Die For You - Chapter 44
1. Emma-Lee 2. Angelika 3. Tokio Hotel 4. Sjukhus
Medans jag höll på att hjälpa Emma-Lee med att torka bort allt blod och så, så svimmade hon och föll till golvet.
- Emma-Lee! sa jag och skakade på henne.
Jag försökte få henne att "vakna" i några minuter och tillslut så öppna hon ögonen.
- Va hände? mumlade hon.
- Du svimmade. sa jag och hjälpte henne upp.
- Shit.. Hur fan kunde Tom ens göra så mot mej? sa hon och de lät som om hon kunde börja gråta när som helst.
- Jag vet inte.. Han är fucking dum i huvudet. sa jag.
- Jag vet. Men jag älskar fortfarande han så fucking mycket. sa hon ledset.
- Hur fan kan du göra de när han gjorde så mot dej?! sa jag förvånat.
- Jag vet inte... sa hon lågt.
Vi fortsatte och snacka en stund tills vi gick ner till hallen.
- Måste du åka? sa jag.
- Jag vill inte de.. Men kan fan inte stanna nu när Tom är som han är. sa hon.
- Jag förstår de. sa jag och kolla ner i golvet.
- Herrå. sa hon och krama mej.
- Hejdå. sa jag och krama tillbaks.
Hon tog sina väskor och gick ut. Efter de så gick jag upp till Bills rum och han satt på sängkanten, så jag satte mej brevid honom och lutade mej mot hans axel och tittade bara rakt ut.
- Kan inte fatta hur han kunde göra så mot henne.. sa han efter en stunds tystnad.
- Inte jag heller... sa jag.
- De är fan sjukt! Skulle aldrig kunna göra så mot dej. sa han.
- Viisst? Säkert? sa jag.
- Omg ja?? Skulle fan aldrig någonsin kunna göra så mot dej! sa han.
- Bra. sa jag och kysste han.
*En timme senare*
Vi gick ner till vardagrummet och satte oss i soffan och några minuter senare hörde vi att Tom kom hem, så vi gick till hallen och kollade argt på han.
- Vad är erat problem? sa han drygt.
- Du. Hur fan kan du göra så mot henne?! sa Bill surt.
- De va inte direkt svårt. Har hon stuckit eller? sa Tom.
- Ja? Vafan troru att hon vill stanna när du är som du är eller? sa jag.
- Jag venne. sa han kort.
- Du är typ sjuk i huvet eller något. sa jag.
- Nej. sa han och gick upp till sitt rum.
- Jag går och snackar med han. suckade Bill.
- Nej, gör inte de. sa jag.
- Varför inte? sa han förvånat.
- För att ni kommer bara börja bråka. sa jag.
- Juste... Men aja, går väl inte och snackar med han då. sa han.
- Okej. sa jag.
Vi gick tillbaks till vardagsrummet och satte oss i soffan och började titta på tv.
Tom's perspektiv:
- Emma-Lee! sa jag och skakade på henne.
Jag försökte få henne att "vakna" i några minuter och tillslut så öppna hon ögonen.
- Va hände? mumlade hon.
- Du svimmade. sa jag och hjälpte henne upp.
- Shit.. Hur fan kunde Tom ens göra så mot mej? sa hon och de lät som om hon kunde börja gråta när som helst.
- Jag vet inte.. Han är fucking dum i huvudet. sa jag.
- Jag vet. Men jag älskar fortfarande han så fucking mycket. sa hon ledset.
- Hur fan kan du göra de när han gjorde så mot dej?! sa jag förvånat.
- Jag vet inte... sa hon lågt.
Vi fortsatte och snacka en stund tills vi gick ner till hallen.
- Måste du åka? sa jag.
- Jag vill inte de.. Men kan fan inte stanna nu när Tom är som han är. sa hon.
- Jag förstår de. sa jag och kolla ner i golvet.
- Herrå. sa hon och krama mej.
- Hejdå. sa jag och krama tillbaks.
Hon tog sina väskor och gick ut. Efter de så gick jag upp till Bills rum och han satt på sängkanten, så jag satte mej brevid honom och lutade mej mot hans axel och tittade bara rakt ut.
- Kan inte fatta hur han kunde göra så mot henne.. sa han efter en stunds tystnad.
- Inte jag heller... sa jag.
- De är fan sjukt! Skulle aldrig kunna göra så mot dej. sa han.
- Viisst? Säkert? sa jag.
- Omg ja?? Skulle fan aldrig någonsin kunna göra så mot dej! sa han.
- Bra. sa jag och kysste han.
*En timme senare*
Vi gick ner till vardagrummet och satte oss i soffan och några minuter senare hörde vi att Tom kom hem, så vi gick till hallen och kollade argt på han.
- Vad är erat problem? sa han drygt.
- Du. Hur fan kan du göra så mot henne?! sa Bill surt.
- De va inte direkt svårt. Har hon stuckit eller? sa Tom.
- Ja? Vafan troru att hon vill stanna när du är som du är eller? sa jag.
- Jag venne. sa han kort.
- Du är typ sjuk i huvet eller något. sa jag.
- Nej. sa han och gick upp till sitt rum.
- Jag går och snackar med han. suckade Bill.
- Nej, gör inte de. sa jag.
- Varför inte? sa han förvånat.
- För att ni kommer bara börja bråka. sa jag.
- Juste... Men aja, går väl inte och snackar med han då. sa han.
- Okej. sa jag.
Vi gick tillbaks till vardagsrummet och satte oss i soffan och började titta på tv.
Tom's perspektiv:
Jag hade gått och lagt mej för jag orkade inte med något mer skit och innan jag hann somna så kom Bill och Angelika in.
- Lämna mej ifred!! klagade jag.
- Nej? Vi måste fan snacka. sa Bill.
- Om du inte redan har märkt de så försöker jag sova. sa jag.
- Nu..? sa han.
- Ja..? Jag är fan fett less på all den här skiten. sa jag.
- De är liksom du som har skapat allt bråk. sa Angelika.
- Jag vet. sa jag.
- Första gången du fattar de typ. sa han.
- Nej? Jag har fan alltid vetat det, smartass. sa jag.
- Lämna mej ifred!! klagade jag.
- Nej? Vi måste fan snacka. sa Bill.
- Om du inte redan har märkt de så försöker jag sova. sa jag.
- Nu..? sa han.
- Ja..? Jag är fan fett less på all den här skiten. sa jag.
- De är liksom du som har skapat allt bråk. sa Angelika.
- Jag vet. sa jag.
- Första gången du fattar de typ. sa han.
- Nej? Jag har fan alltid vetat det, smartass. sa jag.
- Varför gjorde du så mot henne? sa hon.
- För att hon är dum i huvudet. sa jag surt.
- Nej?? De är ju fan du som är de!! sa han argt.
- Eller inte? sa jag.
- Eller inte? sa jag.
- Vafan? Asså hon har fan inte ens gjort dej något?! sa hon surt.
- Jo? Hon är fan helt störd och sen låg hon ju med fucking Hampus. sa jag irriterat.
- VAAA?!! skrek hon.
- VAAA?!! skrek hon.
- Ja? sa jag drygt.
- Omg du driver?!! sa hon.
- Omg du driver?!! sa hon.
- Nej? Varför skulle jag? sa jag irriterat.
- Asså omg.. Varför ska alla fucking ligga med han? Han är så här ful och cp och allt också fan! sa hon.
- Asså omg.. Varför ska alla fucking ligga med han? Han är så här ful och cp och allt också fan! sa hon.
- Tror du inte att jag redan vet de? sa jag.
- Jo kanske. sa hon
- Precis. sa jag surt.
- Men du behövde väl fan inte slå henne för de? sa hon.
- Vafan jo?! Hon fucking spotta mej i ansiktet och kalla mej fucking manshora och allt!! sa jag argt.
- Vafan spelar de för roll om hon spotta på dej? Ni dela ju ändå typ samma saliv när ni fucking åt upp varann. sa han drygt.
- OCH?!! HON SPOTTA PÅ MEJ?!! skrek jag.
- OCH?!! HON SPOTTA PÅ MEJ?!! skrek jag.
- So? sa hon.
- De va fucking äckligt. Låt mej fucking sova nu, okej?! sa jag irriterat.
- Asså shit. sa han drygt och dom gick ut.
- Asså shit. sa han drygt och dom gick ut.
De gick inte så lång tills jag somnade..
*Några timmar senare*
När jag vakna igen kolla jag på mobilen va klockan va. 16:53. Jag hade fått 6 sms och 13 missade samtal från Emma-Lee. Jag orkade inte bry mej om hon ville snacka med mej eller något, för jag pallade inte med henne längre.
*Några timmar senare*
När jag vakna igen kolla jag på mobilen va klockan va. 16:53. Jag hade fått 6 sms och 13 missade samtal från Emma-Lee. Jag orkade inte bry mej om hon ville snacka med mej eller något, för jag pallade inte med henne längre.
Men jag öppna iallafall smsen och kolla va hon hade skrivit.
" Fucking svara när jag ringer! "
" SVARA TOM!! "
" Asså jag måste seriöst snacka med dej!!! "
" Seriöst, jag måååste fan snacka med dej innan jag åker!! "
" Tom, seriöst nu! Snälla svara.. "
" Aja.. Åker nu, ville bara att du skulle veta att jag fortfarande älskar dej. Och kommer alltid att göra de... "
När jag läste de sista smset så kunde jag bara tänka på hur fan hon fortfarande kunde älska mej om jag nästa misshandla henne..?
Jag leta upp hennes nummer och ringde henne och när hon svara så kunde jag höra låga snyftningar.
- Hur fan kan du fortfarande älska mej? Jag misshandla dej fan nästan?! sa jag.
- Hur fan kan du fortfarande älska mej? Jag misshandla dej fan nästan?! sa jag.
- Jag vet inte.. Jag bara gör de.. snyftade hon.
- De där är inget fucking svar! sa jag lite irriterat.
- Men jag vet ju fan inte varför jag älskar dej!! sa hon och börja gråta.
- De där är inget fucking svar! sa jag lite irriterat.
- Men jag vet ju fan inte varför jag älskar dej!! sa hon och börja gråta.
- Jo vafan! Annars fucking älskar du inte mej! sa jag.
- Jo.. sa hon lågt.
- Asså ärligt talat så bryr jag mej inte om du gör det. Bli tillsammans med Hampus eller någon annan fucking jävel!! sa jag argt.
- Men jag vill ju fan inte ha någon annan än dej!! sa hon.
- Jo.. sa hon lågt.
- Asså ärligt talat så bryr jag mej inte om du gör det. Bli tillsammans med Hampus eller någon annan fucking jävel!! sa jag argt.
- Men jag vill ju fan inte ha någon annan än dej!! sa hon.
- K. De kommer ändå aldrig bli något mellan oss igen. sa jag surt.
- Jag vet.. sa hon lågt och börja gråta igen.
- Jag vet.. sa hon lågt och börja gråta igen.
- K. sa jag drygt och la på.
Jag gick upp och sen ner till köket. Där satt mamma, Gordon, Bill, Angelika, Georg och Gustav.
Jag gick upp och sen ner till köket. Där satt mamma, Gordon, Bill, Angelika, Georg och Gustav.
- Varför sitter ni alla här? sa jag.
- Vi måste snacka med dej Tom. sa mamma allvarligt.
- Kej..? Jag vill inte snacka med er. sa jag drygt.
- Sätt dej bara! sa hon strängt.
- Vi måste snacka med dej Tom. sa mamma allvarligt.
- Kej..? Jag vill inte snacka med er. sa jag drygt.
- Sätt dej bara! sa hon strängt.
- Men nej! sa jag och gick ut i hallen och när jag skulle gå ut tog Bill tag i min arm.
- Släpp mej jävla sär barn! sa jag argt.
- Nej kom! sa han och försökte dra in mej i köket.
- Släpp!! sa jag och sparka han hårt.
- Georg, Gustav!! ropade han och dom kom ut i hallen och drog in mej i köket.
- Asså vafan vill ni mej ens?! sa jag drygt.
- Vi måste prata Tom! sa mamma.
- Vi måste prata Tom! sa mamma.
- Nej de måste vi inte!! skrek jag.
- Du vet väl att du fan kan hamna i ungdomsfängelse för de du gjorde! sa Gordon argt.
- De gör man väl när man är 18? sa jag.
- De gör man väl när man är 18? sa jag.
- Nej, när man är 15. sa Bill.
- Jag är fucking 16, Smartass. sa jag drygt.
- Och? Du kan fortfarande åka in för de. sa han irriterat.
- Och? Du kan fortfarande åka in för de. sa han irriterat.
- K. sa jag.
- Du förstår tydligen inte hur allvarligt det här är? sa mamma.
- Asså jag har inte ens gjort något? Jag gjorde bara självförsvar. sa jag drygt.
- Du förstår tydligen inte hur allvarligt det här är? sa mamma.
- Asså jag har inte ens gjort något? Jag gjorde bara självförsvar. sa jag drygt.
- Sure. De va därför hon fucking blödde och inte du! sa Angelika irriterat.
- Varför ska du alltid lägga dej i allting?! sa jag och tänkte slå henne när Bill och Georg tog tag hårt i mina armar.
- Varför ska du alltid lägga dej i allting?! sa jag och tänkte slå henne när Bill och Georg tog tag hårt i mina armar.
- Rör du henne, dödar jag dej. sa Bill argt.
- Fucking släpp mej. sa jag drygt.
- Aldrig i livet. sa Georg surt.
- SLÄPP!!! skrek jag och börja sparka dom.
- Aldrig i livet. sa Georg surt.
- SLÄPP!!! skrek jag och börja sparka dom.
- Tom sluta!! sa mamma argt.
- Du fucking betsämmer inte över mej!!! skrek jag argt.
- Jo de gör jag!! Tills du blir 18!! sa hon argt.
- Jo de gör jag!! Tills du blir 18!! sa hon argt.
- Vafan, neej!!! skrek jag och försökte ta mej ur deras grepp.
- Gör hon ju fan visst! sa Bill drygt och höll hårdare.
- Gör hon ju fan visst! sa Bill drygt och höll hårdare.
- AAJJ!!! VAFAN SLÄPP DE GÖR FUCKING ONT!!!! skrek jag.
- Så synd. sa Georg och höll hårdare han också.
- SLÄPP!!! skrek jag och börja nästan gråta för att de gjorde så ont.
- SLÄPP!!! skrek jag och börja nästan gråta för att de gjorde så ont.
- Ska bebisen gråta? Va tråkigt då. sa Bill med bebis röst och håll ännu hårdare.
- SLÄPP MEJ!!! skrek jag och började gråta.
- Okej. Släpp han. sa mamma och dom släppte.
- Rör mej inte igen! sa jag argt och slog Bill så hårt att han ramla och slog huvudet i diskbänken.
- Okej. Släpp han. sa mamma och dom släppte.
- Rör mej inte igen! sa jag argt och slog Bill så hårt att han ramla och slog huvudet i diskbänken.
- Omg Bill gick de bra? sa Angelika och satte sej brevid han.
Bill svarade inte. Han låg på golvet helt medvetslös.
- Omg Bill!! sa mamma oroligt och satte sej brevid han också.
- Omg Bill!! sa mamma oroligt och satte sej brevid han också.
- Jävligt bra gjort Tom. sa Georg surt och satte sej brevid Bill han också.
- De där var fan droppen Tom!! skrek Gordon och körde ut mej i hallen.
- Vafan göru?!! skrek jag.
- Du kommer fan inte tillbaka förns du kan uppföra dej som en normal människa. sa han och körde ut mej och stängde ytterdörren och låste.
- Jag behöver ändå inte dom. sa jag surt för mej själv och började gå därifrån
- Vafan göru?!! skrek jag.
- Du kommer fan inte tillbaka förns du kan uppföra dej som en normal människa. sa han och körde ut mej och stängde ytterdörren och låste.
- Jag behöver ändå inte dom. sa jag surt för mej själv och började gå därifrån
Georg's perspektiv:
Simone hade gått och ringt ambulansen medans Gordon körde ut Tom och vi andra satt med Bill på golvet och han var fortfarande helt medvetslös.
- Bill vakna! sa Angelika och skaka lite på han.
- Ge upp.. Han vaknar inte iallafall.. sa jag.
- Han måste! sa hon och började gråta.
- Han kommer att göra de men inte just nu.. sa jag och då kom Simone.
- Ambulansen är påväg hit. sa hon.
- Ambulansen är påväg hit. sa hon.
Några minuter senare kom ambulansen och hämta Bill och Simone och Angelika åkte med i ambulansen. Jag och Gustav gick ut för att leta efter Tom och Gordon stanna kvar hemma.
Vi gick en stund och sen såg vi han sitta vid en busshållsplats och röka.
- Vad fan vill ni mej?! sa han surt när han såg oss.
- Du vet att din bror inte har vaknat än och är påväg till sjukhuset nu? sa jag.
- Du vet att din bror inte har vaknat än och är påväg till sjukhuset nu? sa jag.
- Shit.. sa han lågt.
- Du kan bry dej nu men inte då?? Schysst liksom. sa jag.
- Men jag visste inte att de va så illa.. sa han lågt.
- Okej, men de är de. sa jag.
- Vafan har jag gjort. sa han tyst för sej själv.
- Fått din bror behöva åka till sjukhuset. sa Gustav.
- Vafan har jag gjort. sa han tyst för sej själv.
- Fått din bror behöva åka till sjukhuset. sa Gustav.
- Jag vet... sa han och blev tårögd.
- Vill du med till sjukhuset? sa jag.
- Vill du med till sjukhuset? sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Okej. sa jag.
Vi väntade på en buss som åkte till sjukhuset och när den kom så åkte vi till sjukhuset. Vi frågade efter Bill och en läkare visade oss till hans rum.
Där inne satt Simone och Angelika och Bill låg fortfarande medvetslös. Tom sprang in och krama han.
- Förlåt förlåt förlåt!! sa han om och om igen och börja gråta.
- Tom.. sa Simone och sträckte ut armarna och Tom gick och krama henne.
- Förlåt för förut.. sa han lågt.
- Förlåt för förut.. sa han lågt.
- Jag förstår inte vad som har hänt med dej. sa hon ledset.
- Inte jag heller.. sa han.
- Inte jag heller.. sa han.
En läkare kom in och kolla till Bill.
- Vad har hänt? Kommer han vakna snart?! sa Tom oroligt.
- Vi är osäkra på när han kommer vakna men vi hoppas snart.. sa läkaren.
- Vad har jag gjort! sa han och höll händerna för ansiktet och började gråta.
- Tom han kommer att vakna. sa Angelika.
- Vad har jag gjort! sa han och höll händerna för ansiktet och började gråta.
- Tom han kommer att vakna. sa Angelika.
- Tänk om han inte gör de då?! snyftade han och tog bort händerna från ansiktet.
- Klart han gör. sa Simone och krama han igen.
- Klart han gör. sa Simone och krama han igen.
- Hoppas. sa han.
Vi väntade en låång stund, typ en timme tills han äntligen öppnade ögonen.
- BILL!!! skrek Tom och sprang och krama han hårt.
Vi väntade en låång stund, typ en timme tills han äntligen öppnade ögonen.
- BILL!!! skrek Tom och sprang och krama han hårt.
- Va hände? sa Bill förvirrat.
- Jag slog dej så du ramla och sen vakna du typ inte.. sa han.
- Din jävel... sa han men kunde inte låta bli att le lite.
- Förlåt.. sa Tom och krama han igen.
- Förlåt.. sa Tom och krama han igen.
- Du måste fan lära dej att kontrollera din ilska. sa jag.
- Jag vet.. sa han.
- Vart är Angelika? sa Bill.
- Jag vet.. sa han.
- Vart är Angelika? sa Bill.
- Här. sa hon och gick fram till han.
- Såg fan inte dej. sa han.
- Okej, då vet jag att jag är osynlig... sa hon.
- Okej, då vet jag att jag är osynlig... sa hon.
- Nej de är du inte. sa han och kysste henne.
- Jo, du såg mej ju inte. sa hon.
- Men du ståg ju fan 5meter bort. sa han.
- Men whatever. Glad att du vakna iallafall. sa hon och log.
- Men whatever. Glad att du vakna iallafall. sa hon och log.
- Aa, jag också. sa han och log.
Vi snacka ett tag till med han och någon timme senare fick Bill åka hem. När vi kom fram till deras hus igen va Tom lite osäker på om han ville gå in eller inte.
- Tom kom bara. sa Bill.
- Jag vet inte.. Asså Gordon typ hatar mej eller något.. sa Tom.
- Nej? sa han.
- Jo... sa Tom.
- Varför skulle han? sa han.
- För att jag inte kan "uppföra" mej som normala människor.. sa Tom.
- Han kan dra åt helvete. sa han surt.
- För att jag inte kan "uppföra" mej som normala människor.. sa Tom.
- Han kan dra åt helvete. sa han surt.
- Bill, man säger inte så. sa Simone.
- Men vafan han kan inte säga att Tom inte kan uppföra sej som en normal människa fan! sa han surt.
- Jo det kan han. sa hon och gick in.
- Du kan fan också dra åt hevlete isånnafall. sa han drygt.
- Du kan fan också dra åt hevlete isånnafall. sa han drygt.
- Passa dej för vad du säger!! skrek hon inifrån.
- Haha fan va pissed eran morsa är på er nu. sa jag och skratta.
- Haha fan va pissed eran morsa är på er nu. sa jag och skratta.
- Hennes eget fucking fel vafan. sa Bill och Tom samtidigt.
- Nej.. De är erat fel. sa jag.
- Aja whatever. sa Bill.
- Okej.. Men jag och Gustav drar nu. sa jag.
- Okej, herrå. sa Tom.
- Aja whatever. sa Bill.
- Okej.. Men jag och Gustav drar nu. sa jag.
- Okej, herrå. sa Tom.
- Hejdå. sa vi och gick.
kommentera?????
Die For You - Chapter 43
1. Emma-Lee 2. Tom 3. Angelika 4. Bill
Jag och Emma-Lee var på mitt rum och efter en liten stund så kom mamma in..
- Tom, du får faktiskt lov att sluta säga så till Bill. sa hon.
- Varför? Han var ju fan de. sa jag surt.
- Han var lika mycket olycka som du! sa hon.
- Jag va ingen jävla olycka. sa jag surt.
- Nej, inte han heller. Du får sluta säga så till honom! sa hon.
- Jaja. sa jag irriterat.
- Gå och säg förlåt till honom också. sa hon.
- Men nej! Då får fan han göra de också. sa jag.
- Gör de bara! sa hon lite irriterat.
- Men okej då. suckade jag och gick till vardagsrummet.
- Förlåt.. mumlade jag.
- Vad sa du? Kan inte höra dej. sa Bill.
- Jävla sär barn! Förlåt!! sa jag surt.
- Tom! sa mamma.
- Förlåt då. sa jag irriterat.
- Bill säg förlåt du också. sa hon.
- Men vafan?! Nej. sa han surt.
- Säg de bara! sa hon.
- Förlåt. sa han.
- Mena de. sa jag.
- Du gjorde de ju inte så varför ska jag? sa han surt.
- Båda ska mena de! sa hon.
- Förlåt. sa jag.
- Förlåt. sa han.
- Bra, Tom du kan gå tillbaks till ditt rum nu om du vill. sa hon.
Jag gick till mitt rum och Emma-Lee satt på sängen och vänta på mej.
- Dom är fucking störda. sa jag och satte mej brevid henne.
- De är dom väl inte? sa hon.
- Jo? De ser du själv ju. sa jag.
- Nää. sa hon.
- Men fuck u. sa jag och log.
- Haha, du är så söt. sa hon och kysste mej på kinden.
- Asså de funkar lika bra på min läppar. sa jag och flina.
- Jag vet men du har rökt. sa hon.
- Men kom igen? sa jag.
- Neej. De är äckligt. sa hon.
- Vänta. suckade jag och gick in i badrummet.
Jag borsta tänderna och sen gick jag tillbaks till Emma-Lee igen.
- Nu kan du väl kyssa mej på läpparna istället. sa jag.
- Vad har du gjort? sa hon.
- Jag borsta tänderna. sa jag.
- Okej då. sa hon och kysste mej.
- Mycket bättre. sa jag.
- Tycker jag med. sa hon och log.
- Men jag gillar att ha rök smak i munnen. sa jag.
- De är fan äckligt. sa hon.
- Eller inte? sa jag.
- Joo de är det. sa hon.
- Haha, nej. sa jag och kysste henne länge.
Vi låg där och hångla ett tag och sen knacka de på dörren.
- Vem? sa jag.
- Bill. sa Bill.
- Vad? sa jag surt.
- Kan vi snacka? sa han.
- Okej då. suckade jag.
- Tack. sa han och kom in.
- Vad vill du snacka om? sa jag.
- Typ att jag inte borde ha slagit dej.. sa han.
- Du har redan sagt förlåt så vad spelar de för roll? sa jag.
- Men ändå! Visst du gjorde mej arg och ledsen men jag borde inte ha slagit dej iallafall.. sa han.
- Bill, de är lugnt. Okej? sa jag.
- Tack. sa han och kom in.
- Vad vill du snacka om? sa jag.
- Typ att jag inte borde ha slagit dej.. sa han.
- Du har redan sagt förlåt så vad spelar de för roll? sa jag.
- Men ändå! Visst du gjorde mej arg och ledsen men jag borde inte ha slagit dej iallafall.. sa han.
- Bill, de är lugnt. Okej? sa jag.
- Säkert? sa han.
- Ja? sa jag.
- Okej bra. sa han.
- Mm.. Men kan du dra nu? sa jag.
- Okej? sa han.
- Asså vi ska hångla så du får gärna skynda dej på. sa jag och Emma-Lee började garva.
- Och alla vet vad de kommer leda till.. sa han och gick mot dörren.
- Vafan? sa jag.
- Vad? sa han.
- Hahahahah omg! skratta Emma-Lee.
- Vaaad? sa jag.
- De kommer leda till att ni har sex fan. sa Bill och gick ut.
- Asså omg. sa jag.
- Vart va vi? sa jag och flina och börja kyssa henne igen.
- Ja? sa jag.
- Okej bra. sa han.
- Mm.. Men kan du dra nu? sa jag.
- Okej? sa han.
- Asså vi ska hångla så du får gärna skynda dej på. sa jag och Emma-Lee började garva.
- Och alla vet vad de kommer leda till.. sa han och gick mot dörren.
- Vafan? sa jag.
- Vad? sa han.
- Hahahahah omg! skratta Emma-Lee.
- Vaaad? sa jag.
- De kommer leda till att ni har sex fan. sa Bill och gick ut.
- Asså omg. sa jag.
- Vart va vi? sa jag och flina och börja kyssa henne igen.
Efter en stund så hade vi hånglat ett tag och jag märkte och hon började bli uttråkad.
- Vad är de? frågade jag.
- Jag har tråkigt. sa hon.
- Men jag är ju här. sa jag och flina.
- Men ändåå! Kan vi inte göra något? sa hon och gick från sängen.
- Vi höll ju på med något! sa jag och drog ner henne i sängen.
- Meen... sa hon lite klagandes.
- Vad vill du göra då? suckade jag och satte mej upp.
- Något kul. sa hon.
- De vi gjorde var ju kul?! sa jag.
- I början ja. sa hon.
- Men vafan... sa jag.
- Vi kan väl typ.. Gå ut eller något? sa hon.
- Mm.. mumlade jag och gick till dörren.
- Du vill inte va? sa hon.
- Jag ville fortsätta med de vi höll på med.. sa jag.
- Men vi kan fortsätta sen. sa jag.
- Okej.. suckade jag.
- De vi gjorde var ju kul?! sa jag.
- I början ja. sa hon.
- Men vafan... sa jag.
- Vi kan väl typ.. Gå ut eller något? sa hon.
- Mm.. mumlade jag och gick till dörren.
- Du vill inte va? sa hon.
- Jag ville fortsätta med de vi höll på med.. sa jag.
- Men vi kan fortsätta sen. sa jag.
- Okej.. suckade jag.
Vi gick ner till hallen och tog på oss skorna och gick ut. Vi gick runt en stund tills jag stannade och tog upp mina cigg och började röka och sen börja vi gå igen.
- Inte igen.. klagade hon.
- Vad? sa jag.
- Jag gillar inte att du röker.. sa hon.
- Men jag gillar de. sa jag.
- Snälla sluta? sa hon.
- Nej. sa jag.
- Snälla Tom? bad hon.
- Men nej. Acceptera de eller dra. sa jag surt och hon suckade och stannade.
- Jag måste säga en sak till dej sen.. sa hon är lät ledsen.
- Säg nu? sa jag.
- Nej.. Du kommer hata mej.. sa hon.
- Är de något med rökning att göra? sa jag.
- Säg nu? sa jag.
- Nej.. Du kommer hata mej.. sa hon.
- Är de något med rökning att göra? sa jag.
- Långt ifrån. sa hon.
- Säg bara? Jag lovar dej att jag inte kommer hata dej. sa jag.
- Okej då.. suckade hon.
- Okej, så vad är det? sa jag.
- Asså de va en olyckshändelse.. Eller asså jag fattar inte vad jag tänkte med.. Och jag älskar dej mer än allt, okej?? sa hon.
- Ja, okej. Säg bara vad det är. sa jag.
- Okej... Asså för en vecka sen så råka jag.. Asså jag råka! sa hon.
- Asså jag har fattat. Säg bara. sa jag.
- Jag råkade ligga med Hampus... sa hon så lågt satt jag nästan inte hörde.
- Säg bara? Jag lovar dej att jag inte kommer hata dej. sa jag.
- Okej då.. suckade hon.
- Okej, så vad är det? sa jag.
- Asså de va en olyckshändelse.. Eller asså jag fattar inte vad jag tänkte med.. Och jag älskar dej mer än allt, okej?? sa hon.
- Ja, okej. Säg bara vad det är. sa jag.
- Okej... Asså för en vecka sen så råka jag.. Asså jag råka! sa hon.
- Asså jag har fattat. Säg bara. sa jag.
- Jag råkade ligga med Hampus... sa hon så lågt satt jag nästan inte hörde.
- DU GJORDE VADÅ?!!! skrek jag.
- Jag RÅKADE!! skrek hon tillbaks.
- Vadå fucking råkade?!! VAFAN MAN RÅKAR INTE LIGGA MED NÅGON!!! skrek jag argt.
- Jag sa ju att du skulle hata mej!! Jag skulle fan aldrig ha sagt de.. sa hon och börja gråta.
- Jag skulle fan hatat dej mer om du inte hade sagt. sa jag irriterat.
- Förlåt.. Jag ångrar de så sjukt mycket! sa hon och började gråta mer.
- De spelar ingen jävla roll om du ångrar dej eller inte! Du har gjort de iallafall!! skrek jag och slog henne hårt i ansiktet utan att tänka mej för.
- Jag RÅKADE!! skrek hon tillbaks.
- Vadå fucking råkade?!! VAFAN MAN RÅKAR INTE LIGGA MED NÅGON!!! skrek jag argt.
- Jag sa ju att du skulle hata mej!! Jag skulle fan aldrig ha sagt de.. sa hon och börja gråta.
- Jag skulle fan hatat dej mer om du inte hade sagt. sa jag irriterat.
- Förlåt.. Jag ångrar de så sjukt mycket! sa hon och började gråta mer.
- De spelar ingen jävla roll om du ångrar dej eller inte! Du har gjort de iallafall!! skrek jag och slog henne hårt i ansiktet utan att tänka mej för.
- Aj!! skrek hon och höll händerna för ansiktet.
- Omg förlåt!! Fan jag tänkte mej inte för! sa jag och krama henne.
- Släpp mej Tom!! sa hon och börja gråta ännu mer.
- Förlåt Emma-Lee! De va inte meningen! sa jag.
- Nej och de va inte meningen att ligga med Hampus heller!! Men du brydde dej ju fan inte! sa hon och fortsatte gråta.
- Omg förlåt!! Fan jag tänkte mej inte för! sa jag och krama henne.
- Släpp mej Tom!! sa hon och börja gråta ännu mer.
- Förlåt Emma-Lee! De va inte meningen! sa jag.
- Nej och de va inte meningen att ligga med Hampus heller!! Men du brydde dej ju fan inte! sa hon och fortsatte gråta.
- Nej de gjorde jag inte, för de är fan inte samma sak!! skrek jag.
- Men du behöve ju fan inte slå mej för de!! skrek hon med gråt i halsen.
- Förlåt!! Jag tänkte inte på vad jag gjorde!! sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Men du behöve ju fan inte slå mej för de!! skrek hon med gråt i halsen.
- Förlåt!! Jag tänkte inte på vad jag gjorde!! sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Tror du att jag tänkte mej för när jag låg med Hampus eller?! skek hon.
- Jag venne... sa jag lågt.
- Jag gjorde fan inte de!! De va inte meningen, jag ångrar mej som fan! sa hon.
- Hur fan kan jag veta de? sa jag irriterat.
- För att jag älskar dej!! Du är den ända för mej Tom. sa hon.
- De är nog bäst om vi gör slut. sa jag.
- VA?! nej! Asså neej!!! skrek hon och började gårta.
- Varför inte?! Han förstör ju ändå bara för oss!! sa jag argt.
- Tom jag gör vad som helst!! Jag slutar träffa han bara jag fortfarande får ha dej kvar! sa hon.
- Du kommer aldrig att kunna sluta träffa han. sa jag surt.
- Jo!! För din skull kan jag! sa hon.
- Jag tror dej inte. sa jag.
- Snälla Tom.. bad hon och börja gråta igen.
- Asså jag älskar dej, men jag pallar inte den här skiten. sa jag.
- Tom snälla jag lovar verkligen att jag aldrig träffar han igen!! Jag gör seriöst allt för dej! sa hon.
- Säkert. sa jag surt.
- Snälla Tom. sa hon och började gråta ännu mer.
Jag sa inget. Utan stod bara och kolla lite på henne. Tycker ändå lite synd om henne, jag menar jag slog henne och har fått henne gråta flera gånger på bara typ 30min eller något.
- Jag venne... sa jag lågt.
- Jag gjorde fan inte de!! De va inte meningen, jag ångrar mej som fan! sa hon.
- Hur fan kan jag veta de? sa jag irriterat.
- För att jag älskar dej!! Du är den ända för mej Tom. sa hon.
- De är nog bäst om vi gör slut. sa jag.
- VA?! nej! Asså neej!!! skrek hon och började gårta.
- Varför inte?! Han förstör ju ändå bara för oss!! sa jag argt.
- Tom jag gör vad som helst!! Jag slutar träffa han bara jag fortfarande får ha dej kvar! sa hon.
- Du kommer aldrig att kunna sluta träffa han. sa jag surt.
- Jo!! För din skull kan jag! sa hon.
- Jag tror dej inte. sa jag.
- Snälla Tom.. bad hon och börja gråta igen.
- Asså jag älskar dej, men jag pallar inte den här skiten. sa jag.
- Tom snälla jag lovar verkligen att jag aldrig träffar han igen!! Jag gör seriöst allt för dej! sa hon.
- Säkert. sa jag surt.
- Snälla Tom. sa hon och började gråta ännu mer.
Jag sa inget. Utan stod bara och kolla lite på henne. Tycker ändå lite synd om henne, jag menar jag slog henne och har fått henne gråta flera gånger på bara typ 30min eller något.
- Vi får se hur det blir med oss.. suckade jag.
- Tom snälla ge mej en chans. bad hon.
- Nej. Vi får se hur de blir, okej?! sa jag.
- Mm.. mumlade hon och efter några sekunder föll hon ihop på marken.
- EMMA-LEE?!! skrek jag.
Hon svara inte, hon bara låg där och jag satte mej brevid henne och försökte få liv i henne.
- Emma-Lee!! Vakna!! sa jag och skaka henne.
Inget hände. Jag tog upp henne i famnen och bar hem henne. När jag kom in och va påväg in i mitt rum såg Bill mej.
- Vad har hänt? sa han.
- Jag vet inte, hon föll bara ihop på marken! sa jag och gick in och la henne på min säng.
- Shit! Vi måste fan ringa en ambulans eller något! sa han oroligt.
- Gör de!! sa jag.
- Gör de!! sa jag.
Bill's perspektiv:
Jag ringde en ambulans och de dröjde inte länge tills den kom och hämtade henne. Tom satt på sängen och kolla på ingenting. Jag satte mej brevid han.
- Vad äre? sa jag.
- Hon gjorde en hämsk sak.. sa han kallt.
- Va? sa jag.
- Hon låg med Hampus för någon vecka sen.. sa han.
- VA?!?! sa/skrek jag förvånat.
Jag ringde en ambulans och de dröjde inte länge tills den kom och hämtade henne. Tom satt på sängen och kolla på ingenting. Jag satte mej brevid han.
- Vad äre? sa jag.
- Hon gjorde en hämsk sak.. sa han kallt.
- Va? sa jag.
- Hon låg med Hampus för någon vecka sen.. sa han.
- VA?!?! sa/skrek jag förvånat.
- Ja. Jag tänkte göra slut med henne. sa han.
- Omg.. sa jag.
- Fan jag älskar henne så sjukt mycket, men fan va hon sårade mej när hon sa de.. Visst hon sa att hon ångra sej sjukt mycket men spela roll.. sa han.
- Varför låg hon med han? sa jag.
- Vet inte.. Hon sa att hon råkade. sa han lite irriterat.
- Uh.. Va? Råkar man ligga med någon...? sa jag.
- Tydligen. sa han.
- De lät ju.. normalt. sa jag.
- Omg.. sa jag.
- Fan jag älskar henne så sjukt mycket, men fan va hon sårade mej när hon sa de.. Visst hon sa att hon ångra sej sjukt mycket men spela roll.. sa han.
- Varför låg hon med han? sa jag.
- Vet inte.. Hon sa att hon råkade. sa han lite irriterat.
- Uh.. Va? Råkar man ligga med någon...? sa jag.
- Tydligen. sa han.
- De lät ju.. normalt. sa jag.
- Och hon vill ju att jag ska tro på att hon "råkade". sa han irriterat.
- Jag skulle inte gjort de. sa jag.
- Nej, de va ju de jag inte gjorde. Men sen grät hon skit mycket och allt. Känner mej skit dum också.. sa han.
- Varför? sa jag.
- För att jag slog henne skit hårt i ansiktet utan att tänka mej för.. sa han.
- Jag skulle inte gjort de. sa jag.
- Nej, de va ju de jag inte gjorde. Men sen grät hon skit mycket och allt. Känner mej skit dum också.. sa han.
- Varför? sa jag.
- För att jag slog henne skit hårt i ansiktet utan att tänka mej för.. sa han.
- Vafan Tom?! sa jag förvånat.
- Jag vet... sa han.
- Varför? sa jag.
- Jag vet inte.. Jag bara slog henne. De va dumt som fan jag vet. sa han.
- Jag vet... sa han.
- Varför? sa jag.
- Jag vet inte.. Jag bara slog henne. De va dumt som fan jag vet. sa han.
- Ja de var de verkligen. sa jag.
- Mmm.. Ska vi åka till sjukhuset? sa han.
- Visst. sa jag.
- Mmm.. Ska vi åka till sjukhuset? sa han.
- Visst. sa jag.
Vi gick ner till hallen och tog på oss skorna och gick ut. Vi åkte buss till sjukhuset och när vi kom fram så fråga vi efter henne och en sjuksköterska visa oss till ett rum som hon var i. Emma-Lee låg i en sån där sjukhus säng och rörde sej inte ens. Hennes ögon var stängda fast hon var ändå inte död som tur var.
Efter en liten stund så öppna hon ögonen och såg oss.
- Hej. sa Tom och log halvt.
- Hej... sa hon och log svakt.
- Hur mår du? sa vi.
- Piss.. Är snurrig och känns som om jag ska spy. sa hon och exakt då så kom en läkare in.
- Vad hände med henne? sa jag till läkaren.
- Vi tror att hon fick ett nervöst anfall och föll ihop. Fast vi är inte säkra än men de är iallafall inget farligt. sa läkaren.
- Uhm.. Okej.. sa Tom.
Läkaren gjorde lite prover på Emma-Lee och sen gick han.
- Förlåt för att jag slog dej.. sa Tom till henne.
- Tom du har redan bett om ursäkt flera gånger. sa hon.
- Jag vet!! Men ändå! sa han.
- De är lugnt. sa hon.
- Hej. sa Tom och log halvt.
- Hej... sa hon och log svakt.
- Hur mår du? sa vi.
- Piss.. Är snurrig och känns som om jag ska spy. sa hon och exakt då så kom en läkare in.
- Vad hände med henne? sa jag till läkaren.
- Vi tror att hon fick ett nervöst anfall och föll ihop. Fast vi är inte säkra än men de är iallafall inget farligt. sa läkaren.
- Uhm.. Okej.. sa Tom.
Läkaren gjorde lite prover på Emma-Lee och sen gick han.
- Förlåt för att jag slog dej.. sa Tom till henne.
- Tom du har redan bett om ursäkt flera gånger. sa hon.
- Jag vet!! Men ändå! sa han.
- De är lugnt. sa hon.
- Bra. sa han.
- Tänker du fortfarande göra slut med mej? frågade hon.
- Vi får se. sa han.
- Snälla Tom, jag lovar att ALDRIG mer träffa han igen! sa hon.
- Du har sagt de, men vi får se. sa han.
- Okej.. suckade hon.
- Älskar inte du henne längre? sa jag till han på tyska.
- Jo.. Men.. Asså.. sa han på tyska.
- Men asså? sa jag på tyska.
- Tänker du fortfarande göra slut med mej? frågade hon.
- Vi får se. sa han.
- Snälla Tom, jag lovar att ALDRIG mer träffa han igen! sa hon.
- Du har sagt de, men vi får se. sa han.
- Okej.. suckade hon.
- Älskar inte du henne längre? sa jag till han på tyska.
- Jo.. Men.. Asså.. sa han på tyska.
- Men asså? sa jag på tyska.
- Asså jag tål inte Hampus. sa han irriterat på tyska.
- Jag vet, men hon ångrar sej ju iallafall? Och om hon säger att hon slutar träffa han för din skull, lita på henne då? sa jag på tyska.
- Jag vet, men hon ångrar sej ju iallafall? Och om hon säger att hon slutar träffa han för din skull, lita på henne då? sa jag på tyska.
- Nej? Hon kommer ju fan aldrig kunna sluta träffa han. sa han på tyska.
- Jo, för din skull kan hon. sa jag på tyska.
- Jo, för din skull kan hon. sa jag på tyska.
- Nej. sa han.
- Okej? sa jag.
- Va snacka ni om? sa hon.
- Inget. sa han snabbt.
- Okej..? sa hon
* En timme senare*
Läkaren kom och sa att allt såg bra ut och att hon fick gå hem så hon bytte om från sina sjukhus kläder och tog på sej sina. Efter de så tog vi bussen hem.
När vi hade kommit hem så gick jag till mitt rum och Angelika låg och sov, så jag bytte om och gick och la mej.
*Några timmar senare*
Jag vaknade och var skit hungrig så jag gick ner till köket och jag såg Tom gå till vardagsrummet.
- Vart ska du? sa jag.
- Sova. sa han.
- I vardagsrummet? sa jag förvånat.
- Ja..? Emma-Lee sover ju i min säng så jag ska sova i soffan. sa han.
- Varför sover inte du med henne? sa jag.
- För att jag har inte bestämt mej om jag ska göra slut med henne eller inte. sa han.
- Men shit! Gör fan inte slut med henne! sa jag.
- Vi får se. sa han.
- Okej? sa jag.
- Va snacka ni om? sa hon.
- Inget. sa han snabbt.
- Okej..? sa hon
* En timme senare*
Läkaren kom och sa att allt såg bra ut och att hon fick gå hem så hon bytte om från sina sjukhus kläder och tog på sej sina. Efter de så tog vi bussen hem.
När vi hade kommit hem så gick jag till mitt rum och Angelika låg och sov, så jag bytte om och gick och la mej.
*Några timmar senare*
Jag vaknade och var skit hungrig så jag gick ner till köket och jag såg Tom gå till vardagsrummet.
- Vart ska du? sa jag.
- Sova. sa han.
- I vardagsrummet? sa jag förvånat.
- Ja..? Emma-Lee sover ju i min säng så jag ska sova i soffan. sa han.
- Varför sover inte du med henne? sa jag.
- För att jag har inte bestämt mej om jag ska göra slut med henne eller inte. sa han.
- Men shit! Gör fan inte slut med henne! sa jag.
- Vi får se. sa han.
- Hon älskar ju fan dej! sa jag.
- Hade hon älskat mej hade hon inte legat med Hampus!! skrek han argt.
- Tom de har inget med att göra om hon älskar dej eller inte! sa jag.
- Vafan hare ju fan visst!! Sen vafan hände med att vi skulle lita på varann?! Du är fan på hennes sida!!! skrek han.
- Jag är inte på någons jävla sida!! skrek jag.
- Jo!! Du håller ju fan med henne!! skrek han argt.
- Asså håll käften, du kommer fan väcka alla. sa jag irriterat.
- Jag fucking bryr mej inte!!! skrek han högt som fan.
- Asså håll käften, du kommer fan väcka alla. sa jag irriterat.
- Jag fucking bryr mej inte!!! skrek han högt som fan.
- Tom käften! sa jag och slog han löst på armen.
- Rör mej inte!!! skrek han argt.
- Käften!! sa jag surt.
- Jävla olyckshändelse. sa han argt och gick till vardagsrummet.
- Som du då. sa jag surt och gick till mitt rum och la mej.
*Nästa morgon*
När jag vakna gick jag upp och duscha och sminka mej osv. Sen gick jag och väckte Angelika och hon duscha
och fixa sej också och sen gick vi ner till köket och satte oss och åt.
Efter en stund kom Tom också..
- "Jävla olyckshändelse". sa jag och hämra Tom.
- Ska du säga. sa han irriterat.
- Jag sa nyss de. sa jag.
- Håll käften, sär barn. sa han och slog mej hårt.
- Jag sa nyss de. sa jag.
- Håll käften, sär barn. sa han och slog mej hårt.
- Ajjj!! Vafan?!! skrek jag och sparka han i magen så han ramla.
- Har du typ problem eller något?! sa han irriterat och gick.
- Varför gjorde du så? sa Angelika.
- För att han sa jävla olyckshändelse till mej igår kväll. sa jag surt.
- Kan han inte bara lägga ner någon fucking gång?! sa hon irriterat.
- Tydligen inte. suckade jag.
Emma-Lee's perspektiv:
Emma-Lee's perspektiv:
Jag vakna av att Tom kom in i rummet och smällde igen dörren hårt.
- Vad har hänt? sa jag.
- Bill har hänt. sa han surt och la sej på sängen.
- Okej.. sa jag.
- Han är så fucking irriterande. sa han.
- Mmm.. mumlade jag och kolla bort lite.
- Vad är de? sa han.
- Mmm.. mumlade jag och kolla bort lite.
- Vad är de? sa han.
- Inget.. sa jag lågt.
- Jo, säg? sa han.
- Jag vet ju inte om du kommer göra slut med mej.. sa jag lågt.
- Aha.. Vi får se. sa han.
- Istället för att säga vi får se hela tiden så kan du bara fucking göra slut med mej satt jag slipper vänta!! skrek jag och började gråta.
- Gråt inte.. sa han och krama mej.
- Jag vet ju inte om du kommer göra slut med mej.. sa jag lågt.
- Aha.. Vi får se. sa han.
- Istället för att säga vi får se hela tiden så kan du bara fucking göra slut med mej satt jag slipper vänta!! skrek jag och började gråta.
- Gråt inte.. sa han och krama mej.
- Varför inte?! Du säger ju fan bara vi får se, varför kan du inte bara säga om du gör slut eller inte?! sa jag.
- För att jag inte vet vad jag vill!! sa han.
- Tänk efter då! sa jag.
- Jag vet inte om jag vill ge dej någon chans... Du sårade mej djupt. sa han.
- Du har ju fan sårat mej flera gånger! Varför kan jag inte bara få en enda chans Tom? sa jag och börja gråta mer.
- För att... sa han.
- För att? sa jag.
- För att jag vet inte om jag vill. sa han.
- Men jag ville ju inte förut och sen tvniga du mej fan! sa jag.
- Men jag ville ju inte förut och sen tvniga du mej fan! sa jag.
- Så du vill egentligen inte va tillsammans med mej? sa han.
- Jo såklart jag vill? Men du tvinga mej att ge dej en chans förr! sa jag.
- Sorry. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Mmm.. mumlade jag.
- Du får EN chans.. mumlade han.
- Ärligt?!?! sa jag.
- Ja. sa han.
- Omg taaack!! sa jag och kysste han.
- Mmm.. Varsågod.. mumlade han och började gå mot dörren.
- Är du sur? sa jag.
- Nej.. Orkar bara inget. sa han och gick.
- Mmm.. Varsågod.. mumlade han och började gå mot dörren.
- Är du sur? sa jag.
- Nej.. Orkar bara inget. sa han och gick.
Jag gick upp och sen duscha jag lite snabbt och klädde på mej och sminka mej osv. Sen gick jag till köket och där satt Angelika och Bill.
- Gomorron. sa jag.
- Mororn. sa Angelika och log.
- Gomorron... sa Bill.
- Asså vad äre med Tom? sa jag.
- Venne vadåra? sa hon.
- Asså först snacka vi lite och sen gav han mej en sista chans och sen sa jag typ omg taack, sen gick han typ ut? sa jag.
- Han är cp. sa Bill.
- Nej, de menar du inte? sa jag ironiskt.
- Jo de gör jag. sa han.
- Asså jag va ironisk. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Okej. sa jag.
*En halv timme senare*
Jag satt fortfarande i köket med Bill och Angelika och efter en liten stund så kom Tom in och gick direkt till sitt rum utan att säga något. Jag gick till hans rum för att se vad de va för fel.
*En halv timme senare*
Jag satt fortfarande i köket med Bill och Angelika och efter en liten stund så kom Tom in och gick direkt till sitt rum utan att säga något. Jag gick till hans rum för att se vad de va för fel.
Han satte sej på sängkanten och vilade huvudet i händerna. Efter en liten stund hördes låga snyftningar och man kunde tydligt höra att han grät. Jag satte mej brevid honom.
- Tom, vad är de? sa jag och kolla oroligt på honom.
- Jag saknar Camilla. snyftade han.
- Jag kan fatta de... sa jag.
- Asså jag tror inte att de kommer funka mellan oss. sa han.
- Jo de kommer de?!! sa jag.
- Men jag tror inte de.. Asså jag fattar inte ens varför jag skaffa en ny tjej... Jag behöver bara "äkta kärlek" för en natt liksom och sen är de bra. sa han.
- Så vadå, har du aldrig viljat ha en flickvän eller? sa jag surt.
- Jo de kommer de?!! sa jag.
- Men jag tror inte de.. Asså jag fattar inte ens varför jag skaffa en ny tjej... Jag behöver bara "äkta kärlek" för en natt liksom och sen är de bra. sa han.
- Så vadå, har du aldrig viljat ha en flickvän eller? sa jag surt.
- Egentligen inte.. sa han.
- Tack så fucking mycket då! sa jag argt.
- Asså jag menar inte att de är något fel med dej!! sa han.
- Asså jag menar inte att de är något fel med dej!! sa han.
- Vafan menar du då?! sa jag surt.
- Att jag inte behöver en flickvän. sa han.
- Vi kan väl göra slut då om du nu så jävla gärna vill de!! sa jag argt.
- Vi kan väl göra slut då om du nu så jävla gärna vill de!! sa jag argt.
- Okej, de är slut. sa han.
- Visst. sa jag surt och börja packa mina grejer.
- Visst. sa jag surt och börja packa mina grejer.
- Du behöver inte bli så jävligt sur. sa han lite irriterat.
- Men vafan, jag kan börja grina om du vill! Asså jag älskar dej så jävla mycket Tom, och jag trodde fan du älskade mej också. Men fan va fel jag hade. sa jag.
- Men vafan, jag kan börja grina om du vill! Asså jag älskar dej så jävla mycket Tom, och jag trodde fan du älskade mej också. Men fan va fel jag hade. sa jag.
- Asså jag älskade dej men jag vet inte om jag gör de längre... sa han.
- Jag fucking bryr mej inte!! skrek jag och satte mej på golvet och börja gråta.
- Shit, kan du inte chilla någon gång? sa han irriterat och började gå mot dörren.
- Klart jag kan. snyfta jag.
- Klart jag kan. snyfta jag.
- Bra. sa han och gick ut och smällde igen dörren.
Jag satt kvar och grät ett tag och sen börja jag packa igen och när jag va klar gick jag ut och ställde mina väskor i hallen. Sen gick jag till Bills rum och knacka på.
- Veem? sa han.
- Emma-Lee. sa jag.
- Kom in. sa han.
Jag öppna dörren och Bill satt på sängen medans Angelika satt vid hans skrivbord och pluggade.
- Uhm.. Tänkte bara säga hejdå.. sa jag.
- VA?!!! VART SKA DU?!! skrek Angelika.
- Hem? sa jag.
- Varför?! sa hon.
- Tom gjorde slut. sa jag och börja gråta igen.
- VARFÖR?!! skrek hon.
- Han ville inte ha någon tjej.. snyftade jag.
- Asså omg, han gav dej en chans och sen någon timme senare gör han slut? Vad är de för fel på han? sa Bill.
- Han ville inte ha någon tjej.. snyftade jag.
- Asså omg, han gav dej en chans och sen någon timme senare gör han slut? Vad är de för fel på han? sa Bill.
- Venne. Orkar fan inte bry mej längre. Ses väl kanske någon gång. sa jag och gick ut i hallen och drog på mej skorna.
Exakt när jag hade knytigt skorna så kom Tom.
- Vad vill du? sa jag.
- Säga förlåt.. De är inte ditt fel. sa han och kolla ner i golvet.
- Vad vill du? sa jag.
- Säga förlåt.. De är inte ditt fel. sa han och kolla ner i golvet.
- Okej. sa jag.
- Du bryr dej inte va? sa han.
- Nej? Asså jag fucking älskar dej och sen gör du så här mot mej!! skrek jag.
- Förlåt.. sa han lågt.
- Nej? Asså jag fucking älskar dej och sen gör du så här mot mej!! skrek jag.
- Förlåt.. sa han lågt.
- Asså de spelar ingen jävla roll va du säger. Ses väl kanske någon gång. sa jag och öppna dörren.
- Emma-Lee snälla gå inte. sa han.
- Jag går om jag fucking vill!! Du tror att du kan göra allt för du är en fucking rockstjärna och är bara ute efter sex och pengar. sa jag irriterat.
- De där är fan inte sant!!! skrek han argt.
- K. sa jag drygt och gick ut och smällde igen dörren hårt.
- De där är fan inte sant!!! skrek han argt.
- K. sa jag drygt och gick ut och smällde igen dörren hårt.
Jag hann gå några meter innan jag kände att Tom tog tag i min arm.
- Vad?! sa jag argt och vände mej mot han.
- Du fucking säger inte så till mej, för de där är fan inte sant!! sa han argt.
- De är ju fan så. sa jag drygt.
- Äre fan inte alls!! skrek han argt och slog mej skit hårt på armen.
- Äre fan inte alls!! skrek han argt och slog mej skit hårt på armen.
- Aj!! Vafan Tom!!! skrek jag och spotta han i ansiktet.
- Usch!! Dra åt helvete!! skrek han och slog ner mej på marken och börja sparka på mej.
- Lägg av!! skrek jag och började gråta.
- Va inte så fucking kaxig då!! skrek han argt och sparka mej hårt i magen en gång.
- Tom sluta!!! skrek jag och tog tag i hans fot så han ramla på asset.
- Va inte så fucking kaxig då!! skrek han argt och sparka mej hårt i magen en gång.
- Tom sluta!!! skrek jag och tog tag i hans fot så han ramla på asset.
- Vafan göru jävla hora?!! skrek han argt.
- Fucking kalla mej inte hora!! skrek jag argt.
- Fucking kalla mej inte hora!! skrek jag argt.
- Du är ju fan en hora. sa han drygt.
- Vafan är du då?! sa jag irriterat.
- Ingen jävla hora iallafall. sa han argt.
- Vafan är du då?! sa jag irriterat.
- Ingen jävla hora iallafall. sa han argt.
- Nej för du är fucking beroende av sex. sa jag drygt.
- Är jag fan inte alls! sa han irriterat.
- Är jag fan inte alls! sa han irriterat.
- Jävla manshora. sa jag och örfila han.
- Håll käften! skrek han och började brottas med mej.
- Tom sluta!! skrek jag och börja gråta igen.
- Tom sluta!! skrek jag och börja gråta igen.
- Kalla mej fan inte manshora igen!! skrek han argt.
Han fortsatte slå mej och några minuter senare kom Angelika, Bill, Gordon och Simone ut.
- TOM!!! skrek Simone.
- VAAD?!! skrek Tom och såg ilsken ut.
- VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?!!! skrek Gordon och han och Bill drog bort Tom medans Angelika hjälpte mej upp.
- FUCKING SLÄPP MEJ!!! skrek Tom och försökte slå Bill och Gordon.
- TOM VAFAN GJORDE DU SÅ FÖR?!! skrek Simone argt.
- TOM VAFAN GJORDE DU SÅ FÖR?!! skrek Simone argt.
- Hon är fan en fucking hora. sa han argt och tog sej loss Bills och Gordons grepp.
- Vafan? Då är väl fan du mer hora?! sa Bill.
- Vafan? Då är väl fan du mer hora?! sa Bill.
- HÅLL KÄFTEN!!! skrek han och gav Bill en käft smäll.
- Tom lägg av!!! skrek Gordon och tog hans armar och höll hårt.
- Släpp mej jävla gubbe! sa han argt.
- Håll käften Tom. sa Gordon argt.
- Ni mår fan inte bra. sa Tom argt och tog sej ur hans grepp och gick därifrån.
- Håll käften Tom. sa Gordon argt.
- Ni mår fan inte bra. sa Tom argt och tog sej ur hans grepp och gick därifrån.
- Asså de är fan du som inte mår fucking bra!!! skrek Bill.
- Hur gick de, Emma-Lee? sa Simone och gick fram till mej.
- Dåligt.. sa jag och börja gråta.
- Asså du blöder fett mycket och allt! Kom så hjälper jag dej och torkar bort de och så. sa Angelika.
- Okej.. sa jag och vi gick in.
Hon hjälpte mej att få bort allt blod osv. Och efter några minuter började jag se suddigt och sen föll jag handlöst ihop på golvet.
KOMMENTERA!!!
Die For You - Chapter 42
1. Tokio Hotel 2. Angelika 3. Cigg 4. Emma-Lee 5. Sandra 6. Emilie
Emma-Lee's perspektiv:
*Några dagar senare*
Jag hade nyss klivit av flyget till Tyskaland. Jag hämtade alla mina väskor och så och ringde en taxi. När taxin kom så åkte jag till Tom och Bills hus.
Efter ungefär en halv timme så kom jag fram. Jag betala taxin och gick till ytterdörren och knacka på och när Tom öppna så attackera han mej..
- Omg jag har fucking saknat dej så här mycket!! sa han och krama mej skit hårt.
- Jag har saknat dej med!! sa jag och kysste han länge.
- Kan fan inte fatta att du är här. sa han.
- Inte jag heller. sa jag och krama han länge.
Efter de så tog han mina väskor och vi gick in med dom till hans rum.
- Fan vad jag älskar dej Tom. sa jag.
- Jag älskar dej mer. sa han och kysste mej.
- Naaw. sa jag och log.
- Så.. Vad vill du göra? sa han.
- Jag måste plugga.. sa jag.
- Va?! sa han.
- Jaa.. Men om jag pluggar idag så behöver jag inte göra de på hela veckan. sa jag och log.
- Okej bra. sa han och kysste mej på kinden.
- Inte jag heller. sa jag och krama han länge.
Efter de så tog han mina väskor och vi gick in med dom till hans rum.
- Fan vad jag älskar dej Tom. sa jag.
- Jag älskar dej mer. sa han och kysste mej.
- Naaw. sa jag och log.
- Så.. Vad vill du göra? sa han.
- Jag måste plugga.. sa jag.
- Va?! sa han.
- Jaa.. Men om jag pluggar idag så behöver jag inte göra de på hela veckan. sa jag och log.
- Okej bra. sa han och kysste mej på kinden.
Jag tog upp min matte bok ur min handväska och satte mej vid hans skrivbord och började jobba med matten. Efter en stund så tog Tom av sej sin tröja.
- Ehh.. Vad gör du? sa jag.
- Va? Vadå? sa han.
- Haha, varför tog du av dej din tröja? sa jag.
- Aha. Jag är varm. sa han.
- Sääkert. sa jag och flina.
- Men fuck u. sa han och log.
- Ehh.. Vad gör du? sa jag.
- Va? Vadå? sa han.
- Haha, varför tog du av dej din tröja? sa jag.
- Aha. Jag är varm. sa han.
- Sääkert. sa jag och flina.
- Men fuck u. sa han och log.
*45 min senare*
Jag satt fortfarande och jobbade medans Tom låg på sängen och var uttråkad.
- Är du inte klar snart? klagade han.
- Snart.. sa jag.
- Skynda! sa han.
- Äh, jag skiter i de här så länge. sa jag och reste mej upp.
- Äntligen! sa han.
- Haha, vad vill du göra då? sa jag och log.
- Venne.. sa han och då började hans mobil ringa.
- Vänta, ska bara svara. sa han.
Han tog upp mobilen ur fickan och svarade. Han snackade i ungefär 5 min innan han la på.
- Vem va de? sa jag.
- Sandra. sa han och satte på sej sin tröja.
- Och vad snacka ni om då? sa jag.
- Asså hon är här. sa han.
- Aha.. sa jag.
- Kom. sa han och drog med mej ut ur rummet.
Vi gick ner till hallen och exakt då så ringde Sandra på dörren och Tom öppnade.
- Heej. sa hon och krama han.
- Tja. sa han och log mot henne.
- Brukade inte ni va typ värsta fienderna? sa jag.
- Inte längre. sa Sandra.
- Okeej.. sa jag.
- Uhm.. Ska jag ringa Gustav eller? sa han till henne.
- Visst. sa hon.
Han tog upp mobilen och ringde Gustav och sa att han skulle komma hit osv. Efter några minuter la dom på.
- Tycker ni att jag ska ge han en till chans? sa hon.
- Jaa! sa jag och Tom.
- Funderar på att göra de.. sa hon.
- Yeeeeees!! skrek Tom.
- Vad? sa hon.
- Omg han kommer bli såhär jävla glad!!! sa han glatt.
- Yeeeeees!! skrek Tom.
- Vad? sa hon.
- Omg han kommer bli såhär jävla glad!!! sa han glatt.
- Haha okej. sa hon.
*En halvtimme senare*
Sandra's perspektiv:
De ringde på dörren och Tom gick och öppnade och Gustav kom in och han blev helt stumm när han såg mej.
*En halvtimme senare*
Sandra's perspektiv:
De ringde på dörren och Tom gick och öppnade och Gustav kom in och han blev helt stumm när han såg mej.
- Uhm.. Kan vi få vara ensamma? sa jag.
- Visst. sa Tom och han och Emma-Lee gick.
- Så.. De är roligt att se dej igen. sa jag försiktigt.
- Aa. sa han.
- Vill du göra något eller ska vi bara snacka eller? sa jag.
- Jag måste iallafall göra något som jag borde gjort för länge sen. sa han och kysste mej länge.
- Wow.. sa jag och bet mej lite löst i underläppen.
- Förlåt för att jag inte gjorde de förut.. sa han lågt och kolla ner i golvet.
- De är okej Gustav.. Vet du vad? sa jag och log lite.
- Vad? sa han.
- Du får en sista chans. sa jag och kysste han länge.
- Vill du göra något eller ska vi bara snacka eller? sa jag.
- Jag måste iallafall göra något som jag borde gjort för länge sen. sa han och kysste mej länge.
- Wow.. sa jag och bet mej lite löst i underläppen.
- Förlåt för att jag inte gjorde de förut.. sa han lågt och kolla ner i golvet.
- De är okej Gustav.. Vet du vad? sa jag och log lite.
- Vad? sa han.
- Du får en sista chans. sa jag och kysste han länge.
- YEEES!! sa han glatt.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med. sa han och krama mej hårt.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med. sa han och krama mej hårt.
- Varför ville du börja om på nytt? sa han.
- Uhm.. Asså jag mådde bara dåligt av att tänka på allt som hade hänt och så.. sa jag.
- Aha... Men hur blir de nu om du ska tillbaks till Sverige snart? sa han.
- Jag vet inte... sa jag lågt.
- Kan inte du också ta ledigt från skolan som Angelika? Snälla. sa han.
- Jag vet inte om jag får.. sa jag.
- Snälla? sa jag.
- Kan väl fråga. sa jag.
- Taack! sa han och krama mej.
- Men... Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne. Vad som helst går bra. sa han och log.
- Du är så gullig när du ler. sa jag.
- Haha inte som du. sa han.
- Aw, men ska vi typ gå till Tom och Emma-Lee eller något? sa jag.
- Okej, visst. sa han.
Vi gick till vardagsrummet och där satt Tom, Emma-Lee, Bill och Angelika.
- Tjena. sa Bill och Tom.
- Tja. sa Gustav.
- Heej. sa jag och log.
- OMG SANDRA!!! skrek Angelika och sprang och krama mej.
- Omg Angelika, jag har saknat dej! sa jag.
- Vafan troru inte jag har gjort?! sa hon.
- Uhm.. Asså jag mådde bara dåligt av att tänka på allt som hade hänt och så.. sa jag.
- Aha... Men hur blir de nu om du ska tillbaks till Sverige snart? sa han.
- Jag vet inte... sa jag lågt.
- Kan inte du också ta ledigt från skolan som Angelika? Snälla. sa han.
- Jag vet inte om jag får.. sa jag.
- Snälla? sa jag.
- Kan väl fråga. sa jag.
- Taack! sa han och krama mej.
- Men... Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne. Vad som helst går bra. sa han och log.
- Du är så gullig när du ler. sa jag.
- Haha inte som du. sa han.
- Aw, men ska vi typ gå till Tom och Emma-Lee eller något? sa jag.
- Okej, visst. sa han.
Vi gick till vardagsrummet och där satt Tom, Emma-Lee, Bill och Angelika.
- Tjena. sa Bill och Tom.
- Tja. sa Gustav.
- Heej. sa jag och log.
- OMG SANDRA!!! skrek Angelika och sprang och krama mej.
- Omg Angelika, jag har saknat dej! sa jag.
- Vafan troru inte jag har gjort?! sa hon.
- Haha men jag är här nu. sa jag och log.
- Yeaah. Fest hela natten. Nää skoja bara. Men hur länge stannar du?? sa hon.
- Jag vet inte.. Så länge som möjligt. sa jag.
- Bra! sa hon.
Vi satte oss och snacka ett tag och sen skulle killarna till studion.
- Ska ni med eller vill ni stanna? sa Tom.
- Jag vill med. sa Emma-Lee.
- Yeaah. Fest hela natten. Nää skoja bara. Men hur länge stannar du?? sa hon.
- Jag vet inte.. Så länge som möjligt. sa jag.
- Bra! sa hon.
Vi satte oss och snacka ett tag och sen skulle killarna till studion.
- Ska ni med eller vill ni stanna? sa Tom.
- Jag vill med. sa Emma-Lee.
- Jag också. sa jag och Angelika.
- Okeej, kom då. sa han.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skorna och sen gick vi till deras studio. När vi kom fram så satte jag, Angelika och Emma-Lee oss i en soffa och killarna började göra sitt jobb.
- Okeej, kom då. sa han.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skorna och sen gick vi till deras studio. När vi kom fram så satte jag, Angelika och Emma-Lee oss i en soffa och killarna började göra sitt jobb.
- Georg, du är typ forever alone. sa Tom och skratta lite.
- Vadå då? sa Georg.
- Du har ingen flickvän. sa han.
- Men käften. Jag behöver ingen.. sa Georg.
- Lol jooo! Saknar inte du hon... Vad hette hon? sa han.
- Sara? sa Gustav.
- Nej.. sa han.
- Emilie? sa Bill.
- Aaaa juste! Saknar inte du Emilie?? sa han.
- Njae... Kanske liiite. sa Georg.
- Georg är käääär. sa han och Bill.
- Är jag inte alls. sa Georg.
- Är du visst! sa Bill.
- Nej.. sa han.
- Joo! sa Gustav och flina.
- Men neej. sa han.
- Hahahah jooo! Kommer du ihåg hur ledsen du blev när hon gjorde slut med dej? Omg och du saknar henne fortfarande. Shit ni gjorde slut för nästan ett år sen! sa Tom.
- Men låt mej va. sa han.
- Varför skulle vi? sa Bill och flina.
- För att. sa han.
- Blev du sur nu gumman? sa Tom och garva ihjäl sej.
- Men kääääfteeen Tom!! Jag är ingen tjej. sa han.
- Hahahahahahahhaha!! skratta Tom och Bill.
- För att. sa han.
- Blev du sur nu gumman? sa Tom och garva ihjäl sej.
- Men kääääfteeen Tom!! Jag är ingen tjej. sa han.
- Hahahahahahahhaha!! skratta Tom och Bill.
- Shit.. sa han.
- Men om du nu saknar Emilie, snacka med henne om en till chans? Jag, Tom och Bill har lyckats fixa en, så varför gör inte du de? sa Gustav.
- För att jag inte saknar henne så mycket. sa han.
- Näää jag vet. Du vill hellre ha mej. sa Tom och flina.
- Tom! sa Emma-Lee.
- Vad? Han vill ju de. sa han.
- Jupp, men han får inte dej. sa hon och flina.
- Nej jag vet. Upptagen Georg sorry. sa han.
- Asså wtf? Jag vill inte ha dej? sa Georg.
- Såklart du vill. Alla vill ju ha mej. sa han.
- Nej? Säg några då. sa Georg.
- Alla våra fans, Emma-Lee, Sandra och typ alla. sa han.
- Jag vill inte ha dej?! sa jag förvånat.
- Är du säker på de? sa han och flina.
- Ja? sa jag.
- Du ville iallafall de förut. sa han.
- Va..? sa Gustav.
- Vaaa? sa jag.
- Jaaa? På klubben. sa han.
- Hahahah omg jag va full Tom! skratta jag.
- Okej, men innan också. Asså innan ni hade blivit tillsammans första gången. sa han.
- Då ja. Nya tider nu du vet. sa jag och flina.
- Men om du nu saknar Emilie, snacka med henne om en till chans? Jag, Tom och Bill har lyckats fixa en, så varför gör inte du de? sa Gustav.
- För att jag inte saknar henne så mycket. sa han.
- Näää jag vet. Du vill hellre ha mej. sa Tom och flina.
- Tom! sa Emma-Lee.
- Vad? Han vill ju de. sa han.
- Jupp, men han får inte dej. sa hon och flina.
- Nej jag vet. Upptagen Georg sorry. sa han.
- Asså wtf? Jag vill inte ha dej? sa Georg.
- Såklart du vill. Alla vill ju ha mej. sa han.
- Nej? Säg några då. sa Georg.
- Alla våra fans, Emma-Lee, Sandra och typ alla. sa han.
- Jag vill inte ha dej?! sa jag förvånat.
- Är du säker på de? sa han och flina.
- Ja? sa jag.
- Du ville iallafall de förut. sa han.
- Va..? sa Gustav.
- Vaaa? sa jag.
- Jaaa? På klubben. sa han.
- Hahahah omg jag va full Tom! skratta jag.
- Okej, men innan också. Asså innan ni hade blivit tillsammans första gången. sa han.
- Då ja. Nya tider nu du vet. sa jag och flina.
- Så de va han du gilla mer än mej? sa Gustav.
- Uh.. Typ.. sa jag.
- Jag sa ju att alla vill ha mej? sa Tom.
- Håll käften Tom. sa Gustav surt.
- Asså Gustav de va fan för länge sen! sa jag.
- Spela roll. sa han surt och gick och satte sej vid sina trummor en bit bort.
- Seröst? De va så här länge sen! sa jag och satte mej brevid han.
- Och? Du gillar säkert fortfarande han.. sa han lågt.
- Va?! Omg neeej!! sa jag förvånat.
- Säkert? sa han.
- Jaa! Vill bara ha dej. sa jag och kysste han.
- Uh.. Typ.. sa jag.
- Jag sa ju att alla vill ha mej? sa Tom.
- Håll käften Tom. sa Gustav surt.
- Asså Gustav de va fan för länge sen! sa jag.
- Spela roll. sa han surt och gick och satte sej vid sina trummor en bit bort.
- Seröst? De va så här länge sen! sa jag och satte mej brevid han.
- Och? Du gillar säkert fortfarande han.. sa han lågt.
- Va?! Omg neeej!! sa jag förvånat.
- Säkert? sa han.
- Jaa! Vill bara ha dej. sa jag och kysste han.
- Jag vill bara ha dej också. sa han och krama mej.
- Aww. sa Angelika och Emma-Lee.
- Haha vad? sa jag.
- Ni är så söta tillsammans! sa dom.
- Aww. sa Angelika och Emma-Lee.
- Haha vad? sa jag.
- Ni är så söta tillsammans! sa dom.
- Haha okeej. sa jag.
- Iallafall.... Ska vi jobba eller inte? sa Georg.
- Typ. De va väl de vi kom hit för? sa Gustav och då kom David.
- Iallafall.... Ska vi jobba eller inte? sa Georg.
- Typ. De va väl de vi kom hit för? sa Gustav och då kom David.
- Tja, hur går de? sa David.
- Uh... sa Tom.
- Vi har typ inte börjat än.. sa Bill.
- För att..? sa David.
- Vi har typ snackat lite.. sa Georg.
- Men sluta snacka då och börja jobba! sa han.
- Okej.. sa Gustav.
- Bra! sa han och gick.
- Damp..? sa Tom.
- Kunde ha varit värre. sa Bill.
- Yup. sa Georg och Gustav.
Dom börja jobba och jag, Emma-Lee och Angelika satt mest och snacka och höll på med våra mobiler.
Angelika's perspektiv:
*Några timmar senare*
Ingen av killarna orkade jobba mer så alla gick hem till sej och Sandra följde med Gustav hem. När vi kom ropade Simone att de va mat så alla gick in i köket och satte sej.
- Uh... sa Tom.
- Vi har typ inte börjat än.. sa Bill.
- För att..? sa David.
- Vi har typ snackat lite.. sa Georg.
- Men sluta snacka då och börja jobba! sa han.
- Okej.. sa Gustav.
- Bra! sa han och gick.
- Damp..? sa Tom.
- Kunde ha varit värre. sa Bill.
- Yup. sa Georg och Gustav.
Dom börja jobba och jag, Emma-Lee och Angelika satt mest och snacka och höll på med våra mobiler.
Angelika's perspektiv:
*Några timmar senare*
Ingen av killarna orkade jobba mer så alla gick hem till sej och Sandra följde med Gustav hem. När vi kom ropade Simone att de va mat så alla gick in i köket och satte sej.
- Hann ni jobba något idag? sa Simone.
- Typ.. sa Tom och Bill.
- Okej, för David sa att ni inte hade gjort något när han snacka med er. sa hon.
