa Sandra.
- Nej, han är inte sån. sa Bill.
- Han kommer aldrig vilja snacka med mej igen. sa hon.
- Jo..? sa han.
- Gå och snacka med han nu? sa jag.
- Okej. sa hon och gick ut.

Jag satte mej på sängen brevid Bill.

- Tom måste ha de skit svårt nu.. sa han.
- Mmm.. Tycker synd om han. sa jag.
- Jag också.. Allt de här med Camilla och så. sa han
- Mm.. mumlade jag och lutade mej mot hans axel.
- Vad tror du dom snackar om? sa jag efter en stund.
- Venne.. sa han.
- Ska gå och kolla om vi kan höra? sa jag.
- Okej, visst. sa han.

Vi gick ut ur mitt rum och ställde oss utanför Toms rum.

- Vänta. Va?! Äru kär i... mej? sa Tom.
- Mm.. mumlade Sandra.
- Omg... sa han.
- Snälla hata mej inte eller något! sa hon.
- Varför skulle jag göra de? sa han.
- För att du har de svårt och sånt nu.. sa hon.
- Mm.. Jag vet.. Men asså jag vet inte vad jag känner just nu.. Jag orkar inte med något längre. sa han.
- Omg jo du måste! Asså de är fan mitt fel! sa hon.
- Nej de är de inte.. sa han.
- Jo? Om jag aldrig skulle ha träffat dej så skulle de varit lättare för dej. sa hon.
- De som är jobbigt är ju att Camilla är död och de.. Och de är ju inte ditt fel att hon hade cancer.. sa han.
- Nej, jag vet.. sa hon lågt.

De blev tyst och jag och Bill gick tillbaks till mitt rum igen.

- Undra vad som kommer att hända asså.. sa jag.
- Mmm.. Allt kommer bli kaos. sa Bill.
- Typ.. sa jag.


Sandra's perspektiv:

Jag var fortfarande inne hos Tom. De hade varit tyst ett tag och han hade satt sej på sängen.

- Förlåt.. sa jag och satt mej brevid han.
- Säg inte förlåt. sa han.
- Jo..? sa jag.
- Inget är ändå inte ditt fel. sa han.
- Okej.. sa jag.
- Asså Sandra jag vill inte vara något annat än vän med dej... sa han.
- Okej, jag förstår.. sa jag besviket.
- Förlåt men jag klarar inte av att ha något förhållande eller något just nu.. sa han.
- De är lugnt, jag förstår. sa jag.
- Tack. sa han och krama mej länge.

En liten stund senare så gick jag in i Angelikas rum igen.

- Hur gick de? sa Angelika.
- Helt okej. sa jag.
- Vad sa ni? sa Bill.
- Olika. sa jag.
- Som...? sa dom.
- Typ att han bara ville vara vänner och sånt. sa jag.
- Är du ledsen för de? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej... sa hon.

Jag gick ut ur hennes rum och gick till mitt istället. Jag bodde i Jontes rum, för han bodde hos sin flickvän ett tag. När jag kom in så slängde jag mej på sängen och kunde inte låta bli att gråta.

Ett tag senare så kom Gustav in och jag torkade snabbt bort tårarna.

- Göru? sa han och satte sej på sängkanten.
- Inget.. sa jag och satte mej upp brevid han.
- Har du gråtit?! sa han och kollade förvånat på mej.
- Typ.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Inget specielt. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars gråta för de om de inte är något specielt? sa han.
- Okej, de är en grej bara. sa jag.
- Säg? sa han.
- Nej.. Vad gör du här förresten? sa jag.
- Uhm.. Ville bara kolla vad du gjorde. sa han och log halvt.
- Gulligt av dej. sa jag och log.
- Typ.. Eller.. Uhm, aa. sa han och la armen om mej.
- Mm.. mumlade jag.
- Asså Sandra förlåt men jag kan inte bara vara vän med dej. Jag gillar verkligen dej.. sa han.
- Jag gillar dej också. sa jag.
- På samma sätt? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Snälla, ge mej en chans! Vem va den andra du gilla? sa han.
- Kanske. De va bara en. sa jag.
- Aha.. Varför bara kanske? sa han.
- För att han som jag gilla mer ville inte ha mej och jag vill inte att du ska tro att jag ser dej som ett andrahandsval. sa jag.
- Men jag tror inte de? Och jag vet att du inte gör de heller. sa han.
- Säkert? sa jag och tittade på han.
- Ja? sa han och kolla på mej.
- Okej, bra! sa jag och krama han länge.
- Jag älskar dej.. sa han efter kramen och såg mej i ögonen.
- Älskar dej också. sa jag och kysste han.

Efter en liten stund så låg vi och hånglade på sängen och exakt då så kom Georg, Bill och Angelika in..

1. Angelika 2. Gustav 3. Bill 4. Sandra 5. Georg 6. Tom

Georg's perspektiv:

*En dag senare*

Jag och Gustav satt i vårt rum och kollade på tv tills Angelika kom in.

- Vill ni vara med på sanning eller konka? sa hon glatt när hon kom in.
- Uhm.. Okej.. sa vi.
- Omg, kom då! sa hon.

Vi gick ner i vardagsrummet och där satt Tom, Bill och Sandra. Vi gick och satte oss med dom och Angelika gick och hämta en flaska.

- Vem ska börja? sa hon.

1. Drag me to hell 2. Angelika 3. Sandra 4. Tokio Hotel

Angelika's perspektiv:

*Några dagar senare*

Jag och Sandra satt i väntrummet på sjukhuset. Dom skulle försöka operera bort cancern i lungorna. Camilla hade ringt till Tom innan och sagt att hon skulle bli bättre. Troligtvis.

1. Camilla 2. Sandra 3. Tokio Hotel 4. Angelika

Camilla's perspektiv:

Jag och Angelika gick till våra skåp och hämtade våra NO böcker och gick till vår lektion och satte oss och jobba.

- NO suger. sa jag.
- Jag vet. sa hon.
- Jag vill hem! sa jag.
- Jag också.. De här är fan ett fängelse. sa hon.
- Håller med. sa jag.

Vi orkade inte jobba så gick tog våra skol datorer och va inne på dom istället.

*Sista lektionen*

De va musik. Typ de ända roliga ämenet. Jag och Angelika satt i ett rum och spelade bas. Vi skulle lära oss att spela bas inför nästa lektion. När lektionen sluta så ringde vi Sebbe och fråga om han kunde hämta oss och de kunde han. Som vanligt alltså.

När vi kom hem så tog vi av oss skorna och så och gick in till vardagsrummet. Där satt Tom, Bill Gustav och Georg i soffan och kollade på tv, så jag satte mej brevid Tom och Angelika brevid Bill.

- Har du fortfarande ont? sa jag och kollade på Tom.
- Ja, som fan asså. sa han.

Angelika's perspektiv:

*En dag senare*

Sebbe's perspektiv:

Jag var på jobbet och slutade snart. Jobbade på Subway så hade inte så långt hem.

20min senare slutade jag så jag stack hem och ringde Jake.

- Heej. sa han.
- Tja. Jag har slutat nu, så jag undra om du ville göra något? sa jag.
- Visst. Hos dej eller? sa han.
- Om du vill så. sa jag.
- Okej, jag kommer till dej om typ 20min. sa han.
- Okej ses. sa jag och vi la på.

Jag gick och satte mej vid datan och kollade runt lite på facebook. En stund senare så kom Angelika in.

- Vad gör du hemma? sa jag.
- Skolkar, eller asså jag och Camilla fick damp på Eva så vi va med Tom och Bill en stund sen stack vi hem. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Säg inget till morsan eller farsan! sa hon.
- Närå. Vare nåt du ville eller? sa jag.
- Naaah, fick tråkigt. Camilla håller nog på med Jayy. sa hon.
- Okej, men asså gå. Jake kommer snart, haha. sa jag.
- Looooool okeeej, skrik inte för högt. De räcker med att jag har hört Camilla och Tom 1000 gånger. skratta hon.
- Vafan. sa jag.
- Haha, men jag är seriös! sa hon och skratta.
- Wtf? Vafan tror du att vi håller på med egentligen..? sa han.
- Inte vet väl jag? sa hon och skratta lite.
- Shit. Kan man få en konsigare syrra än du? sa jag.
- Men jaaaaa? sa hon.
- Kanske, men vi kommer iallafall inte ha sex. sa jag.
- Lova. sa hon.
- Lovar. sa jag.
- Naaah jag tror dej inte. sa hon och skratta.
- Fuck off. sa jag.
- Haha, aja hejdå. sa hon.
- k. sa jag drygt.
- Va inte så jävla dryg. sa hon.
- Dra. sa jag irriterat.
- Cp barn. sa hon irriterat och gick.

Ungefär 5min senare knacka de på dörren. Och såklart så var de Jake så jag gick och öppna. Vi gick upp på mitt rum.

- Så, vad ska vi göra? sa sa han och log.
- Venne, something. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Aja, vi är på mitt rum iallafall. sa jag.
- Vi kan spela Xbox, jag vill ha revanch(stavning?). sa han och flina.
- Lycka till. sa jag och startade Xboxet och tvn.

Vi spela en stund och såklart så vann jag. Man är väl för bra?

- Men fuck u. sa han.
- Hahahahahah, du vet att du aldrig kan vinna över mej! sa jag.
- Haha, jo! Någon gång så får du se. sa han.
- Lycka till. sa jag och log.

Jag tog min MacBook och vi satte oss på sängen. Jag hade inte bloggat på länge så passade på att göra de. Skrev lite om vad vi hade gjort och allt sånt man brukar skriva om. Min blogg är ju en typisk "gay-blogg", så alla läsare blir väl gladast när jag skriver att jag är med min pojkvän..

- Så.. Vad ska vi göra? sa han.
- Vet inte mes. sa jag.
- Snällt... sa han.
- Men jag skoja ju bara. sa jag och log.
- Bevisa de. sa han och log tillbaks.
- Puss? sa jag.
- Puss. sa han och kysste mej.

Exakt då så kom farsan in i rummet.. Pinsaaamt..

- Ojj! Öh.. uhm.. Stör jag? sa farsan.
- Eh... Nej. Vad gör du hemma? sa jag.
- Va på jobbet men har ska ha ett möte så fick åka hem tidigare. Och sen gick bilen sönder och jag ska till Västerås.. Så, kan jag låna din bil? sa han.
- Uhm.. Visst. sa jag och gav han nycklarna.
- Tack. Jag åker nu så ni får fixa mat själva. Mamma är på jobbet. sa han.
- Okej. sa jag.

Farsan gick ut ur rummet och stängde dörren.

- Awkward... sa jag.
- Typ.. sa han.
- Aja, orka bry sej! sa han.
- Haha aa. Fett nice att du har bil ju. När jag fyllde 18 så fick inte jag en. Vill helst ha en innan jag fyller 19 för annars är de ju bara pinsamt. sa han.
- Aa, men spara till en egen då? sa jag.
- Äh, orka! sa han.
- Haha, håller med. sa jag.

Tom's perspektiv:

Jag och Bill va på hans hotellrum men skulle dra till Davids för att kolla om vi hade någon intervju idag eller så. Vi gick till hans rum och knacka på. Och han öppna såklart.

- Shit, väckte vi dej eller något? sa jag.
- Typ.. Varför? sa han.
- Du har fan värsta påsarna under ögonen! sa jag.
- Kanske för att du ringde kl 4 i morse och ville bli hämtad. sa han.
- Juste.. haha, sorry! sa jag.
- Äh, de e lugnt. Vad ville ni? sa han.
- Har vi någon intervju idag eller något? sa Bill.
- Aa, om 2 timmar. sa han.
- Okej, tack. sa Bill och vi gick till Georgs hotellrum.

Vi knacka på, han öppna och vi gick in. Gustav va också där.

- Vi har intervju om 2 timmar. sa jag.
- Och den här gången måste du snacka, Gustav! sa Bill.
- Men jag gillar inte intervjuer.. sa han.
- Vi har märkt de.. sa vi.
- Måste jag snacka? sa han.
- Jaa? sa jag.
- Fuck off. sa han.
- Okej du måste snacka, men inte lika mycket som Bill. Snacka lite iallafall. sa jag.
- Tror du seriöst att jag skulle snacka lika mycket som han?! Han snackar fan hur fucking mycket som helst?! sa han.
- Tack..? sa Bill.
- Du gör faktiskt de Bill, du snackar mest av alla. sa jag.
- Käften! sa han.
- Iallafall..... sa Georg.
- Okej ja jag ska snacka. Men inte mycket. sa Gustav.
- Bra! Men jag ska fixa mej nu. Ses sen. sa Bill och gick mot dörren.
- Tjej. sa jag.
- Asshole. sa han.
- Bög. sa jag.
- Fulast ever. sa han.
- VAAAH?! sa jag.
- Ja. sa han och gick ut.
- Om du är ful så är han de också.. Ni ser ju likadana ut. sa Georg.
- Eller hur, men asså.. Han är inte snygg. De är bara jag som är de. sa jag.
- Vi säger väl så. sa han.
- Vafan menar du med de?! sa jag.
- Att du är ful? sa han.
- Inte lika ful som dej! sa jag och Gustav garva.
- Vafan?! Håll käften! Jag är fan inte ful! Och vafan garvar du åt Gustav?! sa han irriterat
- Att Tom dissa dej och sa att du är ful. garva Gustav.
- Men käft. sa Georg irriterat.
- Hahahahahahaha! skratta jag och Gustav.

Efter en liten stund gick jag till mitt hotellrum och fixa mej lite snabbt. När jag va klar gick jag till Bill och kolla va han gjorde.

- Du knackar aldrig när du kommer in. sa han.
- Naaah, palla de. sa jag.
- Då kan ju jag gå in till dej utan att knacka? sa han.
- Neeeej! Du får inte, de är barnförbjudet där inne. sa jag och flina.
- Ärligt? Då borde ju inte du va där inne. sa han och flina.
- Men neej! Sluta. Iallafall är du klar? Vi ska dra om typ 10min. sa jag.
- Snart. sa han och gick in i vadrummet, antagligen för att fixa till sminket eller håret.
- Smink är för bögar Bill. sa jag och skratta.
- Håll käften, man kan ha de utan att behöva va bög. sa han irriterat.
- Fan va sur du blir. skratta jag.
- Ja, för att du alltid klagar hela tiden. sa han.
- Haha, förlåt. sa jag.
- Lugnt. sa han.

Vi gick och hämtade Georg och Gustav och sen åkte vi till intervjun. När vi kom fram så ställde dom några frågor och så. De var typ bara frågor som vi brukar få.

När vi kom till hotellet gick Bill upp på sitt rum och ringde Angelika och jag, Georg och Gustav gick och åt.

Angelika's perspektiv:

Jag satte i soffan och kollade på tv med Camilla, men så ringde min mobil och jag svara.

- Hallå? sa jag.
- Hej älskling. sa Bill.
- Heej! sa jag.
- Göru? sa han.
- Kollar på tv med Camilla. Dudå? sa jag.
- Kom nyss till hotellet från en intervju. Vill du göra nåt? sa han.
- Nee.. orkar inte. sa jag.
- Okej..... Varför..? sa han.
- Orkar bara inte.. sa jag.
- Okej.. sa han ledset.
- Naw, men okej då! Om du orkar komma hit. sa jag.
- Okeeeej, kommer om typ.. 30min. sa han.
- Okej, herrå. sa jag.
- Hejdå. sa han och vi la på.

Jag gick in på mitt rum och började ta bort lite saker på glovet och sen gick jag ner igen. En stund senare knacka de på dörren och jag gick och öppna. Och självklart vare Bill.

- Heej. sa jag och log.
- Hej. sa han och gick in.
- Så vad vill du göra? sa jag.
- Vara med dej. sa han och log.
- De är ju därför du är här! sa jag och flina.
- Hehe, aa. sa han.
- Vart är Tom? sa jag.
- Han orka inte följa med. Han och dom andra skulle typ dra någonstans. sa han.
- Aha, okej. Vi går till mitt rum. sa jag.
- Okej. sa han och vi gick upp.

När vi kom upp på mitt rum så satte vi oss i sängen och snacka lite random stuffs. Lite senare så kom Camilla in och satte sej brevid oss.

- Har du tråkigt eller? sa jag.
- Japp.. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Jag vill att Tom ska vara här! sa hon efter en liten stunds tystnad.
- Ring han och fråga? sa vi.
- Juste.. tänkte inte på att jag kunde göra de.. hehe. sa hon.
- Hahaha, va smart du är! Ha högtalare när du ringer. sa jag.
- Okeeeej. sa hon.

Hon tog upp mobilen och ringde Tom och satte på högtalare.

- Ehh.. Hallå? sa Tom.
- Heej Tom. sa hon.
- Tja. sa han.
- Uhm.. vill du göra något? sa hon.
- Eh.. sorry, är upptagen! sa han.
- Med...? sa hon.
- Är med Gustav och Georg. sa han.
- Vart? sa hon.
- Uhm.. eh... ett ställe! sa han.
- Eh.. okeej.. vilket ställe? sa hon.
- Ett ställe ba. sa han och man hörde människor skrika i bakgrunden.
- Tom, vart fan är du?! sa Bill.
- Shiit, visste inte att hon hade högtalare.. sa han.
- Du svara inte på min fråga. sa Bill.
- Aaaa men.. jag är med Gustav och Georg.. sa han.
- Men vart?!?! sa Bill.
- Ingenstans! sa Tom och så hörde man några random människor ropa "Tom" i bakgrunden.
- Vilka är de? sa Bill.
- Ehh.... Måste dra! sa han och la på.
- Va i helvete.. sa Bill irriterat.
- Vart fan är han?! sa Camilla.
- Inte fan vet väl jag? sa jag.
- Han kan dra åt helvete om han gör nåt dumt. sa han.
- Mm.. mumlade hon.
- He can just go and fuck himself. Lol. sa jag.
- Haha, viisst? Nej men asså VAR I HELVETE ÄR HAN?!!?!?!?!? skrek hon.
- Jag veeeeet inte!!! sa jag.
- Ååååååh!! Jag drar ut och kollar. sa hon.
- Waas? Helt forever alone? Jag ska med! sa jag.
- Hahaha Bill då? sa hon.
- Han ska också med. sa jag.
- Vafan..? sa dom.
- Vad? sa jag.
- Bestämmer du vad jag ska göra nu också? sa han.
- Ja, fast nää. Men du ville ju va med mej så du kan du ju följa med? sa jag.
- Visst. sa han och vi gick för att leta efter Tom.

Vi stack ner till stationen och åkte till stan. Vi hoppades på att han skulle vara när hotellet så de va bäst att sticka dit..

När vi kom fram till hotellet. (som låg i stan). Så gick vi in i Toms, Georgs och sen Gusatvs hotellrum.. Alla var tomma. Sen gick vi till Davids och knackade på.

- Vad? sa David.
- Har du sett dom andra? sa Bill.

1. Camilla 2. Tom och Bill 3. Angelika 4. Vallen

Tom's perspektiv:

- Varför röker ni ens..? sa Bill.
- För att vi kan?! Haha drev.. sa jag.
- Gott? Eller haha inte på de sättet.. sa Camilla.
- De är inte bra för er.. sa han.
- Och? sa jag.
- Bara sa de.. sa han.
- De kommer ju inte få oss att sluta direkt.. sa Angelika.
- Jag vet. sa han.
- Vilket hotell stannar ni på? sa hon.
- Scandic i stan. sa han.
- När åker ni då..? sa hon.
- Uhm.. om typ en vecka? sa han osäkert.
- Aa, de är en vecka. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Juste.. kan jag sova här inatt? haha. sa jag.
- Hahaha vaa?? sa hon och garva.
- Hehe aa. Vill vara med Camilla längre.. sa jag.
- Aww! Va gullig du är! sa Camilla och kysste mej.
- Hahahahahahah, Tom är du ute efter sex eller?! sa Angelika och hon & Bill garva ihjäl sej.
- Aa du vet. De är ju de ända ett förhållade går ut på. sa jag.
- Hahaha men visst så kan han sova här. Bara ni inte stör mej. sa hon och dom garvade ännu mer.
- Asså är sex de ända du tänker på? Bara för att du och Bill inte är mogna nog för att ha de. sa Camilla och jag börja garva.
- Faan va taskiga!! Vi vill bara inte ha de okej?! sa hon.
- Vi säger väl de.. sa jag.
- Håll fucking käften! sa hon irriterat.
- Ni är ju inte tillräckligt mogna? sa Camilla.
- Säger vem? sa Bill.
- Hela världen. sa jag och garva.
- Håll bara käften. sa Angelika surt.
- Haha okej då. sa jag.
- Danke.. sa dom.
- Hahaha! Faan va lack ni blir om man säger nåt sånt! skratta Camilla.
- Asså neeeeeeej!..... Okej jo. sa Angelika.
- Hahaha ägd. sa hon.