- Mmm.. Vi snacka ganska länge när vi kom dit och jobba i några timmar sen. sa Bill.
- Okej, bra. sa hon.
- Mmm.. mumlade Tom och Bill.
*Efter middagen*
Tom och Emma-Lee gick till hans rum och jag och Bill gick till hans.
*Efter middagen*
Tom och Emma-Lee gick till hans rum och jag och Bill gick till hans.
- Vad vill du göra? sa jag och log.
- Jag vet inte.. Haha. sa han.
- Som vanligt dåra? sa jag och skratta.
- Hahah aa typ. sa han.
- Jag vet inte.. Haha. sa han.
- Som vanligt dåra? sa jag och skratta.
- Hahah aa typ. sa han.
- Vi kan ju göra något med Tom och Emma-Lee? sa jag.
- Okeej.. sa han.
Vi gick till dom och sen tyckte Tom att vi skulle gå ut och röka, så vi gick ut. Alla utan Emma-Lee började röka.
- Usch.. sa Emma-Lee.
- De är gott. sa jag.
- Sure.. sa hon.
- De är ju sant? sa Tom.
- Nej?? Och sen kommer du ju lukta rök. sa hon.
- De kommer du också. sa han och blåste ut rök på henne.
- Euuuuw!! Tom!! sa hon irriterat.
- Du dog precis inte. sa han och flina.
- Nästan. sa hon surt.
- Då kommer du ju dö sen, för du kommer ju att kyssa mej senare. sa han.
- Vem har sagt de? sa hon.
- Jag. sa han och flina.
- Okeej.. sa han.
Vi gick till dom och sen tyckte Tom att vi skulle gå ut och röka, så vi gick ut. Alla utan Emma-Lee började röka.
- Usch.. sa Emma-Lee.
- De är gott. sa jag.
- Sure.. sa hon.
- De är ju sant? sa Tom.
- Nej?? Och sen kommer du ju lukta rök. sa hon.
- De kommer du också. sa han och blåste ut rök på henne.
- Euuuuw!! Tom!! sa hon irriterat.
- Du dog precis inte. sa han och flina.
- Nästan. sa hon surt.
- Då kommer du ju dö sen, för du kommer ju att kyssa mej senare. sa han.
- Vem har sagt de? sa hon.
- Jag. sa han och flina.
- Inte om de smakar rök. sa hon drygt.
- Va inte så dryg. sa han och kysste henne.
- Euuuuuuw!! sa hon äcklat.
- Vare verkligen så illa? sa han.
- Va inte så dryg. sa han och kysste henne.
- Euuuuuuw!! sa hon äcklat.
- Vare verkligen så illa? sa han.
- Nää, jag gillar ju att säga euw för ingen anledning. sa hon drygt.
- Men va inte så dryyyyyyg!! sa han.
- Jag slutar vara dryg och du slutar att röka. sa hon surt.
- Visst. sa han och och släckte ciggen och slängde iväg den.
- Nöjd? sa han sen.
- Yup. sa hon.
- Bra. sa han.
- Men va inte så dryyyyyyg!! sa han.
- Jag slutar vara dryg och du slutar att röka. sa hon surt.
- Visst. sa han och och släckte ciggen och slängde iväg den.
- Nöjd? sa han sen.
- Yup. sa hon.
- Bra. sa han.
- Ska du sluta för alltid? sa jag.
- Omg vafan troru? Såklart jag inte ska. sa han.
- Okeej. sa jag.
Vi stog och snacka lite tills jag och Bill hade rökt klart och sen gick alla in.
- Omg vafan troru? Såklart jag inte ska. sa han.
- Okeej. sa jag.
Vi stog och snacka lite tills jag och Bill hade rökt klart och sen gick alla in.
- Shit! sa Tom.
- Vad? sa jag.
- Jag och Bill får ju inte röka av mamma och Gordon. sa han.
- Juste.. Hade fan glömt bort de. sa Bill.
- Uh... Spring upp på rummen! sa han.
- Äru dum eller? Dom kommer se oss och vill att vi kommer ner och snackar med dom eller något! sa Bill.
- Okej men vi går tillbaks ut då! sa han.
- Okej. sa vi och precis när Bill öppna dörren kom Simone och Gordon ut till oss.
- Vart är ni påväg? sa Gordon.
- Eh... Ut? sa Tom.
- Okej, och varför lukar ni rök? sa Simone.
- Uh... sa Bill.
- Vi eh... Dom... Asså.... Ehh.. sa Tom.
- Eh... Ut? sa Tom.
- Okej, och varför lukar ni rök? sa Simone.
- Uh... sa Bill.
- Vi eh... Dom... Asså.... Ehh.. sa Tom.
- Vad har ni gjort? sa hon allvarligt.
- Uhm.. Inget? sa Tom och Bill.
- Ljug inte! sa hon.
- Vi rökte.. sa Bill lågt och kollade ner i golvet.
- Fan vad smart du är som säger också! sa Tom och slog han på axeln.
- Han sa iallafall sanningen Tom. sa hon.
- Förlåt då. sa han surt.
- De är inte bra för er! Och speciellt inte för dej Bill, din röst kan bli helt förstörd! sa hon.
- Jag vet.. sa Bill lågt.
- Ni får lova att aldrig göra om de! sa hon allvarligt.
- Jadå. suckade Tom och Bill.
- Bra. sa hon och hon och Gordon gick tillbaks till vardagsrummet.
- Varför sa du?!! sa Tom surt.
- Varför skulle han inte ha sagt liksom?! sa jag.
- För att då behövde inte vi ha blivit busted! sa han.
- Nej verkligen inte, du vet vi hade ju världens bästa anledning för att komma undan. sa Bill drygt till Tom.
- Jaa? Vi kunde ju bara ha sagt att vi träffa några kompisar som rökte eller något! sa han.
- Och de skulle dom ju trott på? sa Bill.
- Jaaaaa! sa han.
- Eller hur. Dom är inte så korkade. sa Bill.
- Nej men du verkar fan vara de. sa han irriterat.
- Vafan? sa Bill.
- Du var fan en olycka. sa han surt.
- Tack så jävla mycket! sa Bill drygt och slog Tom hårt i ansiktet.
- Bill sluta!! sa jag.
- MAMMA!!! skrek Tom.
- Vad är de? ropade hon.
- Bill fucking slåg mej i ansiktet!! skrek han.
- Ditt eget fucking fel!! skrek Bill och slog han igen så han ramla.
- Bill lägg ner!! sa jag och tog hans händer.
- Tom hur gick de? sa Emma-Lee och satte sej brevid han.
- Bill varför slår du han?! sa Simone.
- Han säger att jag va en fucking olycka hela tiden!! sa han och börja gråta.
- Jävla mes. Fattar du inte att jag inte mena de på riktigt?! sa Tom surt och sparka han på benet.
- Tom börja inte du med! sa hon.
- Men han är ju så fucking störd. sa han surt.
- Du säger inte så om din bror! sa hon.
- Han börja! sa han.
- Nej eftersom de va du som sa att han var en olycka va de faktiskt du. sa hon.
- Juste Tom. De va du som börja. sa Bill.
- Bill de va onödigt att slå han för att han sa så. sa jag.
- Men vafan? Han säger så hela tiden! sa han.
- Jag vet. Men lyssna inte på han då! Han kan ju inte veta om du va de eller inte iallafall. sa jag.
- Jo de kan jag. sa Tom argt och reste sej upp och drog med sej Emma-Lee upp på hans rum.
- Håll käften!!! skrek Bill.
- Bill du va ingen olycka, okej? sa Simone.
- Mm.. mumlade han och börja gråta igen.
- Bill gråt inte. sa jag och krama han.
- De är svårt när Tom säger så.. snyfta han och krama tillbaks.
- Jag förstår de. sa jag.
- Jag går och säger till Tom att sluta säga så. sa Simone och gick.
Kooooommentera :ooo
- Uhm.. Inget? sa Tom och Bill.
- Ljug inte! sa hon.
- Vi rökte.. sa Bill lågt och kollade ner i golvet.
- Fan vad smart du är som säger också! sa Tom och slog han på axeln.
- Han sa iallafall sanningen Tom. sa hon.
- Förlåt då. sa han surt.
- De är inte bra för er! Och speciellt inte för dej Bill, din röst kan bli helt förstörd! sa hon.
- Jag vet.. sa Bill lågt.
- Ni får lova att aldrig göra om de! sa hon allvarligt.
- Jadå. suckade Tom och Bill.
- Bra. sa hon och hon och Gordon gick tillbaks till vardagsrummet.
- Varför sa du?!! sa Tom surt.
- Varför skulle han inte ha sagt liksom?! sa jag.
- För att då behövde inte vi ha blivit busted! sa han.
- Nej verkligen inte, du vet vi hade ju världens bästa anledning för att komma undan. sa Bill drygt till Tom.
- Jaa? Vi kunde ju bara ha sagt att vi träffa några kompisar som rökte eller något! sa han.
- Och de skulle dom ju trott på? sa Bill.
- Jaaaaa! sa han.
- Eller hur. Dom är inte så korkade. sa Bill.
- Nej men du verkar fan vara de. sa han irriterat.
- Vafan? sa Bill.
- Du var fan en olycka. sa han surt.
- Tack så jävla mycket! sa Bill drygt och slog Tom hårt i ansiktet.
- Bill sluta!! sa jag.
- MAMMA!!! skrek Tom.
- Vad är de? ropade hon.
- Bill fucking slåg mej i ansiktet!! skrek han.
- Ditt eget fucking fel!! skrek Bill och slog han igen så han ramla.
- Bill lägg ner!! sa jag och tog hans händer.
- Tom hur gick de? sa Emma-Lee och satte sej brevid han.
- Bill varför slår du han?! sa Simone.
- Han säger att jag va en fucking olycka hela tiden!! sa han och börja gråta.
- Jävla mes. Fattar du inte att jag inte mena de på riktigt?! sa Tom surt och sparka han på benet.
- Tom börja inte du med! sa hon.
- Men han är ju så fucking störd. sa han surt.
- Du säger inte så om din bror! sa hon.
- Han börja! sa han.
- Nej eftersom de va du som sa att han var en olycka va de faktiskt du. sa hon.
- Juste Tom. De va du som börja. sa Bill.
- Bill de va onödigt att slå han för att han sa så. sa jag.
- Men vafan? Han säger så hela tiden! sa han.
- Jag vet. Men lyssna inte på han då! Han kan ju inte veta om du va de eller inte iallafall. sa jag.
- Jo de kan jag. sa Tom argt och reste sej upp och drog med sej Emma-Lee upp på hans rum.
- Håll käften!!! skrek Bill.
- Bill du va ingen olycka, okej? sa Simone.
- Mm.. mumlade han och börja gråta igen.
- Bill gråt inte. sa jag och krama han.
- De är svårt när Tom säger så.. snyfta han och krama tillbaks.
- Jag förstår de. sa jag.
- Jag går och säger till Tom att sluta säga så. sa Simone och gick.
Kooooommentera :ooo
Die For You - Chapter 41
1. Angelika 2. Emma-Lee 3. Tokio Hotel 4. Sandra
Tom's perspektiv:
*Nästa morgon*
När jag vakna gick jag och duscha och fixa mej och sen gick jag ner och åt frukost. När jag hade ätit satte jag mej i soffan och kolla på tv tills Bill kom ner.
- Vart är Angelika? sa jag.
- Sover. sa han.
- Haha, som vanligt dåra. sa jag och skratta lite.
- Haha, aa typ. sa han och gick in i köket.
En stund senare så ringde min mobil och jag tog upp den ur fickan och svara.
- Hallå? sa jag.
- Heej Tom. sa Emma-Lee.
- Hej. sa jag.
- Hur äre? sa hon.
- Bra, själv? sa jag.
- Sådär.. sa hon lågt.
- Vadåra? sa jag.
- Saknar dej.. sa hon.
- Saknar dej också. sa jag.
- Jag vill fan komma till dej nu.. sa hon.
- Detsamma. sa jag.
- Ska jag fråga mina föräldrar om jag får ta ledigt från skolan en vecka och åka till dej? sa hon.
- Jaaa!! sa jag.
- Haha okeej. Kan göra de när jag kommer hem. sa hon.
- Vart är du då? sa jag.
- I skolan, tönt. sa hon och skratta.
- Haha, ahaaa. sa jag och skratta lite.
- Vafan trodde du jag va liksom? sa hon och skratta lite.
- Hos Hampus. sa jag lite irriterat.
- Oh.. Ska typ vara med han sen... sa hon lågt.
- Wow, va ovanligt. sa jag surt.
- Tom, säg inte att du tror jag tar han före dej. Jag är med han för att du inte är här. sa hon.
- Aa, Camilla va med han när jag va på tour, hon sa nästan exakt samma sak. sa jag.
- Varför va hon med han? sa hon.
- Dom va typ tillsammans för att hon ville va med någon eftersom jag inte va där. sa jag irriterat.
- Asså Tom, tro inte att jag är eller kommer vara otrogen mot dej med Hampus! Eller någon annan! sa hon.
- Lova? sa jag.
- Jag lovar!! sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Men jag snackar med mina föräldrar sen när jag kommer hem, måste dra nu. Ska ha något jävla matte prov. sa hon.
- Okeej, ring sen när du har snackat med dom! sa jag.
- Jadå. Hejdå, älskar dej. sa hon.
- Älskar dej också. sa jag och vi la på.
- Jag lovar!! sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Men jag snackar med mina föräldrar sen när jag kommer hem, måste dra nu. Ska ha något jävla matte prov. sa hon.
- Okeej, ring sen när du har snackat med dom! sa jag.
- Jadå. Hejdå, älskar dej. sa hon.
- Älskar dej också. sa jag och vi la på.
Efter att vi hade lagt på så gick jag in i köket. Där satt Bill och åt sin frukost.
- När ska vi dra till studion sen då? sa jag.
- Venne. sa han.
- Okej... sa jag.
- När vill du gå? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Okeej. Men vi kan väl dra om typ 2 timmar. Pallar inte just nu. sa han.
- Aaa. sa jag.
- När ska vi dra till studion sen då? sa jag.
- Venne. sa han.
- Okej... sa jag.
- När vill du gå? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Okeej. Men vi kan väl dra om typ 2 timmar. Pallar inte just nu. sa han.
- Aaa. sa jag.
Jag gick till mitt rum och la mej på sängen och fösökte somna.
*2 timmar senare*
- Tom!! skrek Bill.
- Vad?! sa jag och satt mej hastigt upp i sängen.
- Vi ska till studion nu. sa han.
- Juste.. Du kan gå ner så kommer jag snart. sa jag.
- Okej. sa han och gick ut.
*2 timmar senare*
- Tom!! skrek Bill.
- Vad?! sa jag och satt mej hastigt upp i sängen.
- Vi ska till studion nu. sa han.
- Juste.. Du kan gå ner så kommer jag snart. sa jag.
- Okej. sa han och gick ut.
Jag gick upp ur sängen mej gick och la mej igen. Orkade inte ens stå. Efter en stund så somna jag..
*en halvtimme senare*
- TOM!!! skrek Bill.
- Vaaa?! sa jag och öppna ögonen.
- Du fucking somna om. sa han.
- Ojj... Sorry. Orkade inte stå så la mej ner igen och somna om typ.. sa jag.
- Kom bara! sa han och drog upp mej ur sängen.
- Jag vill sova Bill!! sa jag.
- Vi måste ju gå!!! skrek han.
- Oha, chilla.. sa jag.
- Kom nu! sa han och drog med mej ner till hallen.
- Neeeeeeej!! Min säng börjar typ grina om jag inte går och lägger mej igen. sa jag.
- Wtf? sa han.
- Inget, men jag vill sooovaaa! sa jag.
- Nej. Måste jag så tar jag på dej dina skor och drar dej till studion. sa han.
- Lycka till. sa jag och satte mej på golvet.
- Vi måste ju gå!!! skrek han.
- Oha, chilla.. sa jag.
- Kom nu! sa han och drog med mej ner till hallen.
- Neeeeeeej!! Min säng börjar typ grina om jag inte går och lägger mej igen. sa jag.
- Wtf? sa han.
- Inget, men jag vill sooovaaa! sa jag.
- Nej. Måste jag så tar jag på dej dina skor och drar dej till studion. sa han.
- Lycka till. sa jag och satte mej på golvet.
- Fan va barnslig du är!! skrek han och försökte sätta på mej mina skor.
- Hahahahaha, näää men lat och trött. sa jag och flina.
- Tom seriöst! Vi måste dra till studion!!! skrek han irriterat.
- Bill skrik inte!! ropade mamma.
- Men jag får damp på Tom!! ropade han irriterat.
- Vad är de nu då? suckade hon och kom ut till oss.
- Vi skulle ha dragit till studion för länge sen och nu måste jag sätta på han hans skor och dra han dit. sa han surt.
- Tom, sätt på dej skorna och gå bara. sa hon.
- Meeeeh!! Han sa att han skulle göra de om han måste. sa jag och skratta lite.
- Sluta va så jävla barnslig!! skrek han och försökte få på mej skorna igen.
- Hahahahaha, näää men lat och trött. sa jag och flina.
- Tom seriöst! Vi måste dra till studion!!! skrek han irriterat.
- Bill skrik inte!! ropade mamma.
- Men jag får damp på Tom!! ropade han irriterat.
- Vad är de nu då? suckade hon och kom ut till oss.
- Vi skulle ha dragit till studion för länge sen och nu måste jag sätta på han hans skor och dra han dit. sa han surt.
- Tom, sätt på dej skorna och gå bara. sa hon.
- Meeeeh!! Han sa att han skulle göra de om han måste. sa jag och skratta lite.
- Sluta va så jävla barnslig!! skrek han och försökte få på mej skorna igen.
- Asså låt mina fötter va!! sa jag och knuffa bort han med fötterna.
- Tom!! Ta på dej skorna nu! sa mamma irriterat.
- Asså varför ska alla fucking få damp på mej och hata mej?! sa jag och luta mej mot väggen och kolla ner i golvet.
- Ingen hatar dej? sa Bill.
- Jo, alla gör fan de! sa jag surt.
- Inte jag? sa han.
- Men jag skiter i dej. sa jag irriterat.
- Asså du håller på bara för att du vill sova fan! sa han irriterat.
- Jaa?! sa jag.
- Ta på dej skorna bara!! sa han surt.
- Tom!! Ta på dej skorna nu! sa mamma irriterat.
- Asså varför ska alla fucking få damp på mej och hata mej?! sa jag och luta mej mot väggen och kolla ner i golvet.
- Ingen hatar dej? sa Bill.
- Jo, alla gör fan de! sa jag surt.
- Inte jag? sa han.
- Men jag skiter i dej. sa jag irriterat.
- Asså du håller på bara för att du vill sova fan! sa han irriterat.
- Jaa?! sa jag.
- Ta på dej skorna bara!! sa han surt.
- Okej då. suckade jag irriterat, tog på mej skona och reste mej upp.
- Kan vi gå nu? sa han.
- Jaja. sa jag och gick till dörren.
- Hejdå. sa Bill och sen gick vi till studion.
- Kan vi gå nu? sa han.
- Jaja. sa jag och gick till dörren.
- Hejdå. sa Bill och sen gick vi till studion.
När vi kom fram så var redan Georg och Gustav där.
- Varför är ni så sena? sa Gerog.
- För att Tom va så fucking barnslig och vägrade ta på sej skorna. sa Bill irriterat.
- Du sa att du skulle sätta på mej dom. Skyll dej själv. sa jag.
- För att du inte fucking gjorde de själv!! sa han.
- Jag gjorde de ju sen? sa jag.
- Skit samma!! sa Georg.
- Han är så fucking barnslig. sa Bill irriterat.
- Nej, de är fan du som äre. sa jag surt.
- De va inte jag som vägrade ta på mej skorna. sa han drygt.
- Okej jag erkänner, jag är lat. Nöjd nu?! sa jag irriterat.
- Erkänn att du är barnslig också. sa han.
- Okej jag är lite barnslig också. Nöjd nu då?! sa jag surt.
- Jupp. sa han och flina.
- Nej, de är fan du som äre. sa jag surt.
- De va inte jag som vägrade ta på mej skorna. sa han drygt.
- Okej jag erkänner, jag är lat. Nöjd nu?! sa jag irriterat.
- Erkänn att du är barnslig också. sa han.
- Okej jag är lite barnslig också. Nöjd nu då?! sa jag surt.
- Jupp. sa han och flina.
- Ta dej. sa jag drygt innan jag gick och hämtade min gitarr.
- Göre själv. sa han och börja sjunga.
- Du sjunger så här fult. sa jag och skratta.
- Käften. sa han surt.
- Inget bråk! sa Georg.
- Jag sjunger fan bättre än dej. sa jag.
- Nej?! sa Bill.
- Hur vet du?! sa jag.
- För att du sjunger i duschen kanske? sa han och flina.
- Uh.. Nej. sa jag.
- Joo! sa han och skratta.
- Jag sjunger bra iallafall. sa jag.
- Ja, jag vet. Men jag är bättre. sa han.
- Göre själv. sa han och börja sjunga.
- Du sjunger så här fult. sa jag och skratta.
- Käften. sa han surt.
- Inget bråk! sa Georg.
- Jag sjunger fan bättre än dej. sa jag.
- Nej?! sa Bill.
- Hur vet du?! sa jag.
- För att du sjunger i duschen kanske? sa han och flina.
- Uh.. Nej. sa jag.
- Joo! sa han och skratta.
- Jag sjunger bra iallafall. sa jag.
- Ja, jag vet. Men jag är bättre. sa han.
- Nej de är du inte. sa jag.
- Men då kan väl du ta över mitt jobb?! sa han lite irriterat.
- Klart jag kan. sa jag.
- Amen gör de då! sa han surt och gick ut.
- Bra gjort Tom. sa Georg irriterat och gick efter Bill.
- Men då kan väl du ta över mitt jobb?! sa han lite irriterat.
- Klart jag kan. sa jag.
- Amen gör de då! sa han surt och gick ut.
- Bra gjort Tom. sa Georg irriterat och gick efter Bill.
Gustav's perspektiv:
- Måste ni alltid bråka? sa jag.
- Typ. sa Tom.
- Asså varför? sa jag.
- För att han är så himla störd? sa han och skratta lite.
- Nej de är han inte? sa jag.
- Jooo..? sa han.
- Nej? sa jag.
- Äh, vad vet du. sa han.
- Mer än dej. sa jag.
- Nope. sa han.
- Orkar inte ens argumentera med dej. sa jag irriterat.
- K. sa han.
- K. sa han.
Han höll på och spela på sin mobil och jag gick och satte mej vid mina trummor. Efter en stund så kom Georg och Bill in.
- Nämen kolla vem som är tillbaka. sa Tom och flina.
- Tom håll käften! Snacka inte med han. Ingen är på humör för fler bråk. sa Georg argt.
- Chilla vafan. sa han surt och fortsatte hålla på med sin mobil.
- Nämen kolla vem som är tillbaka. sa Tom och flina.
- Tom håll käften! Snacka inte med han. Ingen är på humör för fler bråk. sa Georg argt.
- Chilla vafan. sa han surt och fortsatte hålla på med sin mobil.
Alla andra började hålla på med olika saker och jag satte bara vid mina trummor och tänkte på Sandra.. Saknar henne så skjukt mycket..
- Vad är de Gustav? sa Georg.
- Va? sa jag och kolla på han.
- Du ser ju skit ledsen ut? sa han.
- Uh.. De är inget.. sa jag.
- Jo säg? sa han.
- Jag saknar henne.. sa jag lågt.
- Fortfarande? sa han förvånat.
- Ja?! sa jag.
- Gustav. sa Tom.
- Vad? sa jag.
- Jag kan ringa henne om du vill? sa han.
- Säkert?! sa jag glatt.
- Haha, ja? sa han.
- Men hon kommer ändå inte vilja snacka med mej något mer.. sa jag ledset och kolla ner på trummorna.
- Såklart hon vill? sa Bill.
- Nej.. sa jag.
- Hon MÅSTE ge dej en till chans, annars dödar jag henne eller något fan! sa Tom.
- Jag saknar henne.. sa jag lågt.
- Fortfarande? sa han förvånat.
- Ja?! sa jag.
- Gustav. sa Tom.
- Vad? sa jag.
- Jag kan ringa henne om du vill? sa han.
- Säkert?! sa jag glatt.
- Haha, ja? sa han.
- Men hon kommer ändå inte vilja snacka med mej något mer.. sa jag ledset och kolla ner på trummorna.
- Såklart hon vill? sa Bill.
- Nej.. sa jag.
- Hon MÅSTE ge dej en till chans, annars dödar jag henne eller något fan! sa Tom.
- Oha chilla! sa jag.
- Förlåt men asså du förtjänar en till chans. Du gjorde ju henne inget? Asså hon blev ju bara typ sur.. sa han.
- Aa.. sa jag.
- Men jag ringer henne och sätter på högtalare? sa han.
- Gör de. sa jag.
Han ringde henne och satte på högtalare och efter en stund så svara hon.
- Heej Tom. sa hon.
- Tja. sa han.
- Hur äre? sa hon.
- Bara bra. Själv då? sa han.
- De är bra. sa hon.
- Okeej. Asså kan inte du ge Gustav en till chans? Han förtjänar en. sa han.
- Nej.. Eller asså jag vet inte.. sa hon.
- Men om du inte vet så kan du ju komma hit och så får vi se hur de blir? sa han.
- Jag vet inte... sa hon.
- För hans skull? sa han.
- Jag venne. sa hon.
- Snälla? sa han.
- Förlåt men asså du förtjänar en till chans. Du gjorde ju henne inget? Asså hon blev ju bara typ sur.. sa han.
- Aa.. sa jag.
- Men jag ringer henne och sätter på högtalare? sa han.
- Gör de. sa jag.
Han ringde henne och satte på högtalare och efter en stund så svara hon.
- Heej Tom. sa hon.
- Tja. sa han.
- Hur äre? sa hon.
- Bara bra. Själv då? sa han.
- De är bra. sa hon.
- Okeej. Asså kan inte du ge Gustav en till chans? Han förtjänar en. sa han.
- Nej.. Eller asså jag vet inte.. sa hon.
- Men om du inte vet så kan du ju komma hit och så får vi se hur de blir? sa han.
- Jag vet inte... sa hon.
- För hans skull? sa han.
- Jag venne. sa hon.
- Snälla? sa han.
- Asså jag vet inte. sa hon.
- För min skull då? sa han.
- Venne. sa hon.
- Kom igen? sa han.
- Okej då. suckade hon.
- Så du kommer?! sa han.
- Jaa. sa hon.
- Omg tack! Du kommer inte att ångra de! sa han.
- Hur vet du de? sa hon.
- Jag vet de bara! sa han.
- Okeeej? sa hon.
- Aamen herrå. sa jag.
- Heejdå. sa hon och dom la på.
- Hon kommer inte ge mej någon chans.. sa jag.
- Jodå! sa Tom och Bill.
- För min skull då? sa han.
- Venne. sa hon.
- Kom igen? sa han.
- Okej då. suckade hon.
- Så du kommer?! sa han.
- Jaa. sa hon.
- Omg tack! Du kommer inte att ångra de! sa han.
- Hur vet du de? sa hon.
- Jag vet de bara! sa han.
- Okeeej? sa hon.
- Aamen herrå. sa jag.
- Heejdå. sa hon och dom la på.
- Hon kommer inte ge mej någon chans.. sa jag.
- Jodå! sa Tom och Bill.
- Nej? Och hon kommer ju för din skull Tom... sa jag.
- Men hon kommer ju för din också? sa han.
- Nej, hon kommer för din skull.. sa jag lågt och börja gråta.
- Men hon kommer ju för din också? sa han.
- Nej, hon kommer för din skull.. sa jag lågt och börja gråta.
- Gustav, jag lovar att hon inte bara kommer för min skull. Hon sa väl bara så för att jag inte skulle inse att hon fortfarande gillar dej eller något. sa han.
- Visst, vi säger väl så. snyftade jag.
- Varför tror du hon skulle komma om hon inte ville träffa dej och typ.. snacka om de och bli sams igen? sa Bill och gick och satte sej brevid mej.
- Hon kommer ändå aldrig vilja bli tillsammans med mej igen.. sa jag.
- Jo? Varför skulle hon inte vilja de? sa Georg.
- Har ni inte fattat de själva än? snyfta jag.
- Varför tror du hon skulle komma om hon inte ville träffa dej och typ.. snacka om de och bli sams igen? sa Bill och gick och satte sej brevid mej.
- Hon kommer ändå aldrig vilja bli tillsammans med mej igen.. sa jag.
- Jo? Varför skulle hon inte vilja de? sa Georg.
- Har ni inte fattat de själva än? snyfta jag.
- Nej? Va är de vi inte har fattat? sa Bill.
- Att hon aldrig kommer vilja ha tillbaks mej? sa jag.
- Varför kommer hon inte vilja de? sa han.
- För att hon har sagt flera gånger att jag inte får någon mer chans! sa jag.
- Att hon aldrig kommer vilja ha tillbaks mej? sa jag.
- Varför kommer hon inte vilja de? sa han.
- För att hon har sagt flera gånger att jag inte får någon mer chans! sa jag.
- Och? Hon kanske har ändrat sej.. sa han.
- Får väl hoppas på de.. sa jag.
*Några timmar senare*
De började bli ganska sent och alla gick hem.
- Får väl hoppas på de.. sa jag.
*Några timmar senare*
De började bli ganska sent och alla gick hem.
Die For You - Chapter 40
1. Tom och Gustav 2. Bill och Georg 3. Hampus 4. Angelika
Angelika's perspektiv:
Jag satt i de där rummet i studion och gjorde matte. Någon timme senare så kom Bill in och sa att vi skulle dra, så jag packade ihop mina grejer och jag, Bill och Tom gick hem till dom.
När vi kom hem till dom så käka vi och när vi hade de så gick jag och Bill in i vardagsrummet för att se på tv.
- Är du och Tom fortfarande sura på varann eller? sa jag.
- Nee. Eller jag är iallafall inte sur på han längre. sa han.
- Okej, bra. sa jag.
- Varför undra du? sa han.
- För att de är inte kul när ni bråkar och så.. sa jag.
- Mm.. Håller med. sa han.
Vi satt och tittade på tv i typ 2 timmar och sen gick vi in på hans rum.
- Jag är fan skit trött! sa han och slängde sej på sängen.
- Nej! Du måste fortfarande hålla de du lovade! sa hon och skrattade lite.
- Jag orkaar inte! klagade han.
- Du looovade!! sa jag.
- Haha okej då. sa han.
*Nästa morgon*
När jag vaknade så låg Bill fram för mej. Jag vände mej mot nattduksbordet och tog upp min mobil för att kolla vad klockan var. 06:43. Hur fan kan jag ha vaknat nu? Gick iallafall upp ur sängen och in i duschen.
Va ovanligt deprimerad idag. Vet inte varför. Va bara de. Allt känns så jobbigt och har värsta ångesten. När jag hade ståt i duschen i kanske en kvart så stängde jag av vattnet, virade en handduk runt mej och gick och klädde på mej.
När jag hade tagit på mej kläder så gick jag in i badrummet igen och hängde upp handduken och tog ett rakblad och skärde ett sträck på handleden. Torkade snabbt bort blodet och satte ett plåster på såret och satte armband över satt ingen skulle märka.
En liten stund senare så gick jag ut ur badrummet och försökte väcka Bill.
- Bill, vakna! sa jag och knuffa på hans axel.
- Va? mumlade han.
- Gå upp!! sa jag och försökte dra upp han ur sängen men misslyckades.
- Hur mycket är klockan? gäspade han.
- Gå upp!! sa jag och försökte dra upp han ur sängen men misslyckades.
- Hur mycket är klockan? gäspade han.
- Venne. Något med 7. sa jag.
- Måste jag verkligen gå upp? sa han.
- Ja!! sa jag.
- Okej då. sa han och gick in i badrummet.
Jag satte mej på sängen och en stund senare kom Bill ut med en handduk runt midjan och rakbladet i handen..
- Varför är det blod på rakbladet? sa han.
- Uhm.. Jag råka skära mej på de när jag duscha. sa jag.
- Ljug inte! Vad har du gjort?! sa han argt.
- Måste jag verkligen gå upp? sa han.
- Ja!! sa jag.
- Okej då. sa han och gick in i badrummet.
Jag satte mej på sängen och en stund senare kom Bill ut med en handduk runt midjan och rakbladet i handen..
- Varför är det blod på rakbladet? sa han.
- Uhm.. Jag råka skära mej på de när jag duscha. sa jag.
- Ljug inte! Vad har du gjort?! sa han argt.
- Inget.. sa jag lågt.
- Ljug inte sa jag! sa han argt.
- Men inget.. sa jag lågt.
- Sluta ljug! Säg vafan du har gjort!! sa han argt och gick fram till mej.
- Okej, jag skärde ett sträck.. sa jag lågt.
- Varför?! Du lovade att inte göra om de! sa han och satte sej brevid mej och försökte få ögonkontakt med mej men jag kolla bort.
- Jag vet inte.. Jag va bara sjukt depprimerad och hade värsta ångesten och allt imorse.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Ljug inte sa jag! sa han argt.
- Men inget.. sa jag lågt.
- Sluta ljug! Säg vafan du har gjort!! sa han argt och gick fram till mej.
- Okej, jag skärde ett sträck.. sa jag lågt.
- Varför?! Du lovade att inte göra om de! sa han och satte sej brevid mej och försökte få ögonkontakt med mej men jag kolla bort.
- Jag vet inte.. Jag va bara sjukt depprimerad och hade värsta ångesten och allt imorse.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Venne.. sa jag.
- De finns alltid en anledning! sa han.
- Inte nu.. sa jag lågt.
- Inte nu.. sa jag lågt.
- Säg bara?! sa han.
- Nej.. sa jag.
- Vafan har jag gjort dej ens?! sa han argt.
- Inget?! sa jag.
- Verkar fan som de. sa han drygt och gick in i badrummet.
- Asså va? sa jag för mej själv.
Jag la mej ner i sängen och en stund senare började jag gråta. Vet inte varför men gjorde de bara.. Efter typ 20min kom Bill tillbaks och när han såg mej gick han fram och satte sej vid mej.
- Vad är de? sa han oroligt.
- Jag vet inte. sa jag och grät ännu mer.
- Asså de måste fan finnas en anledning till att du gråter?! sa han.
- Men jag vet ju inte varför jag gör de!! snyfta jag.
- Nej.. sa jag.
- Vafan har jag gjort dej ens?! sa han argt.
- Inget?! sa jag.
- Verkar fan som de. sa han drygt och gick in i badrummet.
- Asså va? sa jag för mej själv.
Jag la mej ner i sängen och en stund senare började jag gråta. Vet inte varför men gjorde de bara.. Efter typ 20min kom Bill tillbaks och när han såg mej gick han fram och satte sej vid mej.
- Vad är de? sa han oroligt.
- Jag vet inte. sa jag och grät ännu mer.
- Asså de måste fan finnas en anledning till att du gråter?! sa han.
- Men jag vet ju inte varför jag gör de!! snyfta jag.
- Jo? Varför skulle du annars gråta liksom? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Äre för att jag va arg på dej? Eller något annat? sa han.
- Men jag vet ju inte Bill! sa jag.
- Såklart du vet! Du måste väl fan veta varför du gråter?! sa han.
- Men asså jag vet ju inte!! Hade jag vetat varför hade jag fan sagt varför för länge sen! sa jag.
- Varför skulle du de? Du säger ändå inget jävla skit till mej!! sa han surt.
- Jo de gör jag ju?! sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Vafan snackar du om?! Jag säger allt till dej! sa jag.
- Mm.. Eller hur. sa han drygt.
- Asså shit. Ska du hålla på såhär länge kan jag lika gärna åka tillbaks hem igen. sa jag irriterat.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Äre för att jag va arg på dej? Eller något annat? sa han.
- Men jag vet ju inte Bill! sa jag.
- Såklart du vet! Du måste väl fan veta varför du gråter?! sa han.
- Men asså jag vet ju inte!! Hade jag vetat varför hade jag fan sagt varför för länge sen! sa jag.
- Varför skulle du de? Du säger ändå inget jävla skit till mej!! sa han surt.
- Jo de gör jag ju?! sa jag.
- Nej. sa han drygt.
- Vafan snackar du om?! Jag säger allt till dej! sa jag.
- Mm.. Eller hur. sa han drygt.
- Asså shit. Ska du hålla på såhär länge kan jag lika gärna åka tillbaks hem igen. sa jag irriterat.
- För ett fucking litet gräl?! sa han surt.
- Men vafan du är fucking arg på mej utan någon fucking jävla anleding!! sa jag drygt.
- Men vafan du är fucking arg på mej utan någon fucking jävla anleding!! sa jag drygt.
- Vadå ingen anledning?! Du fucking skär dej!! sa han argt.
- Men wow. Måste du fucking hata mej för de då eller?! sa jag surt.
- Ja?! Du gör ju fan illa dej själv! skrek han.
- Och?! Jag fucking skiter i!! sa jag argt.
- Asså vafan, om du fucking dör då?! skrek han.
- Inte ditt problem. sa jag kallt.
- Men wow. Måste du fucking hata mej för de då eller?! sa jag surt.
- Ja?! Du gör ju fan illa dej själv! skrek han.
- Och?! Jag fucking skiter i!! sa jag argt.
- Asså vafan, om du fucking dör då?! skrek han.
- Inte ditt problem. sa jag kallt.
- Jo de är de?! Hur fan ska jag klara mej utan dej?! sa han.
- Venne. sa jag.
- Asså omg. sa han.
- Vad? sa jag.
- Inget. sa han drygt.
- Okej..? sa jag.
- Jag sticker till studion nu och om du skär dej igen så lovar jag att jag kommer göra slut med dej. sa han kallt innan han gick.
- Venne. sa jag.
- Asså omg. sa han.
- Vad? sa jag.
- Inget. sa han drygt.
- Okej..? sa jag.
- Jag sticker till studion nu och om du skär dej igen så lovar jag att jag kommer göra slut med dej. sa han kallt innan han gick.
Tom's perspektiv:
Jag satt i köket och käka och sen kom Bill och sa att vi skulle dra till studion så vi drog. De märktes att han va arg över något.
- Vad har hänt? sa jag.
- Inget. sa han.
- Jo. Du verkar skit arg. sa jag.
- Men de är inget! sa han irriterat.
- Okej...? sa jag.
När vi kom fram så var de bara jag och Bill där, så vi väntade med att börja jobba tills Gerog och Gustav också kom.
- Seriöst, vad äre? Du ser fan skit arg ut. sa jag.
- De är bara en grej. sa han.
- Säg? sa jag.
- Men nej. sa han.
- Bill, säg. sa jag.
- Asså nej! sa han.
- Jo. Säg nu, annars tvingar jag de ur dej. sa jag.
Jag satt i köket och käka och sen kom Bill och sa att vi skulle dra till studion så vi drog. De märktes att han va arg över något.
- Vad har hänt? sa jag.
- Inget. sa han.
- Jo. Du verkar skit arg. sa jag.
- Men de är inget! sa han irriterat.
- Okej...? sa jag.
När vi kom fram så var de bara jag och Bill där, så vi väntade med att börja jobba tills Gerog och Gustav också kom.
- Seriöst, vad äre? Du ser fan skit arg ut. sa jag.
- De är bara en grej. sa han.
- Säg? sa jag.
- Men nej. sa han.
- Bill, säg. sa jag.
- Asså nej! sa han.
- Jo. Säg nu, annars tvingar jag de ur dej. sa jag.
- Du kan ju försöka men jag kommer inte säga. sa han.
- Du måste!! sa jag.
- Jag måste ingenting. sa han.
- Du måste!! sa jag.
- Jag måste ingenting. sa han.
- Jo! Vi berättar ju allt för varann. sa jag.
- Men jag vill inte snacka om de. sa han.
- Bill säg bara! sa jag.
- Måste jag verkligen de? klaga han.
- Ja! sa jag.
- Okej.. suckade han.
- Säg nu. sa jag och vi satte oss i en soffa.
- Asså imorse väckte Angelika mej vid typ 7, sen innan hon väckte mej hade hon skärt sej igen.. Och sen börja vi typ bråka över de och innan jag gick ner till dej och sa att vi skulle dra sa jag typ att om hon gör de igen lovar jag att jag gör slut med henne.. sa han lågt.
- Men jag vill inte snacka om de. sa han.
- Bill säg bara! sa jag.
- Måste jag verkligen de? klaga han.
- Ja! sa jag.
- Okej.. suckade han.
- Säg nu. sa jag och vi satte oss i en soffa.
- Asså imorse väckte Angelika mej vid typ 7, sen innan hon väckte mej hade hon skärt sej igen.. Och sen börja vi typ bråka över de och innan jag gick ner till dej och sa att vi skulle dra sa jag typ att om hon gör de igen lovar jag att jag gör slut med henne.. sa han lågt.
- Oh.. Vänta, sa du att du skulle göra slut med henne om hon gjorde igen?! sa jag förvånat.
- Ja... sa han lågt.
- Ärligt? De är bara några sträck på armen eller något? sa jag.
- De är inte bara fucking sträck!! Hon kan ju dö eller något! sa han.
- Av ett sträck? sa jag.
- Asså de är inte bara sträck!! Hon kan fan få blodförgiftning och dö om hon fortsätter!! sa han.
- Nej? De ända hon kommer få är ärr, okej? sa jag.
- Men hon kan fan få de!! sa han.
- Tro mej, hon kommer inte dö. sa jag.
- Hur fan kan du veta de?! sa han surt.
- Ja... sa han lågt.
- Ärligt? De är bara några sträck på armen eller något? sa jag.
- De är inte bara fucking sträck!! Hon kan ju dö eller något! sa han.
- Av ett sträck? sa jag.
- Asså de är inte bara sträck!! Hon kan fan få blodförgiftning och dö om hon fortsätter!! sa han.
- Nej? De ända hon kommer få är ärr, okej? sa jag.
- Men hon kan fan få de!! sa han.
- Tro mej, hon kommer inte dö. sa jag.
- Hur fan kan du veta de?! sa han surt.
- För att jag vet de. sa jag.
- Hon får ändå inte skära sej mer. sa han drygt.
- Du kan ju inte precis bestämma över henne så hon kan ju göra vad hon vill. sa jag.
- Om hon fortsätter äre slut iallafall. sa han irriterat.
- Hon får ändå inte skära sej mer. sa han drygt.
- Du kan ju inte precis bestämma över henne så hon kan ju göra vad hon vill. sa jag.
- Om hon fortsätter äre slut iallafall. sa han irriterat.
- Okej. sa jag.
- Va..? Skaru inte övertala mej eller något? sa han.
- Nej? Jag orkar inte bry mej längre. sa jag.
- Uhm.. Okej.. sa han.
- Asså hade du tänkt att jag skulle bry mej om vem du är tillsammans med, gör slut med eller vill ha? sa jag.
- Uh... Venne. Eller asså... Inte precis typ.. sa han.
- Va..? Skaru inte övertala mej eller något? sa han.
- Nej? Jag orkar inte bry mej längre. sa jag.
- Uhm.. Okej.. sa han.
- Asså hade du tänkt att jag skulle bry mej om vem du är tillsammans med, gör slut med eller vill ha? sa jag.
- Uh... Venne. Eller asså... Inte precis typ.. sa han.
- Du gjorde de, eller hur? sa jag.
- Typ. Lite.. sa han.
- Asså shit, varför skulle jag? sa jag.
- Venne.. sa han och kolla ner i golvet.
- Om du älskar henne, gör inte slut med henne för att hon skär sej dårå? sa jag.
- Men jag vill inte att hon ska skära sej.. sa han lågt.
- Säg de då? Utan att bli så arg på henne. De kan ju bero lite på att du blir så arg på henne om hon skär sej? sa jag.
- Tror du de? sa han.
- Ja, typ. sa jag.
- Oh.. sa han.
- Snacka med henne sen när vi kommer hem. sa jag och klappa han på axeln och gick och hämta min gitarr.
- Typ. Lite.. sa han.
- Asså shit, varför skulle jag? sa jag.
- Venne.. sa han och kolla ner i golvet.
- Om du älskar henne, gör inte slut med henne för att hon skär sej dårå? sa jag.
- Men jag vill inte att hon ska skära sej.. sa han lågt.
- Säg de då? Utan att bli så arg på henne. De kan ju bero lite på att du blir så arg på henne om hon skär sej? sa jag.
- Tror du de? sa han.
- Ja, typ. sa jag.
- Oh.. sa han.
- Snacka med henne sen när vi kommer hem. sa jag och klappa han på axeln och gick och hämta min gitarr.
- Okej. sa han.
Jag spela lite på min gitarr medans Bill försökte komma på något till en ny låt. En lite stund senare så kom Gustav och Georg.
- Tjena. sa dom.
- Tja. sa jag.
- Hej.. sa Bill.
- Hare hänt nåt eller? sa Georg.
- Han är lite sur på Angelika bara. sa jag.
- Okej, varför? sa han.
- För att hon skärde sej igen. Men jag sa att de kan bero på att han bli så arg på henne så dom ska snacka om de sen. sa jag.
- Okeej. sa han och hämta sin bas.
Jag spela lite på min gitarr medans Bill försökte komma på något till en ny låt. En lite stund senare så kom Gustav och Georg.
- Tjena. sa dom.
- Tja. sa jag.
- Hej.. sa Bill.
- Hare hänt nåt eller? sa Georg.
- Han är lite sur på Angelika bara. sa jag.
- Okej, varför? sa han.
- För att hon skärde sej igen. Men jag sa att de kan bero på att han bli så arg på henne så dom ska snacka om de sen. sa jag.
- Okeej. sa han och hämta sin bas.
- Måste du säga allt till alla eller? sa Bill.
- Vafan? De är ju bara till dom. sa jag.
- Ändå... sa han.
- Förlåt då. mumlade jag irriterat.
- Vafan? De är ju bara till dom. sa jag.
- Ändå... sa han.
- Förlåt då. mumlade jag irriterat.
- Lugnt.. sa han.
*Några timmar senare*
- Bill ska vi dra hem eller? sa jag.
- Visst. sa han.
- Ses imorron typ. sa jag till Georg och Gustav.
- Aa, herrå. sa dom.
- Hejdå. sa vi och gick hem.
När vi kom hem så gick Bill upp till sitt rum och jag gick till köket för att kolla om de snart va mat. Va feett hungrig.
- När ska vi äta? sa jag till mamma.
- Jag och Gordon har redan ätit så ni kan väl gå ut och äta eller något? sa hon.
- Okej. Ska gå upp och kolla hure går för Bill. sa jag.
- Vadårå? sa hon.
- Han och Angelika bråka imorse typ. sa jag.
- Aha, hoppas de löser sej då. sa hon.
- Jupp. sa jag och gick upp till dom.
Jag gick in i Bills rum och dom satt på sängen och snacka.
- Tjena, ska ni med ut och käka? Morsan och Gordon haderedan ätit så vi kan äta ute. sa jag.
- Mm.. Visst, kommer snart. sa Bill.
- Okej. sa jag och gick ut.
Bill's perspektiv:
Efter att Tom hade gått ut ur mitt rum så blev de tyst en liten stund.
- Få se på din arm. sa jag.
- Va? Nej. sa hon.
- Jo. Jag vill se om du har gjort något mer! sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Du har gjort de eller hur? sa jag.
- Uh.. Nej.. sa hon och kolla bort.
- Jag ska inte göra slut med dej, och jag ska inte bli så arg heller. Visa bara. sa jag.
- Okej då.. suckde hon och sträckte fram armarna och tog bort armbandanden och plåsterna.
- Få se på din arm. sa jag.
- Va? Nej. sa hon.
- Jo. Jag vill se om du har gjort något mer! sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Du har gjort de eller hur? sa jag.
- Uh.. Nej.. sa hon och kolla bort.
- Jag ska inte göra slut med dej, och jag ska inte bli så arg heller. Visa bara. sa jag.
- Okej då.. suckde hon och sträckte fram armarna och tog bort armbandanden och plåsterna.
Jag satt och kollade på hennes armar länge och kunde inte fatta varför hon gör så mot sej själv. Hennes handleder va fan nästan sönder skärda.
- Varför? sa jag och såg henne i ögonen.
- För att jag hatar mitt liv. sa hon och börja gråta.
- Gråt inte.. sa jag lågt och krama henne länge.
- Är du arg på mej? snyfta hon.
- Nej. sa jag och kysste henne.
- Varför? sa jag och såg henne i ögonen.
- För att jag hatar mitt liv. sa hon och börja gråta.
- Gråt inte.. sa jag lågt och krama henne länge.
- Är du arg på mej? snyfta hon.
- Nej. sa jag och kysste henne.
- Är du säker? sa hon.
- Ja? Varför skulle jag annars kyssa dej? sa jag.
- Juste.. Haha. sa hon.
- Men jag gillar inte att du skär dej. sa jag allvarligt.
- Förlåt.. Jag kan inte hjälpa de.. sa hon lågt.
- Försök iallafall sluta? sa jag.
- Okej.. sa hon.
- Bra. Ska vi dra eller? sa jag.
- Mm.. mumlade hon och vi gick ner till Tom som satt med mamma och Gordon i köket.
- Ja? Varför skulle jag annars kyssa dej? sa jag.
- Juste.. Haha. sa hon.
- Men jag gillar inte att du skär dej. sa jag allvarligt.
- Förlåt.. Jag kan inte hjälpa de.. sa hon lågt.
- Försök iallafall sluta? sa jag.
- Okej.. sa hon.
- Bra. Ska vi dra eller? sa jag.
- Mm.. mumlade hon och vi gick ner till Tom som satt med mamma och Gordon i köket.
- Ska vi dra eller? sa jag till Tom.
- Ehh.. Aa. sa han.
Vi sa hejdå till mamma och Gordon och sen gick vi till en resturang i närheten.
- Ehh.. Aa. sa han.
Vi sa hejdå till mamma och Gordon och sen gick vi till en resturang i närheten.
*Efter middan*
Vi gick hem och jag och Angelika gick in på mitt rum.
- Vad sa vi göra? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Typ chilla eller? sa hon.
- Mmm.. typ.. mumlade jag och la mej på sängen.
- Är du trött eller? sa hon.
- Ganska. sa jag.
- Okeej. sa hon och hämta sin data och satte sej vid mej.
- Vad ska du göra? sa jag och la mej på sidan så jag såg lite av vad hon gjorde.
- Ska radera bilder som jag borde ha raderat för typ ett år sen nästan. sa hon.
- Vaaadåå för bilder? sa jag.
- Bilder bara. sa hon.
- Okej.. sa jag.
Jag låg och kolla på vad de va för bilder och hon öppna en mapp där de fanns överdrivet många bilder på hon och Hampus. Hon radera en efter en.
- Fina bilder. Verkligen. sa jag ironiskt.
- Usch nej. Fattar inte varför jag raderade dom för länge sen. sa hon och kolla äcklat på bilderna.
- Ganska. sa jag.
- Okeej. sa hon och hämta sin data och satte sej vid mej.
- Vad ska du göra? sa jag och la mej på sidan så jag såg lite av vad hon gjorde.
- Ska radera bilder som jag borde ha raderat för typ ett år sen nästan. sa hon.
- Vaaadåå för bilder? sa jag.
- Bilder bara. sa hon.
- Okej.. sa jag.
Jag låg och kolla på vad de va för bilder och hon öppna en mapp där de fanns överdrivet många bilder på hon och Hampus. Hon radera en efter en.
- Fina bilder. Verkligen. sa jag ironiskt.
- Usch nej. Fattar inte varför jag raderade dom för länge sen. sa hon och kolla äcklat på bilderna.
- Inte jag heller.. Han är fucking störd. sa jag.
- Jag vet. sa hon.
Hon fortsatte radera massa bilder och efter någon minut va hon klar.
- Överdrivet många bilder. sa jag.
- Mm.. Vet. sa hon.
- Jag vet. sa hon.
Hon fortsatte radera massa bilder och efter någon minut va hon klar.
- Överdrivet många bilder. sa jag.
- Mm.. Vet. sa hon.
- Att du ens kunde vara tillsammans med han. sa jag.
- Men han va typ snäll då.. Nu är han fan cp. sa hon.
- Men han va typ snäll då.. Nu är han fan cp. sa hon.
- Har han inte alltid varit cp? sa jag och flina lite.
- Hahaha neej! sa hon och skratta lite.
- Nehe.. Trodde de. sa jag.
- Men han blev helt sär när jag gjorde slut med han och allt. Shit han fick typ damp då. sa hon.
- Hahaha neej! sa hon och skratta lite.
- Nehe.. Trodde de. sa jag.
- Men han blev helt sär när jag gjorde slut med han och allt. Shit han fick typ damp då. sa hon.
- Hur mycket damp? sa jag.
- Asså han blev typ helt galen.. Han ändra sin personlighet och sitt utseende totlat! sa hon.
- Ofta? sa jag.
- Jao.. Sen har han misshandlat mej en gång också, fast då va vi fortfarande tillsammans.. sa hon.
- VAA?!! skrek jag.
- Asså han blev typ helt galen.. Han ändra sin personlighet och sitt utseende totlat! sa hon.
- Ofta? sa jag.
- Jao.. Sen har han misshandlat mej en gång också, fast då va vi fortfarande tillsammans.. sa hon.
- VAA?!! skrek jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Vafan gjorde han när han misshandla dej?! sa jag oroligt.
- Typ slog mej och kasta saker på mej och typ lite allt möjligt.. sa hon lågt.
- Va?!! Fick du åka till sjukhus eller något?! sa jag.
- Ja.. Jag va där några dagar sen fick jag inte gå ut på fett länge. sa hon.
- För att..? sa jag.
- För att han inte skulle kunna göra något mer.. Sen blev han polisanmäld och eftersom han inte kunde åka in i fängelse gjorde hans föräldrar de eller något. Sen bodde han på något hem.. sa hon.
- Hur kunde han göra så mot dej?! sa jag och krama henne.
- Vafan gjorde han när han misshandla dej?! sa jag oroligt.
- Typ slog mej och kasta saker på mej och typ lite allt möjligt.. sa hon lågt.
- Va?!! Fick du åka till sjukhus eller något?! sa jag.
- Ja.. Jag va där några dagar sen fick jag inte gå ut på fett länge. sa hon.
- För att..? sa jag.
- För att han inte skulle kunna göra något mer.. Sen blev han polisanmäld och eftersom han inte kunde åka in i fängelse gjorde hans föräldrar de eller något. Sen bodde han på något hem.. sa hon.
- Hur kunde han göra så mot dej?! sa jag och krama henne.
- Jag vet inte... Och de skumma är att jag förlät han efter de.. sa hon lågt.
- Hur fan kan du göra de?! sa jag förvånat.
- Jag vet inte.. Asså han förtjänade inte att bli förlåten för de.. sa hon.
- Verkligen inte asså!! sa jag.
- Hur fan kan du göra de?! sa jag förvånat.
- Jag vet inte.. Asså han förtjänade inte att bli förlåten för de.. sa hon.
- Verkligen inte asså!! sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Du vet att jag aldrig skulle göra så va? sa jag och såg henne i ögonen.
- Ja. sa hon och kysste mej.
- Du vet att jag aldrig skulle göra så va? sa jag och såg henne i ögonen.
- Ja. sa hon och kysste mej.
- Bra. sa jag och log.
- Vad skulle du göra om jag gjorde slut med dej för Hampus? Inte för att de kommer hända men aja. sa hon.
- Vad skulle du göra om jag gjorde slut med dej för Hampus? Inte för att de kommer hända men aja. sa hon.
- Asså jag vet inte vad jag skulle gjort.. Typ tycka att du var dum i huvudet. Och så skulle jag nog börjat gråta. sa jag.
- Yeah, skulle också tycka jag va dum i huvet. Jag menar, jag har min chans att va tillsammans med en kille som jag har velat vara tillsammans med i typ 2 år. Skulle vara helt cp om jag hade gjort så. sa hon.
- Yeah, skulle också tycka jag va dum i huvet. Jag menar, jag har min chans att va tillsammans med en kille som jag har velat vara tillsammans med i typ 2 år. Skulle vara helt cp om jag hade gjort så. sa hon.
- De är ganska skumt att vara tillsammans med ett fan.. sa jag.
- Varför? sa hon.
- För att du typ vet allt om mej och så.. sa jag.
- Vad är de för fel med de? sa hon.
- Inget.. Men de är skumt. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Sen äre inte så smart heller ibland.. För man vet ju aldrig om man blir utnyttjad.. sa jag.
- Varför? sa hon.
- För att du typ vet allt om mej och så.. sa jag.
- Vad är de för fel med de? sa hon.
- Inget.. Men de är skumt. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Sen äre inte så smart heller ibland.. För man vet ju aldrig om man blir utnyttjad.. sa jag.
- Jag skulle aldrig kunna utnyttja dej! sa hon allvarligt.
- Jag vet att jag kan lita på dej och att du aldrig skulle göra de. sa jag och krama henne länge.
- Bra. sa hon.
- Jag vet att jag kan lita på dej och att du aldrig skulle göra de. sa jag och krama henne länge.
- Bra. sa hon.
- Aa. Kan vi sova nu? sa jag.
- Haha visst. sa hon.
Vi tog bort vårat smink och bytte om osv. Och sen gick vi och la oss.
kommentera :3
- Haha visst. sa hon.
Vi tog bort vårat smink och bytte om osv. Och sen gick vi och la oss.
kommentera :3
Die For You - Chapter 39
1. Tokio Hotel 2. Angelika 3. Emma-Lee.
När vi hade landat väckte jag Bill och Angelika och sen gick vi av planet. Vi tog våra väskor och sen tog vi en taxi hem och Georg och Gustav tog varsina taxisar och åkte hem till sej.
När vi kom hem tog jag mina saker och gick till mitt rum och sen slängde jag mej på sängen. Jag tog upp mobilen och ringde Emma-Lee och hon svara efter några signaler.
- Hallå? sa hon trött.
- Hej, väckte jag dej eller? sa jag.
- Heej, uh.. Typ. sa hon och skratta lite.
- Haha okej sorry. sa jag och skratta lite.
- De e lugnt.. Jag saknar dej redan.. sa hon lågt.
- Saknar dej också... sa jag.
- Jag kan försöka övertala mina päron om att åka till dej under nästa lov om du vill? sa hon.
- JAAA!!! skrek jag.
- Antar att du inte är så rädd om min hörsel.. sa hon.
- Förlåt.. Men jaa!! Du måste komma! sa jag.
- Saknar dej också... sa jag.
- Jag kan försöka övertala mina päron om att åka till dej under nästa lov om du vill? sa hon.
- JAAA!!! skrek jag.
- Antar att du inte är så rädd om min hörsel.. sa hon.
- Förlåt.. Men jaa!! Du måste komma! sa jag.
- Haha aa jag vet! Kommer fan inte klara mej om jag inte får träffa dej! sa hon.
- Fan inte jag heller. sa jag.
- Mm.. men jag måste dra, ska äta sen ska jag gå och lägga mej igen, haha. skratta hon.
- Okej, ring mej imorron, okej? sa jag.
- Okeej. sa hon.
- Bra, puss hejdå. sa jag.
- Puss. sa hon och vi la på.
Jag la bort mobilen och kolla upp i taket tills Bill kom in.
- Fan inte jag heller. sa jag.
- Mm.. men jag måste dra, ska äta sen ska jag gå och lägga mej igen, haha. skratta hon.
- Okej, ring mej imorron, okej? sa jag.
- Okeej. sa hon.
- Bra, puss hejdå. sa jag.
- Puss. sa hon och vi la på.
Jag la bort mobilen och kolla upp i taket tills Bill kom in.
- Vad vill du? sa jag drygt.
- Snacka. sa han och satte sej på sängen.
- Varför? Borde inte du va med Angelika? sa jag.
- Nää, hon va trött så jag sa att hon kunde lägga sej och sova. sa han.
- Okej, som vanligt dåra. sa jag.
- Mm typ. sa han.
- Aja, vad ville du snacka om då? sa jag.
- Typ allt. sa han.
- Men snacka då. sa jag.
- Okej men för de första, förlåt för förut. sa han.
- För vad? Att du sa att de skulle ta typ ett halvår innan jag kommer tillbaks, eller att du va sur på mej utan anledning eller något annat? sa jag.
- För de med Emma-Lee. Och vadå utan anledning? Du förstörde min fucking natt. sa han.
- Okej men för de första, förlåt för förut. sa han.
- För vad? Att du sa att de skulle ta typ ett halvår innan jag kommer tillbaks, eller att du va sur på mej utan anledning eller något annat? sa jag.
- För de med Emma-Lee. Och vadå utan anledning? Du förstörde min fucking natt. sa han.
- Du förstörde min med. Jag hade fucking huvudvärk och de visste du! sa jag irriterat.
- Aja, förlåt iallafall. sa han.
- Lugnt typ.. suckade jag.
- MAT!! ropade mamma från köket.
- KOMMER!! ropade vi tillbaks.
- Kan vi typ snacka mer efter maten? Vill typ snacka som när vi va ute och snacka om lite allt möjligt.. sa Bill.
- Visst. sa jag och vi gick ut ur mitt rum.
Bill gick in i hans rum och hämta Angelika och sen gick vi till köket och satte oss och åt.
- Aja, förlåt iallafall. sa han.
- Lugnt typ.. suckade jag.
- MAT!! ropade mamma från köket.
- KOMMER!! ropade vi tillbaks.
- Kan vi typ snacka mer efter maten? Vill typ snacka som när vi va ute och snacka om lite allt möjligt.. sa Bill.
- Visst. sa jag och vi gick ut ur mitt rum.
Bill gick in i hans rum och hämta Angelika och sen gick vi till köket och satte oss och åt.
*Efter middagen*
När jag hade ätit klart så gick jag in i mitt rum och en liten stund senare så kom Bill.
- Ska vi snacka eller? sa han.
- Visst. Snacka på. sa jag.
Vi snacka om massa olika grejer tills klockan blev 01:04.
- Jag går och lägger mej.. sa Bill och gäspa.
- Mm.. Jag med. sa jag.
- Godnatt Tom. sa han.
- Godnatt Bill. sa jag och han gick ut.
Jag bytte om, borstade tänderna och gick och la mej.
*Nästa morgon*
När jag vakna gick jag och tog en dusch och klädde på mej och så och sen gick jag ner till köket. Jag åt min frukost snabbt och sen gick jag till vardagsrummet och satte mej i soffan och kollade på tv.
En stund senare gick Bill och Angelika in i köket och efter typ 20min kom dom ut och satte sej i soffan också.
- Tja. sa Bill.
- Tja. sa jag.
- Haru kul eller? sa han.
- Njaee. Inte precis. Ni då? sa jag.
- Nää. sa dom.
- Okej... sa jag.
- Va ska du göra idag då? sa han.
- Venne.. Något. Ni då? sa jag.
- Venne, ska vi till studion eller ha någon intervju eller så idag? sa han.
- Hur ska jag kunna veta? Ring David. sa jag.
- Va ska du göra idag då? sa han.
- Venne.. Något. Ni då? sa jag.
- Venne, ska vi till studion eller ha någon intervju eller så idag? sa han.
- Hur ska jag kunna veta? Ring David. sa jag.
- Göre själv. sa han.
- Nej. sa jag.
- Men fuck u, jag ringer då. sa han och tog upp mobilen.
Han snacka med David i typ 5min eller något och sen la dom på.
- Va sa han? sa jag.
- Att vi skulle till studion. Han hade redan ringt Gustav och Georg och bett dom komma. sa han.
- Okeej, ska vi dit nu eller vadå? sa jag.
- Typ. sa han.
- Okej. sa jag och gick till mitt rum.
Angelika's perspektiv:
Vi gick till Bills rum och fixa oss och så och han fick tvinga mej att ta mina läxor. När jag gav upp så gick vi ner till hallen och där stod Tom.
- Varför tog de sån tid? sa han.
- Jag fick tvinga henne att ta läxorna. suckade Bill.
- Okej? sa han.
- Skulle du vilja göra massa läxor?? sa jag till Tom.
- Nej, men jag behöver inte iallafall. sa han.
- Men fuck u. sa jag och vi gick ut.
- Nej. sa jag.
- Men fuck u, jag ringer då. sa han och tog upp mobilen.
Han snacka med David i typ 5min eller något och sen la dom på.
- Va sa han? sa jag.
- Att vi skulle till studion. Han hade redan ringt Gustav och Georg och bett dom komma. sa han.
- Okeej, ska vi dit nu eller vadå? sa jag.
- Typ. sa han.
- Okej. sa jag och gick till mitt rum.
Angelika's perspektiv:
Vi gick till Bills rum och fixa oss och så och han fick tvinga mej att ta mina läxor. När jag gav upp så gick vi ner till hallen och där stod Tom.
- Varför tog de sån tid? sa han.
- Jag fick tvinga henne att ta läxorna. suckade Bill.
- Okej? sa han.
- Skulle du vilja göra massa läxor?? sa jag till Tom.
- Nej, men jag behöver inte iallafall. sa han.
- Men fuck u. sa jag och vi gick ut.
Vi gick till studion och när vi kom in i studion så va David, Georg och Gustav redan där.
- Va ska vi göra? sa Bill till David.
- Ja du, vad brukar ni göra i studion? sa David och skratta lite.
- Venne, olika. sa han.
- Ni ska jobba iallafall. sa David.
- Okej. sa Tom och Bill.
Bill gick med mej till något random rum och sa att jag kunde sitta här och jobba med skolskiten och att jag bara behövde säga till om de va något. Sen gick han ut till killarna och jag blev forever alone.
Jag tänkte börja med NO:n men fatta absolut ingenting så jag tog tyskan istället. Jag satt i typ 30min och jobbade och sen orkade jag inte mer så jag gick ut till killarna.
- Biiill jag orkar inte mer. sa jag och skratta.
- Men vafan. sa han och gick med mej tillbaks till rummet.
- Jobba bara? Hur svårt kan de va? sa han.
- Jätte.. sa jag.
- Behöver du hjälp? sa han.
- Egentligen inte, men jag orkar inte. sa jag.
- Jobba i en halv timme till iallafall. sa han.
- Okej då.. suckade jag.
- Bra. Säg till om du behöver hjälp eller något. sa han och kysste mej innan han gick ut till dom andra igen.
- Jag pallar inte.. sa jag för mej själv när jag öppna matte boken.
- Okej. sa Tom och Bill.
Bill gick med mej till något random rum och sa att jag kunde sitta här och jobba med skolskiten och att jag bara behövde säga till om de va något. Sen gick han ut till killarna och jag blev forever alone.
Jag tänkte börja med NO:n men fatta absolut ingenting så jag tog tyskan istället. Jag satt i typ 30min och jobbade och sen orkade jag inte mer så jag gick ut till killarna.
- Biiill jag orkar inte mer. sa jag och skratta.
- Men vafan. sa han och gick med mej tillbaks till rummet.
- Jobba bara? Hur svårt kan de va? sa han.
- Jätte.. sa jag.
- Behöver du hjälp? sa han.
- Egentligen inte, men jag orkar inte. sa jag.
- Jobba i en halv timme till iallafall. sa han.
- Okej då.. suckade jag.
- Bra. Säg till om du behöver hjälp eller något. sa han och kysste mej innan han gick ut till dom andra igen.
- Jag pallar inte.. sa jag för mej själv när jag öppna matte boken.
Jag gjorde som han sa och jobbade i en halv timme till och sen gick jag ut till dom igen.
- Nöjd nu? sa jag.
- Helst att du jobbar en timme till iallafall men aja. sa han.
- Orka en hel timme! Jag fattar inget i NO:n, matten gör mej förvirrad, tyskan är dryg och allt annat är bara jobbigt. sa jag.
- Vafan? Tyska är de lättaste språket som finns?! sa Bill, Tom, Georg och Gustav.
- Kanske för er, eftersom att ni är från Tyskland men jag är svensk så de är svårare för mej. sa jag.
- Kanske, men ska jag hjälpa dej eller? sa Bill.
- Men jag orkar inteee. klagade jag.
- Okej, kom då. suckade han och sträckte ut armarna.
Jag gick till han och han drog ner mej i sitt knä.
- Va gör ni då? sa jag.
- Va ser de ut som? sa Tom.
- Men käften. sa jag.
- Skriver låtar.. sa Bill.
- Okej. sa jag.
- Fan va dryg du ska vara då. sa Tom.
- Har du inte lärt dej att jag typ alltid är de? sa jag.
- Typ. sa han.
- K. sa jag.
- Håll käften eller dra. sa han irriterat.
- Tom lägg ner. sa Bill.
- Men vafan hon är såhär dryg fan! sa han irriterat.
- Och? Jag skiter i. Låt henne va vafan. sa Bill surt.
- Håll käften eller dra. sa han irriterat.
- Tom lägg ner. sa Bill.
- Men vafan hon är såhär dryg fan! sa han irriterat.
- Och? Jag skiter i. Låt henne va vafan. sa Bill surt.
- Nej. Om hon är här så får vi fan inget gjort. sa han drygt.
- Vafan?! Du säger bara så för att Emma-Lee inte är här! sa Bill argt.
- Öh, nej? sa han.
- Men jag pallar inte. sa jag och gick tillbaks till de där rummet och gjorde mina läxor.
Man hörde Bill och Tom diskutera med sina idiotiska argument och kommentarer flera gånger och ganska länge. Efter ett tag palla jag inte va inne längre så jag sa till Bill att jag skulle gå ut en stund.
- Vafan?! Du säger bara så för att Emma-Lee inte är här! sa Bill argt.
- Öh, nej? sa han.
- Men jag pallar inte. sa jag och gick tillbaks till de där rummet och gjorde mina läxor.
Man hörde Bill och Tom diskutera med sina idiotiska argument och kommentarer flera gånger och ganska länge. Efter ett tag palla jag inte va inne längre så jag sa till Bill att jag skulle gå ut en stund.
Jag gick ut utanför studion och började röka. Jag stod där i typ 30min och sen kom Bill ut och såg skit pissed ut.
- Vad äre? sa jag.
- Är pissed på Tom. sa han.
- Okej, tyckte att du såg fett pissed ut. sa jag.
- Okeej. Kan jag få en cigg? sa han.
- Visst. sa jag och gav han en cigg och tändaren.
- Tack. sa han och tände ciggen och gav mej sen tändaren.
- Vad fick dej bli så pissed på han nu då? sa jag.
- Asså han är fortfarande sur för att du va dryg, sen skulle han klaga på att jag alltid försvarar dej och massa skit. sa han.
- Vad fick dej bli så pissed på han nu då? sa jag.
- Asså han är fortfarande sur för att du va dryg, sen skulle han klaga på att jag alltid försvarar dej och massa skit. sa han.
- Asså shit.. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Ska vi röka klart och sen gå in till dom? sa jag.
- Visst. sa han.
Vi rökte klart och sen gick vi in till dom. Georg spela på sin bas, Tom spela på sin gitarr och Gustav höll på med sina trumpinnar.
- Vafan menaru med att han försvarar mej hela tiden? sa jag.
- Han gör ju fan de. sa Tom surt.
- Okej, kanske. Men om han vill de, låt han göra de då? sa jag.
- Nej. sa han.
- Vafan är dit problem egentligen? sa jag.
- Du. sa han irriterat.
- Jag har inte ens gjort dej något? sa jag.
- Nej verkligen inte. Du är alltid så jävla oskyldig till fucking allt! sa han irriterat.
- Lägg ner Tom. sa Bill.
- Bill bara låt han va. sa jag.
- Viisst? Låt mej va. sa Tom.
- Asså käften Tom. sa Bill.
- Asså omg Bill, vill du ha bråk? sa jag.
- Nej men han vill ju vafan. sa han.
- Asså shit. sa jag och gick till de där rummet.
- Mmm.. mumlade han.
- Ska vi röka klart och sen gå in till dom? sa jag.
- Visst. sa han.
Vi rökte klart och sen gick vi in till dom. Georg spela på sin bas, Tom spela på sin gitarr och Gustav höll på med sina trumpinnar.
- Vafan menaru med att han försvarar mej hela tiden? sa jag.
- Han gör ju fan de. sa Tom surt.
- Okej, kanske. Men om han vill de, låt han göra de då? sa jag.
- Nej. sa han.
- Vafan är dit problem egentligen? sa jag.
- Du. sa han irriterat.
- Jag har inte ens gjort dej något? sa jag.
- Nej verkligen inte. Du är alltid så jävla oskyldig till fucking allt! sa han irriterat.
- Lägg ner Tom. sa Bill.
- Bill bara låt han va. sa jag.
- Viisst? Låt mej va. sa Tom.
- Asså käften Tom. sa Bill.
- Asså omg Bill, vill du ha bråk? sa jag.
- Nej men han vill ju vafan. sa han.
- Asså shit. sa jag och gick till de där rummet.
Jag började jobba med mina läxor, för jag hade inget bättre för mej.
Georg's perspektiv:
Tom och Bill höll på och bråka och jag och Gustav tröttna så vi gick ut en stund.
- Fuck. Jag har inga cigg med mej. sa jag.
- Varför röker du ens? sa Gustav.
- Gott. sa jag.
- Men shit. sa han.
- Vänta, ska fråga Angelika om jag kan få av henne. sa jag och gick in till henne.
- Angelika, kan jag få cigg av dej? sa jag.
- Visst. sa hon och gav mej cigg och tändare.
- Danke schön. sa jag och gick ut till Gustav igen.
Tom och Bill höll på och bråka och jag och Gustav tröttna så vi gick ut en stund.
- Fuck. Jag har inga cigg med mej. sa jag.
- Varför röker du ens? sa Gustav.
- Gott. sa jag.
- Men shit. sa han.
- Vänta, ska fråga Angelika om jag kan få av henne. sa jag och gick in till henne.
- Angelika, kan jag få cigg av dej? sa jag.
- Visst. sa hon och gav mej cigg och tändare.
- Danke schön. sa jag och gick ut till Gustav igen.
Jag tänkte ciggen och började röka.
- Jag kommer fan lukta rök sen... sa Gustav.
- Shit, asså Gustav de går bort? sa jag.
- Men och? Ändå.. sa han.
- Du kommer inte direkt att dö. sa jag.
- Nej men de luktar äckligt.. sa han.
- Gör de inte alls? sa jag.
- Jo. sa han.
- Aja. sa jag.
- Varför börja du? sa han.
- Nej men de luktar äckligt.. sa han.
- Gör de inte alls? sa jag.
- Jo. sa han.
- Aja. sa jag.
- Varför börja du? sa han.
- Venne. sa jag.
- Okej..? sa han.
Vi snacka om lite random saker och efter ett tag gick vi in igen.
- Okej..? sa han.
Vi snacka om lite random saker och efter ett tag gick vi in igen.
- Har ni slutat bråka nu eller? sa jag.
- Mmm.. mumlade Bill.
- Va de ett ja eller nej? sa jag.
- Tar de som ett nej. sa jag när ingen av dom svara.
- Uhm.. Ska vi jobba eller inte? sa Gustav.
- Fråga dom. sa jag.
- Jag tänker fan inte jobba med den där jävla sär ungen. sa Tom drygt.
- Som att jag vill jobba med dej liksom. sa Bill förbannat.
- Ingen vill ju jobba med dej iallafall. sa han irriterat.
- Jo eller hur. sa Bill drygt.
- Fråga dom. sa jag.
- Jag tänker fan inte jobba med den där jävla sär ungen. sa Tom drygt.
- Som att jag vill jobba med dej liksom. sa Bill förbannat.
- Ingen vill ju jobba med dej iallafall. sa han irriterat.
- Jo eller hur. sa Bill drygt.
- De är ju sant. sa han surt.
- Kan ni sluta?! sa jag.
Ingen av dom sa något. Vi börja jobba och de va en väldigt jobbig tystnad tills alla åkte hem.
- Kan ni sluta?! sa jag.
Ingen av dom sa något. Vi börja jobba och de va en väldigt jobbig tystnad tills alla åkte hem.
När jag kom hem så gick jag och la mej direkt. Orkade inte vara vaken.
*Nästa morgon*
När jag vakna gick jag upp och in i duschen. Sen klädde jag på mej och så och efter de gick jag och åt frukost.
- Godmorgon Georg! sa mamma glatt och log.
- Mmm.. Morron. mumlade jag.
*Nästa morgon*
När jag vakna gick jag upp och in i duschen. Sen klädde jag på mej och så och efter de gick jag och åt frukost.
- Godmorgon Georg! sa mamma glatt och log.
- Mmm.. Morron. mumlade jag.
- Är de något som inte är bra? frågade hon.
- Typ... Tom och Bill bråkar hela tiden. sa jag.
- Jaha, va jobbigt. sa hon.
- Typ. Tom börja bråka över att Bill alltid försvarar Angelika osv. sa jag.
- Typ... Tom och Bill bråkar hela tiden. sa jag.
- Jaha, va jobbigt. sa hon.
- Typ. Tom börja bråka över att Bill alltid försvarar Angelika osv. sa jag.
- Ojdå.. De va inte bra. sa hon.
- Nej... sa jag.
- Får hoppas att de löser sej då. sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
- Nej... sa jag.
- Får hoppas att de löser sej då. sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
Jag åt klart min frukost och ringde Gustav. Efter några signaler så svara han.
- Hallå? sa han.
- Tja, skaru dra till studion? sa jag.
- Aa hade tänkt de. sa han.
- Okej, ska vi ses där om typ 20min eller? sa jag.
- Visst, ses. sa han.
- Jao. sa jag och vi la på.
Jag gick till mitt rum och tog nycklar och sen gick jag till hallen och tog på mej skorna.
- Jag drar till studion nu!! ropade jag.
- Okej ses sen! ropade mamma.
Jag gick ut och sen gick jag till studion. När jag kom fram så var de bara jag där så jag började med att stämma min bas. Efter en liten stund kom Gustav också.
- Tja. sa jag.
- Tjena. sa han.
- Tror du Tom och Bill kommer komma idag? sa jag.
- Venne.. Men om dom gör de så får dom fan inte bråka. sa han.
- Håller med. sa jag.
Ungefär 30min senare så kom Tom, Bill och Angelika.
- Bill, Tom. Har ni löst erat meningslösa bråk nu eller? sa jag.
- Typ. sa dom.
- Okej, men asså ni får fan inte bråka nu. Jag va så här nära på att ge er båda en varsinn käftsmäll igår asså. sa jag.
- Venne.. Men om dom gör de så får dom fan inte bråka. sa han.
- Håller med. sa jag.
Ungefär 30min senare så kom Tom, Bill och Angelika.
- Bill, Tom. Har ni löst erat meningslösa bråk nu eller? sa jag.
- Typ. sa dom.
- Okej, men asså ni får fan inte bråka nu. Jag va så här nära på att ge er båda en varsinn käftsmäll igår asså. sa jag.
- Vafan? sa dom.
- Jag är seriös. sa jag.
- Okej..? sa dom.
- Sluta snacka samtidigt! sa jag.
- Vi kan inte hjälpa att vi gör de. sa Tom.
- Jag är seriös. sa jag.
- Okej..? sa dom.
- Sluta snacka samtidigt! sa jag.
- Vi kan inte hjälpa att vi gör de. sa Tom.
- Kanske inte, men de är drygt. sa jag.
- Som du då? sa Bill.
- Käften. sa jag.
- Aja ska vi börja jobba eller? sa Gustav.
- Aa. Ska bara få henne jobba med sitt skit. sa Bill och gick med henne till samma rum som igår.
- Vaa? sa jag.
- Asså hon vägrar jobba. Bill säger att hon typ inte gör ett skit i skolan typ. sa Tom.
- Okej? sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
Vi satte oss och började "jobba". Går ju inte så bra när Bill inte är med men vi försökte iallafall. En liten stund senare så kom han.
- Gick de bra eller? sa Gustav.
- Nää, till en början vägra hon. Men sen kom vi överrens om lite grejer så nu kommer hon jobba ett tag. sa Bill
- Hahahahahahaa vad kom ni överrens om då? skratta Tom.
- De du. sa han och flina.
- Som du då? sa Bill.
- Käften. sa jag.
- Aja ska vi börja jobba eller? sa Gustav.
- Aa. Ska bara få henne jobba med sitt skit. sa Bill och gick med henne till samma rum som igår.
- Vaa? sa jag.
- Asså hon vägrar jobba. Bill säger att hon typ inte gör ett skit i skolan typ. sa Tom.
- Okej? sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
Vi satte oss och började "jobba". Går ju inte så bra när Bill inte är med men vi försökte iallafall. En liten stund senare så kom han.
- Gick de bra eller? sa Gustav.
- Nää, till en början vägra hon. Men sen kom vi överrens om lite grejer så nu kommer hon jobba ett tag. sa Bill
- Hahahahahahaa vad kom ni överrens om då? skratta Tom.
- De du. sa han och flina.
- Jävla pervers. sa Tom.
- Vafan? De är ju du som är de. sa han.
- Börja inte igen!! sa jag lite irriterat.
- Ni är lika perversa båda 2. sa Gustav.
- Precis. sa jag.
- Vafan? De är ju du som är de. sa han.
- Börja inte igen!! sa jag lite irriterat.
- Ni är lika perversa båda 2. sa Gustav.
- Precis. sa jag.
- Mest han... sa Bill.
- Typ. sa Tom.
- Euuw. sa han.
- Vad? sa Tom.
- Inget... sa han.
Efter de så fortsatte vi att jobba och Bill övade på att sjunga på engelska.
- Typ. sa Tom.
- Euuw. sa han.
- Vad? sa Tom.
- Inget... sa han.
Efter de så fortsatte vi att jobba och Bill övade på att sjunga på engelska.
kommenteraaa!!! :oo
Die For You - Chapter 38
1. TH 2. Angelika 3. Emma-Lee
Emma-Lee ringde flera gånger men jag svara inte. Efter kanske en timme plinga de på dörren och Bill ropa och sa att de va till mej.
Jag gick ner till hallen och där stod Emma-Lee.
- Vad gör du här? Skulle inte du va med Hampus? sa jag drygt.
- Nej, jag skulle va med dej. sa hon.
- Bara för att jag ska åka eller? sa jag irriterat.
- Typ.. Eller jag venne.. sa hon.
- Jo de gör du. sa jag.
- Ja, men jag vill inte att du ska åka.. sa hon och kolla ner i golvet.
- Okej. sa jag.
- Du är jätte arg på mej, eller hur? sa hon och kolla lite på mej.
- Ja? Varför skulle jag inte vara de liksom. sa jag surt.
- Typ.. Eller jag venne.. sa hon.
- Jo de gör du. sa jag.
- Ja, men jag vill inte att du ska åka.. sa hon och kolla ner i golvet.
- Okej. sa jag.
- Du är jätte arg på mej, eller hur? sa hon och kolla lite på mej.
- Ja? Varför skulle jag inte vara de liksom. sa jag surt.
- Älskling, förlåt mej.. sa hon lågt.
- Varför va du ens med han från första början?! Du visste att vi skulle träffas idag för att jag skulle hem snart! sa jag surt.
- Jag vet, förlåt.. Jag borde inte ha varit med han.. sa hon lågt.
- Varför va du ens med han från första början?! Du visste att vi skulle träffas idag för att jag skulle hem snart! sa jag surt.
- Jag vet, förlåt.. Jag borde inte ha varit med han.. sa hon lågt.
- Men de va du ändå. sa jag argt.
- Snälla va inte arg på mej.. sa hon ledset.
- Varför skulle jag inte?! sa jag argt.
- Förlåt.. sa hon och börja gråta.
- Emma-Lee, gråt inte.. sa jag och krama henne.
- Snälla va inte arg på mej.. sa hon ledset.
- Varför skulle jag inte?! sa jag argt.
- Förlåt.. sa hon och börja gråta.
- Emma-Lee, gråt inte.. sa jag och krama henne.
- Hur skulle jag inte kunna gårta när du typ hatar mej?! Och sen ska du åka iväg! Jag vill inte att du ska vara arg på mej.. snyftade hon.
- Jag hatar dej inte? Vart har du fått de ifrån? Någon gång måste jag ju åka, jag vill att du följer med men du säger ju att du inte får.. sa jag.
- Om du inte hatar mej, varför är du då så arg på mej? Jag vill följa med.. Men min skola och mina föräldrar är cp och säger att jag inte får.. sa hon.
- För att du va med Hampus när du hade sagt att vi skulle va! Kan du inte bara försöka övertala dom? Snälla..? sa jag.
- Jag hatar dej inte? Vart har du fått de ifrån? Någon gång måste jag ju åka, jag vill att du följer med men du säger ju att du inte får.. sa jag.
- Om du inte hatar mej, varför är du då så arg på mej? Jag vill följa med.. Men min skola och mina föräldrar är cp och säger att jag inte får.. sa hon.
- För att du va med Hampus när du hade sagt att vi skulle va! Kan du inte bara försöka övertala dom? Snälla..? sa jag.
- Jag kan inte.. Dom är skit arga på mej för att jag tjatar så mycket om de.. sa hon.
- Men vi kan typ försöka övertala dom tillsammans då? sa jag.
- Tom dom kommer aldrig gå med på de iallafall.. sa hon och kolla ner i golvet.
- Jodå. Dom måste. sa jag och kysste henne.
- Men vi kan typ försöka övertala dom tillsammans då? sa jag.
- Tom dom kommer aldrig gå med på de iallafall.. sa hon och kolla ner i golvet.
- Jodå. Dom måste. sa jag och kysste henne.
- Du fattar inte hur stränga dom är.. sa hon.
- Men vi kan iallafall försöka att övertala dom? sa jag.
- Okej då.. suckade hon.
- Älskar dej. sa jag och kysste henne länge.
- Älskar dej med. sa hon och log.
- Men vi kan iallafall försöka att övertala dom? sa jag.
- Okej då.. suckade hon.
- Älskar dej. sa jag och kysste henne länge.
- Älskar dej med. sa hon och log.
- Ska vi gå hem till dej och försöka övertala dom då? sa jag.
- Aa. sa hon.
Jag tog på mej mina skor och vi gick.
- Aa. sa hon.
Jag tog på mej mina skor och vi gick.
Angelika's perspektiv:
Klockan va 15:13 och jag skulle sluta 15:30. De va SO och jag satt och messa med Bill.
Klockan va 15:13 och jag skulle sluta 15:30. De va SO och jag satt och messa med Bill.
Jag: Heej :) ♥
Bill ♥: Hej ♥
Jag: Göööru? ♥
Bill ♥: Typ inget, har tråkigt.. Dudå? ♥
Jag: Har SO..... ♥
Jag: Göööru? ♥
Bill ♥: Typ inget, har tråkigt.. Dudå? ♥
Jag: Har SO..... ♥
Bill ♥: Kul eller? ♥
Jag: Inte de minsta -.-' ♥
Bill ♥: Haha okej xD Är fett lack på Tom -.- ♥
Jag: Jag oxå... -.- ♥
Bill ♥: Han förstörde min natt. -.- ♥
Jag: Hahah min med. Men jag fick iallafall sova med dej, haha bättre än inget liksom? (: ♥
Bill ♥: Han förstörde min natt. -.- ♥
Jag: Hahah min med. Men jag fick iallafall sova med dej, haha bättre än inget liksom? (: ♥
Bill ♥: Haha aa men han behövde inte få damp liksom? -.- ♥
Jag: Nej kanske inte. Men aja, han är som han är, live with it. ♥
Jag: Nej kanske inte. Men aja, han är som han är, live with it. ♥
Bill ♥: Tyvärr så måste jag ju de... ♥
Jag: Såklart du måste. Han är ju din tvilling ♥
Bill ♥: Jag vet.. ♥
Jag: Du älskar han även fast han är dryg/elak och så hela tiden, visst har jag rätt? ♥
Bill ♥: Typ.. ♥
Bill ♥: Jag vet.. ♥
Jag: Du älskar han även fast han är dryg/elak och så hela tiden, visst har jag rätt? ♥
Bill ♥: Typ.. ♥
Jag: Haha självklart, ♥
Bill ♥: Men älskar dej också! ♥♥♥
Jag: Awww, älskar dej med!! ♥♥♥
Bill ♥: Men älskar dej också! ♥♥♥
Jag: Awww, älskar dej med!! ♥♥♥
Bill ♥: Borde inte du jobba..? ♥
Jag: Jo.. Kommer hem snaaart ♥
Bill ♥: Okej bra :) ♥
Jag slutade att smsa med honom och började jobba istället. När lektionen va slut så tog jag mina böcker och la in dom i skåpet och tog ut min väska och stängde skåpet. Sen gick jag busshållsplatsen och tog bussen hem.
När jag kom in typ attackerade Bill mej.
- Hahah vafan? sa jag och skratta.
- Jag har saknat dej. sa han och log så där gulligt.
När jag kom in typ attackerade Bill mej.
- Hahah vafan? sa jag och skratta.
- Jag har saknat dej. sa han och log så där gulligt.
- Jag har saknat dej med. sa jag och kysste han.
- Ska vi göra något? sa han.
- Visst, vad? sa jag och log.
- Eh.. Venne. sa han.
- Haha okej. Förresten, snackade med min morsa i morse om att åka med er och hon sa ja! sa jag glatt.
- Yeees!! sa han glatt och krama mej hårt.
- Bill, de gör ont. sa jag.
- Förlåt. sa han och släppte.
- Ska vi göra något? sa han.
- Visst, vad? sa jag och log.
- Eh.. Venne. sa han.
- Haha okej. Förresten, snackade med min morsa i morse om att åka med er och hon sa ja! sa jag glatt.
- Yeees!! sa han glatt och krama mej hårt.
- Bill, de gör ont. sa jag.
- Förlåt. sa han och släppte.
- De e lugnt. sa jag.
- Okej bra. sa han och log.
- Aja, ska vi typ kolla på film och chilla eller? sa jag.
- Visst. sa han och vi gick upp till mitt rum.
- Okej bra. sa han och log.
- Aja, ska vi typ kolla på film och chilla eller? sa jag.
- Visst. sa han och vi gick upp till mitt rum.
Vi satte i Whit chicks i datan och la oss på sängen och började kolla på filmen. Typ mitt i filmen orka jag inte hålla ögonen öppna längre och somna efter kanske 5min.
En liten stund senare så vakna jag av att Bill väckte mej.
- Älskling, vakna! sa han och knuffa lite på mej.
- Nej låt mej sova.. mumlade jag.
- Neeej! Vakna! sa han.
- Varför då? mumlade jag.
- Varför då? mumlade jag.
- För att jag vill de. sa han och knuffade lite till på mej.
- Men nej.. mumlade jag.
- Vaaaaknaaaaaa!!! sa han.
- Men nej.. mumlade jag.
- Vaaaaknaaaaaa!!! sa han.
- Okej! Chilla.. sa jag och satte mej upp.
- Bra. sa han och kysste mej på kinden.
- Jag orkar inte.. sa jag och la mej ner igen.
- Men vafaan!! sa han och börja knuffa lite på mej igen.
- Bill, låt mej sova.. sa jag och stängde ögonen.
- Nej. sa han och la sej brevid mej.
- Jo.. sa jag.
- Du sover hela tiden! klagade han.
- Men jag går i skolan, de gör inte du. sa jag.
- Bra. sa han och kysste mej på kinden.
- Jag orkar inte.. sa jag och la mej ner igen.
- Men vafaan!! sa han och börja knuffa lite på mej igen.
- Bill, låt mej sova.. sa jag och stängde ögonen.
- Nej. sa han och la sej brevid mej.
- Jo.. sa jag.
- Du sover hela tiden! klagade han.
- Men jag går i skolan, de gör inte du. sa jag.
- Och? Du gör ju knappt något i skolan. sa han.
- Jo? sa jag.
- Nej? sa han.
- Lite iallafall. sa jag.
- Hahahah precis! sa han och skratta.
- Jo? sa jag.
- Nej? sa han.
- Lite iallafall. sa jag.
- Hahahah precis! sa han och skratta.
- K.. sa jag och vände mej med ryggen mot han.
- Blev du sur nu? sa han och la armen om mej.
- Nej. mumlade jag.
- Älskar dej.. sa han.
- Blev du sur nu? sa han och la armen om mej.
- Nej. mumlade jag.
- Älskar dej.. sa han.
- Älskar dej också om du låter mej sova. sa hon.
- Okej då.. suckade han.
- Bra. sa jag och vände mej mot han igen.
- Okej då.. suckade han.
- Bra. sa jag och vände mej mot han igen.
Bill's perspektiv:
- Jag går till dom andra. sa jag och kysste henne.
- Okeej. sa hon.
Jag gick upp ur sängen och ner till vardagsrummet. Gustav och Georg satt och tittade på tv och jag satte mej brevid dom.
- Vart är Tom? sa jag.
- Venne. Varför bryr du dej ens? sa Georg.
- För att han är min bror? sa jag.
- Men du är ju typ skit arg på han eller något. sa Gustav.
- Nej.. Bara lite. sa jag.
- Jag går till dom andra. sa jag och kysste henne.
- Okeej. sa hon.
Jag gick upp ur sängen och ner till vardagsrummet. Gustav och Georg satt och tittade på tv och jag satte mej brevid dom.
- Vart är Tom? sa jag.
- Venne. Varför bryr du dej ens? sa Georg.
- För att han är min bror? sa jag.
- Men du är ju typ skit arg på han eller något. sa Gustav.
- Nej.. Bara lite. sa jag.
- Okej.. sa han.
Exakt då så kom Tom och Emma-Lee. Dom kom in till vardagrummet och satte sej i soffan brevid oss.
- Vart va ni? sa Georg.
- Hos henne. sa Tom.
- Varför? sa han.
- Vi försökte övertala min föräldrar.. sa Emma-Lee.
- Om? sa han.
- Om att hon ska få följa med oss till Tyskaland men hon fick inte... sa Tom.
- Varför inte? sa Gustav.
- För att mina päron är störda. sa hon.
- Okej.. sa Georg och Gustav.
- Är du fortfarande sur eller? sa Tom och tittade på mej.
Exakt då så kom Tom och Emma-Lee. Dom kom in till vardagrummet och satte sej i soffan brevid oss.
- Vart va ni? sa Georg.
- Hos henne. sa Tom.
- Varför? sa han.
- Vi försökte övertala min föräldrar.. sa Emma-Lee.
- Om? sa han.
- Om att hon ska få följa med oss till Tyskaland men hon fick inte... sa Tom.
- Varför inte? sa Gustav.
- För att mina päron är störda. sa hon.
- Okej.. sa Georg och Gustav.
- Är du fortfarande sur eller? sa Tom och tittade på mej.
- Kanske. sa jag bara.
- Fan vad mogen du är asså. sa han lite irriterat.
- Ska du säga. sa han drygt.
- Aa de ska jag. sa jag surt.
- Håll käften. sa surt.
- Måste ni bråka eller?! sa Emma-Lee.
- Han måste tydligen de. sa han drygt och kollade på mej.
- Käften. sa jag argt.
- Jag tänker fan inte vara så omogen som dej satt jag börjar bråka för ingen anledning. sa han och reste sej upp.
- Vadå ingenting?! sa jag irriterat.
- Ja. sa han och gick upp med Emma-Lee.
Jag orkade inte sitta kvar så jag gick upp till Angelika och hon låg fortfarande och sov.
- Fan vad mogen du är asså. sa han lite irriterat.
- Ska du säga. sa han drygt.
- Aa de ska jag. sa jag surt.
- Håll käften. sa surt.
- Måste ni bråka eller?! sa Emma-Lee.
- Han måste tydligen de. sa han drygt och kollade på mej.
- Käften. sa jag argt.
- Jag tänker fan inte vara så omogen som dej satt jag börjar bråka för ingen anledning. sa han och reste sej upp.
- Vadå ingenting?! sa jag irriterat.
- Ja. sa han och gick upp med Emma-Lee.
Jag orkade inte sitta kvar så jag gick upp till Angelika och hon låg fortfarande och sov.
- Angelika!! sa jag och knuffa på henne.
- Va? mumlade hon.
- Vakna!! sa jag och drog upp henne ur sängen.
- Bill, släpp!!! sa hon lite irriterat.
- Nej! Va social med mej! bad jag.
- Okej då. suckade hon.
- Bra. sa jag och log.
- Vad vill du göra då? sa hon.
- Vet inte, någonting. sa jag.
- Sova? sa hon.
- Nej. Är inte trött. sa jag.
- Men fuck u! Bli fucking trött då! sa hon.
- Nää, men vi kan typ.. Uh... Snacka bara. sa jag.
- Om? sa hon.
- Venne.. Något intressant... Eller så kan vi packa.. sa jag.
- Juste, när ska vi åka? sa hon.
- Typ ikväll.. Fast måste ringa mamma och fråga. sa jag.
- Gör de nu? sa hon.
- Okej. sa jag.
Jag tog upp mobilen och leta efter mammas nummer. Jag ringde henne och hon svara efter några signaler.
- Hej gubben! sa hon när hon svara.
- Hej mamma. sa jag.
- Hur är de? sa hon.
- Bra men asså när ska vi åka? sa jag.
- Jag och Gordon ska åka hem vid 7 men ni kan väl åka när ni vill? sa hon.
- Jo men vi tänkte åka med er. sa jag.
- Okej, men vi ska som sagt åka vid 7 så ja. sa hon.
- Mm, men vi ses sen då! sa jag.
- Ja hejdå. sa hon.
- Herrå. sa jag och vi la på.
- Vad sa hon? sa Angelika.
- Dom ska åka vid 7, så vi borde nog packa? sa jag.
- Hur mycket är klockan?? sa hon.
- 17:28.. sa jag.
- Shiit!! skrek hon och börja packa skit snabbt.
- Hahaha, de är typ en och en halv timme kvar Angelika. sa jag och skratta.
- Tills vi ska åka ja! Jag måste fucking duscha, och sminka mej igen och allt! sa hon.
- Men gör de nu då? Så kan jag hjälpa dej och packa när jag är klar. sa jag.
- Men okej då. sa hon och gick in i badrummet.
Jag gick ner till dom andra och sa att vi skulle åka klockan 7 och dom reagerade typ som Angelika och fick panik typ. Sen gick jag till Toms rum.
- Tom! sa jag och knacka.
- Vad? sa han drygt när jag kom in.
- Vi ska åka om en och en halv timme. sa jag.
- Va?! skrek han och Emma-Lee börja gråta.
- Ja. sa jag.
- Omg jag måste packa!! sa han och typ sprang till garderoben.
- Gör de nu? sa hon.
- Okej. sa jag.
Jag tog upp mobilen och leta efter mammas nummer. Jag ringde henne och hon svara efter några signaler.
- Hej gubben! sa hon när hon svara.
- Hej mamma. sa jag.
- Hur är de? sa hon.
- Bra men asså när ska vi åka? sa jag.
- Jag och Gordon ska åka hem vid 7 men ni kan väl åka när ni vill? sa hon.
- Jo men vi tänkte åka med er. sa jag.
- Okej, men vi ska som sagt åka vid 7 så ja. sa hon.
- Mm, men vi ses sen då! sa jag.
- Ja hejdå. sa hon.
- Herrå. sa jag och vi la på.
- Vad sa hon? sa Angelika.
- Dom ska åka vid 7, så vi borde nog packa? sa jag.
- Hur mycket är klockan?? sa hon.
- 17:28.. sa jag.
- Shiit!! skrek hon och börja packa skit snabbt.
- Hahaha, de är typ en och en halv timme kvar Angelika. sa jag och skratta.
- Tills vi ska åka ja! Jag måste fucking duscha, och sminka mej igen och allt! sa hon.
- Men gör de nu då? Så kan jag hjälpa dej och packa när jag är klar. sa jag.
- Men okej då. sa hon och gick in i badrummet.
Jag gick ner till dom andra och sa att vi skulle åka klockan 7 och dom reagerade typ som Angelika och fick panik typ. Sen gick jag till Toms rum.
- Tom! sa jag och knacka.
- Vad? sa han drygt när jag kom in.
- Vi ska åka om en och en halv timme. sa jag.
- Va?! skrek han och Emma-Lee börja gråta.
- Ja. sa jag.
- Omg jag måste packa!! sa han och typ sprang till garderoben.
- Tom du får fan inte åka!! skrek hon och började gråta ännu mer.
- Jag mååste!! skrek han.
- Mitt liv är fan över. sa hon och börja gråta ännu mer, om de nu är möjligt.
- Jag mååste!! skrek han.
- Mitt liv är fan över. sa hon och börja gråta ännu mer, om de nu är möjligt.
- Jag kommer ju tillbaka. sa han och krama henne och hon sluta gråta.
- Viisst? Om typ lite mer än ett halv år eller så. sa jag.
- Bill käften. sa han.
- Säger bara sanningen. sa jag och hon börja gråta igen.
- Tack Bill. sa han surt.
- Viisst? Om typ lite mer än ett halv år eller så. sa jag.
- Bill käften. sa han.
- Säger bara sanningen. sa jag och hon börja gråta igen.
- Tack Bill. sa han surt.
- Men vafan. sa jag irritarat och gick.
Jag gick in i Angelikas rum och började packa. Efter en stund kom Angelika ut i underkläder..
- Hahaha vafan gloru på? skratta hon och tog på sej ett par jeans shorts och ett linne.
- Uhm... Inget.. sa jag och forsatte att packa.
- Haha, okej. skratta hon och gick in i badrummet och sminka sej och så igen.
- Du behöver inte sminka dej! sa jag.
- Jo, jag är skit ful annars. sa hon.
- Nej? Varför troru de? sa jag.
- Jag vet. Asså jag kan inte gå ut utan smink för en i min skola sa att jag va skit ful en dag för att jag inte hade sminkat mej just den dagen. sa hon.
- Vaaaa?!! sa jag.
- Yup. sa hon.
- Du är skit fin ju! sa jag.
- Nää. sa hon.
- Jo? sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Jo de är du visst. sa jag och gick in till henne.
- Men nej. sa hon.
- Jo, sluta säga emot! sa jag.
- Men du kan tycka jag är fin och jag tycker jag är ful. Okej?? sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Gå och packa nu. sa hon och skratta.
- Okej mamma. sa jag och flina.
- Vafan?! sa hon och slog mej löst på armen.
Jag gick in i Angelikas rum och började packa. Efter en stund kom Angelika ut i underkläder..
- Hahaha vafan gloru på? skratta hon och tog på sej ett par jeans shorts och ett linne.
- Uhm... Inget.. sa jag och forsatte att packa.
- Haha, okej. skratta hon och gick in i badrummet och sminka sej och så igen.
- Du behöver inte sminka dej! sa jag.
- Jo, jag är skit ful annars. sa hon.
- Nej? Varför troru de? sa jag.
- Jag vet. Asså jag kan inte gå ut utan smink för en i min skola sa att jag va skit ful en dag för att jag inte hade sminkat mej just den dagen. sa hon.
- Vaaaa?!! sa jag.
- Yup. sa hon.
- Du är skit fin ju! sa jag.
- Nää. sa hon.
- Jo? sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Jo de är du visst. sa jag och gick in till henne.
- Men nej. sa hon.
- Jo, sluta säga emot! sa jag.
- Men du kan tycka jag är fin och jag tycker jag är ful. Okej?? sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Gå och packa nu. sa hon och skratta.
- Okej mamma. sa jag och flina.
- Vafan?! sa hon och slog mej löst på armen.
- Hahaha omg. skrattade jag och gick ut ur badrummet.
Jag börja packa igen och när jag va klar kom Angelika ut igen.
- Ska jag hjälpa dej att packa? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Okej, du kan ta saker som ska med så packar jag ner de. sa jag.
- Vill ha med typ hela mitt rum men de får inte plats i väskan. skratta hon.
- Hahaha nej. Men ta lite saker bara. skratta jag.
- Visst. sa hon och kasta massa olika kläder på mej.
- Tack för att du kastar dom i mitt face. sa jag och la de brevid mej.
Jag börja packa igen och när jag va klar kom Angelika ut igen.
- Ska jag hjälpa dej att packa? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Okej, du kan ta saker som ska med så packar jag ner de. sa jag.
- Vill ha med typ hela mitt rum men de får inte plats i väskan. skratta hon.
- Hahaha nej. Men ta lite saker bara. skratta jag.
- Visst. sa hon och kasta massa olika kläder på mej.
- Tack för att du kastar dom i mitt face. sa jag och la de brevid mej.
- Haha sorry. skrattade hon.
- Lugnt. sa jag.
När vi hade packat ner dom sista kläderna tog hon en stor hand väska och la ner sin mac, laddaren, mobil, mobilladdare, pass och allt sånt.
- Lugnt. sa jag.
När vi hade packat ner dom sista kläderna tog hon en stor hand väska och la ner sin mac, laddaren, mobil, mobilladdare, pass och allt sånt.
Efter de så gick vi ner med alla väskor i hallen och alla andra stod redan där och väntade. Till och med mamma och Gordon hade kommit och mamma höll i Jayy.
- Tom hur tänkte du nu? Du slipper han inte iallafall. sa jag.
- Jag tänkte inte alls. sa han irriterat.
- Äru fortfarande sur eller? sa jag.
- Vafan troru idiot?! sa han.
- Tom. sa mamma strängt.
- Mmm.. mumlade han irriterat.
- Gick Emma-Lee hem eller? sa jag.
- Vafan troru?! sa han irriterat.
- Tydligen. sa jag surt.
- Ja? Hon fick ju inte följa med så vart fan troru hon gick liksom?! sa han.
- Jag venne? Hon kanske gick till Hampus eller något? Hur ska jag kunna veta? sa jag.
- Fan om hon går till han. sa han irriterat.
- Vafan troru?! sa han irriterat.
- Tydligen. sa jag surt.
- Ja? Hon fick ju inte följa med så vart fan troru hon gick liksom?! sa han.
- Jag venne? Hon kanske gick till Hampus eller något? Hur ska jag kunna veta? sa jag.
- Fan om hon går till han. sa han irriterat.
- Ska vi dra eller inte?! sa Angelika.
- Tänkte precis på de med. sa Gordon.
- Tänkte precis på de med. sa Gordon.
Vi alla gick ut till taxin och åkte till Arlanda. Vi cheka in och lämna våra väskor och allt. När de va dags att åka så satte vi oss på planet.
- Klaga inte, men jag är trött. sa Angelika och luta sej mot min axel.
- Asså shiit, du är alltid trött! sa jag.
- Klaga inte sa jag! sa hon.
- Haha men de är ju fan sant. sa jag och skratta.
- Ja, men jag går i skolan.. sa hon.
- Jag vet. Men nu kommer du inte behöva göra de på några månader. sa jag.
- Nej, jag vet. Fett nice ju. sa hon.
- Jupp, men du kommer fortfarande behöva jobba.. sa jag.
- Jag veeet... Fuck my life asså.. sa hon.
- Haha, men jag kan hjälpa dej. sa jag.
- De måste du göra ändå. Även om du inte vill. sa hon och skratta lite.
- Fuck u. sa jag men kunde inte låta bli att skratta.
Efter ett tag börja båda gäspa sjukt mycket så vi luta oss mot varann och somna.
- De måste du göra ändå. Även om du inte vill. sa hon och skratta lite.
- Fuck u. sa jag men kunde inte låta bli att skratta.
Efter ett tag börja båda gäspa sjukt mycket så vi luta oss mot varann och somna.
Kommentera!!
Die For You - Chapter 37
1. Hampus 2. Angelika 3. Emma-Lee 4. TH
Jag och Angelika va i vardagsrummet och tittade på tv. En stund senare så kom Bill ner och satte sej brevid Angelika
- Är du sur? sa hon.
- Nej. sa han utan att kolla på henne.
- Okej, men du verkar typ de.. sa hon.
- Mm.. Typ lite på Tom. mumlade han.
- Varför? sa jag.
- För att han håller på. sa han
- Okej. sa vi.
- För att han håller på. sa han
- Okej. sa vi.
En liten stund senare så kom Tom ner till oss.
- Tja. sa han och log lite halvt.
- Hej. sa jag och Angelika, men Bill bara satt och kolla rakt fram.
- Bill äru så arg på mej? sa han.
- Ja. sa Bill surt.
- Asså vafan äre för fel på dej?! sa Tom drygt.
- Inget. sa han surt.
- Asså vafan Bill! sa Tom irriterat.
- Ska ni bråka igen?! sa Angelika lite små irriterat.
- Han verkar vilja de. sa Bill.
- Vafan?! Du är ju fucking arg på mej för inget!! sa Tom argt.
- Vadå för fucking inget?! Du vet fan va du har gjort!! De är fan inte inget!!! skrek han argt.
- Bill snälla.. sa hon.
- Vad?! sa han.
- Jag pallar fan inte att ni bråkar hela tiden! Sluta bara! sa hon.
- Okej då. suckade han irriterat.
Bill gav Tom en arg blick och sen gick han upp. Förmodligen till Angelikas rum.
- Måste ni alltid bråka? sa hon och kolla på Tom.
- De är ju han som är arg på mej för ingenting?! suckade han.
- Han har ju en anledning till att vara arg på dej. sa hon.
- Varför ska du alltid va på hans sida?! sa han.
- Jag är inte på någons jävla sida! Ni har lika idiotiska argument och kommentarer båda två! sa hon irriterat.
- Måste ni alltid bråka? sa hon och kolla på Tom.
- De är ju han som är arg på mej för ingenting?! suckade han.
- Han har ju en anledning till att vara arg på dej. sa hon.
- Varför ska du alltid va på hans sida?! sa han.
- Jag är inte på någons jävla sida! Ni har lika idiotiska argument och kommentarer båda två! sa hon irriterat.
- Håller med. sa jag.
- Vafan?! sa han surt.
- Hur tänkte du när du sa att jag va på Bills sida? För alltid om de är någon som bråkar är jag faktiskt aldrig på någons sida. Eller ja, de har hänt kanske två gånger men k.bry på de. sa hon.
- Du är ju fan alltid på hans sida. sa han drygt.
- Nej. Jag har aldrig varit på hans sida när ni har bråkat, jag har inte varit på någons sida. Vet du varför? sa hon.
- Nej. sa han.
- För att ni är lika dumma båda två som fortsätter att arumentera och kommenterar med idiotiska saker, ni kommer alltid på något onödigt att bråka om när ni väl får chansen. sa hon.
- Oooooh! De är fan sant! sa jag.
- K.. sa han irriterat.
- Du har inget annat att säga, för du vet att jag har rätt. sa hon.
- Men... nej.... sa han.
- Jo. sa hon.
- Asså... nej.. Eller jo.. Eller jag venne.. sa han.
- Jag har rätt, eller hur? sa hon.
- Asså.. Kanske lite.. sa han.
- Vafan?! sa han surt.
- Hur tänkte du när du sa att jag va på Bills sida? För alltid om de är någon som bråkar är jag faktiskt aldrig på någons sida. Eller ja, de har hänt kanske två gånger men k.bry på de. sa hon.
- Du är ju fan alltid på hans sida. sa han drygt.
- Nej. Jag har aldrig varit på hans sida när ni har bråkat, jag har inte varit på någons sida. Vet du varför? sa hon.
- Nej. sa han.
- För att ni är lika dumma båda två som fortsätter att arumentera och kommenterar med idiotiska saker, ni kommer alltid på något onödigt att bråka om när ni väl får chansen. sa hon.
- Oooooh! De är fan sant! sa jag.
- K.. sa han irriterat.
- Du har inget annat att säga, för du vet att jag har rätt. sa hon.
- Men... nej.... sa han.
- Jo. sa hon.
- Asså... nej.. Eller jo.. Eller jag venne.. sa han.
- Jag har rätt, eller hur? sa hon.
- Asså.. Kanske lite.. sa han.
- Erkänn bara? sa hon.
- Okej. Du har rätt. suckade han.
- Haha självklart. sa hon.
- Säg till Bill va du sa till mej då? sa han.
- Varför? sa hon.
- Han behöver väl också få veta att vi har "idiotiska argument och kommentarer". sa han.
- Jo.. Kanske de.. sa hon.
- Gå bara och säg till han? sa jag.
- Men han kommer säkert bli skit sur. sa hon.
- Och? Jag kunde också ha blivit skit sur? sa Tom.
- Jag går väl och snackar med han då. sa hon och gick upp.
- Okej. Du har rätt. suckade han.
- Haha självklart. sa hon.
- Säg till Bill va du sa till mej då? sa han.
- Varför? sa hon.
- Han behöver väl också få veta att vi har "idiotiska argument och kommentarer". sa han.
- Jo.. Kanske de.. sa hon.
- Gå bara och säg till han? sa jag.
- Men han kommer säkert bli skit sur. sa hon.
- Och? Jag kunde också ha blivit skit sur? sa Tom.
- Jag går väl och snackar med han då. sa hon och gick upp.
- Tror du han kommer bli sur på henne? sa jag.
- Typ.. Känner de på mej.. sa han.
- Aa, ska vi gå upp och lyssna? sa jag och flina.
- Hahaha visst. sa han och vi gick till hennes dörr.
- Typ.. Känner de på mej.. sa han.
- Aa, ska vi gå upp och lyssna? sa jag och flina.
- Hahaha visst. sa han och vi gick till hennes dörr.
Vi ställde oss utanför hennes dörr och lyssnade på vad dom sa.
- Uh... Asså Tom och Gustav tyckte jag skulle säga de här till dej också så... eh.. sa hon.
- Vadå? sa han.
- Asså jag fråga Tom om ni typ alltid måste bråka och lalala, sen sa han typ att du är arg på han utan anledning och så sen typ sa jag att du hade en och då börja han klaga på att jag alltid är på din sida. sa hon innan Bill avbröt henne.
- Han ska fucking alltid klaga på fucking allt. sa han surt.
- Men låt mej snacka klart! sa hon.
- Okej fortsätt. sa han.
- Då sa jag typ att jag inte är på någons sida för att ni båda har lika idiotiska kommentarer och argument. sa hon.
- Vafan?!! sa han irriterat.
- Och ni kommer alltid på något onödigt att bråka om när ni väl får chansen. Vilket leder till idiotiska, onödiga och meningslösa bråk. sa hon.
- Hur fan vet du om dom är meningslösa? sa han irriterat.
- För att dom är de! sa hon.
- Nej, de är dom inte!! skrek han.
- Älskling ta de lugnt! sa hon.
- Nej!! Asså vafan vet du om att dom är meningslösa?!! Sen är dom inte fucking idiotiska eller onödiga heller!! skrek han.
- Jo de är dom visst!! sa hon surt.
- För att dom är de! sa hon.
- Nej, de är dom inte!! skrek han.
- Älskling ta de lugnt! sa hon.
- Nej!! Asså vafan vet du om att dom är meningslösa?!! Sen är dom inte fucking idiotiska eller onödiga heller!! skrek han.
- Jo de är dom visst!! sa hon surt.
- Nej?! Vafan du vet ju ingenting. sa han argt.
- Tack Bill. sa hon irriterat.
- Förlåt.. sa han.
- Lugnt.. Typ.. mumlade hon surt.
- Dom kanske är lite idiotiska då.. Och meningslösa.... Och onödiga.. sa han lågt.
- Lite?! sa hon.
- Okej mycket.. sa han.
- Tack Bill. sa hon irriterat.
- Förlåt.. sa han.
- Lugnt.. Typ.. mumlade hon surt.
- Dom kanske är lite idiotiska då.. Och meningslösa.... Och onödiga.. sa han lågt.
- Lite?! sa hon.
- Okej mycket.. sa han.
- Och de märker du nu liksom? sa hon.
- Nej.. Eller... Venne.... sa han.
- Vet du hur jävla jobbigt de är att behöva lyssna på era patetiska kommentarer hela tiden? sa hon.
- Är dom patetiska nu också?! sa han lite irriterat.
- Ja. sa hon.
- Vafan?! Ska du klaga på allt vi gör nu också?! sa han irriterat.
- Vadå?! Jag säger bara fucking sanningen!! sa hon surt.
- Nej.. Eller... Venne.... sa han.
- Vet du hur jävla jobbigt de är att behöva lyssna på era patetiska kommentarer hela tiden? sa hon.
- Är dom patetiska nu också?! sa han lite irriterat.
- Ja. sa hon.
- Vafan?! Ska du klaga på allt vi gör nu också?! sa han irriterat.
- Vadå?! Jag säger bara fucking sanningen!! sa hon surt.
- Då kan du fan hålla käften. sa han argt.
- Ursäkta? sa hon förvånat.
- Inget. sa han.
- Asså jag pallar fan inte snacka med dej. sa hon drygt och man hörde att hon gick mot dörren.
- Förlåt.. sa han.
- K.bry. sa hon.
- Asså alla får ha en egen åsikt.. Som att du tycker att de är idiotiskt, patetiskt, onödigt och meningslöst. Och jag tycker de inte. sa han.
- Jag vet, men du blir fan bara arg när jag säger va jag tycker. Och de är inte första gången de händer. sa hon surt.
- Ursäkta? sa hon förvånat.
- Inget. sa han.
- Asså jag pallar fan inte snacka med dej. sa hon drygt och man hörde att hon gick mot dörren.
- Förlåt.. sa han.
- K.bry. sa hon.
- Asså alla får ha en egen åsikt.. Som att du tycker att de är idiotiskt, patetiskt, onödigt och meningslöst. Och jag tycker de inte. sa han.
- Jag vet, men du blir fan bara arg när jag säger va jag tycker. Och de är inte första gången de händer. sa hon surt.
- Jag vet... Förlåt.. sa han.
- De räcker inte med ett fucking förlåt Bill. sa hon irriterat.
- Men vafan ska jag säga då?! sa han.
- Du skulle inte ens ha sagt något satt du behöver säga förlåt! sa hon surt.
- Oh... Asså jag är ledsen.. Jag älskar deej.. sa han.
- Asså jag älskar dej också.. Men jag är så jävla trött på att du ska bli sur varje gång jag säger som jag tycker.. suckade hon.
- De räcker inte med ett fucking förlåt Bill. sa hon irriterat.
- Men vafan ska jag säga då?! sa han.
- Du skulle inte ens ha sagt något satt du behöver säga förlåt! sa hon surt.
- Oh... Asså jag är ledsen.. Jag älskar deej.. sa han.
- Asså jag älskar dej också.. Men jag är så jävla trött på att du ska bli sur varje gång jag säger som jag tycker.. suckade hon.
- De är inte meningen att bli sur.. Vet inte ens varför jag blir de... sa han.
- Okej.. aja, ska vi gå ner till Tom och Gustav? sa hon.
- Visst. sa han.
Dom kom ut ur hennes rum och när dom såg oss så såg dom skit förvånade ut.
- Uh... Överraskning? sa Tom.
- Hur länge har ni stått här? sa Angelika.
- Sen du gick upp typ. sa jag.
- Ooh.. sa Bill.
- Okej.. aja, ska vi gå ner till Tom och Gustav? sa hon.
- Visst. sa han.
Dom kom ut ur hennes rum och när dom såg oss så såg dom skit förvånade ut.
- Uh... Överraskning? sa Tom.
- Hur länge har ni stått här? sa Angelika.
- Sen du gick upp typ. sa jag.
- Ooh.. sa Bill.
- Så ni hörde allt? sa hon.
- Ja..? sa Tom.
- Va sa du när hon sa att hon tyckte de va idiotiskt och de? sa Bill till Tom.
- Blev lite lack typ.. sa han.
- Okej. sa Bill.
- Men hon har rätt. sa han.
- Jag vet.. sa Bill.
- Förlåt.. sa han.
- Mm... Lugnt.. Förlåt.. sa Bill.
- Lugnt. sa han.
- Ja..? sa Tom.
- Va sa du när hon sa att hon tyckte de va idiotiskt och de? sa Bill till Tom.
- Blev lite lack typ.. sa han.
- Okej. sa Bill.
- Men hon har rätt. sa han.
- Jag vet.. sa Bill.
- Förlåt.. sa han.
- Mm... Lugnt.. Förlåt.. sa Bill.
- Lugnt. sa han.
- Mm.. mumlade Bill.
- Aja, ska gå och lägg mej nu, godnatt. sa han och va påväg in i sitt rum.
- Redan? sa Bill.
- Ja? Har typ världens huvudvärk. sa han.
- Aha okej.. Godnatt. sa Bill.
- Godnatt. sa han och gick in i sitt rum.
Vi andra gick ner till vardagsrummet och kollade på tv.
*Någon timme senare*
- Jag går nu och lägger mej nu. gäspade jag.
- Jag också. sa Bill och Angelika.
- Okej. sa jag.
Dom gick upp till Angelikas rum och jag till mitt. Jag bytte om och så och gick och la mej.
Tom's perspektiv:
Jag låg i min säng och kunde inte somna... Hade fan världens huvudvärk. Exakt när jag höll på att somna så hörde jag Bill och Angelika...
- Lägg av!!! skrek jag
- Håll käften!!! skrek Bill.
Jag låg där ett tag och försökte somna men kunde inte.. Varför ska dom hålla på just idag när jag har fucking huvudvärk för?!
- Asså måste ni hålla på fucking nu?!! skrek jag.
- Aja, ska gå och lägg mej nu, godnatt. sa han och va påväg in i sitt rum.
- Redan? sa Bill.
- Ja? Har typ världens huvudvärk. sa han.
- Aha okej.. Godnatt. sa Bill.
- Godnatt. sa han och gick in i sitt rum.
Vi andra gick ner till vardagsrummet och kollade på tv.
*Någon timme senare*
- Jag går nu och lägger mej nu. gäspade jag.
- Jag också. sa Bill och Angelika.
- Okej. sa jag.
Dom gick upp till Angelikas rum och jag till mitt. Jag bytte om och så och gick och la mej.
Tom's perspektiv:
Jag låg i min säng och kunde inte somna... Hade fan världens huvudvärk. Exakt när jag höll på att somna så hörde jag Bill och Angelika...
- Lägg av!!! skrek jag
- Håll käften!!! skrek Bill.
Jag låg där ett tag och försökte somna men kunde inte.. Varför ska dom hålla på just idag när jag har fucking huvudvärk för?!
- Asså måste ni hålla på fucking nu?!! skrek jag.
Dom svarade inte så jag gick upp ur sängen, ut ur mitt rum och ställde mej framför Angelikas dörr och började sparka på den.
- Tom lägg ner!! skrek Bill.
- Måste ni hålla på fucking nu då?! Jag har världens jävla huvudvärk!!! skrek jag.
- Jag fucking bryr mej inte!! Låt oss va!!! skrek han.
- Asså jag svär om ni inte slutar så kommer jag fucking komma in och fucking dampa på er!! skrek jag.
- Vill du verkligen de?!! skrek han.
- Asså om jag fucking måste gör jag de fan!! skrek jag.
- Fucking dra bara!! skrek han.
- Ni får fucking tre sekunder på er! skrek jag.
- Ärligt Tom!! skrek han.
- Asså skyll er fucking själva!! Bill en sista fucking varning!! Lägg av!!! skrek jag.
- Ni får fucking tre sekunder på er! skrek jag.
- Ärligt Tom!! skrek han.
- Asså skyll er fucking själva!! Bill en sista fucking varning!! Lägg av!!! skrek jag.
- Okej chilla!! skrek han.
Efter några sekunder sluta som äntligen..
- Tack!! sa jag och gick in på mitt rum igen.
Jag la mej i sängen och somna efter en stund.
Efter några sekunder sluta som äntligen..
- Tack!! sa jag och gick in på mitt rum igen.
Jag la mej i sängen och somna efter en stund.
*Nästa morgon*
När jag vakna så duscha jag, klädde på mej och allt sånt. Sen gick jag ner till köket och Bill, Gustav och Georg var redan där. Jag satte mej ner och Bill stirra irriterat på mej.
- Vad? sa jag.
Han svara inte men han slutade att stirra på mej och började istället att "ignorera" mej.
- Vafan är de för fel på han? sa jag till Georg och Gustav.
- Venne.. Han var normal innan du kom iallafall. sa Georg.
- Okej..? Skumt. sa jag.
- Typ.. sa Gustav.
- Asså Bill har länge ska du fucking ignorera mej?! sa jag irriterat.
- Svara! sa jag när han inte sa något.
- Fan va mogen du är. sa jag sen.
- Bill ska du ignorera han hela dagen eller?! sa Georg.
- Ja. sa Bill och gick.
- Vafan har jag gjort?! sa jag.
- Bill ska du ignorera han hela dagen eller?! sa Georg.
- Ja. sa Bill och gick.
- Vafan har jag gjort?! sa jag.
- Tjaa.... Du skrek ju på dom igår.. sa Georg.
- Och?! Jag hade fucking huvudvärk och sen fucking måste dom ha fucking sex just då också?! sa jag irriterat.
- Och?! Jag hade fucking huvudvärk och sen fucking måste dom ha fucking sex just då också?! sa jag irriterat.
- Du kunde iallafall visat lite respekt.. sa han.
- Eller så kunde dom ha gjort de. sa jag.
- Tom dom visste ju inte att du hade huvudvärk? sa han.
- Jag sa de innan jag gick och la mej. sa jag.
- Eller så kunde dom ha gjort de. sa jag.
- Tom dom visste ju inte att du hade huvudvärk? sa han.
- Jag sa de innan jag gick och la mej. sa jag.
- Dom kanske trodde att du hade somnat eller något. sa han.
- Men de hade jag inte. sa jag.
- Aja, men han kan inte va sur hela dagen iallafall. sa han.
- Du känner inte Bill.. sa jag.
- Tro mej, de gör jag. sa han.
- Men de hade jag inte. sa jag.
- Aja, men han kan inte va sur hela dagen iallafall. sa han.
- Du känner inte Bill.. sa jag.
- Tro mej, de gör jag. sa han.
- Inte lika väl som mej. sa jag.
- Nej, men ändå. sa han.
- Tro mej, har han lust kommer han va sur i en vecka. sa jag.
- Nej, men ändå. sa han.
- Tro mej, har han lust kommer han va sur i en vecka. sa jag.
- Men säg förlåt då? sa han.
- Nej. Dom visste ju fan att jag hade fucking huvud värk. sa jag.
- Och? Säger du förlåt kanske han gör de efter? sa han.
- Nej. Dom visste ju fan att jag hade fucking huvud värk. sa jag.
- Och? Säger du förlåt kanske han gör de efter? sa han.
- Nej de kommer han inte. sa jag.
- Du kan väl försöka? sa han.
- Nej. sa jag och gick.
- Du kan väl försöka? sa han.
- Nej. sa jag och gick.
Jag gick upp på mitt rum och ringde Emma-Lee. Hon svara efter några signaler.
- Hallå? sa hon.
- Hej älskling. sa jag.
- Hej Tom. sa hon och skratta lite.
- Lust och göra något? Bill är sur på mej och G&G försöker få mej be om ursäkt för något som inte ens är mitt fel. sa jag.
- Vad har hänt då? sa hon.
- Asså jag hade världens huvudvärk igår sen när jag nästan hade somnat så skulle Bill och Angelika självklart ha sex. sa jag.
- Hahahah okeej. sa hon och skratta.
- Inte kul.. sa jag.
- Okej nej förlåt älskling. sa hon men skratta iallafall.
- Uhm... Okej..? Aja, vill du göra något eller inte? sa jag.
- Asså jag är med Hampus så... Kan inte.. sa hon.
- Så han går före mej eller? sa jag.
- Nej, eller asså.. Nej. Men jag har inte varit med han på länge typ.. sa hon.
- Nej verkligen inte. Du va med han igår. Sen sa du att vi skulle träffas idag! sa jag surt.
- Förlåt.. sa hon.
- Vafan har han som inte jag har?! sa jag irriterat.
- Asså jag är med Hampus så... Kan inte.. sa hon.
- Så han går före mej eller? sa jag.
- Nej, eller asså.. Nej. Men jag har inte varit med han på länge typ.. sa hon.
- Nej verkligen inte. Du va med han igår. Sen sa du att vi skulle träffas idag! sa jag surt.
- Förlåt.. sa hon.
- Vafan har han som inte jag har?! sa jag irriterat.
- Vet inte.. Asså han är rolig, söt, skit snäll och allt sånt.. sa hon.
- Är han din nya kille nu eller? Tack så jävla mycket. sa jag argt.
- Nej? Tom jag älskar dej men asså.. Han är min bästa vän.. sa hon.
- Men näru sare vare som att jag inte hade något av de där. sa jag.
- Tom, vet du en sak som du har som inte han har? sa hon.
- Vad? sa jag irriterat.
- Mej som flickvän. sa hon.
- Är han din nya kille nu eller? Tack så jävla mycket. sa jag argt.
- Nej? Tom jag älskar dej men asså.. Han är min bästa vän.. sa hon.
- Men näru sare vare som att jag inte hade något av de där. sa jag.
- Tom, vet du en sak som du har som inte han har? sa hon.
- Vad? sa jag irriterat.
- Mej som flickvän. sa hon.
- Jo. Snart har han de. sa jag.
- Va? Vafan snackar du om? Tror du att jag kommer göra slut med dej bara för han?! sa hon förvånat.
- Ja. De verkar fan som de. sa jag surt.
- Vafan Tom?! Nej såklart jag inte kommer?! sa hon.
- Verkar som de iallafall. sa jag drygt.
- Tom lägg ner. sa hon.
- Va? Vafan snackar du om? Tror du att jag kommer göra slut med dej bara för han?! sa hon förvånat.
- Ja. De verkar fan som de. sa jag surt.
- Vafan Tom?! Nej såklart jag inte kommer?! sa hon.
- Verkar som de iallafall. sa jag drygt.
- Tom lägg ner. sa hon.
- Varför då? De är ju sant. sa jag.
- Nej? Nu verkar de ju som om du inte vill ha mej längre! sa hon.
- Jo de vill jag. Men du väljer ju fan han före mej! sa jag.
- De gör jag inte alls? sa hon.
- Nej, de är ju därför du säger att vi ska träffas och sen är du med den där jävla cpungen iallafall! sa jag surt.
- Nej? Nu verkar de ju som om du inte vill ha mej längre! sa hon.
- Jo de vill jag. Men du väljer ju fan han före mej! sa jag.
- De gör jag inte alls? sa hon.
- Nej, de är ju därför du säger att vi ska träffas och sen är du med den där jävla cpungen iallafall! sa jag surt.
- Förlåt.. sa hon lågt.
- Om du inte skulle varit med han så skulle du hunnit varit med mej innan jag åker. sa jag drygt.
- När åker du?!?! sa hon.
- Ikväll. Tror jag. sa jag.
- Va? Nej du får inte åka?! sa hon.
- För sent. sa jag.
- Tom snälla åk inte.. bad hon.
- Ses väl någon gång. sa jag.
- Men jag måste träffa dej innan du åker?! sa hon.
- De skulle du ha tänkt på innan du va med sär barnet. sa jag och la på.
KOMMENTERA!! :3
Vi kommer skriva några inlägg till och sen ska vi skriva klart den gamla novellen och börjar på en ny. (:
Just so you know! (:
- Om du inte skulle varit med han så skulle du hunnit varit med mej innan jag åker. sa jag drygt.
- När åker du?!?! sa hon.
- Ikväll. Tror jag. sa jag.
- Va? Nej du får inte åka?! sa hon.
- För sent. sa jag.
- Tom snälla åk inte.. bad hon.
- Ses väl någon gång. sa jag.
- Men jag måste träffa dej innan du åker?! sa hon.
- De skulle du ha tänkt på innan du va med sär barnet. sa jag och la på.
KOMMENTERA!! :3
Vi kommer skriva några inlägg till och sen ska vi skriva klart den gamla novellen och börjar på en ny. (:
Just so you know! (:
Die For You - Chapter 36
1. Tokio Hotel 2. Emma-Lee 3. Hampus 4. Sandra 5. Angelika
Angelika's perspektiv:
* 1 timme innan begravningen *
Jag och Bill satt på min säng och tråka i väntan på att åka till begravningen. Vi hade redan gjort i ordning oss och såklart så hade vi svarta kläder på oss.
- Jag har tråkigt.. sa Bill.
- Jag med. sa jag.
- Vad ska vi göra? sa han.
- Venne, vi måste åka om typ en halv timme btw. sa jag.
- I know. sa han.
- Hahah okej men vi kan typ.. Uh.. Jag venne. sa jag.
- Haha bra svar. skratta han.
- Jag vet. sa jag och flina.
- Aja, om ingen av oss kommer på något så kan vi lika gärna sitta och tråka.. sa han.
- Typ. sa jag.
Jag la huvudet mot hans axel och bara stirrade rakt fram.
- Aja, om ingen av oss kommer på något så kan vi lika gärna sitta och tråka.. sa han.
- Typ. sa jag.
Jag la huvudet mot hans axel och bara stirrade rakt fram.
- Förlåt för att vi bråka så mycket med dom.. sa han.
- De är lugnt.. sa jag.
- Säkert? sa han.
- Mm.. Typ.. mumlade jag.
- Jag älskar dej. sa han och kysste mej länge.
- Jag älskar dej med. sa jag efter kyssen.
Vi satt och snacka om lite olika saker och de gick ungefär 30 långa minuter tills Tom kom in och sa att vi skulle dra.
Vi alla gick ut till bilen och mamma skjussa oss. När vi kom fram gick vi ur bilen och mamma va ju bara tvungen att pussa mej på kinden.
- Jag hatar när hon gör så. Och hon gör de BARA när jag är med kompisar. sa jag irriterat när hon hade åkt.
- Haha, så gjorde våran mamma hela tiden förr. skratta Tom.
- Usch. sa jag och torka bort med handen där mamma hade pussat mej..
- Hahahah! skratta Tom.
- Vaaad?! De är äckligt.. sa jag.
- Haha typ. sa han.
Vi gick in och jag svär att minst 150 pers var där. Vi gick och satte oss på den näst främsta raden. Framför oss satt Sandra, hennes mamma och en man som vi inte visste vem de va.
- Pst! Sandra! viskade Gustav.
- Prata inte med mej. sa Sandra.
- Snälla, de är sjukt viktigt. sa han.
- Så jävla viktigt kan de inte va. sa hon surt.
- Snälla kan vi bara prata snabbt efter begravningen? bad han.
- Okej då. sa hon.
När allt börja så snacka prästen om att hon inte hann leva klart sitt liv och att hon var en underbar person och så. Sånt som präster brukar snacka om alltså.
När prästen hade snackat klart så skulle en av Camillas kompisar sjunga en låt som hon själv hade skrivit. Den handlade ju såklart om Camilla. Alla började gråta. Till och med Georg och Gustav. Av alla oss 6 så grät Tom nog mest.
* Efter begravningen *
Gustav hade gått iväg för att snacka med Sandra. Bill, Tom, Georg och Emma-Lee stog och snacka och jag hade gått och snackat med Aldina och alla.
- Vem var hon som sjöng? Och vem var mannen som satt med Sandra och hennes mamma? sa jag.
- Har ingen aning.. sa Aldina.
- Tror han var deras pappa eller något.. sa Michis.
- Omg seriöst? sa jag.
- Jag vet inte, men tror de. sa hon.
- Okej men vet nån vem hon som sjöng va? sa jag.
- Ingen aning. Aldrig sett henne förr. sa Sofia.
- Fett skumt.. sa jag.
- Håller med. sa hon.
- Kan fan inte fatta att hon aldrig kommer tillbaks.. sa jag.
- Inte jag heller.. sa Gabi.
- Kommer aldrig glömma henne... sa Aldina.
- Hon va en sjukt bra vän.. sa Sofia.
- Ja.. sa Michis.
- Håller så sjukt mycket med.. sa jag.
Jag sa hejdå till dom och gick till Bill, Tom, Emma-Lee och Georg. Vi såg att Gustav och Sandra stod och snacka i ett hörn och Sandra såg jätte pissed ut..
- Tror ni Gustav får tillbaks henne? sa jag.
- Venne.. sa Tom.
- Hoppas, för hans skull liksom. sa Georg.
- Aa.. sa jag.
- Hon va en sjukt bra vän.. sa Sofia.
- Ja.. sa Michis.
- Håller så sjukt mycket med.. sa jag.
Jag sa hejdå till dom och gick till Bill, Tom, Emma-Lee och Georg. Vi såg att Gustav och Sandra stod och snacka i ett hörn och Sandra såg jätte pissed ut..
- Tror ni Gustav får tillbaks henne? sa jag.
- Venne.. sa Tom.
- Hoppas, för hans skull liksom. sa Georg.
- Aa.. sa jag.
En liten stund senare så kom Gustav fram till oss.
- Hur gick de? sa Georg.
- Inte bra.. sa Gustav.
- Varför inte? sa jag.
- Hon ville inte ha något med mej att göra längre.. sa han lågt.
- Vaaa?! sa Georg.
- Ja. sa han och börja gråta.
- Omg stackare! sa Emma-Lee.
- Om jag bara skulle kysst henne så skulle inget av de här hända.. syftade han.
- Typ.. Jag kan gå och snacka med henne. sa jag och gick.
Jag gick bort till Sandra.
- Hej hej. sa jag.
- Heej. sa hon och log halvt.
- Asså.. Uh.. Hatar du typ Gustav? sa jag.
- Nej.. Men jag vill bara inte ha ett förhållande eller något sånt med han.. sa hon.
- Varför inte? sa jag.
- För att han betedde sej som han gjorde. sa hon.
- Kom igen Sandra, han älskar dej så här jävla mycket. Han gråter skit ofta för att han saknar dej. sa jag.
- Gör han? sa hon.
- Ja?! sa jag.
- Men jag kommer inte ge han en chans iallafall. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- För att jag sa till han att de inte skulle bli något mellan oss sen! sa hon.
- Men kan du inte bara skita i de och ge han en?! sa jag.
- Nej! sa hon.
- Kom igen! sa jag.
- Nej! De kommer aldrig bli något mellan oss igen. sa hon.
- Aja jag försökte.. Vem va han som satt med dej och din mamma? sa jag.
- Uhm.. Min pappa... sa hon.
- Ofta? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Är dom typ tillsammans igen eller? sa jag.
- Uhm.. Min pappa... sa hon.
- Ofta? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Är dom typ tillsammans igen eller? sa jag.
- Aa typ.. sa hon.
- Hur träffades dom igen? sa jag.
- Jag venne. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Men jag ska typ dra till mamma och pappa.. sa hon.
- Okej. Ses i skolan va? sa jag.
- Uhm.. Asså... Jag har typ bytt.. sa hon.
- VAAA?!! skrek jag.
- Ja. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- Hur träffades dom igen? sa jag.
- Jag venne. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Men jag ska typ dra till mamma och pappa.. sa hon.
- Okej. Ses i skolan va? sa jag.
- Uhm.. Asså... Jag har typ bytt.. sa hon.
- VAAA?!! skrek jag.
- Ja. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- Vill liksom börja om på nytt.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Jag vill bara de. Sluta fråga varför hela tiden! sa hon.
- Men förlåt för att jag vill veta då. sa jag surt.
- Lugnt. Men jag ska gå nu. Hejdå. sa hon och gick.
Jag gick tillbaks till dom andra och Gustav kolla på mej med vad-sa-hon blicken.
- Du får inte någon chans. Hon har bytt skola. Hon vill börja om på nytt och sånt.. sa jag.
- Faan!! sa han och börja gråta igen.
- Fattar inte ens varför hon vill de.. sa jag.
- Äre inte självklart? Hon hatar mej och vill glömma allt som har med mej och göra. snyfta han.
- Nej de vill hon inte?! sa jag.
- Jo?! Hon ville ju börja om på nytt och allt!! sa han.
- Ja! Men jag fråga henne om hon hatade dej och hon sa nej! Hon sa att hon bara inte vill ha ett förhållande eller så med dej! sa jag.
- Aha.. sa han.
- Aja, äre någon som vill dra hem? sa jag.
- Jag vill. sa dom andra.
- Okej.. Aamen vi göre. sa jag.
Vi gick till en busshållsplats och tog bussen hem. När vi kom hem så gick alla in i vardagsrummet och satte sej i soffan.
- Vet ni vad vi borde göra?! sa Tom.
- Nej? sa jag och Bill.
- Säg? sa Georg.
- Vi alla borde gå till en klubb och bara liksom festa. sa Tom.
- Varför då? sa jag.
- För att vi behöver de? Vi har ju fan nyss bråkat och liksom nu när alla är sams igen så kan vi lika gärna ha kul? sa han.
- Aa de är sant. sa Georg.
- Håller med. sa Bill.
- Aamen vill ni dra ikväll då? sa Tom.
- Visst. sa Georg och Bill.
- Aa jag kommer också. sa jag.
- Emma-Lee, Gustav? sa Tom.
- Jag kan inte. Måste vara hemma och packa ikväll. sa Emma-Lee.
- Varför då? sa han.
- Jag ska på klassresa imorgon. sa hon.
- Okej.. Dudå Gustav? sa han.
- Jag orkar inte.. sa Gustav.
- Kom igen? sa han.
- Varför? sa jag.
- Jag vill bara de. Sluta fråga varför hela tiden! sa hon.
- Men förlåt för att jag vill veta då. sa jag surt.
- Lugnt. Men jag ska gå nu. Hejdå. sa hon och gick.
Jag gick tillbaks till dom andra och Gustav kolla på mej med vad-sa-hon blicken.
- Du får inte någon chans. Hon har bytt skola. Hon vill börja om på nytt och sånt.. sa jag.
- Faan!! sa han och börja gråta igen.
- Fattar inte ens varför hon vill de.. sa jag.
- Äre inte självklart? Hon hatar mej och vill glömma allt som har med mej och göra. snyfta han.
- Nej de vill hon inte?! sa jag.
- Jo?! Hon ville ju börja om på nytt och allt!! sa han.
- Ja! Men jag fråga henne om hon hatade dej och hon sa nej! Hon sa att hon bara inte vill ha ett förhållande eller så med dej! sa jag.
- Aha.. sa han.
- Aja, äre någon som vill dra hem? sa jag.
- Jag vill. sa dom andra.
- Okej.. Aamen vi göre. sa jag.
Vi gick till en busshållsplats och tog bussen hem. När vi kom hem så gick alla in i vardagsrummet och satte sej i soffan.
- Vet ni vad vi borde göra?! sa Tom.
- Nej? sa jag och Bill.
- Säg? sa Georg.
- Vi alla borde gå till en klubb och bara liksom festa. sa Tom.
- Varför då? sa jag.
- För att vi behöver de? Vi har ju fan nyss bråkat och liksom nu när alla är sams igen så kan vi lika gärna ha kul? sa han.
- Aa de är sant. sa Georg.
- Håller med. sa Bill.
- Aamen vill ni dra ikväll då? sa Tom.
- Visst. sa Georg och Bill.
- Aa jag kommer också. sa jag.
- Emma-Lee, Gustav? sa Tom.
- Jag kan inte. Måste vara hemma och packa ikväll. sa Emma-Lee.
- Varför då? sa han.
- Jag ska på klassresa imorgon. sa hon.
- Okej.. Dudå Gustav? sa han.
- Jag orkar inte.. sa Gustav.
- Kom igen? sa han.
- Nej, jag orkar inte.. sa Gustav och gick.
- Okej..? sa jag.
- Skumt.. sa Bill.
- Mmm.. Men vi drar om några timmar då. sa Tom.
- Okej. sa jag.
Georg's perspektiv:
*Några timmar senare*
Jag, Tom och Emma-Lee satt i köket och väntade på att dom andra skulle bli klara.
- Asså jag fattar inte.. Är ni tillsammans eller inte? sa jag.
- Jag venne.. sa Tom.
- Jag tycker att vi är de. Asså om du vill Tom. sa Emma-Lee.
- Va?! Ger du mej en till chans?! sa han förvånat.
- Jaa. sa hon och log.
- Omg taaack!! sa han och kysste henne.
- Varsågod älskling. sa hon.
- Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! sa han.
- Okej..? sa jag.
- Skumt.. sa Bill.
- Mmm.. Men vi drar om några timmar då. sa Tom.
- Okej. sa jag.
Georg's perspektiv:
*Några timmar senare*
Jag, Tom och Emma-Lee satt i köket och väntade på att dom andra skulle bli klara.
- Asså jag fattar inte.. Är ni tillsammans eller inte? sa jag.
- Jag venne.. sa Tom.
- Jag tycker att vi är de. Asså om du vill Tom. sa Emma-Lee.
- Va?! Ger du mej en till chans?! sa han förvånat.
- Jaa. sa hon och log.
- Omg taaack!! sa han och kysste henne.
- Varsågod älskling. sa hon.
- Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! sa han.
- Bra! sa hon.
Vi satt och vänta i typ 5min till. Sen kom dom ner. Vi gick till hallen och klädde på oss och vi lämna av Emma-Lee påvägen och sen fortsatte vi in mot stan. När vi kom fram till klubben så började alla släppa loss och dansa och dricka och sånt.
Någon halvtimme senare så såg jag att Sandra också var här, så jag gick fram till henne.
- Var gör du här? sa jag.
- Vad ser de ut som? sa hon.
- Uhm.. Jag mena inte på de sättet.. sa jag.
- Hahahahahaha, jag vet!! sa hon och garva.
- Är du full eller? sa jag.
- Jaa!! sa hon.
- Okej.. Aamen ses någon gång. sa jag.
- Haha, ja! sa hon.
*2 timmar senare*
Jag, Bill och Angelika stod och snacka lite random saker tills jag såg Tom och Sandra stå och hångla.
- Omg kolla!! sa/skrek jag och peka på dom.
- Vafan?!?! skrek Bill och Angelika förvånat.
- Vafan hållar dom på med?! sa Angelika.
- Dom är ju fulla... Så... sa jag.
- De är ingen fucking ursäkt! sa hon.
- Jag vet.. Sen har Emma-Lee nyss get Tom sin sista chans.. sa jag.
- VA?! skrek dom.
- Ja.. sa jag.
- Asså shit vi måste fan stoppa dom innan dom fucking äter upp varandra. sa Bill irriterat och jag kunde inte låta bli att skratta lite.
Vi gick bort till dom och dom såg inte ens att vi stod en meter ifrån dom.
- Hallå Tom?! sa Bill.
- Va? sa han.
- Vafan hålleru på med?! sa jag.
- Vad ser de ut som? sa han.
- Att du hånglar med Gustavs ex och du har fan precis fått din sista chans av Emma-Lee!! sa Bill.
Vi satt och vänta i typ 5min till. Sen kom dom ner. Vi gick till hallen och klädde på oss och vi lämna av Emma-Lee påvägen och sen fortsatte vi in mot stan. När vi kom fram till klubben så började alla släppa loss och dansa och dricka och sånt.
Någon halvtimme senare så såg jag att Sandra också var här, så jag gick fram till henne.
- Var gör du här? sa jag.
- Vad ser de ut som? sa hon.
- Uhm.. Jag mena inte på de sättet.. sa jag.
- Hahahahahaha, jag vet!! sa hon och garva.
- Är du full eller? sa jag.
- Jaa!! sa hon.
- Okej.. Aamen ses någon gång. sa jag.
- Haha, ja! sa hon.
*2 timmar senare*
Jag, Bill och Angelika stod och snacka lite random saker tills jag såg Tom och Sandra stå och hångla.
- Omg kolla!! sa/skrek jag och peka på dom.
- Vafan?!?! skrek Bill och Angelika förvånat.
- Vafan hållar dom på med?! sa Angelika.
- Dom är ju fulla... Så... sa jag.
- De är ingen fucking ursäkt! sa hon.
- Jag vet.. Sen har Emma-Lee nyss get Tom sin sista chans.. sa jag.
- VA?! skrek dom.
- Ja.. sa jag.
- Asså shit vi måste fan stoppa dom innan dom fucking äter upp varandra. sa Bill irriterat och jag kunde inte låta bli att skratta lite.
Vi gick bort till dom och dom såg inte ens att vi stod en meter ifrån dom.
- Hallå Tom?! sa Bill.
- Va? sa han.
- Vafan hålleru på med?! sa jag.
- Vad ser de ut som? sa han.
- Att du hånglar med Gustavs ex och du har fan precis fått din sista chans av Emma-Lee!! sa Bill.
- Och? Emma-Lee kommer inte få veta något. sa han.
- Jag kommer säga till henne. sa Bill drygt.
- Gör du de dödar jag dej. sa Tom och va nära på att slå Bill.
- Lägg ner Tom. De va du som sa att vi skulle ut och festa och ha kul. Men du går fan för långt när du festar! sa jag.
- Jag kommer säga till henne. sa Bill drygt.
- Gör du de dödar jag dej. sa Tom och va nära på att slå Bill.
- Lägg ner Tom. De va du som sa att vi skulle ut och festa och ha kul. Men du går fan för långt när du festar! sa jag.
- Men omg låt han festa på sitt sätt då? sa Sandra.
- Han har fucking flickvän! sa jag.
- Och? sa hon och Tom.
- De räcker, jag går och ringer Emma-Lee, du får fan skylla dej själv Tom. sa Bill och gick ut.
Jag gick efter Bill för att se om han verkligen skulle ringa. Han tog upp mobilen och ringde Emma-Lee och satte på högtalaren.
- Hallå? sa hon.
- Hej, de är Bill. sa han.
- Hej, hare hänt nåt eller? sa hon.
- Bara typ att.. Din pojkvän stog precis och hånglade med Sandra! sa han.
- Han har fucking flickvän! sa jag.
- Och? sa hon och Tom.
- De räcker, jag går och ringer Emma-Lee, du får fan skylla dej själv Tom. sa Bill och gick ut.
Jag gick efter Bill för att se om han verkligen skulle ringa. Han tog upp mobilen och ringde Emma-Lee och satte på högtalaren.
- Hallå? sa hon.
- Hej, de är Bill. sa han.
- Hej, hare hänt nåt eller? sa hon.
- Bara typ att.. Din pojkvän stog precis och hånglade med Sandra! sa han.
- Va?! Nej du driver med mej?! sa hon.
- Nej, jag lovar! sa han.
- Va?!! skrek hon.
- Ja. sa jag.
- Vafan! De har bara gått några fucking timmar och han har fan redan sumpat chansen?! Kan jag få snacka med han? sa hon argt.
- Okej jag går och hämtar han. sa jag och gick in.
Jag letade efter Tom och dom och dom va på samma ställe som innan.
- Tom din "flickvän" vill snacka med dej. sa jag.
- Är hon här?! sa han.
- Nej. Bill har ringt henne. sa jag och drog med han ut.
- Bill vafan har du ringt för?! sa Tom slöddrigt.