En liten stud senare så gick vi in till Camillas rum. För Jayy skulle inte behöva vara ensam.

- Han är världens sötaste unge asså! sa Camilla.
- Bara för att han ser ut som mej. sa jag och log stolt.
- Waaaas? Han ser mer ut som mej? sa hon.
- Som båda? sa jag.
- Okej. sa hon.
- Ska ni behålla han eller? sa Angelika.
- Asså vi vet inte.. sa hon.
- Ni borde de, han får kanske en bättre uppväxt om han får bo med sina riktiga föräldrar.. sa Bill.
- Mm.. Vi får tänka på de Tom! sa hon.
- Wtf? Förut skulle vi inte behålla han och nu ska vi tänka på de? sa jag.
- Bill sa nåt smart för en gångs skull! sa hon.
- Lol, han har aldrig gjort de. sa jag och flina.
- Jooo! sa han.
- Hahah okej då. sa jag.

Camilla satte sej på sängen med Jayy i famnen, jag tog fram mobilen och tog ett kort.

- Vafan? sa hon.
- Awww va sööta! sa jag.
- Haha, han är.. inte jag. sa hon.
- Joooo! sa jag.

Efter en stund av tjat gav hon sej och jag satte mej brevid henne. Angelika och Bill gick till hennes rum så vi blev ensamma.

Bill's perspektiv:

Jag och Angelika satt på hennes säng och ingen sa något på en lååång stund.

- Uhm.. vad ska vi göra? sa jag.
- Vet inte. Vad vill du göra? sa hon.
- Ingen aning.. Vad som helst typ. sa jag.
- Till och med bråka?! sa hon.
- NEJ?! sa jag.
- Shiit, tänkte väl.. Men vi kan.... Mobba Jonte. Han blir feeeett lack! Hahaha. skattade hon.
- Haha, okeej? sa jag och vi gick till Jontes rum.

Vill gick in i hans rum och bara stog där och stirra på han.

- Vad? sa han.
- Naah, inget. Tänkte mobba dej men kommer inte på nåt bra och säga... Har redan sagt typ allt som fanns att mobba dej om.. sa hon.
- Mobbare. sa han.
- Loooool, I know! sa hon och skratta.
- Wtf..? sa han.
- Asså du är ful och jag fattar varför dina ex inte ville ha dej längre. sa hon sen.
- VAFAN?!!?!?! HÅLL KÄFTEN SKITUNGE!!! skrek han.
- Jag sa ju att han blir fett lack. skratta hon.
- Asså dra!! skrek han.
- Okej. Chilla. sa hon.

Vi gick ut ur hans rum och in i hennes. Hon satte sej vid datan och jag satte mej på sängen. När hon hade startat datan och allt satte hon sej i sängen och luta sej mot väggen.

- Va gör du? fråga jag och kolla på skärmen.
- Ska blogga lite. Haha har inte skrivit så mycket, de sista jag skrev va att jag behövde en paus från bloggen för allt som hände på touren.. sa hon.
- Okej.. Förlåt, jag va helt dum i huvet som inte trodde dej.. sa jag lågt.
- Bill vi har redan löst de, och de är lugnt. Så länge jag fortfarande har dej är allt bra. sa hon.
- I fortsättningen så kommer jag lita på dej hela tiden. sa jag.
- Bra de. sa hon och log.
- Mmm.. mumlade jag.
- Ska vi dra till donken och käka? sa hon.
- Visst. Vi hämtar dom andra. sa jag.

Vi gick till Camillas rum och fråga om dom skulle med och de skulle dom. Sen gick vi till donken och käka.

När vi hade käkat ville tjejerna shoppa så vi stack till stan.

- Asså är ni shopping beroende eller? sa Tom.
- Typ. sa Angelika.
- Men ni gillar ju också att shoppa? sa Camilla och flina.
- Ibland... sa jag och Tom.

Tjejerna gick till H&M och tvingade med oss in. Dom provade massa olika kläder och köpte lite. När vi kom ut därifrån kom Michelle och dom mot oss.

- Hej. sa hon.
- Euw. sa Camilla.
- Vad vill ni? sa Angelika.
- Asså får man inte hälsa eller? sa Michelle drygt.
- Naah, inte på oss. Vi är för coola för dej. sa Camilla.
- Eller hur. sa Amanda.
- Mogna ni är. sa Angelika.

Vi orka inte med dom så vi gick där ifrån.

*efter shoppingen*

När vi kom hem till Angelika igen gick Camilla och Tom till Camillas rum och jag och Angelika till hennes.

- Asså jag tror att jag måste dra snart. sa jag.
- Okeej. Ska du ringa taxi eller? sa hon.
- Nääe, David får hämta mej. sa jag.

Jag ringde David och fråga om han kunde hämta mej och de kunde han så han skulle komma om några minuter. Jag och Angelika gick till Camillas rum för att kolla om Tom skulle med.

- Tom ska du med till hotellet för David kommer snart. sa jag.
- Nee kommer sen. sa han.
- Okej. sa jag och jag och Angelika gick ner.
- Ses.. sa hon.
- Mm.. Ska du göra nåt imorron? sa jag.
- Tror inte de, eller jag har ju skola men inte efter. sa hon.
- Okeej, men kan vi ses när du har slutat? sa jag.
- Visst. Jag kan ringa dej. sa hon och log.
- Aa, men om jag inte svarar kanske jag är på nån intervju. Men annars ringer jag upp dej. sa jag.
- Okej. Hejdå. sa hon.
- Hejdå. sa jag och kysste henne.

Angelika's perspektiv:

Efter att Bill hade gått så gick jag upp till Camillas rum.

- Vill ni se på film eller något? sa jag.
- Visst. sa dom.
- Vilken? sa jag.
- Venne.. skräck? sa han.
- Neeej. Inte skräck! sa hon.
- Men jag är ju här. sa han och log mot henne.
- Okej då. sa hon.

Vi gick ner till vardagsrummet och letade efter en bra film. De fick bli Pulse. Vi satte oss i soffan och satte på filmen.

När filmen var slut så gick jag in på mitt rum och dom gick in på Camillas. Jag var trött så jag bestämde mej för att sova. Jag bytte om och allt sånt där sen gick jag och la mej.

*Nästa morron*

När jag vaknade tog jag en snabb dusch och sen klädde jag på mej och fixade smink osv. Sen gick jag ner och åt frukost snabbt och sen drog jag till bussen.

När jag kom fram till skolan så gick jag till skåpen och hämta mina böcker och gick till lektionen. Camilla var typ fortfarande hemma och sov..

När jag kom in till lektionen kollade alla som vanligt konstigt på mej..

- Asså varför glor ni alltid?! sa jag irriterat och satte mej på min plats.
- För att du tror du är cool för att du har träffat Tokio Hotel. sa Jonna.
- Haha omg jag tror inte, jag vet. Men de är tyvärr inte för att jag känner Tokio Hotel. sa jag.
- Eller hur, du "känner" dom. sa Erik.
- Eh, ja? Ursäkta mej för att jag är tillsammans med Bill. sa jag och började jobba och typ hela klassen börja garva.
- ASSÅ HÅLL FUCKING KÄFTEN!!! skrek jag.
- Chilla, "Bill Kalutzis flickvän". sa Jonna.
- Kaulitz. sa jag.
- Same shit. sa hon.
- Nicht genau.. sa jag.
- Va? sa Erik.
- Nicht genau? sa jag.
- Vafan betyder de? sa Oliver.
- Inte precis. sa jag.

Exakt då så kom Camilla in i klassrummet.

- Varför är du sen då? sa Eva (vår lärare)
- Jag sov. sa hon.
- Kvarsittning. sa Eva.
- Fuck her. viskade Camilla när hon satte sej brevid mej.

Vi började skriva lappar till varann under typ hela lektionen.

A: Ich hasse sie -.-
C: Hatar henne också -.-
A: omg jag skulle inte gå på kvarsittningen om jag va du.
C: Naah, jag ska inte de heller ;)
A: Lol. Va ska du göra efter skolan då? Va med Tom? ;)
C: Venne, kanske. dudå? xD
A: Ska ringa Bill när vi har slutat
C: Niice
A: Jaaao

- VAD HÅLLER NI PÅ MED??! skrek Eva. damp?
- Eh.. inget? sa jag.
- Skickar ni lappar nu igen?! Kom hit med dom nu! skrek hon, shit dampa lagom?

Vi gick dit med dom och hon läste ju ofc.

- Vad står de på dom då? sa Erik och flina.
- Olika saker. Båda har kvarsittning. sa Eva.
- Dra åt helvete. sa jag.
- Du stannar längre. sa hon.
- Asså du kan fan inte tvinga oss att stanna?! skrek Camilla argt.
- Jo de kan jag.
- Go and fuck yourself. sa jag irriterat.
- Angelika!! skrek hon.
- Vadå? Du borde fan göra de. sa jag surt.
- Hahahaha! skratta Camilla.

Hon tvinga oss att gå ut, eller ja man kan inte kalla de tvinga eftersom vi inte ville va där ens.

- Asså jag vill hem. sa jag.
- Mm jag med. sa hon.
- Fan jag ringer Bill och säger att jag har slutat haha. sa jag.
- Aaaa fett nice, jag ska ringa Tom. Palla va kvar här lixom. sa hon.
- Viisst? sa jag och ringde Bill.

Efter några signaler svarade han.

- Hallå? sa han trött.
- Oops, väckte jag dej? sa jag.
- Naah, eller jo. Hahah. sa han.
- Sorry! Men eh, jag har slutat. Fick sluta några timmar tidigare så typ tänkte om du kanske ville göra nåt? sa jag.
- Okeej. Vart och när? sa han.
- Uh.. Kan du möta mej vid min skola när du är klar och så? sa jag.
- Okeej, ses! Puss. sa han.
- Puss. sa jag och vi la på.

Jag la ner mobilen och väntade på att Camilla skulle prata klart med Tom. När hon äntligen hade gjort de gick vi till våra skåp.

- Vad sa han? sa jag.
- Att jag väckte han. Hahaha och vi ska ses här när han är klar. sa hon.
- Loooool Bill också! skratta jag.
- De känns helt otroligt att jag är tillsammans med Tom fucking Kaulitz! De är liksom helt asso ofattbart?! sa hon.
- Jag kan fortfarande inte fatta att jag är tillsammans med Bill.. Shit han är underbar, förutom när han är helt fucked up då. sa jag.
- Lol, viisst? Fick fan damp på han. sa hon.

Vi tog våra väskor och så och sen gick vi ut och satte oss på en bänk och väntade på twinsen. Efter 30 långa minuter så kom dom äntligen.

- Tja. sa dom.
- Heej. sa vi.
- Uhm.. vart ska vi dra? sa Tom.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Som vanligt då. sa Bill och skratta lite.
- Men sluuuutaaaa! sa jag men kunde inte låta bli att skratta.

Vi satt och snacka om va vi kunde göra och precis när vi kom på nåt ringde klockorna på skolan och de va rast.. Alla sprang ut och när dom i klassen kom stannade dom direkt när dom såg oss.

- Vafan glor ni på? sa jag drygt.
- Wooooaah, känner ni varann?! sa Jenny förvånat.
- Eh ja? sa Camilla.
- Woooow. sa Erik.
- De varu inte berädd på vah? sa jag och kysste Bill.
- Omg. sa Fanny.
- Haha, så jävla ägda. sa Camilla.
- Visst? sa jag.
- Whatever, kom vi drar nånstans. sa Camilla och vi gick.
- Och dom alla människorna va? sa Tom.
- Våran äckliga klass. sa jag.
- Okeeej. sa Bill.

Vi stack till Vallen för att bara hänga liksom.

- Okej jag är nyfiken. Hur löste de sej? sa Camilla.
- Vad för något? sa jag.
- Erat bråk! sa hon.
- Aha, uh... sa jag.
- De förklarade ju mycket.. sa hon.
- Haha.. men asså du vet som bråk brukar lösa sej.. sa jag.
- Asså säg bara? sa hon.
- Okej, asså han sa att han inte hade kunnat sluta tänka på mej och lalala, sen jag sa att jag inte hade kunnat de heller sen han ba så varför kan du inte förlåta mej? eller nåt sånt. sen jag ba för att du bettede dej som ett svin och de du sa gick rakt in i hjärtat och lalala. sen han sa massa gulliga saker och allt sen förlät jag han. sa jag.
- Men jag har en chans, så sumpar jag den är allt kört. sa Bill.
- Precis. sa jag.
- Okeeej. sa hon.
- Oh shit. Haha Bill du kommer sumpa den! sa Tom och garva.
- De kommer jag inte alls de. sa Bill.
- Hahah, jo. sa han. 
- Nej. sa han.
- Hahaha omg joo! sa Tom.
- Tom lägg av. Låt han hoppas att han inte gör de om han vill. sa jag.
- Okej, men jag tror han sumpar den. sa han.
- Inte jag. sa Bill.
- Hoppas inte gör de. De är såhär drygt att Angelika är ledsen 24/7. sa Camilla.
- Men asså.. Jag älskar han för mycket för att förlora han.. sa jag.
- Och jag älskar dej för mycket för att kunna sumpa min chans. sa Bill och log.
- Aww! sa jag och kysste han.
- Kul att veta. sa Camilla och skratta.
- Jätte kul.. sa jag.
- Haha aa. sa hon.
- Har du med dej ditt ciggpaket? Glömde mitt hemma.. sa jag.
- Aa. sa hon och tog upp de.
- Danke schön. sa jag och tog en cigg och tände.

Camilla's perspektiv:

Jag tog upp en cigg och tände på och sen gav jag ciggpaketet till Tom som gjorde samma sak.

- Asså måste ni röka hela tiden? sa Bill.
- Ja. sa Angelika och Bill bara suckade och gick och satte sej typ 50 meter bort.
- Seriöst? sa hon.
- Ja. sa han.

Angelika rökte klart sin cigg snabbt och gick till Bill.

- Asså varför är han så mycket emot rökning? sa jag.
- Asså.. när vi var barn så testa vi och vi tyckte att de va skit äckligt och sen sa vi att vi aldrig skulle göra de igen. sa Tom.
- Aha.. sa jag.
- Mm.. mumlade han.

De blev tyst ett tag.. Bill och Angelika satt fortfarande typ 50 meter bort.. 

- BILL!! skrek Tom.
- VAAD?!! skrek Bill.
- KOOM?!! skrek han.
- Vad är de? sa han.
- Varför satt du där borta? sa Tom.
- För att ni röker. sa han.
- Lite rök tar inte död på någon. sa Tom.
- Jo. sa han.
- Men orka. Sitt bara här med oss? sa Tom.
- Visst. sa han och satte sej.

Angelika satte sej brevid Bill och snackade om random stuffs medans jag och Tom bara stog och rökte.

- Hallå Tom, Camilla! sa Angelika och garva lite.
- Aa..? sa vi.
- Jag hörde er igår! sa hon och hon & Bill garva ihjäl sej.
- VA?! sa Tom.
- Omg. sa jag.
- Hahaha, trodde ni visste att jag hörde! sa hon och garva.
- Nej?! sa Tom.
- Hahahahaha omg. sa hon och garva ännu mer.
- Jag dödar dej om du hör en gång till. sa jag.
- De är väl inte mitt fel att du skriker så högt? sa hon och hon och Bill börja asgarva.
- Jag skriker aldrig.. sa jag.
- Haha, de låter ju som de! sa hon.
- Men jag skriker inte.. De kallas stöna.. sa jag.
- HAHAHAHAHAHAAHAHAHA!! skrattade hon och Bill, shit dör dom inte snart? 
- Men shit. sa Tom.
- Viisst? Skit dryga. sa jag.
- Du skulle väl stöna eller skrika minst lika mycket som Camilla? sa han.
- Waaas? Neeej! sa hon.
- Jo! sa jag.
- Asså nej! sa hon.
- Vi får väl se. sa jag.
- Nej. För jag kommer inte ligga med Bill om ni är i samma hus. sa hon.
- Nej, visst. På ett hotell då? sa jag.
- Inte samma sak. sa hon.
- Jo de är de. sa jag.
- Men nej. sa hon.
- Asså ska ni hålla på så där eller? sa Bill.
- Typ. sa jag.

1. Tom och Bill 2. Georg 3. Jonte 4. Gustav 5. Sebbe 6. Camilla 7. Angelika

Angelika's perspektiv:

*Nästa morgon*

Jag hade sovit i Sebbes rum. Jag gjorde mej i ordning och sen gick jag in i mitt och Bills rum för att hämta alla mina grejer.

- Vart ska du? sa Bill.
- Hem. sa jag.
- Varför?! sa han.
- För att du beter dej som ett svin och tror att allt blir bättre av att säga att du älskar mej. sa jag.
- Snälla åk inte! sa han.
- Varför skulle jag inte åka?! sa jag irriterat.
- Jag kommer inte klara mej utan dej! Snälla jag älskar dej verkligen! Jag skulle ha lyssnat på dej om att du inte va otrogen, snälla förlåt mej! sa han.
- Nej, jag ska hem. sa jag.
- Varför ska jag fucking alltid förstöra för mej själv och för andra? sa han för sej själv, tror inte att de va meningen att jag skulle höra men de gjorde jag.
- Bill, ingen har gjort slut än. Jag kommer inte göra de för jag älskar dej för mycket. Men inte tillräckligt mycket för att kunna stanna här med dej. sa jag.
- FAAAAAN!!!! skrek han.
- Hejdå. sa jag och gick ut.

När jag kom ner i lobbyn kom dom andra och skulle nog upp. När dom såg mej stannade dom bara och glodde på mej.

- Vad? sa jag.
- Vart ska du? sa Camilla.
- Hem. sa jag.
- VAAAAH?!?!?!? skrek killarna.
- VARFÖR?! skrek Camilla.
- För att Bill inte fattar ett jävla skit. Sen sa jag till han att han beter sej som ett svin och tror att han kan säga att han älskar mej och att allt blir bättre sen. Då sa han för sej själv att han alltid förstör för sej själv och för andra. Sen sa jag att ingen av oss hade gjort slut. Och att jag inte kommer göra de för att jag älskar han för mycket men inte tillräckligt mycket för att stanna med honom. Så nu ska jag hem. sa jag.
- Men kom igen? Asså åk inte bara för de.. lös de? sa hon.
- Nej. sa jag.
- Shit.. sa hon.
- Angelika? sa Sebbe.
- Vad? sa jag.
- Jag och Jonte åker med dej. sa han.
- Okej. sa jag.
- Va? Nej! Om ni alla åker vill jag också åka? sa Camilla. 
- Nej.. Tom vill att du stannar med honom, jag är säker på de. Och du vill stanna med han så de är bara onödigt att du åker. sa jag.
- De är onödigt att du lämnar Bill utan att lösa allt också. sa hon.
- Nej? De kommer säkert lösa sej sen.. men nu vill jag bara hem. sa jag.
- Men då åker jag också! sa hon.
- Neej stanna med Tom! sa jag.
- Nej! Jag åker! sa hon och gick upp.
- Fuck her.. sa jag irriterat och kollade på Sebbe och Jonte.
- Vad? sa dom.
- Upp och fucking hämta era jävla saker!! sa jag irriterat.
- Ahaa okej! sa dom och gick upp.
- Då kan ju du snacka med Bill. sa Tom.
- Varför? sa jag.
- För att han står bakom dej. sa han och jag vände mej om.
- Oh. sa jag.
- Snälla åk inte. sa han och man såg att han hade gråtit, bland annat för att han hade smink i hela facet och sen va hans ögon rödsprängda.
- Bill, de är redan bestämt nu. Sebbe och Jonte ska med också. Tydligen Camilla med. sa jag.
- Snälla... sa han och började gråta.
- Sluta. De gör allt jobbigare för mej! sa jag och släppde mina saker och kramade han.
- Bra, du kanske jag har tur så du inte åker. sa han och kramade tillbaks.
- Sorry, men jag åker. sa jag.
- Neeeeeej!! sa han.
- Varför kan ni inte bara lösa allt och sen stannar du?! sa Camilla, när fan kom hon?
- Vi kan lösa allt, men jag kommer inte klara av att stanna. sa jag.
- Varför inte? sa Tom.
- För att.. sa jag.
- De förklarar ju mycket. sa han.
- Men.. Jag orkar inte bråka med Bill mer.. Vi behöver en paus.. sa jag.
- Vafan, åk då!! skrek Bill innan han stack.
- De gjorde du jävligt bra. sa Tom och gick med dom andra.
- Ska vi åka? sa jag osäkert.
- Mm.. Om du verkligen vill. sa Jonte.
- Vet inte. Jag vill inte lämna han såhär. sa jag.
- Gå upp till honom då? sa Camilla.
- Han hatar mej, han kommer inte vilja prata med mej alls. sa jag.
- Gör ett försök. sa hon.
- Okej.. sa jag och gick upp.