- För att hon förtjänar att få veta! sa han.
- Men vafan.. sa Tom.
- Snacka med henne! sa han och gav Tom mobilen.
- Hallå..? sa han lågt.
- De har bara gått några fucking timmar och sen har du sumpat den sista chansen som du någonsin kommer få!! skrek hon.
- Förlåt... sa han.
- Ett jävla förlåt räcker inte längre Tom. De är fan slut, för alltid. sa hon argt och la på.
- Tack så jävla mycket Bill!! skrek han och börja gråta.
- Förlåt Tom, men hon förtjänade att få veta. sa Bill.
- Nej, jag lovar! sa han.
- Va?!! skrek hon.
- Ja. sa jag.
- Vafan! De har bara gått några fucking timmar och han har fan redan sumpat chansen?! Kan jag få snacka med han? sa hon argt.
- Okej jag går och hämtar han. sa jag och gick in.
Jag letade efter Tom och dom och dom va på samma ställe som innan.
- Tom din "flickvän" vill snacka med dej. sa jag.
- Är hon här?! sa han.
- Nej. Bill har ringt henne. sa jag och drog med han ut.
- Bill vafan har du ringt för?! sa Tom slöddrigt.
- För att hon förtjänar att få veta! sa han.
- Men vafan.. sa Tom.
- Snacka med henne! sa han och gav Tom mobilen.
- Hallå..? sa han lågt.
- De har bara gått några fucking timmar och sen har du sumpat den sista chansen som du någonsin kommer få!! skrek hon.
- Förlåt... sa han.
- Ett jävla förlåt räcker inte längre Tom. De är fan slut, för alltid. sa hon argt och la på.
- Tack så jävla mycket Bill!! skrek han och börja gråta.
- Förlåt Tom, men hon förtjänade att få veta. sa Bill.
- Fan heller! Kan du inte fatta att jag är fucking full!! skrek han.
- Men vafan Tom du är inte den ända som är de!! Förlåt! skrek Bill.
- Asså vi vill inte ha något mer fucking bråk nu så chilla och gå in och ingen av er rör varandra!! skrek jag.
- Äckliga jävla sär barn. sa Tom argt till Bill innan han gick in.
- Men vafan Tom du är inte den ända som är de!! Förlåt! skrek Bill.
- Asså vi vill inte ha något mer fucking bråk nu så chilla och gå in och ingen av er rör varandra!! skrek jag.
- Äckliga jävla sär barn. sa Tom argt till Bill innan han gick in.
- Va du tvungen att ringa eller? sa jag.
- Ja?! Hon har fucking rätt att fucking veta. sa han irriterat.
- Men vafan Bill, du vet hur mycket han ville ha den där chansen! Han älskar fan henne, och nu kommer han aldrig få tillbaks henne igen? sa jag.
- Och? Gustav älskar Sandra och han kommer aldrig få tillbaks henne? sa han.
- Blanda inte in Gustav i den här skiten nu för fan! Ränka med att Tom kommer hata dej under en lång period nu. sa jag.
- De gör han ju iallafall. sa han drygt och gick in.
Jag orkade inte stanna kvar så jag gick till stationen och åkte 'hem'. När jag kom in gick jag till Gustav som satt i soffan och kolla på tv.
- Tjena. sa jag.
- Hej, va gör du här? sa han.
- Tom har stått och hånglat med Sandra, dom va fulla men iallafall, sen ringde Bill Emma-Lee och betätta och hon gjorde slut med han och han hatar Bill nu så jag palla inte va kvar.. sa jag.
- Ja?! Hon har fucking rätt att fucking veta. sa han irriterat.
- Men vafan Bill, du vet hur mycket han ville ha den där chansen! Han älskar fan henne, och nu kommer han aldrig få tillbaks henne igen? sa jag.
- Och? Gustav älskar Sandra och han kommer aldrig få tillbaks henne? sa han.
- Blanda inte in Gustav i den här skiten nu för fan! Ränka med att Tom kommer hata dej under en lång period nu. sa jag.
- De gör han ju iallafall. sa han drygt och gick in.
Jag orkade inte stanna kvar så jag gick till stationen och åkte 'hem'. När jag kom in gick jag till Gustav som satt i soffan och kolla på tv.
- Tjena. sa jag.
- Hej, va gör du här? sa han.
- Tom har stått och hånglat med Sandra, dom va fulla men iallafall, sen ringde Bill Emma-Lee och betätta och hon gjorde slut med han och han hatar Bill nu så jag palla inte va kvar.. sa jag.
- Hångla han med Sandra?!? sa/skrek han förvånat.
- Mmm.. mumlade jag.
- Fan ta honom. sa han surt.
- Ni är ju inte ens tillsammans längre? sa jag.
- Men jag älskar henne fortfarande! sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Mmm.. mumlade jag.
- Fan ta honom. sa han surt.
- Ni är ju inte ens tillsammans längre? sa jag.
- Men jag älskar henne fortfarande! sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Varför kan han inte hålla sej till en fucking tjej?! sa han argt.
- Venne.. Men han var ju full..? sa jag.
- Spela roll?! sa han surt.
- Gustav han ville inte förlora Emma-Lee, de va ju inte meningen att han skulle hångla med Sandra?! sa jag.
- Sa han de eller?! sa han.
- Inte att de inte va meningen men asså... sa jag.
- Men asså..? sa han.
- Asså han vill ju inte förlora Emma-Lee!! Han var ju sjukt desperat efter en sista chans! sa jag.
- Och?! De va jag också?! sa han.
- Nej? Inte lika mycket iallafall. sa jag.
- Han grät inte varje kväll för att få en. sa han surt och gick upp.
- Venne.. Men han var ju full..? sa jag.
- Spela roll?! sa han surt.
- Gustav han ville inte förlora Emma-Lee, de va ju inte meningen att han skulle hångla med Sandra?! sa jag.
- Sa han de eller?! sa han.
- Inte att de inte va meningen men asså... sa jag.
- Men asså..? sa han.
- Asså han vill ju inte förlora Emma-Lee!! Han var ju sjukt desperat efter en sista chans! sa jag.
- Och?! De va jag också?! sa han.
- Nej? Inte lika mycket iallafall. sa jag.
- Han grät inte varje kväll för att få en. sa han surt och gick upp.
Bill's perspektiv:
*En timme senare*
Vi var fortfarande kvar på klubben fast vi skulle åka hem nu. Jag och Angelika gick till stationen och åkte hem. Tom stannade kvar på klubben. Orkade inte ens bry mej om han.
När vi kom hem så gick vi upp till hennes rum, bytte om och så och gick och la oss.
*Nästa morgon*
Jag vakna, tog en snabb dusch, klädde på mej och fixade håret och sminket och så. När jag var klar med det så gick jag ner till köket.
Där satt Gustav, Angelika och Georg. Jag gick och satte mej brevid Angelika. Efter en liten stund så kom Tom nerför trappan med en tjej och följde henne till hallen och sa hejdå till henne. Efter de så kom han in i köket och började äta på ett äpple.
- Varför tog du hem en tjej för? sa jag surt.
Han svarade inte. Han kolla inte ens på mej. Han bara stod där och fortsatte äta.
- Hallå svara vafan! sa jag irriterat.
- Tom skaru fucking ingronera han eller? sa Georg.
- Asså Tom!! skrek jag.
- Jag vill inte prata med dej!! skrek han och kasta äpplet i ansiktet på mej.
- Vafan håller du på med?! Jag är fucking allergisk och de vet du!! skrek jag och gick fram till han.
- Ja, jag vet. Men jag bryr mej inte. sa han drygt.
- Inte ett till bråk. suckade Angelika och slog huvet i bordet.
- Lyssna på din flickvän, hon vill inte ha nåt bråk. sa Tom.
- De är fan ditt fel om de blir. sa jag surt och kasta äpplet på han.
- Asså vafan?! sa han och kasta de på mej igen.
- Asså mogna ni är. sa Georg.
- Jag är, men inte han. sa Tom.
- Vafan är ditt jävla problem?! sa jag surt.
- Du är mitt problem! Som alltid! Va du tvungen att ringa henne?! Du vet fan att jag älskar henne, du har ingen fucking aning om hur svårt de va för mej att få den där chansen! Tack för att du förstörde mitt liv. sa han.
- Vafan, hon hade ju fan rätt att veta att du var fucking otrogen!! Och så tog du ju ändå hem en tjej! sa jag.
- K.bry. sa han surt.
- Förlåt Tom.. sa jag.
- Ett fucking förlåt räcker inte. sa han argt.
- Jag vet.. Du hatar mej eller hur? sa jag.
- Vafan troru?! sa han argt.
- Typ.. sa jag.
- Precis. sa han.
- Asså om de fanns nåt jag kunde göra åt de skulle jag de! sa jag.
- Men nu finns de inte de. sa han drygt.
- Asså snälla förlåt.. sa jag.
- Bill, du va världens bästa lillebror. Tills igår kväll. sa han.
- De va inte meningen att de skulle bli såhär Tom.. sa jag.
- Och om de inte va meningen? Du ringde ändå!! sa han.
- Hade jag kunnat spola tillbaks tiden och ändra på de som hände hade jag fan gjort de! Men tyvärr kan jag inte de. sa jag.
- Skulle du? sa han.
- Ja såklart! Jag vill inte att du ska hata mej.. sa jag.
- Vill inte hata dej brorsan.. Men jag älskar henne så fucking mycket. sa han.
- Jag vet.. Och jag är verkligen ledsen för att jag ringde henne, visst hon förtjänade att få veta vad du gjorde, men jag borde inte ha ringt iallafall. sa jag.
- K.bry. sa han surt.
- Förlåt Tom.. sa jag.
- Ett fucking förlåt räcker inte. sa han argt.
- Jag vet.. Du hatar mej eller hur? sa jag.
- Vafan troru?! sa han argt.
- Typ.. sa jag.
- Precis. sa han.
- Asså om de fanns nåt jag kunde göra åt de skulle jag de! sa jag.
- Men nu finns de inte de. sa han drygt.
- Asså snälla förlåt.. sa jag.
- Bill, du va världens bästa lillebror. Tills igår kväll. sa han.
- De va inte meningen att de skulle bli såhär Tom.. sa jag.
- Och om de inte va meningen? Du ringde ändå!! sa han.
- Hade jag kunnat spola tillbaks tiden och ändra på de som hände hade jag fan gjort de! Men tyvärr kan jag inte de. sa jag.
- Skulle du? sa han.
- Ja såklart! Jag vill inte att du ska hata mej.. sa jag.
- Vill inte hata dej brorsan.. Men jag älskar henne så fucking mycket. sa han.
- Jag vet.. Och jag är verkligen ledsen för att jag ringde henne, visst hon förtjänade att få veta vad du gjorde, men jag borde inte ha ringt iallafall. sa jag.
- Mmm.. Men hon kommer typ aldrig ge mej någon till chans... sa han lågt.
- Ska vi slå vad? sa jag.
- Hon sa att de va min sista chans Bill, de finns inget du kan göra åt de. sa han.
- Du vet hur envis jag är. Jag tvingar henne om jag måste. sa jag.
- Gör inte de.. Hon kommer ändå inte vilja. sa han.
- Jodå! sa jag.
- Hur kan du va så säker? sa han.
- För att jag vet att hon älskar dej också. sa jag.
- Hur vet du de? sa han.
- Jag vet de bara. sa jag.
- Okej..? Btw, förlåt för att jag kasta äpplet på dej. sa han.
- Lugnt, jag dog ju inte, right? sa jag.
- Hahah nej. Men asså hur kan du veta att hon älskar mej? Seriöst! sa han.
- Jag vet de bara! sa jag.
- Varför gav hon dej då en sista chans om hon inte älskar dej? sa Georg.
- Shit! Glömde bort att ni var här.. sa Tom.
- Hahaha. skratta Georg och Gustav.
- Men iallafall, ge mej ett riktigt svar! sa Tom till mej.
- Jag gav dej ett!! Men vi kan ringa Emma-Lee och be henne möta oss nån stans? Så vi kan berätta för henne vad som hände och allt? sa jag.
- Hon är på klassresa? sa han.
- När kommer hon tillbaks då? sa jag.
- Om 2 dagar. sa han.
- Aamen då snackar vi med henne då. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
*2 dagar senare*
Vi hade precis ringt Emma-Lee och vi skulle möta henne vid skogen. Vi alla gick till skogen och väntade och efter en liten stund så kom hon.
- Vad vare som va så viktigt? sa hon.
- Asså Emma-Lee, Tom var skit packad och visste inte vad han gjorde. Snälla ge han en till chans? sa jag.
- Jag har redan sagt att de va hans sista. De blir ingen mer. sa hon.
- Snälla Emma-Lee, du betyder allt för mej. Jag älskar dej så jävla mycket! Hade jag inte varit så full som jag va hade de där aldrig hänt! Jag ville verkligen inte sumpa chansen. Tyvärr gjorde jag de.. Men snälla jag ber dej en allra sista chans! sa Tom.
- Ska vi slå vad? sa jag.
- Hon sa att de va min sista chans Bill, de finns inget du kan göra åt de. sa han.
- Du vet hur envis jag är. Jag tvingar henne om jag måste. sa jag.
- Gör inte de.. Hon kommer ändå inte vilja. sa han.
- Jodå! sa jag.
- Hur kan du va så säker? sa han.
- För att jag vet att hon älskar dej också. sa jag.
- Hur vet du de? sa han.
- Jag vet de bara. sa jag.
- Okej..? Btw, förlåt för att jag kasta äpplet på dej. sa han.
- Lugnt, jag dog ju inte, right? sa jag.
- Hahah nej. Men asså hur kan du veta att hon älskar mej? Seriöst! sa han.
- Jag vet de bara! sa jag.
- Varför gav hon dej då en sista chans om hon inte älskar dej? sa Georg.
- Shit! Glömde bort att ni var här.. sa Tom.
- Hahaha. skratta Georg och Gustav.
- Men iallafall, ge mej ett riktigt svar! sa Tom till mej.
- Jag gav dej ett!! Men vi kan ringa Emma-Lee och be henne möta oss nån stans? Så vi kan berätta för henne vad som hände och allt? sa jag.
- Hon är på klassresa? sa han.
- När kommer hon tillbaks då? sa jag.
- Om 2 dagar. sa han.
- Aamen då snackar vi med henne då. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
*2 dagar senare*
Vi hade precis ringt Emma-Lee och vi skulle möta henne vid skogen. Vi alla gick till skogen och väntade och efter en liten stund så kom hon.
- Vad vare som va så viktigt? sa hon.
- Asså Emma-Lee, Tom var skit packad och visste inte vad han gjorde. Snälla ge han en till chans? sa jag.
- Jag har redan sagt att de va hans sista. De blir ingen mer. sa hon.
- Snälla Emma-Lee, du betyder allt för mej. Jag älskar dej så jävla mycket! Hade jag inte varit så full som jag va hade de där aldrig hänt! Jag ville verkligen inte sumpa chansen. Tyvärr gjorde jag de.. Men snälla jag ber dej en allra sista chans! sa Tom.
- Nej. Asså jag är trött på att ge dej fler chanser. sa hon.
- Oh nej.. Inte dom. sa Angelika och kollade bak.
- Vilka? sa jag och vände mej om.
- Fuck my life. sa Tom.
- Känner ni Hampus och dom? sa Emma-Lee förvånat.
- Om vi gör. Jag slog ner han, och Tom misslyckades med de. sa jag.
- Och jag har varit tillsammans med äcklet. sa Angelika.
- Oh shit.. sa Emma-Lee.
Hampus och hans kompisar kom fram till oss.
- Tjena Emma-Lee, och ni andra töntar. sa Hampus.
- Ska komma från den som inte kan slå ner Bill? sa Tom.
- Jag slog ner dej iallafall. Så håll käften. sa han.
- Va inte så jävla kaxig. sa Tom.
- De är fan du som är kaxig. Mes. sa han irriterat.
- Din jävla bög!! sa Tom och slog han med en knytnäve i ansiktet.
- Vafan gör du?! sa Emma-Lee och putta bak Tom.
- Flytta på dej satt jag kan slå ner han! sa Tom.
- Om du ska slå Hampus så ska du slå mej också. sa hon.
- Vafan Emma-Lee?! sa han.
- Tom de är inte värt de. sa jag.
- Håll käften! Du sa att hon älskade mej ditt jävla sär barn!! sa han argt och va så här nära på att slå mej.
- Jag... Uh.... Asså jag trodde de? sa jag.
- Du sa att du fucking visste att hon gjorde de!! skrek han.
- Tom, innan du får damp så låt mej säga en sak! sa hon.
- Vad?! sa han.
- Jag älskar dej men du får inga mer chanser. Du sumpar dom på 2 sekunder fan. sa hon.
- Typ 7 timmar eller nåt. sa han drygt.
- Tom sluta va så dryg! Jag skulle ha gett dej en till chans, om jag inte redan hade gjort de så många gånger. sa hon.
- Oh nej.. Inte dom. sa Angelika och kollade bak.
- Vilka? sa jag och vände mej om.
- Fuck my life. sa Tom.
- Känner ni Hampus och dom? sa Emma-Lee förvånat.
- Om vi gör. Jag slog ner han, och Tom misslyckades med de. sa jag.
- Och jag har varit tillsammans med äcklet. sa Angelika.
- Oh shit.. sa Emma-Lee.
Hampus och hans kompisar kom fram till oss.
- Tjena Emma-Lee, och ni andra töntar. sa Hampus.
- Ska komma från den som inte kan slå ner Bill? sa Tom.
- Jag slog ner dej iallafall. Så håll käften. sa han.
- Va inte så jävla kaxig. sa Tom.
- De är fan du som är kaxig. Mes. sa han irriterat.
- Din jävla bög!! sa Tom och slog han med en knytnäve i ansiktet.
- Vafan gör du?! sa Emma-Lee och putta bak Tom.
- Flytta på dej satt jag kan slå ner han! sa Tom.
- Om du ska slå Hampus så ska du slå mej också. sa hon.
- Vafan Emma-Lee?! sa han.
- Tom de är inte värt de. sa jag.
- Håll käften! Du sa att hon älskade mej ditt jävla sär barn!! sa han argt och va så här nära på att slå mej.
- Jag... Uh.... Asså jag trodde de? sa jag.
- Du sa att du fucking visste att hon gjorde de!! skrek han.
- Tom, innan du får damp så låt mej säga en sak! sa hon.
- Vad?! sa han.
- Jag älskar dej men du får inga mer chanser. Du sumpar dom på 2 sekunder fan. sa hon.
- Typ 7 timmar eller nåt. sa han drygt.
- Tom sluta va så dryg! Jag skulle ha gett dej en till chans, om jag inte redan hade gjort de så många gånger. sa hon.
- Du har bara gett mej två gånger!! sa han.
- Och? De är många nog. sa hon.
- Är du verkligen så dålig satt du sumpar alla dina chanser? sa Hampus och flina.
- Håll käften. sa Tom argt.
- Hampus lägg dej inte i. sa Emma-Lee.
- Men vafan gumman, han kan inte göra så mot dej?! sa Hampus.
- Kalla mej inte gumman igen. sa hon surt.
- Okej älskling. sa han och flina.
- Vi är inte fucking tillsammans!! sa hon argt.
- Men chilla vafan. sa han.
- Asså Tom.. sa hon.
- Aa? sa Tom.
- Du får en sista chans. suckade hon.
- Ärligt?! sa han överlyckligt.
- Ja.. De va ju typ inte meningen, du sa ju att du va full så jag får väl lita på de. sa hon.
- Omg taaaack!!! skrek han och kysste henne.
- Hur fan kunde du ge han en till chans?! sa Hampus till henne.
- För att han är underbar, visst han har sårat mej men de va inte meningen att de som hände skulle hända. sa hon.
- Men hallå? Han kan ju fan inte behandla dej så! sa han.
- Jag vet.. Men aja. sa hon.
- Jag fattar inte hur tjejer tänker. sa han.
- Komplicerat som fan iallafall. sa Emma-Lee och Angelika.
- Jag har fattat de. sa han.
- Kan vi dra? Innan någon dör. sa Tom.
- Och denna någon är? sa jag.
- Han. sa han och kolla på Hampus.
- Vafan har jag gjort?! sa Hampus.
- Och? De är många nog. sa hon.
- Är du verkligen så dålig satt du sumpar alla dina chanser? sa Hampus och flina.
- Håll käften. sa Tom argt.
- Hampus lägg dej inte i. sa Emma-Lee.
- Men vafan gumman, han kan inte göra så mot dej?! sa Hampus.
- Kalla mej inte gumman igen. sa hon surt.
- Okej älskling. sa han och flina.
- Vi är inte fucking tillsammans!! sa hon argt.
- Men chilla vafan. sa han.
- Asså Tom.. sa hon.
- Aa? sa Tom.
- Du får en sista chans. suckade hon.
- Ärligt?! sa han överlyckligt.
- Ja.. De va ju typ inte meningen, du sa ju att du va full så jag får väl lita på de. sa hon.
- Omg taaaack!!! skrek han och kysste henne.
- Hur fan kunde du ge han en till chans?! sa Hampus till henne.
- För att han är underbar, visst han har sårat mej men de va inte meningen att de som hände skulle hända. sa hon.
- Men hallå? Han kan ju fan inte behandla dej så! sa han.
- Jag vet.. Men aja. sa hon.
- Jag fattar inte hur tjejer tänker. sa han.
- Komplicerat som fan iallafall. sa Emma-Lee och Angelika.
- Jag har fattat de. sa han.
- Kan vi dra? Innan någon dör. sa Tom.
- Och denna någon är? sa jag.
- Han. sa han och kolla på Hampus.
- Vafan har jag gjort?! sa Hampus.
- Vadå vad fan har jag gjort?! Du vet vad du har gjort! Du är fan störd. sa Tom.
- Menar du när jag sparka dej mellan benen så du börja grina? sa han och flina.
- Han grina fortfarande inte! Han hade bara ont. sa jag.
- Juste.. De va så de va. sa han.
- Asså kan vi dra?! sa Emma-Lee.
- Visst. sa jag och Tom.
- Herrå babe. sa Hampus och kysste henne på kinden och sen flina åt oss.
- Menar du när jag sparka dej mellan benen så du börja grina? sa han och flina.
- Han grina fortfarande inte! Han hade bara ont. sa jag.
- Juste.. De va så de va. sa han.
- Asså kan vi dra?! sa Emma-Lee.
- Visst. sa jag och Tom.
- Herrå babe. sa Hampus och kysste henne på kinden och sen flina åt oss.
- Hejdå. sa hon och krama han.
- Euw. sa Tom när vi va påväg till Angelika igen.
- Vad? sa Emma-Lee.
- Han äcklar mej något enormt. sa han.
- Jag har fattat de. sa hon och kysste han.
- Mer sen? sa han.
- Sure. sa hon.
- Euw. sa alla vi andra.
- Vaaad?! sa dom.
- Alla vet vad "mer sen" betyder. sa jag äcklat.
- Euw. sa Tom när vi va påväg till Angelika igen.
- Vad? sa Emma-Lee.
- Han äcklar mej något enormt. sa han.
- Jag har fattat de. sa hon och kysste han.
- Mer sen? sa han.
- Sure. sa hon.
- Euw. sa alla vi andra.
- Vaaad?! sa dom.
- Alla vet vad "mer sen" betyder. sa jag äcklat.
- Haha vafan? sa han.
- Du är fan beroende av sex.... sa jag.
- Okej. Låt mej. sa han.
- Nej, de äcklar mej. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Asså vafan.. sa jag.
- Whatever. sa Angelika.
- Du är fan beroende av sex.... sa jag.
- Okej. Låt mej. sa han.
- Nej, de äcklar mej. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Asså vafan.. sa jag.
- Whatever. sa Angelika.
- Ni har ju typ aldrig sex. sa han och flina.
- Wtf? Varför tror du de? sa jag.
- För ni har aldrig de. sa han.
- Och hur vet du?! sa jag.
- Jag vet allt. sa han och flina.
- Nej de vet du inte. sa jag.
- Hahahah jo!! skratta han.
- Hur många gånger har vi haft de då om du nu vet allt? sa Angelika.
- Jag venne.. Typ 2? sa han och garva.
- Nej. sa jag.
- Fler?! sa han förvånat.
- Ja? sa jag.
- Omg. sa han.
- Asså shit. sa jag.
- Wtf? Varför tror du de? sa jag.
- För ni har aldrig de. sa han.
- Och hur vet du?! sa jag.
- Jag vet allt. sa han och flina.
- Nej de vet du inte. sa jag.
- Hahahah jo!! skratta han.
- Hur många gånger har vi haft de då om du nu vet allt? sa Angelika.
- Jag venne.. Typ 2? sa han och garva.
- Nej. sa jag.
- Fler?! sa han förvånat.
- Ja? sa jag.
- Omg. sa han.
- Asså shit. sa jag.
- Min lillebror växer upp så snabbt! sa han och garva ihjäl sej.
- Skit kul Tom, skit kul. sa jag irriterat.
- Skit kul Tom, skit kul. sa jag irriterat.
- Jag vet. sa han och flina.
När vi kom hem till Angelika så gick Tom och Emma-Lee upp på hans rum och vi andra satte oss i soffan i vardagrummet.
- Vilken dryg dag. sa Angelika.
- De har typ bara gått halva eller nåt? sa Georg.
- Jag veeet!! sa hon och luta sej mot mej.
- Aja den kan iallafall inte bli drygare. sa jag.
- Nej... Självklart inte.. sa hon när man kunde höra Tom och Emma-Lee...
- Okej jag hade fel. sa jag.
När vi kom hem till Angelika så gick Tom och Emma-Lee upp på hans rum och vi andra satte oss i soffan i vardagrummet.
- Vilken dryg dag. sa Angelika.
- De har typ bara gått halva eller nåt? sa Georg.
- Jag veeet!! sa hon och luta sej mot mej.
- Aja den kan iallafall inte bli drygare. sa jag.
- Nej... Självklart inte.. sa hon när man kunde höra Tom och Emma-Lee...
- Okej jag hade fel. sa jag.
- Asså fan va störande! sa Georg irriterat.
- Håller med. sa jag.
Vi satte på tven och kolla lite. Efter 15min så kom Tom ner i bara kalsonger...
- Bill!! Mamma ringde och hon sa att hon och Gordon nyss hade åkt från Arlanda och var påväg hit!! sa Tom.
- VAAA?!! skrek jag.
- Jaa!! sa han.
- Du, jag har ett förslag till dej. sa jag.
- Vad? sa han.
- Duscha. Du svettas fan så här mycket. sa jag.
- Konstigt? sa han och flina.
- Nej. sa jag.
- Haha okej. sa han.
- Du är typ expert på att äckla folk. sa jag.
- Eller inte? sa han.
- Jo.. sa jag.
- Aja, jag ska upp och fixa mej nu. sa han och gick upp.
- Nu får du träffa min mamma då.. suckade jag.
- Haha, vill du inte de eller? skratta Angelika.
- Nej. Hon kommer skämma ut mej så här mycket. sa jag.
- Haha älskling då. sa hon och kysste mej.
- Nu vet du hur jag kände när du skulle träffa min mamma. sa hon och skratta lite.
- Haha aa. sa jag.
Ungefär 10min senare så kom Tom och Emma-Lee ner.
- Har du duschat? sa jag.
- Ja vi har duschat. Så farligt var de faktiskt inte. sa Tom.
- Okej, men när kommer mamma och Gordon då? sa jag.
- Typ när som helst. sa han och exakt då plinga de på dörren.
- Nej.. sa jag tyst.
- Bill, hur farligt kan de va? sa Angelika och drog upp mej ur soffan.
- Jätte.. sa jag.
- Nej, kom nu. sa hon och vi gick och öppna med Tom och Emma-Lee bakom oss.
- Hej gubben! sa mamma och krama mej länge.
- Heej. sa jag.
- Skulle de va pinsamt Bill? sa Angelika.
- Nej.. Men du ska bara veta vad som kommer hända sen.. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Iallafall, mamma de här är Angelika, Angelika de här är mamma. Som du kanske redan visste. sa jag.
- Äntligen så får man träffa dej! sa mamma och krama henne.
- Detsamma. sa Angelika och log.
- Som jag sa.. sa jag.
- Vad är de som är så pinsamt nu då? suckade hon.
- Inget.. sa jag.
- Jo! Säg. sa hon och kysste mej.
- Men han tycker ju allt är pinsamt! sa Gordon och skratta lite.
- Hahaha viisst? sa Tom.
- Juste hej Tom! sa mamma och krama han länge.
- Pinsamt Tom? sa jag och flina.
- Nej... Inte de minsta.... sa han och kolla bort.
- Hahahaha! skratta Angelika och Emma-Lee.
- Sluta... sa han och gjorde en ledsen min.
- Okej älskling. sa Emma-Lee och kysste han.
- Jaha Tom har du en ny flickvän? sa mamma.
- Uhm... Eh.. Aa.. sa han.
- Hej Simone och Gordon. sa Georg och kom ut i hallen.
- Hej Georg. sa dom.
- Aja, de här är Emma-Lee, Emma-Lee hon är min mamma, Simone, och han är min styvpappa, Gordon. sa Tom.
- Trevligt att träffas. sa hon och log mot dom.
- Aa detsamma. sa dom och log tillbaks.
- Uh.. Skulle ni bara hämta Jayy och sen åka eller ska ni stanna eller så? sa Tom.
- Vi kommer bo på samma hotell som David i 2 dagar och sen åker vi hem igen. sa Gordon.
- Okej. Juste, uh.. Jag har glömt att snacka med er om de men asså vi ska snart åka hem igen men äre okej om Angelika följer med? sa jag.
- Ja de är de väl, om hon får för sina föräldrar och så men hon går väl i skolan? sa mamma.
- Jo, men hon sa att hon kunde ta ledigt, bara hon tog med sej saker så hon inte ligger efter typ. sa jag.
- Okej, men ja de funkar väl. sa hon och kolla på Gordon.
- För mej är de helt okej. sa han och log.
- Yeey!! sa jag glatt.
Vi forsatte snacka med dom en stund om olika saker. Tillslut så åkte dom till sitt hotell.
- Äntligen.. suckade jag och Tom och slängde oss i soffan.
- Vare verkligen så pinsamt? sa Angelika.
- Ja. sa vi.
- Haha neej. sa hon.
- Dom va fett snälla och allt, eller hur? sa Emma-Lee till Angelika.
- Visst? sa Angelika.
- Håller med. sa jag.
Vi satte på tven och kolla lite. Efter 15min så kom Tom ner i bara kalsonger...
- Bill!! Mamma ringde och hon sa att hon och Gordon nyss hade åkt från Arlanda och var påväg hit!! sa Tom.
- VAAA?!! skrek jag.
- Jaa!! sa han.
- Du, jag har ett förslag till dej. sa jag.
- Vad? sa han.
- Duscha. Du svettas fan så här mycket. sa jag.
- Konstigt? sa han och flina.
- Nej. sa jag.
- Haha okej. sa han.
- Du är typ expert på att äckla folk. sa jag.
- Eller inte? sa han.
- Jo.. sa jag.
- Aja, jag ska upp och fixa mej nu. sa han och gick upp.
- Nu får du träffa min mamma då.. suckade jag.
- Haha, vill du inte de eller? skratta Angelika.
- Nej. Hon kommer skämma ut mej så här mycket. sa jag.
- Haha älskling då. sa hon och kysste mej.
- Nu vet du hur jag kände när du skulle träffa min mamma. sa hon och skratta lite.
- Haha aa. sa jag.
Ungefär 10min senare så kom Tom och Emma-Lee ner.
- Har du duschat? sa jag.
- Ja vi har duschat. Så farligt var de faktiskt inte. sa Tom.
- Okej, men när kommer mamma och Gordon då? sa jag.
- Typ när som helst. sa han och exakt då plinga de på dörren.
- Nej.. sa jag tyst.
- Bill, hur farligt kan de va? sa Angelika och drog upp mej ur soffan.
- Jätte.. sa jag.
- Nej, kom nu. sa hon och vi gick och öppna med Tom och Emma-Lee bakom oss.
- Hej gubben! sa mamma och krama mej länge.
- Heej. sa jag.
- Skulle de va pinsamt Bill? sa Angelika.
- Nej.. Men du ska bara veta vad som kommer hända sen.. sa jag.
- Okej..? sa hon.
- Iallafall, mamma de här är Angelika, Angelika de här är mamma. Som du kanske redan visste. sa jag.
- Äntligen så får man träffa dej! sa mamma och krama henne.
- Detsamma. sa Angelika och log.
- Som jag sa.. sa jag.
- Vad är de som är så pinsamt nu då? suckade hon.
- Inget.. sa jag.
- Jo! Säg. sa hon och kysste mej.
- Men han tycker ju allt är pinsamt! sa Gordon och skratta lite.
- Hahaha viisst? sa Tom.
- Juste hej Tom! sa mamma och krama han länge.
- Pinsamt Tom? sa jag och flina.
- Nej... Inte de minsta.... sa han och kolla bort.
- Hahahaha! skratta Angelika och Emma-Lee.
- Sluta... sa han och gjorde en ledsen min.
- Okej älskling. sa Emma-Lee och kysste han.
- Jaha Tom har du en ny flickvän? sa mamma.
- Uhm... Eh.. Aa.. sa han.
- Hej Simone och Gordon. sa Georg och kom ut i hallen.
- Hej Georg. sa dom.
- Aja, de här är Emma-Lee, Emma-Lee hon är min mamma, Simone, och han är min styvpappa, Gordon. sa Tom.
- Trevligt att träffas. sa hon och log mot dom.
- Aa detsamma. sa dom och log tillbaks.
- Uh.. Skulle ni bara hämta Jayy och sen åka eller ska ni stanna eller så? sa Tom.
- Vi kommer bo på samma hotell som David i 2 dagar och sen åker vi hem igen. sa Gordon.
- Okej. Juste, uh.. Jag har glömt att snacka med er om de men asså vi ska snart åka hem igen men äre okej om Angelika följer med? sa jag.
- Ja de är de väl, om hon får för sina föräldrar och så men hon går väl i skolan? sa mamma.
- Jo, men hon sa att hon kunde ta ledigt, bara hon tog med sej saker så hon inte ligger efter typ. sa jag.
- Okej, men ja de funkar väl. sa hon och kolla på Gordon.
- För mej är de helt okej. sa han och log.
- Yeey!! sa jag glatt.
Vi forsatte snacka med dom en stund om olika saker. Tillslut så åkte dom till sitt hotell.
- Äntligen.. suckade jag och Tom och slängde oss i soffan.
- Vare verkligen så pinsamt? sa Angelika.
- Ja. sa vi.
- Haha neej. sa hon.
- Dom va fett snälla och allt, eller hur? sa Emma-Lee till Angelika.
- Visst? sa Angelika.
- Kanske de men de va grymt pinsamt. sa Tom.
- Nej? sa hon.
- Jo, för oss. sa jag.
- Haha, men enligt Gordon är ju allt pinsamt för dej. sa hon och flina.
- Men sluta. sa jag.
- Nej? sa hon.
- Jo, för oss. sa jag.
- Haha, men enligt Gordon är ju allt pinsamt för dej. sa hon och flina.
- Men sluta. sa jag.
- Haha okej. sa hon.
- När ska ni till Tyskaland? sa Emma-Lee.
- Om typ någon vecka.. Eller tidigare. sa Tom.
- Okej.. Hur blir de med oss då? sa hon.
- Jag venne.. Följ med? sa han.
- Nope. Kan inte. sa hon.
- Varför inte?! sa han.
- Har skola och allt sånt skit. Och ligger typ skiit mycket efter i allt. sa hon.
- Ta med läxor och sånt, som Angelika? sa han.
- Kommer aldrig få. sa hon.
- Varför? Vilken klass går du i ens? sa han.
- Första ring. sa hon.
- Va?! Shit du ser ynger ut än vad du är. sa han.
- Vafan? De får ju mej att låta jätte gammal.. Vi är ju fan lika gammla Tom. sa hon.
- Haha vet men trodde du va som Angelika typ. sa han.
- Haha nej, lite äldre du vet. sa hon.
- Asså nu är jag ledsen. sa Angelika.
- Varför? sa jag.
- För att jag är typ så här mycket yngre än er andra. sa hon.
- De skiljer typ 2 år mellan oss eller något. sa jag.
- Lol du vet inte ens. sa hon och skratta lite.
- Men palla räkna. sa jag och flina.
- Haha jo? sa hon.
- Nää. sa jag.
- Asså de är typ ett år mellan oss tönt, du är 16 och jag är 15. sa hon.
- Om typ någon vecka.. Eller tidigare. sa Tom.
- Okej.. Hur blir de med oss då? sa hon.
- Jag venne.. Följ med? sa han.
- Nope. Kan inte. sa hon.
- Varför inte?! sa han.
- Har skola och allt sånt skit. Och ligger typ skiit mycket efter i allt. sa hon.
- Ta med läxor och sånt, som Angelika? sa han.
- Kommer aldrig få. sa hon.
- Varför? Vilken klass går du i ens? sa han.
- Första ring. sa hon.
- Va?! Shit du ser ynger ut än vad du är. sa han.
- Vafan? De får ju mej att låta jätte gammal.. Vi är ju fan lika gammla Tom. sa hon.
- Haha vet men trodde du va som Angelika typ. sa han.
- Haha nej, lite äldre du vet. sa hon.
- Asså nu är jag ledsen. sa Angelika.
- Varför? sa jag.
- För att jag är typ så här mycket yngre än er andra. sa hon.
- De skiljer typ 2 år mellan oss eller något. sa jag.
- Lol du vet inte ens. sa hon och skratta lite.
- Men palla räkna. sa jag och flina.
- Haha jo? sa hon.
- Nää. sa jag.
- Asså de är typ ett år mellan oss tönt, du är 16 och jag är 15. sa hon.
- Juste.. Haha. sa jag och skratta lite.
- Omg jag går äntligen snart ut 9an!! sa hon glatt.
- Wtf? sa jag och skratta åt henne.
- Vad? Jag slipper min gayiga klass.. sa hon.
- Omg jag går äntligen snart ut 9an!! sa hon glatt.
- Wtf? sa jag och skratta åt henne.
- Vad? Jag slipper min gayiga klass.. sa hon.
- Haha, tänk om du börjar i en som är ännu jobbigare då?? sa jag.
- Fuck my life då. sa hon.
- Hahahah! skratta jag och kysste henne.
- Du fick mej på dåligt humör när du sa att jag kanske börjar i en jobbigare klass.. sa hon.
- Hahah, inte mitt fel om de händer? Va berädd på om de blir så. sa jag och flina.
- Fuck u. sa hon.
- Fuck my life då. sa hon.
- Hahahah! skratta jag och kysste henne.
- Du fick mej på dåligt humör när du sa att jag kanske börjar i en jobbigare klass.. sa hon.
- Hahah, inte mitt fel om de händer? Va berädd på om de blir så. sa jag och flina.
- Fuck u. sa hon.
- Hahaha, jag älskar deej! sa jag.
- Lol, älskar dej också. sa hon och kysste mej.
- Usch. sa Tom.
- Vad vill du? sa jag.
- Inget, men ni äcklar mej. sa han.
- Ska experten på att äckla hela världen säga. sa jag.
- Asså de är bara dej jag "äcklar". sa han.
- Nej? sa jag.
- Jooo. sa han.
- Nej? sa Angelika.
- Bara er 2 då. sa han.
- Oss också. sa Georg och Gustav.
- Men fuck off. sa han.
- Lol, älskar dej också. sa hon och kysste mej.
- Usch. sa Tom.
- Vad vill du? sa jag.
- Inget, men ni äcklar mej. sa han.
- Ska experten på att äckla hela världen säga. sa jag.
- Asså de är bara dej jag "äcklar". sa han.
- Nej? sa jag.
- Jooo. sa han.
- Nej? sa Angelika.
- Bara er 2 då. sa han.
- Oss också. sa Georg och Gustav.
- Men fuck off. sa han.
- Hahaha ägd! sa jag.
- K.. sa han.
- Men fuck u. Någon som vill dra och käka? sa jag.
- Visst. sa han.
- Okej, vart? sa Angelika.
- Jag är sugen på pizza.. sa Tom.
- Ska vi dra till pizzerian då?? sa Emma-Lee.
- K.. sa han.
- Men fuck u. Någon som vill dra och käka? sa jag.
- Visst. sa han.
- Okej, vart? sa Angelika.
- Jag är sugen på pizza.. sa Tom.
- Ska vi dra till pizzerian då?? sa Emma-Lee.
- Okeej. sa jag.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skor och så och sen drog vi till pizzerian. När vi kom fram så beställde vi och satte oss och åt.
- Vad äre för dag idag?? sa Angelika efter en stund.
- Söndag. sa Tom.
- Fuck. sa hon.
- Vadåra? sa han.
- Måndag imorron = skola.. sucka hon.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skor och så och sen drog vi till pizzerian. När vi kom fram så beställde vi och satte oss och åt.
- Vad äre för dag idag?? sa Angelika efter en stund.
- Söndag. sa Tom.
- Fuck. sa hon.
- Vadåra? sa han.
- Måndag imorron = skola.. sucka hon.
- Hahaha fett synd! sa jag.
- Jag vet.. sa hon.
- Jag vet.. sa hon.
- De är fan fett chill att inte behöva gå i skolan. sa Tom.
- Håller med. sa jag.
- Käften. Vill inte höra att ni inte går i skolan. sa hon surt.
- Håller med. sa jag.
- Käften. Vill inte höra att ni inte går i skolan. sa hon surt.
- Hahahhaha! Du behöver fan gå i skolan i typ 3 år till. sa Georg.
- Jag vet... sa hon drygt.
- Och har du otur får du en jobbigare klass sen. sa jag och flina.
- JAG VET! suckade hon.
- Och så kanske du får en jobbigare lärare. sa Tom och garva.
- Men kääääfteeeeen!!! sa hon surt.
- Hahahahahahah! skratta vi.
- Damp barn. sa hon.
- De är du som har damp vafan? sa Tom.
- Nej. sa hon.
- Jo. sa han.
- K.bry. sa hon drygt.
- Hahahaha faaan va lack du blir asså. sa han.
- Konstigt, du är ju här. sa hon.
- Asså sluta nu! Jag driver med dej! sa han.
- K. sa hon.
- Jag vet... sa hon drygt.
- Och har du otur får du en jobbigare klass sen. sa jag och flina.
- JAG VET! suckade hon.
- Och så kanske du får en jobbigare lärare. sa Tom och garva.
- Men kääääfteeeeen!!! sa hon surt.
- Hahahahahahah! skratta vi.
- Damp barn. sa hon.
- De är du som har damp vafan? sa Tom.
- Nej. sa hon.
- Jo. sa han.
- K.bry. sa hon drygt.
- Hahahaha faaan va lack du blir asså. sa han.
- Konstigt, du är ju här. sa hon.
- Asså sluta nu! Jag driver med dej! sa han.
- K. sa hon.
- Asså shit. sa han.
- Va inte så sur? sa jag.
- Svårt att inte va när han håller på hela tiden. sa hon drygt.
- Asså vafan jag drev bara! sa han.
- K, jag bryr mej inte. sa hon.
- Vafan. sa han och gick ut med Emma-Lee.
- Kan du inte ta att han diver med dej ens? sa jag lite irriterat.
- Asså han är så här dryg!! sa hon surt.
- Va inte så sur? sa jag.
- Svårt att inte va när han håller på hela tiden. sa hon drygt.
- Asså vafan jag drev bara! sa han.
- K, jag bryr mej inte. sa hon.
- Vafan. sa han och gick ut med Emma-Lee.
- Kan du inte ta att han diver med dej ens? sa jag lite irriterat.
- Asså han är så här dryg!! sa hon surt.
- Nej? Är man dryg om man driver eller? sa jag irriterat.
- Han är de iallafall. sa hon och gick ut.
- Vafan.. sa jag och jag, Georg och Gustav gick efter henne.
- Angelika seriöst nu! sa jag och tog tag i hennes arm.
- Släpp. sa hon.
- Äru arg på mej nu också eller?! sa jag irriterat.
- Han är de iallafall. sa hon och gick ut.
- Vafan.. sa jag och jag, Georg och Gustav gick efter henne.
- Angelika seriöst nu! sa jag och tog tag i hennes arm.
- Släpp. sa hon.
- Äru arg på mej nu också eller?! sa jag irriterat.
- Ja?? sa hon surt.
- Varför då? Snälla va inte de. sa jag.
- De borde du väl fan veta själv?! Varför skulle jag inte va arg på dej? sa hon surt och slet sej loss från mitt grepp.
- Men jag vet väl inte?! sa jag.
- Varför då? Snälla va inte de. sa jag.
- De borde du väl fan veta själv?! Varför skulle jag inte va arg på dej? sa hon surt och slet sej loss från mitt grepp.
- Men jag vet väl inte?! sa jag.
- Du fucking håller med han när han är as jobbig och håller på o allt!! sa hon.
- Men omg han drev! sa jag.
- Spela roll?! sa hon surt och börja gå.
- Angelika sluta!! sa jag och tog hennes arm igen.
- Släpp Bill! sa hon argt.
- Älskling, snälla va inte arg. sa jag lugnt.
- Släpp. sa hon, fortfarande lika argt..
- Om du slutar att vara arg på mej. sa jag.
- Nej. sa hon.
- Snälla, asså varför är du arg på mej? Jag håller inte med Tom, sen han drev ju bara?? sa jag och försökte kyssa henne men hon vek undan kyssen.
- Och om han drev? Försök inte ens att kyssa mej, okej?! Är fan fett pissed på dej. sa hon irriterat.
- Men vafan Angelika. sa jag.
- Men omg han drev! sa jag.
- Spela roll?! sa hon surt och börja gå.
- Angelika sluta!! sa jag och tog hennes arm igen.
- Släpp Bill! sa hon argt.
- Älskling, snälla va inte arg. sa jag lugnt.
- Släpp. sa hon, fortfarande lika argt..
- Om du slutar att vara arg på mej. sa jag.
- Nej. sa hon.
- Snälla, asså varför är du arg på mej? Jag håller inte med Tom, sen han drev ju bara?? sa jag och försökte kyssa henne men hon vek undan kyssen.
- Och om han drev? Försök inte ens att kyssa mej, okej?! Är fan fett pissed på dej. sa hon irriterat.
- Men vafan Angelika. sa jag.
- Vad? sa hon surt.
- Asså jag har inte ens gjort dej något? sa jag.
- Nej verkligen inte. sa hon irriterat.
- Älskar dej.. sa jag lågt.
- Asså jag har inte ens gjort dej något? sa jag.
- Nej verkligen inte. sa hon irriterat.
- Älskar dej.. sa jag lågt.
- Asså åååååh! Du får mej bara att tycka synd om dej!! sa hon.
- De är ju de? Du hatar mej utan anledning. sa jag.
- Jag sa aldrig att jag hatade dej. Jag sa att jag va pissed på dej. sa hon.
- Samma skit. sa jag.
- De är ju de? Du hatar mej utan anledning. sa jag.
- Jag sa aldrig att jag hatade dej. Jag sa att jag va pissed på dej. sa hon.
- Samma skit. sa jag.
- Nej de äre inte. sa hon.
- Jo. sa jag.
- Nej, att hata någon och att vara pissed på någon är långt ifrån samma sak. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Måste du vara pissed då? sa jag.
- Vafan ja?! sa hon och blev sur igen.
- Asså va inte arg på mej, snälla. De va inte ens jag som gjorde dej något. sa jag.
- Jo. sa jag.
- Nej, att hata någon och att vara pissed på någon är långt ifrån samma sak. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Måste du vara pissed då? sa jag.
- Vafan ja?! sa hon och blev sur igen.
- Asså va inte arg på mej, snälla. De va inte ens jag som gjorde dej något. sa jag.
- Nej, men du höll med han. sa hon drygt.
- Men vafan.. sa jag.
- Skit it, släpp mej jag vill hem. sa hon.
- Nej. sa jag.
- Bill, släpp. sa hon surt.
- Om du kysser mej först. sa jag.
- Men nej. sa hon.
- Okej då släpper jag inte. sa jag.
- Men vafan.. sa jag.
- Skit it, släpp mej jag vill hem. sa hon.
- Nej. sa jag.
- Bill, släpp. sa hon surt.
- Om du kysser mej först. sa jag.
- Men nej. sa hon.
- Okej då släpper jag inte. sa jag.
- Men kom igen Bill!! sa hon.
- Jag släpper dej om du kysser mej. sa jag.
- Okej då. sa hon och kysste mej snabbt.
- Så? sa hon.
- Vafan va de där för jävla mes kyss? sa jag.
- Men vafan. sa hon irriterat och kysste mej länge.
- Nöjd?! sa hon surt.
- Ja. sa jag och släppte henne.
- Tack. sa hon och börja gå.
- Asså shit, hon borde inte vara sur på dej. sa Georg.
- Jag vet. sa jag.
- Aja ska vi dra eller? sa han.
- Aaa. Kom. sa jag och vi gick till Angelikas hus..
När vi kom in gick dom till vardagsrummet och jag gick upp till Angelika.
- Jag släpper dej om du kysser mej. sa jag.
- Okej då. sa hon och kysste mej snabbt.
- Så? sa hon.
- Vafan va de där för jävla mes kyss? sa jag.
- Men vafan. sa hon irriterat och kysste mej länge.
- Nöjd?! sa hon surt.
- Ja. sa jag och släppte henne.
- Tack. sa hon och börja gå.
- Asså shit, hon borde inte vara sur på dej. sa Georg.
- Jag vet. sa jag.
- Aja ska vi dra eller? sa han.
- Aaa. Kom. sa jag och vi gick till Angelikas hus..
När vi kom in gick dom till vardagsrummet och jag gick upp till Angelika.
- Hej älskling. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Är du fortfarande sur? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Asså svara ordentligt! sa jag och satte mej brevid henne.
- Ja. sa hon surt.
- Asså de är så onödigt att du är sur för de där. sa jag.
- K. sa hon.
- Snälla, va inte de? sa jag.
- Jag venne.. mumlade hon.
- Snälla? sa jag.
- Men jo. mumlade hon.
- Älskar dej. mumlade jag.
- Mmm... mumlade hon.
- Jag skulle må bättre om du sa att du älskar mej också? sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
- Asså har du typ dött eller något? sa jag.
- Nej, men jag är fortfarande pissed på dej. sa hon.
- Asså de är så jävla onödigt!! sa jag.
- Neej??! sa hon.
- Jo? Jag har inte ens gjort något! Och neej jag höll inte med Tom! sa jag.
- Gjorde du visst. sa hon drygt.
- Nej! Asså förlåt då! Nöjd nu?! sa jag irriterat.
- Jo? Jag har inte ens gjort något! Och neej jag höll inte med Tom! sa jag.
- Gjorde du visst. sa hon drygt.
- Nej! Asså förlåt då! Nöjd nu?! sa jag irriterat.
- Mmm.. mumlade hon irriterat.
- Asså va? sa jag.
- Asså de hjälper inte. sa hon irriterat.
- Men vafan ska jag göra för att du ska bli glad då?! sa jag.
- Venne. Tänk ut de själv. sa hon.
- Men vafan Angelika! sa jag irriterat.
De blev tyst ett tag tills..
- Förlåt.. mumlade hon.
- Asså va? sa jag.
- Asså de hjälper inte. sa hon irriterat.
- Men vafan ska jag göra för att du ska bli glad då?! sa jag.
- Venne. Tänk ut de själv. sa hon.
- Men vafan Angelika! sa jag irriterat.
De blev tyst ett tag tills..
- Förlåt.. mumlade hon.
- Va sa du? sa jag förvånat.
- Förlåt.. sa hon lite tydligare.
- Trodde inte du skulle säga de.. sa jag.
- Men de gjorde jag.. sa hon.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med. sa hon och kysste mej.
- Förlåt.. sa hon lite tydligare.
- Trodde inte du skulle säga de.. sa jag.
- Men de gjorde jag.. sa hon.
- Älskar dej. sa jag.
- Älskar dej med. sa hon och kysste mej.
- Varför blev du ens arg? sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Du vet, du vill bara inte säga. sa jag.
- Typ. sa hon.
- Säg bara? sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Du vet, du vill bara inte säga. sa jag.
- Typ. sa hon.
- Säg bara? sa jag.
- Men asså.. Typ för att du höll med han och han gjorde mej så pissed.. sa hon.
- Men jag höll ju inte med han sa jag! sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och luta sej mot mej.
- Men jag höll ju inte med han sa jag! sa jag.
- Mmm.. mumlade hon och luta sej mot mej.
- Asså seriöst. Jag höll inte med han, okej?! sa jag.
- Men ja!! sa hon.
- Bra. sa jag.
- Asså wtf..? sa hon och kolla konstigt på mej.
- Haha inget. sa jag och kysste henne.
Tom's perspektiv:
- Men ja!! sa hon.
- Bra. sa jag.
- Asså wtf..? sa hon och kolla konstigt på mej.
- Haha inget. sa jag och kysste henne.
Tom's perspektiv:
Jag och Emma-Lee va inne på mitt och snacka lite random saker.
- Jag måste typ dra nu.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Jag har skola imorgon. sa hon.
- Sov här? sa jag.
- Jag kommer aldrig kunna vakna tidigt och så vill jag sova på natten.. haha. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nej Tom.. Jag kan ringa dej efter skolan imorron? sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Bra. Ses imorron. sa hon och kysste mej innan hon gick ut.
- Jag måste typ dra nu.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Jag har skola imorgon. sa hon.
- Sov här? sa jag.
- Jag kommer aldrig kunna vakna tidigt och så vill jag sova på natten.. haha. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Nej Tom.. Jag kan ringa dej efter skolan imorron? sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Bra. Ses imorron. sa hon och kysste mej innan hon gick ut.
Jag tog fram min data och var inne på den lite. Efter ett tag blev de tråkigt så jag gick till Georg och Gustav.
- Tja. sa jag när jag kom in i deras rum.
- Tjena. sa dom.
- Lust att göra något? sa jag.
- Visst, vad? sa Georg.
- Jag venne? sa jag.
- De va ju liksom du som fråga. sa Gustav.
- Spela roll. sa jag.
- Ja. sa dom.
- Whatever. Några förslag? sa jag.
- Nej. sa dom.
- Okej.. Vi kan... Uh.. sa jag.
- Okej, de va ett bra förslag, va sa du nu igen? sa Georg och flina.
- Men käft. sa jag.
- Spela roll. sa jag.
- Ja. sa dom.
- Whatever. Några förslag? sa jag.
- Nej. sa dom.
- Okej.. Vi kan... Uh.. sa jag.
- Okej, de va ett bra förslag, va sa du nu igen? sa Georg och flina.
- Men käft. sa jag.
- Haha, vadå? Inte mitt fel att du inte kommer på något. sa han.
- Jo.. sa jag.
- Haha, vi säger väl så. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Vi kan hyra strippor? sa han och skratta lite.
- Nej, Emma-Lee kommer få damp. sa jag.
- Varför, hon får inte veta något. sa han och flina.
- Käften. Tillslut får hon ju de. sa jag.
- Jag vet, men vi kan väl typ köra x-box? sa han och skratta.
- Alla vet ju vem som vinner iallafall. sa jag.
- Jag vet, jag! sa han.
- Öh, nej? Jag vinner. sa jag.
- Ska vi slå vad? sa han.
- Aa. sa jag.
- Jo.. sa jag.
- Haha, vi säger väl så. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Vi kan hyra strippor? sa han och skratta lite.
- Nej, Emma-Lee kommer få damp. sa jag.
- Varför, hon får inte veta något. sa han och flina.
- Käften. Tillslut får hon ju de. sa jag.
- Jag vet, men vi kan väl typ köra x-box? sa han och skratta.
- Alla vet ju vem som vinner iallafall. sa jag.
- Jag vet, jag! sa han.
- Öh, nej? Jag vinner. sa jag.
- Ska vi slå vad? sa han.
- Aa. sa jag.
- Visst. Vi kör då. sa han.
- Vilket spel? sa jag.
- Venne, jag vinner i vad som helst iallafall. sa han.
- Visst. sa jag.
- Aja men vilket? sa han.
- Vilket spel? sa jag.
- Venne, jag vinner i vad som helst iallafall. sa han.
- Visst. sa jag.
- Aja men vilket? sa han.
- Call of Duty? sa jag.
- Okej. sa han.
- Okej. sa han.
Vi gick till vardagsrummet och satte på tvn och x-boxet.
*någon timme senare*
- Asså jag vill ha en till revanch Tom!! sa Georg.
- Sa ju att jag skulle vinna. sa jag och flina.
- Käften. sa han surt.
*någon timme senare*
- Asså jag vill ha en till revanch Tom!! sa Georg.
- Sa ju att jag skulle vinna. sa jag och flina.
- Käften. sa han surt.
- Haha, vilken dålig förlorare du är! sa jag och skratta.
- Men käften. sa han.
- Men käften. sa han.
- Hahahaha, du kan bara inte erkänna de! sa jag.
- Jag hade gjort de, om jag hade varit en. Du är där emot en dålig vinnare. sa han.
- Aa eller hur. sa jag och flina.
- Jag hade gjort de, om jag hade varit en. Du är där emot en dålig vinnare. sa han.
- Aa eller hur. sa jag och flina.
- Du e ju de. sa han
Exakt då så kom Bill ner.
- Va gör ni? sa Bill.
- Typ inget. sa Georg.
- Jag vann nyss över han. sa jag och flina.
- Och? sa han.
- Haha inget. sa jag.
- Okeeej.. sa Bill.
Vi satt och snacka en stund tills Angelika kom ner.
- Bill? sa hon.
- Aa? sa han.
- Jag går och lägger mej nu, men kommer du sen eller? sa hon.
- Aa de gör jag. sa han.
- Okej, bra. sa hon och kysste han.
- Godnatt. sa han.
- Haha godnatt. sa hon och gick upp.
Exakt då så kom Bill ner.
- Va gör ni? sa Bill.
- Typ inget. sa Georg.
- Jag vann nyss över han. sa jag och flina.
- Och? sa han.
- Haha inget. sa jag.
- Okeeej.. sa Bill.
Vi satt och snacka en stund tills Angelika kom ner.
- Bill? sa hon.
- Aa? sa han.
- Jag går och lägger mej nu, men kommer du sen eller? sa hon.
- Aa de gör jag. sa han.
- Okej, bra. sa hon och kysste han.
- Godnatt. sa han.
- Haha godnatt. sa hon och gick upp.
- Kör inte för hårt med henne sen, okej? sa jag och garva.
- Asså vafan Tom.. sa han men kunde inte låta bli att skratta.
- Alltid om du säger något för att vara seriös men börjar garva, så vet man vad som kommer hända sen. sa jag och flina.
- Asså Tom!! Inget kommer hända vafan! Hon ska sova. Och när jag går upp ska jag också de. sa han.
- Vi får väl se. sa jag och garva.
- Asså vafan Tom.. sa han men kunde inte låta bli att skratta.
- Alltid om du säger något för att vara seriös men börjar garva, så vet man vad som kommer hända sen. sa jag och flina.
- Asså Tom!! Inget kommer hända vafan! Hon ska sova. Och när jag går upp ska jag också de. sa han.
- Vi får väl se. sa jag och garva.
- Asså omg.. sa han.
- Hahaha vad? sa jag.
- Du är så här jävla pervers.. sucka han.
- Hahahahahaha! skratta jag.
- Asså omg.. sa han.
- Vi är ju fan fortfarande unga, så låt mej? Man lever ju bara en gång. sa jag.
- Haha jag vet, men du blir gammlare än mej för varje sekund iallafall. sa han och flina.
- 10 minuter Bill. sa jag surt.
- HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! skratta han, Georg och Gustav.
- Ehh.. Vad?? sa jag.
- De är alltid jag som klagar på att de är 10 minuter mellan oss. skratta Bill.
- Men vafan, du är fortfarande lika gammal som mej. Typ. sa jag.
- Hahaha vad? sa jag.
- Du är så här jävla pervers.. sucka han.
- Hahahahahaha! skratta jag.
- Asså omg.. sa han.
- Vi är ju fan fortfarande unga, så låt mej? Man lever ju bara en gång. sa jag.
- Haha jag vet, men du blir gammlare än mej för varje sekund iallafall. sa han och flina.
- 10 minuter Bill. sa jag surt.
- HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! skratta han, Georg och Gustav.
- Ehh.. Vad?? sa jag.
- De är alltid jag som klagar på att de är 10 minuter mellan oss. skratta Bill.
- Men vafan, du är fortfarande lika gammal som mej. Typ. sa jag.
- Vi är de. sa han.
- Haha nästan. sa jag.
- 10 minuter har inget med att göra åldern Tom, vi ÄR lika gamla. sa han.
- Men whatever. sa jag.
- Haha nästan. sa jag.
- 10 minuter har inget med att göra åldern Tom, vi ÄR lika gamla. sa han.
- Men whatever. sa jag.
- De spelar faktiskt roll. sa han.
- Okej dåå. sa jag.
- Du vet förut när jag hade ringt Emma-Lee, och du typ hata mej? sa han.
- Aa? sa jag.
- Mena du att du tyckte att jag är världens bästa lillebror? sa han.
- Såklart! De tycker jag fortfarande. sa jag och log.
- Säkert? sa han.
- Jaaa?! sa jag.
- Du är världens bästa storebror. sa han.
- Haha aww, tack. sa jag.
- Haha aja ska gå upp till Angelika nu. sa han.
- Lova en sak? sa jag.
- Vad? sa han.
- Kör inte för hårt med henne. skratta jag.
- Nejdå. Inte som du gör med Emma-Lee iallafall. sa han.
- Vafan?! sa jag.
- Vet du hur ofta man hör er eller? sa han.
- Nej? sa jag.
- Typ 24/7. sa han.
- Kul för er då. sa jag.
- Faktiskt inte. sa han och gick upp.
Efter en stund så gick jag upp till mitt rum och gick och la mej.
- Okej dåå. sa jag.
- Du vet förut när jag hade ringt Emma-Lee, och du typ hata mej? sa han.
- Aa? sa jag.
- Mena du att du tyckte att jag är världens bästa lillebror? sa han.
- Såklart! De tycker jag fortfarande. sa jag och log.
- Säkert? sa han.
- Jaaa?! sa jag.
- Du är världens bästa storebror. sa han.
- Haha aww, tack. sa jag.
- Haha aja ska gå upp till Angelika nu. sa han.
- Lova en sak? sa jag.
- Vad? sa han.
- Kör inte för hårt med henne. skratta jag.
- Nejdå. Inte som du gör med Emma-Lee iallafall. sa han.
- Vafan?! sa jag.
- Vet du hur ofta man hör er eller? sa han.
- Nej? sa jag.
- Typ 24/7. sa han.
- Kul för er då. sa jag.
- Faktiskt inte. sa han och gick upp.
Efter en stund så gick jag upp till mitt rum och gick och la mej.
*Nästa morgon*
Jag vaknade och tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. 14:28. Jag gick upp ur sängen och in i duschen. När jag hade duscha så klädde jag på mej. Exakt när jag hade de så ringde Emma-Lee och jag svara.
- Tjaa. sa jag.
- Hejhej. sa hon.
- Haru slutat eller? sa jag.
- Aa men jag hänger med Hampus.. Så.. Uhm.. kan typ inte göra något med dej idag. sa hon.
- Okej.. suckade jag.
- Men vi kan typ.. Ses imorron eller nåt? sa hon.
- Mm.. Visst. Om jag är kvar då. sa jag.
- Vadåra? sa hon.
- Jag vet inte när vi ska hem. sa jag.
- Du får INTE åka imorron! Eller idag! sa hon.
- Aja får se, ses. sa jag och la på.
Jag fattar inte hur hon ens kan va vän med den där äckel ungen. Jag gick ner till köket och satte mej med dom andra och var helt tyst.
- Vad är de? sa Bill.
- Inget. sa jag snabbt.
- Jo, säg? sa han.
- Nej inget. sa jag och kolla ut och då gick Emma-Lee och Hampus förbi och han märkte hur arg jag blev.
- Vad har hänt? Seriöst! sa han.
- Emma-Lee är med Hampus, fast vi hade sagt att vi skulle träffas när hon sluta. sa jag argt och följde dom med blicken.
- Oh.. Vem fan vill vara med honom?! sa han.
- Hon. Tydligen. sa jag.
- Äru arg? sa han.
- Vafan troru?! sa jag.
- Tydligen. Hon borde inte va med han. sa han.
- Jag vet.. Asså jag ville fan va med henne nu.. Sen kommer han där och förstör fucking allt. sa jag argt.
- Hon. Tydligen. sa jag.
- Äru arg? sa han.
- Vafan troru?! sa jag.
- Tydligen. Hon borde inte va med han. sa han.
- Jag vet.. Asså jag ville fan va med henne nu.. Sen kommer han där och förstör fucking allt. sa jag argt.
- Mmm.. Han är seriöst störd. sa han.
- Jag hatar han, jag har sån jävla lust att bara gå ut dit efter dom och fucking slå sönder han. sa jag.
- Jag hatar han, jag har sån jävla lust att bara gå ut dit efter dom och fucking slå sönder han. sa jag.
- Haha vafan? sa han.
- Förstör han något mellan mej och Emma-Lee så svär jag fan på morsans död att jag dödar han. sa jag.
- Okej... sa han.
- Iallafall, du lovade att inte köra så hårt med henne igår?! sa jag.
- Gjorde ju inte de? sa han.
- Jag hörde er. Tro mej de va inte kul! sa jag.
- Förstör han något mellan mej och Emma-Lee så svär jag fan på morsans död att jag dödar han. sa jag.
- Okej... sa han.
- Iallafall, du lovade att inte köra så hårt med henne igår?! sa jag.
- Gjorde ju inte de? sa han.
- Jag hörde er. Tro mej de va inte kul! sa jag.
- Hur tror du att de brukar kännas för oss andra när vi hör dej och Emma-Lee då?! sa han.
- Jag venne, jag bryr mej inte precis då. sa jag.
- Asså omg.. sa han drygt.
- Vad har jag gjort nu då? sa jag.
- Jag venne, jag bryr mej inte precis då. sa jag.
- Asså omg.. sa han drygt.
- Vad har jag gjort nu då? sa jag.
- Inget. sa han irriterat.
- Vafan? Varför blir du sur för?! sa jag.
- För att du är irriterande. sa han.
- Men varför kan du inte bara säga vad jag har gjort då?! sa jag.
- Därför. sa han drygt.
- Säg bara? sa jag.
- Men nej. sa han.
- Bill ärligt nu! Säg! sa jag.
- Asså du ska fan hålla på hela tiden! sa han surt.
- Varför kunde du inte bara säga de då? Hade du sagt de tidigare hade jag slutat för länge sen. sa jag.
- Vafan? Varför blir du sur för?! sa jag.
- För att du är irriterande. sa han.
- Men varför kan du inte bara säga vad jag har gjort då?! sa jag.
- Därför. sa han drygt.
- Säg bara? sa jag.
- Men nej. sa han.
- Bill ärligt nu! Säg! sa jag.
- Asså du ska fan hålla på hela tiden! sa han surt.
- Varför kunde du inte bara säga de då? Hade du sagt de tidigare hade jag slutat för länge sen. sa jag.
- K. sa han.
- Va barnslig du är. sa jag.
- Käften. sa han.
- Lägg ner Bill. sa jag.
- Du är inte min morsa. sa han drygt.
- Nej, men jag är din storebror. sa jag.
- Nej, min tvillingbror. sa han.
- Samma skit, jag är äldre. sa jag.
- Va barnslig du är. sa jag.
- Käften. sa han.
- Lägg ner Bill. sa jag.
- Du är inte min morsa. sa han drygt.
- Nej, men jag är din storebror. sa jag.
- Nej, min tvillingbror. sa han.
- Samma skit, jag är äldre. sa jag.
- Och?! Fucking 10 minuter. sa han drygt.
- Va inte så dryg. sa jag.
- Men käften. sa han ännu drygare.
- Bill sluta. sa Angelika.
- Lägg dej inte i. sa han.
- Ärligt Bill! Varför är du så dryg? Asså jag ska sluta hålla på hela tiden sa jag ju?! sa jag.
- Va inte så dryg. sa jag.
- Men käften. sa han ännu drygare.
- Bill sluta. sa Angelika.
- Lägg dej inte i. sa han.
- Ärligt Bill! Varför är du så dryg? Asså jag ska sluta hålla på hela tiden sa jag ju?! sa jag.
- Du kommer ändå inte göra de. sa han surt.
- Jo?! sa jag.
- Nej. Du lever fan på att få andra må dåligt Tom. sa han.
- Vafan? Vem har jag fått må dåligt nu då?! sa jag.
- Mej bland annat. sa han.
- Men vafan Bill. sa jag.
- Jo?! sa jag.
- Nej. Du lever fan på att få andra må dåligt Tom. sa han.
- Vafan? Vem har jag fått må dåligt nu då?! sa jag.
- Mej bland annat. sa han.
- Men vafan Bill. sa jag.
- Vad? De är sant. sa han.
- Förlåt då. sa jag bara.
- K. sa han drygt och gick upp.
- Asså vafan..? sa jag och gick upp till han.
- Bill ärligt! Jag ska sluta jag lovar! Men sluta va så dryg! sa jag.
- Du säger bara så. Du kommer aldrig att sluta. sa han.
- Jo jag lovar Bill. sa jag.
- Jag tror dej inte. sa han.
- Snälla du måste! Jag ska sluta, jag vill inte att du ska må dåligt för att jag driver och så. sa jag.
- De är ju liksom exakt de du vill. sa han surt.
- Neej?! Varför skulle jag vilja att min bror skulle må dåligt?! sa jag.
- Första gången du inte säger lillebror.. sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Asså om du lovar och inte håller löftet kommer jag aldrig lita på dej igen. sa han.
- Woah, får fan komma ihåg att inte säga nåt som får dej må dåligt då! sa jag.
- Vill du att jag litar på dej? sa han.
- Vafan tror du?! Såklart, du är min bror vi måste kunna lita på varann. sa jag.
- Förlåt då. sa jag bara.
- K. sa han drygt och gick upp.
- Asså vafan..? sa jag och gick upp till han.
- Bill ärligt! Jag ska sluta jag lovar! Men sluta va så dryg! sa jag.
- Du säger bara så. Du kommer aldrig att sluta. sa han.
- Jo jag lovar Bill. sa jag.
- Jag tror dej inte. sa han.
- Snälla du måste! Jag ska sluta, jag vill inte att du ska må dåligt för att jag driver och så. sa jag.
- De är ju liksom exakt de du vill. sa han surt.
- Neej?! Varför skulle jag vilja att min bror skulle må dåligt?! sa jag.
- Första gången du inte säger lillebror.. sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Asså om du lovar och inte håller löftet kommer jag aldrig lita på dej igen. sa han.
- Woah, får fan komma ihåg att inte säga nåt som får dej må dåligt då! sa jag.
- Vill du att jag litar på dej? sa han.
- Vafan tror du?! Såklart, du är min bror vi måste kunna lita på varann. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Förlåt för allt jag sagt. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Bill säg något? sa jag.
- De är liksom inte lugnt så vad ska jag säga? sa han.
- Jag vet.. Du kommer nog aldrig förlåta mej. Eller hur? sa jag.
- Jo? Men inte just nu. sa han och gick in på Angelikas rum.
Jag suckade och gick ner till köket igen.
- Hur gick de att snacka med han? sa Georg.
- Sådär.. sa jag.
- Är han arg? sa Angelika.
- Njae, asså inte arg men inte glad eller så.. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Förlåt för allt jag sagt. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Bill säg något? sa jag.
- De är liksom inte lugnt så vad ska jag säga? sa han.
- Jag vet.. Du kommer nog aldrig förlåta mej. Eller hur? sa jag.
- Jo? Men inte just nu. sa han och gick in på Angelikas rum.
Jag suckade och gick ner till köket igen.
- Hur gick de att snacka med han? sa Georg.
- Sådär.. sa jag.
- Är han arg? sa Angelika.
- Njae, asså inte arg men inte glad eller så.. sa jag.
- Okej. sa hon.
Jag gick ut i hallen och började ta på mej skorna tills Georg kom.
- Vart ska du? sa han.
- Ut och röka. sa jag.
- Okej, kan jag hänga med eller? sa han.
- Visst. sa jag.
Vi drog ut och började röka. För första gången så var vi inte i skogen. Haha.
- Vad vare du och Bill snacka om uppe då? sa han.
- Typ att jag fick han att må dåligt och så... sa jag.
- Varför får du han att må dåligt? sa han.
- För att jag typ håller på. sa jag.
- Okej..? Varför hade han inte sagt de innan då liksom? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Okej.... sa han.
Vi rökte klart och sen gick vi in igen.
kommentera !! :o
- Varför får du han att må dåligt? sa han.
- För att jag typ håller på. sa jag.
- Okej..? Varför hade han inte sagt de innan då liksom? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Okej.... sa han.
Vi rökte klart och sen gick vi in igen.
kommentera !! :o
Die For You - Chapter 35
1. Emma-Lee 2. Gustav 3. Tom 4. Bill 5. Georg 6. Angelika
Bill's perspektiv:
*Några dagar senare*
Jag, Tom, Gustav och Georg satt i vardagrummet och tittade på tv. Gustav va fortfarande sur på Tom men inte lika mycket längre. Angelika låg och sov så de va mest därför jag satt här nere.
- När skulle mamma och Gordon komma och hämta Jayy då..? sa jag till Tom.
- Kommer inte ihåg.. sa han.
- Okej? sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Imorgon är de iallafall hennes begravning.. sa jag lågt.
- Vi vet.. sa dom andra.
- Ska ni gå? sa jag och kolla på dom.
- Venne.. sa Georg och Gustav.
- Tror de.. Inte säker än.. Ska du? sa Tom.
- Vi vet.. sa dom andra.
- Ska ni gå? sa jag och kolla på dom.
- Venne.. sa Georg och Gustav.
- Tror de.. Inte säker än.. Ska du? sa Tom.
- Varför vet ni inte? Asså såklart man kommer. Ni är fan dumma annars. sa jag lite irriterat.
- Varför ska vi komma? Vi kände henne inte så bra ändå. sa Georg och Gustav.
- Jag kommer väl då. suckade Tom.
- Varför ska vi komma? Vi kände henne inte så bra ändå. sa Georg och Gustav.
- Jag kommer väl då. suckade Tom.
- Mår ni bra..? Tom, hon va ju din flickvän! Fucking sucka inte. Gustav och Georg, och om ni inte kände henne så bra? Hon var fan eran vän och ett fucking fan! sa jag surt.
- Jag vet? Men vi har inte gått på nåt annat fans begravning? sa Georg.
- Känslolösa idioter. sa jag drygt och gick upp till Angelikas rum.
- Jag vet? Men vi har inte gått på nåt annat fans begravning? sa Georg.
- Känslolösa idioter. sa jag drygt och gick upp till Angelikas rum.
När jag kom in i hennes rum så satt hon vid skrivbordet och va inne på datan.
- Datanörd. sa jag och krama henne bakifrån.
- Haha hej på dej med, tönt. sa hon och log.
- Så.. Vill du göra något? sa jag.
- Visst, orkar ändå inte vara inne på datan längre. sa hon.
- Okej vad vill du göra då? sa jag.
- Röka. sa hon.
- Du skulle ju sluta? sa jag.
- Men har du inte märkt att jag har börjat igen?? sa hon.
- Jo.. sa jag lågt.
- Du röker ju liksom också, så vad spelar de för roll? sa hon.
- Jag venne.. Men om jag slutar då? sa jag.
- Asså Bill du vet inte hur svårt de är att sluta när man har rökt i flera år! Jag trodde seriöst att jag skulle dö eller nåt. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Jag vet inte... sa hon lågt.
- För min skull? sa jag.
- Kan väl försöka.. sa hon.
- Bra. sa jag och kysste henne.
- Mm.. Ska vi fråga om dom andra ska med? sa hon.
- Visst. sa jag.
Vi gick ner till vardagsrummet och dom andra satt fortfarande i soffan.
- Ska ni med ut och röka? sa Angelika.
- Ska Bill med? sa Tom.
- Ja? sa hon.
- Då ska vi inte med. sa han surt.
- Vad bråkar ni om nu då? sa hon irriterat.
- Han kalla oss känslolösa för att jag och Gustav inte vet om vi ska gå på begravningen. sa Georg.
- Vafan?! Varför vet ni inte om ni ska med?! sa hon.
- För att vi inte kände henne så bra? sa Gustav.
- Hon va ju fan er vän? Och ett fan?? sa hon.
- De sa Bill också. Fast lite mer svordommar. sa Tom.
- Asså Bill du vet inte hur svårt de är att sluta när man har rökt i flera år! Jag trodde seriöst att jag skulle dö eller nåt. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Jag vet inte... sa hon lågt.
- För min skull? sa jag.
- Kan väl försöka.. sa hon.
- Bra. sa jag och kysste henne.
- Mm.. Ska vi fråga om dom andra ska med? sa hon.
- Visst. sa jag.
Vi gick ner till vardagsrummet och dom andra satt fortfarande i soffan.
- Ska ni med ut och röka? sa Angelika.
- Ska Bill med? sa Tom.
- Ja? sa hon.
- Då ska vi inte med. sa han surt.
- Vad bråkar ni om nu då? sa hon irriterat.
- Han kalla oss känslolösa för att jag och Gustav inte vet om vi ska gå på begravningen. sa Georg.
- Vafan?! Varför vet ni inte om ni ska med?! sa hon.
- För att vi inte kände henne så bra? sa Gustav.
- Hon va ju fan er vän? Och ett fan?? sa hon.
- De sa Bill också. Fast lite mer svordommar. sa Tom.
- Och? Asså fan va elaka ni är om ni inte kommer!! skrek hon.
- Måste jag komma eller?! sa Tom surt.
- Vafan? Hon va din flickvän Tom?! sa hon.
- Och?! Jag fucking bryr mej inte!! skrek han.
- Jag kan fan fatta varför han kalla er känslolösa. sa hon irriterat och tog med mej ut i hallen.
- Asså du ska bara hålla käften!! skrek Tom från vardagrummet.
- Varför skulle jag? sa hon drygt.
- Måste jag komma eller?! sa Tom surt.
- Vafan? Hon va din flickvän Tom?! sa hon.
- Och?! Jag fucking bryr mej inte!! skrek han.
- Jag kan fan fatta varför han kalla er känslolösa. sa hon irriterat och tog med mej ut i hallen.
- Asså du ska bara hålla käften!! skrek Tom från vardagrummet.
- Varför skulle jag? sa hon drygt.
- För att du är en fucking hora och vet ingenting. sa han och gick ut till hallen.
- Tom håll fucking käften!! skrek jag argt.
- Dra åt helvete jävla idiot!! skrek han.
- Göre själv!! skrek jag och sparka han hårt i skrevet.
- Aj!! Vafan måste alla sparka mej mellan fucking benen hela tiden! skrek han och putta in mej hårt i väggen.
- Aj!! Inte fan vet väl jag?!! skrek jag och slog han hårt i ryggen.
- Tom håll fucking käften!! skrek jag argt.
- Dra åt helvete jävla idiot!! skrek han.
- Göre själv!! skrek jag och sparka han hårt i skrevet.
- Aj!! Vafan måste alla sparka mej mellan fucking benen hela tiden! skrek han och putta in mej hårt i väggen.
- Aj!! Inte fan vet väl jag?!! skrek jag och slog han hårt i ryggen.
- Vafan!?! De fan som om du ber om stryk!! skrek han och slog mej med en knytnäven i ansiktet.
- Tom lägg ner!! skrek Angelika.
- Håll käften jävla hora!! skrek han och putta in henne i dörren.
- Låt henne va, jävla äckel unge!! skrek jag och putta in han hårt i väggen.
- Ska du vara kaxigt nu va, lillebror? sa han argt.
- Jag är hur jävla kaxig jag vill!! Och sluta kalla mej lillebror, du är inte ens värd att bli kallad min bror. sa jag argt.
- Tror du jag bryr mej?! Du va ju ändå en olycka. sa han surt.
- Tack så jävla mycket för den! sa jag och en tår rann ner för min kind.
- Ska lilla bebisen gråta? Stackars liten! sa han argt med bebisröst.
- Tom lägg ner!! skrek Angelika.
- Håll käften jävla hora!! skrek han och putta in henne i dörren.
- Låt henne va, jävla äckel unge!! skrek jag och putta in han hårt i väggen.
- Ska du vara kaxigt nu va, lillebror? sa han argt.
- Jag är hur jävla kaxig jag vill!! Och sluta kalla mej lillebror, du är inte ens värd att bli kallad min bror. sa jag argt.
- Tror du jag bryr mej?! Du va ju ändå en olycka. sa han surt.
- Tack så jävla mycket för den! sa jag och en tår rann ner för min kind.
- Ska lilla bebisen gråta? Stackars liten! sa han argt med bebisröst.
- Asså håll käften!! skrek jag med gråt i halsen.
- Angelika du vet väl att din pojkvän inte har växt upp än? Han gråter forfarande som en liten fucking barnunge. sa han och skratta.
- Håll käften. De är snarare du som inte har växt upp än. Med tanke på hur du beter dej. Och att du går på dom som är yngre.. De är bara så jävla lågt. sa hon argt.
- Han är ju mycket yngre än mej också. Fan vilken mes. sa han.
- Asså låt han va. sa hon irriterat.
- Du tror fan att du är nåt. Vet du vad? Bill är bara med dej för att han inte har hittat den rätta än. Fattar du inte att han bara utnyttjar dej? Vem fan skulle vilja ha dej liksom? sa han och flina.
- Vafan snackar du om?!! skrek jag.
- Bill är de sant? sa hon och börja gråta.
- Nej?! sa jag.
- De är så jävla sant som de kan bli. sa han.
- Han ljuger!! skrek jag.
- Visst, vi säger väl så. sa han.
- Jag hatar dej Bill!! skrek hon och började gråta ännu mer.
- Asså han ljuger! sa jag.
Hon sprang ut och jag hann inte springa efter.. Så bestämde mej för att slå ner Tom istället.
- Vafan är ditt jävla problem?! skrek jag och putta han hårt.
- Ni är mitt problem!! skrek han och slog ner mej på glovet och sparka mej mellan benen.
- Ajjj!! skrek jag.
- Patetiskt. sa han och gick upp för trappan.
Angelika's perspektiv:
Jag sprang till ett ställe där jag, Michis, Camilla och Sofia brukade sitta och röka vattenpipa. Jag satte mej på en bänk och bara tänkte..
Kan fan inte fatta att Bill utnyttjade mej.. Massa olika tankar flög runt i huvudet just nu. "Bill är bara med dej för att han inte har hittat den rätta än. Fattar du inte att han bara utnyttjar dej? Vem fan skulle vilja ha dej liksom?"
Varför sa han så? Fan va jag hatar mitt liv. Men såklart? De är ju Bill Kaulitz han menar. Tokio Hotels sångare. Varför skulle han vilja ha en normal svensk tjej som jag?
- Angelika du vet väl att din pojkvän inte har växt upp än? Han gråter forfarande som en liten fucking barnunge. sa han och skratta.
- Håll käften. De är snarare du som inte har växt upp än. Med tanke på hur du beter dej. Och att du går på dom som är yngre.. De är bara så jävla lågt. sa hon argt.
- Han är ju mycket yngre än mej också. Fan vilken mes. sa han.
- Asså låt han va. sa hon irriterat.
- Du tror fan att du är nåt. Vet du vad? Bill är bara med dej för att han inte har hittat den rätta än. Fattar du inte att han bara utnyttjar dej? Vem fan skulle vilja ha dej liksom? sa han och flina.
- Vafan snackar du om?!! skrek jag.
- Bill är de sant? sa hon och börja gråta.
- Nej?! sa jag.
- De är så jävla sant som de kan bli. sa han.
- Han ljuger!! skrek jag.
- Visst, vi säger väl så. sa han.
- Jag hatar dej Bill!! skrek hon och började gråta ännu mer.
- Asså han ljuger! sa jag.
Hon sprang ut och jag hann inte springa efter.. Så bestämde mej för att slå ner Tom istället.
- Vafan är ditt jävla problem?! skrek jag och putta han hårt.
- Ni är mitt problem!! skrek han och slog ner mej på glovet och sparka mej mellan benen.
- Ajjj!! skrek jag.
- Patetiskt. sa han och gick upp för trappan.
Angelika's perspektiv:
Jag sprang till ett ställe där jag, Michis, Camilla och Sofia brukade sitta och röka vattenpipa. Jag satte mej på en bänk och bara tänkte..
Kan fan inte fatta att Bill utnyttjade mej.. Massa olika tankar flög runt i huvudet just nu. "Bill är bara med dej för att han inte har hittat den rätta än. Fattar du inte att han bara utnyttjar dej? Vem fan skulle vilja ha dej liksom?"
Varför sa han så? Fan va jag hatar mitt liv. Men såklart? De är ju Bill Kaulitz han menar. Tokio Hotels sångare. Varför skulle han vilja ha en normal svensk tjej som jag?
Exakt då så ringde min mobil och jag tog upp den ur fickan och kollade på displayen. Bill. Fan heller att jag svarar. Jag trök på upptaget men han ringde igen så jag svara.
- Vad vill du? sa jag.
- Snälla kom tillbaka! Tom ljuger jag skulle aldrig utnyttja nån! Jag vet att du vet de! sa han och man hörde att han grät.
- Hur fan ska jag kunna lita på de?!! skrek jag.
- Han sa så för att han inte gillar att jag har flickvän. Snälla du måste tro mej. sa han.
- Varför gillar han inte att du har flickvän? sa jag.
- Jag vet inte? snyfta han.
- Jag kommer inte tillbaks förns Tom lägger av. Och du ska lyckas övertyga mej om att du inte utnyttjar mej. sa jag.
- Men du vet ju redan att jag inte gör de? sa han.
- Snälla, du är Bill Kaulitz, världs känd! Varför skulle du vilja ha en ful äcklig liten svensk tjej som jag? sa jag irriterat.
- För de första så är inte du ful eller äcklig och för de andra så älskar jag dej mest av allt! Så de är därför. sa han.
- Lägg ner. Ge mej en anledning till att du inte utnyttjar mej. sa jag.
- Jag älskar dej mest av allt, du fattar inte hur mycket jag hatar Tom just nu för att han sa allt de där! Du är verkligen mitt allt. sa han.
- Asså jag älskar dej mest av allt men när man hör någon säga så och specielt när Tom säger de så går de rakt in i hjärtat.. sa jag.
- Jag vet, hade han eller någon annan sagt så om dej hade jag reagerat likadant som du. Snälla kom tillbaks, jag orkar inte ta allt de här över telefon.. sa han.
- Okej.. Kommer om typ 20min eller nåt.. suckade jag.
- Bra. Hejdå. sa han.
- Herrå. sa jag och vi la på.
Jag började gå hemmåt och när jag kom hem så tog jag av mej skorna och så och ropade på Bill.
- Bill! ropade jag.
- Han är uppe på ditt rum och grinar till döds. sa Tom och flina.
- Håll käften och dra. sa jag irriterat och örfila han.
- Vafan är ditt problem?!! sa han argt och slog mej hårt i ansiktet.
- Du är mitt problem. sa jag och gick upp till Bill.
När jag kom in till mitt rum så satt han på min säng och grät. Men när han märkte att jag kom in så kom han fram till mej och krama mej länge.
- Tom kan gå och hänga sej. sa jag.
- Vad har han gjort nu då? suckade han.
- Han sa att du låg och grina dej till döds och sen sa jag håll käften och dra och örfila han och då han ba vafan är ditt problem och sen slog han mej skit hårt i ansiktet och sen sa jag bara att han är mitt problem och sen gick jag hit. sa jag och börja gråta för att jag hade så ont.
- Jag ska döda honom. sa han och öppna dörren.
- Bill nej, låt han va.. snyfta jag.
- Men vafan han kan ju inte slå dej i ansiktet och sen komma undan med de?! sa han.
- Engentligen inte.. Men jag orkar inte med mer bråk nu.. sa jag.
- Okej då. suckande han och stängde dörren.
- Kom, vi kollar på film. sa jag och tog hans hand och drog med han till sängen.
- Okej, vilken? sa han.
- Välj du. sa jag och hämta datan.
- Jag venne.. mission impossible 3? sa han.
- Okej. sa jag.
Vi starta filmen och jag la datan mellan oss.
*Efter filmen*
Jag la datan på mitt skrivbord och la mej på sängen brevid Bill.
- Jag kan inte fatta att Tom sa att jag utnyttjar dej.. sa han lågt och la armen om mej.
- 1000% säkert att du inte gör de? sa jag och kolla på han.
- En miljard procent säkert. sa han.
- Okej, ville bara va säker. sa jag och kysste han länge.
- Jag älskar dej. sa han efter kyssen.
- Jag älskar dej med. sa jag.
Vi låg där och myste ett tag tills Tom kom in..
- Vad vill du?! sa Bill argt.
- Oha, chilla. sa Tom.
- Men vad vill du? sa han irriterat.
- Asså får man inte komma in för att säga förlåt utan att du ska få fucking damp eller? sa Tom.
- Ingen av oss kommer ta emot nån jävla ursäkt från dej iallafall. sa han argt.
- Okej. Men förlåt iallafall. sa han.
- Vem tvingade upp dej den här gången, Georg eller Gustav? sa jag.
- Ingen? sa han.
- Varför skulle du annars bara komma upp och säga förlåt? De är inte likt dej. sa Bill.
- Inget är ju tydligen likt mej längre enligt dej. sa han.
- Nej, för att du har förändrats så jävla mycket. sa Bill.
- Och? Jag kanske inte ville som jag va förut. sa han.
- Men du ska ju fan alltid hålla på och bråka hela tiden?! Vet du hur jävla jobbigt de är? Sen att du håller på och säger att jag utnyttjar Angelika, asså vafan har du emot att jag är tillsammans med henne egentligen?? sa Bill.
- Jag venne.. mumlade han och kollade bort.
- Såklart du vet! Du vill bara inte säga. sa Bill.
- Typ. sa han.
- Säg bara till mej då? sa Bill.
- Nej. För då kommer du säga till Angelika och ni kommer göra slut och du kommer bli depprimerad. sa han.
- Va? sa Bill.
- Jaa! sa han.
- Jag fattar absolut ingenting men okej? sa jag förvirrat.
- Hur ofta fattar du va jag och Bill snackar om? sa Tom.
- Inte alls ofta, så jag är inte förvånad. sa jag.
- Okej. sa han.
- Men säg till mej på tyska då?! sa Bill.
- Men du kommer ju säga till henne! sa han.
- Nej jag lovar! sa Bill.
- Men nej. sa han.
- Snälla Tom? Om du säger va de är kanske de finns nåt vi kan göra åt de? sa Bill.
- Jaa! sa han.
- Jag fattar absolut ingenting men okej? sa jag förvirrat.
- Hur ofta fattar du va jag och Bill snackar om? sa Tom.
- Inte alls ofta, så jag är inte förvånad. sa jag.
- Okej. sa han.
- Men säg till mej på tyska då?! sa Bill.
- Men du kommer ju säga till henne! sa han.
- Nej jag lovar! sa Bill.
- Men nej. sa han.
- Snälla Tom? Om du säger va de är kanske de finns nåt vi kan göra åt de? sa Bill.
- Nej. Aja de va inget. sa han och gick ut ur rummet.
- Okej? sa jag.
- Han litar inte på mej längre.. sa Bill.
- Jo? Men kanske bara inte jute nu. sa jag.
- Nej.. Ända sen jag träffa dej så har han alltid sagt att jag kommer säga allt till dej. sa han.
- Så vadå? Är allt mitt fel nu eller? sa jag lite irriterat.
- De sa jag aldrig. sa han.
- Men de är ju ändå typ som mitt fel. sa jag drygt.
- Lite.. sa han.
- Kommer du göra slut om de är de han vill? sa jag lågt.
- Nej.. sa han.
- Äru säker? sa jag.
- Ja?! sa han förvånat.
- Okej, bra. sa jag och kysste han.
- Ska vi gå ner till dom andra? sa han.
- Mm.. Visst, om du vill så. sa jag.
Vi gick ner för trappen och vi såg att Tom va påväg ut.
- Vart ska du? sa Bill.
- Möta Emma-Lee. sa Tom.
- Bråkar inte ni? sa jag.
- Jo. Men jag sa att hon skulle komma hit för att... sa han och kolla bort.
- För att? sa Bill.
- Säga förlåt fast jag inte har gjort något fel. sa han.
- Vadå inte gjort något?! DU låg fan med Sandra!! sa Bill.
- Okej? sa jag.
- Han litar inte på mej längre.. sa Bill.
- Jo? Men kanske bara inte jute nu. sa jag.
- Nej.. Ända sen jag träffa dej så har han alltid sagt att jag kommer säga allt till dej. sa han.
- Så vadå? Är allt mitt fel nu eller? sa jag lite irriterat.
- De sa jag aldrig. sa han.
- Men de är ju ändå typ som mitt fel. sa jag drygt.
- Lite.. sa han.
- Kommer du göra slut om de är de han vill? sa jag lågt.
- Nej.. sa han.
- Äru säker? sa jag.
- Ja?! sa han förvånat.
- Okej, bra. sa jag och kysste han.
- Ska vi gå ner till dom andra? sa han.
- Mm.. Visst, om du vill så. sa jag.
Vi gick ner för trappen och vi såg att Tom va påväg ut.
- Vart ska du? sa Bill.
- Möta Emma-Lee. sa Tom.
- Bråkar inte ni? sa jag.
- Jo. Men jag sa att hon skulle komma hit för att... sa han och kolla bort.
- För att? sa Bill.
- Säga förlåt fast jag inte har gjort något fel. sa han.
- Vadå inte gjort något?! DU låg fan med Sandra!! sa Bill.
- Och? sa han.
- Vafan är du för människa?! sa Bill irriterat.
- En normal?! sa han.
- Nej?! sa Bill.
- Bill, skit de, asså han kan ha sin egen åsikt om de här så har du en. sa jag.
- Woaw, och du kommer ju såklart hålla med honom sen. Som vanligt. sa Tom drygt.
- Asså låt henne va. sa Bill irriterat.
- Jag har inte gjort henne något ens? sa Tom.
- Asså alltid om du börjar säga nåt sånt så blir de bråk. sa han.
- Nej?! De är ju fan alltid ni som får damp på ingenting! sa Tom.
- Fattar du inte att de är dej vi för damp på?! sa han.
- Då är ni fan störda. sa Tom drygt och gick ut.
- Fattar du inte att de är dej vi för damp på?! sa han.
- Då är ni fan störda. sa Tom drygt och gick ut.
- Bill, varför måste ni alltid skapa massa bråk? sa jag.
- För att vi hatar varandra. sa han.
- Nej de gör ni inte. sa jag.
- Jo? Vad vet du? Allt är inte som de står i tidningarna eller på nätet.. Vi bråkar mer än vad alla fans tror. sa han.
- Skit it. sa jag och gick upp på mitt rum.
- Blev du sur nu eller? sa han när han kom in i mitt rum.
- Nej.. sa jag.
Tom's perspektiv:
Jag mötte upp Emma-Lee och sen börja vi gå tillbaks till Angelika.. När vi kom fram så tog vi av oss skorna och så och gick upp till mitt rum.
- Så.. Varför ville du att jag skulle komma hit? sa hon.
- Jag vill att du ger mej en till chans.. sa jag.
- Jag vet inte om jag vill ge dej en till chans... suckade hon.
- Snälla, jag gillar verkligen dej! Jag borde inte ha ljugit i intervjuen.. sa jag.
- Tom, jag har kommit över att du ljög i intervjun men inte de där som hände mellan dej och Sandra. sa hon.
- Förlåt.. Jag va full, snälla allt jag vill just nu är att du ger mej en till chens.. En sista, snälla. sa jag.
- Vad är de ens för mening? Du kommer ändå sumpa den om några dar.. sa hon.
- Nej? Asså jag lovar att jag inte kommer de! sa jag.
- Du lova de förra gången också. sa hon.
- Nej? Asså jag lovar att jag inte kommer de! sa jag.
- Du lova de förra gången också. sa hon.
- Men jag kommer inte bryta löftet den här gången. Du måste lita på mej. sa jag.
- Nej. sa hon.
- Snälla Emma-Lee! sa jag.
- Jag sa nej! sa hon lite irriterat.
- Snälla.. Jag älskar dej.. sa jag lågt.
- Jag sa nej! sa hon lite irriterat.
- Snälla.. Jag älskar dej.. sa jag lågt.
- Tyvärr kan jag inte säga de samma längre. sa hon och gick ut.
- Emma-Lee!! ropade jag och sprang efter henne.
- Du kommer inte få någon till chans Tom! sa hon.
- Snälla! Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! Och asså nu lovar jag verkligen! sa jag.
- Du kommer inte få någon till chans Tom! sa hon.
- Snälla! Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! Och asså nu lovar jag verkligen! sa jag.
- Jag har redan sagt nej flera gånger! Lyssna, de blir ingen chans! Du fick din sista, och du sumpade den! sa hon irriterat.
- Snälla jag har aldrig älskat någon så mycket som dej! sa jag.
- Vad hände med Camilla? sa hon.
- Uhm.. Jag venne.. sa jag lågt.
- Du älskade henne mer eller hur? Asså jag kan förstå om du gjorde de. Men säg inte att du inte har älskat någon mer, för jag vet att de inte är sant. sa hon.
- Förlåt.. Men jag älskar verkligen dej. sa jag.
- Jag vet. Du har sagt de några gånger. Men jag kommer iallafall inte ge dej någon ny chans. Acceptera det. sa hon.
- Du måste! Jag vill inte förlora dej. sa jag.
- Du har redan gjort de. sa hon.
- Du måste! Jag vill inte förlora dej. sa jag.
- Du har redan gjort de. sa hon.
- Snälla.. Jag älskar dej, mer än Bill till och med! sa jag.
- Mm.. Och de ska man tro på eller? sa hon kallt.
- Ja! Jag bråkar bara med han iallafall. sa jag.
- Whatever. Du har sumpat din chans och du kommer inte få någon ny. Acceptera de bara!! Jag orkar inte med dej längre. sa hon och tog på sej sina skor och jacka.
- Du får inte gå!! sa jag och höll i hennes armar.
- Vafan håller du på med?! sa hon.
- Du får inte gå!! sa jag och höll i hennes armar.
- Vafan håller du på med?! sa hon.
- Jag älskar dej och jag tänker inte låta dej gå! sa jag.
- Släpp mej Tom!! sa hon irriterat.
- Nej! sa jag.
- Tom släpp!! skrek hon.
- Snälla Emma-Lee ge mej bara en sista chans!! sa jag.
- Snälla Emma-Lee ge mej bara en sista chans!! sa jag.
- Neej!! sa hon och försökte ta sej ur mitt grepp.
- Snälla, jag ber dej!! sa jag och höll hårdare.
- Tom du gör illa mej!! skrek hon.
- Tom du gör illa mej!! skrek hon.
- Jag släpper inte förns du ger mej en till chans!! skrek jag.
- Jag kommer inte ge dej någon!! skrek hon och börja gråta.
- Jo, du måste!! Du fattar inte hur mycket jag älskar dej! skrek jag och började hålla ett hårdare grepp helt omedvetet.
- Tom släpp!! skrek hon och sparka mej på benet.
- Ge mej en chans då!! skrek jag.
- Neeej!!! skrek hon.
- Varför inte?! Jag kommer inte sumpa den!! skrek jag och höll henne mot väggen.
- Jo de kommer du!! skrek hon och försökte ta sej loss.
- Varför inte?! Jag kommer inte sumpa den!! skrek jag och höll henne mot väggen.
- Jo de kommer du!! skrek hon och försökte ta sej loss.
- Nej!! skrek jag.
- Tom vafan hålleru på med?!! skrek Georg, asså när kom han?
- Lägg dej inte i!! skrek jag.
- Georg ta bort han från mej!! skrek Emma-Lee och börja gråta ännu mer.
- Är du sjuk i huvuet eller något?! Släpp henne för fan!! skrek han.
- Är du sjuk i huvuet eller något?! Släpp henne för fan!! skrek han.
- Nej!! Dra!! skrek jag.
- Tom släpp!! Du har ännu mindre chans att få en till chans nu!! skrek hon.
- Jag vet.. Men jag tänker inte låta dej gå!! skrek jag.
- De räcker nu Tom!! sa han och bar upp mej bakifrån.
- Vafan, släpp!! skrek jag irriterat och försökte slå han.
- Nej!! skrek han och bar bort mej.
- De räcker nu Tom!! sa han och bar upp mej bakifrån.
- Vafan, släpp!! skrek jag irriterat och försökte slå han.
- Nej!! skrek han och bar bort mej.
- Gå Emma-Lee, innan han kommer loss! sa han.
- Tack Georg. sa hon innan hon gick ut.
De gick ungefär en minut innan han släppte mej.
- Varför lät du henne gå för?! skrek jag och börja gråta.
- Tom, man kan inte tvinga någon att älska en. sa han.
- Jag gjorde inte de heller! sa jag.
- Jo?! Och desutom så gjorde du illa henne! sa han.
- Men de va ju de ända sättet att få henne att stanna! skrek jag.
- Nej? sa han.
- Äh, du vet inget. sa jag irriterat och tog på mej min skor.
- Vart ska du?! sa han.
- Leta efter Emma-Lee. sa jag.
- Låt henne va för fan!! skrek han.
Jag brydde mej inte om vad Georg sa, så jag gick ut. Jag började gå den vägen som hon brukar gå hem och efter en stund så såg jag henne. Jag sprang fram till henne.
- Tom låt mej va!! skrek hon.
- Nej! Jag älskar dej för mycket för att kunna låta dej va! Fattar du inte de?! sa jag.
- Jo men du kan fan inte tvinga mej att ge dej en till chans och sen gör du illa mej också! sa hon och började gråta.
- Förlåt.. sa jag och krama henne länge.
Jag krama henne en låång stund, fast hon inte krama tillbaks. Hon stod bara och grät. Efter en liten stund så sluta hon gråta och jag sluta krama henne, för om hon skulle säga något viktigt eller så.
- Asså jag tänker inte ge dej någon till chans ÄN. Men vi får se hur de går med oss. sa hon.
- Okej bra. sa jag och log.
- Mm.. mumlade hon.
- Men asså Camillas begravning är imorgon och asså... Kan du följa med? Asså kommer typ kännas bättre då.. sa jag.
- Såklart jag kan. sa hon.
- Okej, tack. sa jag.
- Mm.. Vill du käka något? sa hon.
- Visst. sa jag.
Vi drog till donken och käka. När vi hade gjort de så gick vi 'hem' till mej. Vi gick upp på mitt rum och satte oss på sängen.
- Jag är astrött. sa jag.
- Jag också.. sa hon.
- Ska vi sova? frågade jag.
- Ska jag sova här?! sa hon.
- Uhm.. Om du vill.. sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Snälla? Inget sex eller sånt. Jag behöver inte ens röra dej. sa jag.
- Haha, okej då. sa hon och log.
- Jo?! Och desutom så gjorde du illa henne! sa han.
- Men de va ju de ända sättet att få henne att stanna! skrek jag.
- Nej? sa han.
- Äh, du vet inget. sa jag irriterat och tog på mej min skor.
- Vart ska du?! sa han.
- Leta efter Emma-Lee. sa jag.
- Låt henne va för fan!! skrek han.
Jag brydde mej inte om vad Georg sa, så jag gick ut. Jag började gå den vägen som hon brukar gå hem och efter en stund så såg jag henne. Jag sprang fram till henne.
- Tom låt mej va!! skrek hon.
- Nej! Jag älskar dej för mycket för att kunna låta dej va! Fattar du inte de?! sa jag.
- Jo men du kan fan inte tvinga mej att ge dej en till chans och sen gör du illa mej också! sa hon och började gråta.
- Förlåt.. sa jag och krama henne länge.
Jag krama henne en låång stund, fast hon inte krama tillbaks. Hon stod bara och grät. Efter en liten stund så sluta hon gråta och jag sluta krama henne, för om hon skulle säga något viktigt eller så.
- Asså jag tänker inte ge dej någon till chans ÄN. Men vi får se hur de går med oss. sa hon.
- Okej bra. sa jag och log.
- Mm.. mumlade hon.
- Men asså Camillas begravning är imorgon och asså... Kan du följa med? Asså kommer typ kännas bättre då.. sa jag.
- Såklart jag kan. sa hon.
- Okej, tack. sa jag.
- Mm.. Vill du käka något? sa hon.
- Visst. sa jag.
Vi drog till donken och käka. När vi hade gjort de så gick vi 'hem' till mej. Vi gick upp på mitt rum och satte oss på sängen.
- Jag är astrött. sa jag.
- Jag också.. sa hon.
- Ska vi sova? frågade jag.
- Ska jag sova här?! sa hon.
- Uhm.. Om du vill.. sa jag.
- Jag vet inte.. sa hon.
- Snälla? Inget sex eller sånt. Jag behöver inte ens röra dej. sa jag.
- Haha, okej då. sa hon och log.
Vi bytte om och hon fick låna en tröja av mej att sova i. Sen gick vi och la oss.
*Nästa morgon*
När jag vaknade låg inte Emma-Lee brevid mej längre, jag gick upp och tog en snabb dusch och klädde på mej och så sen gick jag ner till köket. Där satt Emma-Lee, Georg och Gustav.
- Gomorron. sa jag.
- Hur fan fixa du satt hon gav dej en till chans?! sa Georg på tyska.
- Hon har inte get mej en än. sa jag på tyska.
- Men varför är hon här då? sa han på tyska.
- Hon har inte get mej en än. sa jag på tyska.
- Men varför är hon här då? sa han på tyska.
- För att jag ville att hon skulle med. sa jag på tyska.
- Asså vafan? sa han på tyska.
- Vad snackar ni om?! sa Emma-Lee.
- Inget. sa jag och satte mej brevid henne.
- Okej? sa hon.
- Men iallafall... Kan jag snälla få en chans. Bara en! Får jag en slutar jag tjata om en. sa jag.
- Tom jag vet inte än. Kanske. sa hon.
- Kom igeeen? bad jag och kolla på henne med puppyeyes.
- Kanske.. sa hon.
- Snälla? sa jag.
- Jag bestämmer mej senare om du får en eller inte. sa hon.
- Jag bestämmer mej senare om du får en eller inte. sa hon.
- Yeeeeeeeeeeeeeeey!! sa jag och krama henne.
- De kan fortfarande bli ett nej de vet du va? sa hon.
- Men låt mej hoppas! Förstör inte stämningen nu. sa jag.
- Haha, wtf? sa hon.
- Haha ingeeet. sa jag.
- Haha ingeeet. sa jag.
- Tom du har inget liv. sa Georg.
- Jo? sa jag.
- Nej.. sa han och flina.
- Men käften. sa jag.
- Haha näe. sa han.
- K. sa jag.
- Fett dryg. sa han.
- K. sa jag.
- Fett dryg. sa han.
- Konstigt? sa jag.
- Ja? sa han.
- K.. sa jag.
- Sluta va så dryg. sa han.
- Prata inte med mej då. sa jag.
- Sluta va så dryg. sa han.
- Prata inte med mej då. sa jag.
- Vafan har jag gjort dej?! sa han surt.
- Vafan troru?! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna veta?! sa han irriterat.
- Snacka inte med mej då. sa jag och gick upp till mitt rum.
- Snacka inte med mej då. sa jag och gick upp till mitt rum.
Gustav's perspektiv:
- Asså vafan? sa Georg.
- Han blir ju ändå alltid sur, så vem bryr sej? sa jag.
- Jag. Asså han är min bästa vän Gustav. sa han.
- Jag vet? Men han blir ju arg på alla hela tiden. Vi kanske borde låta han va ett tag. sa jag.
- Mm.. Kanske.. mumlade han.
- Gör de bara? Annars kommer han få värsta dampen. sa jag.
- Okej. suckade han.
- Bra. sa jag.
- Tycker ni att jag ska gå upp till han? sa Emma-Lee.
- Tycker ni att jag ska gå upp till han? sa Emma-Lee.
- Venne, du är väl typ den ända som han blir glad över att träffa just nu säkert, så gör de om du vill. sa jag.
- Okej, jag göre. sa hon och gick.
- Jag saknar gamla Tom och Bill.. sa Georg.
- Jag saknar gamla Tom och Bill.. sa Georg.
- Jag med.. sa jag.
- Dom blir fan bara värre och värre.. sa han.
- Jag vet. sa jag.
- Dom kommer aldrig bli som förr.. sa han och då kom Bill ner.
- Vilka kommer aldrig bli som förr? sa Bill.
- Du och Tom. sa jag.
- Vadå aldrig som förr? Vi är precis likadana som förut. Inte han då men iallafall är jag de. sa han.
- Du och Tom. sa jag.
- Vadå aldrig som förr? Vi är precis likadana som förut. Inte han då men iallafall är jag de. sa han.
- Nej. sa Georg.
- Vad är de som inte är bra nu då?! sa han.
- Allt. sa Georg.
- Vadå allt?! sa han surt.
- Att ni blir fucking sura/arga hela tiden! sa Georg.
- De är fan inte mitt fel att vi blir de hela tiden! sa han argt.
- De är fan inte mitt fel att vi blir de hela tiden! sa han argt.
- Kolla nu blir du arg igen. Asså vafan, ni har förändrats så här jävla mycket Bill! Inse att ni aldrig kommer bli som förr, de kommer inte precis bli bättre iallafall. sa Georg.
- Hur fan vet du? sa han irriterat.
- Man ser de Bill. sa jag.
- Hur fan vet du? sa han irriterat.
- Man ser de Bill. sa jag.
- Hur fan kan man se de?! sa han.
- På alla sätt och vis. sa jag.
- Dra åt helvete. sa han argt och gick upp.
- Fan va lack han blir. sa jag.
- Jag vet. sa han.
- Jag vet. sa han.
- Asså Tom blir typ lika lack om inte mer. Hade dom bara inte träffat Camilla och Angelika hade dom säkert inte varit så här nu! sa jag.
- Jag vet! Asså allt är typ tjejernas fel egentligen. sa han.
- Viisst? sa jag.
- Mm.. Men de blir säkert bättre när vi kommer tillbaks till Tyskaland. sa han.
- Bill kanske tar med Angelika dit. Så tror inte de. sa jag.
- Bill kanske tar med Angelika dit. Så tror inte de. sa jag.
- MÅSTE HAN HA MED HENNE FUCKING ÖVERALLT ELLER?!?! skrek han argt.
- Tydligen. sa jag och twinsen kom ner.
- Är de kul att snacka skit om oss eller? sa Tom surt.
- Faktiskt. sa Georg.
- Tack. "Bästa vän" som jag kalla dej förr. sa han surt och slog Georg hårt.
- Vafan är ditt jävla problem?!! skrek Georg och putta in Tom i väggen.
- Ni är mitt fucking jävla problem. Ni säger att vi aldrig kommer bli som förr och ingen blir ju som förr. Ni är fan dumma i huvet. sa han drygt.
- Äre nån som är dum i huvet så äre fan du! sa jag argt och ställde mej brevid Georg.
- Varför måste ni alltid gå på Tom?! sa Bill argt.
- Vi kan ju gå på dej också om du vill. sa Georg och vi vände oss till han.
- Rör ni Bill dödar jag er seriöst. sa Tom argt.
- Som om du kan. sa jag drygt.
- Du är en liten bitch Gustav. De vet du va? sa han surt.
- Du är en liten bitch Gustav. De vet du va? sa han surt.
- Aa. För ni 2 säger de hela fucking tiden! sa jag argt och slog han hårt i ansiktet.
- Ajj! skrek han och lutade huvudet framåt och då började de droppa blod på golvet.
- Oops. sa jag.
- Du ska ge fan i min bror!! skrek Bill och började slå mej skit hårt.
- Lägg ner jävla skitunge!! skrek jag och slog skit hårt tillbaks.
- Oops. sa jag.
- Du ska ge fan i min bror!! skrek Bill och började slå mej skit hårt.
- Lägg ner jävla skitunge!! skrek jag och slog skit hårt tillbaks.
Jag och Bill fortsatte slåss medans Georg och Tom försökte sära på oss. Exakt då så kom Angelika och Emma-Lee..
- Igen?! sa Angelika irriterat.
- Kan ni aldrig komma överens eller?! sa Emma-Lee irriterat.
- De är ju fan dom!! sa Tom.
- Omg du blöder ju!! skrek hon.
- Näe de menar du inte. sa han.
- Omg du blöder ju!! skrek hon.
- Näe de menar du inte. sa han.
- Asså lägg ner alla 4!! skrek Angelika.
- Gustav, varför håller vi bara på mot dom? Tjejerna är ju problemet till allting liksom? sa Georg och hånflina.
- Ursäkta? sa hon.
- Vafan har vi gjort er? sa Emma-Lee drygt.
- Ni gör satt Tom och Bill blir lack hela tiden. sa jag drygt.
- Ni gör satt Tom och Bill blir lack hela tiden. sa jag drygt.
- Asså va? sa Angelika surt.
- Vafan? De är ju fan erat fel att vi blir de! Dom har inget med de här och göra jävla äckel!! sa Bill argt.
- Ska du ska kaxig nu eller? sa Georg och slog han hårt med knytnäven i ansiktet.
- Rör inte han!! skrek hon och putta han.
- Och de där skulle göra ont? sa han och flina.
- Och de där skulle göra ont? sa han och flina.
- Sa jag att de skulle de eller? Nej precis. sa hon.
- Va inte så jävla kaxig. Du vet vad som hände sist du va de. sa han och hånflina.
- Håll käften. sa hon surt.
- Ska jag slå dej eller?! sa han.
- Du rör inte henne. sa Bill argt och höll om henne.
- Aww så gulligt. sa han med en tillgjord röst.
- Asså jag pallar inte er. Ring mej när ni har löst allt. sa Emma-Lee irriterat och gick ut i hallen.
- Vänta på mej! sa Angelika och gick efter henne.
- Vafan, gå inte! sa Tom och han och Bill gick ut i hallen.
Emma-Lee's perspektiv:
- Varför ska vi inte? Ni bråkar ju fan bara hela tiden! Jag pallar inte de! sa jag.
- Snälla, stanna bara. sa Tom.
- Tror ni att vi vill dö eller något eller? sa Angelika.
- Tror du att vi vill de? sa Bill.
- Nej? Men vi har inte ens gjort något så vafan ska vi stanna för? sa jag.
- Vi vet att ni inte har gjort något? Snälla, stanna bara. sa Tom.
- Om ni slutar bråka med dom. sa jag.
- Hur hade du tänkt att de skulle gå? sa Bill.
- Jag venne? sa jag.
- Men om vi går och snackar med dom då? sa Tom.
- Okej. sa hon.
- Stannar ni då? sa Bill.
- Nej. Vi drar nu och sen får ni ringa oss när ni är sams igen. sa hon.
- Men vi kommer aldrig bli de ju! sa han.
- Försök. sa jag.
- Hur då?! sa dom.
- Jag venne? De är inte vårat problem. sa hon.
- Viisst? sa jag.
- Omg Tom och Bill är så här mesiga. hörde man Georg säga.
- Jag vet. Om jag hoppas Emma-Lee inte ger Tom en till chans! skratta Gustav.
- Hahaha viisst? skratta Georg.
- Äre verkligen så jävla kul att snacka skit om oss eller?! sa Tom argt och gick till dom.
- Bill ring mej när ni är sams. Okej? sa Angelika.
- Okej... suckade han.
- Bra. sa hon och kysste han innan vi gick ut.
- Jag fattar inte att dom orkar. sa jag.
- Inte jag heller. sa hon.
- Om ni slutar bråka med dom. sa jag.
- Hur hade du tänkt att de skulle gå? sa Bill.
- Jag venne? sa jag.
- Men om vi går och snackar med dom då? sa Tom.
- Okej. sa hon.
- Stannar ni då? sa Bill.
- Nej. Vi drar nu och sen får ni ringa oss när ni är sams igen. sa hon.
- Men vi kommer aldrig bli de ju! sa han.
- Försök. sa jag.
- Hur då?! sa dom.
- Jag venne? De är inte vårat problem. sa hon.
- Viisst? sa jag.
- Omg Tom och Bill är så här mesiga. hörde man Georg säga.
- Jag vet. Om jag hoppas Emma-Lee inte ger Tom en till chans! skratta Gustav.
- Hahaha viisst? skratta Georg.
- Äre verkligen så jävla kul att snacka skit om oss eller?! sa Tom argt och gick till dom.
- Bill ring mej när ni är sams. Okej? sa Angelika.
- Okej... suckade han.
- Bra. sa hon och kysste han innan vi gick ut.
- Jag fattar inte att dom orkar. sa jag.
- Inte jag heller. sa hon.
Vi gick till stinsen och gick bakom stinsen och Angrlika började röka.
- De är äckligt att röka. sa jag.
- Nej? sa hon.
- Haha, jo. sa jag.
- Neej? Haha. sa hon.
- Jo.. De äre visst. sa jag.
- De är äckligt att röka. sa jag.
- Nej? sa hon.
- Haha, jo. sa jag.
- Neej? Haha. sa hon.
- Jo.. De äre visst. sa jag.
- Aja, orkar inte bry mej. sa hon.
- Haha, ska vi dra till subway och käka? sa jag.
- Okej. sa hon och rökte klart snabbt.
- Haha, ska vi dra till subway och käka? sa jag.
- Okej. sa hon och rökte klart snabbt.
Vi gick in i stinsen och beställde på subway och satte oss och åt. Efter en stund kom en kille fram till oss.
- Hej syrran! sa han och log mot Angelika.
- Omg hej Sebbe! sa hon och krama han.
- De va typ länge sen? sa han.
- Ja, hur gåre med Jake? sa hon.
- Bra, vi bor fortfarande i lägenheten. Som du kanske märkt. sa han.
- Hahaha ja. Iallafall de här är Emma-Lee, Emma-Lee de här är min ena storebror Sebbe. sa hon.
- Hej. sa han och log.
- Heej. sa jag.
- Anywaay, varför käkar du aldrig hemma? sa han.
- Venne. Gott att äta ute? Haha nej men hade de inte varit för Tom, Bill, Georg och Gustav hade vi inte varit här typ. sa hon.
- Vad har dom gjort nu? sa han.
- Dom har värsta fighten. sa jag.
- Shiiet. sa han.
- I can see your boyfriend. sa hon till Sebbe.
- Va? sa han och vände sej om.
- Hahaha, jag dreeeeev. sa hon och skratta.
- Man driver inte om Jake. sa han.
- Hahah, iallafall gå nu. sa hon.
- Varför? sa han.
- För att jag vill kunna äta utan att behöva bli äcklad. sa hon och flina.
- Tack? sa han.
- Jag drev men gå. sa hon.
- Okej, men kanske kommer hem till er senare. sa han.
- Okej. Men seriöst gå. sa hon.
- Okeeej. sa han och krama henne innan han gick.
- Han är sär. sa hon och flina.
- Haha, men hallå har han pojkvän? Eller drev du? sa jag.
- Nej han har. Dom bor i nån lägenhet i stan. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Jaao. sa hon.
Vi åt klart och sen gick vi bara runt och chilla lite. Efter en stund ringde Angelikas mobil och hon tog upp den och
svara och satte på högtalare.
- Hallå? sa hon.
- Hej älskling. sa Bill.
- Hej. Är ni sams nu eller? sa hon.
- Asså.. De beror på hur man menar med sams. sa han.
- Vad menar du? sa hon.
- Om de menas med att jag har blåtira på ena ögat, ont som fan mellan benen och lite över allt, att Tom känner typ lika dant och att vi måste vara inlåsta på ditt rum för att Georg och Gustav är helt sär. Så ja. Då är vi sams. sa han.
- Omg. sa vi.
- Kan ni inte bara komma hit?! sa Tom.
- Asså... Jag venne.. sa hon.
- Snälla!! sa Bill.
- Asså.. Georg och Gustav typ hatar oss och vill typ döda oss eller något så nej.. sa jag.
- Vi kan gå ner och hålla dom borta från er! sa Tom.
- Venne.. sa vi.
- Snälla! sa dom.
- Nej. Ta och fucking lös de med dom! sa jag.
- Men de går ju inte!! sa Tom.
- Men de går ju inte!! sa Tom.
- Har ni ens försökt?! sa hon.
- Ja? sa Bill.
- Tror bara att ni har fortsatt bråka, varför skulle ni annars ha så ont som ni säger? sa hon.
- Ehh.. Uhm.. Lite har vi ju försökt.. sa han.
- Men försök mer då! Vi kommer inte tillbaks förs ni har slutat bråka och blivit sams!! sa hon.
- Men försök mer då! Vi kommer inte tillbaks förs ni har slutat bråka och blivit sams!! sa hon.
- Men de kommer ju fan aldrig gå med dom!! sa han.
- Försök!! sa vi irriterat.
- Okej då. suckade han.
- Bra. Herrå. sa hon.
- Aa, hejdå. sa han och dom la på.
- Bra. Herrå. sa hon.
- Aa, hejdå. sa han och dom la på.
Georg's perspektiv:
Jag och Gustav satt nere i köket och snacka lite skit om Tom och Bill och en stund senare kom dom ner igen.
- Berädda för en till omgång? sa jag och flina.
- Nej. Vi ville bara bli sams med er igen. sa Tom och de lät som han fick tvinga ur sej orden.
- Varför? De här va ju kul. sa Gustav och flina.
- För att vi vill att Angelika och Emma-Lee kommer tillbaks och dom kommer inte göra de förns vi är sams igen. sa Bill.
- Och nej de är så inte kul. sa Tom.
- Synd för er då. sa jag.
- Men kom igen! Snälla! sa han.
- Ni vill ju fan bara bli sams för att ni ska kunna va med dom där jävla hororna. sa jag irriterat.
- Men kom igen! Snälla! sa han.
- Ni vill ju fan bara bli sams för att ni ska kunna va med dom där jävla hororna. sa jag irriterat.
- Kalla dom inte för horor!! skrek Bill.
- Chilla tönt. sa Gustav.
- Chilla tönt. sa Gustav.
- Kalla inte dom horor och inte Bill tönt! sa Tom argt.
- Vad ska man kalla han då? Haha. sa jag.
- Jag skiter i vafan ni kallar mej, men kalla fan inte dom horor. Dom är lika mycket horor som ni. sa Bill surt.
- K. Jag bryr mej inte ett skit. sa jag.
- De va ju därför du sa de från början dåra? sa Tom.
- Typ. sa jag.
- Men asså jag pallar inte bråka mer!! sa Bill irriterat och satte sej på en stol.
- Gör inte de då? sa jag.
- Ni håller ju på mot Tom, de är ju därför jag lägger mej i?! sa han.
- Bill jag kan försvara mej själv. sa Tom.
- Nej. sa han.
- Jo? Jag är ingen fucking bebis. sa Tom.
- Okej. sa han.
- Okej. sa han.
- Men asså varför ska vi bli sams? Ni vill bara träffa tjejerna nu, de är ju bara därför ni vill att vi blir sams. sa Gustav.
- Nej.. Jag vill inte att bandet splittras eller något.. sa Bill.
- Inte jag heller.. sa Tom.
- Nej inte vi heller.. Men de är jobbigt när ni blir så arga hela tiden och de börja ni bli ända sen ni träffa tjejerna. sa jag.
- Blev vi? sa Tom och Bill.
- Ja? sa jag.
- Visste inte de.. sa Bill.
- Men de blev ni. Och de är skit jobbigt.. sa jag.
- Blev vi? sa Tom och Bill.
- Ja? sa jag.
- Visste inte de.. sa Bill.
- Men de blev ni. Och de är skit jobbigt.. sa jag.
- Jag som hade tänkt ta med Angelika till Tyskland.. Blir väl inget av med de.. sa han och kolla ledset ner i golvet.
- Asså du kan ta med henne men bara om du lovar att inte bli lack på oss för allting. sa jag.
- Säkert? sa han.
- Ja? Annars skulle jag inte ha sagt de? sa jag.
- Okej, tack. sa han och log lite halvt.
- Varsågod.. Typ. sa jag.
- Så.. Allt är typ bra nu eller? sa Tom.
- Typ. sa Gustav och kolla på oss andra.
- Aa. sa jag.
- Kommer snart. sa Bill och gick ut i vardagsrummet.
- Va äre med han nurå? sa jag.
- Han ska väl ringa Angelika och säga att dom kan komma tillbaks typ. sa Tom.
- Aha. sa Gustav.
- Mmm.. Och sen ska vi på Camillas begravning om några timmar.. Kommer ni? sa Tom och kolla på mej och Gustav.
- Aa. sa vi.
- Okej, bra. sa han.
- Aa. sa vi.
- Okej, bra. sa han.
Efter någon minut kom Bill tillbaks och vi satte oss och snacka ett tag. Sen kom Angelika och Emma-Lee tillbaks också.
- Hej. sa dom.
- Tja. sa jag och Tom.
- Tjena. sa Gustav.
- Hej. sa Bill och kysste Angelika.
- Gick allt bra? sa Emma-Lee.
- Ja de gjorde de väl. sa Tom.
- Bra då. sa hon.
- Omg! sa Angelika.
- Vadå? sa jag.
- Shiiiit, jag glömde att de är Camillas begravning idag!! sa hon.
- Juste de va idag. sa Emma-Lee.
- Hehe, asså jag fråga henne om hon kunde gå med mej dit för att de skulle typ kännas bättre då. sa Tom.
- Haha okej. sa Angelika.
Kommentera!! :D
Die For You - Chapter 34
1. TH 2. Angelika 3. Sandra 4. Emma-Lee
När vi hade kommit hem så gick alla in i vardagsrummet och satte sej i soffan.
- Asså ni shoppa fan i timmar.. sa jag.
- Haha, jag vet! sa Angelika och skratta lite.
- Inte kul. sa jag.
- Jooo. sa hon.
- Aja, vad ska vi göra? sa Bill.
- Jag venne, men jag och Emma-Lee ska upp på mitt rum och ni ska inte komma in och fråga om vi ska gå någonstans eller störa oss på något sätt, okej?! sa Tom.
- Okej, ha så kul. sa Bill och flina.
- Man har alltid kul med henne. sa Tom och flina.
- Okej, de där va ju intressant. sa Georg.
- Jag vet. sa han.
Dom gick upp till Toms rum och Angelika och Bill till Angelikas.
- Alla dissar alltid oss. sa Sandra.
- Jag vet. sa Georg.
- Så sant. sa jag.
- Ska vi göra något? sa hon.
- Som? sa jag och Georg.
- Typ.... sa hon.
- De va en bra förklaring. sa Georg.
- Ja men jag vet inte. sa hon.
- Vi kan titta på film eller något? sa jag.
- Visst. Vilken? sa hon.
- Typ.. A Nightmare On Elme Street? sa jag.
- Okeej. sa dom.
Vi satte på filmen och börja kolla på den.
*Efter filmen*
- Va ska vi göra nu? sa jag.
- Venne. sa Georg.
- Jag är typ trött. sa Sandra.
- Jag också. sa jag.
- Gå och sov då? sa han.
- Vi ska. sa jag.
- Okej, godnatt. sa han.
Jag och Sandrs gick upp på hennes rum och Georg stanna i vardagsrummet och kollade på tv.
Vi bytte om och så och gick och la oss.
*Nästa morgon*
Jag vakna och Sandra va inte här så hon va förmodligen i skolan. Jag gick upp och duscha, klädde på mej och så.
När jag var klar med allt så gick jag till Angelikas rum för att kolla om Bill var där. Och de va han.
- Tja. sa jag.
- Tja. sa han.
- Va göru? sa jag.
- Typ inget.. Måste väcka Tom. sa han.
- Varför? sa jag.
- Måste fråga han en grej. sa han.
- Va för något? sa jag.
- Asså han sa att mamma och Gordon skulle typ komma och hämta Jayy och jag måste veta när dom kommer. sa han.
- Aha okej.. sa jag.
- Följer du med och väcker han? sa han.
- Visst. sa jag.
Vi gick ut ur Angelikas rum och in i Toms. Tom och Emma-Lee låg i sängen och sov. Bill gick fram till han och försökte väcka han.
- Vakna Tom!! sa han och putta lite på hans axel.
- Gå! sa Tom och vände sej med ryggen mot Bill.
- Nej, vakna! sa han.
- Om du inte har märkt de så är jag vaken! sa Tom irriterat.
- Men gå upp då! sa han.
- Om ni går. sa Tom.
- Nej? Då kommer du ju aldrig gå upp! sa Bill.
- Jo! sa han.
- Nej? Gå bara upp nu! sa Bill.
- Vill du se mej naken eller?! Nej exakt, gå då!! sa han irriterat.
-Euw, vafan? sa Bill.
- Gå! sa han.
- Chilla. sa Bill och vi gick ut.
Vi gick ner och satte oss i köket.
- Tror du han går upp? sa jag.
- Nej. sa han.
- Haha inte jag heller. sa jag och då kom Tom ner..
- Vi hade visst fel. sa Bill och kolla på Tom.
- Vadå? sa han.
- Vi trodde inte du skulle gå upp. sa jag.
- Jag tänkte ligga kvar.. Men sen tänkte jag att Bill skulle dra upp mej med eller utan kläder. sa han.
- Hahaha, asså tror du att jag vill se dej naken eller? sa Bill.
- Alla vill de. sa han.
- Nej? sa jag och Bill.
- Haha, jo. sa han.
- Euw nej.. sa Bill äcklat.
- Såklart alla vill? sa han.
- När du säger alla menar du väl, bara Emma-Lee och du. sa sa jag.
- Nej jag menar seriöst alla. sa han.
- Inte jag. sa jag.
- Inte jag heller. Och inte Georg, inte Angelika och inte Sandra. sa Bill.
- Hur kan du veta va dom vill? sa han.
- Jag vet allt. sa Bill och flina.
- Eller hur. sa han.
- Jag gör ju de? sa Bill.
- Säg något som ingen vet om mej då? sa han.
- Du fick din första kyss av Sarah. sa Bill.
- De vet alla redan. sa han.
- Om alla betyde bara du och jag, ja. sa Bill.
- Okej. Men asså... Säg nåt som ingen vet om Gustav då? sa han.
- Att uhm... Han ha r.. sa Bill innan han avröt han.
- Att han har vadå? sa han och flina.
- Uhm... Han har kysst mej en gång när vi va fulla. sa Bill.
- WHAAAT?!! skrek han förvånat.
- Typ.. sa jag och kolla ner i bordet.
- Omg. sa han.
- Men de va ändå typ för två år sen. sa Bill.
- Hahahaha driver ni med mej eller? sa han och garva.
- Nej.. sa vi.
- Omfg. Hahahahaha jag döööör! garva han.
- K äften. sa Bill irriterat och gick upp.
- Vafan äre med han nu då? sa Tom förvånat.
- Asså de va ju inte ens kul att jag råka göra de.. sa jag lågt.
- Haha driver du eller? Jo de är de. sa han.
- Nej? Tänk om du skulle råka kyssa Georg och sen skulle Bill garva ihjäl sej och allt. sa jag.
- Men jag och han är ju födda till att vara komikers så de är meningen att vi ska va roliga och att man ska skratta åt oss. sa han och flina.
- Du blir ju inte så glad iallafall om man skrattar åt dej. sa jag.
- Nej eller jo men asså de beror på va de handlar om egentligen.. sa han.
- Precis. Men tänk lite på att Bill blir ledsen/arg när du håller på hela tiden.. sa jag.
- Och om han blir arg eller ledsen? De är väl inte mitt problem. sa han.- Nej? Tänk om du skulle råka kyssa Georg och sen skulle Bill garva ihjäl sej och allt. sa jag.
- Men jag och han är ju födda till att vara komikers så de är meningen att vi ska va roliga och att man ska skratta åt oss. sa han och flina.
- Du blir ju inte så glad iallafall om man skrattar åt dej. sa jag.
- Nej eller jo men asså de beror på va de handlar om egentligen.. sa han.
- Precis. Men tänk lite på att Bill blir ledsen/arg när du håller på hela tiden.. sa jag.
- Jo. För de är du som får han att bli de. sa jag.
- K. sa han drygt.
- Asså vafan, du borde bry dej. sa jag.
- Varför skulle jag? sa han.
- För att han är din bror? sa jag.
- Och? sa han.
- Han bryr sej ju om dej när du är arg eller ledsen? sa jag.
- Okej? sa han.
- Men omg, du fattar ju inte. sa jag.
- Jo? Men jag orkar inte bry mej. sa han.
- Vi säger väl så. sa jag.
Jag orka inte snacka mer med han så jag gick upp till Bill. Jag öppna dörren och han satt på sängen med sin mac.
- Hej. sa jag.
- Tja. sa han.
- Såru vet orkar inte Tom bry sej om du är ledsen eller arg för enligt han är de inte hans problem. sa jag.
- Asså jag blir så fucking jävla pissed på han! sa han irriterat.
- Jag också. sa jag.
- Kommer snart.. sa han och gick ut.
Bill's perspektiv:
Jag gick ner till köket och där satt Tom vid bordet och åt frukost.
- Vafan mena du när du sa att de inte va ditt problem?! De är ju fan du som får mej bli arg och ledsen! sa jag irriterat.
- Nej? De är ju inte mitt problem att du är en sån jävla mes. sa Tom.
- Tack då? Då vet jag att jag aldrig ska bry mej om dej igen. sa jag drygt och gick upp till Gustav igen.
När jag kom in så var Gustav fortfarande där och han såg hur irriterad jag var.
- Vad hände? frågade han.
- Han sa att de inte är hans fel att jag är en sån jävla mes. sa jag argt och satte mej på sängen.
- Asså du är ingen jävla mes? I sånna fall äre väl fan han som är de som inte kan slå ner Hampus. sa han och skratta lite.
- Haha viisst? sa jag.
- Haha. Men asså ibland är han bara så jävla dum i huvudet. sa han.
- Mmm.. Jag vet. sa jag.
- Han har förändrats.. sa han.
- Mm... mumlade jag.
- Du också. sa han.
- Har jag? sa jag.
- Ja. Du har inte förändrats lika mycket som Tom, men man märker skit tydligt att du har förändrats. sa han.
- På ett bra eller dåligt sätt? sa jag.
- Både och.. sa han.
- Va? Va gör jag som är inte bra då? sa jag.
- Asså sen du träffa Angelika så äre som att du inte har tid för bandet längre och så.. Sen jobbar vi typ aldrig för att du alltid är med henne.. sa han.
- Jag kan väl sluta träffa henne så ofta då.. suckade jag.
- Asså jag menar inte att de är nåt fel med henne och de är ju bra att du äntligen har hittat nån. Men om du bara skulle ta mer tid för bandet så.. skulle de typ va bra. Georg tycker också att de är jobbigt att inte jobba nåt och så. sa han.
- Okej.. Men vi kan åka tillbaks till Tyskland om några veckor. sa jag.
- Säkert? sa han.
- Aa.. sa jag.
- Du vill inte eller hur? sa han.
- Nej.. Eller jo.. Men asså jag vill va med Angelika, men jag vet att vi måste jobba. sa jag.
- Kan inte du snacka med din morsa om hon kan komma med till Tyskland då? sa han.
- Hon går ju i skolan.. sa jag.
- Men på sommarlovet då? sa han.
- Men de är skit långt dit.. sa jag.
- Okej, men hon kan ta ledigt från skolan och typ göra skolgrejer medans vi är i studion och då kan hon va där också? sa han.
- Du försöker få mej ta med henne för att jag ska va glad eller hur? sa jag.
- Ja. sa han och log snett.
- Tack.. Men efter sommarlovet då? Asså hon måste ju tillbaks hit då.. Och vi kommer ju vara kvar i Tyskland... sa jag.
- Mm.. Sant.. Asså hade hon bara varit 18 hade hon ju kunnat flytta ner till Tyskland. sa han.
- Haha, men jag kan väl snacka med henne om de här när hon kommer hem igen. sa jag.
- Bra. Då slipper vi se dej sitta depprimerad i studion om hon kan komma med. sa han.
- Haha aa. sa jag.
*En timme senare*
Jag, Gustav och Georg satt i vardagsrummet och tittade på tv och Tom var uppe på sitt rum med Emma-Lee. En stund senare så kom Angelika och Sandra hem.
- Hej. sa Angelika när dom kom in i vardagsrummet.
- Heej. sa jag och gick fram och kysste henne.
- Vad har ni gjort idag då? sa hon och log.
- Jag och Gustav har snackat om en grej, vi har blivit fett pissed på Tom och sen har vi väl bara kollat på tv typ. sa jag.
- Okeeeeej. Varför blev ni pissed på han? sa hon.
- För att han är så fucking störade. sa jag lite irriterat.
- Varför? sa hon.
- Han sa att jag va en jävla mes bara för att han gjorde mej arg och ledsen. sa jag surt.
- Han kan hålla käften. sa hon och kysste mej.
- Tycker jag med ibland. sa jag.
- Skulle du snacka med henne om de vi snacka om? sa Gustav.
- Aa.. sa jag.
- Vadå? sa hon.
- Asså innan du säger nåt om de, de va Gustavs idé! sa jag.
- Hahah okeej men säg nu. sa hon.
- Asså vi undarar om du kan följa med till Tyskland om några veckor när vi åker? Asså du kan ta ledigt från skolan och stanna över sommarlovet också? sa jag.
- Jag vet inte.. Jag har redan missat sjukt mycket av skolan.. sa hon osäkert.
- Snälla? Jag vill inte åka tillbaks utan dej.. sa jag.
- Kanske.. sa hon.
- Men du kan ta med massa läxor och skit ner dit och sen kan du göra de nere i studion när vi jobbar där nere? sa jag.
- Jag vet inte om jag får de.. sa hon.
- För vem skulle du inte få? sa jag.
- För mina föräldrar och skolan? sa hon.
- Juste.. Men fråga? sa jag.
- Okej, jag kan snacka med mamma och pappa när dom kommer hem. suckade hon.
- Yeey! sa jag och krama henne hårt.
- Mm.. Vill ni dra och käka? Jag är ganska hungrig. sa hon.
- Okej, vart? sa jag.
- Vi kan dra till subway. Haha jag tror Sebbe jobbar. sa hon och skratta lite.
- Haha okeej. sa jag.
- Ska ni med? sa hon till dom andra.
- Visst. sa Georg och dom andra nicka.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skor och så och sen stack vi till subway.
När vi kom fram så såg vi att Sebbe jobba där. Som Angelika sa. Vi beställde och satte oss och åt. Efter att vi hade ätit så gick vi tillbaks till husest.
- Jag har daaaaaaaaaamp!!!! sa Angelika surt.
- Varför? sa jag.
- För min fucking cp tyska lärare gav mej en fucking billjard läxor och min matte lärare med. OCH NO läraren. Fast vi har Eva i matte och NO men whatever. Jag har daaaamp på henne och Jenny!! sa hon argt och slängde alla sina läxor på köksbordet.
- Tyska är ju lätt? sa jag.
- Men du är tysk, då äre inte så konstigt att du tycker de är lätt. sa hon.
- Haha, sant. Ska jag hjälpa dej eller? sa jag.
- Ja. sa hon.
- Haha, okej. sa jag.
Jag hjälpte henne med hennes läxor i typ en evighet.
Tom's perspektiv:
Emma-Lee hade nyss stuckit och jag hade tråkigt. Låg på sängen och tänkte på vad man kunde göra och sen kom jag på att jag kunde dra ut och festa på någon klubb i stan. Men pallar inte gå ensam, så jag gick ner i vardagsrummet för att fråga om någon ville följa med.
- Någon som vill dra till stan? sa jag.
- Vad ska du göra där? sa Georg.
- Gå på någon klubb eller så. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Vill någon med eller? sa jag.
- Jag kan följa med. sa Sandra.
- Grymt. sa jag.
- Jag också. sa Georg.
- Vänta, Sandra ska du med?! sa Gustav.
- Uhm.. Aa? sa hon.
- Men hallå?! sa han.
- Vadå? Du va faktiskt på stripklubb så varför kan inte jag få gå ut med dom två? Jag kommer inte dirket stöta på någon. sa hon.
- Lova? sa han.
- Jag lovar. sa hon.
- Bra. sa han och log mot henne.
Vi gick till köket och sa till Bill och Angelika att vi skulle ut, fast dom brydde inte sej så mycket om de. Vi gick till hallen och klädde på oss och de och drog ner till stationen. När vi kom till stan så gick vi in i en nattklubb som jag hade varit med Emma-Lee i.
Emma-Lee hade nyss stuckit och jag hade tråkigt. Låg på sängen och tänkte på vad man kunde göra och sen kom jag på att jag kunde dra ut och festa på någon klubb i stan. Men pallar inte gå ensam, så jag gick ner i vardagsrummet för att fråga om någon ville följa med.
- Någon som vill dra till stan? sa jag.
- Vad ska du göra där? sa Georg.
- Gå på någon klubb eller så. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Vill någon med eller? sa jag.
- Jag kan följa med. sa Sandra.
- Grymt. sa jag.
- Jag också. sa Georg.
- Vänta, Sandra ska du med?! sa Gustav.
- Uhm.. Aa? sa hon.
- Men hallå?! sa han.
- Vadå? Du va faktiskt på stripklubb så varför kan inte jag få gå ut med dom två? Jag kommer inte dirket stöta på någon. sa hon.
- Lova? sa han.
- Jag lovar. sa hon.
- Bra. sa han och log mot henne.
Vi gick till köket och sa till Bill och Angelika att vi skulle ut, fast dom brydde inte sej så mycket om de. Vi gick till hallen och klädde på oss och de och drog ner till stationen. När vi kom till stan så gick vi in i en nattklubb som jag hade varit med Emma-Lee i.
*Några timmar senare*
De va typ mitt i natten och vi skulle dra hem, fast vi va aspackade. Vi lyckades ta oss hem iallafall. När jag kom in i hallen så blev allt svart..
*Nästa morgon*
Jag vaknade av att jag hade asont i huvudet.. Jag drack för mycket asså. Jag vände på mej och såg någon random tjej. Kunde inte se hennes ansikte, för hon låg med ryggen mot mej, så visste inte vem hon va. En liten stund senare vände hon sej mot mej och omg...
- SANDRA?!?!!! skrek jag förvånat.
- TOM?!!?!?! skrek hon lika förvånat som mej.
- Vafan?!! sa jag.
- Asså omg!! sa hon.
Vi klädde på oss snabbt, fast jag var lite seg, så hon blev klar innan mej. Exakt när jag skulle sätta på mej min tröja, så kom Bill, Georg, Gustav och Angelika in...
- Vafan?!! sa/skrek Gustav argt när han såg mej stå utan tröja och Sandra sitta i min säng.
- Asså jag kan förklara! sa jag.
- Din jävel!! skrek han argt och gick fram till mej och sparka mej skit hårt i skrevet satt jag ramla.
- AJJ!! skrek jag.
Han fortsatte sparka mej skit hårt i skrevet medans jag låg på golvet.
- Asså Gustav de räcker!!! skrek jag och börja nästan gråta för att de gjorde så ont.
- Fucking rör inte min flickvän igen!!! skrek han argt och tog med sej Sandra ut.
- Vafan gjorde du med henne här inne egentligen?!! sa Bill argt.
- Jag vet inte! Jag lovar jag har fan ingen aning! Jag kommer inte ihåg ett jävla skit från igår! sa jag.
- Du kommer visst ihåg! Så fucking packad kan du inte ha varit!! sa han argt.
- Asså Bill jag lovar att jag inte minns något!! sa jag och reste mej upp.
- Såklart du gör!! sa han argt och gick fram till mej.
- Jag lovar! Hade jag vetat hade jag sagt varför hon va här!! sa jag.
- Asså jag pallar inte att du ska hålla på och ljuga hela fucking tiden!! sa han och va påväg ut.
- Bill jag lovar, du borde veta att jag inte ljuger! Du borde bara behöva kolla på mej för att veta de! sa jag.
- Okej då.. Ljuger du eller inte? sa han och kolla på mej.
- Nej. sa jag och såg han i ögonen.
- Du ljuger visst. sa han.
- Nej jag lovar! sa jag.
- Säg vafan du gjorde med henne här inne!! skrek han argt.
- Jag vet ju inte! sa jag.
- Lägg ner. Snacka inte med mej igen förns du tänker berätta sanningen. sa han argt och gick ut.
- Asså Gustav de räcker!!! skrek jag och börja nästan gråta för att de gjorde så ont.
- Fucking rör inte min flickvän igen!!! skrek han argt och tog med sej Sandra ut.
- Vafan gjorde du med henne här inne egentligen?!! sa Bill argt.
- Jag vet inte! Jag lovar jag har fan ingen aning! Jag kommer inte ihåg ett jävla skit från igår! sa jag.
- Du kommer visst ihåg! Så fucking packad kan du inte ha varit!! sa han argt.
- Asså Bill jag lovar att jag inte minns något!! sa jag och reste mej upp.
- Såklart du gör!! sa han argt och gick fram till mej.
- Jag lovar! Hade jag vetat hade jag sagt varför hon va här!! sa jag.
- Asså jag pallar inte att du ska hålla på och ljuga hela fucking tiden!! sa han och va påväg ut.
- Bill jag lovar, du borde veta att jag inte ljuger! Du borde bara behöva kolla på mej för att veta de! sa jag.
- Okej då.. Ljuger du eller inte? sa han och kolla på mej.
- Nej. sa jag och såg han i ögonen.
- Du ljuger visst. sa han.
- Nej jag lovar! sa jag.
- Säg vafan du gjorde med henne här inne!! skrek han argt.
- Jag vet ju inte! sa jag.
- Lägg ner. Snacka inte med mej igen förns du tänker berätta sanningen. sa han argt och gick ut.
Angelika och Georg gick efter han och stängde dörren. Vafan ska jag göra nu liksom? Jag ljuger ju inte ens för Bill. Jag minns inte ett skit. Men jag måste gå och fråga Sandra bara för att få Bill att sluta vara arg. Jag satte på mej min tröja, satte upp mitt hår och gick ut ur mitt rum och gick in i Sandras.
- Sandra, jag måste fråga dej en sak. sa jag.
- Du får fucking inte röra henne!! sa Gustav argt.
- Gustav lägg av, låt han bara fråga en sak? sa Sandra.
- Okej då. sa han irriterat.
- Va gjorde vi inatt? Asså jag minns inget och sen tror Bill att jag ljuger när jag säger att jag inte minns. sa jag.
- Asså jag vet inte? Jag va skit packad. De sista jag minns är att vi kom hem sen minns jag ingenting. sa hon.
- Jag vet fan inte va jag ska göra. Bill säger att jag ljuger men jag gör ju inte de? sa jag och sucka.
- Övertala han bara? sa hon.
- Hur?! sa jag.
- Jag vet inte. sa hon.
- Aja. Jag ska väl gå och snacka med Bill igen då.. sa jag.
Jag gick ut ur hennes rum och gick in i Angelikas.
- Bill? sa jag.
- Vad? sa han surt.
- Asså jag lovar att jag inte kommer ihåg något! Inte ens Sandra vet!! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna lita på vad du säger när du ljuger om allt fucking annat för mej?! sa han.
- Vad har jag ljugit om nu då?! sa jag.
- Du ljög ju på interjuvn och allt!! sa han argt.
- Men de betyder inte att jag ljuger nu!! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna lita på dej när du ljuger hela tiden?! sa han.
- Bill du måste lita på mej! Vi är bröder, jag skulle sagt till dej för länge sen varför hon va där inne om jag visste! sa jag.
- Men säg allt du vet då!! sa han.
- Okej.. Asså när vi hade kommit hem så blev allt svart.. Och sen när jag vakna låg Sandra brevid mej. Mer minns jag inte. sa jag.
- Lova att du inte vet mer? sa han och såg mej i ögonen.
- Jag har ju redan sagt att de är sanningen! sa jag.
- Okej.. Förlåt. suckade han.
- De är lugnt. sa jag.
Vi snacka lite till och sen gick jag tillbaks in i mitt rum.
- Okej.. Asså när vi hade kommit hem så blev allt svart.. Och sen när jag vakna låg Sandra brevid mej. Mer minns jag inte. sa jag.
- Lova att du inte vet mer? sa han och såg mej i ögonen.
- Jag har ju redan sagt att de är sanningen! sa jag.
- Okej.. Förlåt. suckade han.
- De är lugnt. sa jag.
Vi snacka lite till och sen gick jag tillbaks in i mitt rum.
Sandra's perspektiv:
Jag och Gustav satt på min säng och han var fortfarande arg.
- Asså snälla Gustav, förlåt! sa jag.
- Men asså vem fan vet vad du har gjort med han?! Och sen är du min flickvän!! sa han argt.
- Vi var fulla! Snälla, förlåt! Va inte arg.. Snälla? sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Bra. sa jag och log mot han.
- Mmm.. mumlade han.
- Du är fortfarande arg va? sa jag.
- Va tror du? sa han irriterat.
- Förlåt! De va inte ens meningen! sa jag.
- Men asså vem fan vet vad du har gjort med han?! Och sen är du min flickvän!! sa han argt.
- Vi var fulla! Snälla, förlåt! Va inte arg.. Snälla? sa jag.
- Okej då. suckade han.
- Bra. sa jag och log mot han.
- Mmm.. mumlade han.
- Du är fortfarande arg va? sa jag.
- Va tror du? sa han irriterat.
- Förlåt! De va inte ens meningen! sa jag.
- Du skulle fan aldrig gått dit med dom. sa han.
- Jag vet.. Önska att jag inte gjorde de. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Ja? Vadå tror du att jag ville att allt de här skulle hända?! sa jag.
- Nej? sa han.
- Okej, bra. sa jag.
- Mm.. mumla han.
- Gustav? sa jag och titta på han.
- Aa? sa han.
- Jag älskar dej. sa jag och försökte kyssa han men han undvek kyssen.
- Vafan Gustav?! sa jag förvånat.
- Asså Sandra jag älskar dej men du har säkert Toms saliv och allt! sa han.
- Omg, vafan?!! sa jag.
- Men de är ju typ så. sa han.
- Asså omg jag orkar inte med de här längre, de är fan slut! sa jag irriterat.