När jag kom till ''mitt'' och Bills hotellrum knackade jag och sen kom Bill och öppna.

- Vad? sa han.
- Jag kan inte åka utan att ha löst allt. sa jag och gick in.
- Tråkigt, för nu vill inte jag lösa ett jävla skit med dej. sa han.
- Bill, du betyder allt för mej. sa jag lågt.
- Tror du jag fucking bryr mej?! Åk bara!! Fucking försvinn! Önskar jag aldrig hade träffat dej!! skrek han.

---

kommentera!!!1. Tom 2. Bill 3. Camilla 4. Angelika


Angelika's perspektiv:

*Nästa dag*

När jag vaknade låg Bill brevid mej och sov. Jag gick in i badrummet och duschade. När jag va klar gick jag ut i sovrummet och började klä på mej.

- Kom tillbaks och sov. sa Bill.
- Shit, va du vaken? sa jag.
- Ja. Jag vaknade när du gick upp. Men jag orkade inte öppna ögonen. sa han och log med ett trött leende.
- Haha okej, men jag är inte trött. sa jag.
- Men jag bryr mej inte. sa han och drog ner mej i sängen.
- Hahaha släpp mej! sa jag.
- Nääe. sa han och log.
- Biill, jag vill inte ligga i sängen med deej! sa jag, men jag drev ju ofc.
- Bara för att alla är så mycket bättre än mej.. sa han och släppte mej.
- Vaaaaah?! Neej du är bäst! Jag drev med dej Bill. sa jag.
- Mm.. mumlade han med huvet i kudden.
- Älskar dej. sa jag och kysste han på kinden innan jag gick upp.

De gick nån minut utan att någon sa något..

- Bill? sa jag.
- Asså jag försöker sova! sa han.
- Men fuck u... Va social med mej istället! sa jag.
- Nej. sa han.
- Okej då, va sur. sa jag.
- Jag är inte sur. sa han.
- De verkar som att du är de. sa jag.
- Men jag är inte de. sa han.
- Okej. sa jag.

Jag gick ut och gick till Camillas och Toms hotellrum istället. Jag knacka på och Camilla kom och öppna och jag gick in.

- Så.. vad göru? sa jag.
- Har precis blivit klar.. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Varför är inte du med Bill? sa hon.
- Han vill bara sova.. sa jag.
- Aha, okej. sa hon.
- Vart är Tom? sa jag.
- På balkongen.... sa hon och titta ner.
- Vad gör han där..? sa jag.
- Typ röker eller något. sa hon och kollade fortfarande ner.
- RÖKER HAN?! skrek jag förvånat.
- Han börja när jag och han bråka.. sa hon och kollade fortfaranade ner i glovet.
- Shit! Asså vafan! sa jag.
- Mmm. munlade hon.
- Innan va ju han så jävla mycket emot rökning? sa jag.
- Vet.. Tydligen inte nu. sa hon.
- Vi måste få han att sluta! sa jag.
- Har redan försökt.. de går inte. sa hon.

Efter att vi hade snackat lite om de kom Tom in och jag gick tillbaks till Bill.

- Du vet att din bror röker va? sa jag och satte mej på sängen brevid honom.
- VAFAN SARU?! skrek han.
- Tom röker. sa jag.
- Lägg av Angelika. Han är emot rökning. sa han.
- Inte längre. Camilla sa att han börja när dom bråka. sa jag.
- Oftaah??! sa han förvånat.
- Mmm.. munlade jag.
- Måste fan fråga han! sa han.
- Okej. sa jag,

Bill gick upp ur sängen och började göra sej i ordning.

Tom's perspektiv:

- Vill du göra något? sa jag och log.
- Som? sa Camilla.
- Ja venne.. typ något. sa jag.

Exakt då så kom Bill och Angelika in..

- Tom kan jag snacka med dej? sa Bill och kollad allvarligt på mej.
- Eh.. Visst? sa jag.

Vi gick ut på balkongen för att snacka.

- Vafan röker du för?! sa han argt.
- Vafan snackar du om? sa jag.
- Lägg av, jag tror inte Angelika ljuger om att Camilla har sagt att du röker. sa han.
- Dom ska dö. sa jag för mej själv.
- De är inte deras fel att dom inte vill att du röker Tom. sa han.
- Tror du jag bryr mej eller?! sa jag irriterat.
- Inte precis, men vafan har hänt med dej? Du har förändrats hur jävla mycket som helst?! sa han.
- De har jag ju inte alls? sa jag.
- Jo, de har du! sa han.
- Asså alla växer upp, okej? sa jag.
- Tom, du kan inte växa upp. Du kommer alltid vara lika barnslig. sa han och gick.
- JAG KAN VÄXA UPP!! JAG HAR JU FAN REDAN GJORT DE!!! skrek jag.

Några sekunder senare så kom Camilla ut och satte sej på en stol brevid mej.

- Varför sa ni? sa jag surt.
- Vi vill att du slutar.. sa hon.
- Och jag kommer ju sluta bara för att ni säger de? sa jag irriterat.
- Nej, men man kan väl försöka? sa hon.
- Typ. sa jag.
- Tom, jag försöker få dej att sluta för att jag älskar dej och vill inte att du ska bli allvarligt sjuk eller nåt! sa hon.
- Vad tror du inte jag försökte med? De är helt omöljligt att få dej sluta. sa jag.
- Men jag har rökt i flera år, du har gjort de i typ en vecka. sa hon.
- Men då kan du låta mej röka i några år, så spelar de ingen roll??! sa jag irriterat.
- Du behöver inte bli sur för att jag försöker hjälpa dej.. sa hon lågt.
- Men låt mej va då? sa jag surt.
- Som du vill. sa hon och gick in.

Bill's perspektiv:

Jag och Angelika satt och tittade på tv, men så kom Camilla in.

- Snacka du med han? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Vad sa han? sa jag.
- Lite olika.. sa hon.
- Så han ska inte sluta? sa jag.
- Verkar inte så. sa hon.
- Att han ska vara så fucking envis! Han kan fan aldrig växa upp. sa jag.
- Jag vet.

* Några timmar senare*

Vi skulle ut och käka på någon random resturang så Camilla gick och hämta Georg och Gustav och Angelika gick och hämta Jonte och Sebbe, o jag gick och hämta Tom..

Jag gick in hans och Camillas hotellrum.

- Vi ska käka nu. sa jag.
- Key. sa han.
- Kom då..? sa jag.
- Orkar inte. sa han.
- Du orkar. Du är bara sur. sa jag.
- Kanske de. sa han.
- Asså kom bara? sa jag.
- Nej, jag kan äta själv. sa han.
- Men gör de då. sa jag surt och gick ut.
- Kommer han eller? sa Camilla.
- Han sa att han skulle äta själv. sa jag.
- Men fuck him. sa hon.

Vi tog en taxi till resturangen och åt där och så.

Efter att vi hade ätit så åkte vi till hotellt igen. När vi kom fram så gick jag, Angelika och Camilla in till mitt och Angelikas rum och tittade på tv.

- Tror ni Tom fortfarande är sur? sa Camilla.
- Ingen aning.. sa vi.
- Ska jag kolla eller? sa hon.
- Nej.. vänta ett tag till. Vill inte att de ska bli bråk. sa Angelika.
- Okej. De är bara onödigt att han ska bli sur hela tiden. sa Camilla.
- Aa, håller med. sa jag.
- Så himla irriterande. sa hon.

*En timme senare*

- Aja dra till Tom dåå.. sa hon och reste sej upp.
- Okej. Lycka till. sa Angelika.
- Hahah.. ses imorgon. sa hon innan hon gick ut.

Camilla's perspektiv:

Jag gick in i mitt och Toms rum och de va tomt. Så jag antog att han var ute på balkongen. Igen.. Jag gick och bytte om. Sen gick jag och la mej.

Några minuter senare kom Tom och och jag låsades sova. Han bytte om och gick och la sej brevid mej och la armen om mej.

- Jag älskar dej. viskade han.
- Jag älskar dej också. sa jag och vände mej mot honom.
- Va du vaken? sa han.
- Ja, jag låtsades sova. sa jag.
- Varför? sa han.
- Jag trodde du va arg.. sa jag tyst.
- Oh.. Förlåt, jag vet inte vad som har hänt med mej.. Fan jag blir bara arg hela jävla tiden! sa han.
- Tom de är okej.. sa jag.
- Nej! Tänk om jag skulle göra dej, Bill, Angelika eller nån av dom andra illa. Faaaan, vad har hänt med mej?! sa han.
- Vi kan snacka om de imorron.. Godnatt. sa jag.
- Okej.. Godnatt älskling. sa han och kysste mej.

En stund efter de somnade jag..

*Nästa morgon*

När jag vaknade så duscha jag, klädde på mej, fixa håret, sminka mej och allt sånt. När jag va klar gick jag och väckte Tom.

- Vaaaaknaaaaa!! sa jag.
- Jag är vaken! sa han och seste sej upp.
- Ahaa... Bra! sa jag.
- När vakna du? sa han.
- För ett tag sen typ. sa jag.
- Okej. sa han och gick in i badrummet.

En liten stund senare gick jag till Angelika och Bills hotellrum. När jag skulle gå in stannade jag och lyssnade. Dom skrek på varann och allt. Vet inte om de va så bra att gå in så jag stannade utanför. 

Några minuter senare kom Angelika ut och när hon såg mej kollade hon bara.

- Vad hände? sa jag.
- Uh, inget. sa hon snabbt.
- Hur länge stog du där? sa hon sen.
- Några minuter. sa jag.
- Okej, så du hörde ganska mycket antar jag? sa hon.
- Mm. Och nu vill jag att du berättar. sa jag och då hörde man nånting kastas mot dörren.
- Bill blev arg. sa hon.
- Ja jag har fattat de men varför? sa jag.
- Jag har bilder på min data som är inte är nya men ändå inte gamla. Asså dom är från nån vecka innan jag träffade Bill. Sen de är bilder på mej och Hampus, du vet mitt ex. Och Bill trodde dom va nya och så men när jag sa att dom inte va de trodde han mej inte och han tror jag är otrogen mot han eller nåt. sa hon.
- Woooah.. Vääänta nu vah. Tror han att du skulle vara otrogen mot han?! sa jag.
- Mm. mumlade hon.
- Wtf?! sa jag.
- Mmm.. asså vet inte vad jag ska göra.. tänk om han gör slut eller något? sa hon.
- Gör han de är han dum i huvet. sa jag och då kom Tom ut.
- Varför står ni här? sa han.
- Bill är dum i huvet. sa jag.
- Varför? sa han.
- Jag har bilder på min data som är inte är nya men ändå inte gamla. Asså dom är från nån vecka innan jag träffade Bill. Sen de är bilder på mej och Hampus, mitt ex. Och Bill trodde dom va nya och så men när jag sa att dom inte va de trodde han mej inte och han tror jag är otrogen mot han eller nåt. sa Angelika igen.
- Waaas? Han borde lyssna på dej. sa han.

Vi stog och snacka i typ en minut och sen kom Bill ut.

- Bill, varför lyssnar du inte på henne om hon säger att hon inte är otrogen mot dej? sa Tom.
- Varför skulle jag lyssna? sa han förbannat.
- Du behöver inte va arg på mej?! sa Tom.
- Sa jag att jag va de eller?! sa Bill.
- Nej, men du blev skit arg när jag sa de. sa Tom.
- Asså dra. sa Bill.
- Bill varför lyssnar du bara inte? Jag skulle aldrig vara otrogen mot dej! sa Angelika.
- Säkert. sa han
- De är sant! sa hon. 
- Eller hur. sa han och gick tillbaks in i deras hotellrum.
- Tänk om han gör slut.. sa hon och började gråta.
- Han får inte göra de. sa Tom.
- Bestämmer du om han gör de? sa hon.
- Nej, men han älskar dej. Gör han slut gör han världens största mistag. sa han.
- Visst? Asså om han gör slut så är han helt jävla pantad.. sa jag.
- Mmm.. munlade hon.
- Jag går och snackar med han. sa Tom och gick in i deras hotellrum.
- Vad tror du Bill säger? sa hon.
- Vet inte. Hoppas han inte gör slut iallafall. sa jag.
- Mm.. men om han gör de så ska han göra face 2 face.. sa hon.
- Aa. sa jag.

Efter en stund gick vi in till deras hotellrum. Tom och Bill satt i sovrummet så vi gick dit.

- Bill...? sa Angelika.
- Vad? sa han drygt.
- Kommer du göra slut med mej? sa hon tyst och började gråta.
- Venne. sa han bara.
- Men seriöst Bill! De va fan hennes ex!! skrek jag.
- Hon kanske va med han ändå. sa han bara.
- Bill! Lägg av jag skulle ALDRIG göra så mot dej! Du vet fan de!! skrek Angelika.
- Har fan ska jag kunna veta de?!! skrek han.
- Bill lägg ner nu för i helvete! Säger hon att hon inte skulle göra så mot dej så skulle hon väl fan inte de!! skrek Tom.
- Hur vet jag att hon inte ljuger då?!! skrek han.
- För att hon inte fucking ljuger!! skrek jag.
- Om du tänker göra slut gör de nu då!! Då kan jag ju fan lika gärna åka hem!! skrek Angelika.
- Jag kan bara säga att gå gör ett jävligt stort misstag om du gör slut med henne. sa jag och gick.

Bill's perspektiv:

De blev helt tyst ett tag..

- Uhm.. Angelika kan jag få snacka med Bill ensam? sa Tom.
- Visst. sa hon och gick.
- Vad vill du? sa jag.
- Snacka med dej? sa han.
- Snacka då. sa jag.
- Key.. Asså du kan inte hålla på såhär. Du kommer sakna henne som fan! sa han.
- Och du ber mej att sluta hålla på? Vafan? Du har hållt på hela touren! sa jag.
- Skit i de! Jag har slutat nu och du ska också sluta! sa han.
- Varför skulle jag. sa jag.
- För att jag vet att du älskar henne och du kommer ångra dej så jävla mycket om du gör slut med henne Bill. Hon säger 24/7 att hon älskar dej och att de inte finns nån annan hon vill ha. Kan du inte bara fatta de? sa han.
- Eller hur. Hon älskar mej sååå mycket. sa jag.
- Hon gör ju de. sa han.
- Mm visst. sa jag.
- Du älskar henne? Eller hur? sa han.
- Uhm.. jag vet inte.. sa jag.
- Jo du vet. Men du skäms för att säga de efter vad som har hänt. sa han.
- Kanske. sa jag.
- Precis. Varför kan du inte bara säga till mej om du älskar henne eller inte? sa han.
- För att du kommer säga de till Camilla och Camilla kommer säga de till Angelika. sa jag.
- Om jag lovar att inte säga då? sa han.
- Hur vet jag att du inte kommer säga? sa jag.
- För att vi är bröder. Vi måste lita på varandra. sa han.
- Okej. Ja jag älskar henne. suckade jag.
- Okej! sa han och log.
- Lovar du att inte säga? Jag vill säga till henne själv. sa jag.
- Jag lovar. sa han.
- Kan du hämta henne? sa jag lågt.
- Visst. sa han och gick ut.

Några sekunder senare kom Angelika in.

- Vad? sa hon och lutade sej mot dörrkarmen.
- Kom. sa jag och klappade lite med handen brevid mej.

Hon suckade men kom och satte sej. De blev tyst en stund. 

- Vad ville du säga då? sa hon.
- Att jag... jag älskar dej. sa jag.
- V-vaa? stammade hon.
- Jag älskar dej. sa jag.
- Vänta, vänta, vänta. Asså först skriker du åt mej för att jag tydligen va otrogen. Sen säger du bara att du älskar mej och tror att allt blir bra? sa hon.
- Inte att allt blir bra precis.. Jag bara.. Uh.. Ville att du skulle veta de. sa jag.
- Bill jag vet inte vad jag känner just nu. sa hon och gick.

1. Camilla 2. Angelika 3. Georg 4. Gustav 5. Tom 6. Bill

Camilla's perspektiv:

Jag satt i soffan och tittade på tv men så hörde jag att någon röck i dörrhantaget. Jag gick till dörren och öppna den. Där stod Angelika och grät.

- Omg vafan har hänt?! sa jag.
- Bill är skit arg på mej.. sa hon och grät mer.
- Va? Men vad har du gjort då? sa jag.
- När dom kom tillbaks satt jag på sängen och skärde mej i handleden och sen kom han sen började vi skrika på varann och allt. sa hon.
- Kom så går vi och sätter oss i soffan och snackar.. VÄNTA VAFAN SARU ATT DU HADE GJORT?!! skrek jag.
- Camilla vafan skriker du för?! sa Tom.
- Uh.. Naah inget speciellt! sa jag.
- Vad ska jag göra? Bill kommer bara bli argare på mej om jag visar allt jag gjorde. sa hon.
- Får jag se? frågade jag och tog med henne till vardagsrummet.
- Vad har hänt?! skrek Tom oroligt när han säg Angelika.
- Bill har hänt. sa jag bara.
- Kommer snart. sa han och gick ut, antagligen till Bill.
- Här.. Här.. Här.. Här.. Här och här. sa hon och pekade på massa sår och skit.
- Omg.. De va fan inte lite. sa jag.
- Nej.. sa hon och började gråta igen.
- Angelika, de kommer lösa sej. Vi går till Bill och snackar med honom. sa jag.
- Okej.. snyftade hon.

Vi gick ut ur hotellrummet och gick till hennes och Bills. När vi kom in dit satt Tom i soffan med Bill. Vi stannade i hallen för att lyssna på vad dom sa.

- Men vafan Tom, hon lovade att inte göra om de och sen gör hon de iallafall!! sa Bill och man kunde tydligt höra att han va arg..
- Bill, lugna ner dej. Hon menade inget illa. Hon sitter fan inne i vårat rum med Camilla och grinar som fan! sa Tom.
- Hennes eget fel. sa Bill.
- Nej, de är ditt fel att hon gråter. De va du som fick henne börja gråta, antar jag iallafall. sa Tom.
- Hon fick tårar i ögonen när jag skrek åt henne. sa Bill.
- Precis, de är ditt fel att hon gråter. Men asså de va onödigt att bli så arg på henne. sa Tom.
- Kanske. Men du blev ju arg på Camilla. sa Bill.
- Men de va inte samma sak! Eller jo asså de va överdrivet men iallafall. sa Tom.
- Men jag kommer inte be om ursäkt iallafall. sa Bill.

Angelika gick in i deras sovrum och kom ut senare med en stor handväska och sen gick hon ut och smällde igen dörren.