- Va?!! Nej! sa han.
- Okej, kyss mej eller så är de slut. sa jag och kollade allvarligt på han.
- Asså va? Snälla Sandra, senare eller något. sa han osäkert.
- Skit i de då. Jag drar. sa jag och började packa.
- Du får inte!! sa han.
- Du bestämmer fan inte över mej!! sa jag argt.
- Snälla Sandra, jag älskar dej! sa han och gick fram till mej.
- De skiter jag fan i. sa jag.
- De gör du inte alls!! sa han. - Jag vet.. Önska att jag inte gjorde de. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Ja? Vadå tror du att jag ville att allt de här skulle hända?! sa jag.
- Nej? sa han.
- Okej, bra. sa jag.
- Mm.. mumla han.
- Gustav? sa jag och titta på han.
- Aa? sa han.
- Jag älskar dej. sa jag och försökte kyssa han men han undvek kyssen.
- Vafan Gustav?! sa jag förvånat.
- Asså Sandra jag älskar dej men du har säkert Toms saliv och allt! sa han.
- Omg, vafan?!! sa jag.
- Men de är ju typ så. sa han.
- Asså omg jag orkar inte med de här längre, de är fan slut! sa jag irriterat.
- Va?!! Nej! sa han.
- Okej, kyss mej eller så är de slut. sa jag och kollade allvarligt på han.
- Asså va? Snälla Sandra, senare eller något. sa han osäkert.
- Skit i de då. Jag drar. sa jag och började packa.
- Du får inte!! sa han.
- Du bestämmer fan inte över mej!! sa jag argt.
- Snälla Sandra, jag älskar dej! sa han och gick fram till mej.
- De skiter jag fan i. sa jag.
- Hur fan vet du?! sa jag irriterat.
- För att du älskar mej också? sa han.
- Jag gjorde. sa jag kallt.
- Snälla Sandra, gå inte. bad han.
- Varför skulle jag inte? Du vägrar kyssa mej för att du tror att jag har hånglat med Tom eller nåt? Bara fatta att de är slut! sa jag surt.
- Vafan, troru jag vill kyssa dej om du har gjort de?! sa han irriterat.
- Tydligen inte, men jag har kysst dej och du har ju fan kysst Bill så vafan spelar de för roll?! sa jag argt.
- Hur visste du..? sa han.
- Tom sa. sa jag.
- Aha.. Men snälla gå inte. Jag älskar dej mer än allt annat Sandra! sa han.
- Mm.. Visst. sa jag.
- Jag gör ju de?! Du betyder allt för mej. sa han.
- Ge mej en anledning att bry mej. sa jag drygt.
- Sandra lägg av. Snälla stanna. bad han och de såg ut som han skulle börja grina när som helst.
- Nej. sa jag och börja gå ut.
- Sandra kom igen! sa han.
- Kyss mej en gång, annars går jag. sa jag surt.
- Men sen! sa han.
- De blir inget sen, Gustav. Du har din chans nu. Annars blir de aldrig nåt mellan oss igen. sa jag.
- Sandra, snälla.. sa han lågt.
Han sa inte mer. Han bara kollade ner i golvet och sen på mej.
- Då vet jag. sa jag och gick.
Jag ner ner för trappan och ner i hallen. När jag skulle ta på mej skorna och så, så kom han ner till hallen.
- Lämna mej inte. sa han och en tår kom ner för hans kind.
- Hejdå Gustav. sa jag och såg han i ögonen innan jag gick ut genom dörren.
Jag gick en stund innan jag kom fram till mitt hus. Eller bara mamma bor där nu men ändå.. Jag stod utanför dörren och visste inte om jag våga ringa på. Men tillslut så gjorde jag de och hon öppna om när hon såg mej så krama hon mej länge.
- Gud vad jag har saknat dej! sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
- Förlåt att jag har varit så elak och allt! sa hon.
- Lugnt.. sa jag.
- Har de hänt något? sa hon och kolla oroligt på mej.
- Jag har gjort slut med Gustav. sa jag.
- Va ni tillsammans? sa hon.
- Ja. Men de hände massa grejer och så.. Men jag gjorde slut med han för typ 30min sen. sa jag och kolla ner i golvet.
- Omg gumman. sa hon och krama mej.
Efter kramen så gick jag in i huset och upp på mitt rum. De första jag gjorde när jag kom in i mitt rum var att ta ner alla Tokio Hotel grejer.. Hatade bara alla just nu.
Efter kramen så gick jag in i huset och upp på mitt rum. De första jag gjorde när jag kom in i mitt rum var att ta ner alla Tokio Hotel grejer.. Hatade bara alla just nu.
Angelika's perspektiv:
Jag och Bill satt fortfarande inne i mitt rum. Vi hade inget och göra så vi tänkte kolla va Gustav och Sandra gjorde.
När vi kom in i Sandras rum va de första vi såg Gustav som satt på golvet och grät.
- Omg va har hänt?! sa jag oroligt.
- Sandra gjorde slut.. snyftade han.
- Va? Varför? sa Bill.
Jag och Bill satt fortfarande inne i mitt rum. Vi hade inget och göra så vi tänkte kolla va Gustav och Sandra gjorde.
När vi kom in i Sandras rum va de första vi såg Gustav som satt på golvet och grät.
- Omg va har hänt?! sa jag oroligt.
- Sandra gjorde slut.. snyftade han.
- Va? Varför? sa Bill.
- För att jag inte kysste henne för jag trodde att hon hade Tom's saliv och allt.. Och sen sa hon att hon inte orkade med allt de här längre.. sa han.
- Spelar de nån roll eller? Du och Bill har ju typ hånglat eller vafan ni gjorde? sa jag.
- De va för typ flera år sen. sa han.
- Och? sa jag.
- Palla bry mej.. De kommer inte bli något mellan mej och henne igen iallafall. sa han.
- Hur vet du de? sa jag.
- Hon sa kyss mej en gång annars går jag. Då sa jag men sen. Sen hon ba De blir inget sen, Gustav. Du har din chans nu. Annars blir de aldrig nåt mellan oss igen.. sa han lågt.
- Varför kysste du henne inte bara? Du älskar ju henne, eller hur? sa Bill.
- För hon har ju säkert hånglat med din jävla bror!! sa han argt.
- De är inte mitt fel att Sandra låg där inne med Tom?! sa Bill surt.
- Sa jag de eller?! sa han.
- Nej, men du blev ju fan skit arg på mej. sa Bill drygt.
- Nej? sa han.
- Whatever. Men du kunde ju bara ha kysst henne? Om du nu älskar henne liksom? sa Bill.
- Spelar de nån roll eller? Du och Bill har ju typ hånglat eller vafan ni gjorde? sa jag.
- De va för typ flera år sen. sa han.
- Och? sa jag.
- Palla bry mej.. De kommer inte bli något mellan mej och henne igen iallafall. sa han.
- Hur vet du de? sa jag.
- Hon sa kyss mej en gång annars går jag. Då sa jag men sen. Sen hon ba De blir inget sen, Gustav. Du har din chans nu. Annars blir de aldrig nåt mellan oss igen.. sa han lågt.
- Varför kysste du henne inte bara? Du älskar ju henne, eller hur? sa Bill.
- För hon har ju säkert hånglat med din jävla bror!! sa han argt.
- De är inte mitt fel att Sandra låg där inne med Tom?! sa Bill surt.
- Sa jag de eller?! sa han.
- Nej, men du blev ju fan skit arg på mej. sa Bill drygt.
- Nej? sa han.
- Whatever. Men du kunde ju bara ha kysst henne? Om du nu älskar henne liksom? sa Bill.
- Jag vet.. Jag borde gjort de. sa han lågt.
- Aja, hoppas hon kommer tillbaka. sa Bill.
- Hon kommer aldrig komma tillbaks. sa han ledset.
- Jodå. sa Bill.
- Vi får väl hoppas. sa han.
- Mmm.. Men ska vi dra och kolla vad Tom gör? sa jag.
- Visst, behöver ändå fråga han vad han gjorde med henne. sa Gustav.
- Okej.. sa jag.
Vi gick in i Toms rum och han och Emma-Lee satt på sängen och snacka. När fan kom hon?
- Tom? sa Gustav surt.
- Vad? sa Tom.
- Vafan gjorde du och Sandra?! sa han irriterat.
- Ehh... sa Tom.
- Med Sandra..? Va snackar han om Tom? sa Emma-Lee och kollade på Tom.
- Uhm.. Jag vet inte.. sa han lågt.
- Ljug fan inte!! skrek Gustav.
- Han sa att när han och Sandra kom hem så minns han inte mer och när han vakna så låg hon brevid han. sa Bill.
- VA?!?!! LÅG DU MED HENNE?!?!!? skrek Gustav argt, damp?
- Vafan gjorde du?!?!! skrek Emma-Lee förvånat.
- Uhm.. Asså... sa Tom.
- Varför ljög du för mej?! Du sa att Gustav hade blivit sur på dej för ingenting!! sa Emma-Lee irriterat.
- Asså... Uh... De hände typ inget.. Tror jag... sa Tom.
- Varför ljög du Tom?! sa Emma-Lee argt.
- För att... Jag visste att du skulle bli arg om jag sa vad som hade hänt.. sa han.
- Vafan såklart jag skulle?! Du har fan legat med din bästa väns flickvän?! Och du har fan flickvän själv?! sa hon argt.
- Förlåt.. sa han lågt.
- Ett jävla förlåt räcker inte!! Vafan gjorde ni egentligen?! sa hon argt.
- Men jag vet ju inte! Jag var ju fan full!! sa han.
- Jag pallar inte de här nu Tom. Vi får snacka senare eller nåt. sa hon och gick ut.
- Va? Nej, Emma-Lee!! ropade han och sprang efter henne.
- Aja, hoppas hon kommer tillbaka. sa Bill.
- Hon kommer aldrig komma tillbaks. sa han ledset.
- Jodå. sa Bill.
- Vi får väl hoppas. sa han.
- Mmm.. Men ska vi dra och kolla vad Tom gör? sa jag.
- Visst, behöver ändå fråga han vad han gjorde med henne. sa Gustav.
- Okej.. sa jag.
Vi gick in i Toms rum och han och Emma-Lee satt på sängen och snacka. När fan kom hon?
- Tom? sa Gustav surt.
- Vad? sa Tom.
- Vafan gjorde du och Sandra?! sa han irriterat.
- Ehh... sa Tom.
- Med Sandra..? Va snackar han om Tom? sa Emma-Lee och kollade på Tom.
- Uhm.. Jag vet inte.. sa han lågt.
- Ljug fan inte!! skrek Gustav.
- Han sa att när han och Sandra kom hem så minns han inte mer och när han vakna så låg hon brevid han. sa Bill.
- VA?!?!! LÅG DU MED HENNE?!?!!? skrek Gustav argt, damp?
- Vafan gjorde du?!?!! skrek Emma-Lee förvånat.
- Uhm.. Asså... sa Tom.
- Varför ljög du för mej?! Du sa att Gustav hade blivit sur på dej för ingenting!! sa Emma-Lee irriterat.
- Asså... Uh... De hände typ inget.. Tror jag... sa Tom.
- Varför ljög du Tom?! sa Emma-Lee argt.
- För att... Jag visste att du skulle bli arg om jag sa vad som hade hänt.. sa han.
- Vafan såklart jag skulle?! Du har fan legat med din bästa väns flickvän?! Och du har fan flickvän själv?! sa hon argt.
- Förlåt.. sa han lågt.
- Ett jävla förlåt räcker inte!! Vafan gjorde ni egentligen?! sa hon argt.
- Men jag vet ju inte! Jag var ju fan full!! sa han.
- Jag pallar inte de här nu Tom. Vi får snacka senare eller nåt. sa hon och gick ut.
- Va? Nej, Emma-Lee!! ropade han och sprang efter henne.
Vi gick till början av trappan och såg dom stå i hallen.
- Asså Tom du fick en chans och sen sumpa du den!! sa Emma-Lee argt.
- Jag vet.. Förlåt. Men jag lovar att jag var full! sa han.
- Okej.. Men du kommer inte få någon till chans, jag orkar inte med att du ljuger. sa hon.
- Nej, snälla! Ge mej en sista chans! Jag lovar att jag inte kommer sumpa den! Snälla Emma-Lee! bad han.
- Nej. Du får inga till chanser! Fatta de!! sa hon.
- Snälla, jag älskar ju dej. sa han och börja nästan gråta.
- Jag älskar dej också men jag orkar inte med att du ljuger.. sa hon.
- Men om jag lovar att aldrig mer ljuga för dej då?! sa han och då föll en tår ner för hans kind.
- Jo, jag lovar. sa han.
- Nej. sa hon.
- Asså snälla, jag lovar! sa han.
- Nej Tom.. sa hon och gick ut.
- Emma-Lee! sa han och gick ut efter henne.
- Asså allt är fan kaos! sa jag.
- Jag vet. sa Bill.
- Hoppas hon gör slut med han. sa Gustav.
- Va? sa jag och Bill förvånat.
- Ja? Han förtjänare ju de. sa han.
- Varför gör han de? sa Bill.
- För han ljuger ju och allt 24/7. sa han.
- Och? Han älskar ju henne. sa Bill.
- Va? sa jag och Bill förvånat.
- Ja? Han förtjänare ju de. sa han.
- Varför gör han de? sa Bill.
- För han ljuger ju och allt 24/7. sa han.
- Och? Han älskar ju henne. sa Bill.
- Vad spelar de för roll? Sandra gjorde slut med mej och jag älskar henne. sa han.
- Varför ska alla vara emot Tom hela tiden?! sa Bill.
- Varför ska alla vara emot Tom hela tiden?! sa Bill.
- För att han är fucking störd. sa han irriterat.
- Asså.. Åhhh!!! sa Bill surt och gick ner.
- Bill! ropa jag och gick ner efter han.
- Vad?! sa han argt.
- Äru arg på mej nu också eller? sa jag.
- Sa jag de eller? sa han dyrgt.
- Nej men du verkar typ skit arg på mej eller nåt.. sa jag.
- Undra varför. sa han irriterat.
- Va? sa jag.
- Ni är fan skit elaka mot honom. sa han argt.
- Vad har jag gjort?! sa jag förvirrat.
- Ni håller ju på med han 24/7. sa han argt och öppna dörren.
- Jag gör inte de?! Vart fan ska du?! sa jag.
Han svarade inte. Han gick ut och stängde dörren hårt efter sej.
- Vafan? sa jag för mej själv och vände mej om och då stog G&G där..
- Vad hände? sa Georg.
- Han va skit sur för att tydligen håller alla på med Tom 24/7. Asså vafan har jag gjort han?! sa jag irrierat.
- Jag venne. sa han.
- Jag drar ut och letar efter Bill.. suckade jag och tog på mej skorna och skinnjackan.
- Bill! ropa jag och gick ner efter han.
- Vad?! sa han argt.
- Äru arg på mej nu också eller? sa jag.
- Sa jag de eller? sa han dyrgt.
- Nej men du verkar typ skit arg på mej eller nåt.. sa jag.
- Undra varför. sa han irriterat.
- Va? sa jag.
- Ni är fan skit elaka mot honom. sa han argt.
- Vad har jag gjort?! sa jag förvirrat.
- Ni håller ju på med han 24/7. sa han argt och öppna dörren.
- Jag gör inte de?! Vart fan ska du?! sa jag.
Han svarade inte. Han gick ut och stängde dörren hårt efter sej.
- Vafan? sa jag för mej själv och vände mej om och då stog G&G där..
- Vad hände? sa Georg.
- Han va skit sur för att tydligen håller alla på med Tom 24/7. Asså vafan har jag gjort han?! sa jag irrierat.
- Jag venne. sa han.
- Jag drar ut och letar efter Bill.. suckade jag och tog på mej skorna och skinnjackan.
Jag drog till skogen för att se om han var där. Jag letade typ överallt där vi brukade hänga i skogen men hitta han inte, så jag satte mej på en sten och ringde han. Efter några signaler så svara han.
- Vad? sa han.
- Vart är du? sa jag.
- Med Tom. sa han.
- Vart är ni då?? sa jag.
- Ute. sa han.
- Men vart? sa jag.
- Ett ställe bara. sa han.
- Snälla säg bara vart. sa jag.
- Nej. sa han.
- Varför är du arg på mej? Vad har jag gjort Tom?? sa jag.
- Du och dom andra är fan på han 24/7!! sa han.
- Jag är inte de! sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej? sa jag.
- Asså jag orkar inte snacka med dej längre. sa han och la på.
Jag suckade och börja gå tillbaks till huset. På vägen dit såg jag Bill och Tom..
- Jag är inte de! sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej? sa jag.
- Asså jag orkar inte snacka med dej längre. sa han och la på.
Jag suckade och börja gå tillbaks till huset. På vägen dit såg jag Bill och Tom..
- Bill, Tom?! sa jag.
Dom vände sej snabbt om men vände sej om igen och sket i mej och fortsatte gå.
- Fucking skit i de då. sa jag argt.
- Tänkte faktiskt de. sa Bill.
- Vafan du behöver inte bli arg på mej för nåt jävla skit som jag inte ens har gjort?! sa jag argt.
- Okej. sa han drygt.
- Vafan äre för fel på dej?! skrek jag argt.
- Inget!! skrek han argt.
- Bill skit i den där lilla bitchen så drar vi. sa Tom surt.
- Vafan har jag gjort er? sa jag förvirrat.
- Ni håller ju fan på hela tiden!! sa dom argt.
- Va? Jag gör inte de? Däremot håller G&G på ganska ofta. sa jag.
- Nej, du är alltid så jävla oskyldig. sa Tom.
- Inget!! skrek han argt.
- Bill skit i den där lilla bitchen så drar vi. sa Tom surt.
- Vafan har jag gjort er? sa jag förvirrat.
- Ni håller ju fan på hela tiden!! sa dom argt.
- Va? Jag gör inte de? Däremot håller G&G på ganska ofta. sa jag.
- Nej, du är alltid så jävla oskyldig. sa Tom.
- Har jag sagt de eller? sa jag.
- Nej men du beter dej som om du är de. sa han surt.
- Asså vafan? sa jag irriterat.
- Gå. Vi kommer senare. sa Bill.
- Men- sa jag innan han avbröt mej.
- Gå bara! sa han surt.
- Bill sluta va så jävla dryg! sa jag.
- Jag kan va hur jävla dryg jag vill!! sa han argt.
- Asså du är så här jävla nära att sumpa din chans. sa jag.
- Nej men du beter dej som om du är de. sa han surt.
- Asså vafan? sa jag irriterat.
- Gå. Vi kommer senare. sa Bill.
- Men- sa jag innan han avbröt mej.
- Gå bara! sa han surt.
- Bill sluta va så jävla dryg! sa jag.
- Jag kan va hur jävla dryg jag vill!! sa han argt.
- Asså du är så här jävla nära att sumpa din chans. sa jag.
- Asså omg... mumlade han irriterat.
- Vad? sa jag.
- Gå bara!! skrek Tom.
- Dampa lagom Tom. sa jag dryg och gick.
- Bitch. sa han.
- Jag är ingen hund, geish. sa jag surt.
- Vad? sa jag.
- Gå bara!! skrek Tom.
- Dampa lagom Tom. sa jag dryg och gick.
- Bitch. sa han.
- Jag är ingen hund, geish. sa jag surt.
Jag gick därifrån och började gå hemmåt. När jag kom in igen gick jag och satte mej i soffan. Fan va arg jag va på dom.
*En timme senare*
Jag satt fortfarande i soffan. Efter ungefär en minut så kom Tom och Bill. Tom gick upp för trappan och Bill kom fram till mej och satte sej brevid mej.
- Angelika. sa han.
- Vad? sa jag drygt.
- Förlåt. Asså vi va skit pissed på dej men när du sa att jag var nära på att sumpa min chans så förstod jag hur elak jag var mot dej.. sa han.
- Waow, bara då? Tack så jävla mycket för att ni hatar mej för nåt fucking skit jag inte ens har gjort mot er. sa jag surt.
- Vi hatar dej inte? Inte jag iallafall. Asså förlåt.. Jag älskar dej, och vill verkligen inte sumpa chansen att va med dej. sa han.
- Du har fan nästan redan sumpat den. sa jag drygt.
- Nästan, ja. Du fattar inte hur mycket jag älskar dej. sa han.
- Nej tydligen så gör jag inte de! sa jag irriterat.
- Snälla kan vi inte bara glömma de här..? sa han.
- Hur fan hade du tänkt att jag skulle kunna glömma de här, Bill?! Seriöst! Du har fått din bror att hata mej, du beter dej som ett fucking svin, IGEN och du vet hur jag har de sen innan?! De här har bara gjort allt värre!! sa jag.
- Nästan, ja. Du fattar inte hur mycket jag älskar dej. sa han.
- Nej tydligen så gör jag inte de! sa jag irriterat.
- Snälla kan vi inte bara glömma de här..? sa han.
- Hur fan hade du tänkt att jag skulle kunna glömma de här, Bill?! Seriöst! Du har fått din bror att hata mej, du beter dej som ett fucking svin, IGEN och du vet hur jag har de sen innan?! De här har bara gjort allt värre!! sa jag.
- Jag vet.. Förlåt, jag älskar dej. sa han.
- Önskar jag kunde säga det samma.. sa jag.
- Så du.. Du älskar inte mej..? sa han och de lät som han skulle börja gråta när som helst.
- Önskar jag kunde säga det samma.. sa jag.
- Så du.. Du älskar inte mej..? sa han och de lät som han skulle börja gråta när som helst.
- Inte just nu.. sa jag och kolla ner.
- Fan.. Jag har förstört allt. sa han och la ansiktet i handerna och sen hörde man att han börja gråta.
- Bill gråt inte.. sa jag.
- Förlåt, men jag älskar dej så jävla mycket. sa han och torka bort tårarna.
- Jag.. älskar dej också.. sa jag lågt.
- Men du sa ju att du inte gjorde de? snyftade han.
- Jag vet.. Men jag ångrar mej. sa jag.
- Jag älskar dej mer än allt annat Angelika, jag kan dö för dej. snyfta han och krama mej hårt och länge.
- Fan.. Jag har förstört allt. sa han och la ansiktet i handerna och sen hörde man att han börja gråta.
- Bill gråt inte.. sa jag.
- Förlåt, men jag älskar dej så jävla mycket. sa han och torka bort tårarna.
- Jag.. älskar dej också.. sa jag lågt.
- Men du sa ju att du inte gjorde de? snyftade han.
- Jag vet.. Men jag ångrar mej. sa jag.
- Jag älskar dej mer än allt annat Angelika, jag kan dö för dej. snyfta han och krama mej hårt och länge.
- Jag skulle kunna dö för dej också. sa jag och kysste han efter kramen.
- Du är fan mitt allt. sa han.
- Och du är mitt. sa jag.
Vi satt och snacka ett tag till tills Tom kom ner.
- Du är fan mitt allt. sa han.
- Och du är mitt. sa jag.
Vi satt och snacka ett tag till tills Tom kom ner.
- Tja. sa han och satte sej i soffan.
- Tja. sa Bill.
- Hej.. sa jag lågt.
- Förlåt för förut.. sa han.
- Mm.. Lugnt.. mumlade jag.
- Säkert? sa han.
- Typ. sa jag.
Tom och Bill börja snacka massa random skit på tyska och jag orkade inte hänga med i deras konversation, så jag gick upp ur soffan och in i köket.
Jag öppna kylskåpet och kolla om de fanns något att äta men de fanns de inte.. Jag gick ut i hallen och tog upp hemtelefonen och ringde mamma.
- Hallå? sa hon.
- Hej mamma. När slutar du? sa jag.
- Vid 5, vadåra? sa hon.
- Spelar egentligen ingen roll när du slutar, haha. Bara du handlar innan du kommer hem för de finns typ inget att äta. sa jag.
- Haha, okej. Jag fixar det. Men om eran pappa kommer och knackar på, öppna inte. sa hon.
- Varför inte? sa jag.
- Vi ska skilja oss, och jag vill inte att han kommer in om jag inte är hemma. Han dricker fortfarande lika mycket. sa hon.
- Okeej. Men vi ses sen. sa jag.
- Ja, hejdå gumman.
- Hejdå. sa jag och la på.
Jag gick till vardagsrummet igen och satte mej med Tom och Bill igen.
- Vad gjorde du? sa Bill.
- Kolla om de fanns nåt att äta, men de fanns de inte. Så jag bad mamma handla innan hon kom hem från jobbet. sa jag.
- Okej. sa han och log.
- Aja. Tom du vet väl att Camillas begravning är om typ några dagar.. sa jag.
- Jag vet.. sa Tom lågt.
- Kommer du då? sa jag.
- Vet inte.. sa han och kolla ut genom fönstret.
- Jag tror Camilla skulle vilja att du kom. sa jag lågt.
- Vad gjorde du? sa Bill.
- Kolla om de fanns nåt att äta, men de fanns de inte. Så jag bad mamma handla innan hon kom hem från jobbet. sa jag.
- Okej. sa han och log.
- Aja. Tom du vet väl att Camillas begravning är om typ några dagar.. sa jag.
- Jag vet.. sa Tom lågt.
- Kommer du då? sa jag.
- Vet inte.. sa han och kolla ut genom fönstret.
- Jag tror Camilla skulle vilja att du kom. sa jag lågt.
- Mmm... mumlade han.
- Snälla, kom? sa jag.
- Okej.. sa han.
- Bra. sa jag. - Snälla, kom? sa jag.
- Okej.. sa han.
- Mmm.. mumlade han lite irriterat.
- Vad är de? sa jag.
- Inget. sa han och gick.
Jag kolla förvirrat på Bill och han bara röck på axlarna.
- Aja, han måste komma iallafall. sa jag.
- Aa. Vet fan inte vad de är med han. sa han.
- Inte jag heller. sa jag.
- Aja.. Ska vi göra nåt? sa han.
- Som? sa jag.
- Typ.... Uhm... Nånting. sa han.
- Som...? sa jag igen.
- Vet inte. sa han.
- Haha, okej? sa jag.
- Men vi kan typ... Kolla på film i ditt rum? sa han.
- Okeej. sa jag och vi gick upp.
Kommentera!! :v
Die For You - Chapter 33
1. TH 2. Sandra 3. Angelika 4. Emma-Lee
Jag va skit pissed off och ville bara slå ner någon.. Exakt då så kom Angelika och Bill in.
- Hur äre? sa Bill.
- Är så jävla pissed på Georg och Gustav. sa jag argt.
- Kan fatta de. sa han.
- Vad har dom sagt? sa jag.
- Massa olika saker.. sa han.
- Som..? sa jag.
- Att du är skit elak och att du förtjänar att folk snackar skit om dej.. och sånt. sa han.
- Jag ska fucking bryta nacken av dom!! skrek jag.
- Jag hatar dom. sa Angelika.
- Varför? sa jag och Bill.
- För att dom är så elaka mot dej? Och sen när dom snackar skit eller nåt om dej, äre som dom gör de om Bill också. sa hon.
- Jag vet. sa jag och Bill.
- Jag vill fan döda dom just nu.. sa jag.
- Förstår hur du känner. sa han.
- Såklart du gör. sa jag.
- Jag hade inget bättre och säga, haha. Jag visste redan att du visste att jag visste hur du känner. sa han och skratta lite.
- Haha, okeej. sa jag.
- Kommer snart.. sa Angelika och gick ut.
- Vart ska hon? sa jag.
- Du tror väl inte hon ska försöka va kaxig mot..? sa han innan jag avbröt han.
- Kom. sa jag.
Vi gick ut ur mitt rum och in i Sandras. Angelika hade redan hunnit att dampa på dom.
- Du tror du är så jävla cool, din lilla jävla hora. sa Georg och bitchslapa henne.
- Vafan?! sa hon och sparka han i skrevet.
- Va i helvete!!! skrek han och putta in henne i väggen.
- Vafan hålleru på med?!! skrek Bill argt och slog han hårt.
- När kom ni?! sa han chockat.
- När du kalla henne hora. sa jag irriterat.
- Oops. sa han.
- DU FUCKING KALLAR INTE HENNE DE IGEN FATTARU DE?!! skrek Bill, skit va damp haha.
- Asså chilla. sa han irriterat.
- Georg, nästa gång du snackar skit om mej eller Bill kan du va berädd på döden. sa jag argt.
- Hahahahaha, jo eller hur! skratta han.
- Du vill inte att jag dampar mer på dej! sa Bill förbannat.
- Wow, vad rädd jag blir. Ni är fan 2år yngre än vad jag är. sa Georg.
- Och?! Ålder spelar fan ingen roll! sa jag irriterat.
- De är ju liksom du som tycker att de spelar roll. Du är ju fan skit stolt över att du är 10min äldre än Bill. sa han.
- Jag älskar att kunna säga att jag är storebror och kan ta ansvar genom att ta hand om Bill om de behövs! sa jag.
- Vilket aldrig har behövts och aldrig kommer göra. Eftersom han är så mycket mognare än du. sa han.
- Håll käften!! skrek jag.
- Vad? De är ju sant. sa han.
- Nej!! sa jag.
- Spelar de nån roll om jag är mognare eller inte? Och om han är stolt över att va äldre behöver du fan inte bry dej om!! sa Bill.
- Aamen dra då?! sa han.
- Vi kom bara in hit för att hämta Angelika ändå. sa jag drygt.
- Men fucking ta med horan och dra då!! skrek han.
- Kalla inte henne hora!!! skrek Bill och börja slå Georg hårt.
Dom höll på att slå varann och ja.g försökte hålla tillbaka Bill och Gustav försökte desamma fast med Georg.
- SLÄPP MEJ!!! skrek Georg.
- Tom fucking släpp!! skrek Bill.
- Bill lägg ner, vi tar med Angelika och går ut nånstans. Vi behöver de. sa jag.
- Vafan vet du om va man behöver?! sa Georg och flina.
- Dra åt helvete jävla bög. sa jag argt.
- Dra själv din jävla skitunge. sa han irriterat.
- Du tror fan du är bäst bara för att du är 2 år äldre. sa Bill irriterat.
- Jag är ju de. sa han och flina.
- Hoppas du dör. sa Angelika.
- Ursäkta? sa han och gick närmare henne.
- Rör du henne så svär jag att jag dödar dej. sa Bill förbannat.
- Som om du kan. sa han.
- Klart han kan, jävla bög. sa Angelika.
- Håll käften jävla hora! sa han och slog henne hårt i magen satt hon ramla.
- RÖR HENNE INTE SA JAG!!! skrek Bill och putta in han i väggen med huvudet först.
- VAFAN HÅLLERU PÅ MED?!! skrek han.
- Vafan ser det ut som?! sa Bill.
- Asså Bill vi drar.. sa jag och hjälpte Angelika upp.
- Jag ska döda Georg först. sa han argt.
- Bill kom bara. sa Angelika.
- Äru rädd eller? sa jag och kolla på henne.
- Lite för Georg.. sa hon lågt.
- Hahahahahah! Omg hörde du de Bill? Din flickvän är rädd för mej. skratta Georg.
- Äru förvånad eller? Så som du beter dej mot henne. sa han.
- Äh, hon förtjänar de. sa han.
- Gör hon inte alls!! skrek Bill.
- De gör hon ju!! skrek han.
- Asså kan ni fucking sluta fucking bråka?! Och Tom, Bill och Angelika kan fucking dra, satt Georg och Gustav lugnar fucking ner sej!! Jag är fucking trött på er!!! skrek Sandra.
- Dampa lagom Sandra. sa Angelika irriterat.
- Inte mitt fel att du starta allt. sa hon.
- Vadå jag?! De va ju fan Georg och Gustav som börja snacka skit! sa Angelika.
- Handlar de här bara om att vi snacka skit?! Är ni fucking seriösa?! Hur gamla är ni egentligen?? sa hon.
- Äldre än dej. sa vi.
- Jag bryr mej inte, ni beter er som ni vore 3. sa hon.
- Gör vi inte alls. sa jag.
- Asså omg jag orkar inte, dra bara. sa hon.
- Bill kom. sa Angelika.
- Mm.. mumlade han irriterat och vi gick ut ur deras rum.
- Hade du bara inte gått in dit hade dom inte haft så mycket damp.. sa jag.
- Men förlåt då. sa hon drygt.
- Jag mena inget illa? sa jag.
- Jag vet.. Men ändå.. sa hon.
- Och du gjorde inte saken bättre, tänk om de skulle gjort att bandet splittras?! sa jag till Bill.
- Georg och Gustavs fel. sa han.
- Nej? De är allas fel. sa jag
- Kanske.. Men de va dom som börja. sa han.
- Ja, men de är ju iallafall inte bara deras fel. De är lika mycket vårat. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Aja, herrå. sa jag och gick ned för trappan.
- Vart ska du? sa Bill.
- Sova hos Emma-Lee. Pallar inte vara i samma hus som dom andra. sa jag.
- Okej. sa han.
- Ses imorron. sa jag.
- Aa. sa han.
Angelika's perspektiv:
Tom gick till Emma-Lee och jag och Bill gick in i mitt rum.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne.. sa han.
- Typ chilla eller? sa jag.
- Typ. sa han och la sej på sängen.
- Jag är trött. sa jag och la mej brevid han.
- Men du sov ju nyss? sa han.
- Haha, jag vet.. sa jag.
- Du är fan alltid trött. sa han och skratta.
- Hahah, jag veeet! sa jag.
Vi låg på min säng en stund men sen ringde hans mobil och han svarade och snacka en låång sund. Lite senare så la han på.
- Vem va de? sa jag.
- David. sa han.
- Vad ville han? sa jag.
- Han va typ i Sverige.. Sen vi ska ha interjuv imorgon. sa han.
- Okej.. sa jag.
- Men skulle inte du och Sandra till skolan för typ fett många dagar sen? sa han.
- Uh.. Hahah, jo typ. sa jag.
- Gå imorron då? sa han.
- Palla. sa hon.
- Lol. sa han och kysste mej på kinden.
- Du behöver gå dit. sa han sen.
- Neej. sa jag.
- Jo. sa han.
- Nej? Alla i skolan hatar ändå oss, typ. sa jag.
- Och? Gå bara dit. sa han.
- Nej. sa jag.
- För min skull då? sa han och log.
- Eh.. Okej då. suckade jag.
- Bra. sa han och kysste mej.
- Shit! sa jag.
- Uhm.. Vad..? sa han förvånat.
- Om ni ska ha interjuv imorgon så måste ni vara sams med Georg och Gustav? sa jag.
- Juste.. Aja de får lösa sej imorgon.. Typ. sa han.
- Mmm.. Hoppas de. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Ska iallafall sova nu. sa jag.
- Neej! Varför? sa han.
- Jag är trött? sa jag.
- Okej då.. suckade han.
- Men du måste också gå och lägga dej då. sa jag.
- Haha, varför? sa han.
- För att jag vill de. sa jag och log.
- Hahaha, okej. sa han.
Vi bytte om och så och gick och la oss.
*Nästa morgon*
Jag vaknade, gick upp och in i duschen. När jag hade duschat så klädde jag på mej, fixa håret och sminka mej. När jag var klar med allt så gick jag och väckte Bill.
- Biiill!! sa jag.
- Aa? sa han.
- Aha.. Va du vaken eller? sa jag.
- Typ.. sa han.
- Okej.. Aja, när skulle ni gå på interjuvn? sa jag.
- Typ runt 17. sa han.
- Aha okej. sa jag.
Jag gick ut ur mitt rum och skulle gå och väcka Sandra. För vi skulle ju dra till skolan. När jag kom in i hennes rum så va hon inte där. Såg bara Gustav ligga och sova i hennes säng. Orkade inte leta efter henne, så jag gick ner till köket istället. Och där satt hon...
- När vakna du? sa jag.
- 5.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Hade tänkt att gå till skolan.. Och de tar ju typ 2timmar för mej att fixa håret och sminket. sa hon.
- Hade också tänkt att gå till skolan.. haha. sa jag.
- Haha, ärligt? sa hon.
- Aa. Hallå, förlåt för igår.. sa jag.
- De är lugnt.. De va ju vi också.. sa hon.
- Mmm.. mumlade jag.
- Aja, vi glömmer de bara. sa hon.
- Aa.. Juste, haru börjat i vår klass nu? Du gick ju i A förut.. Eller går. sa jag.
- Uhm.. Aa jag har bytt. sa hon och log.
- Bra. sa jag och log tillbaks.
Jag satte mej och käka lite. Lite senare så gick vi till busshållsplatsen och väntade på bussen. När den kom så åkte vi till skolan.
*I skolan*
Vi hade nyss kommit in till skåpen och vi tog våra SO böcker och gick till vår lektion och satte oss och jobba.
- Varför har inte ni varit här på ett tag? sa Tobbe (vår SO lärare).
- Uhm.. De hände en grej.. sa jag.
- De med Camilla eller? sa han.
- Aa.. sa jag lågt.
- Okej, jag förstår. Men vad är din ursäkt Sandra? sa han.
- Samma. sa Sandra.
- Okej. Men ni får jobba ikapp. sa han.
- Okej. sa vi och börja jobba.
Vår lärare var skit schysst, så han brukar inte få damp. Inte som Eva iallafall.. (NO läraren och matte läraren)
*2 timmar senare*
De va lunch och de va skit äckligt mat, så gick och käka på Sam's kebab. När vi hade käkat så gick vi till gympasalen. Fast ingen av oss hade kläder. Men om vi inte skulle varit där så skulle vi fått frånvaro.
*Efter skolan*
Jag och Sandra tog bussen hem och när vi kom hem mötte Bill och Gustav oss utanför huset.
- Wtf? Varför står ni här? sa jag.
- Hade lust och vänta på er bara. sa dom.
- Aha okej.. Är ni sams nu eller? sa Sandra.
- Typ. sa dom utan att titta på varann.
- Okej.. sa jag.
Vi gick in och jag och Bill gick upp på mitt rum och Gustav och Sandra gick upp på hennes.
- Är du fortfarande arg på Gustav och Georg? sa jag.
- Typ.. sa Bill.
- Okej.. Har Tom kommit än? sa jag.
- Shit, nej?! Asså han måste komma innan vi drar! sa han.
- Ring han? sa jag.
- Tänkte precis göra de. sa han.
Han tog upp mobilen, ringde Tom och satte på högtalare. Efter många signlarer så svara han äntligen!
- Asså är du seg eller?! sa Bill.
- Nej.. Jag vakna nyss. sa han.
- Vafan? Du måste komma nu!! sa Bill.
- Varför då? sa han.
- För att vi har interjuv om typ 1 timme! sa Bill.
- Ärligt?! sa han.
- Jaaa!! Skynda dej hit! sa Bill.
- Okej, kommer så fort jag kan. sa han och la på.
Georg's perspektiv:
Jag va med Gustav och Sandra men så kom Bill in och verkade stressad.
- Asså vi måste dra nu, David är här!! sa Bill.
- Okej. sa jag och Gustav.
- Hejdå. sa Gustav och kysste Sandra.
Vi gick ner för trappan och ut till hallen. Vi tog på oss skor och satte oss i Davids bil och han körde oss dit.
När vi kom fram så gick vi in i ett rum där dom skulle ha interjuvn. Vi hälsade på några människor och satte oss i en soffan. Dom började ställa frågor och så.
- Bråkar ni ofta? sa hon som interjuva oss.
- Typ.. Eller de händer ju att vi bråkar ibland men inte så ofta. sa Bill.
- När bråka ni senast? sa hon.
- Uhm.. Igår. sa han.
- Oj.. De va ju inte bra. Men Tom och Bill, har ni fortfarande flickvänner? sa hon.
- Jag har fortfarande. sa jag.
- Samma eller någon ny? sa hon.
- Samma. sa han.
- Okej. Dudå Tom? sa hon.
- Uhm.. Nej.. sa Tom.
- Va hände? sa hon.
- Hon dog i lungcancer.. sa han.
- Ärligt? Förlåt. De va tråkigt att höra. sa hon.
- Mmm.. mumlade han.
- Men har du tänk på att träffa någon ny? Eller har du de? sa hon.
- Emma-Lee.. sa jag, Bill och Gustav för att retas.
- Heter hon Emma-Lee? sa hon.
- Asså jag har inget med Emma-Lee? sa Tom.
- Hahaha joo! sa Bill och skratta.
- Nej.. sa han.
- Joo! Du är med henne typ 24/7. sa jag och flina.
- De va typ i 2-3 dagar.. Bryr mej ändå inte om henne längre. sa han.
- Äru seriös Tom? sa Bill.
- Ja. sa han.
- Vi ska snacka om de sen. sa Bill.
- Okej.. Men Gustav och Georg, har ni flickvänner då? sa hon.
- Jag har inte men Gustav har. sa jag.
- Är de sant? Va roligt. Vad heter hon? sa hon.
- Uhm.. Sandra. sa Gustav.
- Fint namn. sa hon och log.
- Hehe.. Ja. sa han.
Vi svara på fler frågor och efter intervjuen stack vi tillbaks till Angelika.
*2 dagar senare*
Jag satt vid datan och hade astråkigt, så jag gick in till Toms rum.
- Vill du dra och käka? sa jag.
- Visst. Vart? sa han.
- Venne.. Va vill du ha? sa jag.
- Uhm.. Vi drar till donken. sa han.
- Okej. sa jag.
Vi gick ner till hallen och tog på oss skor och så och började gå mot donken. Påvägen dit så såg vi Emma-Lee gå med någon kompis, så vi gick fram till dom.
- Hej. sa Tom och log.
- Hej. sa Emma-Lee.
- Vill du göra något senare? sa han.
- Nej. sa hon.
- Varför inte? sa han.
- Asså jag har sett interjuvn. sa hon drygt.
- Uh.. Förlåt.. sa han och kolla ner i marken.
- Tom, de du sa. De är fan oförlåtligt. sa hon.
- Snälla.. Jag ville inte att nån skulle fatta.. sa han.
- Fatta vadå?! Att vi nästan är tillsammans?! sa hon argt.
- Typ... Snälla va inte arg. sa han lugnt.
- Hur ska jag inte kunna vara arg?! sa hon irriterat.
- Snälla Emma-Lee, jag gillar verkligen dej. sa han.
- Jo visst. Varför kunde du inte bara ha sagt de i intervjuen då?! sa hon irriterat.
- Jag... Asså... Jag vet inte.. sa han.
- Tom jag trodde du va annorlunda. sa hon.
- Jag är de! sa han.
- Nej. Du är precis som andra killar. Kan inte stå för vem du gillar. sa hon.
- Nej? Asså jag vill inte att alla ska tro att jag har skitit i Camilla och gått vidare! sa han.
- Men de va ju exakt de du gjorde! sa hon.
- Nej? sa han.
- Jo. Men du vill ju gå vidare, eller? De va iallafall de du sa till mej. sa hon.
- Ja. Eller jag vet inte. sa han.
- Vadå vet inte? Du fucking sa de! sa hon.
- Jag vet.. Men ändå.. Asså snälla va inte arg. sa han.
- Tom hur fan ska jag inte kunna va arg när du ljuger om allt hela fucking tiden?! sa hon argt.
- Du har rätt... Men jag är verkligen ledsen, snälla ge mej en chans! sa han.
- Nej. sa hon.
- Snälla.. sa han och de lät som han skulle börja gråta.
- Asså jag vet inte.. De du sa gick rakt in i hjärtat asså.. sa hon.
- Förlåt.. Jag borde inte ha ljugit. sa han.
- Jag kan ringa dej imorron så får vi se hur de blir.. sa hon.
- Okej.. sa han.
- Hejdå. sa hon och dom gick.
Vi fortsatte gå till donken men vi snacka på vägen.
- Varför ljög du i intervjuen egentligen? sa jag.
- Venne.. Ville typ inte att folk skulle tro att jag har gått vidare och glömt Camilla totalt.. sa han.
- Okej..? sa jag.
- Men du fattar ju inte. sa han.
- Jag vet de.. sa jag.
- Aja.. Hoppas inte Bill får reda på att jag ljög. Han kommer få fett med lack på mej.. sa han.
- Jao. Och de tror jag ingen av oss andra pallar så de är bäst att han inte får veta nåt. sa jag.
- Aa. sa han.
Vi kom fram till donken. Vi beställde och satte oss och åt.
Bill's perspektiv:
*Nästa morgon*
Jag vaknade och kollade på klockan. Shit 14:34. Då kommer iallafall Angelika hem från skolan om någon timme. Jag gick upp ur sängen och tog en dusch. När jag hade duschat så klädde jag på mej, fixade smink och håret och sånt.
Jag skulle gå ner i köket men stannade i början av trappan, för jag såg Tom och Emma-Lee stå i hallen och snacka. Jag stannade för att lyssna.
- Kan du inte stanna lite till? sa Tom.
- Nej, om dom andra vaknar och ser mej här så kommer dom få reda på att du ljög. sa Emma-Lee.
- Juste.. Aja, jag ringer dej. sa han.
- Gör de. sa hon och kysste han.
- Hejdå, ses sen. sa han och hon gick.
Jag gick ner för trappan men Tom märkte inte att jag gjorde de.
- Tom?! sa jag.
- Oh shit, va du vaken? sa han förvånat.
- Ja? Och jag hörde vad ni sa. sa jag.
- Vilka vi? sa han.
- Vilka tror du?! sa jag.
- Uhm.. Ja venne. Ingen har varit här. sa han.
- Sluta ljug!! sa jag irriterat.
- Jag ljuger inte..? sa han.
- Jo?! Jag hörde vad du och Emma-Lee snacka om nyss. sa jag.
- Aha.. Asså förlåt. sa han.
- Varför ljuger du ens? sa jag.
- Jag vet inte.. sa han och kolla ner i golvet.
- Vad vare Emma-Lee snacka om när hon sa att vi inte ska få reda på att du har ljugit? sa jag.
- Inget.. sa han.
- Jo nånting är de! Säg bara. sa jag.
- Jag ljög i intervjuen igår.. Och Emma-Lee va skit arg på mej.. sa han.
- Vad ljög du om? Och varför va hon de? sa jag.
- Jag sa ju att jag inte brydde mej om henne! Och hon hade sett när jag sa de.. sa han.
- Varför ljuger du hela tiden då?! Du kunde ju bara sagt sanningen istället? sa jag.
- Men jag vill inte att alla ska tro att jag har glömt Camilla! sa han.
- Aha... Förlåt för att jag fråga så mycket om de... sa jag lågt.
- Lungt.. Du mena ju inget illa.. Och du visste ju inte? Jag hade också varit nyfiken och frågat massa.. sa han.
- Mmm.. Men är du och Emma-Lee tillsammans nu eller? sa jag.
- Venne.. sa han.
- Okej. sa jag och gick in i köket.
- Varför äru inte med Angelika? sa han och satte sej mitt emot mej.
- Hon är i skolan, pucko? sa jag.
- Justee. sa han och skratta lite.
- Fett smart du är. sa jag.
- Haha, jag vet. sa han.
Vi satt och snacka ett tag och sen kom G&G ner.
- Tjena. sa Georg.
- Tjo! sa Tom.
- Tja. sa jag och Gustav samtidigt.
- Har ni varit uppe länge eller? sa Georg.
- Nej, eller typ en timme eller nåt. sa jag.
- Typ ganska länge. sa Tom.
- Haru snackat med Emma-Lee än då? sa Georg.
- Aa.. Hon va här förut. Och de jag inte ville skulle hända som jag sa igår hände. sa han.
- Vadå? sa Georg.
- Bill fick veta att jag ljög.. sa han.
- Fick du damp på han? sa Georg till mej.
- Nej. Blev bara lite... uh... Chockad och typ lite sur. sa jag.
- Och han fråga mycket! sa Tom.
- Hahahah. Han älskar ju och snacka Tom, inget fel med de! skratta Georg.
- Han snackar för mycket. sa han och flina.
- Nej? sa jag.
- Jo. sa han.
- Okej kanske lite. sa jag och flina.
- Lite? Du snackar fan hela tiden! sa Georg.
- Haha, sant! sa Gustav.
- Men förlåt då.. sa jag och skratta lite.
- Haha, lugnt. sa Georg och Gustav.
- Aja, äru tillsammans med Emma-Lee, Tom? sa Georg.
- Jag venne. sa Tom.
- Hur fan kan man inte veta? sa han.
- För att hon inte sa nåt om ifall jag fick en till chans.. sa Tom.
- Okeej. sa han.
- Men hallå hon kysste ju dej?! sa jag.
- Ja.. Men asså.. sa Tom.
- Men asså? sa jag.
- De betyder inte att hon ger mej en till chans! sa han.
- Okej..? Va betyder de då? sa jag.
- Hur fan ska jag veta? sa han surt.
- Chilla, jag fråga bara. sa jag.
- Okej. sa han.
*En halvtimme senare*
Vi satt i vardagsrummet och kollade på tv och efter en stund så kom Angelika och Sandra hem. Jag och Gustav gick till dom.
- Hej. sa jag och kysste Angelika.
- Heej. sa hon och log.
Vi gick tillbaka till vardagsrummet och Angelika och Sandra följde efter.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne. sa Georg.
- Okej.. Tom, vet du något att göra? sa jag.
- Vet inte vad ni vill göra men Emma-Lee kommer snart. sa Tom.
- Varför? sa jag.
- För att jag behöver snacka med henne? sa han.
- Haha hon kommer fan dumpa dej! sa Georg och skratta.
- Aa visst, vi är inte ens tillsammans. sa han.
- Haha okej men jag måste fan vara med när ni snackar! sa Georg.
- Haha jag också! sa jag.
- Hur fan kan man inte veta? sa han.
- För att hon inte sa nåt om ifall jag fick en till chans.. sa Tom.
- Okeej. sa han.
- Men hallå hon kysste ju dej?! sa jag.
- Ja.. Men asså.. sa Tom.
- Men asså? sa jag.
- De betyder inte att hon ger mej en till chans! sa han.
- Okej..? Va betyder de då? sa jag.
- Hur fan ska jag veta? sa han surt.
- Chilla, jag fråga bara. sa jag.
- Okej. sa han.
*En halvtimme senare*
Vi satt i vardagsrummet och kollade på tv och efter en stund så kom Angelika och Sandra hem. Jag och Gustav gick till dom.
- Hej. sa jag och kysste Angelika.
- Heej. sa hon och log.
Vi gick tillbaka till vardagsrummet och Angelika och Sandra följde efter.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne. sa Georg.
- Okej.. Tom, vet du något att göra? sa jag.
- Vet inte vad ni vill göra men Emma-Lee kommer snart. sa Tom.
- Varför? sa jag.
- För att jag behöver snacka med henne? sa han.
- Haha hon kommer fan dumpa dej! sa Georg och skratta.
- Aa visst, vi är inte ens tillsammans. sa han.
- Haha okej men jag måste fan vara med när ni snackar! sa Georg.
- Haha jag också! sa jag.
- Varför? sa Tom.
- Kul? sa jag och Georg.
- Okej...? sa han.
Exakt då ringde de på dörren och Tom gick för att öppna och såklart så var de Emma-Lee. En halvminut senare kom dom två till vardagrummet.
- Ska vi dra ut eller? sa Tom.
- Visst. sa jag.
- Behöver ändå röka. sa Georg.
- Jag också. sa Angelika.
- Aamen kom då. sa Tom.
Vi alla gick ut i hallen och tog på oss skorna och så och gick ut. Vi gick till skogen där vi brukar hänga. När vi kom fram så börja jag, Tom, Georg och Angelika röka.
- Uhm.. Jag behöver snacka med dej. sa Tom till Emma-Lee.
- Snacka då. sa Emma-Lee.
- Asså jag vet att jag inte har träffat dej så längre men.. Uhm... Jag gillar verkligen dej och jag är ledsen för att jag ljög. sa han och titta ner i marken.
- Jag gillar dej också. Och asså jag är inte arg för att du ljög längre. sa hon.
- Är du säker? sa han.
- Aa. sa hon och kysste han på kinden.
- Bra, men du kunde kyssa mej på munnen istället. sa han och flina.
- Haha, näe. sa hon och log.
- Varför inte? sa han.
- För att du röker och de är bara äckligt. sa hon.
- De är de inte alls? sa jag och Tom.
- Jo? sa hon.
- Nej? sa jag och Tom.
- Omg är ni tvillingar eller? sa hon och skratta lite.
- Ja? sa vi.
- Va?! sa hon förvånat.
- Visste du inte de? sa vi.
- Omg nej! Shit de är fett läskigt när ni snackar samtidigt.. sa hon.
- Hahahahaha! Varför? skratta vi.
- Kul? sa jag och Georg.
- Okej...? sa han.
Exakt då ringde de på dörren och Tom gick för att öppna och såklart så var de Emma-Lee. En halvminut senare kom dom två till vardagrummet.
- Ska vi dra ut eller? sa Tom.
- Visst. sa jag.
- Behöver ändå röka. sa Georg.
- Jag också. sa Angelika.
- Aamen kom då. sa Tom.
Vi alla gick ut i hallen och tog på oss skorna och så och gick ut. Vi gick till skogen där vi brukar hänga. När vi kom fram så börja jag, Tom, Georg och Angelika röka.
- Uhm.. Jag behöver snacka med dej. sa Tom till Emma-Lee.
- Snacka då. sa Emma-Lee.
- Asså jag vet att jag inte har träffat dej så längre men.. Uhm... Jag gillar verkligen dej och jag är ledsen för att jag ljög. sa han och titta ner i marken.
- Jag gillar dej också. Och asså jag är inte arg för att du ljög längre. sa hon.
- Är du säker? sa han.
- Aa. sa hon och kysste han på kinden.
- Bra, men du kunde kyssa mej på munnen istället. sa han och flina.
- Haha, näe. sa hon och log.
- Varför inte? sa han.
- För att du röker och de är bara äckligt. sa hon.
- De är de inte alls? sa jag och Tom.
- Jo? sa hon.
- Nej? sa jag och Tom.
- Omg är ni tvillingar eller? sa hon och skratta lite.
- Ja? sa vi.
- Va?! sa hon förvånat.
- Visste du inte de? sa vi.
- Omg nej! Shit de är fett läskigt när ni snackar samtidigt.. sa hon.
- Hahahahaha! Varför? skratta vi.
- För att de är de? sa hon.
- Haha, okej..? sa jag.
Vi gick in igen när alla hade rökt klart.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Jag måste så shoppa! sa Angelika, Sandra och Emma-Lee samtidigt och börja skratta.
- Haha wtf? skratta Angelika.
- Twinmoment, fast vi är 3 stycken och inte ens släkt! skratta Sandra.
- Hahahah viisst? skratta Emma-Lee.
- Tjejer asså. sa Georg.
- Bara för att du är forever alone. skratta jag, Tom och Gustav.
- Asså neeeej! För att tjejer är allmänt skumma.. sa han.
- De är vi inte alls? sa Angelika.
- Ehh.. Jo? sa han.
- Ehh.. Nej? sa hon.
- Jo. sa han.
- Men neeej! sa Sandra.
- Jo. sa han.
- På vilket sätt? sa Emma-Lee.
- På alla. sa han.
- Du säger de bara för att du är forever alone jag svär! sa Angelika och flina.
- Nej? Asså jag kan få vilken tjej jag vill. sa han.
- Pffft, nej? sa hon och garva ihjäl sej.
- Klart jag kan. sa han.
- Omg hahahah neeej! skratta hon.
- Hallå?! Har ni alla glömt att de bara är jag som får mobba Hagen?! sa Tom.
- Hahaha neej, men de är sjukt kul att mobba han. skratta Angelika.
- Jag vet. sa han och flina.
- Va snälla ni är. sa Georg.
- Haha, jag vet. sa hon.
- Du hatar mej eller hur Georch..? sa Tom och kolla ledset på han.
- Nej? sa han.
- Bra! sa Tom och flina.
- Vafan..? sa han.
- Haha, inget. sa Tom.
- Lol, aja kan vi dra till stan så vi kan shoppa? sa Angelika.
- Okej. sa jag.
- Vänta, jag vill inte shoppa? sa Georg.
- Inte jag heller. sa Tom och Gustav.
- Nej ingen av er killar ville ju de. Men vi vill så ni får följa med. sa Sandra.
- Men?! sa Tom.
- Vad? sa Emma-Lee.
- Inget.. sa han.
- Du kan ju stanna om du vill? De ända som kanske är dåligt med de är att jag kanske stöter på nån annan kille.. sa hon och flina.
- Jag ska med. sa han.
- Jag drev med dej Tom. skratta hon.
- Man kan aldrig vara säker med dom där. sa han och peka på mej, Gustav och Georg.
- Vad tror du jag skulle göra med henne egentligen?! sa jag och Gustav.
- Man vet aldrig. sa han.
- Jag har flickvän? sa jag.
- Jag med. sa Gustav.
- Okej men man vet aldrig med Georg då. sa han.
- Wtf? sa Georg.
- Ja..? sa han.
- Asså omg.. sa Georg.
- Men aja, vi drar. sa Angelika.
Vi gick till stationen och tog tåget in till stan. När vi kom fram sprang dom till BikBok.. Vi vänta utanför, för vi orka inte gå in.
- De kommer fan ta timmar innan dom kommer ut. klagade Tom.
- Jag vet.. sa Gustav.
- Varför följde jag med egentligen? sa Tom.
- För att du tror hon kommer stöta på nån annan kille..? sa jag.
- Juste.. sa han.
Sandra's perspektiv:
- Haha, okej..? sa jag.
Vi gick in igen när alla hade rökt klart.
- Vad ska vi göra? sa jag.
- Jag måste så shoppa! sa Angelika, Sandra och Emma-Lee samtidigt och börja skratta.
- Haha wtf? skratta Angelika.
- Twinmoment, fast vi är 3 stycken och inte ens släkt! skratta Sandra.
- Hahahah viisst? skratta Emma-Lee.
- Tjejer asså. sa Georg.
- Bara för att du är forever alone. skratta jag, Tom och Gustav.
- Asså neeeej! För att tjejer är allmänt skumma.. sa han.
- De är vi inte alls? sa Angelika.
- Ehh.. Jo? sa han.
- Ehh.. Nej? sa hon.
- Jo. sa han.
- Men neeej! sa Sandra.
- Jo. sa han.
- På vilket sätt? sa Emma-Lee.
- På alla. sa han.
- Du säger de bara för att du är forever alone jag svär! sa Angelika och flina.
- Nej? Asså jag kan få vilken tjej jag vill. sa han.
- Pffft, nej? sa hon och garva ihjäl sej.
- Klart jag kan. sa han.
- Omg hahahah neeej! skratta hon.
- Hallå?! Har ni alla glömt att de bara är jag som får mobba Hagen?! sa Tom.
- Hahaha neej, men de är sjukt kul att mobba han. skratta Angelika.
- Jag vet. sa han och flina.
- Va snälla ni är. sa Georg.
- Haha, jag vet. sa hon.
- Du hatar mej eller hur Georch..? sa Tom och kolla ledset på han.
- Nej? sa han.
- Bra! sa Tom och flina.
- Vafan..? sa han.
- Haha, inget. sa Tom.
- Lol, aja kan vi dra till stan så vi kan shoppa? sa Angelika.
- Okej. sa jag.
- Vänta, jag vill inte shoppa? sa Georg.
- Inte jag heller. sa Tom och Gustav.
- Nej ingen av er killar ville ju de. Men vi vill så ni får följa med. sa Sandra.
- Men?! sa Tom.
- Vad? sa Emma-Lee.
- Inget.. sa han.
- Du kan ju stanna om du vill? De ända som kanske är dåligt med de är att jag kanske stöter på nån annan kille.. sa hon och flina.
- Jag ska med. sa han.
- Jag drev med dej Tom. skratta hon.
- Man kan aldrig vara säker med dom där. sa han och peka på mej, Gustav och Georg.
- Vad tror du jag skulle göra med henne egentligen?! sa jag och Gustav.
- Man vet aldrig. sa han.
- Jag har flickvän? sa jag.
- Jag med. sa Gustav.
- Okej men man vet aldrig med Georg då. sa han.
- Wtf? sa Georg.
- Ja..? sa han.
- Asså omg.. sa Georg.
- Men aja, vi drar. sa Angelika.
Vi gick till stationen och tog tåget in till stan. När vi kom fram sprang dom till BikBok.. Vi vänta utanför, för vi orka inte gå in.
- De kommer fan ta timmar innan dom kommer ut. klagade Tom.
- Jag vet.. sa Gustav.
- Varför följde jag med egentligen? sa Tom.
- För att du tror hon kommer stöta på nån annan kille..? sa jag.
- Juste.. sa han.
Sandra's perspektiv:
Vi va inne i BikBok och provade kläder och så. Efter ungefär 20min så va vi klara där inne, så vi gick ut till killarna.
- Äntligen! sa Georg.
- Va? sa jag och Angelika.
- Äh, inget. Kan vi dra nu? sa han.
- Nej? sa jag.
- Vart ska ni nu då? klagade Tom.
- Asså jag sa ju att du kunde stanna? sa Emma-Lee.
- Nej jag litar inte på Georg. sa han.
- Tack? sa Georg.
- Men om både du och Georg drar då? sa hon.
- Njae... Litar inte på alla andra killar heller. sa han och flina.
- Eller så vill du bara va med mej? sa hon och flina.
- Vi kan säga både och. sa han.
- Haha, okej. sa hon.
- Äntligen! sa Georg.
- Va? sa jag och Angelika.
- Äh, inget. Kan vi dra nu? sa han.
- Nej? sa jag.
- Vart ska ni nu då? klagade Tom.
- Asså jag sa ju att du kunde stanna? sa Emma-Lee.
- Nej jag litar inte på Georg. sa han.
- Tack? sa Georg.
- Men om både du och Georg drar då? sa hon.
- Njae... Litar inte på alla andra killar heller. sa han och flina.
- Eller så vill du bara va med mej? sa hon och flina.
- Vi kan säga både och. sa han.
- Haha, okej. sa hon.
Vi forsatte in i Gina Tricot.
- Omg den här tröjan är fan skit fin! Kissie har en likadan. Hahah. sa Angelika och flina och höll upp en skit fin tröja.
- Omg va fin! sa Emma-Lee.
- Ska köpa den. skratta Angelika.
- Hahaha wannabe Kissie? skratta jag.
- Neeeein. skratta hon.
- Haha, joo! sa jag.
- Men omg nej. sa hon.
- Whatever. sa Emma-Lee.
- Aja, ska vi dra eller? sa jag.
- Väänta, jag ska fan köpa den här. sa Angelika och gick till kassan.
När hon hade köpt tröjan så gick vi ut till killarna igen. Sen gick vi in i några affärer till. Efter några timmar så åkte vi hem igen.
Komentera!! (;
Die For You - Chapter 32
1. Angelika 2. Emma-Lee 3. TH 4. Sandra
Jag hade sprungit in i mitt badrum. Jag blödde näsblod, så jag tog fram massa papper och försökte få de att sluta blöda. Några sekunder senare kom Gustav in.
- Mår du bra?? fråga han oroligt.
- Nej! H-hur kunde han göra så!! sa jag med gråt i halsen.
- Shh... Älskling ta de lugnt. sa han och krama mej länge.
- Vart har du ont? sa han lugnt efter kramen.
- I ansiktet.. Men mest i näsan. sa jag.
- Ser de. sa han.
- Aja de kommer sluta blöda snart. sa jag och höll ett papper för näsan.
- Asså han är så fucking störd. sa han.
- Jag vet.. Asså han behöver fan inte slå mej varje gång han blir pissed off! sa jag.
- Viisst? Ska fan slå han. sa han.
- Gör de. Han förtjänar de nu. sa jag.
- Aa. sa han.
Vi stod och snacka ett tag och han hjälpte mej med näsan och de. Ett tag senare kom Georg och Tom in. Och de såg ut som om Georg hade tvingat han hit.
- Asså Georg jag vill inte! sa Tom irriterat.
- Du måste! Du ska fan inte slå henne bara sådär!! sa Georg argt.
- Vad gör ni här? sa Gustav.
- Tom ska fucking säga förlåt till henne!! Han kan fan inte slå henne och sen komma undan med de! sa Georg.
- Håller med. sa Gustav.
- Asså jag tänker inte göra de. Hon fucking förtjäna de. sa Tom surt.
- Är du helt dum i huvudet eller?! Du är fan helt störd!! skrek jag.
- Varför du så kaxig för? Jävla skitunge. sa han och kom närmare mej.
- Om du rör henne så är du död!! skrek Gustav.
- Håll käften Gustav. sa Tom och putta Gustav satt han nästan ramla.
- Asså vafan vill du?! Du är så jävla elak och dum i huvudet fan! sa jag argt.
- Jävla hora! sa han argt och örfila mej hårt som fan.
- Du ska dö!! skrek Gustav argt och slåg han hårt i ryggen.
- Rör mej inte!! skrek Tom och gick ut.
- Är du helt jävla störd eller? skrek Georg och gick efter han.
- Älskling, gick de bra? sa Gustav.
- Nej. sa jag och börja gråta.
- Asså han kan fan gå och dö! sa han argt.
- Håller med. snyfta jag.
- Hoppas han slutar bli sådär fucking arg hela tiden. sa Gustav.
- Mmm.. mumlade jag.
Jag och Gustav va kvar i badrummet en stund och han trösta mej.
Tom's perspektiv:
Jag stod i mitt rum och Georg hade damp på mej.
- Vafan tänker du med?! sa han argt.
- Hjärnan, vad annars? sa jag.
- Du fattar vad jag mena. sa han drygt och gick ut.
Jag satte mej på sängen och skulle ringa Emma-Lee och be henne att komma hit. Alla andra i de här huset var ju så störda.
- Hej Tom. sa hon med en gullig röst.
- Hej.. Lust att komma över? sa jag.
- Visst. Har de hänt något eller? sa hon.
- Typ. Berättar när du kommer hit. sa jag.
- Okej. Kommer nu, ses sen. sa hon.
- Aa, herrå. sa jag och vi la på.
Jag la mej ner på sängen och tänkte och hade asont i ryggen. Efter ungefär en halvtimme så ringde de på dörren och jag sprang ner för trappen och öppna.
- Heej. sa hon och gick in.
- Vi drar upp på mitt rum. sa jag.
Vi stack upp på mitt rum och satte oss på sängen.
- Okej, säg vad som har hänt. sa hon.
- Asså jag blev fett sur på Sandra och då slog jag henne i ansiktet och sen blev alla sura och så.. Sen tvinga Georg mej att säga förlåt men jag vägra.. Och sen börja Sandra kaxa igen, så jag örfila henne och då slog Gustav mej ashårt i ryggen. sa jag.
- Omg shit! sa hon.
- Mm.. Och nu har jag asont i ryggen fan. sa jag lite irriterat.
- Stakarn. Ska jag masera? sa hon.
- Gärna. sa jag.
- Okej, lägg dej på mage. sa hon.
Jag la mej på mage och hon satte sej på min svank och började masera min rygg.
- Fan va skönt asså. sa jag.
- Haha. Men asså hur kunde du slå henne? sa hon.
- Asså jag vet inte... Känns nästan som om jag slår Camilla.. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Dom är tvillingar... sa jag.
- Ärligt?! sa hon förvånat.
- Mmm.. mumlade jag.
- Wow, hade jag aldrig trott. Men så alla är arga på dej eller? sa hon.
- Typ. Men alla hatar mej ändå. sa jag.
- Är du säker på de? sa hon.
- Nej men ändå.. sa jag.
- Okej. sa hon.
Exakt då så kom Angelika och Bill in och så skit arga ut.
- Varför slår du henne?!?! sa Bill argt.
- Hon gör mej pissed off. sa jag.
- Behöver du slå henne bara för de?! sa han.
- Tydligen. sa jag.
- Du får seriöst ta och sluta med att vara så fucking elak!! sa han.
- Okej. sa jag.
- Tom, jag menar de. sa han argt.
- Asså jag har fattat! Kan du fucking dra. sa jag.
- Gå och säg förlåt då?! sa han.
- Nej! sa jag.
- Tom gör de bara? sa Emma-Lee och gick av mej.
- Okej då. suckade jag.
- Kom då. sa Bill och Angelika.
Jag och Emma-Lee gick upp från sängen och gick med Bill och Angelika in till Sandras rum. När jag såg Sandra så insåg jag vad jag hade gjort.. Hon fan en blåtira av örfilen..
- Omg, Sandra förlåt! sa jag.
- Sorry, men jag tar inte emot din jävla ursäkt nu. sa hon surt.
- Jag förstår de.. Asså shit hur fan kan jag göra så mot dej? sa jag.
- De undrar vi också. sa Bill.
- Asså vafan har du emot mej igentligen?! sa hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- De måste du. Varför skulle du då slå mej?! sa hon irriterat.
- Jag har inget emot dej. De är bara asså.. uh.. sa jag.
- Jag bryr mej inte, de vet du va? sa hon drygt.
- Okej.. Asså förlåt. Jag menar de verkligen! sa jag.
- Jag bryr mej fortfarande inte. De är fan inte första gången du gör mej illa. sa hon.
- Jag vet.. De va inte meningen. sa jag lågt.
- Jo de var de ju?! sa hon.
- Mm.. Kanske. Men jag tänkte inte hur illa de skulle bli då! sa jag.
- Och? Du mena de ändå! sa hon.
- Asså Sandra, snälla förlåt! sa jag.
- Gå bara. sa hon.
- Okej.. suckade jag.
Jag och Emma-Lee gick till mitt rum och satte oss i sängen.
- Varför förstår hon inte att jag är ledsen för de jag gjorde?! sa jag.
- För att du har slagit henne..? sa hon.
- Ja! sa jag.
- Venne, de va ju tydligen inte första gången. sa hon.
- Jag vet men ändå.. sa jag.
- Aja, hon kan inte vara sur för evigt. sa hon.
- Nej.. sa jag.
- Aja, ska vi göra nåt? sa hon och log.
- Okej, vad? sa jag.
- Venne, something. sa hon.
- Okej.. Men vi kan ju inte dirket vara med dom andra.. Dom är ju fan skit pissed. sa jag.
- Mmm.. Jag vet. sa hon.
Bill's perspektiv:
Jag och Angelika hade nyss kommit in på hennes rum och hon satte sej vid skrivbordet och gå in på datan och jag gick och satte mej på sängen.
- Varför sitter du alltid vid datan som värsta datanörden? sa jag och flina.
- Jag är ingen datanörd? sa hon.
- Jo. sa jag och gick fram till henne.
- Neej.. sa hon.
- Haha, jo min datanörd. sa jag och krama henne.
- Haha aww. Men jag sitter alltid vid datan för att kolla om de står nåt intressant om nån kändis eller så. sa hon.
- Okeej, men jag är ju här..? Och jag är kändis. Och jag är intressant.. sa jag.
- Hahah, men jag vet ju redan allt om dej och vad som händer runt omkring dej typ. sa hon.
- Vad är jag allergisk(?) mot? sa jag och flina.
- Äpplen och myggor. sa hon.
- När skilde sej mina föräldrar? sa jag.
- När du och Tom va 7 år. sa hon.
- Vilket år va jag med i tyska talang jakt grejen. sa jag.
- 2003. sa hon och log stolt.
- Sluta veta allt! klagade jag.
- Hahaha, de finns inget jag inte vet om dej. sa hon och flina.
- Vem tog min oskuld? sa jag.
- Jag. skratta hon.
- Äru säker på de? sa jag.
- Jao. sa hon.
- Okej ja. Men sluta veta allting!! sa jag.
- Hahaha, sorry men jag älskar att veta allt om vissa människor. Som dej. sa hon och log.
- Lol. sa jag.
- Jag vet allt om Tom, Georg och Gustav också. sa hon och log.
- Men vafan? Stalka du oss eller? sa jag.
- Jupp, alltid innan jag träffa er. sa hon.
- Okeeeeej, vad är Georgs fullständiga namn? sa jag.
- Georg Moritz Hagen Listing. sa hon.
- Vad kallas han? sa jag.
- Hagen, Moritz eller Georch. sa hon.
- När fyller Gustav år? sa jag.
- Skulle de va en svår fråga? sa hon.
- Nej. Men svara. sa jag.
- 8 september. sa hon.
- Lol, uhm.. Hur många har Tom haft sex med? sa jag.
- Vet han ens de själv? sa hon.
- Ingenaning. sa jag.
- Okej, men typ över 100 säkert? sa hon.
- Hahahah aa. sa jag.
- Asså vi har stalkat er för mycket asså.. sa hon.
- Haha, jag vet. sa jag.
- Aja, ska vi göra nåt? sa hon.
- Visst, vad? sa jag.
- Ingenaning.. Vi kan kolla på film. sa hon.
- Hahaha, okeeej. Vilken? sa jag.
- Hm.. Mean Girls! sa hon.
- Omg, neej inte en tjejfilm! klagade jag.
- Snälla? De va 100 år sen jag såg den. bad hon.
- Okej.. suckade jag.
- Yey! sa hon och gick och hämta filmen och datan.
Jag gick och drog för gardinerna eftersom de fortfarande va ljust ute och hon la datan och filmen i sängen.
- Kan du fixa filmen så går jag ner och hämtar godis och sånt? sa hon.
- Okej. sa jag.
- Bra. sa hon och gick ner till köket.
Jag fixa filmen lite och fixa tysk text. Orka inte lyssna på vad dom sa på engelska. En liten stund senare kom hon in med godis och cola. Vi satte oss i sängen och starta filmen.
- Varför är de tysk text för..? sa hon några sekunder in i filmen.
- Orka inte fatta engelskan. sa jag.
- Men vafan, jag vill ju ha svensk text! sa hon.
- Orkaa! sa jag.
- Men okeej, jag får väl anstränga mej för att fatta tyskan. sa hon.
- Jag byter väl till svenska då. suckade jag.
- Bill, de är lugnt. sa hon.
- Säkert? sa jag.
- Hahah shit de är bara en film? sa hon.
- Hahah. Aja kolla på filmen nu! sa jag.
- Lol. sa hon och kolla på filmen igen.
Vi kolla på filmen men efter en stund så somna jag..
- Bill? sa hon och knuffa lite på mej.
- Vad? mumla jag.
- Du somna. sa hon.
- Jag vet.. sa jag.
- Okej.. Aja filmen är slut, så vad vill du göra? sa hon.
- Sova. sa jag.
- Men va lite roliiiiig! sa hon.
- Hur då? Som Tom och Georg eller? Sorry men Tom säger att jag inte kan va rolig. sa jag irriterat.
- Men sluta! Du kan visst va rolig? Han är cp så han vet iallafall inte vad rolig betyder. sa hon.
- Nej jag är inte rolig. sa jag.
- Jo! Kom igeen! Gå upp. sa hon och putta lite löst på mej.
- Hade du gjort så när jag sov hade jag inte ens vaknat till lite. sa jag och flina.
- Sluta, jag ville inte göra hårt. sa hon.
- Lol, men okej jag går upp. sa jag och satte mej upp.
- Bra. sa hon och kysste mej på kinden.
- Meeer! sa jag.
- Haha okej. sa hon och kysste mej på munnen istället.
Kyssen lädde till hångel och tillslut låg vi och hångla i sängen och då kom Sandra, Gustav och Georg in.
- Omg äre ingen i de här huset som vet att de finns ett ord som heter knacka? sa Angelika.
- Haha tydligen inte. skratta dom.
- Vad ville ni? suckade jag.
- Kolla om ni skulle med ut men ni verkar lite upptagna. sa Georg och flina.
- Ja vi är faktiskt de! sa jag.
- Hahaha, men aja, vi drar ut så ni vet. sa han.
- Okej. sa Angelika.
- Vänta! sa jag.
- Vad..? sa Georg.
- Har någon snackat med Tom? sa jag.
- Nej..? Varför undrar du? sa Gustav.
- Bara undra. sa jag.
- Okej. sa dom och gick ut.
- Varför undra du de? sa Angelika och kolla mej i ögonen.
- Nej inget.. sa jag och vek undan blicken.
- Jo, vad äre? sa hon.
- Inget. sa jag.
- Jag vet att de är nåt Bill. Men om du inte vill snacka om de så behöver du inte.. Men jag finns för dej om de är nåt su vill snacka om. Du kan snacka med mej om allt. sa hon och kysste mej.
- Tack.. sa jag och log lite snett.
- Älskar dej. sa hon.
- Älskar dej också. sa jag och kysste henne.
- Ska jag gå och snacka med Tom? sa jag efter kyssen.
- Ja, om du vill. sa hon.
- Aa.. sa jag.
- Okej jag väntar här. sa hon och log.
Jag gick ut från hennes rum och ställde mej framför Tom dörr och knacka.
- Vad?! sa han.
- Får jag komma in..? sa jag.
- Nej! Kom inte in! sa han.
- Men kom igen? sa jag.
- Neej!! Asså dra! sa han.
- Äh, jag skiter i! sa jag och öppna dörren.
- Vafan dra!! skrek han och jag stängde dörren snabbt.
- Åh, fyfan Tom! skrek jag och spakra på hans dörr och gick till Angelikas rum igen.
Jag gick och satte mej brevid henne på sängen.
- Tom är jävligt pervers. sa jag irriterat.
- Va hände? sa hon förvånat.
- Jag gick in i hans rum och sen... Hade han sex med Emma-Lee.... sa jag.
- VAAA??! sa hon.
- Ja?! Men som tur va så va de mörkt och jag gick ut fort som fan! sa jag.
- Hahahahahah omg stackars dej Bill! skratta hon och kysste mej.
- Jag vet omg de är fett synd om mej ju som har han som bror. sa jag och flina.
- Hahaha, de är en konstig sak med er. sa hon.
- Vadå? sa jag.
- Tom är jävligt pervers, men du är de typ inte alls. sa hon.
- Haha, jag vet. Undra vad de va som gick fel med han under förlossningen. sa jag och skratta.
- HAHAHAHAH! Omg Bill! sa hon och garva så mycket så hon ramla av sängen.
- Ajj!! sa hon.
- Gick de bra? sa jag.
- Aa jag tror de. sa hon och satte sej i sängen igen.
- Hahahahaha. skratta jag.
Typ en minut senare så kom Tom in med bara kalsonger och börja rota i mina väskor.
- Vad gör du? sa jag förvånat till han.
- Letar. sa Tom.
- Efter..? sa jag.
- En sak. sa han.
- Säg bara? sa jag.
- Äh, de va inget. Du har de ändå inte. sa han och gick ut.
- Uhm.. Okej? sa jag.
- Vad tror du han leta efter? sa hon.
- Jag vet inte... sa jag.
*En timme senare*
Angelika hade somnat och jag skulle gå och kolla om Emma-Lee hade gått, så jag kunde snacka med Tom. Jag gick och knacka på hans dörr.
- Vad? sa han.
- Har Emma-Lee gått? sa jag.
- Aa. sa han.
Jag öppna hans dörr och gick in och såg att han låg i sängen.
- Varför ligger du i sängen? sa jag.
- Försöker sova. sa han.
- Nu? Och dessutom med tänd lampa? sa jag.
- Ja? Orkade inte gå upp och släcka. sa han.
- Okej... Men asså vi behöver snacka. sa jag.
- Om? sa han.
- Typ allt. sa jag.
- Måste vi? klagade han.
- Ja?? Asså när du var tillsammans med Camilla så sa vi att... sa jag innan han avbröt mej.
- Säg inte hennes namn... sa han och lät ledsen.
- Vadå då?? sa jag.
- Jag vill bara glömma bort henne.. sa han.
- Hur hade du tänk att du skulle göra de? Ni har vi till och med en son! sa jag.
- Jag vet inte hur... Men jag har ringt mamma och Gordon. sa han.
- Och sagt?? sa jag.
- Att dom ska hämta han.. sa han.
- Varför ska dom de?! sa jag.
- För jag kan ju inte direkt uppfostra han och Angelikas mamma kan inte ta hand om han förevigt! sa han.
- Näe.. Men han är ju ändå din son. sa jag.
- Jag vet.. Han påminner för mycket om henne, så jag vill inte ha han här. sa han.
- Vafan Tom? sa jag.
- Vadå? Asså du vet fan inte hur fucking jobbigt jag har. Och sen klagar du på att jag kommer bli som förr! sa han.
- Men du kommer ju de! sa jag.
- Bara för att min flickvän dog så behöver jag sitta hemma och sörja hela tiden eller?! Nej! Jag vill också ha kul. sa han och satte sej upp i sängen.
- Tom de va inte så jag mena.. sa jag.
- Hur fan mena du då?! sa han.
- Att du inte kan bara bli som du va förr och glömma bort hon. sa jag.
- Men de är ju exakt de jag vill! sa han.
- Vill du bli som förr?!?! sa jag.
- Nej de va inte de jag sa!! sa han.
- Jo! Du ba de är exakt de jag vill!! sa jag.
- Men jag menar glömma henne!! sa han.
- Men fattar du inte..? Du kommer inte kunna göra de Tom! Hon betyder för mycket för dej! sa jag.
- Kan iallafall försöka!! sa han.
- Du kommer inte lyckas. sa jag.
- Hur fan vet du?!? sa han.
- Jag vet de bara Tom! sa jag.
- Fan va jag saknar henne.. sa han lågt och tog händerna för ansiktet.
- Jag vet.. sa jag och satte mej brevid han.
- Uhm.. Får jag va ensam en stund..? sa han efter en stund och kolla på mej.
- Visst. sa jag och gick mot dörren.
- Säg till om de är nåt du vill snacka om de eller så. sa jag och gick ut.
Jag gick till Angelikas rum men hon sov fortfarande så jag gick in i Sandras. Där va Georg, Gustav och Sandra.
- Tja. sa jag.
- Hej. sa hon.
- Tjena. sa Georg och Gustav.
- Gör ni? sa jag.
- Typ inget. Durå? sa Georg.
- Har precis snackat med Tom. sa jag.
- Varför gjorde du de? sa Gustav.
- För att han är min bror? sa jag.
- Ja men asså.... sa han.
- Asså? sa jag.
- Han hatar ju typ alla eller nåt.. sa han.
- Nej? Men han tror vi hatar han. sa jag.
- De är ju de vi gör. sa Georg.
- Fan vad elakt. sa jag.
- Nej? Han är fan värre. sa han.
- Och? Du behöver ju fan inte hata han för de? sa jag.
- Jo? Han är ju ändå så jävla elak. sa han.
- Snacka inte skit om min bror! sa jag irriterat.
- Sen när börja du bry dej? sa han.
- Sen alltid! sa jag argt och gick ut.
- Damp? hörde jag Georg säga.
- HÅLL KÄFTEN!! skrek jag.
Jag gick in på Angelikas rum och satte mej på sängen. Men hon sov fortfarande, så jag försökte väcka henne.
- Gå.. mumlade hon.
- Nej vakna! sa jag.
- Gå bara.. mumlade hon.
- Vakna!! sa jag och knuffa lite på henne.
- Vad är de? sa hon och öppna ögonen.
- Jag har tråkigt. sa jag och flina.
- Men fuck u.. mumlade hon och blunda igen.
- Men kom igen! Gå upp!! sa jag.
- Varför? mumlade hon.
- Jag har tråkigt! sa jag.
- Gå till dom andra.. sa hon och vände sej bort från mej.
- Jag va nyss med dom.. sa jag.
- Varför stanna du inte då? sa hon.
- För att dom snackar skit om Tom och då blev jag skit lack och gick. sa jag.
- Okeej.. sa hon.
- Men snälla gå upp! sa jag och kysste henne på kinden.
- Okej då. sa hon och satte sej upp.
- Wiie! sa jag glatt.
- Wtf? sa hon och kolla konstigt på mej.
- Vad? Jag trodde inte att du skulle gå upp. sa jag och då kom Georg och Gustav in..
- Vad? sa jag argt.
- Varför är du arg..? sa Georg.
- För att du snacka skit om Tom. sa jag irriterat.
- Men shit seriöst? Du behöver inte få lack för de, vi snacka inte precis om dej. sa Gustav drygt.
- Och om ni inte snacka om mej?! Ni snacka om min bror!! sa jag argt.
- Du brukar ju själv snacka skit om han. sa Georg.
- Nej?!! sa jag argt.
- Jo. sa han.
- Men de va förut. sa jag irriterat.
- Du har ändå snackat om han. sa han.
- De va förut!! Och ni ska fan inte fortsätta snacka om han!!! skrek jag.
- Dampa lagom. sa Gustav.
- Käften!! sa jag argt och då kom Tom in också.
- Varför dampar du sönder för?! sa han.
- För att dom snackar skit om dej!! sa jag och kolla argt på G&G.
- VAA?! skrek han.
- Ditt eget fel. sa Georg.
- Jag trodde vi va bästa vänner. sa han lågt.
- Lita aldrig på nån så mycket Tom. sa jag.
- Jag litar ju på dej?! sa han.
- Inte samma sak. sa jag.
- Och jag då? Jag litar fan på dej?! sa Angelika.
- Men... sluta! Du vet iallafall att du kan lita på mej. sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Tillbaks till saken. Varför snackar ni skit om mej?! sa Tom drygt.
- För att du är fett elak och förtjänar de. sa Georg.
- Tack så jävla mycket då. sa han och gick.
- Fortfarande ditt eget fel att vi gör de!! ropade Gustav.
- Håll käften och dra. sa jag irriterat.
- Okej. sa dom och gick ut.
- Fett damp du fick. sa Angelika.
- Vadårå? Ganska självklart att jag får de när dom snackar skit om min bror. sa jag.
- Mm.. Men du har ju också gjort de förr? sa hon.
- Ja.. Men jag mena inget illa... sa jag.
- Kanske.. Men ska vi gå och kolla hure är med Tom? sa hon.
- Okej. sa jag och tog hennes hand och sen gick vi till Toms rum.
Die For You - Chapter 31
1. TH 2. Angelika 3. Sandra. 4. Emma-Lee
Angelika's perspektiv:
*Två dagar senare*
Jag vaknade av att Bill höll på att peta på mej.
- Sluta.. mumlade jag.
- Gå upp då. sa han och fortsatte.
- Okej då. suckade jag satte mej upp i sängen.
- Skynda dej att bli klar. sa han och log och gick ut.
Jag gick och duscha och sen tog jag på mej kläder och sminka mej och fixade håret som vanligt. När jag var klar så gick jag ner i köket och alla utan Tom var där. Jag satte mej iallafall brevid Bill.
- Vart är Tom? sa jag.
- Venne. sa Bill.
- Han sover väl. sa Georg.
- Okej. sa jag.
Exakt då så kom Tom ned för trappan med en tjej och han följde han till hallen.
- Ses någon gång. sa han och kysste henne.
- Såklart. sa hon och gick.
Efter de så kom han in i köket.
- Vem va de? sa Georg.
- Nina. sa Tom.
- Och de är..? sa jag.
- En brud. sa han.
- Jag sa ju att du skulle bli som förr! sa Bill.
- Asså omg Bill de va två tjejer okej?! De betyder inte att jag kommer fortsätta! sa han.
- Men du kommer ju de. sa Bill surt.
- Nej..? sa han.
- Ska vi slå vad? sa Bill.
- Visst. Du kommer ändå förlora. sa han.
- Vi får väl se. sa Bill.
- Angelika..? sa Sandra.
- Aa? sa jag.
- Har du märkt att vi inte har varit i skolan sen hon dog? sa hon.
- Omg shit.. Vafan hur mycket är klockan?! sa jag.
- 13:36. sa Gustav och kolla på sin klocka.
- Aja, vi går dit imorgon. sa jag.
- Haha aa. sa hon.
*Några timmar senare*
Jag och Bill satt på min säng och va inne på datan tills Tom kom in.
- Hänger ni med till stan? sa han.
- Vad ska du göra där? sa Bill.
- Asså Andreas är i sverige och han ville dra till klubbar i stan varje kväll typ. sa han
- Okej men jag orkar inte. sa Bill
- Snälla? sa han.
- Asså jag orkar inte. sa Bill.
- Okej då. Men Georg går med mej. sa han.
- Okej. sa vi och han gick.
- Ska vi käka något? sa jag.
- Visst. Vad? sa Bill.
- Venne.. Jag kan göra nuddlar. sa jag.
- Okeej. sa han.
Vi gick ner till köket och jag gjorde nuddlar och när de va klart så satte vi oss och åt.
- Så.. Vad vill du göra ikväll? sa hon.
- Vet inte.. Vara med dej? sa han.
- Haha men vi är ju de ändå. sa jag.
- Typ, men vill du se på film ikväll eller något? sa han.
- Okej, vilken? sa jag.
- Venne.. Men inte skräck. Pallar inte med de längre. sa han
- Okej. Men typ Pink Panter? sa jag.
- Haha okej. sa han och log.
Vi åt klart och gick upp till Sandra och Gustav.
- Vad gör ni? sa jag.
- Typ inget.. Har tråkigt. Ni då..? sa Sandra.
- Samma.. Haha. Vill ni titta på film med oss? sa jag.
- Uhm.. Okej. sa hon.
Vi gick ner i vardagsrummet och började titta på filmen. När den var klar så tittade vi på tvåan också. För att passa på liksom.
*Efter andra filmen*
Klockan var ganska sent och vi skulle gå och lägga oss men då kom Georg, Tom och någon tjej in gensom dörren och var aspackade.
Tom och tjejen gick upp för trappan och Georg kom till oss.
- Omg ni skulle bara vet vad som hände. sa han och skratta.
- Vad hände..? sa Bill.
- Venne typ allt! sa han och garva ihjäl sej.
- Du är full Georg. sa jag.
- Hahaha jag vet!! sa han och skratta.
- Är de kul eller? sa Gustav.
- Haha, jag vet inte. sa han.
- Okej...? sa jag.
- Vem är tjejen Tom va med? sa Bill.
- Venne.. Tror hon hette något med Emma.. Och sen Lee.. sa han osäkert.
- Wtf?! sa vi.
- Woooow, twinmoment.. Eller något sånt... sa han.
- Ehm.. Okej... sa Gustav.
Alla gick upp på sina rum igen. Jag och Bill bytte om och så och gick och la oss.
Tom's perspektiv:
Jag vaknade av att Bill försökte väcka mej..
- Vakna! sa han.
- Aj, mitt huvud.. Va hände? sa jag förvirrat.
- Venne.. Du kom hem full. sa han.
- Juste.. sa jag.
- Vem är hon? sa han.
- Vadå hon..? sa jag och kolla runt i rummet.
- Hon som ligger brevid dej kanske?! sa han.
- Aha.. Emma-Lee tror jag hon hette. sa jag.
- Tom du lova ju! sa han.
- Förlåt men de här va en olyckshändelse! sa jag.
- Asså du kommer bli som förut.. sa han besviket.
- Nej, de kommer jag inte alls. sa jag.
- Jo? du är ju redan påväg att bli de! sa han.
- Typ. sa jag.
- Vad snackar ni om? sa Emma-Lee.
- Har du varit vaken hela tiden? sa jag.
- Näe, halvsov förut. sa hon.
- Okej. sa jag.
- Aja, du får inte fortsätta så här. sa Bill och gick ut.
- Fortsätta hur då? sa hon och kolla på mej.
- Uhm.. Att ta hem tjejer typ.. sa jag.
- Okeej. sa hon.
Vi gick upp och klädde på oss och gick ner i köket och där satt dom andra.
- Asså va hände igår? sa jag och kolla på Georg.
- Jag vet inte.. Haha. sa han.
- Aja. De här är iallafall Emma-Lee, om någon undrar. sa jag.
- Juste, de va så hon hette! sa Georg.
- Wtf? sa jag.
- Varför just Emma-Lee? Förlåt men fattar inte Lee delen.. sa Angelika.
- Asså min mamma ville typ alltid ha en dotter som hette Emma men så födde hon mej i Kina och sen fick jag heta Emma-Lee.. Helt random, jag vet. sa Emma-Lee.
- Haha, okej. sa hon.
- Första tjejen som du tar hem som är snygg. sa Georg.
- Jag vet. sa jag.
Vi satte oss och åt och när vi har klara så gick vi upp på mitt rum.
- Asså jag minns typ inget från igår.. sa jag.
- Inte jag heller.. Minns bara de som hände när vi kom hit. sa hon.
- Va hände..? Vänta kommer ihåg nu.. Haha. sa jag och fick typ världens flashback.
- Haha okej. sa hon.
- Du vet väl om att du är skit snygg? sa jag.
- Typ.. Har hört de ett par gånger. sa hon.
- Haha okej. sa jag och kysste henne.
- Ehm.. Vad vill du göra? sa hon och log.
- Vara med dej. sa jag och log tillbaks.
- Haha, gulligt. sa hon och kysste mej länge.
- Typ. sa jag efter kyssen och log.
Sandra's perspektiv:
*En timme senare*
Jag, Gustav, Bill, Angelika och Georg satt i vardagsrummet och tittade på tv.
- Tom verkar typ gilla Emma-Lee. sa jag.
- Typ. sa Bill.
- Tror ni de blir hans nästa tjej eller? sa jag.
- Vet inte. Han sa ju att han inte hade kommit över Camilla än. sa Georg.
- Mmm.. Men tänk om han har de? sa jag.
- Han kommer aldrig att göra de. sa Bill.
- Hur vet du? sa jag.
- Jag känner de på mej. sa han.
- Okej. sa jag.
En liten stund senare så kom Tom och Emma-Lee ner och satte sej i soffan med oss.
- Tom? sa Bill.
- Aaa? sa han.
- Va hände med Camilla? Har du kommit över henne eller? sa Bill.
- Säg inte hennes namn.. sa han lågt.
- Vem är de? sa Emma-Lee.
- En tjej bara. sa han.
- Vafan Tom? sa Bill.
- Vad? sa han.
- Äh, inget. Men har du kommit över henne eller? sa Bill.
- Såklart inte. Eller.. Ehh.. Jag vet inte. sa han och kollade på Emma-Lee först och sen ner i golvet.
- Vad menar du med de..? sa Georg.
- Jag vet inte.. sa han lågt.
- Säg bara? sa jag.
- Men jag vet ju inte! sa han.
- Okej, chilla. sa jag.
- Sluta bara prata om henne, okej? sa han.
- Asså vem är hon?! sa Emma-Lee.
- Men en tjej bara. sa han.
- De va Toms flickvän. sa Bill.
- Va hände med dom? sa hon.
- Hon dog i cancer för kanske en månad sen eller något. sa han.
- Omg Tom! Är du okej? sa hon och krama han.
- Typ. sa Tom.
- Omg förlåt för att jag fråga. sa hon.
- De är lugnt. sa han och kysste henne.
Jag och Gustav gick upp på mitt rum, orkade inte sitta kvar där. Han satte sej på sängen och jag tog min mac och satte mej brevid han.
- Vad vill du göra? sa jag.
- Haha, venne. sa han och kysste mej.
- Lol, okej. sa jag och flina.
- Men vi bara inne på datan lite.. sa han.
- Okeej. sa jag och log.
Bill's perspektiv:
Jag och Angelika gick upp på hennes rum och satte oss vid datan..
- Haha, har du märkt en sak? sa hon och skratta.
- Nej vadå? sa jag.
- Alltid om vi inte har nåt att göra går vi alltid in på datan. sa hon.
- Hahaha, typ. sa jag.
- Ska vi kolla på film eller nåt? sa hon.
- Okej, vilken? sa jag och log.
- Hm.. Typ the notebook? sa hon.
- Okej. sa jag.
Vi gick ned till vardagsrummet och som tur va Tom och Emma-Lee uppe på hans rum eller något. Hon starta filmen och vi la oss i soffan och började kolla på filmen.
Efter filmen hade Angelika somnat. Jag försökte väcka henne och tillslut vakna hon.
- Haha, gomorron! skratta jag.
- Hahaha, hej. sa hon och kysste mej.
- Hur fan kan man somna? sa jag.
- Venne.. Haha. sa hon och skratta lite.
Vi gick upp på hennes rum igen.
- Jag har tråkigt. sa jag.
- Jag med. sa hon.
- Ska vi gå ut nånstans? sa jag.
- Visst, vart? sa hon.
- Venne, nånstans bara. sa jag.
- Skogen eller? sa hon.
- Haha som vanligt alltså. sa jag och skratta lite.
- Vadå då? De är skönt att bara stå och chilla där. sa hon.
- Aa jag vet. sa jag.
- Aja, ska vi dra eller? sa hon.
- Aa. sa jag och vi gick ner till hallen.
Vi tog på oss våra skor och så och gick till skogen.
När vi hade varit vid skogen i typ 5min så kom Hampus och hans kompisar..
- Oh nej.. sa Angelika.
- Vafan gör dom här? sa jag.
- Har ingen aning.. sa hon.
Typ en minut senare så kom dom fram till oss.
- Hej snyggo. sa Hampus och försökte kyssa henne.
- Rör mej inte. sa hon.
- Vad äre med dej nurå? sa han.
- Jag har pojkvän och du är helt störd. sa hon.
- Kallar du de pojkvän..? Han liknar en tjej jue. sa han och kollade på mej och skratta.
- Lägg av. sa hon irriterat.
- Vadå? Säger ju bara sanningen! sa han.
- Mm.. Eller hur. sa hon.
- Ja? sa han.
- Vad ville du? sa hon drygt.
- WannaBe Michelle.. sa hans ena kompis.
- Vafan saru gaylord? sa hon.
- Wanna, Be, Michelle. sa han.
- Som om. sa hon.
- Hahaha! Omg du tror du är cool vafan?! skratta Hampus.
- Asså har du inget vättigt att säga kan du dra. sa jag irriterat.
- Skit i dom, vi drar hem till dom andra istället. sa hon och tog min hand och vi gick.
- De finns en sak jag vill göra innan vi går. sa jag och tog mej loss ur hennes grepp.
- Vad? sa hon oroligt.
- Döda Hampus. sa jag och gick mot han.
- Bill nej! Skit bara i han! sa hon.
- Ska du vara kaxig nu eller? Fjolla. sa Hampus.
- Kalla mej varken tjej eller fjolla igen! Fattat?! sa jag.
- Okej då, bög. sa han och flina.
- Ska du ha spö eller? sa jag irriterat.
- Du är för svag. sa han.
- Eller så äre du som är de. sa jag.
- Bill kom bara! sa Angelika.
- Nej. sa jag.
- Varför går du inte bara hem grinande som din bror gjorde? sa han.
- Han grina inte. Han hade bara ont. sa jag.
- Jävla mes. sa han.
- Kalla inte Tom mes bara för att du inte vill inse att de är du som är de! sa jag irriterat och slog han med knytnäven i ansiktet.
- Aj! Vafan! sa han och höll för ansiktet.
- Ooooh, Hampus får spö. sa hans kompisar och garva lite.
- Käften!! skrek Hampus till dom.
- Chilla vafan, du kan ju slå ner han lätt iallafall. sa den ena och garva.
- Bill, snälla kan vi bara dra..? bad Angelika och tog tag i min hand.
- Nej. sa jag.
- Snälla.. sa hon och såg mej i ögonen.
- Men nej. Jag ska visa han att han inte är så jävla bäst som han tror. suckade jag irriterat.
- Visst, om du vill att de slutar värre än vare gjorde för Tom så gärna för mej. sa hon.
- De kommer inte de jag lovar. sa jag.
- Lova aldrig något du inte vet något om. sa hon.
- Men asså jag kommer inte sluta värre än Tom! sa jag.
- Okej då.. sucksde hon.
- Har ni gullat klart med varann nu eller, satt jag kan slå ner dej. sa Hampus irriterat.
- Lycka till med de. sa jag och sparka han hårt mellan benen.
- FUCK!!! skrek han.
- HAHAHAHA omg Hampus jag trodde DU skulle slå ner HAN och inte tvärtom! skratta hans kompisar.
- HÅLL FUCKING KÄFTEN INNAN JAG SLÅR NER ER OCKSÅ!!! skrek han.
- Vilken jävla mes du är. sa jag.
- Asså du fattar fan inte hur fucking ont de gör!! skrek han.
- Nej, men de gjorde Tom. sa jag.
- Bill, kan vi gå nu? sa Angelika.
- Okej.. sa jag.
Vi gick tillbaks till huset. Vi skulle gå upp till Toms rum för att berätta för han vad som hände. När vi kom in i hans rum så låg han och Emma-Lee och hångla på sängen...
- Seriöst? sa jag.
- Va..? sa han och han och Emma-Lee satte sej upp.
- Äh, de va inget. sa jag.
- Okej..? Men vad ville du? sa han.
- Säga att jag slog ner Hampus. sa jag och flina.
- Du gjorde vadå? sa han förvånat.
- Ja. Han kalla mej fjolla, tjej och bög sen blev jag skit irriterad, sen kalla han dej jävla mes och då fick jag typ damp och ba: Kalla inte Tom mes bara för att du inte vill inse att de är du som är de! Sen slog jag han i ansiktet och sen sparka jag han mellan bena och de verkade göra feeeett ont. Haahaha. sa jag och skratta.
- VA KALLA HAN MEJ?! sa han.
- Mes. Men du kan va glad att du inte blev kallad fjolla, tjej och bög iallafall.. sa jag.
- VA KALLA HAN DEJ?! sa han.
- Jag har sagt de 2 gånger? sa jag.
- Ja men jag har damp på han nu iallafall. sa han irriterat.
- Okej. Men vi ska väl lämna er ensamma.. sa jag och vi gick ut.
Jag och Angelika gick in på hennes rum istället.
- Fan vad jag hatar Hampus. sa Angelika.
- Jag också. sa jag.
- Asså han försökte kyssa mej! sa hon.
- Jag vet. sa jag irriterat.
- Han är störd. sa hon.
- Hahaha, han är mer än störd. sa jag.
- Aja, hade han gjort de hade han varit död nu. sa hon.
- Ja, jag vet. sa jag.
- Älskar dej, mest av allt! sa hon och kysste mej.
- Älskar dej också! sa jag och kysste henne igen.
Gustav's perspektiv:
Jag, Georg och Sandra var inne på mitt och Georgs rum och va inne på datan.
- Kan vi inte göra något roligare? sa Sandra.
- Som vad? sa Georg.
- Vet inte.. haha. sa hon.
- Men om du kommer på något roligt att göra så gör vi de. sa han.
- Meeh. Omg jag kommer ju aldrig komma på något! sa hon.
- Synd för dej. sa han och flina.
- Fuck u.. sa hon.
- Kan inte. sa han.
- Kan du väl visst? sa hon.
- Kanske, har inte provat men vill inte heller. sa han.
- Okej. sa hon.
- Haha, vafan va de där Georg? sa jag.
- Vadå? sa han.
- Haha okej. sa jag och kysste henne.
- Ehm.. Vad vill du göra? sa hon och log.
- Vara med dej. sa jag och log tillbaks.
- Haha, gulligt. sa hon och kysste mej länge.
- Typ. sa jag efter kyssen och log.
Sandra's perspektiv:
*En timme senare*
Jag, Gustav, Bill, Angelika och Georg satt i vardagsrummet och tittade på tv.
- Tom verkar typ gilla Emma-Lee. sa jag.
- Typ. sa Bill.
- Tror ni de blir hans nästa tjej eller? sa jag.
- Vet inte. Han sa ju att han inte hade kommit över Camilla än. sa Georg.
- Mmm.. Men tänk om han har de? sa jag.
- Han kommer aldrig att göra de. sa Bill.
- Hur vet du? sa jag.
- Jag känner de på mej. sa han.
- Okej. sa jag.
En liten stund senare så kom Tom och Emma-Lee ner och satte sej i soffan med oss.
- Tom? sa Bill.
- Aaa? sa han.
- Va hände med Camilla? Har du kommit över henne eller? sa Bill.
- Säg inte hennes namn.. sa han lågt.
- Vem är de? sa Emma-Lee.
- En tjej bara. sa han.
- Vafan Tom? sa Bill.
- Vad? sa han.
- Äh, inget. Men har du kommit över henne eller? sa Bill.
- Såklart inte. Eller.. Ehh.. Jag vet inte. sa han och kollade på Emma-Lee först och sen ner i golvet.
- Vad menar du med de..? sa Georg.
- Jag vet inte.. sa han lågt.
- Säg bara? sa jag.
- Men jag vet ju inte! sa han.
- Okej, chilla. sa jag.
- Sluta bara prata om henne, okej? sa han.
- Asså vem är hon?! sa Emma-Lee.
- Men en tjej bara. sa han.
- De va Toms flickvän. sa Bill.
- Va hände med dom? sa hon.
- Hon dog i cancer för kanske en månad sen eller något. sa han.
- Omg Tom! Är du okej? sa hon och krama han.
- Typ. sa Tom.
- Omg förlåt för att jag fråga. sa hon.
- De är lugnt. sa han och kysste henne.
Jag och Gustav gick upp på mitt rum, orkade inte sitta kvar där. Han satte sej på sängen och jag tog min mac och satte mej brevid han.
- Vad vill du göra? sa jag.
- Haha, venne. sa han och kysste mej.
- Lol, okej. sa jag och flina.
- Men vi bara inne på datan lite.. sa han.
- Okeej. sa jag och log.
Bill's perspektiv:
Jag och Angelika gick upp på hennes rum och satte oss vid datan..
- Haha, har du märkt en sak? sa hon och skratta.
- Nej vadå? sa jag.
- Alltid om vi inte har nåt att göra går vi alltid in på datan. sa hon.
- Hahaha, typ. sa jag.
- Ska vi kolla på film eller nåt? sa hon.
- Okej, vilken? sa jag och log.
- Hm.. Typ the notebook? sa hon.
- Okej. sa jag.
Vi gick ned till vardagsrummet och som tur va Tom och Emma-Lee uppe på hans rum eller något. Hon starta filmen och vi la oss i soffan och började kolla på filmen.
Efter filmen hade Angelika somnat. Jag försökte väcka henne och tillslut vakna hon.
- Haha, gomorron! skratta jag.
- Hahaha, hej. sa hon och kysste mej.
- Hur fan kan man somna? sa jag.
- Venne.. Haha. sa hon och skratta lite.
Vi gick upp på hennes rum igen.
- Jag har tråkigt. sa jag.
- Jag med. sa hon.
- Ska vi gå ut nånstans? sa jag.
- Visst, vart? sa hon.
- Venne, nånstans bara. sa jag.
- Skogen eller? sa hon.
- Haha som vanligt alltså. sa jag och skratta lite.
- Vadå då? De är skönt att bara stå och chilla där. sa hon.
- Aa jag vet. sa jag.
- Aja, ska vi dra eller? sa hon.
- Aa. sa jag och vi gick ner till hallen.
Vi tog på oss våra skor och så och gick till skogen.
När vi hade varit vid skogen i typ 5min så kom Hampus och hans kompisar..
- Oh nej.. sa Angelika.
- Vafan gör dom här? sa jag.
- Har ingen aning.. sa hon.
Typ en minut senare så kom dom fram till oss.
- Hej snyggo. sa Hampus och försökte kyssa henne.
- Rör mej inte. sa hon.
- Vad äre med dej nurå? sa han.
- Jag har pojkvän och du är helt störd. sa hon.
- Kallar du de pojkvän..? Han liknar en tjej jue. sa han och kollade på mej och skratta.
- Lägg av. sa hon irriterat.
- Vadå? Säger ju bara sanningen! sa han.
- Mm.. Eller hur. sa hon.
- Ja? sa han.
- Vad ville du? sa hon drygt.
- WannaBe Michelle.. sa hans ena kompis.
- Vafan saru gaylord? sa hon.
- Wanna, Be, Michelle. sa han.
- Som om. sa hon.
- Hahaha! Omg du tror du är cool vafan?! skratta Hampus.
- Asså har du inget vättigt att säga kan du dra. sa jag irriterat.
- Skit i dom, vi drar hem till dom andra istället. sa hon och tog min hand och vi gick.
- De finns en sak jag vill göra innan vi går. sa jag och tog mej loss ur hennes grepp.
- Vad? sa hon oroligt.
- Döda Hampus. sa jag och gick mot han.
- Bill nej! Skit bara i han! sa hon.
- Ska du vara kaxig nu eller? Fjolla. sa Hampus.
- Kalla mej varken tjej eller fjolla igen! Fattat?! sa jag.
- Okej då, bög. sa han och flina.
- Ska du ha spö eller? sa jag irriterat.
- Du är för svag. sa han.
- Eller så äre du som är de. sa jag.
- Bill kom bara! sa Angelika.
- Nej. sa jag.
- Varför går du inte bara hem grinande som din bror gjorde? sa han.
- Han grina inte. Han hade bara ont. sa jag.
- Jävla mes. sa han.
- Kalla inte Tom mes bara för att du inte vill inse att de är du som är de! sa jag irriterat och slog han med knytnäven i ansiktet.
- Aj! Vafan! sa han och höll för ansiktet.
- Ooooh, Hampus får spö. sa hans kompisar och garva lite.
- Käften!! skrek Hampus till dom.
- Chilla vafan, du kan ju slå ner han lätt iallafall. sa den ena och garva.
- Bill, snälla kan vi bara dra..? bad Angelika och tog tag i min hand.
- Nej. sa jag.
- Snälla.. sa hon och såg mej i ögonen.
- Men nej. Jag ska visa han att han inte är så jävla bäst som han tror. suckade jag irriterat.
- Visst, om du vill att de slutar värre än vare gjorde för Tom så gärna för mej. sa hon.
- De kommer inte de jag lovar. sa jag.
- Lova aldrig något du inte vet något om. sa hon.
- Men asså jag kommer inte sluta värre än Tom! sa jag.
- Okej då.. sucksde hon.
- Har ni gullat klart med varann nu eller, satt jag kan slå ner dej. sa Hampus irriterat.
- Lycka till med de. sa jag och sparka han hårt mellan benen.
- FUCK!!! skrek han.
- HAHAHAHA omg Hampus jag trodde DU skulle slå ner HAN och inte tvärtom! skratta hans kompisar.
- HÅLL FUCKING KÄFTEN INNAN JAG SLÅR NER ER OCKSÅ!!! skrek han.
- Vilken jävla mes du är. sa jag.
- Asså du fattar fan inte hur fucking ont de gör!! skrek han.
- Nej, men de gjorde Tom. sa jag.
- Bill, kan vi gå nu? sa Angelika.
- Okej.. sa jag.
Vi gick tillbaks till huset. Vi skulle gå upp till Toms rum för att berätta för han vad som hände. När vi kom in i hans rum så låg han och Emma-Lee och hångla på sängen...
- Seriöst? sa jag.
- Va..? sa han och han och Emma-Lee satte sej upp.
- Äh, de va inget. sa jag.
- Okej..? Men vad ville du? sa han.
- Säga att jag slog ner Hampus. sa jag och flina.
- Du gjorde vadå? sa han förvånat.
- Ja. Han kalla mej fjolla, tjej och bög sen blev jag skit irriterad, sen kalla han dej jävla mes och då fick jag typ damp och ba: Kalla inte Tom mes bara för att du inte vill inse att de är du som är de! Sen slog jag han i ansiktet och sen sparka jag han mellan bena och de verkade göra feeeett ont. Haahaha. sa jag och skratta.
- VA KALLA HAN MEJ?! sa han.
- Mes. Men du kan va glad att du inte blev kallad fjolla, tjej och bög iallafall.. sa jag.
- VA KALLA HAN DEJ?! sa han.
- Jag har sagt de 2 gånger? sa jag.
- Ja men jag har damp på han nu iallafall. sa han irriterat.
- Okej. Men vi ska väl lämna er ensamma.. sa jag och vi gick ut.
Jag och Angelika gick in på hennes rum istället.
- Fan vad jag hatar Hampus. sa Angelika.
- Jag också. sa jag.
- Asså han försökte kyssa mej! sa hon.
- Jag vet. sa jag irriterat.
- Han är störd. sa hon.
- Hahaha, han är mer än störd. sa jag.
- Aja, hade han gjort de hade han varit död nu. sa hon.
- Ja, jag vet. sa jag.
- Älskar dej, mest av allt! sa hon och kysste mej.
- Älskar dej också! sa jag och kysste henne igen.
Gustav's perspektiv:
Jag, Georg och Sandra var inne på mitt och Georgs rum och va inne på datan.
- Kan vi inte göra något roligare? sa Sandra.
- Som vad? sa Georg.
- Vet inte.. haha. sa hon.
- Men om du kommer på något roligt att göra så gör vi de. sa han.
- Meeh. Omg jag kommer ju aldrig komma på något! sa hon.
- Synd för dej. sa han och flina.
- Fuck u.. sa hon.
- Kan inte. sa han.
- Kan du väl visst? sa hon.
- Kanske, har inte provat men vill inte heller. sa han.
- Okej. sa hon.
- Haha, vafan va de där Georg? sa jag.
- Vadå? sa han.
- Inget.. Haha. sa jag.
- Okej..? sa han.
*Några timmare senare*
Jag, Sandra och Georg hade nyss varit på Subway och käkat. Nu skulle vi bara upp till Toms rum och fråga om dom ville göra något. När vi kom in så satt Tom i sängen och Emma-Lee stod och sminka sej.
- Vill ni göra något? sa Georg.
- Kan inte. Vi ska dra ut snart. sa Tom.
- Vart? sa jag.
- Där vi var igår. sa han.
- Okeej.. sa jag.
- Georg, vill du med eller? sa han.
- Visst. sa Georg.
- Varför frågar du bara Georg? sa jag.
- För att han är singel. sa Tom.
- Men du är väl inte de själv? sa jag.
- Jo?! Eller.. Uhm.. Jo..? sa han och kolla på Emma-Lee.
- Ingen har sagt att vi är tillsammans iallafall. sa Emma-Lee.
- Okeeej. sa jag.
- Men har du kommit över Camilla eller? sa Georg.
- Öh.. Va? Nej.. Eller jag venne... Varför undrar du? sa Tom.
- Nej undra bara.. sa han.
- Okej. sa Tom.
- Aja, Tom jag är klar. sa Emma-Lee.
- Okej, vi drar. sa han.
- Ville du med eller? sa hon och kollade på Georg.
- Aa, visst. sa han.
- Kom då. sa Tom och dom gick.
- Okej, vad ska vi göra? sa jag.
- Venne, nånting. sa hon.
Vi gick till hennes rum och tog fram datan och kollade på några avsnitt av Scrubs.
Någon timme senare så somna vi.
*Nästa morgon*
När jag vaknade gick jag och duschade och fixa mej och sen gick jag ner till köket.
Vid bordet satt Bill, Georg, Angelika och Sandra.
- Tja. sa jag och satte mej.
- Hej. sa Angelika och Bill.
- Varför väckte du inte mej? sa jag och kolla på Sandra.
- Öh.. Venne. sa Sandra.
- Okej.. sa jag.
En liten stund senare så kom Tom och Emma-Lee ned för trappan och han gick med henne till hallen.
- Herrå. gäspade Tom.
- Hejdå. sa Emma-Lee och gick.
Tom kom in i köket och satte sej med oss.
- Va de allt? sa Angelika.
- Uhm.. Aa, vadå då? sa Tom.
- Gillar inte du henne? sa hon.
- Lite. sa han.
- Som jag sa innan. Du kommer bli som förut om du inte kan hålla dej till EN fucking person! sa Bill.
- Nej de kommer jag inte. Jag lovade dej de. sa han.
- Du kommer aldrig kunna hålla de du lova. sa Bill.
- Jo?! sa han.
- Nej.. sa Bill.
- Bill, jag lovar inte dej nåt som jag inte kommer hålla! sa han.
- Jo. De här. sa Bill.
- Asså varför kan du bara inte tro på mej? sa han.
- För att jag är trött på att du aldrig kan hålla saker du lovar.. sa Bill.
- Jag har alltid hållit mina löften till dej! sa han.
- Nej. sa Bill.
- Vafan snackar du om?! Jag har alltid gjort de, jag skulle aldrig svika dej Bill! sa han.
- Aa. Eller hur. sa Bill och gick upp.
- Asså shit.. sa han.
- Varför kan han bara inte tro dej? sa Georg.
- Vet inte.. sa han.
- Kanske för att du har brutit något löfte..? sa Angelika.
- Men nej? sa han.
- Är du säker? sa hon.
- Venne. sa han.
- Okej..? sa han.
*Några timmare senare*
Jag, Sandra och Georg hade nyss varit på Subway och käkat. Nu skulle vi bara upp till Toms rum och fråga om dom ville göra något. När vi kom in så satt Tom i sängen och Emma-Lee stod och sminka sej.
- Vill ni göra något? sa Georg.
- Kan inte. Vi ska dra ut snart. sa Tom.
- Vart? sa jag.
- Där vi var igår. sa han.
- Okeej.. sa jag.
- Georg, vill du med eller? sa han.
- Visst. sa Georg.
- Varför frågar du bara Georg? sa jag.
- För att han är singel. sa Tom.
- Men du är väl inte de själv? sa jag.
- Jo?! Eller.. Uhm.. Jo..? sa han och kolla på Emma-Lee.
- Ingen har sagt att vi är tillsammans iallafall. sa Emma-Lee.
- Okeeej. sa jag.
- Men har du kommit över Camilla eller? sa Georg.
- Öh.. Va? Nej.. Eller jag venne... Varför undrar du? sa Tom.
- Nej undra bara.. sa han.
- Okej. sa Tom.
- Aja, Tom jag är klar. sa Emma-Lee.
- Okej, vi drar. sa han.
- Ville du med eller? sa hon och kollade på Georg.
- Aa, visst. sa han.
- Kom då. sa Tom och dom gick.
- Okej, vad ska vi göra? sa jag.
- Venne, nånting. sa hon.
Vi gick till hennes rum och tog fram datan och kollade på några avsnitt av Scrubs.
Någon timme senare så somna vi.
*Nästa morgon*
När jag vaknade gick jag och duschade och fixa mej och sen gick jag ner till köket.
Vid bordet satt Bill, Georg, Angelika och Sandra.
- Tja. sa jag och satte mej.
- Hej. sa Angelika och Bill.
- Varför väckte du inte mej? sa jag och kolla på Sandra.
- Öh.. Venne. sa Sandra.
- Okej.. sa jag.
En liten stund senare så kom Tom och Emma-Lee ned för trappan och han gick med henne till hallen.
- Herrå. gäspade Tom.
- Hejdå. sa Emma-Lee och gick.
Tom kom in i köket och satte sej med oss.
- Va de allt? sa Angelika.
- Uhm.. Aa, vadå då? sa Tom.
- Gillar inte du henne? sa hon.
- Lite. sa han.
- Som jag sa innan. Du kommer bli som förut om du inte kan hålla dej till EN fucking person! sa Bill.
- Nej de kommer jag inte. Jag lovade dej de. sa han.
- Du kommer aldrig kunna hålla de du lova. sa Bill.
- Jo?! sa han.
- Nej.. sa Bill.
- Bill, jag lovar inte dej nåt som jag inte kommer hålla! sa han.
- Jo. De här. sa Bill.
- Asså varför kan du bara inte tro på mej? sa han.
- För att jag är trött på att du aldrig kan hålla saker du lovar.. sa Bill.
- Jag har alltid hållit mina löften till dej! sa han.
- Nej. sa Bill.
- Vafan snackar du om?! Jag har alltid gjort de, jag skulle aldrig svika dej Bill! sa han.
- Aa. Eller hur. sa Bill och gick upp.
- Asså shit.. sa han.
- Varför kan han bara inte tro dej? sa Georg.
- Vet inte.. sa han.
- Kanske för att du har brutit något löfte..? sa Angelika.
- Men nej? sa han.
- Är du säker? sa hon.
- Venne. sa han.
- Tänk efter om du har de då? sa hon.
- Orka. sa han.
- Låt han va besviken på dej då.. sa hon och gick upp till han.
- Asså varför ska hon alltid hålla med Bill? sa Tom irriterat.
- För att de är hennes pojkvän..? sa jag.
- Men de är fett störande! sa han.
- Typ.. sa jag.
- Men tänk om hon tycker som han då? sa Sandra.
- Mm.. Visst, hon tycker verkligen som han. sa han.
- Vad vet du om va hon tycker? sa hon drygt.
- Men asså ingen tycker dom Bill! sa han irriterat.
- Hon gör ju de. sa hon.
- Nej de gör hon inte!! skrek han.
- Hur fan vet du?! sa hon drygt.
- Va inget så jävla kaxigt. Ska jag fucking slå ner dej igen eller? sa han argt.
- Håll käften Tom!! skrek jag.
- Lägg dej inte i!! skrek han.
- Jag lägger mej i hur jävla mycket jag vill!! skrek jag.
- Gustav chilla, han slår inte ner mej iallafall. sa hon och då slog Tom henne med knytkäven i ansiktet.
- VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?!! skrek jag och slog han i bakhuvudet.
- Fucking rör mej inte!! skrek han.
- Dra åt helvete Tom!! skrek Sandra och sprang upp och börja gråta.
- Du rör fan inte henne igen! Fattar du de?! sa jag argt.
- Chilla vafan. sa han.
- Dra åt helvete. sa jag och gick upp till Sandra.
kommentera ! ;3
- Orka. sa han.
- Låt han va besviken på dej då.. sa hon och gick upp till han.
- Asså varför ska hon alltid hålla med Bill? sa Tom irriterat.
- För att de är hennes pojkvän..? sa jag.
- Men de är fett störande! sa han.
- Typ.. sa jag.
- Men tänk om hon tycker som han då? sa Sandra.
- Mm.. Visst, hon tycker verkligen som han. sa han.
- Vad vet du om va hon tycker? sa hon drygt.
- Men asså ingen tycker dom Bill! sa han irriterat.
- Hon gör ju de. sa hon.
- Nej de gör hon inte!! skrek han.
- Hur fan vet du?! sa hon drygt.
- Va inget så jävla kaxigt. Ska jag fucking slå ner dej igen eller? sa han argt.
- Håll käften Tom!! skrek jag.
- Lägg dej inte i!! skrek han.
- Jag lägger mej i hur jävla mycket jag vill!! skrek jag.
- Gustav chilla, han slår inte ner mej iallafall. sa hon och då slog Tom henne med knytkäven i ansiktet.
- VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?!! skrek jag och slog han i bakhuvudet.
- Fucking rör mej inte!! skrek han.
- Dra åt helvete Tom!! skrek Sandra och sprang upp och börja gråta.
- Du rör fan inte henne igen! Fattar du de?! sa jag argt.
- Chilla vafan. sa han.
- Dra åt helvete. sa jag och gick upp till Sandra.
kommentera ! ;3
Die For You - Chapter 30
1. Sofie 2. TH 3. Angelika 4. Sandra
Sandra's perspektiv:
Jag satt på sängen och spelade på min mobil tills Gustav kom in.
- Snadra? sa han och satte sej brevid mej.
- Ja..? sa jag och la undan mobilen.
- Är du sur? sa han.
- Nej.. Eller lite kanske.. sa jag.
- Snälla va inte de.. sa han ledset.
- Varför skulle jag inte Gustav? Du beter dej som att du inte bryr dej ett jävla skit om mej. sa jag.
- Varför skulle jag inte Gustav? Du beter dej som att du inte bryr dej ett jävla skit om mej. sa jag.
- Jag bryr ju mej om dej? sa han.
- Men visa de då?! sa jag.
- Hur ska jag kunna göra de? sa han.
- Men visa de då?! sa jag.
- Hur ska jag kunna göra de? sa han.
- Kom på de du. sa jag.
- Men jag älskar ju dej? Behöver jag visa mer än så? sa han.
- Att bara säga att du älskar mej betyder inte att du bryr dej. sa jag.
- Att bara säga att du älskar mej betyder inte att du bryr dej. sa jag.
- Hur ska jag kunna visa de om du är sur..? sa han.
- Visa de bara? sa jag.
- Visa de bara? sa jag.
- Men hur ska jag kunna de?! Jag vet inte hur jag ska göra de eller nånting! sa han.
- Som man brukar, kanske..? sa jag.
- Hur fan är de då? sa han.
- Hur fan är de då? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Åh whatever! sa han och kysste mej länge.
- Wow.. sa jag efter kyssen.
- Nöjd med de? sa han.
- Nöjd med de? sa han.
- Ganska. sa jag.
- Men vadå ganska?! sa han.
- Mer. sa jag och flina.
- Haha, omg. sa han och kysste mej.
- Haha, omg. sa han och kysste mej.
De fortsatte så ett tag och när vi låg och typ grovhångla kom dom andra in.. Som vanligt vet dom inte vad knacka betyder..
- Men kom igen! sa Gustav och vi satte oss upp i sängen.
- Vi trodde inte ni hade kommit så långt. sa Tom.
- Vad trodde du då? sa jag.
- Att du hade gett han en bitchslap. sa han.
- Tack? sa Gustav.
- Nej, de skulle jag inte göra mot han. Eller kanske om jag va riktigt pissed. sa jag.
- De värmde ju.. sa han.
- Haha, förlåt. sa jag och kysste han på kinden.
- Lugnt. sa han.
- Bra. Aja, vad gör ni här? sa jag och kolla på dom andra.
- Tänkte kolla om nån hade dött eller så, asså med nån menar jag Gustav.. sa Tom.
- Haha, förlåt. sa jag och kysste han på kinden.
- Lugnt. sa han.
- Bra. Aja, vad gör ni här? sa jag och kolla på dom andra.
- Tänkte kolla om nån hade dött eller så, asså med nån menar jag Gustav.. sa Tom.
- Tom seriöst! Nej men vi undra om ni ville med ut typ. sa Bill.
- Tack Tom. Alla ord du säger går alltid rakt in i hjärtat. sa Gustav.
- Varsågod gumman. sa Tom och blinka.
- Dra åt fucking helvete jävla ass. sa han irriterat.
- Dra åt fucking helvete jävla ass. sa han irriterat.
- Tack?! sa Tom.
- Varsågod. sa han.
- Iallafall.... Ja om Gustav pallar Tom så. sa jag.
- TACK?!! sa Tom.
- Varsågod! sa jag och Gustav irriterat.
- Alla fucking hatar mej. sa han och gick.
- Asså omg finns det någon mer irriterande än han?! sa Bill.
- JAG HÖRDE DET DÄR!! skrek Tom från sitt rum.
- OKEJ!! skrek Bill tillbaks.
- JAG HÖRDE DET DÄR!! skrek Tom från sitt rum.
- OKEJ!! skrek Bill tillbaks.
- Jag vet inte. sa jag.
- Fråga om de finns nån mer cp störd så kan jag svara. sa Gustav.
- Okej vi säger att jag fråga de. sa han.
- Nej de finns de inte. sa Gustav.
- Va taskiga ni är. sa jag.
- Vadå då? sa han.
- Ja..? Ni håller ju på hela tiden! Inte konstigt att han blir sur. sa jag.
- Han förtjänar de. sa Georg.
- Vadå då? sa han.
- Ja..? Ni håller ju på hela tiden! Inte konstigt att han blir sur. sa jag.
- Han förtjänar de. sa Georg.
- Viisst? Så som vi håller på mot han, de är inget jämfört med va han gjorde förr. sa Gustav.
- Men vafan? Han har de fan svårt nu! sa jag.
- Och? Vi kanske hade de svårt förr. sa Georg.
- Ja, men hans flickvän dog för nån vecka sen Georg, tänk på de. sa jag.
- Och? Vi kanske hade de svårt förr. sa Georg.
- Ja, men hans flickvän dog för nån vecka sen Georg, tänk på de. sa jag.
- Spela roll? sa han.
- Fan va elaka ni är. sa jag irriterat och gick ut ur mitt rum.
Jag gick snabbt in i Toms rum och såg han ligga på sängen.
- Asså förlåt för att jag bryr mej men dom andra är ju jävligt elaka mot dej! sa jag.
- Dom har hållit på såhär i typ 3-4 månader nu. sa han.
Jag gick snabbt in i Toms rum och såg han ligga på sängen.
- Asså förlåt för att jag bryr mej men dom andra är ju jävligt elaka mot dej! sa jag.
- Dom har hållit på såhär i typ 3-4 månader nu. sa han.
- Säg åt dom att sluta då? sa jag.
- Dom kommer inte lyssna ändå. sa han.
- Varför? sa jag.
- För att jag har hållit på i flera år mot dom. sa han.
- Och? Dom borde lyssna. sa jag.
- Mm.. Jag vet. sa han.
- Tom.. sa Bill och kom in i rummet.
- Mm.. Jag vet. sa han.
- Tom.. sa Bill och kom in i rummet.
- Vad vill du? sa han drygt.
- Förlåt de va dumt sagt men helt ärligt så är du lite irriterande. sa Bill.
- Du fråga om de fanns nån mer irriterande än mej. sa han.
- Jag vet.. Förlåt. sa Bill.
- Asså om du tycker att jag är så himla irriterande så kan du väl dra?! sa han surt.
- Tom snälla förlåt, de va dumt sagt. Jag menade inte så.. Eller asså.. sa Bill.
- Tom snälla förlåt, de va dumt sagt. Jag menade inte så.. Eller asså.. sa Bill.
- Gå bara?! Jag vill inte ha dej här! sa han irriterat.
- Som du vill... sa Bill lågt och gick ut.
- Som du vill... sa Bill lågt och gick ut.
- Asså ibland så orkar jag bara inte med han. sa Tom till mej.
- Jag kan fatta de.. Ni är ju på samma ställe typ 24/7. sa jag.
- Jag kan fatta de.. Ni är ju på samma ställe typ 24/7. sa jag.
- Jag vet.. Asså jag kan ju inte leva utan han men han behöver inte liksom snacka med mej varje sekund. sa han.
- Neej, de skulle jag bli feeeett lack på. sa jag.
- Neej, de skulle jag bli feeeett lack på. sa jag.
- Va troru inte jag blir?! sa han.
- Ännu mer lack. sa jag.
- Ja. sa han.
- Mm.. Men jag ska väl dra nu.. sa jag.
- Okej.. Uhm.. Tack för att du brydde dej.. Asså typ första gången de va bra. sa han.
- Haha, okej. sa jag och gick tillbaks till mitt rum.
*Nästa dag*
Bill's perspektiv:
- Mm.. Men jag ska väl dra nu.. sa jag.
- Okej.. Uhm.. Tack för att du brydde dej.. Asså typ första gången de va bra. sa han.
- Haha, okej. sa jag och gick tillbaks till mitt rum.
*Nästa dag*
Bill's perspektiv:
Jag hade sprungit omkrig i flera timmar nu. Tom hade försvunnit och ingen kunde hitta honom. Jag fortsatte leta och när jag kom fram till stationen hittade jag honom.
- TOM!! skrek jag.
- Bill du måste gå. sa han.
- Varför? sa jag och gick närmre honom.
- Du kommer inte vilja se de här. sa han kallt.
- Vad tänker du göra..? sa jag.
- Du vill inte veta. sa han och tog ett steg närmare tågrelsen.
- Tom du får inte! sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Förlåt mej lillebror.. Lova mej en sak. sa han.
- Vad? sa jag och börja gråta.
- Lova att du kommer leva vidare, du får inte dö för mej. Jag vill inte de. Jag vet att halva du kommer försvinna, men snälla gör de här för mej. sa han.
- Hur ska jag kunna de Tom?! Och om du hoppar kommer jag aldrig kunna förlåta dej! De är fan oförlåtligt!! skrek jag och börja gråta ännu mer.
- Bill.. Du är min andra halva, nej mer. Du är allt, min lillebror, bästa vän, allt. Jag älskar dej Bill, du fanns alltid där för mej, hur arg eller ledsen jag än va så svek du mej inte. Jag vet att jag har betett mej som skit mot dej ofta men.. Jag ville inte visa va jag egentligen tycker om dej.. Förlåt. sa han och kramade mej.
- Jag kommer aldrig klara mej utan dej Tom. Du vet fan de. sa jag.
- Snälla. Lyssna på vad jag sa. Du kommer kunna leva så mycket bättre utan mej. sa han och gick bort till relsen igen.
- Jag kommer aldrig kunna ha de bra utan dej. sa jag.
- Kom ihåg, du är allt för mej, jag kommer aldrig glömma dej lillebror.. sa han.
- Snälla Tom.. sa jag.
Tåget kom.. Och Tom hoppade.
Jag vaknade med ett ryck och satte mej spikrakt upp i sängen.
- NEEEJ!!!!!! skrek jag.
- Omg, vad har hänt?! sa Angelika skräckslaget och oroligt och kolla på mej.
- Var är Tom?! sa jag.
- Jag vet inte, vadåra? sa hon.
- Jag måste snacka med han. sa jag.
- Vad har hänt Bill? sa hon oroligt.
- Tom hoppade.. sa jag och börja stor grina.
- Va? sa hon.
- Jag drömde att Tom hoppade och att han ville att jag skulle leva vidare och allt och sen sa han massa saker och sånt. sa jag.
- Omg Bill.. Jag tror inte han skulle göra så. sa hon och krama mej hårt.
- Hur kan du veta de? sa jag.
- Jag sa tror. Men jag vet att han vet hur mycket han betyder för dej och jag vet att du vet att du betyder minst lika mycket för honom. sa hon.
- Du kanske har rätt.. sa jag.
- Mm.. Men vi kan ju gå till hans rum och kolla till han iallafall? sa hon.
- Mm kom.. sa jag och vi gick till Toms rum.
Vi gick in i hans rum och han var inte där. Jag fick panik och sprang till Angelikas rum och slängde på mej en tröja och ett par byxor. Jag sprang ner till hallen och tog på mej mina skor och sprang ut. Jag sprang så fort jag kunde till stationen som jag kunde.
När jag kom fram så såg jag han stå där, berädd att hoppa.
- TOM!! GÖR DE INTE!! skrek jag.
- Hur visste du vart jag var? sa han och vände sej om.
- Jag hade en skum dröm bara.. sa jag.
- Hade du?! Jag också! sa han chockat.
- Ja.. Du får inte hoppa Tom! sa jag och blev tårögd.
- Men jag vill.. sa han.
Vi gick in i hans rum och han var inte där. Jag fick panik och sprang till Angelikas rum och slängde på mej en tröja och ett par byxor. Jag sprang ner till hallen och tog på mej mina skor och sprang ut. Jag sprang så fort jag kunde till stationen som jag kunde.
När jag kom fram så såg jag han stå där, berädd att hoppa.
- TOM!! GÖR DE INTE!! skrek jag.
- Hur visste du vart jag var? sa han och vände sej om.
- Jag hade en skum dröm bara.. sa jag.
- Hade du?! Jag också! sa han chockat.
- Ja.. Du får inte hoppa Tom! sa jag och blev tårögd.
- Men jag vill.. sa han.
- Nej de vill du inte! Att dö är en av alla saker som inte kommer lösa dina problem. Och om du hoppar, så hoppar jag. sa jag.
- Bill nej. sa han.
- Jo. Vill du att jag ska leva? sa jag.
- Ja. sa han.
- Då hoppar du inte. sa jag.
- Snälla Bill, gör inte såhär.. sa han.
- Hoppar du, hoppar jag. Jag KAN INTE leva utan dej Tom. Du vet de själv. sa jag.
- Jag vet.. Men försök? sa han.
- Jag vill inte leva utan dej! Vi föddes tillsammans och vi ska dö tillsammans också. sa jag.
- Du är den bästa lillebrorsan man kan ha.. Men de sista kan jag inte hålla med dej om. sa han.
- Jag vet.. Men försök? sa han.
- Jag vill inte leva utan dej! Vi föddes tillsammans och vi ska dö tillsammans också. sa jag.
- Du är den bästa lillebrorsan man kan ha.. Men de sista kan jag inte hålla med dej om. sa han.
- Tom vi lovade varann! sa jag.
- Förlåt. sa han och tog några steg närmre relsen.
- Du betyder allt för mej Tom. sa jag och ställde mej några meter ifrån honom men lika nära relsen.
- Hoppa inte.. sa han.
- Jag hoppar med dej. sa jag.
- Du får inte. sa han.
- Om du hoppar så hoppar jag, Tom. sa jag.
- Om jag lovar att inte hoppa... Då gör inte du de heller va? sa han.
- Om du hoppar så hoppar jag, Tom. sa jag.
- Om jag lovar att inte hoppa... Då gör inte du de heller va? sa han.
- Aa. sa jag.
- Okej.. sa han och gick bort från relsen.
- Tack Tom. sa jag och log.
- Jag vill inte att du dör.. sa han.
- Jag kommer iallafall göra de nån gång. sa jag.
- Jag vet.. Men inte på måånga år iallfall. sa han.
- Om jag inte blir på körd av en bil, eller hoppar. sa jag.
- Om jag inte blir på körd av en bil, eller hoppar. sa jag.
- Jag skulle döda den som kör på dej då. Och ge mej en anledning till att du ska hoppa. sa han
- Om du hoppar gör jag de, om Angelika och jag gör slut gör jag de, om hon dör gör jag de och de finns massa andra anledningar. sa jag.
- Om Angelika gör slut eller något så hoppar jag med dej. Aja kan vi dra nu eller? sa han.
- Uhm.. Visst. sa han.
Vi gick hem till Angelika igen och när vi kom in så sprang typ alla fram till oss.
- Uhm.. Visst. sa han.
Vi gick hem till Angelika igen och när vi kom in så sprang typ alla fram till oss.
- Jag va skit orolig, shiit jag ba omg tänk om Tom har hoppat?! sa Angelika.
- Bill hota med att han skulle göra de om jag gjorde de så jag gjorde de inte. sa Tom.
- Så du stog på relsen...? sa hon och Sandra.
- Uhm.. Ja.. sa han.
- Omg Tom?! sa Sandra.
- Ja? sa han.
- Shit asså du kunde ha varit fucking död?!?!?!?! sa hon.
- Jag vet. sa han.
- Omg, asså gör fan aldrig om de!! sa hon.
- Jag ska inte. sa han lugnt.
- Bra. sa hon.
- Jag ska inte. sa han lugnt.
- Bra. sa hon.
- Vääääääänta lite?! SKULLE DU HOPPA?!?!?!?!?!?! skrek Angelika och kolla på mej med tårar i ögonen.
- Om han gjorde de.. Ja.... sa jag och kolla bort.
- Bill! Hur tror du jag skulle pallat leva då?! sa hon och börja gråta.
- Jag vet inte.. sa jag lågt.
- Okej. snyfta hon och sprang upp på sitt rum.
- Bäst jag går till henne va? sa jag.
- Aa. sa Tom och Sandra.
Tom's perspektiv:
Jag gick upp på mitt rum och la mej på sängen och tänkte en långstund. Ett tag senare så kom Georg in.
- Mår du bra..? sa han.
- Näe. sa jag och satte mej upp i sängen.
- Asså vad tänkte du med engentligen? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Okej. snyfta hon och sprang upp på sitt rum.
- Bäst jag går till henne va? sa jag.
- Aa. sa Tom och Sandra.
Tom's perspektiv:
Jag gick upp på mitt rum och la mej på sängen och tänkte en långstund. Ett tag senare så kom Georg in.
- Mår du bra..? sa han.
- Näe. sa jag och satte mej upp i sängen.
- Asså vad tänkte du med engentligen? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Äre för att du saknar Camilla eller? sa han.
- Mm.. mumlade jag.
- Du lova ju henne att leva vidare för henne..? sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Tänk om du hade varit död nu Tom. sa han.
- Du lova ju henne att leva vidare för henne..? sa han.
- Jag vet.. sa jag.
- Tänk om du hade varit död nu Tom. sa han.
- Skönt. sa jag.
- Vaa?!?! Varför då?! sa han förvånat.
- Jag vill ju dö. Varför tror du jag stog på relsen för? Jag saknar Camilla för mycket för att stanna här. sa jag.
- Vaa?!?! Varför då?! sa han förvånat.
- Jag vill ju dö. Varför tror du jag stog på relsen för? Jag saknar Camilla för mycket för att stanna här. sa jag.
- Asså vafan Tom?! Du får inte dö!! sa han.
- Men jag vill.. sa jag.
- Men jag vill.. sa jag.
- Seriöst, du har lovat både Camilla och Bill. Bryt inte löftet nu. sa han.
- Jag ska inte.. sa jag.
- Bra. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Så.. Vad vill du göra då älskling? sa han och flina.
- Hahahahahaha Georg! sa jag och garva.
- Jaaa älskling? sa han och flina.
- Mmm.. mumlade jag.
- Så.. Vad vill du göra då älskling? sa han och flina.
- Hahahahahaha Georg! sa jag och garva.
- Jaaa älskling? sa han och flina.
- Hahahahahahah lägg av! sa jag och typ dog av garv.
- Haha okej då. sa han.
- Lol, okej men va ska vi göra då... älskling? sa jag och blinka.
- Haha okej då. sa han.
- Lol, okej men va ska vi göra då... älskling? sa jag och blinka.
- Skaru va pervers kan du glömma de här! sa han och skratta.
- Haha wtf?! sa jag.
- Hahaha. Aa men vi kan inte kolla vad Bill gör för han tröstar säkert Angelika och Gustav och Sandra ligger säkert och grovhånglar på hennes rum eller något.. haha. sa han.
- Vi kan ju också grovhångla?! sa jag och garva som fan.
- Hahaha. Aa men vi kan inte kolla vad Bill gör för han tröstar säkert Angelika och Gustav och Sandra ligger säkert och grovhånglar på hennes rum eller något.. haha. sa han.
- Vi kan ju också grovhångla?! sa jag och garva som fan.
- Jag drar nu... sa han och gick mot dörren.
- Neeeeeeeeeeeeeej Georg, stanna! sa jag och gjorde en ledsen min.
- Okej. Men om du lägger av med att va så pervers vafan! sa han och skratta.
- Okej. sa jag.
- Omg jag har världens bästa ide! sa han.
- Vad?! sa jag.
- Vi går in i Angelikas rum och hämtar Bills smink och kläder! sa han och garva.
- Hahahahahaah jaa!! sa jag och garva.
- Vad?! sa jag.
- Vi går in i Angelikas rum och hämtar Bills smink och kläder! sa han och garva.
- Hahahahahaah jaa!! sa jag och garva.
- Kom då! sa han och gick ut.
Vi gick in i Angelikas rum och som Georg sa så försökte Bill trösta henne..
- Vad vill du? sa Bill.
- Uhm.. Låna dina grejer. sa jag.
- Varför..? sa han förvånat.
- Haha du får se! sa jag och Georg och hämta en av hans väskor.
- Okej...? sa Bill.
- Tro mej, om du inte får henne på bra humör kommer vi få de, Hahahahhaha. skratta jag.
- Okej........? sa han igen.
Jag och Georg gick tillbaka till mitt rum och började dra på oss hans kläder.
- Georg!! skrek jag från badrummet.
- Jaaaa? sa han och kom in.
- Hämta sminket. sa jag och flina.
- Hahah okeej. sa han och gick ut igen.
- Kan du sminka mej?! sa jag.
- Haha, visst. sa han och kom in i badrummet med sminket.
- Jag suger på de här så du vet Tom. sa han.
- Kan du sminka mej?! sa jag.
- Haha, visst. sa han och kom in i badrummet med sminket.
- Jag suger på de här så du vet Tom. sa han.
- Okej, men de blir nog bra. sa jag.
- Hoppas de. sa han och börja sminka mej.
Efter typ 40min va båda sminkade och sen gick i in i Angelikas rum igen.
- Heeeeeeej! Jag heter Bill Kaulitz, jag tror jag är skiiiit snygg! sa jag och härmade Bill.
- Omg neeej så varken pratar jag eller ser ut! Och jag tror inte jag vet. sa Bill och Georg garva fett mycket.
- Hahaha men visst är vi fina? sa jag och flina.
- Jo skit fina.. Vem sminkade er? En gris eller? sa han och flina.
- Jo skit fina.. Vem sminkade er? En gris eller? sa han och flina.
- VA?! JAG SMINKADE INTE SÅ FUCKING FULT!!! sa/skrek Georg och Angelika börja as garva.
- Sa ju att vi skulle få henne på bra humör. sa jag och skratta.
- Tack. sa han och gick ut.
- Vad är de med honom? sa Georg.
- Venne. sa jag och vi kolla på Angelika.
- Kolla inte på mej, jag vet inte? sa hon.
- Jag går till han. sa jag.
Jag gick ut ur hennes rum och gick efter Bill som var påväg ner för trappan.
- Vad är de? sa jag och stoppa han.
- Inget. sa han utan att kolla på mej.
- Jo, vad är de? sa jag.
- Jag ville trösta henne själv. Alltid när ni två kommer blir hon alltid skit glad sen om jag försöker göra nåt själv för att trösta henne hjälper inte ett jävla skit. sa han.
- De är för att du inte är rolig Bill. sa jag och flina.
- Men lägg av! sa han och gick förbi mej.
- Men förlåt mej då? De är inte mitt fel att hon inte blir glad om du gör nåt. sa jag irriterat.
- Sa jag de eller?! sa han drygt.
- Va inte så jävla dryg. sa jag.
- Jag är hur jävla dryg jag vill. sa han.
- Äh, skit i. sa jag och gick tillbaks till Angelikas rum.
- Angelika du behöver någ trösta din pojkvän. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Angelika du behöver någ trösta din pojkvän. sa jag.
- Varför? sa hon.
- Han är ledsen/arg för att jag och Georg alltid får dej på bra humör om du är typ ledsen eller så. Och om han gör nåt så hjälper tydligen inget. sa jag.
- Men vafan! sa hon och gick ut ur rummet.
- Ska vi tvätta bort sminket och så..? sa jag och kolla på Georg.
- Haha, okej. sa han.
Angelika's perspektiv:
Jag gick ner till Bill och han satt i hallen och knöt sina skor.
- Ska vi tvätta bort sminket och så..? sa jag och kolla på Georg.
- Haha, okej. sa han.
Angelika's perspektiv:
Jag gick ner till Bill och han satt i hallen och knöt sina skor.
- Bill..? sa jag.
- Mm.. mumlade han utan att kolla upp.
- Asså jag älskar att du försöker att få mej på bättre humör och så men dom är bara så roliga.. sa jag.
- Självklart. Tom och Georg är ju alltid så jävla roliga. sa han irriterat.
- Självklart. Tom och Georg är ju alltid så jävla roliga. sa han irriterat.
- Bill lyssna, jag älskar dej för att du försöker! Du är verkligen den bästa pojkvännen man kan ha! Skit i om dom är roliga eller inte. sa jag.
- Men de är ju fan min uppgift att få dej på bättre humör! sa han och reste sej upp.
- Men skit bara i de! Följ bara med upp igen. sa jag.
- Men de är ju fan min uppgift att få dej på bättre humör! sa han och reste sej upp.
- Men skit bara i de! Följ bara med upp igen. sa jag.
- Nej, jag ska ut en stund.. sa han.
- Okej.. Men kan jag följa med då? sa jag.
- Visst. suckade han.
Vi gick ut och gick en stund och sen stack vi till skogen och chilla. En liten stund senare kom Tom.
- Så.. Bråkar ni eller något? sa Tom.
- Inte direkt. sa Bill.
- Okej.. Vill du ha en cigg? sa Tom och sträckte fram cigarettpaketet till mej.
- Uhm.. Näe de e bra. sa jag.
- Okej, dudå Bill? sa han och sträckte fram de till Bill istället.
- Uhm.. Visst.. sa han och tog en cigg och tände på.
Vi gick ut och gick en stund och sen stack vi till skogen och chilla. En liten stund senare kom Tom.
- Så.. Bråkar ni eller något? sa Tom.
- Inte direkt. sa Bill.
- Okej.. Vill du ha en cigg? sa Tom och sträckte fram cigarettpaketet till mej.
- Uhm.. Näe de e bra. sa jag.
- Okej, dudå Bill? sa han och sträckte fram de till Bill istället.
- Uhm.. Visst.. sa han och tog en cigg och tände på.
- Bill? sa jag och kolla på han och sen ciggen.
- Ja? sa han.
- Varför röker du nurå? sa jag lite irriterat och förvånat.
- Varför bryr du dej? sa han och jag bara stog och kolla på han.
- Okej? sa jag och börja gå tillbaks.
- Vart ska du? sa han.
- Hem.. mumlade jag.
- Okej..? hörde jag han säga.
Jag gick snabbt hem och när jag kom hem så gick jag in på mitt rum och slängde mej på sängen. En liten stund senare så gick jag upp och gick till Sandras rum.
- Hej. sa jag och satte mej på sängen.
Jag gick snabbt hem och när jag kom hem så gick jag in på mitt rum och slängde mej på sängen. En liten stund senare så gick jag upp och gick till Sandras rum.
- Hej. sa jag och satte mej på sängen.
- Hej, hare hänt nåt? sa hon.
- Nej.. Eller jag är irriterad och förvånad typ. sa jag.
- Okej varför? sa hon.
- Bill och Tom står ute och röker. sa jag.
- RÖKER BILL?!!??!?! skrek hon och några sekunder senare kom Georg och Gustav in.
- Va saru?! sa Georg.
- Bill och Tom står ute vid skogen och röker. sa jag.
- Men han skulle ju inte röka igen? sa Gustav.
- Nej jag vet. sa jag.
- Asså shit, tog han bara en eller vadå? sa han.
- Nej asså Tom fråga om han ville ha.. sa jag.
- Asså shit, tog han bara en eller vadå? sa han.
- Nej asså Tom fråga om han ville ha.. sa jag.
- De va ju snällt. sa han.
- Mm.. Och jag försöker sluta för Bills skull liksom? Då kan jag lika gärna börja igen. sa jag.
- Hur länge sen vare du rökte? sa Georg.
- Nån dag efter att Camilla dog. sa jag.
- Shit, de är fan länge sen. sa han.
- Mm.. Men grejen är den att Bill inte vet att jag försöker sluta, jag ville "överraska" han med de sen. sa jag.
- Okeej, men börja igen då? sa han.
- Jag ska, hänger ni med ut till skogen? Fast andra sidan av den. Jag är lite lack på Bill. sa jag.
- Okej. sa dom och vi gick till skogen.
När vi kom fram så ställde sej alla och rökte, utan Gustav och Sandra.
- Sandra, skaru inte ha? sa jag.
- Nej.. sa hon.
När vi kom fram så ställde sej alla och rökte, utan Gustav och Sandra.
- Sandra, skaru inte ha? sa jag.
- Nej.. sa hon.
- Varför? sa jag.
- Ska sluta. sa hon och kolla på Gustav.
- För han eller? sa jag och flina.
- Jupp. sa hon och kysste han.
- Okeej. sa jag.
Och exakt då så kom Tom och Bill.. Vafan?
- Tja, va gör ni här? sa Tom.
- Vad seru ut som? sa jag.
- Aa men asså varför är ni här och inte där? sa han.