Bill och Tom kollade på mej och jag kollade bak på den stängda dörren.

- Haha, eeh.. Jag kanske ska gå.. sa jag och öppnade dörren.
- Camilla..? sa Bill.
- Vad? sa jag och blev lite irriterad, han hade ju skrikit på Angelika utan nån riktiganledning.
- Kan du hämta Angelika? Jag vill snacka med henne. sa han tyst.
- Hämta henne själv. sa jag.
- Snälla.. sa han.
- Okej. suckade jag.

Jag gick ut och hämtade in Angelika igen.

- Så. sa jag.
- Eh.. Camilla de är någ bäst att vi drar.. sa Tom.
- Okeej. sa jag.

Jag och Tom gick ut och ställde oss utanför dörren för att vi skulle höra vad dom sa.


- Bill rör mej inte! sa Angelika irriterat.
- Okej, okej förlåt då. sa han.
- Vad vill du snacka om? sa hon.
- Uh.. Asså.. Förlåt. Jag borde inte ha blivit så arg.. sa han.
- Bill.. Först står du och skriker på mej.. Sen tror du allt blir bättre av att du bara ber om ursäkt? sa hon.
- Typ.. Eller jag hoppades. sa han.
- Nej, de blir inte de. sa hon.
- Men vafan ska jag göra då?! skrek han.
- Sluta fucking skrika åt mej!! skrek hon.
- Okej, förlåt.. sa han.
- Shit. Asså vet du verkligen inte hur du kan göra de bättre? sa hon.
- Nej.. sa han tyst.
- Låta mej göra vad jag vill.. sa hon.
- Vafan om du dör då?!! skrek han.
- De är inte ditt problem Bill. sa hon.
- JO JAG VILL FAN INTE ATT DU DÖR?!! skrek han.
- Bill, jag dör inte av att ha några sträck på armen. sa hon.
- Du kan få blodförgiftning och dö! sa han.
- Varför ska du alltid bry dej så jävla mycket om vad jag gör?! skrek hon.
- För att du är min flickvän.. Och jag älskar dej. sa han.
- Jag älskar dej också.. sa hon lågt.
- Asså gör inte så mer, okej? sa han.
- Okej.. sa hon.
- Bra. sa han.
- Wiiiie ni har löst allt!! sa jag glatt medans jag och Tom gick in.
- Hur i helvete..? sa Bill.
- Vi stog utan för och lyssna. sa Tom.
- Fuck off. sa Angelika.
- Haha. Aja jag är glad att ni löste de. Även om ni inte bråka så länge och så, så vare jobbigt att se henne så ledsen och jag blev skit irriterad på dej. sa jag och pekade på Bill.
- Okeeej.. sa han.

Angelika's perspektiv:

Camilla och Tom gick till sitt hotellrum. Jag och Bill satt i soffan och va bara tysta.. 

- Angelika..? sa Bill.
- Mm.. mumlade jag.
- Jag älskar dej. sa han och kysste mej på kinden.
- Jag älskar dej också. sa jag och kysste han.
- Ska vi hämta dom andra satt vi kan sticka och käka? sa jag.
- Visst. sa han.

Vi gick till Toms och Camillas rum och sen till Gustav och sen Gustav. Vi gick till en resturang och sen beställde vi.

*Efter vi hade ätit*

Vi gick tillbaka till hotellet och alla gick in på sina rum.

- Biiiiill! Vad ska vi gööööraaaaa? sa jag.
- Vet inte. Nånting. sa han.
- Typ slappa eller något? sa jag.
- Visst. sa hon.

Vi satte oss i soffan och kollade på tv.

- Okej de här är så tråkigt de bara kan bli. sa vi samtidigt.
- Hahhahaha vad ska vi göra då? sa han.
- Venne.. sa jag.
- OMG JAG VET!!!!!!!!!! skrek han och drog upp mej ur soffan.
- Haha vad? sa jag.
- VI GÅR TILL EIFFELTRONET!!!!!!! skrek han.
- Bill skriiik intee!! sa jag.
- Förlåt.. Men vi går dit! sa han glatt.
- Okeeej. sa jag och vi gick till hallen.

Vi gick till ner till lobbyn och sen ut och tog en taxi. När vi kom till eiffeltornet kollade jag upp, shiiit va högt!

- Woooow. Fan va vackert och jävligt högt! sa jag.
- Du är vackrare. Och ja de är högt, haha. sa han och la armarna om mej bakifrån.
- Ska vi upp dit eller? sa jag.
- Ja, kom! sa han.

Vi gick högst upp i eiffeltornet och ställde oss där och bara tittade på utsikten. Man kunde se hela Paris, skit fint asså! 

- Omg.. sa jag.
- Akta så du inte ramlar!! skrek Bill och typ tryckte in fingrarna i sidan(asså fattar ni???).
- AAH!! skrek jag.
- Hahahahaha! skrattade han.
- Bill de va inte kul. sa jag irriterat.
- Okej förlåt. sa han och kysste mej.

En liten stund senare så gick vi ner och åkte till hotellet igen. Vi gick upp på vårt rum och bara slappa..

- Asså de va helt sjukt att vara där uppe! sa jag.
- Aa, jag vet! sa han.
- Och du skrämde nästan livet ur mej! sa jag.
- Haha förlåt älskling. sa han.
- Lol, du har redan sagt de. sa jag.
- Jaaa, men ändå. Tänk om jag hade gjort så du ramla! sa han.
- Tänk om.. Då hade jag nog redan varit död nu. sa jag.
- Mm... Glad att du inte är de. sa han.

Min mobil började ringa och jag gick och hämta den. Jonte.

- Jaa? sa jag.
- Vi är på flygplatsen nu! Vilket hotell ska vi till? sa han.
- Cluny Square. sa jag.
- Okeej, möt oss i lobbyn. sa han.
- Aa. Ses om typ 40min. sa jag och vi la på.
- Vem? sa Bill.
- Jonte, dom kommer hit om typ 40min. sa jag.
- Okeej! sa han och log.

*Efter 40 låånga minuter*

Min mobil ringde. Igen. De va Jonte.

- Vi är i lobbyn nu. Kom ner. sa han.
- Okej, vi kommer. sa jag och vi la på.

Vi gick ner till lobbyn och när jag såg dom sprang jag fram och kramade dom läänge.

- Fan va jag har saknat er, även om de typ bara va en vecka sen vi träffades eller nåt. sa jag.
- Haha aw vi har saknat dej med! sa Jonte.
- Haha, checka in nu. sa jag.
- Okeeej. sa dom.

När dom hade checkat in och allt sånt så gick dom in på sina hotellrum. 


Tom's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi va i Madrid och skulle ha konsert om 1 timme. Vi satt nere i logen(?) och höll på med massa olika saker. Jag stämde min gitarr, Georg spelade på sin bas, Bill sjöng, Gustav spelade med sina trumpinnar, Angelika och Camilla spelade på sina mobiler och Jonte och Sebbe satt bara och kolla.

- Har ni tråkigt? sa jag till dom.
- Typ. svarade Sebbe.
- Ganska självklart.. Dom hade inte heller så kul första gångerna vi hade konserter. sa jag och pekade på tjejerna.
- Men dom borde ju gilla att vara här..? Dom älskar ju er.. Haha. sa Jonte.
- Haha aa jag vet! sa jag.
- Vaa? Vi har inte sagt att vi inte gillar att vara här.. sa Camilla.
- Jag sa att ni BORDE gilla att vara här. sa Jonte.
- NEEEEEEJ INTE FUCKING DIIIIIIT!!!!!!!!!!!! JÄVLA FUCKING SKIT SPEL!!!!!!!!! skrek Angelika.
- Asså vårda språket skitunge. sa han.
- Käften. Annars bryter jag nacken av dej. sa hon.
- Damp? sa han.
- K.bry. sa hon drygt.

Bill slutade sjunga och satte sej brevid henne och snacka lite. 

- Asså äre bara jag som är hungrig? sa jag.
- Typ. sa Camilla.
- Aa.. sa dom andra.
- Men du är ju alltid hungrig så.. sa Camilla.
- Haha, typ. sa jag. 

*45min senare*

- Killar ni ska upp om 10. sa David.
- Okej. sa Bill.
- Ska bli fett nice att gå ut på scen. sa jag.
- Kul att spela gitarr eller? sa Sebbe.
- Haha sådär. Man får ont i händerna.. Men asså fansen är helt crazy! sa jag.
- Haha okeeej. Hur crazy? sa Jonte.
- Asså gud dom gör typ allt. Kastar upp använda underkläder och allt! sa jag.
- Ärligt?! sa han.
- Haha aa. Skit nice asså. sa jag.
- Bara för att du är beroende av sex och tjejers underkläder.. sa Camilla.
- Vaaaaa?! Nej! Men asså... Eh.. sa jag.
- Men? sa hon och kollade upp från mobilen.
- Inget. sa jag och kollade ner på gitarren.
- Tom, alla killar är så. Eller aa dom flesta. Men aja, dom flesta killarna är så. De är typ, normalt? sa hon.
- Visst? Asså jag skulle också vilja att tjejer kastar sina underkläder på mej. sa Jonte.
- Okeeej..... awkward.. sa Angelika.
- Vad? Jag är lika mycket kille som Tom! Jag gillar också tjejer. sa han.
- Jupp, i know. De va därför du rota igenom min garderob och kolla på alla mina underkläder.. sa hon.
- De gjorde jag inte alls?! sa han.
- Omg jo de gjorde du! sa Camilla.
- Hur kan du veta? sa han.
- HAHAH hon va fan med mej när vi kom in i mitt rum och du stog i min walk-in-closet?! And just so you know, du erkände precis. sa Angelika.
- Meeh.. sa han och jag garva ihjäl mej.
- Haha Tom du borde inte garva så mycket. Jag vet att du har kollat igenom mina. sa Camilla.
- Men du är ju min tjej och inte min syster! sa jag.
- Men ändå. sa hon och Bill garva.
- Bill, du borde inte heller garva. För du har också kollat mina underkläder. sa Angelika och han blev tyst.
- Faaan va ägd Bill! sa jag.
- Käften. sa han och gav mej en arg blick.
- Killar, de är dags nu! sa David.
- Okej, vi kommer. sa Bill.

Jag, Georg och Gustav gick ut på scenen och ställde oss som vi brukar. Bill skulle komma ut när han började sjunga. Första låten va Schrei..

Jonte's perspektiv:

- Undra om de är svårt att sjunga på tyska.. sa jag.
- Jag tror de är de. sa Sebbe.
- Inte om man är från Tyskland. sa Angelika.
- Nej men asså annars. sa jag.
- Inte om man kan flytande tyska. sa Camilla.
- Men annars. sa Sebbe.
- Inte om man kan sjunga på tyska alls. sa dom.
- Men okej vi fattar! sa vi samtidigt.
- Haha okeej. sa jag.

Efter typ 2 timmar så var konserten slut och dom kom hit igen.

- Shit ni är fan blöta?! sa jag.
- Vaa? sa dom.
- Svettas man så mycket eller? sa jag.
- Jaaa! sa Tom.
- Asså jag vet inget, så klaga inte. sa jag.
- Hahaha okeej. skratta Bill.
- Raaandooom.. Aja, hej älskling! sa Angelika och kysste Bill.
- Euw.. sa jag.
- Vad vill du? sa hon och bitchblicka mej.
- Inget. sa jag.
- Bra. sa hon.
- Hahaha rädd för sin egen syrra! sa Camilla.
- De är jag inte alls! sa jag.
- Är du ju fan visst? Du skrek som en jävla tjej när jag fick damp för nån vecka sen. Shiiet va rädd du va! skratta Angelika.
- Nej.. sa jag.
- Ska jag slå ner dej i marken eller? sa hon kaxigt.
- Som om du kan. sa jag, men jag visste ju att hon kunde..
- Haha omg du är så töntig, du låtsas va cool och allt bara för att du är med kändisar. sa hon.
- Nej? sa jag.
- Haha okej. sa hon och drog ner mej på golvet.
- JAG VA INTE BERÄDD!!! sa jag.
- Okej upp då. sa hon.
- Nu. sa jag.

Vi försökte brotta ner varann på golvet en kort stund men de blev jag som åkte ner..

- Så här jävla svag. De är fan sorgligt nästan. sa hon.
- Men håll käften. Jag har inte tränat på länge.. sa jag och ställde mej upp.
- Hahaha, skyll på de. sa hon.
- De är sant! sa jag.
- Visst.. sa hon.

1. Tom 2. Bill 3. Georg 4. Camilla 5. Angelika 6. Gustav

Georg's perspektiv:

De knackade på dörren och jag gick för att öppna.

- Tja. sa Gustav.
- Tja. sa jag.
- Är du klar? sa han.
- Aa. sa jag.
- Okej bra. Ska vi gå till Bill och kolla om han oxå är de? sa han.
- Visst. sa jag.

Vi gick till Bill och han va också klar. Nu vare bara de om vi skulle våga kolla om Tom va klar.

- Jag vågar inte! sa jag.
- Inte jag heller, efter erat bråk igår liksom. sa Gustav.
- Jag kan gå.. sa Bill.
- Bra! sa jag och Gustav. 

Vi gick till Toms och Camillas rum och Bill knackade på och Camilla kom och öppnade.

- Shit.. Vafan har hänt?! sa Bill.
- Tom va skit förbannad igår, jag blev rädd för honom och börja grina. Sen va han påväg att slå mej men slog ett hål i väggen istället sen har jag suttit uppe hela natten och grinat i soffan.. sa hon.
- Omg.. sa Gustav.
- Shit! Var är han nu? sa Bill.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Gick han ut eller? sa jag.
- Aa.. sa hon.
- Oh no... Asså vi har intervju snart. Och han kan va vart fan som helst?! sa Bill oroligt.
- Eller så är jag bakom er. sa Tom och Bill vände sej snabbt om.
- Omg Tom! sa han och kramade honom.
- Vafan släpp mej jävla tönt. sa han drygt.
- Vem äre som är dryg nu då? sa Camilla.
- Camilla förlåt för allt jag gjorde igår! Jag ville inte slå dej heller, eller aa jag gjorde de inte men nästan. Jag va bara så arg.. Förlåt. sa han och kramade henne.
- Jag älskar dej Tom. sa hon och började gråta.
- Jag älskar dej också. sa han och kysste henne.
- Aww. sa Bill och gjorde ett hjärta med händerna.
- Vi måste till intervjuen nu Tom. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Camilla, du kan gå till Angelika. Och du får nog väcka henne. De gick inte när jag försökte. sa Bill.
- Hahaha hur hårt körde du med henne igår egentligen Bill? sa Tom och flina.
- Skit hårt! sa Bill och blinka.
- Oooooh! sa jag och Tom.
- Nej men hon va skit trött efter att ha tröstat Camilla och bråkat med dej igår. sa han till Tom.
- Okej, jag måste säga förlåt till henne när vi kommer tillbaks också. sa Tom.
- Men nu måste vi seriöst dra. sa Gustav.
- Varför bryr du dej? Du hatar ju intervjuer ändå, du snackar ju inte ens? sa Bill.
- Shiit du snackar mest Bill! sa jag.
- Ajja, ses sen Camilla. sa Tom och kysste henne innan vi gick.

Camilla's perspektiv:

Efter att dom hade gått så gick jag till Bill och Angelikas rum för att väcka henne..

- Angelika vakna. sa jag.
- Mm.. jag ska. sa hon och halvsov.
- Gå upp nu! sa jag.
- Okej då. sa hon och satte sej upp i sängen.
- Vart är Bill? sa hon trött.
- På intervju med killarna. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
- Va hände igår egentligen? sa hon.
- Asså typ skit mycket.. sa jag.
- Säg? sa hon.
- Asså klockan va typ 2 på natten när han kom hem.. Sen va han skit förbannad och skulle typ slå mej men han slog på väggen satt de blev ett hål.. och sen stack han igen.. sa jag.
- Oh shit! Är han fortfarande arg? sa hon.
- Näe han sa förlåt i morse. sa jag.
- Okej, men de är ju bra. sa hon.
- Ja.. sa jag.

Angelika ville dra till Donken och äta nåt och shoppa efter. Så vi gick till Donken först.

Vi beställde och sen satte vi oss och åt. Och såklart så snacka vi lite random saker.. som vanligt asså.

- Tror du dom kommer gå ut med att dom är tillsammans med oss? frågade hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Haha okeej. sa hon.

När hon va klar gick vi och shoppade lite.

*Efter shoppingen*

Vi gick upp på hennes och Bills rum. Killarna hade fortfarande inte kommit hem än så vi satte oss i soffan och tittade på tv. En liten stund senare så kom Tom, Bill, Gerorg och Gustav in i rummet.

- Heej älskling! sa Bill och kysste Angelika.
- Hej! sa hon och log.
- Hej Camilla! sa Tom och log.
- Heej Tom! sa jag och gick fram och kysste han.
- Vad har ni gjort då? sa Georg.
- Varit på donken och shoppat. sa Angelika.
- Nice. sa han.

En liten stund senare så satte sej killarna och tittade på tv medans jag och Angelika va ute på balkongen och rökte.

- De är fett skönt att du och Tom inte bråkar mer! sa hon.
- Haha aa.. sa jag.
- Tur att jag och Bill inte bråkar sådär. sa hon.
- Viisst? sa jag.
- Men vi måste väl bråka nån gång.. Ett förhållande utan bråk är lite.... konstigt? sa hon.
- Haha aa typ! sa jag.

En liten stund senare så kom Georg ut på balkongen..

- Tja. sa han.
- Heej. sa vi.
- Va gör ni? frågade han.
- Typ snackar och så.. sa jag.
- Okeej. sa han.
- Vill du ha en cigg? frågade Angelika.
- Visst. sa han och tog en cigg och tände på.
- Varför röker du och inte dom andra? sa jag.
- Ja venne.. jag är ju älst så.. haha. sa han.
- Haha okej. sa jag.
- Varför röker ni då? sa han.
- Asså vi skulle prova för nåra år sen och vi typ fastna för de så aa... Haha. sa jag.
- Okeej. sa han.

Vi snacka ett tag och sen gick vi in till the other booys.

- Haha, fett osociala ni är! sa Georg.
- Okej. sa Tom drygt.
- Fan va dryg du är. sa han.
- Jag är inte dryg okej? sa Tom.
- Tom, du sa de faktiskt lite drygt.. sa jag.
- Varför ska alla fucking tycka jag är dryg? suckade han irriterat och reste sej upp.
- Tom ärligt nu? sa jag.
- Vad? sa han.
- Ska du gå ut och va sur för att du sa ett ord på ett drygt sätt? sa jag.
- Ja. sa han och gick ut.
- Fan va irriterad man blir på han ibland. sa jag och gick efter honom.

Jag såg han gå in i vårt rum och såklart så följde jag efter.

- Tom. sa jag.
- Aa? sa han.
- Va inte sur. sa jag.
- Men ni ska ju alltid vara så jobbiga.. sa han.
- Är jag jobbig? sa jag.
- Inte just nu.. sa han.
- Okeej.. Men förlåt för att jag har varit de. sa jag.
- De e lugnt. sa han.
- Okej bra. sa jag.

De blev helt tyst och han gick och satte sej på sängen. Han verkade fortfarande sur.. Vet inte om jag vill fråga vad de är för fel.. tänk om han blir arg eller något?

De gick några minuter innan jag bestämde mej för att sätta mej brevid han.

- Vad äre Tom? sa jag,
- Asså de är alltid så att alla vill att jag ska vara någon som jag inte är.. alla klagar jämt på allt jag gör fan.. sa han.
- Aha.. Asså Bill blev ju den snällaste av er två men asså folk borde acceptera dej för den du är. sa jag.
- Såklart så ska det alltid handla om fucking Bill. sa han irriterat.
- Vaa..? sa jag.
- Ja?! Bill är ju den snällaste och vad är jag?! En fucking diva som bara är ute efter sex och pengar? Alla fucking människor som jag har träffat säger att han är den snällaste! Jag fucking hatar honom. sa han surt.
- Men nej de är du inte! Du har ju något som inte han har. sa jag.
- Som vad? sa han.
- Jo.. Uhm.. Typ... sa jag.
- Kolla du vet inte ens!! skrek han och gick ut från hotellrummet.

Bill's perspektiv:

Jag hörde Tom skrika.. De här kan inte vara bra.. Jag gick ut från hotellrummet och såg han gå i korridoren.

- Tom! ropade jag.
- Lämna mej ifred. sa han irriterat.
- Vad har hänt? sa jag.
- Du har hänt! Alla har fucking hänt! Lämna mej ifred! sa han argt.
- Va?? Kan du stanna satt vi kan snacka om de här? sa jag.

Han svarade inte. Han bara fortsatte gå. Tillslut fick jag spriga fram till han och stoppa han.

- Asså vi måste fan snacka om de här! Du kan inte bli sur hela tiden ju?! sa jag.
- Jag vill inte snacka med dej. sa han drygt.
- Men vi måste! sa jag.
- Nej! Låt mej va! sa han och gick mot sitt och Camillas hotellrum.

Jag orkade inte med att han skulle va så jävla sur hela tiden, så jag gick in i mitt och Angelikas hotellrum.

- Är han sur igen? sa Gerog.
- Mmm.. mumlade jag.
- Shit asså.. sa han.

Några minuter senare kom Camilla in i rummet.

- Varför är inte du med Tom? sa jag.
- Han ville vara ensam så de va nog bäst att lämna han ifred.. sa hon.
- Aa de är någ bäst.. Hoppas han lugnar ner sej. sa jag.
- Aaa. sa hon.
- Någon mer än jag som är hungrig? sa Angelika.
- Jag är fan utsvulten. sa Camilla.
- Jag med. sa jag, Georg och Gustav.
- Kom så går vi då? sa Angelika.
- Okej. sa jag.

Vi tog på oss skorna och så och gick ut i korridoren.

- Tom, vi ska ner och käka. Kommer du eller? sa jag utanför hans dörr.
- Nej. sa han bara.

Vi fick väl gå utan han då.. Vi tog hissen ner till hotellets resturang och beställde de vi skulle ha.

Tom's perspektiv:

Jag låg på sängen en lååång stund och bara tänkte. Jag ville inte vara sur men de är ju svårt att inte vara de när alla är på en.. Vill bara glömma bort alla fucking problem jag har. Camilla, Angelika och Georg brukar ju röka bort sina problem.. Kanske de funkar för mej också? Får väl testa..

Jag gick bort till Camillas väska och rotade igenom den. Tillslut så hitta jag ciggpaketet. Jag gick ut på balkongen och tände en cigg och började röka.

- Vafan håller jag på med? sa jag högt för mej själv.
- De undrar jag också. sa Camilla och stod vid balkongdörren.
- Vad? sa jag utan att vända mej om.
- Varför står du här och röker för?! Tom, du vet att de inte är bra! sa hon och kom fram till mej.
- Du, Angelika och Georg verkar ju typ röka bort era problem så jag ville testa.. sa jag.
- Tom.. Släck ciggen. Du får inte börja röka. sa hon.
- Bestämmer du de eller? sa jag drygt.
- Nej.. Men de är inte bra! Och om man nu dör i förtid så vill jag verkligen inte att du gör de! sa hon.
- Men whatever. De är ju fan bara du som bryr dej. Alla andra bryr sej ju fan bara om Bill och att han inte ska dö i förtid. Varför ska nån jävla fucking människa bry sej om en sån som tydligen inte ens är snäll, en som tydligen bara är ute efter sex och pengar?! Allt fucking bra handlar om Bill, medans allt skit handlar om mej! Jag fucking hatar honom!! skrek jag.
- Så de är därför du är så arg på mej? sa Bill och jag vände mej mot honom.
- Dra. sa jag.
- Tom, är du arg på mej för att jag tydligen är snällare än du? sa han.
- Allt bra ska alltid handla om mej, jag blir sedd som den killen som bara är ute efter pengar och sex. Vafan troru?! sa jag irriterat.
- Tom, om jag får säga va jag tycker utan att du avbryter mej. sa han.
- Men okej då! sa jag.
- Du är den bästa storebrorsan man kan ha, du har alltid funnits där för mej och stöttat mej genom allt! Du är hur jävla snäll som helst, och sen vet du väl själv om du bara är ute efter sex och pengar. Jag tror inte att du är de. Eller nej jag vet att du inte är de! Du är inte sån. Du ville hitta den rätta men du valde fel sätt att göra de på. sa han.
- Jag jag bryr mej om vad du tycker om mej. Alla andra kommer ändå tror samma sak som dom gör nu. Så dra?! sa jag argt.
- Men ingen fucking bryr sej om vad dom andra tycker! För de är inte ens sant! sa han.
- Jag bryr mej!! skrek jag.
- Du borde inte göra de. sa han.
- Fucking dra!! skrek jag.
- Trodde du var smartare än så Tom.. sa han innan han gick.
- Men håll käften!! skrek jag.
- Varför är du så elak för? sa Camilla.
- Han förtjänar de. sa jag kallt.
- Nej?? Asså vad har hänt med dej? sa hon.
- Inget okej?! sa jag.
- Tom.. sa hon.
- Vad?! sa jag irriterat.
- Du har förändrats så jävla mycket. sa hon och gick in.
- Vafan snackaru om?! Jag är precis samma Tom som innan! sa jag.
- Nej. sa hon och gick ut ur hotellrummet.

Jag gick in. Jag va så jävligt arg så jag tog allt jag kunde få tag i och bara slängde de överallt i hotellrummet.

Angelika's perspektiv:

Camilla kom in i mitt och Bills hotellrum och satte sej i soffan brevid mej.

- Vad är de? frågade jag.
- Tom.. Han har förändrats så jävla mycket. sa hon och Bill nickade.
- Jag känner faktiskt inte igen honom längre heller.. sa han.
- Vill bara ha den gamla Tom tillbaka.. sa hon och hennes ögon fylldes med tårar.
- Jag oxå.. sa jag och Bill.

Vi satt och snacka i typ en halv minut och sen hörde vi massa saker kastas i väggarna.

- Tom. sa vi samtidligt..

1. Dublin airport 2. Angelika 3. Tokio Hotel 4. Camilla

Angelika's perspektiv:

*Nästa morgon*

Jag gick upp ur sängen, duscha, tog på mej kläder, sminka mej och fixa mitt hår. Sen gick jag ner till köket och åt frukost. Skulle bli fett nice idag för Camilla skulle oxå gå till skolan. Tom hade lovat att han skulle passa barnet. Vi va redan sena så vi måste fråga Sebbe om han kan köra oss.

- Sebbe? sa jag och knacka på hans dörr.
- Vad? sa han.
- Kan du köra oss till skolan? frågade jag.
- Näe.. sa han.
- Men snälla, vi är skit sena! sa jag.
- Nej! sa han.
- Men skit i de då!! skrek jag och sparka på hans dörr.

Vi gick till hallen och klädde på oss. Sen gick vi till busshållsplatsen och väntade på bussen.

*På bussen*

- Varför kunde inte han köra oss? sa Camilla.
- Vet inte.. sa jag.
- Okeej. sa hon.

När vi kom till skolan sprang vi in till våra skåp och tog ut våra matteböcker och låste skåpen. Vi gick till mattesalen och när vi kom in glodde fan alla på oss.. Vi gick och satte oss och började jobba.

- Varför har du inte varit i skolan då? sa Serg.
- Gravid... sa Camilla.
- Ärligt? sa han.
- Mmm.... mumlade hon.
- Woow.. sa han. 

*Sista lektionen*

De va SO och vi kan inte ett skit.. Hatar SO. Fast vår SO lärare är schysst så vi behöver inte jobba så mycket. Jag tog upp mobilen för att fråga Sebbe om han kunde skjusa hem oss.

- Vad? sa han.
- Eh.. kan du skjusa hem oss? sa jag.
- Orkar inte.. sa han.
- Varför inte?! sa jag.
- Pallar inte.. sa han.
- Snälla Sebbe. sa jag.
- Nej. sa han.
- Snälla! Asså du kan få... Eh.. Pengar eller nåt av mej om du gör de! Snäääällaaa! bad jag.
- Men nej. sa han.
- Men du kan ju ändå inte ligga inne på ditt rum hela dagen så varför inte hämta oss istället?? sa jag.
- Asså nej.. Jag ska.. Uh.. Träffa Jake snart! sa han.
- Aa ljug mer. sa jag.
- Okej men jag pallar inte. sa han.
- Kom igen, om du kommer så kan du ju typ.. Åka till Jake sen eller nåt? sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Taack! sa jag och vi la på.

När lektionen sluta så smsa Sebbe att han var framme så vi gick ner till parkeringen och satte oss i bilen.

- Ska du till Jake eller? sa jag.
- Nääe, orkaar inte.. sa han.
- Uh, okej.. sa jag.

När vi kom hem gick Sebbe till sitt rum. Osocialaste ever.. Jonte kom fram till oss och såg frågandes ut.

- Vad hände med honom?
- Osociala människa, han pallar inte ens åka till Jake? sa jag.
- Whaaaat? sa han förvånat.
- Mmm.. mumlade jag.
- Tycker synd om han. sa han.
- Aaaa jag med. sa jag.
- Uh.. Jag går till Tom. sa Camilla.
- Ojj, hahaha aa okej. sa jag.
- Hahaa. skrattade hon och gick upp till Tom.

Jag gick upp på mitt rum och gjorde en läxa.

Tom's perspektiv:

Jag satt på Camillas säng medans hon packade inför turnén.

- Är du inte klar snart? sa jag.
- Nääe. sa hon.
- Men när äru klar då? sa jag.
- Asså de tar tid att packa. sa hon.
- Inte för mej.. sa jag.
- Men då kan väl du packa mina grejer eller? sa hon.
- Haha, orkar inte! sa jag.
- Jävla latmask. sa hon.
- Jag har faktiskt tagit hand om en skrikande unge hela jävla dagen! Jag dog nästan! HAN DROG I MITT HÅR!!! sa jag.
- Hahahaha han brukar göra så. sa hon och log.
- Men lär han att inte göra så då! Mitt hår kommer ramla av om han fortsätter! sa jag.
- Hahahaha jo men visst, de kommer ramla av.. sa hon.
- Tänk om de gör de? sa jag.
- Dreadlocks brukar ju ramla av lättare.. sa hon.
- VAA?!! skrek jag.
- Vafan jag drev.. sa hon.
- Fuck u. sa jag.

När hon hade packat klart så var de bara några timmar kvar tills vi skulle åka till Dublin. Jag och Camilla satt och snacka om vad ungen skulle heta.

- Kevin? sa hon.
- Näee.. sa jag.
- Men säg något namn du oxå.. sa hon.
- Tom Junior? sa jag.
- Haha, omg nej. sa hon.
- Men vafan, haha. sa jag och garva.
- Jayy? sa hon.
- Kanske.. sa jag.
- Men kom igen, de är ju typ coolt? sa hon.
- Haha aa.. okej då. sa jag och log.

Vi satt och höll på med Jayy ett tag tills Bill kom in och sa att de va dags att åka. Vi tog med oss Jayy ut till Angelikas föräldrar för att dom skulle ta hand om honom medans vi va borta.

När vi hade sagt hejdå så gick vi till hallen och tog på oss ytterkläder och tog med oss väskorna ut till taxin.

Bill's perspektiv:

När vi kom fram till flygplatsen i Dublin väntade David och några livvakter där på oss.

- Fattar ni inte att ni inte bara kan åka iväg sådär?! sa David argt.
- Nej du vet, jag är superman jag kan allt! sa Tom och skratta.
- Hahah Tom! skrattade jag och gjorde give-me-five med han.
- Heeeej jag heter Tom men ni kan kalla mej superman! sa han med tillgjord röst.
- Sluta larva er nu. sa David.
- Hahaha okej. sa jag.
- Vem är vem av tjejerna då? sa David.
- De här är Angelika! sa jag och tog hennes hand och log stolt.
- Och de här är Camilla! sa Tom och kysste henne på kinden.
- Okej då vet jag. Haha. sa David.

Vi gick till limon och åkte till ett hotell. Vi gick in på våra rum och ställde väskorna där. Jag och Angelika delade rum. Och de gjorde Tom och Camilla oxå. Georg och Gustav fick bo i varsina hotellrum.

- Så... Vad ska vi göra? sa Angelika.
- Jag venne, vi har har konsert om typ 3 timmar.. sa jag.
- Okeej. Men va ska jag och Camilla göra när ni har konsert då? sa hon.
- Va backstage eller nåt! sa jag.
- Sak vi va där?! sa hon.
- Vad trodde du egentligen? Jag vill iallafall att du ska vara där då! sa jag.
- Hahah okej.. sa hon och log.

*Tre timmar senare*

Allt var klart och vi gick ut på scenen.

Camilla's perspektiv:

Under konserten så stod jag och Angelika backstage. Efter typ 2 timmar va den slut och dom skulle ha M&G. Så vi fick vänta i typ 30min eller nåt och sen kom killarna och vi åkte tillbaks till hotellet.

- Omg jag är helt slut! sa Tom och slängde sej på sängen.
- Va tråkig du är.. haha. sa jag.
- Men seriöst, jag har ju spelat gitarr i 2timmar.. sa han.
- Ja, men ändå.. sa jag.
- Men va vill du göra då? sa han och flina.
- Inte sova iallafall. sa jag.
- Men säg något vi kan göra då? sa han.
- Vet inte... sa jag.
- Låt mej sova då! sa han irriterat.
- Okej då.. sa jag och gick ut på balkongen.

Jag satte mej på en stol och kollade på typ ingenting. Nån minut senare kom Tom ut och satte sej i en annan stol brevid mej.

- Skulle inte du sova? sa jag.
- Jo.. Men kunde inte sova utan dej. sa han och log.
- Tråkkigt då. sa jag bara.
- Asså förlåt men jag är verkligen slut.. sa han.
- Okej. sa jag.
- Kom igen, kom in och sooov med mej! bad han.
- Men jag är inte ens trött Tom. sa jag.
- Snälla. sa han och gjorde sina puppyeyes.
- Okej då.. suckade jag och vi gick in.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och såg att Tom inte låg brevid mej men jag orkade inte bry. Jag gick in badrummet och duscha. När jag va klar gick jag och klädde på mej, sminka mej och fixa håret och sånt. När jag va klar med de gick jag till Angelika och kolla om hon skulle ner och äta frukost med mej.

- Aa vänta ska bara ta bort sminket som jag fick på ögonlocket.. suckade hon och gick in i badrummet.

2 minuter senare satt vi nere och åt frukost. Bill, Tom, Georg och Gustav satt vid ett annat bord.

- Varför sitter inte vi med dom? frågade hon.
- För jag är pissed på Tom. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Han va dryg och tråkig igår. sa jag.
- Okej. sa hon och vi fortsatte äta frukosten.

När jag var klar så gick jag upp på rummet och Angelika satte sej hos killarna.

Jag rota igenom min handväska efter ciggpaketet. När jag hitta de så gick jag ut på balkongen och rökte. När jag va nästan klar hörde jag någon komma in i hotellrummet och jag släckte ciggen snabbt. Tom kom ut på balkongen.

- Hej. sa han och log snett.
- Hej. sa jag.
- Varför luktar du rök? frågade han.
- För att jag har rökt kanske? sa jag.
- Asså varför är du så dryg? sa han irriterat.
- Jag är inte dryg, men jag är pissed på dej. Men jag kan visa dej va dryg är om du vill. sa jag.
- Vafan har jag gjort nu då? Du är redan dryg så de behövs inte. sa han surt.
- Du va såhär tråkig och dryg igår. Haha omg du vet inte hur dryg jag kan bli. sa jag.
- Jag va fucking trött okej?! sa han och blev fett pissed.
- Som du vill. sa jag och gick förbi honom in.
- Camilla! Ärligt nu, blev du sur för att jag va trött. sa han.
- Ja?! Kan du aldrig göra något för min skull någon gång?! sa jag irriterat.
- Vafan?! Jag gör ju allt för dej! sa han.
- Märks fan inte! sa jag.
- Men vafan ska jag göra så du fucking märker de då?! skrek han.
- Inte fan vet väl jag, kom på nåt jävla skit själv! skrek jag tillbaks.
- Men vafan jag okrar inte med den här skiten!! skrek han.
- Hur tror att att jag känner då?!! skrek jag.
- De är ju du som klagar hela fucking tiden!!! skrek han och slängde en stol i väggen.
- Ska du ha sönder de här fucking hotellrummet som du hade sönder de i Tyskland också eller?!! skrek jag.
- Varför bryr du dej ens?!! skrek han.
- För att... Jag vet inte. sa jag och gick och la mej på sängen.
- Varför kan du inte fatta att jag fucking älskar dej?!! skrek han.
- Börja visa de då. sa jag.
- Jag fucking gör ju de men du bryr dej inte?! sa han.
- Jag skulle ha gjort de om de märktes att du visade de. sa jag.
- Men vafan hur ska jag kunna visa de på nåt annat sätt då? sa han och satte sej brevid mej.
- Inte vet väl jag, kom på de själv. sa jag.
- Jag vet inte heller.. sa han.
- Tråkigt för dej då. sa jag och la mej på sidan med ryggen mot honom.
- Men du vet ju att jag älskar dej iallafall? sa han och la sej brevid mej.
- Hur ska jag kunna veta de? sa jag.
- För att jag gör de. sa han.
- Okej. sa jag.
- Kolla, du bryr dej inte ens. sa han och började gå ut ur rummet.
- Tom.. Jag bryr mej när du visar de på ett bra sätt. sa jag.
- JAG FUCKING GÖR DE!! skrek han och smällde igen dörren.

Georg's perspektiv:

Jag satt och kollade på tv men så hörde jag Tom skrika och en dörr smällas igen. Jag gick ut ur hotellrummet och såg Tom springa bort till hissen. Jag började springa efter honom och ropa på han men han verkade inte bry sej.

Han sprang in i hissen och jag hann precis in innan dörrarna stängdes.

- Vad har hänt Tom? sa jag lugnt.
- Camilla. sa han irriterat.
- Vad är de med henne nu då. sa jag.
- Hon tycker inte att jag visar att jag bryr mej om henne och älskar henne på ett bra sätt. sa han.
- Men du gör ju de? sa jag.
- Jag vet! Men hon tycker inte de.. sa jag.
- Aha.. sa jag.

Vi snacka om de ett tag sen gick vi upp på deras hotellrum. Där inne satt Camilla och Angelika i soffan, antagligen snacka dom om bråket.

- Tja. sa jag
- Heej. sa Angelika.

De va en ganska pinsam stämning för Camilla och Tom tittade inte ens på varann..

- Uh.. Angelika, vi kanske ska lämna dom ensamma? sa jag.
- Vågar vi de utan att nån kommer ligga döende på glovet? sa hon och Camilla skratta lite.
- Hoppas de. sa jag och skratta.
- Okej, vi går. sa hon och vi gick ut.

Vi ställde oss utanför deras dörr och lyssnade på vad dom sa.

- Men sluta låsas att du bryr dej!! skrek Camilla.
- Jag fucking låsas inte, okej?!! skrek Tom.

De blev tyst en stund och vi kunde inte höra vad dom sa..

- Låt mej va Tom!! skrek hon.
- Inte förns du fucking talar om för mej hur i helvete jag ska kunna visa hur mycket jag älskar dej och bryr mej om dej!! skrek han.
- Hur ska jag kunna veta? sa hon och man hörde hur hon började gråta.
- Camilla, gråt inte. sa han.
- Låt mej va! skrek hon.
- Camilla.. sa han lugnt.
- Gå Tom! skrek hon.

Tom kom ut från hotellrummet och började gå mot hissarna.

- Tom! ropade jag.
- Prata inte med mej! skrek han.
- Vafan, snälla Tom. Vad är de som händer? sa Angelika.
- Fucking prata inte med mej okej?! skrek han och kom emot oss och va beredd på att slå till nån av oss, eller båda.
- Tom vafan håller du på med?! sa Bill och kom ut från hans och Angelikas rum.
- Lägg dej inte i Bill! skrek Tom.
- Tom, lägg av. Vad är de? sa han lugnt och kom fram till oss.
- Inget okej? sa han.
- Camilla och han bråkar. sa Angelika.
- Och ni ska fan inte lägga er i! sa Tom irriterat.
- Men du kan ju inte låta de gå ut över oss andra? sa Bill.
- De skulle inte de om ni inte lagt er i! skrek han.
- Tom ta de fucking lugnt nu! sa Bill irriterat.
- Camilla ville snacka med mej om de här Tom så du kan inte skylla på att jag la mej i. sa Angelika.
- Men Georg och Bill gjorde de iallafall. sa han argt.
- Okej, förlåt då men jag vill hjälpa dej Tom. sa jag.
- Jag behöver ingen jävla hjälp! skrek han.
- Tom, kom vi går och snackar om de här. Och du ska fortfarande fucking lugna ner dej! sa Bill.
- Jag vill inte snacka om de här. Och jag vill inte snacka med dej! sa Tom.
- Då kommer de ju aldrig lösa sej. sa Bill.
- De behöver inte lösa sej för jag är trött på den här skiten. sa Tom argt och gick till hissarna.
- Ska vi inte stoppa han? sa jag.
- Nej.. Allt kommer bara bli värre. sa Bill
- Okej.. Jag går till Camilla.. sa Angelika.
- Okej. sa Bill.

Gustav's perspektiv:

Jag hade hört allt vad dom andra hade sagt i korridoren. Orkade inte gå ut till dom. Ville helst inte bli inblandad. De va ganska sent och bråket hade typ varit igång hela dan. Jag var skit trött så jag gick och la mej.

*Nästa morgon*

När jag vaknade gick jag upp och duschade. Vi skulle på en intervju klockan 2 och den va 1. När jag hade fixat allt gick jag till Georg och kolla om han va klar.

1. Sebbe 2. Jonte 3. Angelika 4. Georg, Bill, Tom och Gustav 5. Jake 6. Camilla


Tom's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi fyra va fortfarande i sverige och hade inte haft en enda konsert.. Kände mej ganska nere för de. Vi har svikit våra fans.. De är ju dom som har tagit oss så här långt.

1. Camilla 2. Angelika 3. Tom 4. Bill 5. Gustav 6. Georg 7. David Jost

Camilla's perspektiv:

*En månad senare*

En månad hade gått. Och de va alltså en månad kvar tills jag skulle bli mamma. Tom och Bill skulle behöva åka ner till Tyskland om en vecka hade deras manager sagt.. Jag hade snackat med Tom om att ge barnet till ett par som kan ta hand om de. Han hade sagt att de kanske va en bra idé och att vi skulle göra de om jag ville.

Vi satt i min säng och hade nyss snackat om vad vi skulle göra och så.. Men nu var de typ helt tyst..

- Tom? sa jag.
- Aa? sa han.
- Kommer du hit när barnet föds? sa jag.
- Uhm.. jag vet inte.. sa han.
- Snälla? sa jag.
- Asså jag vet inte när vi kommer till Sverige på vår tour.. sa han.

Jag blev faktiskt ganka ledsen. Han är ju liksom pappan till barnet och han kanske inte ens kommer? Känner mej djupt dissad av han..

- Okej.. sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Camilla.. Snälla förlåt, jag ska försöka komma. Jag lovar! sa han och kysste mej och kramade om mej.
- Jag älskar dej Tom. sa jag och kände en tår rinna ner för kinden.
- Jag älskar dej också Camilla. sa han och kysste mej igen.

Vi satt på sängen och allt blev tyst.. Tills Bill och Angelika kom in.

- Vill ni göra nåt? frågade Angelika och hade mascara och allt i hela facet.
- Omg va fan har hänt?! Aaa visst. sa jag.
- Jag börja grina när vi kom in på samtalet Dom ska tillbaks till Tyskland om en vecka. sa hon.
- Aha.. Kom vi går in i badrummet och tvättar bort de. sa jag.

Vi gick in i badrummet och stängde dörren.

- Jag vill inte att dom ska åka igen! sa hon och började gråta.
- Inte jag helller. Men vi måste acceptera att dom inte kan va med oss hela tiden. De är svårt men dom ju ändå kändisar.. sa jag och började gråta jag också.
- Kommer ni ut snaaart? sa Tom utifrån.
- Snart. sa jag och torkade tårarna.

Vi tog bort sminket och sen gick vi ut. Tror dom såg att vi hade gråtit med tanke på att ögonen va rödsprängda.

- Vad har hänt? sa dom oroligt.
- Äh, inget! sa jag.
- Jo, något är de? sa Tom.
- Nej.. Ni kommer bara tycka vi är löjliga. sa jag
- Varför skulle vi? Berätta nu bara! sa Bill.
- Vi vill inte att ni ska åka. sa vi samtidigt och började grina igen.
- Vafan? Ska vi tycka de är löjligt? Vi vill inte lämna er heller! sa Bill.
- Visst? Om vi skulle bestämma så skulle vi aldrig lämna er! sa Tom.
- Aww! sa jag och kramade Tom hårt.
- Kan.... Inte .... Andas.... sa han.
- Hahah förlåt. sa jag och kysste honom.
- Lämna mej inte Bill.. sa Angelika lågt.
- Jag vill inte.. Men jag måste, jag är kändis Angelika.. Jag kan inte göra vad jag vill.. sa han och en tår rann ner för hans kind.
- Jag håller med Angelika! sa jag.
- Tyvärr måste jag hålla med Bill. Vi kan inte göra exakt vad vi vill längre.. sa Tom.
- Vi förstår de.. Allt som ni gör kommer typ i tidnigen eller ut på nätet.. sa jag.
- Aa, exakt! Snart har vi fan inget privatliv kvar heller.. sa Bill.
- Jag skulle aldrig palla va kändis.. sa Angelika.
- Omg inte jag heller! Visst de skulle va kul liksom men att inte kunna göra va som helst eller att man typ inte har nåt privatliv. Skulle aldrig klara de. sa jag.
- Mm, men vi ses snart igen va? sa hon och kollade på Tom och Bill.
- Vi ses ju hela veckan? sa Tom och flinade.
- Men fucktard, jag menade när ni hade åkt och att ni snart skulle komma tillbaks då! sa hon.
- Hoppas, kommer inte klara mej utan dej. sa Bill till henne.
- Tom sa att han inte visste om han kunde komma till förlossningen.. sa jag.
- VA?! Omg Tom! De fan världens viktigaste saaaak ever! Visst ni ska på tour men ändå! sa Angelika.
- Jag ska göra allt jag kan för att komma, jag lovar okej? sa han.
- Mmm... mumlade jag.
- Jag lovar! sa han och såg mej i ögonen.
- Asså ja, jag tror på dej. sa jag och tittade ner.


Angelika's perspektiv:

*En vecka senare*

Vi va på flygplatsen för att säga hejdå till Tom och Bill. Deras plan skulle gå om 15min typ.

- Fan va jag kommer sakna dej! sa jag och börja gråta.
- Jag önskar att jag inte behövde lämna dej. sa Bill och grät han också.
- Bill.. Vi måste gå på planet nu.. sa Tom lågt.
- Jag älskar dej Angelika. Glöm aldrig de. sa han och kysste mej innan han gick.
- Älskar dej också. sa jag.

Han vände sej snabbt om och log. När dom hade gått på flyget så gick jag och Camilla ut till en taxi. Vi satte oss i taxin och åkte hem.

När vi kom hem så gick vi in i köket och åt.

- Jag kan inte fatta att jag ska klara mej utan Tom så fucking länge?! sa Camilla.
- Jag kommer inte klara mej utan Bill, den saken är fan klar. sa jag.
- Tänk om Tom inte kommer till förlossningen. sa hon.
- Klart han gör! Eller han sa iallafall att han skulle försöka komma. sa jag.
- Hoppas han kommer. sa hon.
- Mm. mumlade jag.

Efter att vi hade käkat så gick vi upp på mitt rum. Jag behövde göra läxor och hon hade väl bara tråkigt..

Jag satte mej vid skrivbordet och statrade datan, kan inte plugga utan musik! När den hade startat gick jag in på spotify och lyssnade på min Tokio Hotel spellista.

Jag tog fram alla läxor och började med matten för vi skulle ha prov imorron,(de är söndag!). Efter matten tog jag tyskan och sen alla andra äckel läxor.......

- Har du kul eller? sa Camilla och småskratta lite.
- Nej... Bara för att du inte behöver göra läxor.. sa jag.
- Hahaha! Behöver du hjälp med något? frågade hon och skratta igen..
- Nej.. Inte nu iallafall. sa jag.
- Okeej. sa hon och satte sej på sängen.

*Tre veckor senare*

Jag va på sjukhuset med Camilla och hon skulle föda typ när som helst. Jag försökte ringa Tom flera gånger men han svarade inte. Efter ett tag gav jag upp men kom på att jag kunde ringa Bill.

- Hallå? sa han trött efter några signaler.
- Omg Bill varför svarar inte Tom?! sa jag.
- Han sover. De gjorde jag också. sa han irriterat.
- Ojj... Förlåt. sa jag.
- Lugnt. Vad ville du? sa han.
- Ville säga till Tom att vi är på sjukhuset nu. sa jag.
- VA?! sa han.
- Mm.. Ni kommer inte va? sa jag ledset.
- Fan. Förlåt men vi kan inte. sa han.
- Okej. sa jag.
- Mm... Men jag vill typ sova nu. Men ska jag väcka Tom så du kan säga till honom? sa han.
- Okej.
- TOM VAKNA DE ÄR VIKTIGT! skrek Bill.
- VAD HÄNDER?!? ÄR DE JORDENS UNDERGÅNG ELLER NÅT?!?! skrek Tom.
- Nej, men Angelika har ringt dej flera gånger. sa Bill.
- Eh.. Varför? sa Tom.
- Fråga henne själv. sa Bill.
- Hahah godnatt Bill. sa jag.
- Haha tack, jag ska drömma om dej! sa han och skratta.
- Hahahahah. skrattade jag och sen hörde man att han gav mobilen till Tom.
- Vad? sa han.
- Camilla ligger på sjukhuset nu. Hon hoppades verkligen att du skulle komma Tom. sa jag.
- Omg, neej fan jag vill va där nu! Fan jävla turné! sa han irriterat.
- Tom chilla! Vill du snacka med henne? frågade jag.
- Om jag får så. sa han.
- Jag hade inte frågat om du inte hade fått. sa jag.

Jag sa till Camilla att Tom ville snacka med henne och hon tog mobilen.

- Tom varför är du inte häääär?! sa hon och började gråta.

Jag hörde inte va Tom sa efter som hon inte hade högtalare. Men jag tror de va nåt om att han vill va här typ. Efter en stund la dom på och jag frågade va han sa.

- Han va skit arg för att dom va på tour, han sa att han ville va här nu men att han skulle komma när han kan.
- Hoppas snart då. sa jag.
- Mm..

Tom's perspektiv:

- Varför är jag så fucking korkad för??!! skrek jag och slåg på väggen.
- Tom, lägg av!! De är fan mitt i fucking natten!! skrek Bill från sitt rum.
- Käften Bill, Jag är fucking upptagen med att vara förbannad på mej själv!! skrek jag tillbaks.
- Varför är du förbannad på dej själv? frågade han och jag hoppade till.
- Shit, knacka innan du kommer in. sa jag.
- Sorry men vafan är de med dej?! Du skriker fan på ett hotellrum mitt i fucking natten?! sa han irriterat.
- Ursäkta mej för att jag inte vill va på den här jävla turnén just nu. sa jag och slängde mej på sängen.
- Jag fattar att du inte vill va här, med tanke på att Camilla är på sjukhuset nu och du inte kan va där med henne. Men jag kan snacka med David om vi kan åka dit imorron eller nåt? sa han och satte sej på sängkanten.
- Okej.. sa jag.
- Så om jag kan få sova nu utan att jag blir väckt flera gånger. sa han och gick mot dörren.
- Flera gånger? sa jag.
- Angelika ringde och väckte mej, sen somnade jag om och vaknade när du började skrika. sa han.
- Ahaa.. Men ajja, godnatt Bill. sa jag.
- Godnatt Tom. sa han och stängde dörren efter sej.

Allt jag ville va att vara med Camilla just nu.. Hur kunde vi va så dumma att ha en tour nu?! Jävla fucking skit saker.

- Jag kommer till dej snart. viskade jag och somnade.

*Nästa morgon*

Jag vaknade och de första jag gjorde va att ringa Camilla. Hon svara inte.. Så jag ringde Angelika istället. Efter några signaler svarade hon.

- Vad vill du Tom? sa hon.
- Är Camilla där? sa jag.
- Nej jag är i skolan och hon är hemma. Prova ringa hem till mej 08*****. Måste dra har tyskaprov om en liten stund. sa hon.
- Okej, tack herrå! sa jag.
- Hejdå. sa hon och vi la på.

Efter att vi hade lagt på så kom Bill in.

- Vem snacka du med? sa han.
- Angelika. sa jag.
- Varför? sa han.
- För att Camilla inte svara... sa jag.
- Okej. sa han.
- Aaa. Men Camilla va inte med henne för hon va i skolan så jag ska ringa hem till dom. sa jag.
- Okej men vill du ha nåt och äta? frågade han.
- Visst. Men kan du fixa nåt? sa jag.
- Visst. sa han och gick ut.

Jag tog upp mobilen och slog in Angelikas hemnummer. Efter några signaler svarade Sebbe.

- Aa de är Sebbe? sa han.
- Tja de är Tom.. Uh är Camilla där? sa jag.
- Aa vänta. sa han och ropade på Camilla.
- Omg asså du får väl fan komma upp med telefon helvetet, jag sitter fan här med en 1 dags unge! skrek hon.
- Men chilla vafan. sa han irriterat och sen hörde man att han gick upp med telefonen till Camilla.
- Hallå? sa hon.
- Hej älskling. sa jag och log.
- Hej Tom. sa hon.
- Uh, Bill sa att han skulle kolla med David om vi kunde åka till er idag eller så? sa jag.
- Omg tack till David om han säger ja. sa hon.
- Aa håller med! sa jag.
- Hehe aa.. sa hon.
- Förlåt för att jag inte var där med dej.. sa jag.
- De är okej Tom, Angelika va iallafall där med mej. Glad att hon va med men de hade varit bättre om du va med, du är ju ändå pappan till barnet. sa hon.
- Mm.. Men varför svarade du inte när jag ringde dej? sa jag.
- Ojj... har inte märkt att du ringde! sa hon.
- Haha, jag fick ringa Angelika, trodde hon va med dej men hon va i skolan. sa jag.
- Lol. Tycker synd om henne medans hon går i ett fängelse flera timmar om dagarna. sa hon.
- Haahahha jag med! Fan va jag hatade att gå i skolan. sa jag.
- Jag med.. haha. sa hon.
- Hallå jag måste dra nu. sa jag.
- Okeej, ringer du sen eller? sa hon.
- Klart jag gör vafan. sa jag.
- Haha okej, hejdå Tomii. sa hon.
- Hejdå älskling. sa jag och vi la på.


Jag gick in till Bills rum men han va inte där. Sen kom jag på att han skulle fixa nåt att äta så jag gick in i köket och satte mej vid bordet och kollade på Bill som bara stog där och visste inte va han skulle göra.

- Hahahahaha! Du vet inte va vi ska äta va? skrattade jag.
- Nej. sa han och skratta lite också.
- Hahah okej vi beställer pizza, de va länge sen. sa jag.
- Hahahahahha okeeej! sa han.

Vi ringde och beställde pizzan. När den hade kommit satte vi oss i vardagsrummet och kolla på tv. Efter 30min satt vi bara där och glodde på tvn. Vi bestämde oss för att gå till Davids rum för att snacka om att åka till Sverige.

Vi knackade på hans hotellrum. Han öppna och vi gick in. Vi satte oss i varsinn fotölj och David satte sej i soffan.

- Vi måste till Sverige nu. sa jag.
- Vänta, vänta. Va? sa David.
- Vi måste åka till Sverige David. sa Bill.
- De funkar inte killar, ni är på turné nu. Vill ni svika fansen och åka till Sverige istället? sa han.
- Jag bryr mej inte om fansen just nu, Camilla födde fan ungen igår och jag kunde inte va där. Jag lovade henne att komma. sa jag.
- Men om hon redan har fött så är det försent nu? Asså killar vi har ett schema att följa! sa han.
- Men kom igen! Vi måste till sverige! sa jag.
- Nej. sa han strängt.
- Fan varför lyssnar vi ens på dej? Vi har egna liv. Du bestämmer fan inte över oss. sa jag.
- Sant som fan! Vi kan åka om vi vill. sa Bill.
- Ni måste ingen jävla stans fattar ni de?! sa David och lät riktigt förbannad.
- Ooooh va rädd jag bliir, jag åker vart fan jag vill. sa jag och drog med mej Bill till vårat hotellrum.

Jag gick in i mitt rum och börja packa. De gick ganska fort för jag var riktigt förbannad.

- BILL?!! skrek jag.
- VAAD?! skrek han tillbaks.
- KOOOM!! skrek jag.
- Okeej. sa han och kom in i mitt rum.
- Har du packat klart eller? sa jag.
- Vaa?? ska vi åka fast vi inte får?! sa han förvånat.
- Men vafan troru?! Ja!! sa jag.
- Okej.. sa han oroligt.
- Varför är du alltid så jävla rädd när vi ska göra saker vi inte får?! Du är så jävla löjlig. Man kan fan inte göra nåt jävla roligt med dej för att du alltid ska bry dej om fucking regler och skit. sa jag irriterat och gick ut för att ta på mej skorna.

När jag skulle öppna dörren hörde jag Bill sätta sej på sängen och sen hördes bara låga snyftningar. Gjorde jag verkligen honom så ledsen? Jag gick in i mitt rum och där satt han och grät..

- Bill? sa jag.
- Vad? sa han.
- Förlåt mej.. De va inte meningen att säga så. Jag är bara så jävla förbannad på David, de va inte meningen att ta ut ilskan på dej. sa jag och satte mej bevid honom.

Han sa inget, bara satt där med ansiktet i händerna och grät. Jag är en sån idiot. Jag satte mej närmare honom och kramade om han ett tag.

- Vill du följa med mej till Sverige? frågade jag efter en stund.
- Ja, men vad händer med Georg och Gustav? snyftade han.
- Juste.. Uh, dom kan följa med.. tror jag. sa jag.
- Vi kan väl ringa Angelika eller Camilla och fråga om dom kan de? sa han.
- Aa. Ska du eller jag ringa? sa jag.
- Du kan.. sa han.
- Okej. sa jag och tog upp mobilen.

Jag ringde till Camilla men som innan så svarade hon inte, varför har hon en mobil om hon inte tänker svara när jag ringer henne?! Jag la på och ringde Angelika istället.

- Tom jag har idrott, vad vill du? sa hon irriterat.
- Är du fortfarande i skolan? sa jag förvånat.
- Du ringde mej för 2 timmar sen, och då hade jag bara haft 3 lektioner. sa hon.
- Ahaa... men vi ska åka till er idag, men uh.. Kan Georg och Gustav hänga med? sa jag.
- OMG KOMMER NI?!?!?! skrek hon glatt.
- Kan du fucking chilla nån gång?! sa jag.
- Omg förlåt! Men är så fucking glad för att ni kommer! sa hon.
- Haha okeej.. Man kan dom följa med eller? sa jag.
- Ja såklart dom kan! sa hon.
- Okej bra. Men måste dra, ses! sa jag.
- Herrå, ses snart! sa hon och vi la på.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade på Bill som kollade på mej.

- Hahah vad? skrattade jag.
- Va sa hon? frågade han.
- Dom kan följa med. Så jag går och snackar med dom så packar vi dina saker. sa jag och gick ut.
- Tom? sa han.
- Ja? sa jag.
- Man kan inte få en bättre bror än jag har. sa han och log.
- Awww! Jag vet att jag är underbar! sa jag och flinade.
- Hahaha! skrattade han.
- Nej men jo. Men du är världens bästa bror Bill. sa jag och gick ut innan han skulle börja säga emot mej.

Jag knackade på G&G's dörr och Gustav öppnade snabbt.

- Tja! sa han.
- Tjena! sa jag och vi gjorde ett handslag.
- Vad ville du då? sa han.
- Snacka med er om att ni ska med mej och Bill till Sverige om nån timme.
- VEM ÄRE GUSTAV?! ropade Georg.
- TOM! ropade han tillbaks och då kom Georg ut från sitt rum.
- Va vill du Tom? sa Georg och vi gjorde samma handslag.
- Asså ni två ska med mej och Bill till Sverige om nån timme så packa era saker. sa jag.
- Vaaa? Varför? sa Georg.
- Hur blir de med fansen? Vi har konsert ikväll? sa Gustav.
- Shit. Bryr mej inte, jag måste träffa Camilla nu! Jag blev farsa inatt! sa jag.
- Vaaa??! Är de sant?! sa Georg.
- Jaa?? Varför skulle jag annars säga de?! sa jag.
- Men vi kan fan inte skita i konserten?! sa Gustav.
- De kan vi väl fan visst?! sa jag.
- Nej Tom, Gustav har rätt vi kan fan inte skita i konserten och dissa fansen! sa Georg.
- Vilka vänner man har. sa jag irriterat.

Jag gick ut ur deras rum och smällde igen dörren. Jag gick in i mitt och Bills rum och kollade om han va klar.

- Aa snart ska bara hämta mitt smink och så. sa han och gick in i badrummet.
- Fan va seg du är. sa jag och skratta.
- Men käften, kommer Georg och Gustav eller? sa han.
- Men vi kan fan inte skita i konserten?! sa jag och lät så lik Gustav jag kunde.
- Vaa? sa han.
- Nej Tom, Gustav har rätt vi kan fan inte skita i konserten och dissa fansen! sa jag och härmade Georg.
- Men fuck theeeem! Kom så drar vi. sa han och drog i min arm.


Bill's perspektiv:

Vi gick ut ur hotellrummet och när vi kom ner i lobbyn stog Georg och Gustav där med sina väskor?

- Vafan gör ni här? sa Tom.
- Följer med er. sa Georg.
- Men ni skulle ju inte dissa fansen. sa jag.
- Vad skulle vi kunna göra på scenen utan er? sa Gustav.
- Ingenaning. sa Tom.
- Precis. sa dom.
- Och vart tror ni att ni ska då? sa David bakom oss.
- Dit du inte ska. sa jag.
- Klassiskt Bill. sa Tom och flinade.
- Men de är ju sant? Han ska inte dit? sa jag.
- Ja, men ändå. sa han.
- Ni ska inte åka till Sverige, vad är de ni inte fattar i den meningen?! sa David irriterat.
- Hmmm... Inget men vi bryr oss inte om vad du tycker längre. sa Georg och vi började gå ut.

Vi stod ute och vänta på en taxi som skulle komma. När den kom hoppa vi in och åkte mot flygplatsen. Framme på flygplatsen kollade alla sina mobiler och va riktigt osociala. Jag hade fått 19 "missade" samtal av David, Tom hade fått 13, Gustav hade fått 12 och Georg 16.

- Kan han inte sluta ringa oss, vi kommer inte svara iallafall? sa Tom.
- Visst? Asså han är bara irriterande. sa jag.
- Jag blir bara så här jävla irriterad på gubben ibland. sa Gustav.
- Hahahah jag med! sa Georg.

Vi gick och skaffa sista minuten biljetter. Planet skulle gå om 10 minuter så vi gick på. 10min gick fort och vi va uppe i luften.

Tom och Georg hade somnat och de va bara jag och Gustav vakna. Vi skulle landa i Sverige om 20min.

När vi hade landat så hämta vi väskorna, ringde en taxi och åkte hem till Angelika. Vi knackade på och Sebbe kom och öppnade.

- Tjenare! sa han och släppte in oss.
- Tja! sa vi.
- De här är Georg och Gustav om du inte visste de. sa Tom.
- Hahah jag vet typ allt om er, Angelika och Camilla snacka bara om er förr.. Fast.. De gör dom fortfarande! sa han.
- Sebbe du kan hålla käften de gör vi inte alls! sa Camilla som kom ner för trappan med ungen i famnen.
- Okej som du vill. Inte för att din story är sann men ajja. sa han.
- Wtf? Jag talar mer sanning än du, asshole! sa hon och flina.
- Waaaaas?! Neej? sa han.
- Som du vill. sa hon och gick fram och kysste Tom.
- Heey Sexy. sa Tom och skratta lite.
- Hahaha heej Tomii, Bill Angelika sluta typ precis skolan, så hon kommer typ när som helst med bussen. sa hon.
- Okeey. sa jag och i samma sekund öppnades dörren.
- WOOOOOAAH! sa hon och kollade skrämt på oss.
- Hahahahah omg du blir alltid rädd när du kommer hem och de står nån i hallen! skrattade Sebbe.
- Men käften va? sa hon irriterat.
- Varför blir alla alltid så sura på mej?! sa han.
- Kanske för att du är helt fucked up i huvvet och allt. sa hon och kysste mej.
- Hej älskling. sa jag och log.
- Hellu. sa hon och tog av sej jackan och skorna.
- Omg! Han är sötare nu än va han va igår nästan! Faan va gullig! sa hon och gick fram till Camilla.
- Viisst? Fan världens sötaste bebis! sa Camilla.
- Jag har ett till fucking tyska prov imorron! sa Angelika irriterat.
- Du hade ju de idag? sa Camilla.
- Omprov.. Jag va fett stressad och ville bli klar snabbt och fick fel på fucking hela skiten! sa Angelika.
- Hatar tyskaläraren. Hon är helt fucked up. sa Camilla.
- Omg jag vet. sa Angelika.
- Iallafall, hej Tom, Gustav och Georg! Haha. sa Angelika.
- Heej! sa dom.
- Va ska vi göra? sa Camilla.
- Va kan du göra? sa Angelika.
- MYCKET FAKTISKT! sa Camilla och ungen började grina.
- Omg kolla du fick han börja gråta! sa Angelika.
- Fuck u. sa Camilla och gick upp på sitt rum.

Gustav's perspektiv:

Jag och Georg gick till gästrummet. Vi börja packa upp och sånt där. När vi var klara så gick till dom andra igen.

- Har inte ni liksom massa konserter? sa Camilla när vi kom ner.
- Jo. Men dom gav inte upp om att åka, så vi åkte ändå. Vi skulle ha konsert i Danmark idag. sa jag.
- Whaaaat?! Skippa ni konserter för oss?! sa Angelika chockat.
- Varför skulle vi inte? sa Bill.
- Ärligt nu, vi vill ha er här. Men ni sviker fan era fans skit mycket nu, tänk på de. sa Camilla.
- Ja, men dom klarar sej. Vi kan komma tillbaks dit där vi har missat konserter och spela där. sa Tom.
- Precis. sa Bill.
- De är precis som att ni inte bryr er om era fans när ni säger så. sa Camilla och Angelika samtidigt.
- Vaaa?! Vi älskar våra fans men vi klarar oss inte utan er! sa twinsen.
- Dissade 4ever som vanligt. sa Georg och jag skratta lite.
- Men kom in i konsersationen då? sa Tom.
- Den handlar ju om att NI inte verkar älska fansen, inte om att jag och Georg gör de. sa jag.
- Men käften. sa Tom.

De blev pinsamt tyst en stund.. ingen sa någonting.

1. Cigg 2. Bill 3. Angelika 4. Camilla 5. Tom

Bill's perspektiv:

En timme senare loggade jag in på skype igen som Angelika ville. Och självklart va hon inne. Jag ringde upp henne och vi snackade väääldigt länge, tillslut kom Tom och sa att vi skulle hem. Jag sa hejdå till Angelika och tog sen mina saker och gick med Tom.

När vi kom hem så gick jag till mitt rum och Tom gick till vardagsrummet. En liten stund senare så gick jag för att snacka med han.

- Asså vi måste fan dra till sverige. sa jag.
- Jag vet.. sa han.
- Så.. kan vi inte göra de? sa jag.
- Har du redan glömt bort att vi måste göra klart vårt album..? sa han.
- Juste.. sa jag.
- Kolla Bill.. Jag vet att du saknar Angelika så sjukt mycket! Och jag saknar Camilla också. Men vi måste verkligen bli klara med albumet nu! sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Fast... Annars kan vi ju fixa så dom kommer ner hit! sa han.
- Dom går fortfarande i skolan. sa jag.
- Åh... Juste.. sa han.
- JAG MÅSTE ÅKA TOM!! skrek jag efter en liten tystnad.
- Fan va rädd jag blev! Shit, skrik inte för i helvete! sa han och kollade skräckslaget på mej.
- Hahaha, sorry.. Men jag måste träffa henne! Jag klarar inte en dag till utan henne! sa jag.
- Bill, jag lovar att vi åker när albumet är klart! Asså vi är snart klara! sa han.
- Jag stannar dubbelt så länge imorron! De ska bli klart! sa jag snabbt.
- Okej.. suckade han.
- Aja, jag är trött.. Går och lägger mej. sa jag.
- Okej godnatt lillebror! sa han.
- 10 MINUTER TOM!! skrek jag från mitt rum och jag hörde honom garva..

*Nästa morgon*

Jag vaknade, gick upp och tog en snabb dusch. Sen klädde jag på mej, sminka mej och fixa håret. Sen gick jag ner och åt frukost. När jag var klar så gick jag in i Toms rum för att väcka han..

- Tom!! skrek jag.
- Vaaad..? sa han.
- Vi måste skynda till studion om vi ska bli klara med albumet. sa jag.
- Chilla, jag är inte ens klar. sa han
- Men skynda då! sa jag.

Jag gick in till mitt rum och satte på datan och kolla runt på facebook så länge.. När han var klar så åkte vi till studion. De va bara vi där. Gustav och Georg hade inte kommit än, men vi börja jobba ändå.

Lite senare så kom Gustav och Georg.

- Vart fan har ni varit? sa jag.
- Inte här..? Varför kom ni hit så tidigt? sa Georg.
- Han ville bli klar med albumet så vi kan åka till sverige.. sa  Tom.
- Ville han träffa Angelika eller? sa Georg och skratta.
- HAHAHA, Aa. skrattade Tom.
- Håll käften. sa jag surt.

Efter en liten stund så började vi alla jobba igen.

Tom's perspektiv:

Jag kände mobilen vibrera i fickan, jag tog upp den och kollade på displayen. De stod Camilla. Jag gick en bit bort från killarna och svara.

- Hej älskling. sa jag.
- Hej Tomi. sa hon glatt.
- Vad göru? sa jag.
- Inget specielt.. dudå? sa hon.
- Är i studion. sa jag.
- Kul? sa hon.
- Näe.. haha, Bill vill jobba över typ.. sa jag.
- Haha, varför? sa hon.
- Han vill bli klar med albumet satt vi kan åka och träffa er. sa jag.
- Aww, vad gulligt! Ni måste komma snart, okej? sa hon.
- Haha, ja såklart! sa jag.
- Haha aa.. Juste glömde säga en sak till dej. sa hon.
- Vadå?? sa jag.
- De är inte så viktigt men.. de är en pojke! sa hon.
- Äre sant?! sa jag.
- Haha, aa. sa hon.
- Fett nice jue! aja måste dra.. hejdå! sa jag.
- Hejdå Tom. sa hon och la på.

Jag gick tillbaka till dom andra och vi fortsatte med det vi höll på med.

*5 timmar senare*

- Jag orkar inte meeer!! suckade jag irriterat.

Bill hade sagt att vi skulle jobba aktivare och så idag för att albumet skulle bli klart. Varken jag, Gustav eller Georg pallade men Bill va så jävla envis så vi blev tvungna.

- Kom igen Tom!! sa han.
- Nej! sa jag.
- Snälla.. sa han.
- Bill ärligt nu. Bara för att vi vill träffa Angelika behöver du inte tvinga oss till att jobba mer! sa Georg.

Bill suckade irriterat och gick in till ett annat rum och smällde igen dörren hårt.

- Nån som inte kan ta att vi inte pallar jobba. sa Gustav.
- Han kan inte bestämma om vi ska jobba eller inte. sa Georg.
- Nej.. Men jag tycker faktiskt synd om honom.. Asså han talar om för Angelika varje gång dom snackar hur mycket hon betyder för honom osv. Och dom har liksom inte träffats på flera månader. sa jag och kollade mot rummet Bill hade gått in i.
- Men saknar inte du Camilla då? sa Gustav.
- Hur kan du fråga nåt sånt Gustav?! Är inte de redan självklart?? frågade jag förvånat.
- Mjoo egentligen. Men du sa de som att du inte saknade henne! sa han.
- Neej? sa jag.
- Jo de gjorde du Tom. sa Georg.
- Men okej kanske men jag saknar henne hur mycket som helst! Men jag pallar verkligen inte bli klar med albumet idag! Visst de är verkligen inte mycket kvar på de men vi kan ju lika gärna fixa allt imorron? sa jag.
- Jo.. ska jag snacka med Bill eller? sa Georg.
- Nej jag kan göra de. sa jag och gick in till Bill.

När jag kom in till honom satt han i en fotölj och snackade i mobilen. Antagligen med Angelika. Jag harklade mej och han snurrade fotöljen så han såg mej.

- Jag måste dra. Aaa Tom är här.. Mm puss hejdå! sa han och la på.
- Vad? sa han.
- Asså jag vet att du verkligen vill bli klar idag.. De är inte mycket kvar men ingen av oss pallar jobba mer idag.. Kan vi inte bara göra klart de imorron? sa jag.
- Mm.. mumlade han och kollade ner i marken.
- Bill, jag vet att du saknar henne. Jag saknar Camilla också. Men du kan inte tvinga oss att jobba klart med de idag om vi inte orkar de. sa jag och satte mej på knä framför honom.
- Förlåt.. asså jag klarar bara inte av att vara utan henne Tom.. sa han.
- Vi kommer ju att få träffa dom snart.. sa jag.
- Hoppas.. sa han.
- Mmm.. men ska vi dra hem då? sa jag.
- Visst. sa han.

Vi sa hejdå till Gustav och Georg och åkte hem. När vi kom in ropade Bill att vi va hemma och sen gick han in på sitt rum. Jag gick in i köket och satte mej vid köksbordet. Mamma stog och lagade mat och Gordon satt vid bordet och läste en tidning.

- Hej Tom! sa mamma glatt.
- Hej. sa jag.
- Har de hänt nåt? frågade hon oroligt.
- Nej, Bill blev sur för att ingen av oss andra orkade jobba mer. Han ville bli klar med albumet idag för att han vill träffa Angelika. sa jag.
- Jaha, men är de mycket kvar då? frågade hon.
- Nej, vi blir antagligen klara imorron om vi jobbar som vanligt. sa jag.
- Okej, men de är ju bra! Och då kommer ju Bill äntligen få träffa Angelika. sa hon och skrattade lite.
- Hahaha, jaaa och jag får äntligen träffa Camilla igen. sa jag.
- Ja, hur är de med henne nu då? Hon är ju gravid och allt. sa hon.
- De är bra, hon ringde mej förut. Sen sa hon att de skulle bli en pojke också! sa jag glatt.

Först när jag berättade för mamma att Camilla va gravid och jag va pappan blev hon skit förbannad, men sen sa hon typ att hon va glad för våran skull även om vi egenligen inte ville ha de eller inte.

Camilla's perspektiv:

Jag och Angelika stod ute och snacka..

- Asså jag har ingen aning om hur vi ska göra med barnet.. sa jag.
- Behåll de? sa hon.
- Nej.. Jag kommer inte klara av de.. Och inte Tom heller. sa jag.
- Hm... Försök, annars kan ni ju typ.... Ge de till en familj som kan ta hand om de tills ni klarar av de själva? sa hon.
- Mm.. Skulle ju kunna gå. Men jag ska prata med Tom om de när dom kommer. sa jag.
- Aaa de är nog en bra idé haahah! sa hon.
- Haha aa. sa jag.

Vi började gå hemåt. När vi kom hem så gick vi upp till Angelikas rum.

*3 dagar senare*

Jag satt i köket och åt frukost med Angelika och hennes brorser. Vi snacka typ om fett random saker tills min mobil ringde. Jag tog upp den och svarade.

- Hallå? sa jag.
- Hej älskling! sa Tom.
- Heej Tomii! sa jag och log stort.
- Va gör du? frågade han.
- Äter frukost! Haha durå? sa jag.
- Är på flygplatsen med Bill. sa han.
- OMG JUSTE! JAG GLÖMDE ATT DE VA IDAG!!! skrek jag.
- Hahah! Vi kommer till er om typ.... 4 timmar? sa han.
- Omg... Okej ses då! Men ska vi möta er på arlanda eller kommer ni hit? frågade jag.
- Hm... Vi kommer till er direkt! sa han.
- Okeej! Men jag måste fixa mej och så..... Ses sen! sa jag.
- Japp, hejdå. Älskar dej! sa han.
- Älskar dej också! sa jag och sen la vi på.

Jag la ner mobilen och fortsatte äta.

- SKULLE DOM KOMMA IDAG?!?!?!?! skrek Angelika.
- Omg chilla... Men JAAAAA!!! skrek jag.
- OMFG! Jag måste fixa mej och allt fan! sa hon.
- Shit, jag med. Men dom är här om typ 4 timmar. sa jag.
- Bra, men jag går upp och fixar mej och så! sa hon och började gå ut ur köket.
- Glöm inte att städa också! Hahaha. sa jag.
- Näärå! sa hon och gick upp.

Jag åt upp min frukost och sen gick jag upp på mitt rum och fixa mej.

Angelika's perspektiv:

*Några timmar senare*

Jag hörde att dörr klockan ringde och jag fick panik..

- CAMILLAAA DOM ÄR HÄÄR!!! skrek jag.
- OMG!!! skrek hon.

Vi sprang ner till dörren och öppnade. Där stog dom.. Omg fan va jag har saknat Bill! Och Tom då men mest Bill, ;)

- Hej! sa Bill och log stort.
- Tjena! sa Tom och log han också.
- HEEEEEJ!!! skrek vi och typ attackerade dom.
- Fan va jag har saknat dej!! sa Bill och kysste mej länge.
- Jag har saknat dej med!! sa jag och kramade honom hårt.

Jag hälsade på Tom också och sen gick jag och Bill upp på mitt rum. Jag la in hans 2 väckor i min garderob så länge och han satte sej på sängen. Jag satte mej vid skrivbordet och startade datan.

Några minuter senare kom han och satte sej brevid mej. Så vi tog några bilder som jag sen la upp på bloggen. När inlägget hade publicerats kollade vi på bilder som jag hade tagit på deras konsert i Hamburg.

- OMG NEEEEJ INTE DOM HÄR BILDERNA!!!! skrek jag när de började komma bilder som jag och Camilla tog på oss innan de va Meet&Greet.
- Hahahaha, va söt du är! sa Bill och la armen om mej.
- Omg neeej verkligen inte! sa jag och kollade konstigt på honom.

En liten stund senare så gick jag, Bill, Tom och Camilla till olearys och käka.. Efter att vi hade ätit gick vi ut lite bara. När vi kom till en skog satte jag mej på en sten och tände en cigg.

- Varför röker du överhuvetaget? frågade Bill.
- För de första är de gott, för de andra jag har rökt i flera år. sa jag.
- Tur för dej att du är underbar, snäll, söt, übergullig, snygg, vacker och min flickvän. Skrattade han och kysste mej.
- Looool! sa jag och flinade.
- GE MEJ NU ANGELIKA!!! skrek Camilla och fick värsta dampen.
- NEJ! Du är gravid fortfarande Camilla och du kommer inte få röka pga de! sa jag.
- Jooooooooooooo ge meeeeej!!!!! gnällde hon.
- Nej! sa jag.
- Fuck u. sa hon.
- Vill du att branet ska dö eller? sa jag.

Hon svara inte.. Hon gick en bit bort och Tom följde efter.

- Hon ska alltid bli sur.. sa jag och suckade.
- Men hon vill väl fan inte att ungen ska dö? sa Bill.
- Neej visst? Asså jag kan fatta att hon vill ha, eftersom hon är beroende och så.. Jag skulle inte klara mej om jag va hon.. sa jag.
- Mmm.. Varför börja ni ens? sa han.
- Vet inte.. de hände bara.. sa jag.
- Ingenting bara händer Angelika, de finns alltid en anledning.. sa han och såg mej i ögonen.
- Men jag vet inte Bill, eller jo.. Asså vi skulle prova, men sen så kunde vi typ inte sluta..
- Snälla sluta, försök iallafall? bad han.
- Jag kan inte.. sa jag.

1. Michelle(IRL: Hanna Widerstedt) 2. Angelika 3. Tom
4. Amanda(IRL: Tyra Sjöstedt) 5. Sara(IRL: Natalja Jelkina)
6. Camilla 7. Bill

Tom's perspektiv:

Vi kom fram till sjukhuset och snacka med en doktor. Efter en stunds prat och att dom hade typ undersökt Camilla så kom dom fram till hur länge hon hade varit gravid..

- Hon har varit gravid i lite mer än 2 månader. sa doktorn.
- Shit.. sa Camilla.
- Vadå? sa jag.
- De är ju typ fett länge och så har jag inte märkt något.. sa hon.
- Amen haha, de gör inget. sa jag.

Vi stanna och snacka lite med doktorn och så.. ungefär 10min senare så åkte vi hem till Angelika igen.

- Hur vill du göra med.... den? sa jag och kollade på hennes mage.
- Hahaha, vet inte asså jag vill iallafall inte göra abort. För som du sa... De är som att döda ett barn. sa hon.
- Mm.. Vi kan ju prata mer om de senare nån gång så vi båda kan tänka på saken. sa jag och kysste henne.
- Mmm.. mumlade hon.

Camilla gick in till Angelikas rum och jag gick till köket för att snacka med Bill.

- Tja. sa jag.
- Tja. sa han.
- Va gör du? frågade jag.
- Lever.. sa han och lät lite små ledsen.
- Okej, nu sätter jag mej ner och jag går inte ifrån dej förns jag får veta vad de är med min lillebror! sa jag bestämt och satte mej ner brevid honom.
- Då får du nog sitta länge för de finns inget att säga? sa han.
- Nånting måste de ju vara som får dej låta ledsen och jag vill inte att du är ledsen! sa jag och såg honom i ögonen med hopp om att komma på vad de va.
- Nej de är inget Tom, okej? sa han.
- Okej.. Men varför är du inte med Angelika? frågade jag.
- Venne.. sa han kort.
- Kom vi går till henne och Camilla. sa jag och drog med honom till dom.

När vi gick in till dom satt dom och snackade lite.

- Tjena! sa jag och drog med mej Bill och vi satte oss i sängen med dom.
- Haha, hej! sa Angelika och kysste Bill. 
- Ni är bara för mycket ibland.. sa Camilla och börja skratta lite.
- Ni då? Du har ju fan redan hunnit bli gravid?! Jag och Bill har inte ens haft sex en gång! sa Angelika.
- HAHAHAHAHAHHAHAH OMG!!!!! Oftaaa ni inte har?! Hahahahaa! skrattade Camilla.
- Håll käften. sa dom båda irriterat.
- Hahah, okej sorry! sa Camilla.
- Iallafall...... vad ska vi göra? frågade jag.
- Venne.. men vad ska ni göra med den...? sa Angelika.
- Haha, vi vet faktiskt inte.. sa Camilla.
- Okej. sa hon.
- Men asså... När åker ni kommer ni åka tillbaks till Tyskland? frågade Camilla efter en stunds tystnad.
- Snart.. Vårt nya album måste ut snart asså.. sa Bill.
- Aha okej... sa Angelika.

Angelika's perspektiv:

En liten stund senare gick killarna ut från mitt rum.

- Fett segt att dom ska åka jue.. sa Camilla.
- Aa, jag vet... sa jag.
- Ska vi dra ut eller något? sa hon.
- Vart? sa jag.
- Venne.. asså bara ut.. sa hon.
- Visst. sa jag.

Vi gick ut i hallen och började dra på oss skorna och sen tog Camilla en kofta och jag tog min skinnjacka. Innan vi gick ut så gick Camilla och sa till Tom och Bill att vi skulle gå ut en stund och jag gick in till mitt rum och hämtade cigg.

Vi gick till en random bänk som fanns i en skog nära där jag bodde.

- Jag vill inte att dom ska åka.. sa jag och tände en cigg.
- Inte jag heller.. men vi åkte ju ifrån dom... sa hon.
- Jo de är ju sant. sa jag.

1. Tom och Bill 2. Danderyd sjukhus 3. Angelika 4. Camilla 5. Text

Camilla's perspektiv:

*2 månader senare*

Jag satt på golvet framför toaletten och spydde. För typ 3 veckor sen började jag må skit dåligt och spydde hela tiden. Jag hade börjat undra lite om vad de va för fel på mej men brydde mej inte så mycket. Fast igår bestämde jag att jag skulle kolla upp de.

Klockan 2 skulle jag vara på sjukhuset för att kolla vad de va. Den va halv 1 så jag gick fram till spegeln och kollade på mej själv länge. Sen tog jag min tandborste och började borsta tänderna.
Sen gick jag och drog på mej nya kläder, sen sminkade jag mej och fixade håret.

Jag kollade på klockan, kvart i 2.. Jag gick ner i hallen och tog på mej skor och jacka och tänkte ropa att jag skulle gå ut men kom på att jag hade varit ensam hela dagen.

Angelika, Jonte och Sebbe va i skolan, Charlotte(deras mamma) va på jobbet och Henrik(deras pappa) också. Jag gick ut till bussen och åkte iväg till sjukhuset..

Jag kom fram till sjukhuset och snacka med en doktor.

- Så.. Varför kom du hit då? frågade hon och log ett äckligt leende.. usch.
- Dom senaste 3 veckorna har jag mått skit och spytt och allt hela tiden. sa jag.
- Okej.. så jag gissar på att du vill veta vad de är? sa hon
- Uh.. ah. sa jag.
- Okej kom med här. sa hon och drog med mej in i ett annat rum.

Hon sa att hon typ skulle undersöka mej och så... Hon gick ut ur rummet en stund och typ en kvart senare kom hon tillbaks.

- Uh, ja jag vet varför du mår så som du gör.. sa hon och kollade oroligt på mej.
- Varför?! sa jag.
- Du är.. Gravid. sa hon.
- JAG ÄR VADÅ?!!?!?!? skrek jag.
- Gravid. sa hon.
- Omg. Omg. Omg. Omg. OMG NEEEJ!!! FAN!! skrek jag.

Jag sprang ut från sjukhuset och ända 'hem', bor ju hos Angelika för tillfället. Jag sprang in och upp för trappan och in i mitt rum. Jag slängde mej på sängen och brast ut i gråt. Sen knackade de på dörren och in kom ingen mindre än Angelika..

- Vad är de? frågade hon.
- Jag va hos doktorn och så idag.. sa jag.
- Omg vad sa dom??! sa hon oroligt.
- Jag är gravid.. sa jag och började gråta ännu mer.
- VAFAAN?!! sa hon chockat.
- Men ja.. sa jag.
- HUR??!! skrek hon.
- Tom.. sa jag och grät ännu mer.
- Omg... asså du måste snacka med han om de! sa hon och kollade på mej med en blick jag inte kunde tyda.
- Jag vet men hur ska jag säga de och vad ska jag säga?! sa jag och blev sjukt orolig och nervös.
- De får du komma på själv... sa hon lågt och gick ut.

Jag fick panik och gick till datan för att kolla om han var inne på skype, men de var han inte. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog upp mobilen ur fickan och ringde han. 

De gick några signaler tills han svara..

- Omg äntligen så svarar du!! sa jag.
- Ja? vadå då? sa han.
- Du kommer antagligen hata mej men jag får ta de. sa jag innan jag tog ett djupt andetag för att inte börja gråta men gjorde de ändå.
- Älskling? Vad är de? frågade han oroligt.
- Jag..... jag ä-är-r... Gravid.. stammade jag.
- Du... är vaadå? sa han.
- Gravid... sa jag lågt och började gråta ännu mer.
- HUR FAN GICK DE TILL CAMILLA?!?!?!?! skrek han ilsket.
- Fråga fucking inte mej fråga dej själv! skrek jag tillbaks.
- Åh nej.. Fan de funkar inte! Hur?! När?! Asså jag fattar ingenting!!! HUR LÄNGE?!?!?! skrek han.
- Ingenaning.. Jag sprang ifrån sjukhuset och grät innan hon hann säga de. sa jag tyst.
- Omg.... Camilla.. Fan såklart jag inte hatar dej! De är inte ditt fel! sa han tröstande.
- Jag önskar du va här. Allt hade varit mycket lättare. sa jag och började gråta. Igen.
- Okej. sa han.
- Va?
- Jag och Bill kommer dit då? sa han.
- Vänta.. VA?! skrek jag.
- Jag, Bill, flyger, landar, Sverige! behöver jag förklara mer? sa han.
- OMG OMG OMG OMG OMG OMG TOOOOOM NÄÄÄÄR?!?!?!?!?!?! skrek jag överlyckligt och glömde bort varför jag egentligen ringde honom.
- Hahah chilla måste dra! Ses... Imorron! sa han och la på.

OMG IMORRON?!?!?!?! Jag sprang in till Angelika och började hoppa och skrika.

- VAAAAD?!?!?!? skrek hon irriterat.
- TOM BILL KOMMER IMORRON!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek jag.
- VAAA?!?!?!?!?!?!?! skrek hon och började 'dansa' och skrika med mej.
- Vafan håller ni på med? hörde vi nån som sa.

Vi vände oss om och där stog Sebbe. Piiiinsaaaamt...

- Uhm... Är skit glada!! sa Angelika och jag tror fan att jag ALDRIG har sett ett så stort leende...
- Varför? sa han.
- Tom och Bill kommer hit! IMORRON!!!! skrek hon.
- Woooow... vänta! Imorron? Tom och Bill? sa han chockat.
- JAAA!!! skrek vi.
- Omg. sa han och gick.

Vi brast ut skratt men sen ville Angelika snacka med Bill så jag gick ut.


Angelika's perspektiv:

Camilla gick ut och jag ringde Bill. De gick 4 signaler innan han svarade.

- Hallå? sa han.
- Omg kommer du och Tom imorron?!?!?? skrek jag glatt.
- Haha aa, asså han sa de så vi åker väl. sa han.
- Omg yeees!!! skrek jag.
- Chilla! aja måste dra, ses imorgon. sa han.

Han la på. Han lätt inte så glad.. Kanske han var sur på mej? Jag gick ut till Camilla igen.

- Vad snackade ni om då? frågade hon och skrattade lite.
- Jag frågade om dom skulle komma sen sa han att dom Tom sa att dom skulle så dom kommer sen sa han att han va tvungen o dra typ men asså han lät inte ens lite glad.. sa jag.
- Men han kanske bara är trött eller nåt. sa hon.
- Kanske.. sa jag och gick in i köket.

Jag tog fram en glass och satte mej vid bordet och Camilla satte sej också.

- Tänk om han är arg på mej eller nåt? sa jag.
- Nej, vad skulle han kunna vara arg på dej för? frågade hon.
- Vet inte.. sa jag bara.
- Precis. sa hon.
- Men tänk som han är de ändå?! sa jag oroligt.
- Asså han va säkert bara upptagen eller något. sa hon.
- Tror du? sa jag.
- Haha, dom skriver ju låtar 24/7. sa hon.
- Okej, du har väl rätt.. sa jag.
- Klart, jag har alltid rätt! sa hon och log.
- Hahaha jo men visst! skrattade jag och kolla på klockan, bara 15:20.
- Jag går upp på rummet en stund! sa jag och gick upp.

Jag satte mej vid datan och kollade facebook och lite sånt.


Bill's perspektiv:

- BILL!!! skrek Tom.
- VAD?! skrek jag tillbaks.
- KOOOOOOOOM!! skrek han.

Jag reste mej upp och gick till Tom i köket.

- Vad? sa jag.
- Jag vill prata med Camilla så fort som möjligt så vi åker vid 5 idag istället! sa han.
- VI VADÅ!?!??!?!? skrek jag.
- Åker 5 så PACKA NÅGOT OM DU SKA HA NÅT MED DEJ!!! sa han.
- OMG!!!!!! skrek jag och sprang in på mitt rum för att lägga ner lite saker i en väska.

När klockan blev halv 5 åkte vi till flygplatsen. Vi checka in och allt sånt.. Vi gick på planet när de va ungefär 15min tills de skulle lyfta.

*I arlanda*

Vi hade landat och var påväg ut ur arlanda. Vi tog en taxi och åkte till dom. När vi kom fram till Angelikas hus stog vi utanför ett tag innan nån av oss vågade plinga på. En stund senare kom nån och öppnade och jag kunde gissa på att de va Angelikas bror.

- Hej, uhm... Vi ska typ träffa Angelika och Camilla? sa Tom lite osäkert.
- Aaah kom in! sa han och gick sen upp och ropade på dom.
- ANGELIKA!! CAMILLA!! NI HAR BESÖK!!!!! skrek han.
- OKEEEEEJ! hörde man Angelika skrika.

Dom kom ner och när dom såg oss så såg man på deras blickar att dom va riktigt chockade.

- Omg Bill!! skrek Angelika och sprang fram och kramade mej hårt.
- Hej på dej också haha! sa jag och kysste henne.
- Heej, uhm... skulle inte ni komma imorron? frågade Camilla.
- Tjena! haha nej, jag vill prata med dej så fort som möjligt. sa Tom och gick fram och kysste henne.
- Aha.. men asså hade jag vetat om att ni skulle komma hade jag ialla fall tagit på mej lite smink... ser HEMSK ut. sa Angelika och betonade hemsk.
- Neeej! Du är vacker precis som du är! sa jag.
- Aww tack Bill! Men nej, jag är så inte vacker! sa hon.
- Jo och säg inte emot mej! sa jag och kysste henne igen.
- Okej... Jag ger upp, de är helt meningslöst att säga emot dej för du ger dej inte ändå.. sa hon och Camilla och Tom började skratta.
- KÄFTEN! sa hon.
- HAHAHAHAHA OMG HAHAAHHA!! du säger alltid emot mej men inte Bill? de är nåt fel på dej! sa Camilla.
- Men ha-ha. Och ja men jag trodde du visste att jag inte va normal? sa Angelika.
- Jo men ändå! sa Camilla.


Camilla's perspektiv:

- ANGELIKA!!!!!!!! skrek Jonte helt plötsligt och kom ner springandes för trappan.
- Vad vill du? frågade hon.
- Ooh... Är de Bill och Tom? Och ja uhm, asså kan du hjälpa mej med min matteläxa sen? frågade han.
- 1. Ja de är dom. 2. Nej de kan jag inte? sist jag gjorde de fick du IG? sa hon.
- Men okej. SEBBE HJÄLP MEJ MED MATTEN!!!! skrek han sen och försvann in i Sebbes rum.
- Vafan? sa jag och börja garva.
- Haahhaha asså han tror jag ska hjälpa han? Han är äldre och borde fatta mer! Hhahahahaha. sa hon.
- Hahaha omg asså viisst? sa jag.
- Iallafall.. Camilla kan vi snacka? sa Tom och kollade allvarligt på mej.
- Uhm.... Eh visst. sa jag oroligt.

Vi gick in på mitt rum och stängde dörren. Vi satte oss på sängen och tittade på varandra en lång stud innan någon sa nåt..

- Hur fan ska vi göra nu? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Vi kan fan inte göra abort, de är som att mörda någon ju. sa han.
- Aa.. sa jag.
- Du kan iallafall låsas att du bryr dej?! sa han surt.
- Vaaa?! sa jag och förstod ingenting.
- JA?! Allt är ju ändå ditt fel!! skrek han.
- Vafan, de är ju ändå lika mycket ditt fel som de är mitt!! skrek jag tillbaks.

Allt blev tyst en stund..

- Asså jag fattar inte varför du lägger skulden på mej. sa jag.
- Förlåt.. Du har rätt de är lika mycket mitt fel. Asså när fan hände detta!? sa han och kramade om mej länge.
- De hände väl antagligen i Tyskland? sa jag.
- Ja men asså...... HUR!? sa han.
- De fattar du väl iallafall? sa jag.
- Jo men asså... vi måste göra nåt! sa han.
- Ja, men vad? sa jag och kollade lite på honom.
- Vet inte. Asså vad ska jag säga till Bill? Jag har inte sagt nåt till honom!? sa han oroligt.
- Ska vi gå ner nu och säga de tillsammans? Angelika vet redan, hon va den första jag sa till. sa jag.
- Okej, kom! sa han och tog min hand och sen gick vi ner.

När vi kom ner i vardagsrummet låg dom och hånglade i soffan.

- Uhm, okej. sa jag.
- Oooh... när kom ni!? sa Angelika.
- Nyss! hahah. sa Tom.
- Okej..... sa hon.
- Iallafall.. Vi har nåt och säga till er... Eller Bill för Angelika vet redan.. sa jag osäkert.
- Vadå? sa Bill nyfiket och satte sej upp med Angelika i knät.
- Asså uhm.. började Tom.
- Jag är gravid. sa jag snabbt.
- DU ÄR VADÅ!?!?! sa han chockat.
- Håller med Bill! ÄR DU GRAVID!? hörde jag nån bakom mej som sa.

Jag vände mej om och där stog Sebbe och Jonte, oh shit.

- Uhm.. Eh.. Aah.. Typ. sa jag och höll ett hårdare grepp om Toms hand och han kollade oroligt på mej.
- Oh gosh. sa Jonte.
- WTF? oftaah..? sa Sebbe.
- Ja. sa jag.
- Oh gosh.. upprepade Jonte.
- Vänta... ANGELIKA DU ÄR VÄL INTE DE!?!?!?! skrek Sebbe oroligt.
- Omg nej!? sa hon.
- Omg tack! sa han och pustade ut.
- Varsågod eller vad man ska säga.. sa hon.

Allt blev tyst en liten stund, tills..

- Sebbe, Jonte? sa Angelika.
- Aa? sa dom.
- Kan ni gå? sa hon.
- Sure. sa dom och gick in till Jontes rum.
- Okej... Vad ska vi göra nu? sa jag.
- JAG VILL SHOPPA!!!! skrek Angelika.
- OMG JAG MED!!!!! skrek.
- Okej........ sa Tom och Bill och kollade konstigt på oss.
- Hahah vi drar och shoppar? sa jag.
- Okej. sa dom.

Vi gick till stationen och tog ett tåg in till stan.

*Efter shoppingen*

Tom's perspektiv:

Vi kom hem till Angelika och klockan var typ 00:00. Bill och Angelika gick och la sej men jag och Camilla satt i köket och åt.

- Vad ska vi göra nu då? sa jag
- Jag vet inte ... ska jag kolla hur lång tid jag har varit gravid imorgon? sa hon.
- Aa gör det! sa jag.

Vi gick upp till hennes rum och gick och la oss.

*Nästa morgon*

Jag vaknade av att jag hörde Camilla spy. Jag gick in i badrummet och satte mej på golvet brevid henne.

- Gåre bra? frågade jag och höll bak hennes hår.
- Typ. sa hon.
- Ska jag följa med dej och kolla sen? frågade jag.
- Jaa helst, om du kan.. sa hon och spydde igen.
- Såklart! Gör allt för dej! sa jag och kysste henne på kinden.
- Tack Tom. sa hon och log lite svagt och jag log tillbaks.

Vi började fixa oss och sen åkte vi till sjukhuset...

---

sooorryy för att vi inte publicerade inlägget innan men de tog ett tag o skiva o allt..
men ah :P

KOMMENTERA

ps: sprid bloggen vidare, :) <3