- Hade lust bara. sa jag och kolla bort från dom.
- Va kaxig du varå. sa han.
- Okej. sa jag.
- Vad äre? sa Bill.
- Inget. sa jag utan att kolla på han.
- Jo, du verkar typ hata mej eller nåt? sa han.
- Konstigt eller? sa jag.
- Ja? sa han.
- Vafan, jag höll på och sluta röka för DIN SKULL och sen börjar du istället?! sa jag.
- Men hur fan kunde jag veta att du försökte att sluta?! sa han.
- Man märker de..? sa jag.
- Hur fan skulle jag märka de? sa han.
- Man märker de..? sa jag.
- Hur fan skulle jag märka de? sa han.
- Jag är inte ute så ofta och jag har inte köpt ett ända paket på hur fucking länge som helst! sa jag.
- Hur länge? sa han.
- Sen Camilla dog. sa jag.
- Ofta? sa han.
- Ja..? sa jag.
- Märkte inte de.. sa han.
- Okej. sa jag.
- Ofta? sa han.
- Ja..? sa jag.
- Märkte inte de.. sa han.
- Okej. sa jag.
- Förlåt. sa han och kollade ner i marken.
- De är lugnt. sa jag.
- Säkert? sa han.
- Aa. sa jag.
- Omg jag älskar dej. sa han och krama mej länge.
- Älskar dej också. sa jag och krama tillbaks.
- Säkert? sa han.
- Aa. sa jag.
- Omg jag älskar dej. sa han och krama mej länge.
- Älskar dej också. sa jag och krama tillbaks.
- Ska vi dra tillbaks till Angelika eller...? sa Tom.
- Okej. sa vi andra.
Vi gick tillbaks och jag och Bill gick upp på mitt rum.
- Okej. sa vi andra.
Vi gick tillbaks och jag och Bill gick upp på mitt rum.
- Är du arg för att jag rökte? sa han och kollade ner i glovet.
- Nej.. Eller lite men asså de är väl ditt val.. sa jag.
- Mm... mumlade han.
- Äru fortfarande arg för att Tom och Georg typ "alltid" får mej på bra humör? sa jag.
- Lite. sa han.
- Snälla va inte de.. sa jag.
- De är ju svårt att inte vara de. sa han.
- Ja, men dom kan ju inte rå för att dom är så roliga, eller hur? Och du vet att jag älskar dej iallafall, du försöker ju få mej må bättre iallafall. De är ju bättre än inget? sa jag.
- De är ju svårt att inte vara de. sa han.
- Ja, men dom kan ju inte rå för att dom är så roliga, eller hur? Och du vet att jag älskar dej iallafall, du försöker ju få mej må bättre iallafall. De är ju bättre än inget? sa jag.
- Mmm.. Typ. sa han.
- Aja.. Vad ska vi göra? sa jag.
- Aja.. Vad ska vi göra? sa jag.
- Venne.. sa han lågt.
- Fixa käk eller något..? sa jag.
- Okej. sa han.
- Uhm.. Så vad vill du käka? sa jag.
- Vi kan göra pannkakor, hahah. skratta han.
- Okej. sa han.
- Uhm.. Så vad vill du käka? sa jag.
- Vi kan göra pannkakor, hahah. skratta han.
- Hahaha okeej kom! sa jag och drog med han ner i köket.
Gustav's perspektiv:
Jag och Sandra låg på hennes säg och snacka lite random stuffs.
- Är du hungrig? sa hon.
- Typ, dudå? sa jag.
- Aa. sa hon.
- Så ska vi käka eller..? sa jag.
- Visst, vi drar till subway. sa hon.
- Är du hungrig? sa hon.
- Typ, dudå? sa jag.
- Aa. sa hon.
- Så ska vi käka eller..? sa jag.
- Visst, vi drar till subway. sa hon.
- Aa. sa jag.
Vi gick ut i hallen och tog på oss skorna och de och sen gick vi till köket för de lät som Bill och Angelika va där.
- Vad gör ni? sa Sandra när hon såg att dom typ kasta mjöl på varann.
- Uhm... Hehehehe ingeeet. sa Angelika.
- Bill hela ditt hår är vitt så du vet, men iallafall vi drar till subway så ni vet. sa jag.
- JAG SKA DÖDA DEJ ANGELIKA!!!!! skrek Bill och tog massa mjöl och kasta på henne.
- OMG BILL!!! skrek hon.
- Okej men vi drar nu. sa Sandra.
- Okej. sa Angelika och fortsatte kasta mjöl på Bill.
Vi gick ut och sen stack vi till subway. När vi beställde så såg vi att Sebbe jobba.
- Tja Sebbe! sa jag.
- Haha tjena Gustav. Omg Sandra?! Shit de va fan skit länge sen jag såg dej! sa han förvånat.
- Haha, well now i'm here! sa hon och log.
- Aaaå shit de va fan 100år sen vi träffades. sa han.
- Omg jag vet de va skit längesen! Men varför bor du inte hemma? sa hon.
- Jag och Jake har skaffat en lägenhet. sa han.
- Vem är Jake? sa hon.
- Min pojkvän. sa han.
- Omg va gulligt! Hur länge har ni varit tillsammans? sa hon.
- Omg jag vet de va skit längesen! Men varför bor du inte hemma? sa hon.
- Jag och Jake har skaffat en lägenhet. sa han.
- Vem är Jake? sa hon.
- Min pojkvän. sa han.
- Omg va gulligt! Hur länge har ni varit tillsammans? sa hon.
- Typ ett år snart. sa han och log.
Vi snacka med han en stund men sen beställde vi och tog med oss hem. När vi kom 'hem' så gick vi upp på Sandras rum och käka.
När vi hade ätit klart gick vi ner till dom andra.
- Tja. sa jag.
- Tjena. sa Tom.
- Vart är Angelika och Bill? sa Sandra.
- I köket och kastar mjöl på varann typ. sa han.
- Fortfarande? sa jag.
- Typ.. sa han.
- Asså omg.. sa hon.
- Jag måste kolla. sa jag och skratta lite.
- Haha, kom då. sa hon och vi gick in i köket.
- Vad gör ni? sa jag när vi kom in i köket och dom kasta inte mjöl på varann, som Tom sa att dom gjorde.
- Gör pannkakor, hahaha. skratta Angelika.
- Så de va de ni skulle göra innan vi gick till subway?? sa Sandra.
- Lol, jaa. skratta Bill.
- Okej.. sa jag.
Efter att vi hade snackat lite med dom så gick vi ut i vardagsrummet och satte oss brevid Tom och Georg.
- Vill ni göra något? sa Sandra.
- Visst, vad? sa Tom.
- Venne, something. sa hon.
- Haha key, men jag och Georg hade tänk att dra till en strippklubb.. Men du vill säkert inte med Sandra. sa han och skratta lite.
- Uhm.. Nej. sa hon.
- Trodde nästan de, men ska du med Gustav? sa han och kolla på mej.
- Uh.. Nej tror inte de.. sa jag.
- Snälla Gustav? sa Georg.
- Uhm.. Venne.. sa jag.
- Gå om du vill. sa hon.
- Säkert? sa jag.
- Mm.. mumlade hon och gick till köket.
- Ska du med? sa Tom glatt.
- Okej... sa jag.
- Yeey! sa han och vi gick.
Vi gick till stationen och tog ett tåg in till stan.
*Några timmar senare*
Vi hade nyss kommit hem och vi va ganska fulla. Tom och Georg gick till vardagrummet.. Men vet inte vad dom skulle göra där, så jag gick upp till Sandras rum. Jag bytte om och la mej brevid henne.
- Hade du kul eller? sa hon.
- Mm.. mumlade jag.
- Kul då. sa hon.
- Är du arg på mej? sa jag.
- Venne.. Lite. sa hon.
- Varför?! sa jag.
- Vad tror du?! sa hon.
- Venne.. mumlade jag.
- Asså omg, då va de inget. sa hon surt och vände sej med ryggen mot mej.
- Är de för att jag gick dit med dom? sa jag lågt.
- Typ.. sa hon.
- Förlåt.. sa jag.
- Asså seriöst Gustav. Du är min pojkvän och sen går du till en strippklubb! sa hon.
- Förlåt Sandra.. sa jag lågt.
- Vi kan snacka om de imorron.. sa hon.
- Okej.. sa jag.
- Godnatt. sa hon.
- Godnatt, älskar dej. sa jag.
- Mmm.. mumlade hon.
Efter en stund somnade jag.
*Nästa morgon*
När jag vakna så låg inte Sandra brevid mej längre.. Jag gick upp och bytte om sen gick jag ner till köket. Där satt Sandra, Tom och Georg.
- Uhm.. Va gjorde ni i vardagsrummet igår..? sa jag.
- Vet inte.. När jag vakna så låg jag på golvet och han på soffan.. sa Tom.
- Okej..? sa jag och satte mej brevid Sandra.
- Asså du putta säkert bort mej från soffan. sa han till Georg.
- Hahahaha jag vet. skratta Georg.
- Fuck u. sa Tom och garva.
- Sandra..? sa jag.
- Aa? sa hon.
- Skulle inte vi snacka idag? sa jag.
- Mm.. Jo, snart. sa hon.
- Okej.. sa jag.
Jag åt lite och sen gick jag och Sandra upp på hennes rum.
- Så.. Du är fortfarande arg va..? sa jag.
- Typ.. Eller inte så arg men typ besviken. sa hon.
- Varför? sa jag.
- För att du gick dit med dom! Asså visst, jag sa att du fick men jag kunde ju inte direkt säga att du inte fick. sa hon.
- Förlåt.. sa jag.
- Asså du är min pojkvän och sen vill du gå dit. sa hon.
- Men jag har ju redan sagt förlåt! sa jag.
- Mena de. sa hon drygt.
- Vadå mena de? Jag gör ju de! sa jag.
- Säkert. sa hon.
- Asså du är precis som Camilla. Kommer på något onödigt att bråka om. Asså jag vill inte att vi ska va som när Camilla och Tom bråka hela tiden! sa jag.
- Aa men gör slut då!! sa hon irriterat.
- Jag kan inte. sa jag.
- Varför inte? sa hon.
- För att jag älskar dej för mycket. sa jag.
- Okej. sa hon.
- Asså Sandra snälla, jag älskar dej skit mycket! sa jag och höll om henne.
- Släpp mej. sa hon drygt.
- Men vafan Sandra! sa jag irriterat och gick ut.
Jag gick ner och in i vardagsrummet och satte mej med Tom och Georg.
- Är du sur? frågade Tom.
- Jag? Typ. sa jag.
- Varför? sa han och Georg.
- För att Sandra är typ arg. sa jag.
- Varför är hon de? sa Georg.
- För att jag gick dit med er igår. sa jag.
- Men hon sa ju att du fick gå..? sa Tom.
- Jag vet.. Men hon sa att hon inte kunde säga att jag inte fick. sa jag.
- Asså jag förstår mej inte på tjejer. sa han.
- Du verka ju göra de igår. sa Georg och flina.
- Uhm.. Okej, jag förstår mej bara på tjejer som är halv nakna! sa Tom och garva.
- Hahahahahaha Tom! skratta jag och Georg.
- Va hände med dom nakna då? sa Goerg och skratta.
- Aa men dom också. sa Tom.
- Haha, asså Tom. sa jag.
- Vadå? skratta han.
- Du behöver ett ligg asså. sa Georg.
- Jag vet!! sa Tom.
- Skaffa ett bara? sa jag.
- Men jag kan inte.. Jag har inte kommit över Camilla och jag behöver göra de först.. sa han.
- Du kommer aldrig göra de, hur mycket du än försöker. Inte ens om du skaffar ny flickvän. Jag lovar. sa Georg.
- Kanske.. sa Tom.
- Men du är ju beroende av sex så du kommer väl skaffa ett ligg ändå. skratta jag.
- Nej? sa han.
- Jo. sa jag.
- Kanske. sa han.
- Hahah Tom du är fan de! skratta Georg.
- Okej ja. sa han.
- Fixa bara ett ikväll eller något? sa Georg.
- Venne.. sa han.
- Varför? sa jag.
- För att de känns inte bra. sa han.
- Har de någonsin gjort de? sa Georg.
- Nej..? sa han.
- Då så? Skaffa ett bara? sa jag.
- Okej... sa han.
Jag gick upp till Sandra för att kolla om hon fortfarande var sur.
- Sandra? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Är du fortfarande arg..? sa jag.
- Mm.. typ. sa hon.
- Förlåt, de va dumt att gå dit.. Jag borde inte ha gjort de.. sa jag och satte mej brevid henne.
- De är lugnt.. sa hon.
- Säkert? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Bra. sa jag och kysste henne.
- Förlåt för att jag sur/arg hela tiden typ. sa hon.
- De är lugnt. sa jag.
- Okej.. sa hon och kysste mej.
- Älskar dej. sa jag och log.
- Älskar dej också. sa hon och log.
Georg's perspektiv:
Jag och Tom satt i soffan och han hade ringt en tjej. När vi var på strippklubb igår så fick han hennes nummer. Han satte på högtalaren och hon svarade.
- Hej de är Sofie? svarade hon.
- Hej, de är Tom. Du gav mej ditt nummer igår kväll? sa han.
- Aha, heej! sa hon.
- Uhm.. Är du ledig ikväll? sa han.
- Aa. Vill du göra något eller? sa hon.
- Hehe, typ. sa han.
- Okej, när och vart? sa hon.
- Någon gång ikväll hos mej. sa han.
- Visst. klockan 22? sa hon.
- Aaa. sa han.
- Okej ses då. sa hon.
- Jao, hejdå. sa han och dom la på.
Vi sa inget på en liten stund men sen smsa hon och fråga vart han bodde och då sa han Angelikas adress.
- Hahaha omg! skrattade jag.
- Haha vad? sa han.
- Asså shit fett coolt att du ringde ju! sa jag.
- Haha jag vet men du sa ju till mej att göra de. sa han.
- Ja, men jag trodde inte du skulle göra de! skratta jag.
- Hahaha, kanske. skratta han.
- Hahaha vi måste fan berätta för dom andra! sa jag.
- Varför? sa han och skratta lite.
- För att de är ju asroligt! sa jag.
- Haha okej. sa han.
Vi gick in i Angelikas rum och skulle berätta henne och Bill men jag kunde nästan inte andras, jag bara garva ihjäl mej hela tiden.
- Vad vill ni..? sa Bill.
- Asså Tom har.. sa jag innan jag garva ihjäl mej igen.
- Tom har..? sa han.
- Hahahahahahahha, han ringde en tjej från strippklubben vi va på igår och han och hon ska träffas 22 ikväll!! skratta jag.
- Okej...? sa han.
- Fattar du inte?! sa jag.
- Nej? sa han.
- Asså dom ska träffas sen dom kommer ha sex?! sa jag.
- Wtf?! Tom? sa han.
- De är mitt namn. sa han stolt.
- Seriöst? sa Bill och Angelika.
- Ja? sa han.
- Omg... sa Bill tyst.
- Hahahahahaha jag dör! Visst är de skit kul?! sa jag och garva.
- Vad äre som är kul med att han kommer bli som förut igen? sa Bill.
- Vadå som förut?! De blir bara ett fucking ligg Bill, ETT!! sa Tom irriterat.
- Ja, de kommer börja så. Du sa samma fucking skit förr också! sa Bill.
- Bill, jag lovar att de inte kommer att bli som förut. Och om jag blir de så är de väl ändå mitt liv? sa han.
- Lova? Och om de är ditt liv? Jag vill inte att du ska bli så igen.. sa Bill.
- Jag lovar, jag vet att du inte vill de. Men jag måste ju hitta den rätta eller hur? sa han.
- Du hade henne. sa Bill.
- Jag vet.. Men de måste finnas en till? sa han.
- Men även om de finns de så väljer du fel sätt att hitta henne på! sa Bill.
- Jag vet. Men jag kan ju typ inget om romantik ändå. sa han.
- Lär dej då. sa Bill.
- Äh, orka. sa han.
- Tom, blir du sån igen kommer jag aldrig snacka med dej mer. sa Bill.
- Gör inte de då. sa han.
- Bill, du kommer inte kunna sluta snacka med han, ni är med i samma band, ni bor tillsammsn, ni är aldrig utan varann och asså ni är tvillingar! sa jag.
- Eller hur! sa Angelika.
- Jag kommer inte snacka med han. sa Bill.
- Vi får väl se. sa jag.
- Jag lovar att jag inte kommer de. sa han.
- Haha jo de kommer du! sa Tom.
- Jag är hungrig Angelika! sa han.
- Ska vi dra och käka nånstans då? sa hon.
- Aa.. sa han.
- Okej, kom då. sa hon och dom gick.
- So, now it begins.. sa Tom.
- Wtf? sa jag.
- Han försöker att inte snacka med mej! sa han.
- Ahaaa, hahah! skratta jag.
Vi gick in i Sandras rum istället.
- Vad? sa Gustav.
- Hahahahaha omg asså.. sa jag och börja garva.
- Asså Georg du behöver inte börja garva så där mycket för de! sa Tom.
- De är ju fan skit kul!! skratta jag.
- Inte så kul.. sa han.
- Vad är de?! sa Gustav.
- Jag ska träffa tjejen från klubben ikväll. Vad äre som är SÅÅÅÅ kul med de så du måste garva hela tiden? De är faktiskt inte så kul. sa Tom.
- Jo!! Hahahahahahahah. skratta jag.
- Hagen, va äre som är så kul med att han har ett ligg? sa Sandra.
- WTF?! HUR VISSTE DU ATT JAG KALLADES DE?! sa jag.
- Hahahahahah! Omg jag har varit ett fan lika länge som Angelika och Camilla. skratta hon.
- Säg inte namnet. sa Tom kallt.
- Okej, men jag har varit ett fan länge och vet typ allt om er. Som din piercing downstairs, Tom. Gustav, de finns inte så mycket att säga om dej. Men du hatar intervjer. Georg att du kallas Hagen. sa hon.
- Du nämnde aldrig Bill. sa Tom.
- Glömde han.. Haha. sa hon.
- Lol, aja. Jag går och fixar mej till sen. sa han och gick till sitt rum.
- Och jag ska nog lämna er ensamma.. sa jag och gick ut jag också.
Jag gick till mitt rum och va inne på datan. Någon timme senare så kom Tom in.
- Vill du gå och käka? sa han.
- Uhm.. Visst. sa jag.
- Vi drar till Burger king eller något.. Orkar inte gå ända till donken. sa han.
- Haha, okej. sa jag.
Vi gick ut i hallen och tog på oss ytterkläderna och gick till Burger king. Vi beställde och sen satte vi oss och åt. När vi hade ätit klart så gick vi hem och Tom gick in på sitt rum och jag kollade om Angelika och Bill va hemma.
- Hej. sa jag när jag kom in i deras rum och såg att dom va hemma.
- Tja. sa Bill.
- Hej. sa Angelika.
- Vad gör ni? sa jag.
- Lever. sa Bill.
- Haha, okej. sa jag.
- Va göru här? sa han.
- Venne. Tom är på sitt rum och jag har tråkigt.. haha. sa jag.
- Haha, okej. sa han.
- Vill ni se på film? sa Angelika.
- Visst. sa vi.
Vi gick ner i vardagsrummet och kollade på Friday the 13th. När filmen nästan var slut så ringde de på dörren.
Tom sprang ner för trappen och öppnade. Där stog Sofie. Hon va blond, inte så snygg, sjukt mycket smink, stora bröst, smal som fan och hade ganska horaktiga kläder..
- Tom, hur kan du tycka hon är fin? Hon ser ut som en fucking hora. sa jag till han på tyska.
- Käften Hagen, hon är skit fin! sa han på tyska.
- Hon är fan en hora Tom?! sa jag på tyska.
- Jag vet. sa han på tyska och skratta lite och gick upp med Sofie.
- Omg.. sa Bill och kollade besviket ner i glovet.
- Vad är de älskling? sa Angelika.
- Tom kommer fan bli som innan. Han kommer börja köpa sex och allt för att hitta den "rätta". sa han.
- Jag vet.. Asså låt han hitta den rätta då? sa hon.
- Varför då? De är bara en ursäkt för att han ska ha sex med dom. sa han.
- Så vadå, vill han inte ha nån flickvän? sa hon.
- Typ nej. sa han.
- Vafan? sa hon.
- Mmm.. mumlade han.
Vi kollade klart på filmen och när den var slut så gick jag upp på mitt rum och bytte om och gick och la mej.
*Nästa morgon*
Jag vaknade och gick upp och gick in i duschen. När jag var klar så tog jag på mej kläder och gick ner i köket och satte mej med Angelika, Bill, Sandra och Gustav. En liten stund senare kom Tom och Sofie vinglades ner för trappan och gick till hallen.
- Hejdå. sa Tom och kysste henne.
- Hejdå, ring mej någon gång. sa hon och gick.
Efter de så kom han och satte sej med oss.
- Hade du kul eller? sa Bill surt.
- Ja, och varför är du så arg? sa han.
- Därför. sa han.
- För att jag va med henne och du tror jag kommer bli som förut eller? sa Tom.
- Mm.. mumlade han.
- Bill jag ska inte bli så. Och om blir jag de behöver du inte bry dej för de är mitt liv, inte ditt! sa Tom.
- Vi är som samma person, vi har typ samma liv. sa han.
- Och? sa Tom.
- Äh, inget. sa han surt.
- Okej..? sa Tom.
- Vet du hur fucking störande de va att höra er igår eller?! sa Angelika.
- Hahahahaha! skratta han.
- Asså omg.. sa hon.
- Haha, förlåt då. sa han.
- Du kunde väl valt en snygg tjej? sa Gustav.
- Hon är snygg. sa Tom.
- Nej..? sa jag och Gustav.
- Okej, inte så men lite. sa Tom.
- Välj en snyggare nästa gång. sa jag.
- De blir ingen nästa gång. sa Bill.
- Hur vet du? sa Tom.
- För att du lova!! sa han.
- Typ. sa Tom.
- Du gjorde ju de!! skrek han.
- Oha, chilla! sa Tom.
- Nej! Du kommer bli sådär igen, Tom!! skrek han och gick upp för trappan.
- Men nej. sa Tom.
- Jo de kommer du. sa Angelika.
- Bara för att du inte har någon egen åsikt så behöver du inte hålla med Bill hela tiden. sa han.
- Vafan? sa hon och gick upp till Bill.
- De där va taskigt. sa Sandra.
- Orkar inte bry mej. sa han.
- De borde du. sa hon.
- Orka. sa han.
- Va jobbig då. sa hon.
- K. sa han.
KOMENTERA!! :3
Die For You - Chapter 29
1. TH 2. Angelika 3. Dead Silence 4. Sandra
*Några dagar senare*
Jag och Sandra satt i hennes rum. Eller egentligen är de ju Jontes men whatever.
- Vad vill du göra? sa hon och log.
- Typ något. sa jag.
- De säger ju mycket. sa hon.
- Vad vill du göra? sa hon och log.
- Typ något. sa jag.
- De säger ju mycket. sa hon.
- Jag vet, haha. sa jag.
- Ska vi dra och kolla va dom andra gör eller? sa hon.
- Okeej. sa jag.
Vi gick ut ur hennes rum och in i Angelikas. Angelika och Bill satt vid hennes skrivbord och var inne på datan.
- Va gör ni? sa Sandra.
- Typ inget. Ni då? sa Angelika.
- Inget.. sa jag.
- Okej. sa Bill.
- Va gör ni? sa Sandra.
- Typ inget. Ni då? sa Angelika.
- Inget.. sa jag.
- Okej. sa Bill.
- Vill ni dra någonstans eller? sa Sandra.
- Vart? sa han.
- Stan? sa Angelika.
- Vart? sa han.
- Stan? sa Angelika.
- Jaaaa!! sa Sandra.
- Okej. sa jag och Bill.
- Ska vi hämta Tom och Georg? sa Angelika.
- Visst. sa vi andra.
Vi gick till Georg och tog med han och Bill hämtade Tom. De verkade inte gå så bra för efter ett tag börja Tom skrika på Bill. Så vi skynda oss till Toms rum och där stod Tom och dampa på Bill.
- Vad är de? sa Angelika.
- Visst. sa vi andra.
Vi gick till Georg och tog med han och Bill hämtade Tom. De verkade inte gå så bra för efter ett tag börja Tom skrika på Bill. Så vi skynda oss till Toms rum och där stod Tom och dampa på Bill.
- Vad är de? sa Angelika.
- Asså han har damp. sa Bill irriterat.
- Käften!! skrek Tom.
- För att..? sa jag.
- Käften!! skrek Tom.
- För att..? sa jag.
- Asså jag fucking vet inte?! Jag gick in hit och kolla om han skulle med sen han dampa fan sönder på mej. sa Bill, typ feett lack.
- Vad äre Tom..? sa Georg.
- Jag fucking hatar fucking alla, snacka inte med mej!! skrek Tom argt.
- Jag fucking hatar fucking alla, snacka inte med mej!! skrek Tom argt.
- Tom chilla. Vad har hänt? sa Georg.
- Allt har fucking hänt!! skrek han.
- Asså säg bara vad som har hänt? sa jag.
- Inget! Snacka inte med mej!! skrek han och slängde sej på sängen.
- Tom, säg bara! sa Bill och satte sej brevid han.
- Inget! Snacka inte med mej!! skrek han och slängde sej på sängen.
- Tom, säg bara! sa Bill och satte sej brevid han.
- Fucking inget sa jag!! skrek han.
- Asså tare lugnt för i helvete!! skrek Bill.
- Men dra!! skrek han och putta ner Bill från sängen.
- Aj?! sa han och reste sej irriterat och gick ut.
- Tom, lär dej 2 saker. sa Angelika.
- VAD?! skrek han.
- Chilla och sluta va så fucking elak mot alla. sa hon och gick efter Bill.
Jag, Georg och Sandra gick också ut ur hans rum och han smällde igen dörren hårt.
- Bill va hände? sa Sandra.
- Inget. sa han drygt.
- Seriöst nu? Va hände? sa Angelika.
- Jag fråga om han skulle med och sen fick han damp. sa han.
- Okej. Men jag blir inte förvånad. sa Georg.
- Okej. Men jag blir inte förvånad. sa Georg.
- Varför? sa Bill.
- För han är cp. Men jag älskar han ändå! sa han.
- Okej..? sa jag och Bill och garva.
- Normalt sagt Georg.. Väligt normalt. sa Angelika.
- Jag vet. sa Georg och flina.
- Aja någon som vill lugna ner Tom, eller ska vi dra..? sa jag.
- Aja någon som vill lugna ner Tom, eller ska vi dra..? sa jag.
- Jag kommer inte snacka med han på ett jävla bra tag. sa Bill och gick irriterat ut i hallen.
- Bill, bara för att Tom är arg på alla behöver inte du bli de? sa Angelika och gick efter han.
- För de första, jag är bara arg på Tom och han är inte alla. För de andra, vi är som en person typ. Vi är typ alltid på samma humör. sa han.
- Aja.. Ska vi dra? suckade hon.
- Okej. sa han.
Vi gick ut och gick till stationen.
Tom's perspektiv:
*Några timmar senare*
Dom andra hade fortfarande inte kommit tillbaks. Jag satt inne på mitt rum och bara kollade in i en vägg, vad skulle jag göra annars liksom?
Vi gick ut och gick till stationen.
Tom's perspektiv:
*Några timmar senare*
Dom andra hade fortfarande inte kommit tillbaks. Jag satt inne på mitt rum och bara kollade in i en vägg, vad skulle jag göra annars liksom?
Efter yttlitgare en timme så kom dom hem. Jag gick ut och hämtade Bill och tog med han in i mitt rum.
- Vad vill du Tom? sa han drygt.
- Förlåt för att jag blev så arg förut, jag vet inte varför jag blev de.. sa jag.
- Asså du får damp och sen säger du förlåt och sen händer ändå samma sak igen! sa han surt.
- Förlåt, jag menar verkligen inget illa egentligen! sa jag och såg han i ögonen.
- Förlåt, jag menar verkligen inget illa egentligen! sa jag och såg han i ögonen.
- De är lugnt. sa han.
- Jag kan seriöst inte leva utan dej Bill. sa jag.
- De är inte likt dej att du säger de till mej men jag kan inte leva utan dej heller. sa han.
- Jag kan seriöst inte leva utan dej Bill. sa jag.
- De är inte likt dej att du säger de till mej men jag kan inte leva utan dej heller. sa han.
- Vi brukade ju göra allt tillsammans. sa jag.
- Jag vet.. sa han och kollade ner i golvet.
- Jag vet.. sa han och kollade ner i golvet.
- Vi har typ glidigt isär.. sa jag.
- Mmm.. mumlade han.
- Mmm.. mumlade han.
- Vill bara att allt ska vara normalt igen. sa jag.
- Jag med.. Vi har snackat och så en gång utan att ha kastat nåt eller att nån har fått damp på typ ett halv år. sa han.
- Jag med.. Vi har snackat och så en gång utan att ha kastat nåt eller att nån har fått damp på typ ett halv år. sa han.
- Mm.. Jag vet. sa jag.
- Varför blir du ens arg hela tiden? sa han.
- Venne.. sa jag.
- Jag vet att du vet. Säg bara? sa han.
- Men jag vet ju inte? sa jag.
- Jag vet att du vet. Säg bara? sa han.
- Men jag vet ju inte? sa jag.
- Säg bara Tom! sa han.
- Nej, men de är inget.. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars bli arg liksom? sa han.
- Jo? Varför skulle du annars bli arg liksom? sa han.
- För att... sa jag.
- De förklarar jävligt mycket. sa han.
- Förlåt då..? sa jag.
- Säg bara? Vi är fan tvillingar, vi måste kunna lita på varann. sa han.
- Asså jag pallar inte att alla ska fråga mej massa fucking saker och hålla på hela tiden!! De är fan som att ni tror att jag inte kan klara mej själv!! skrek han och slängde sej på sängen.
- Säg bara? Vi är fan tvillingar, vi måste kunna lita på varann. sa han.
- Asså jag pallar inte att alla ska fråga mej massa fucking saker och hålla på hela tiden!! De är fan som att ni tror att jag inte kan klara mej själv!! skrek han och slängde sej på sängen.
- Varför sa du inte de från första jävla början då?! sa han irriterat.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Okej..? sa han.
- Asså jag orkar inte med något.. sa jag.
- Va menar du? sa han.
- Okej..? sa han.
- Asså jag orkar inte med något.. sa jag.
- Va menar du? sa han.
- Jag pallar inte leva längre Bill! Är du seg eller?! sa jag.
- Nej? Men förlåt mej för att jag kanske inte fatta va du mena. sa han drygt.
- Förlåt.. sa jag lågt.
- De är lugnt. Men vad mena du med att du inte pallar leva längre? sa han och satte sej brevid mej.
- Som jag sa.. Är du seg eller? sa jag.
- Som jag sa.. Är du seg eller? sa jag.
- Fortfarande, nej. sa han.
- Aja, men fattar du inte de eller? Camilla är fucking död Bill! Hon kommer fan aldrig komma tillbaks.. sa jag och börja gråta.
- Asså Tom... De liksom bara hände att hon dog, de är inget man kan göra något åt längre.. sa han.
- Va hände med "Ingenting bara händer"? Och jo om jag skulle slutat röka så skulle hon också gjort de. sa jag.
- De har inget med de här och göra. Men varför gjorde du inte de då? sa han.
- För att jag visste ju inte att hon skulle dö?! snyfta jag.
- Sant... Men varför börja du överhuvudtaget? sa han.
- Sant... Men varför börja du överhuvudtaget? sa han.
- Angelika, Camilla och Georg verkade röka bort sina problem så jag tänkte typ prova.. sa jag.
- Du hade redan gjort de en gång! Och du lovade att inte göra de igen för att vi blev så sjuka! sa han.
- Jag vet.. Förlåt.. sa jag.
- Varför säger du förlåt till mej? De är ditt eget liv som du förstör. Inte mitt. sa han.
- Varför säger du förlåt till mej? De är ditt eget liv som du förstör. Inte mitt. sa han.
- Jag vet men vi är typ samma person, så varför ska jag inte säga de till dej? sa jag.
- För att de inte är jag som har risken att få lungcancer.. sa han.
- Jag vet, men ändå. sa jag.
Vi satt och snacka ett tag och sen kom Angelika in.
- Hej. sa hon och log.
- Hej.. sa jag.
- Hur äre? sa hon.
- Dåligt som fan. sa jag.
- Okej, men uhm.. Vi ska fixa mat men ingen vet va vi ska äta så va vill ni ha? sa hon.
- Jag venne, jag är iallafall jävligt less på donken. sa jag.
- Haha, jag också. sa hon.
- Vart ska vi äta då? sa jag och Bill.
- Twinmoment igen. Haha. sa hon.
- Vart ska vi äta då? sa jag och Bill.
- Twinmoment igen. Haha. sa hon.
- Jao. sa Bill.
- Fårvånar de dej fortfarande? sa jag.
- Nej, men de är coolt, hahaha. sa hon.
- Okeej..? sa jag och Bill.
- IGEN?! sa hon.
- Men shit.. sa Bill.
- Käften, vart ska vi käka? Eller vill ni att vi ska fixa nåt själva? sa hon.
- Vågar vi äta nåt som vi har gjort själva? sa han.
- Ingenaning. sa hon.
- Haha, random. sa jag.
- Typ.. Men vi beställer bara pizza då? sa hon.
- Visst. sa jag och Bill och kolla på varann.
- Asså inte igen... sa hon och gick ut.
- Typ.. Men vi beställer bara pizza då? sa hon.
- Visst. sa jag och Bill och kolla på varann.
- Asså inte igen... sa hon och gick ut.
- Hahahahahahhhaahaha! skratta vi.
Angelika's perspektiv:
Jag gick till dom andra i vardagsrummet och fråga om dom också skulle ha pizza och de skulle dom. Så jag ringde och beställde några.
Efter typ 30min ringde de på dörren. Jag gick och öppna och de va pizzerna som hade kommit. Jag betalade och gick in med dom i vardagsrummet. Sen gick jag upp till Toms rum och hämtade han och Bill.
- Pizzorna har kommit. sa jag.
- Okej. sa Bill.
Vi gick ner och satte oss och åt med dom andra i vardagsrummet.
- Okej. sa Bill.
Vi gick ner och satte oss och åt med dom andra i vardagsrummet.
- Hallå Sandra! Dom 2 är skiiit läskiga! sa jag till henne på svenska och peka på Tom och Bill och dom fatta ingenting.
- Vadåra? sa hon.
- Dom hade twinmoment typ 30000 gånger när jag skulle fråga va dom ville käka. sa jag på svenska.
- Hahahahhaa! De är så sjukt gulligt när dom har de! sa hon på svenska och log.
- JAG FUCKING VEEEET!!! sa jag.
- Vad snackar ni om? sa twinsen.
- En grej bara. sa jag.
- Vadå? sa Bill.
- Ingeet. sa jag och log.
- Säg? sa han och gjorde sina puppyeyes.
- Men vi snacka om eeer! Asså jag tyckte de va läskigt att ni hade twinmoment typ 300 gånger nyss och se hon ba de är sjukt gulligt när dom har de sen jag ba jag vet. sa jag.
- Gulligt?! sa Tom och Bill förvånat.
- Ja? sa jag och Sandra.
- Ja? sa jag och Sandra.
- Omg han är inte gullig! sa dom och peka på varann.
- Sluta ha twinmoments hela tiden! sa jag.
- Vi bestämmer väl inte när vi har de? sa Tom.
- Men ändå.. sa jag.
- Vi bestämmer väl inte när vi har de? sa Tom.
- Men ändå.. sa jag.
- Haha, du är gullig. sa Bill och log.
- Jag?! Nej! sa jag.
- Jo! sa han.
- Omg nej! sa jag.
- Omg joo! sa han.
- Men neeeeeeej! sa jag.
- Men käften era ass! sa Georg.
- Fuck u. sa jag och Bill.
- Twinmoment fast med pojkvän och flickvän, va kan de heta? Relationshipmoment. sa Georg.
- Wtf? sa Sandra.
- Vad tänker du med? sa Bill.
- Du kan inte ha den största hjärnan precis........ sa jag.
- Men käften! sa han.
Efter att vi hade ätit så gick jag och Bill upp på mitt rum.
- Vill du se på film? sa jag och log.
- Visst, de va länge sen. sa han.
- Haha, aa. sa jag.
- Vilken vill du se då? sa han.
- Venne.. Skräck? sa jag.
- Dead Silence? sa han.
- Visst. sa jag.
Vi tog min data och satte i skivan och la oss på sängen med datan.
Typ mitt i filmen börja Bill gäspa typ 24/7..
- Äru trött? sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Okeej, vi går och lägger oss istället. sa jag och stängde av filmen och datan och ställde den på skrivbordet.
Vi gjorde oss i ordning och så och gick och la oss.
- Godnatt älskling. sa jag.
- Godnatt. sa han och kysste mej.
*Nästa morgon*
När jag vaknade kolla jag lite på Bill. Han är så fucking vacker och perfekt!!!
Vi gjorde oss i ordning och så och gick och la oss.
- Godnatt älskling. sa jag.
- Godnatt. sa han och kysste mej.
*Nästa morgon*
När jag vaknade kolla jag lite på Bill. Han är så fucking vacker och perfekt!!!
Jag gick upp och klädde på mej och så sen gick jag och satte mej vid datan.
- När gick du upp? frågade Bill.
- Eh.. Venne, för en stund sen. sa jag.
- Okej, kom tillbaks hit! sa han och sträckte ut armarna.
- När gick du upp? frågade Bill.
- Eh.. Venne, för en stund sen. sa jag.
- Okej, kom tillbaks hit! sa han och sträckte ut armarna.
- Okeej.. sa jag och gick till han.
- Jag älskar dej. sa han och höll om mej.
- Älskar dej också. sa jag och log mot han.
- Älskar dej också. sa jag och log mot han.
- Bra att veta. sa han och kysste mej.
- Haha vadåra? sa jag efter kyssen.
- Man vill ju veta om du älskar mej eller inte? sa han.
- Mmm, sant. sa jag.
- Aa men ska någ gå upp nu. sa han och gick upp.
Han gick in i ducshen medans jag satte mej vid datan igen. Jag logga in på facebook och kolla om nån social människa va inne men de fanns ingen. Inte som jag ville snacka med iallafall..
- Aa men ska någ gå upp nu. sa han och gick upp.
Han gick in i ducshen medans jag satte mej vid datan igen. Jag logga in på facebook och kolla om nån social människa va inne men de fanns ingen. Inte som jag ville snacka med iallafall..
En liten stund senare så gick jag in i Georg och Gustavs rum. Där inne satt Georg, Tom och Gustav på Georgs säng med en MacBook och var osociala.
- Hej. sa jag.
- Tja. sa dom och stirra in i data skärmen.
- Vill ni vara sociala med mej kanske? sa jag.
- Snart. sa Georg utan att titta på mej.
- Asså vad kollar ni ens på? sa jag.
- Va? sa Gustav och kolla upp från skärmen.
- Ja..? sa jag.
- Eh.. Jag hörde inte.. sa han.
- Vad kollar ni på?! sa jag.
- Hej. sa jag.
- Tja. sa dom och stirra in i data skärmen.
- Vill ni vara sociala med mej kanske? sa jag.
- Snart. sa Georg utan att titta på mej.
- Asså vad kollar ni ens på? sa jag.
- Va? sa Gustav och kolla upp från skärmen.
- Ja..? sa jag.
- Eh.. Jag hörde inte.. sa han.
- Vad kollar ni på?! sa jag.
- Inget. sa Tom.
- Joooo! Vadå, äre redtube eller? sa jag och skratta och man såg hur generade dom blev.
- Omg... omg. omg. OMG ASSÅ EEEUUUW!! Jag fattar inte killar! sa jag och gick tillbaks till Bill.
- Vart va du? sa han när jag kom in i mitt rum.
- Ville att Gay, Gayigare och Gayigast skulle va sociala med mej men dom kolla ba på nån av deras mac. sa jag äcklat.
- Vad kolla dom på då? sa han och skratta, säkert åt min min..
- Redtube. sa jag och kollade äcklat mot deras dörr.
- Hahahahaha! Dom är killar, vad hade du förväntat dej? skratta han.
- Vadå så du kollar också på de eller? sa jag.
- Neej. Jag har flickvän. sa han.
- De har Gustav också? sa jag.
- Skit i han. sa han.
- Hahaha, men aja.. Äru hungrig? fråga jag.
- Typ. sa han.
- Kom då! sa jag och vi gick ner till köket.
Vi fixade frukost och satte oss och åt.
- Asså din bror, Georg och Gustav är äckliga. sa jag.
Vi fixade frukost och satte oss och åt.
- Asså din bror, Georg och Gustav är äckliga. sa jag.
- Hahaha, ibland är dom de ja. sa han och skratta.
- Ibland?! Omg typ 24 fucking 7! sa jag.
- Hahahahahahahahha! skratta han och då kom gayarna ner.
- Hej. sa jag och kolla äcklat på dom.
- Tja.. sa Tom.
- Hahaha kolla ni på redtube nyss eller? sa Bill och typ dog av garv.
- Ja, men de är för att vi är riktiga män. sa Georg stolt.
- Eller hur.... sa jag för mej själv.
- Vad vill du?! sa Tom.
- Inget? sa jag.
- Fucktard. sa han.
- Asshole. sa jag.
- Cpunge. sa han.
- Dickhead. sa jag.
- Vafan?! Bill din flickvän är störd!! sa han och kolla på Bill och han skratta så mycket att han ramla av stolen.
- Kul Bill. Skit kul. sa Tom.
- Hahahahahahahah, omg ja! Hahahhahaa! skratta han.
- Lol. sa jag.
- Kalla inte mej dickhead igen! sa han och gav mej en arg blick.
- K. sa jag.
Bill's perspektiv:
Tom blev irriterad och gick upp på sitt rum.
- Asså shit man kan ju inte driva om något med han ju.. suckade jag.
- Har du inte redan lärt dej de? sa Gustav.
- Asså shit man kan ju inte driva om något med han ju.. suckade jag.
- Har du inte redan lärt dej de? sa Gustav.
- Faktiskt inte. sa jag.
- Okej. sa han.
- Vart är Sandra förresten? sa jag och kolla på Gustav.
- Jag vet väl inte..? sa han.
- Okej..? sa jag.
- Jag vet väl inte..? sa han.
- Okej..? sa jag.
- Varför skulle jag veta de? sa han.
- För att ni är typ tillsammans? sa jag.
- Typ.. Eller venne, vi bråka igår. sa han.
- Om vad? sa Angelika.
- Typ.. Eller venne, vi bråka igår. sa han.
- Om vad? sa Angelika.
- För att jag "slutade" bry mej om henne.. sa han.
- Vaa? Gjorde du?! sa hon.
- Vaa? Gjorde du?! sa hon.
- Ja venne.. Hon tycker de. sa han.
- Okej.. sa hon.
- Okej.. sa hon.
- Mm.. mumlade han och kolla ner i glovet.
- Fett synd Gustav. sa Georg.
- Typ. sa Gustav.
- Vill du att de ska bli bra eller vill du inte va tillsammans med henne? sa Angelika.
- Fett synd Gustav. sa Georg.
- Typ. sa Gustav.
- Vill du att de ska bli bra eller vill du inte va tillsammans med henne? sa Angelika.
- Jag vet inte.. De är jobbigt att ha ett förhållande. sa han.
- Ja. Men om man verkligen gillar en person borde man klara av de. sa hon.
- Ja. Men om man verkligen gillar en person borde man klara av de. sa hon.
- Mmm.. mumlade han och kolla bort.
- Du gillar henne inte lika mycket nu va? sa jag.
- Du gillar henne inte lika mycket nu va? sa jag.
- Inte lika mycket.. Men jag gillar henne väl fortfarande.. sa han lågt.
- Försök då! De är ingen i hela fucking världen som tycker att ett förhållande är lätt. sa Georg.
- Kanske de.. sa Gustav och gick upp.
- Sa vi nåt dumt? sa Georg.
- Sa vi nåt dumt? sa Georg.
- Nej.. Inte va jag vet iallafall. sa jag och Angelika.
- Aja.. sa han.
- Jag går upp och snackar med Tom. sa jag.
- Jag går upp och snackar med Tom. sa jag.
- Varför? De är ju mitt fel att han är arg? sa hon.
- Ja, men ändå. sa jag.
- Men nej, jag går. sa hon och gick upp.
- Okej.. Men ska vi gå och snacka med Gustav då? sa jag och kolla på Georg.
- Visst. sa han.
Vi gick upp och in i Gustavs rum.
- Varför stack du för? sa jag.
- Jag palla inte va där nere typ. sa han bara.
Vi gick upp och in i Gustavs rum.
- Varför stack du för? sa jag.
- Jag palla inte va där nere typ. sa han bara.
- Okej? sa Georg.
- Mm.. mumlade han.
- Har du snackat med Sandra? sa jag.
- Nääe. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- Jag orkar inte... sa han.
- Okej.. sa jag.
- Nääe. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- Jag orkar inte... sa han.
- Okej.. sa jag.
Vi snacka lite mer med han och försökte övertala han att snacka med Sandra och tillslut gick han med på de.
kommenteraa ! (:
Die For You - Chapter 28
1. Sandra 2. Angelika 3. Tom röker 4. Tokio Hotel 5. Donken käk xD
Gustav's perspektiv:
Jag och Georg va i gästrummet och va inne på datan, men sen gick jag ner till vardagsrummet för att se vad Tom och Sandra gjorde.
När jag kom ner så satt dom i soffan och snacka, så jag gick fram till dom.
- Tja. sa jag.
- Heej. sa Sandra.
- Hej. sa Tom lågt.
- Du mår fortfarande inte så bra va? sa jag.
- Va troru? sa han.
- Antagligen. sa jag.
- Mm.. mumlade han.
- Uhm.. Sandra, kan jag snacka med dej? sa jag.
- Eh.. Visst. sa hon.
- Jag kan gå om ni vill? sa han.
- Helst. sa jag.
Tom gick upp för trappan och jag satte mej brevid henne.
- Asså jag vill snacka med dej om något också.. sa hon.
- Säg? sa jag.
- Nej, du först. sa hon.
- Nej, du. sa jag.
- Okej.. Asså jag vill bara att du och jag ska vara vänner... sa hon.
- Uh.. Okej.. sa jag besviket.
- Sorry men jag.. Gillar en annan kille lite mer än dej.. sa hon.
- Lugnt. sa jag.
- Okej, bra. Vad ville du säga då? sa hon.
- Uh.. Jag glömde bort. sa jag och gick upp.
- Okej? hörde jag henne säga.
Jag gick upp till mitt och Georgs rum och slängde mej på min säng.
- Vad har hänt? sa Georg.
- Hon ville bara vara vänner.. sa jag lite ledset.
- Va?! sa han förvånat.
- Mm.. Hon gilla en annan mer än mej.. sa jag.
- Vem? sa han.
- Vet inte.. sa jag.
- Ni passade ju bra tillsammans. sa han.
- Kanske.. sa jag.
- Va sa ni till varann då? sa han.
- Asså båda hade nåt och säga så hon sa först och sen sa hon de och jag sa bara att jag hade glömt va jag skulle säga och gick upp igen.. sa jag.
- Gustav äru ledsen för att hon bara ville va vänner? sa han.
- Typ. sa jag.
- Tänk såhär. Vi har flera miljoner fans, och en stor del av dom vill ha dej. Så satsa på nån av dom? Haha. sa han.
- Okej då.. Men jag gillar henne verkligen. sa jag.
- Jag vet att du gör de.. Men du kan få bättre. Inte för att hon är dålig då.. Men aja. sa han.
- Mmm.. mumlade jag.
- Satsa på nån annan bara, och om den personen bara vill ha dej för att du är känd. Kan den dra åt hevete. Ingen utnyttjar Gustav Schäfer. sa han.
- Haha, okeeej. sa jag.
Angelika's perspektiv:
Jag och Bill satt på min säng och jag var inne på datan. En liten stund senare så kom Sandra in.
- Asså jag känner mej grovt taskig! sa hon.
- Varför..? sa vi.
- Jag sa till Gustav att jag bara ville va vän med honom och att jag gilla någon annan mera.. sa hon.
- Vem gillar du mer än han? sa Bill förvånat.
- Uhm.. En kille bara. sa hon.
- Äre han vi snacka om förut? sa jag.
- Mm.. mumlade hon.
- Hur kan du gilla han mer än han helt plötsligt?? sa jag.
- Vet inte. Jag har alltid gillat Gustav sjukt mycket men nu.. Asså jag vet inte. sa hon.
- Vem snackar ni om?! sa Bill.
- Din bror. sa vi samtidigt.
- VAAAH?! Är du kär i Tom?! sa han förvånat.
- Typ.. sa hon.
- Asså de sista Tom behöver nu är mer drama. sa han.
- Jag vet.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. sa hon.
- Finns de ens nåt att göra åt de? sa jag.
- Venne. sa han.
- Så ska jag bara gå runt och låsas att jag inte ens gillar han? sa hon.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Du får inte säga de till Tom! sa han.
- Varför inte? sa hon.
- Han kommer inte klara av de. sa han.
- Vafan ska jag göra då?! sa hon.
- Vet inte.. De är inte mitt fel att du gillar han. sa han.
- Förlåt då.. sa hon.
Jag reste mej och började gå mot dörren.
- Vart ska du? sa han.
- Kolla vad dom andra gör. sa jag.
- Okej. sa hon.
Jag gick ut från mitt rum och stängde dörren. Och utanför min dörr stod Tom.
- Vad gör du här? sa jag.
- Jag skulle kolla vad ni gjorde men sen råkade jag höra vad ni sa.. sa han.
- Omg, hörde du allt? sa jag.
- Mmm.. mumlade han och kollade ner.
- De va liksom inte meningen... sa jag.
- Jag vet.. Asså vafan, gillar hon mej nu eller? sa han och luta sej mot väggen.
- Aa.. sa jag.
Han svara inte. Han gick in på sitt rum.
- Tom? sa jag och knacka på hans dörr.
- Lämna mej ifred.. sa han.
- Öppna bara? sa jag.
- Läman mej bara ifred.. snälla. sa han.
- Okej då. suckade jag.
Jag gick tillbaks in i mitt rum.
- Han vet. sa jag.
- Va? sa dom.
- Han hörde allt. sa jag.
- Va?! sa dom.
- Ja.. sa jag.
- Omg han hatar mej säkert! sa Sandra.
- Nej, han är inte sån. sa Bill.
- Han kommer aldrig vilja snacka med mej igen. sa hon.
- Jo..? sa han.
- Gå och snacka med han nu? sa jag.
- Okej. sa hon och gick ut.
Jag satte mej på sängen brevid Bill.
- Tom måste ha de skit svårt nu.. sa han.
- Mmm.. Tycker synd om han. sa jag.
- Jag också.. Allt de här med Camilla och så. sa han
- Mm.. mumlade jag och lutade mej mot hans axel.
- Vad tror du dom snackar om? sa jag efter en stund.
- Venne.. sa han.
- Ska gå och kolla om vi kan höra? sa jag.
- Okej, visst. sa han.
Vi gick ut ur mitt rum och ställde oss utanför Toms rum.
- Vänta. Va?! Äru kär i... mej? sa Tom.
- Mm.. mumlade Sandra.
- Omg... sa han.
- Snälla hata mej inte eller något! sa hon.
- Varför skulle jag göra de? sa han.
- För att du har de svårt och sånt nu.. sa hon.
- Mm.. Jag vet.. Men asså jag vet inte vad jag känner just nu.. Jag orkar inte med något längre. sa han.
- Omg jo du måste! Asså de är fan mitt fel! sa hon.
- Nej de är de inte.. sa han.
- Jo? Om jag aldrig skulle ha träffat dej så skulle de varit lättare för dej. sa hon.
- De som är jobbigt är ju att Camilla är död och de.. Och de är ju inte ditt fel att hon hade cancer.. sa han.
- Nej, jag vet.. sa hon lågt.
De blev tyst och jag och Bill gick tillbaks till mitt rum igen.
- Undra vad som kommer att hända asså.. sa jag.
- Mmm.. Allt kommer bli kaos. sa Bill.
- Typ.. sa jag.
Sandra's perspektiv:
Jag var fortfarande inne hos Tom. De hade varit tyst ett tag och han hade satt sej på sängen.
- Förlåt.. sa jag och satt mej brevid han.
- Säg inte förlåt. sa han.
- Jo..? sa jag.
- Inget är ändå inte ditt fel. sa han.
- Okej.. sa jag.
- Asså Sandra jag vill inte vara något annat än vän med dej... sa han.
- Okej, jag förstår.. sa jag besviket.
- Förlåt men jag klarar inte av att ha något förhållande eller något just nu.. sa han.
- De är lugnt, jag förstår. sa jag.
- Tack. sa han och krama mej länge.
En liten stund senare så gick jag in i Angelikas rum igen.
- Hur gick de? sa Angelika.
- Helt okej. sa jag.
- Vad sa ni? sa Bill.
- Olika. sa jag.
- Som...? sa dom.
- Typ att han bara ville vara vänner och sånt. sa jag.
- Är du ledsen för de? sa hon.
- Venne. sa jag.
- Okej... sa hon.
Jag gick ut ur hennes rum och gick till mitt istället. Jag bodde i Jontes rum, för han bodde hos sin flickvän ett tag. När jag kom in så slängde jag mej på sängen och kunde inte låta bli att gråta.
Ett tag senare så kom Gustav in och jag torkade snabbt bort tårarna.
- Göru? sa han och satte sej på sängkanten.
- Inget.. sa jag och satte mej upp brevid han.
- Har du gråtit?! sa han och kollade förvånat på mej.
- Typ.. sa jag.
- Varför? sa han.
- Inget specielt. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars gråta för de om de inte är något specielt? sa han.
- Okej, de är en grej bara. sa jag.
- Säg? sa han.
- Nej.. Vad gör du här förresten? sa jag.
- Uhm.. Ville bara kolla vad du gjorde. sa han och log halvt.
- Gulligt av dej. sa jag och log.
- Typ.. Eller.. Uhm, aa. sa han och la armen om mej.
- Mm.. mumlade jag.
- Asså Sandra förlåt men jag kan inte bara vara vän med dej. Jag gillar verkligen dej.. sa han.
- Jag gillar dej också. sa jag.
- På samma sätt? sa han.
- Jag vet inte.. sa jag.
- Snälla, ge mej en chans! Vem va den andra du gilla? sa han.
- Kanske. De va bara en. sa jag.
- Aha.. Varför bara kanske? sa han.
- För att han som jag gilla mer ville inte ha mej och jag vill inte att du ska tro att jag ser dej som ett andrahandsval. sa jag.
- Men jag tror inte de? Och jag vet att du inte gör de heller. sa han.
- Säkert? sa jag och tittade på han.
- Ja? sa han och kolla på mej.
- Okej, bra! sa jag och krama han länge.
- Jag älskar dej.. sa han efter kramen och såg mej i ögonen.
- Älskar dej också. sa jag och kysste han.
Efter en liten stund så låg vi och hånglade på sängen och exakt då så kom Georg, Bill och Angelika in..
- Shit! Asså man kan knacka?! sa jag och jag och Gustav satte oss upp i sängen.
- Hehe, oops. sa Angelika.
- Vad gör ni här ens? sa jag.
- Undrar om ni vill följa med till donken. sa Bill.
- Visst. sa jag och Gustav.
Vi alla gick ner till hallen och tog på och skor och så och gick ut. När vi kom fram så beställde alla och sen satte vi oss och åt.
- Vart är Tom? sa jag.
- Hemma. sa Angelika.
- Varför? sa jag.
- Venne.. Han ville inte följa med. sa hon.
- Okej.. sa jag.
När alla hade ätit så gick vi tillbaks till Angelika igen. Gustav och Georg gick till sitt rum och Bill och Angelika till hennes och jag gick och skulle kolla vad Tom gjorde.
- Tom? sa jag och gick in i hans rum.
- Vad? sa han.
- Varför följde du inte med? sa jag.
- Därför. sa han.
- Säg bara? sa jag.
- Asså jag orkar bara inte med något. sa han.
- Varför inte? sa jag.
- För att jag mår fucking piss dåligt av all den hära skiten. sa han irriterat
- Va för något? sa jag förvånat.
- Att min flickvän är fucking död!! skrek han.
- Ta de lugnt Tom! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna göra de?! Du vet inte ens hur det känns. sa han argt.
- Hur fan kan du säga så? De va ju min syster!! sa jag.
- Och?! Du va fucking inte tillsammans med henne!!! sa han argt och gick ut.
- Tom? ropa jag och gick efter han.
- Lämna mej ifred. sa han argt och gick fram till mej.
- Asså va händer med dej? sa jag.
- Inget fucking händer! sa han irriterat och höll i mina armar hårt.
- Tom, släpp! sa jag.
- Om du fucking lämnar mej ifred! sa han argt och höll i hårdare.
- Asså släpp! skrek jag.
- Sluta bry dej om mej hela tiden då! sa han argt.
Han höll bara hådrare och hårdare och till slut blev jag tvungen att spotta han i ansiktet för att få han och släppa. Och för de fick jag en hård örfil och jag ramla.
- Åh, fyfan. sa han och torka bort spottet.
- De förtjänade du fan. sa jag irriterat och skulle resa mej upp när han sparka mej i magen.
- Och de förtjänade du. sa han och sparka hårt flera gånger.
- TOM VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?! skrek Bill.
- Lär henne att fucking inte bry sej om mitt liv! sa han irriterat.
- Är du helt sjuk i huvudet eller något?! sa Bill och hjälpte mej upp.
- Nej, men hon verkar vara de! sa han argt.
- Nej Tom. De är fan du som är de! Vafan haru för problem?! sa Bill argt.
- Hon är mitt fucking problem!! skrek han argt och gav mej en arg blick.
- Tom, vem fan har du blivit? sa Bill lugnt.
- Mej själv. Jag har växt upp Bill. Något du aldrig kommer kunna göra. sa han irriterat.
- Jag har växt upp mer än du. De är du som aldrig kommer kunna göra de Tom. sa Bill och då kom Georg, Gustav och Angelika också.
- Vad händer? sa Gustav.
- Han har stått och sparkat på henne när hon låg på marken, de är allt jag vet. Och att han är sjukt i huvudet. sa Bill.
- VAFAN ÄR DITT FUCKING PROBLEM TOM?!! skrek Angelika argt.
- Alla måste inte lägga sej i!! skrek Tom.
- Jo?! Vem fan vet va som skulle hänt om vi inte hade gjort de! sa Bill.
- Ni vet inte ens vad som hände innan. sa han irriterat.
- Vafan hände då?!?! skrek Bill.
- Fucking inget ni behöver bry er om!! skrek han.
- Fucking säg bara vafan som hände!!! skrek Georg.
- Asså hon bryr sej för mycket om vad jag fucking gör!! skrek han.
- Behöver du fucking göra illa henne bara för de?!? skrek Bill.
- Hon ger sej ju fan inte!! skrek han.
- De spelar ingen jävla roll!! Du har iallafall ingen fucking rätt att göra henne illa!!! skrek Gustav.
- Jag gör vad fan jag vill. sa han irriterat och gick in på sitt rum.
Tom's perspektiv:
Jag gick in på mitt rum och satte mej på sängen och några sekunder senare kom Georg.
- Vad vill du? sa jag.
- Veta vad det är för fel. sa han.
- Men inget. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars bli så arg? sa han.
- Jag är bara trött på alla, okej? sa jag.
- Okej.. Men asså varför sparka du henne ens? sa han.
- Vet inte.. Blev bara så jävligt pissed på henne. sa jag.
- Varför? sa han.
- Hon lägger sej i hela tiden. sa jag.
- Säg bara åt henne att sluta då? sa han.
- Jag har ju fan redan gjort de?! sa jag.
- Har du verkligen sagt att hon ska sluta hålla på? sa han.
- ...Ja... sa jag lågt.
- Trodde väl inte de. sa han.
- Jag har ju de... sa jag.
- Nej de har du inte. Man ser på dej om du ljuger eller inte. sa han.
- Okej, jag har inte. sa jag.
- Säg de till henne då? sa han.
- Orkar inte.. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Mm.. mumnlade jag.
- Asså du borde säga förlåt eller något till henne. sa han.
- Varför skulle jag? sa jag.
- Tom, vet du hur fucking ont hon har eller? sa han.
- Nej och jag bryr mej inte. sa jag.
- Jo de gör du. Vill du att hon ska må dåligt eller? sa han.
- Typ. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Jupp. sa jag.
- Äru fucking seriös? sa han.
- Men ja! sa jag.
- Vafan har hänt med dej? sa han.
- Varför frågar alla de? Inget har hänt. sa jag.
- För du har förendrats så jävla mycket! sa han.
- Och? sa jag.
- På ett dåligt sätt. sa han.
- K. Jag orkar inte bry mej. sa jag.
- Helt fucking seriöst? Inte ens Bill känner igen dej längre Tom?! sa han.
- Hur kan du veta de? sa jag drygt.
- För han har sagt de flera gånger. sa han och gick ut.
Jag la mej på sängen och tänkte ett tag. En liten stund senare bestämde jag med för att fråga Bill så jag gick in till Angelikas rum och där inne satt Angelika, Bill, Sandra, Georg och Gustav.
- Bill, kan jag få snacka med dej? sa jag och alla kolla på mej.
- Snacka då? sa han.
- Inte här. sa jag.
- Jag tänker inte gå någonstans, Tom. sa han.
- Bill snälla. bad jag.
- Nej. Snacka om du ska, annars kan du dra tillbaks till ditt rum. sa han.
- Känner du verkligen inte igen mej längre? sa jag lågt och såg han i ögonen.
- Nej. sa han.
- Okej.. sa jag och gick ut igen.
Jag gick in i mitt rum och hämtade ett cigarretpaket och gick ner i hallen och tog på mej skorna och gick till skogen. Jag ställde mej och rökte och några sekunder senare fick jag ett sms av Georg och jag svara.
Georg: vart är du?
jag: ute.
Georg: vart någonstans?
jag: skogen
Georg: okej
jag: kom inte
Georg: varför inte?
jag: vill vara ensam
Georg: men nej de vill du inte
jag: jo.
Georg: okej då
Han sluta messa mej och jag la ner mobilen igen. En liten stund senare så gick jag tillbaka till huset och gick in till mitt rum.
- Tom? sa Bill och kom in i mitt rum.
- Aa? sa jag.
- Du vet väl att du är ett stort jävla svin va? sa han.
- Vadå då? sa jag.
- Sandra har fan blåmärken. sa han.
- Okej. sa jag.
- Sluta låtsas som att du inte bryr dej Tom! sa han.
- Jag låtsas inte. Hon förtjänar de. sa jag.
- Vafan äre med dej? Du har förändrats så jävla mycket. Du är inte den Tom jag växte upp med och inte kunde klara mej utan. sa han.
- Jo de är jag? sa jag.
- Nej? Då skulle du inte säga att hon förtjäna de. sa han.
- Hur vet du? sa jag.
- För att du är min tvilling!! sa han.
- Spela roll.. sa jag.
- Tom, sluta.. Jag vet att du bryr dej så varför kan du inte bara visa de? sa han.
- För att. sa jag.
- Så du bryr dej..? sa han.
- Lite.. sa jag.
- Men då så! Gå och säg förlåt för i helvete! sa han.
- Nej.. sa jag.
- Varför? sa han.
- För att... sa jag.
- Asså gör de bara! sa han.
- Du bestämmer inte över mej. sa jag.
- Har jag sagt de eller? sa han.
- Nej men du beter dej som om du gjorde de. sa jag.
- Nej de gör jag inte. sa han.
- Jo? sa jag.
- Men asså nej! sa han.
- Äh, orka. sa jag.
- Gå bara och säg förlåt eller något. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Kom igen! sa han.
- Nej. Gå. sa jag.
- Men shit. sa han och gick.
Bill's perspektiv:
Jag gick tillbaks till Angelikas rum och Angelika och Sandra satt på sängen och snacka.
- Vart är Gustav och Georg? sa jag.
- Dom gick till sitt rum. sa Angelika.
- Aha. sa jag.
- Va sa Tom? sa hon.
- Att han inte brydde sej fast han gör de och att han inte tänker säga förlåt eller något och lite sånt.. sa jag
- Asså han behöver inte ens säga förlåt eller något. sa Sandra lågt.
- Vafan, jo?! sa jag förvånat.
- Nej? De va ju liksom mitt egna fel. sa hon.
Exakt då så kom Tom in..
- Kan jag få snacka med dej, Sandra? sa Tom.
- Visst. sa hon.
- Ensam.. sa han.
- Okej då. sa jag och Angelika och gick ut.
Vi stod utanför dörren och fösökte höra vad dom sa men vi kunde inte höra något.. Men efter någon minut så börja dom snacka.
- Förlåt.. sa Tom.
- De är lugnt. Förlåt för att jag spotta dej i ansiktet.. sa Sandra.
- De va ju inget jämfört med vad jag gjorde. sa han.
- Kanske inte. Men de är mitt egna fel att du sparka mej och gav mej en örfil. sa hon.
- Nej.. Eller jo.. Men asså, snälla sluta bry dej så mycket om mej. De räcker med att Bill gör de.. sa han.
- Okeej.. Förlåt. sa hon.
- Lungt.. sa han.
- Asså de är ju svårt att göra de för jag vet hur du mår av att hon är borta.. Asså du kanske inte tror de men jag gör de. sa hon.
- Mm.. Kanske.. sa han.
- Att min flickvän är fucking död!! skrek han.
- Ta de lugnt Tom! sa jag.
- Hur fan ska jag kunna göra de?! Du vet inte ens hur det känns. sa han argt.
- Hur fan kan du säga så? De va ju min syster!! sa jag.
- Och?! Du va fucking inte tillsammans med henne!!! sa han argt och gick ut.
- Tom? ropa jag och gick efter han.
- Lämna mej ifred. sa han argt och gick fram till mej.
- Asså va händer med dej? sa jag.
- Inget fucking händer! sa han irriterat och höll i mina armar hårt.
- Tom, släpp! sa jag.
- Om du fucking lämnar mej ifred! sa han argt och höll i hårdare.
- Asså släpp! skrek jag.
- Sluta bry dej om mej hela tiden då! sa han argt.
Han höll bara hådrare och hårdare och till slut blev jag tvungen att spotta han i ansiktet för att få han och släppa. Och för de fick jag en hård örfil och jag ramla.
- Åh, fyfan. sa han och torka bort spottet.
- De förtjänade du fan. sa jag irriterat och skulle resa mej upp när han sparka mej i magen.
- Och de förtjänade du. sa han och sparka hårt flera gånger.
- TOM VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?! skrek Bill.
- Lär henne att fucking inte bry sej om mitt liv! sa han irriterat.
- Är du helt sjuk i huvudet eller något?! sa Bill och hjälpte mej upp.
- Nej, men hon verkar vara de! sa han argt.
- Nej Tom. De är fan du som är de! Vafan haru för problem?! sa Bill argt.
- Hon är mitt fucking problem!! skrek han argt och gav mej en arg blick.
- Tom, vem fan har du blivit? sa Bill lugnt.
- Mej själv. Jag har växt upp Bill. Något du aldrig kommer kunna göra. sa han irriterat.
- Jag har växt upp mer än du. De är du som aldrig kommer kunna göra de Tom. sa Bill och då kom Georg, Gustav och Angelika också.
- Vad händer? sa Gustav.
- Han har stått och sparkat på henne när hon låg på marken, de är allt jag vet. Och att han är sjukt i huvudet. sa Bill.
- VAFAN ÄR DITT FUCKING PROBLEM TOM?!! skrek Angelika argt.
- Alla måste inte lägga sej i!! skrek Tom.
- Jo?! Vem fan vet va som skulle hänt om vi inte hade gjort de! sa Bill.
- Ni vet inte ens vad som hände innan. sa han irriterat.
- Vafan hände då?!?! skrek Bill.
- Fucking inget ni behöver bry er om!! skrek han.
- Fucking säg bara vafan som hände!!! skrek Georg.
- Asså hon bryr sej för mycket om vad jag fucking gör!! skrek han.
- Behöver du fucking göra illa henne bara för de?!? skrek Bill.
- Hon ger sej ju fan inte!! skrek han.
- De spelar ingen jävla roll!! Du har iallafall ingen fucking rätt att göra henne illa!!! skrek Gustav.
- Jag gör vad fan jag vill. sa han irriterat och gick in på sitt rum.
Tom's perspektiv:
Jag gick in på mitt rum och satte mej på sängen och några sekunder senare kom Georg.
- Vad vill du? sa jag.
- Veta vad det är för fel. sa han.
- Men inget. sa jag.
- Jo? Varför skulle du annars bli så arg? sa han.
- Jag är bara trött på alla, okej? sa jag.
- Okej.. Men asså varför sparka du henne ens? sa han.
- Vet inte.. Blev bara så jävligt pissed på henne. sa jag.
- Varför? sa han.
- Hon lägger sej i hela tiden. sa jag.
- Säg bara åt henne att sluta då? sa han.
- Jag har ju fan redan gjort de?! sa jag.
- Har du verkligen sagt att hon ska sluta hålla på? sa han.
- ...Ja... sa jag lågt.
- Trodde väl inte de. sa han.
- Jag har ju de... sa jag.
- Nej de har du inte. Man ser på dej om du ljuger eller inte. sa han.
- Okej, jag har inte. sa jag.
- Säg de till henne då? sa han.
- Orkar inte.. sa jag.
- Okej.. sa han.
- Mm.. mumnlade jag.
- Asså du borde säga förlåt eller något till henne. sa han.
- Varför skulle jag? sa jag.
- Tom, vet du hur fucking ont hon har eller? sa han.
- Nej och jag bryr mej inte. sa jag.
- Jo de gör du. Vill du att hon ska må dåligt eller? sa han.
- Typ. sa jag.
- Ärligt? sa han.
- Jupp. sa jag.
- Äru fucking seriös? sa han.
- Men ja! sa jag.
- Vafan har hänt med dej? sa han.
- Varför frågar alla de? Inget har hänt. sa jag.
- För du har förendrats så jävla mycket! sa han.
- Och? sa jag.
- På ett dåligt sätt. sa han.
- K. Jag orkar inte bry mej. sa jag.
- Helt fucking seriöst? Inte ens Bill känner igen dej längre Tom?! sa han.
- Hur kan du veta de? sa jag drygt.
- För han har sagt de flera gånger. sa han och gick ut.
Jag la mej på sängen och tänkte ett tag. En liten stund senare bestämde jag med för att fråga Bill så jag gick in till Angelikas rum och där inne satt Angelika, Bill, Sandra, Georg och Gustav.
- Bill, kan jag få snacka med dej? sa jag och alla kolla på mej.
- Snacka då? sa han.
- Inte här. sa jag.
- Jag tänker inte gå någonstans, Tom. sa han.
- Bill snälla. bad jag.
- Nej. Snacka om du ska, annars kan du dra tillbaks till ditt rum. sa han.
- Känner du verkligen inte igen mej längre? sa jag lågt och såg han i ögonen.
- Nej. sa han.
- Okej.. sa jag och gick ut igen.
Jag gick in i mitt rum och hämtade ett cigarretpaket och gick ner i hallen och tog på mej skorna och gick till skogen. Jag ställde mej och rökte och några sekunder senare fick jag ett sms av Georg och jag svara.
Georg: vart är du?
jag: ute.
Georg: vart någonstans?
jag: skogen
Georg: okej
jag: kom inte
Georg: varför inte?
jag: vill vara ensam
Georg: men nej de vill du inte
jag: jo.
Georg: okej då
Han sluta messa mej och jag la ner mobilen igen. En liten stund senare så gick jag tillbaka till huset och gick in till mitt rum.
- Tom? sa Bill och kom in i mitt rum.
- Aa? sa jag.
- Du vet väl att du är ett stort jävla svin va? sa han.
- Vadå då? sa jag.
- Sandra har fan blåmärken. sa han.
- Okej. sa jag.
- Sluta låtsas som att du inte bryr dej Tom! sa han.
- Jag låtsas inte. Hon förtjänar de. sa jag.
- Vafan äre med dej? Du har förändrats så jävla mycket. Du är inte den Tom jag växte upp med och inte kunde klara mej utan. sa han.
- Jo de är jag? sa jag.
- Nej? Då skulle du inte säga att hon förtjäna de. sa han.
- Hur vet du? sa jag.
- För att du är min tvilling!! sa han.
- Spela roll.. sa jag.
- Tom, sluta.. Jag vet att du bryr dej så varför kan du inte bara visa de? sa han.
- För att. sa jag.
- Så du bryr dej..? sa han.
- Lite.. sa jag.
- Men då så! Gå och säg förlåt för i helvete! sa han.
- Nej.. sa jag.
- Varför? sa han.
- För att... sa jag.
- Asså gör de bara! sa han.
- Du bestämmer inte över mej. sa jag.
- Har jag sagt de eller? sa han.
- Nej men du beter dej som om du gjorde de. sa jag.
- Nej de gör jag inte. sa han.
- Jo? sa jag.
- Men asså nej! sa han.
- Äh, orka. sa jag.
- Gå bara och säg förlåt eller något. sa han.
- Nej.. sa jag.
- Kom igen! sa han.
- Nej. Gå. sa jag.
- Men shit. sa han och gick.
Bill's perspektiv:
Jag gick tillbaks till Angelikas rum och Angelika och Sandra satt på sängen och snacka.
- Vart är Gustav och Georg? sa jag.
- Dom gick till sitt rum. sa Angelika.
- Aha. sa jag.
- Va sa Tom? sa hon.
- Att han inte brydde sej fast han gör de och att han inte tänker säga förlåt eller något och lite sånt.. sa jag
- Asså han behöver inte ens säga förlåt eller något. sa Sandra lågt.
- Vafan, jo?! sa jag förvånat.
- Nej? De va ju liksom mitt egna fel. sa hon.
Exakt då så kom Tom in..
- Kan jag få snacka med dej, Sandra? sa Tom.
- Visst. sa hon.
- Ensam.. sa han.
- Okej då. sa jag och Angelika och gick ut.
Vi stod utanför dörren och fösökte höra vad dom sa men vi kunde inte höra något.. Men efter någon minut så börja dom snacka.
- Förlåt.. sa Tom.
- De är lugnt. Förlåt för att jag spotta dej i ansiktet.. sa Sandra.
- De va ju inget jämfört med vad jag gjorde. sa han.
- Kanske inte. Men de är mitt egna fel att du sparka mej och gav mej en örfil. sa hon.
- Nej.. Eller jo.. Men asså, snälla sluta bry dej så mycket om mej. De räcker med att Bill gör de.. sa han.
- Okeej.. Förlåt. sa hon.
- Lungt.. sa han.
- Asså de är ju svårt att göra de för jag vet hur du mår av att hon är borta.. Asså du kanske inte tror de men jag gör de. sa hon.
- Mm.. Kanske.. sa han.
- Tom, hon va min syster. Såklart jag vet hur du känner dej. sa hon.
Vi orkade inte stå och lyssna längre så vi tillbaks till hennes rum.
komentera!! (:
Vi orkade inte stå och lyssna längre så vi tillbaks till hennes rum.
komentera!! (:
